31 december 2007

Gott nytt år -Vi får se

Bloggosfären är full av listor och önskningar så här års. För egen del kan jag dra förra årets nyårsönsningar i repris. Nästan i alla fall. Så här såg de ut:

  1. Soc, Tingsrätten, BUP och Fina Advokatbyrån inleder det nya året med att bränna sina skygglappar i ett gemensamt nyårsbål. Det blir ingen liten brasa, kan jag berätta

  2. Barnen kommer till läkare, tandläkare, dietist, psykolog och till sist en frisör. Sen går vi ett varv med dem och köper fräscha kläder

  3. Barnens pappa och deras farmor delar på en Hej&Hå-vinst från Tipstjänst

  4. Hon, den här bloggens huvudperson, får ett erbjudande som man inte kan tacka nej till. Hon utvandrar till Nordön på Nya Zeeland och blir guide för Sagan Om Ringen-turer på inspelningsplatserna.

    Hon har ju ändå förlorat vårdnaden om barnen och spriten är billigare där


  5. Det vanliga flummet om Fred i Världen, avstannad klimatförändring, mirakelkurer mot AIDS och utbyte av diverse regeringschefer med mera
Såg ni att 'Soc' var överstruket? Jäpp. Vi vet att det finns folk där som inte längre äter ur handen på Henne. Mer kan vi inte säga för stunden.

2007
Ett klart bättre år än det närmast mardrömslika 2006. (Läs i arkiven om den våren. Jag klarar nästan inte av det) Det största är förstås förlikningsdomen som kom i september. Den ger pappan umgängesrätt varannan helg. Han har haft barnen varje helg sedan dess. Umgänget med barnen i närvaro av en kontaktperson är borta, och skönt är det. [Fotnot: Den k-person som inledde och sedan var med de sista månaderna kan bara beskrivas i ett ord: Guld. Pappan hade nog inte klarat av det hela utan henne]

Barnens hygien och kosthållning har blivit bättre, men är inte ännu bra, under hösten. Men det finns trista saker också:

Det värsta är att vi vet att Hon slår barnen. 'Varje dag' har ett av dem försagt sig till kontaktpersonen. Örfilar och värre (vi har sett märken som de vägrar att prata om) hör till vardagen i Hennes hem. Och barnen pratar inte längre alls om förhållandena hemma hos Henne. Vad Hon har hotat eller skrämt dem med vet vi inte, men vi vet att de kan klyschan 'fosterhem i Värmland'. Och de vet vad ett barnhem är (eller var. Det här med barnhem avskaffades 1982)

Barnen mår fortfarande inte bra. Ett av dem verkar också vara under tryck från mamman och BUP att alienera sin pappa. Vi har också sett flera exempel på ren vanvård: trasiga och läckande skor, djungelns lag vid matbordet, läkarbesök som kommer månader för sent, viktminskning(!) med mera.

Ekonomiskt var det heller inte så lätt alla gånger. Mamman har backat från sitt löfte att ge matpengar för de dagar barnen är med pappan, som alltså betalar Henne underhållsstöd för de dagar han själv har barnen. Hon har en tendens att gå in i åtaganden för att sedan gå ur, eller bara blåneka. Pappan köpte t.ex mobiltelefoner med kontankort åt barnen mot att mamman höll korten fyllda. Det struntade hon blankt i. Pappan och vi har gjort utlägg för barnen som vi kan titta i månen efter. Listan kan göras lång.

2008
Det som ligger närmast i tiden är Hovrätten, som ska pröva tingsrättens misshandelsdom nu i januari. Där är det bara att hålla tummarna för att domen med vidhängande skadestånd mildras. Vi får se.

Det här kommer att kasta en skugga över året. Det handlar om att den heltidssjukskrivna mamman samtidigt idkade sitt yrke på bra nära heltid. I början av december fick hon sin sjukpenning nedsatt och blev återbetalningsskyldig, samtidigt som hennes största (och enda?) samarbetspartner lade ner verksamheten gentemot Henne, på grund av 'underprestation'. Gissningsvis hade hon i vanlig ordning lovat runt och hållit tunt.

Hennes redan dåliga ekonomi har fått ett hårt slag, alltså. Detta kommer att påverka hennes agerande gentemot pappan och omsorgen om barnen. Hon har redan varskott om sämre mat, till exempel. Vi får se vad mer det blir.

(För egen del är jag tillbaka i tjänst efter canceroperation och cellgifter. I januari kommer den första kontrollen. Då får vi se.)

Det är kanske så man borde svara när folk hojtar Gott Nytt År!

-Vi får se.

Gott nytt på er själva, ialla fall.

30 december 2007

Mer om kommentarer

Inlägget ...återstår Nyår häromdan gav flera reaktioner bland kommentarerna. En av dem resulterade i gårdagens inlägg. En annan gällde anmärkningen att om barnens pappa skulle behöva köpa stövlar till barnet som frös, så skulle dessa inte följa med hem till Henne.

En anonym läsare framhåller med emfas att barnens bästa går före det mesta och att hon är väl medveten om att hon själv indirekt har finansierat exets utsvävningar genom att ekipera barnen åt honom.

Vi har alltså gjort samma saker när det gäller Henne av samma skäl, men det måste finnas gränser. Det är inte bara det att vi finansierar hennes krogbesök som som gör det hela motbjudande. Hon ekiperar sig själv ordentligt och moderiktigt medan hon låter barnen gå mer eller mindre i paltor. Ser man dem på stan, så är det faktiskt svårt att tro att de tillhör samma familj.

Just sko- och stövelfrågan är känslig. Det är nämligen andra vintern i rad som Hon missar faktum att vi träder in i den kalla årstiden. Barnen är tunt klädda och skodonen klarar vare sig kyla eller väta. För andra året i rad, alltså.

Detta förklarar kanske varför jag skrev det jag skrev.

Saken 'löste' sig
Jag kan berätta för den anonyma kommentatorn att just det här problemet är löst: När pappan hämtade de två yngsta till sin nyårsresa, hade han mycket tydligt påmint mamman om väderläget och behovet av varma plagg. Det hjälpte.

De trasiga stövlarna var inte med, men väl de alldeles för stora (varför mamman inte har bytt dem vet vi inte) och det yngsta barnet hade rejäla, varma skor. Genom att använda de av pappan inköpta raggsockorna över de vanliga, och sedan dra åt så mycket det gick kan nu barnet gå i stövlarna. Om än försiktigt. Det är lätt att vricka sig i för stora skor.

Ett dilemma är det
Barnens välbefinnande är det viktiga. En självklarhet för oss och de flesta. Men när man ser att Hon cyniskt utnyttjar den attityden och släpper på det ena åtagandet efter det andra i trygg förvissning om att pappan och vi tar utgifterna, vad gör man då? Eller när Hon säger att om pappan inte betalar den eller den utgiften för ett barn, så blir det ingen aktivitet i fråga. Ska man hålla barnen utanför alla fritidsaktiviteter, eller?

Självklart inte. Vi gör vad vi kan, men vi är faktiskt inte gjorda av pengar. Förr eller senare måste vi sätta ner foten, vare sig vi vill eller inte.

29 december 2007

Det kom en kommentar

Jag har ett par gånger haft anledning att lyfta upp en kommentar till ett inlägg till ett eget inlägg, om man säger. Då för att den var mycket bra eller läsvärd i största allmänhet. Den här gången för att den är fullt förståelig. Vad ska man tro när man stöter på det här materialet för första gången? Nåväl:

Plastfarfar!
Det är en väldigt ensidig och partisk historia du har rullat upp här på din blogg. Jag tycker att du verkar vara girigt hämdlysten och alls inte se till barnens bästa, som du hävdar så ofta. För om du skulle vara så mån om barnen som du vill göra gällande, vet varje vuxen individ att genom det förhållningssätt du så aktivt intagit bara bäddar för ännu mer problem i för barnen.

Du kör på lika smidigt som en ångvält. Barn mår inte bra av att hamna i denna korseld och de läser och kodar av vuxna med radar. Istället för att hjälpa riskerar du att stälpa. Försök att hitta en annan infallsvinkel.

För barnens skull ta dig samman och välj ett annat sätt att hantera situationen. Ett litet mer moget förhållningssätt. Det du för är inget mer än en föröljelsekampanj, av barnens mor. Ingen mår bra av att gå och bära på så mycket hat, frustration och agg som du gör och som sagt barnen är de som i förlängninge kommer att må sämst av det här.

Det var signaturen Caj (overifierad av Blogger) som skrev detta efter inlägget ...återstår Nyår i förrgår. Det är polemiskt skrivet, kanske i stundens upphetsning som när man stöter på något man inte tycker om, men det kan jag lämna därhän.

Caj har helt rätt i en sak: Det här är en ensidig och partisk historia. Inte tu tal om den saken. Låt mig i sammanhanget påpeka att alla fakta vi kommer med är sanna. Vad mig anbelangar finns det inga lögner i bloggen, men säkert en del felaktigheter. Men man måste kunna skilja på lögner (avsiktliga fel) och fel som beror på t.ex otydlig information.

Caj har emellertid helt fel i en annan sak: Vi tänker på barnens bästa. Det här med att barnen är i en korseld, till exempel, kan inte vara mer felaktigt. Vad de än får i sig om pappan (och oss) där hemma hos Henne, så kommer det inget från oss om henne. Vi och barnens pappa har för länge sedan beslutat oss för att aldrig prata skit om Henne i barnens närvaro, ska ni veta. Vi tror inte att barn mår bra av sådant. På bloggen Tre Flickor har Christina, själv skilsmässobarn och skild mamma, skrivit ett mycket bra inlägg om detta.

Det är väl egentligen allt. Caj (och andra?) verkar tro att vi ångar på i barnens närvaro som i bloggen, men det gör vi alltså inte.

Inte heller skriver jag under på det här med att jag skulle föra en förföljesekampanj. <Update>Hur kan man göra det när Hon inte namnges? Eller ens var i Sverige det hela tilldrar sig?</Update> Vi har ansträngt oss för att avidentifiera alla inblandade och släppt vissa fakta, som t.ex antalet barn, bara när vi måste för skildringens skull.

Detta är en skilsmässa med omvända förtecken jämfört med den konventionella bilden, kan man säga. Sådana finns alltså också.

27 december 2007

...återstår Nyår

Resten av julen förlöpte lugnt för oss, och förhoppningsvis också barnen. Den 24 julade vi med barnens pappa, den 25 ställdes en släktmiddag in av hälsoskäl och igår minglade vi lite på reorna, köpte nästa års julpapper billigt och började spana efter en ny trådlös telefon på elektronikvaruhusreorna (23 bokstäver!). Den nuvarande är trött och har snart tjänat ut.

Pappan har haft kontakt med två av barnen och de berättade att de fick julklappar, men inte från någon önskelista som brukligt har varit i den familjen. De fick inte så lite enklare grejor än de vi skaffade åt dem, för att vara rak på sak.

Ett barn berättade också att mamman hade 'lagt undan' de julklappar som de fick med sig hem till Henne från julfirandena med pappan respektive oss. Märkligt. Varför gör man en sån sak? Inte för att påminnas om pappan och Barnens Farmor, väl?

Återstår Nyår
Sedan länge har det varit planerat att pappan skulle fara med de två yngsta till sin pappa, barnens farfar alltså. Mamman skulle 'resa' med de två äldsta. Resan i fråga har för övrigt varit anledningen till att barnen inte har fått veckopeng på flera veckor nu. Pengarna läggs till resan, har Hon förklarat. Varför alla barnen blir utan veckopeng när bara två skall resa kan Hon säkert förklara, men den förklaringen har inte nått våra öron.

Ett tag har vi varit oroliga för att Hon skulle ställa in pappans resa med de yngsta. Det är ju inte umgängeshelg och mamman har då rätt att hålla barnen hemma och därmed ställa in. Nu är iallafall jag inte orolig för att Hon kommer att sabotera, för vi har fått veta vad det är frågan om för 'resa':

Mamman reser iväg med två äldsta till en Nyårskryssning med allt vad det innebär av firande och hyfsat billig sprit. Med största sannolikhet kommer suparkompisen och älskaren Hamstermannen med också.

Vi tycker nog att den miljön och det firandet inte är det lämpligaste att ta med sig barn till när man har alkoholproblem, men Hon är ju ensam vårdnadshavare och bestämmer följaktligen.

Föreberedelser
Efter den kalla upplevelsen på julmarknaden och barnens trasiga respektive tunna skodon i kylan, så har pappan bullat upp med varma sockor och tröjor till de två yngsta som han ska resa med. I värsta fall köper han stövlar också, men de får i så fall inte följa med hem till Henne sedan. Nån måtta får det vara.

Hur Hon förbereder sig på sitt håll? Inte vet jag och inte bryr jag mig heller. Men lite fräscha kläder på de två äldsta när de nu ska nyårsfira i röjet på en Nyårskryssning skulle inte skada.

23 december 2007

Söndag före jul

Det började inte så bra:

Två sjuka barn
Det barn som frös så otroligt på julmarknaden igår fick feber och sov i typ 13 timmar i natt. Gissningsvis hade infektionen satt in redan före julmarknaden. Det yngsta barnet visade sig ha en utvecklad springmask i tarmen. Pappan kände igen symptomen och kunde konstatera att det hela hade gått ganska långt. Mamman borde nog ha sett dem, men Hon är ju den hon är tänker jag bara. Vad gör man då åt det hela?

  • Tvätta händerna efter toalettbesök
  • Tvätta händerna före maten
  • Klipp naglarna kort
  • Tvätta stjärten med mild tvål dagligen
  • Använd flytande tvål och personliga handdukar
  • Byt underkläder och pyjamas varje dag
  • Tvätta smutsiga underkläder och sängkläder så fort som möjligt
  • Byt sängkläder ofta
  • Rengör badrum och sovrum dagligen
  • Barn ska inte dela glas eller använda varandras tandborstar
Detta enligt Vårdguiden.se. I princip en katalog över det som inte ingår i Hennes normala skötsel av hemmet. Hur hon fixar Springmasken återstår alltså att se.

Sen blev det bättre
Febern gick över. Barnen var glada och harmoniska. De var till och med osjälviska på det här med att sitta fram i bilen när jag hämtade dem. (Min Järnhårda Lag lyder att de de får själva hålla rätt på vems tur det är att sitta fram)

Väl hemma hos oss tindrades det inför granen och all vår lite kitschiga julpynt och öppnades dets presenter av hjärtans lust

Handgjord tomte till Farmor

Julmusik sex timmar i sträck
...kommentarer överflödiga.

Sura Gamla Katten
...skötte sig långt över förväntan. Helga gullade iofs inte med någon om ni trodde det, och hon var ruggigt nära ett ögonbryn med tassen klorna vid ett tillfälle. Men Helga, min Sura och älskade Gamla Katt, var med hela tiden och höll koll. Det har hon aldrig gjort förut. Heders!

Samvaro
För barn är förstås julen en presenternas tid. För vuxna är det mer gemenskap och samvaro än gåvor som är det viktiga. I dag var det bägge. Barnen tog förstås till sig presenter och leksaker, men kvällens behållning var att vi alla umgicks med varandra.

Det var skitmysigt, ska ni veta. Strunt samma att den 24 är i morgon.

Vår jul var i kväll. Merry Xmas på er!

22 december 2007

Lördag före jul

Det planerade och utlovade julmarknadsbesöket blev av. Till och med det äldsta barnet, som igår hade sagt att det inte ville komma, kom. Starten blev inte bra. Barnen bråkade och ett av dem ställde till med ungefär allt man kunde ställa till med. Färden till julmarknaden tog nästan tre kvart längre än nödvändigt. Emellertid:

Väl framme hade de riktigt kul. Efter lite gny och mer eller mindre demonstrativa avståndstaganden kom de loss och hade det kul på riktigt. Det blev en bra dag så långt.

Tidig hemfärd blev det
Efter styvt en timme i det råkalla vädret frös nog de flesta mer eller mindre. Men ett av barnen frös mer än de flesta på marknaden. Om fötterna.

H*n hade ett par stövlar i tyg, visade det sig, (tunn segelduk säger jag, gammal seglare) som inte var det minsta varma. Trasiga var de också. Barnet skalv faktiskt. Grät gjorde det också. Det var bara att vända hemåt.

Det hela påminde oss om i våras, när ett av syskonen gick i trasiga skor och strumporna faktiskt möglade. Samma barn som frös idag har vi förra vintern sett med en tå vit på grund av dåliga skor. Nu var det värre.

När pappan kom hem med barnen tog han givetvis hand om de kalla fossingarna och värmde upp dem i sina händer. Han kunde konstatera att flera tår på bägge fötterna var vita av kylan, men också att det lade sig när de blev varma igen.

Det hela kändes som en otäck repris av förra vintern då Hon mer eller mindre struntade i att det kom en kall årstid och lär barnen gå i sina sommarkläder och -skor.

Vad göra?
Pappan kommer att kontakta skolsköterskan om de vita tårna. Detta var helt klart inte första gången det här barnet frös ordentligt om fötterna. Med de stövlarna måste det vara mer regel än undantag i låga temperaturer. (Ett annat barn frös också om fötterna och visade på sina sommarskor)

Mamman då?
Hon är van vid att komma undan, misshandlad, plågad och utsatt som hon utger sig för att vara. Den här gången kommer hon att peka på att hon minsann visst hade köpt ett par vinterstövlar åt barnet i fråga. Det har hon också:

Minst ett nummer för stora går de nog att använda nästa vinter.

En sak till, det häftigaste
När syskonen (ganska snabbt) fick klart för sig att det här barnets gråt inte var en vanlig protestaktion eller trotsåldersaktivitet så slöt de upp på ett sätt som nästan gjorde mig blank i ögonen. De gjorde vad de kunde för att värma och trösta. Alla sade till exempel att h*n minsann var den som skulle få öppna första julklappen och de ställde utan prut in planerna på vad de nu hade tänkt att roa sig med på marknaden. Det var viktigare att komma hem och bli varm och torr än att vara kvar på marknaden.

Sånt är stort, vänner.

21 december 2007

Julbestyr

Så här, sista arbetsdagen på minst sex dagar för många, är läget just nu:

Pappan hämtar barnen i eftermiddag. I morgon blir det julmarknad tillsammans med deras farmor och mig. På söndag den 23 kommer barnen att fira två julaftnar samma dag; en med oss och Sura Gamla Katten och sedan hemma hos pappan. På pappans inrådan kommer granen att vara klädd när de kommer till oss. Att klä den tillsammans med fyra barn kan bli lite rörigt. Veganmat och Veganskt Korrekt godis kommer förstås också att finnas framme.

De kommer tillbaka till Henne på julaftons förmiddag. Därpå kommer pappan hem till oss och firar jul igen.

Julklappar
Lita på det. Vi har nogsamt betat av diverse önskelistor och även inhandlat en liten överraskning eller två. Mamman har faktiskt ringt barnens pappa och korrelerat julklappsinköp så att det inte blir dubbelt. Det var ju kul i ljuset av Hennes tidigare utfästelser om inställda julklappar efter Försäkringskassans tillslag.

Försäkringskassan, ja
Med stor sannolikhet har de dragit ner Hennes sjukskrivningsgrad till 75%. Återbetalningsbeloppet, 25 tusen, skulle i så fall tyda på att datum för ändringen sattes till tiden för de första samtalen. Hon ska förstås överklaga.

Vad gäller det inställda samarbetet med partnern, så är det p.g.a 'underprestation' som som de har lagt ner samarbetet med Henne.

-Det är klart att jag inte har levererat tillräckligt, har Hon sagt. -Jag är ju sjukskriven.

Den logiken är på sitt sätt oantastlig, men något får mig att tro att resonemanget inte är så lämpligt att ta upp med partnern i fråga. De har nog sin etik.

Men när det gäller Henne så vet man faktiskt aldrig.

17 december 2007

Läget klarnar

Förra torsdagen fick Hon två tunga nyheter. Dels meddelade Försäkringskassan (FK) att hennes sjukersättning är nerdragen och att hon är återbetalningsskyldig med 25.000 kronor, och dels hörde hennes mesta samarbetspartner av sig och meddelade att de lägger ner ett projekt som Hon har arbetat en hel del med.

FK drog ner med anledning av att Hon arbetar och den hon arbetar med drog i samma stund ner på samarbetet med Henne, alltså. Vi saknar fortfarande många detaljer, men under helgen har läget klarnat lite grann.

Vi, Hennes 'illvillga släkt', blev omedelbart beskyllda för att ha orsakat hennes predikament genom att ha anmält Henne till FK. Det har vi gjort, men för rätt länge sedan. I februari -07 om jag minns rätt. I september kallades Hon till FK för samtal. Detta skulle tyda på en lite väl lång handläggningstid, tycker jag. Mycket riktigt:

Under sensommaren kom det in en skriftlig och en muntlig anmälan till FK, har hon berättat för ett par äldre släktingar på pappans sida. Då vet vi att det inte var vår anmälan som orsakade FK-s utredning och beslut.

De har gjort slut
I ett bittert SMS till pappan har Hon också skrivit att hennes partner har lagt ner alla projekt som de har tillsammans. Det betyder att Hon just nu inte har så mycket att göra, vad vi vet.

Varför de lade ner samarbetet med Henne, vet jag inte. Men jag är rätt säker på att Hennes verksamhet aldrig skulle klara en revision. Vi känner till minst ett event som hon fick pengar för som helt enkelt aldrig ägde rum.

Vad har då hänt?
Gissningsvis har någon i Hennes närhet fått ett horn i sidan till henne och kontaktat både FK och de hon har arbetat med, och detta med detaljerade uppgifter som man har kunnat kontrollera och följa upp.

Det är ett i det närmaste helt osannolikt sammanträffande att FK och partnern hör av sig samma dag, men jag tror ändå inte att de har samarbetat. Jag vet ju inte hur FK arbetar i sådana fall, men att de skulle svara på propåer utifrån betraktar jag som uteslutet med tanke på tystnadsplikt och annat.

FK och partnern har nog utrett Henne var för sig, och det verkar ha tagit lika lång tid i bägge fallen. Nog om detta:

Barnen!
Hennes första reaktion var att det hela var vår 'fel' och att det blir barnen som drabbas:

  • Inga julklappar i år
  • Sämre mathållning
  • Inga nya vinterkläder
Det sista är nog det allvarligaste. Yngsta barnet har bara ett par varma byxor, som dessutom inhandlats av Barnens Farmor, vad mamman än säger om saken till syskonen. Barnens kosthållning har förbättrats under hösten tror sig pappan veta. Nu blir det den gamla ordningen med mikrade rester igen.

<Update>
  • En annan konsekvens är att Barnens Farmor och jag får öppna plånboken, fick pappan även höra.
</Update>

...och så ska vi omedelbart ta tillbaka 'vår' anonyma anmälan, kräver Hon. Som om det skulle hjälpa om det ens vore möjligt. Hon har lagt ut texten om saken till pappan: Man kan tydligen presentera sig för FK utan att den anmälda för den skull får veta vem som har anmält. Detta är i så fall nytt för mig, och jag själv inte hört något om det i mina kontakter med FK.

Det spelar ändå ingen roll. FK tar inga beslut på andrhandsuppgifter. De kontrollerar påståendena och gör sitt jobb.

Tiggeri
Hon har alltså kontaktat ett par äldre släktingar på pappans sida och berättat om det inträffade från sin sida sett, liksom om hur barnen kommer att drabbas. I sammanhanget dök det förstås upp pengar. Hon behöver ett belopp långt högre än de kan klara. Detta skulle lösas genom att andra i släkten också gick in och betalade. (Hon hade faktiskt mage att nämna mig och Barnens Farmor i sammanhanget!)

Släktingarna blev förstås mycket bekymrade. Så styggt att anmäla Henne. Det här var ju förskräckligt. Vad kan vi göra?

Som man bäddar får man ligga,
svarade jag. Jag påpekade att Hon har ägnat sig åt en regelvidrig verksamhet med öppna ögon; Hon har tagit risker och då måste man vara medveten om att det kan gå åt pipsvängen. Vidare att Hon klär sig själv bättre än barnen (det hade de själva sett) och att det var si och så med nykterheten. Vi och Soc (kontaktpersonen) har till och med sett Henne onykter på söndagseftermiddagen.
[Med mera dylikt. Länge]
...och det är faktiskt våra skattepengar som Hon har tillskansat sig, lade jag till på slutet.

De blev lite lugnare av allt detta. Det är ju ingen ängel som oförskyllt har drabbats av min ondska, precis. Men det viktigaste för dem var faktiskt att det inte var vi eller barnens pappa som hade anmält Henne.

Vad händer nu?
Vet ej. Vi kommer förstås att göra vad vi kan för barnen, det är väl allt man kan säga just nu. Men något ekonomiskt stöd till Henne kommer aldrig på fråga om någon nu trodde det.

Helgen 21-23 december är umgängeshelg enligt tingsrättens schema, och den vågar Hon knappast sabotera. Barnen får då julmarknad, en 'julafton' hos oss och en med pappan. Lita på att det blir klappar också.

Alltid nåt.

14 december 2007

Lucia, var det

Har man fyra barn så borde det bli ett flängande på Luciamorgonen. Icke så för Henne: De två äldsta barnens Luciatåg ägde rum kvart i sju på morgonen. 'Alldeles för tidigt för mig', sade hon bara och så blev det inget för dem. De gick till skolan på vanlig tid.

Det tredje barnets Lucia blev det inte heller något av, varför vet jag i skrivande stund. Men det yngsta barnet hade Lucia på sitt dagis på eftermiddagen, så det firandet kunde Hon tänka sig att närvara vid. Men inte många fler:

Den illvilliga släkten
Hon gjorde klart för barnens pappa att om 'hans släkt' kom, så skulle hon, barnets vårdnadshavare, se till att de avvisades. I praktiken skulle det bli ett uppträde som förstörde dagen för andra barn och föräldrar, så Barnens Farmor avstod från att komma vilket hon annars gärna hade gjort. Själv kunde jag inte för jobbet, men jag hade inte heller kommit dit av samma skäl.

Alla syskonen var iallafall där och det hela gick bra och var vackert, som ett lussefirande ska vara. Efteråt ville tre av barnen åka hem till pappan en stund och det fjärde ville övernatta där. Gissa om de fick det för Henne?

Julmarknad i helgen?
Det var tänkt att vi skulle gå på julmarknad med pappan och barnen som enda aktivitet i helgen, då Hon för en gångs skull inte ville att hela eller delar av barnaskaran var hos pappan. Men det här med sponsorn och sjukpenningen som jag anses skyldig till har rubbat Hennes cirklar.

Jag vill inte att barnen
ska träffa din illvilliga
släkt i helgen.Det får bli
till jul.
Ord och inga visor i ett SMS till barnens pappa. Hon visste att julmarkanaden var på G och att det är något vi gör tillsammans, så det var Hennes sätt att sabotera besöket. För säkerhets skull lät hon senare meddela att pappan inte får träffa barnen alls i helgen (som inte ingår i förlikningsdomens schema). De ska visst på bio.

Att barnen snuvades på julmarknaden struntar hon tydligen i. Vi gör ett nytt försök nästa helg.

Bestämmer hon vilka barnen får träffa när de är med pappan?
Hon verkar tro att hon kan det, i stundens upphetsning. Men det kan hon ju inte. Hon har inget som helst på fötterna när hon beordrar ut mig och Barnens Farmor från deras liv. Vad barn gör eller vilka de träffar när de är med umgängesföräldern (pappan) har vårdnadsföräldern (Henne) inte ett skvatt att göra med. Det känner Hon förstås till, men hon kanske tror att ingen annan vet det.

Hon sagt, och varskott om, åtskilligt värre saker än detta som straff för att Försäkringskassan gjorde tillslag, ska ni veta. Men jag hoppas verkligen att det är i stundens upphetsning, så det får ligga ett tag innan jag berättar vad det är.

12 december 2007

Därför Yaddade jag

Sent, och inte helt opåverkad, skrev jag det här i fredags kväll. Helt klart handlar det om något slags besked som har kommit, och det var inte dåliga nyheter för en gångs skull. Eller var det det? Jag är lite förvånad över att ingen spekulerade i vad det var frågan om, för det trodde jag att postningen inbjöd till. Men detta är vad som föranledde postningen i fråga:

Dålig nyhet ett
I torsdags, bara timmar innan pappan skulle hämta barnen, hörde Hon av en av sina 'huvudsponsorer', skulle man kunna kalla dem. De hade beslutat sig för att inte längre stödja ett projekt som legat henne varmt om hjärtat. Och lika varmt i plånboken, för det handlar om femsiffriga belopp. Orsak: Hon hade inte presterat enligt överenskommelse, kan man säga. De fick alltså inte vad de hade betalat för.

Dålig nyhet två
Samma dag dimper det ner ett brev från Försäkringskassan till Henne. Däri ligger beskedet att Hennes sjukskrivningsgrad inte längre är 100 procent. Och detta retroaktivt från ett datum som innebär att hon blir återbetalningsskyldig.

Här, och det är orsaken till att jag har dragit på beskedet om Yaddandet, har vi bara en enda siffra. Det är beloppet som hon är skyldig att återbetala: 25.000:-. Vi vet alltså inte hur mycket de har reducerat hennes sjukskrivningsgrad eller från vilket datum denna reduktion sattes. Dessa siffror kanske kommer vad det lider.

Nuläget
Detta är vad vi vet. Jo, en sak till: FK-s första kontakt med Henne som är, som jag hela tiden trodde, inte grundad på en anmälan från mig. Det kom in en anmälan i augusti-september någon gång, har vi förstått. Då är det inte jag som är den 'skyldige' till Hennes problem. (Läs mer om mina 'trakasserier'). Någon annan har alltså anmält henne, och detta kanske med uppgifter som vi inte känner till.

Det här är förstås ett hårt slag mot en redan pressad ekonomi. (I somras fick pappan en teckning från ett av barnen, ritad på baksidan av ett kuvert från en inkassobyrå) Hennes första reaktion var inte oväntad och andas en desperationens logik:

Det är pappans 'illvilliga släkt' som är orsaken Hennes till predikament eftersom den 'illvilliga släkten' anmälde Henne till Försäkringskassan. Sagda illvilliga släkt innebär förstås jag och Barnens Farmor. Det är så Hon ser det: Den som anmälde henne är ansvarig för det inträffade, inte hon själv.

Vem betalar?
Det är nu jag börjar ångra min skadeglädje i fredags kväll. Vi vet ju sedan länge att Hon sätter sig själv före barnen. Det är till och med belagt i vårdnadsutredningen. Då är det lätt att tänka sig att hon drar ner ännu mer på diverse utgifter för dem. Och att hon blir beroende av ren socialhjälp (heter det så nu för tiden?) för att klara sig och barnen.

Det sista, funderar jag, är kanske förklaringen till att FK inte gick hårdare fram mot Henne. Hon har ju arbetat i princip heltid i mer än två år och jag hade inte blivit förvånad om de hade åtalat henne för försäkringsbedrägeri. Men hon har ju inga som helst tillgångar och är kanske redan ett fall för Kronofogden. Då kanske det ansågs meningslöst att åtala henne. Det hade ju bara medfört ännu fler utgifter från samhället.

Vad händer nu?
Vi får se. Fältet är vid öppet för spekulationer, men jag avstår just nu.

Dagarna med barnen

Den här gången hade pappan alla fyra från torsdag eftermiddag till tisdag morgon, ett dygn längre i varje ända än vanligt. Mamman var ju bortrest och gjorde sig påmind genom några närmast pinsamt gulliga SMS till ett av barnen, som då läste upp dem för de andra.

Pinsamt gulliga?
Sätt er på det. Det har nämligen framkommit hur Hon får igång barnen på morgnarna, och det är inte gullegull, precis. Kommer ni ihåg rollspelet? Det vi befarade har visat sig stämma. Då mår man illa av höra om 'pussar och kramar till er alla' per SMS när man sedan hör detta:

Mamma gör oss illa
...är en replik som får vem som helst att reagera. Pappan följde förstås upp den, försiktigt för att inte drabbas av det yppandeförbud om i princip allt som försiggår hemma hos Henne som hon har belagt barnen med. Den här gången gick det bra:

God morgon på er, barn
Morgonrutinerna hemma hos Henne består i att Hon får upp barnen med tämligen handfasta metoder. Allt utom rena slag och örfilar är vanligt. Ryck i benen, armarna. Nyp i kinderna och faktiskt det som pappan är misshandelsdömd för: Nackgrepp. Jag saknar ord.

En annan inte ovanlig sak handlar om att ett tämligen morgontrött barn påskyndas genom att lämnas kvar hemma och själv får ta sig till busshållplatsen, där mamman väntar ut det. Klädsel och morgonmål blir då förstås vad det blir.

...och ändå kommer barnen 'alltid' för sent till dagis, fick pappan höra när han stressad försökte undvika just detta.

Bråk
Fyra barn i fem dygn utan konflikter? Visst inte. Bråk, olydnad och ofog förekom. I synnerhet söndagkvällen var svår. Vid ett tillfälle frågade pappan om de alltid bråkar så här mycket. Ett överlojalt barn högg till direkt med ett nej, men medgav lite senare att de snarare bråkade mindre när de är med pappan.

Så Fiiint!
Barnen var tillsagda att inte ringa Henne under de här dagarna. Det skulle bli jättedyrt på telefonräkningen för dem (kontantkort som Hon låter pappan betala) hade hon sagt.

Hon är fullt medveten om att det är mottagaren som betalar extrakostnaden från gränsen när man ringer till en mobil utomlands, men den här lögnen gör ju saken mer avskräckande. Så ringde Hon det av barnen som är duktigast med sin telefon. Barnet slog förstås på högtalaren så att alla skulle höra.

Mamman: -Gullegull saknar er pussar och kramar.
Barnet: -Jag vrickade foten idag igen.
Mamman: -Så fint.
Barnet: -Jag har vrickat foten igen. Det gjorde ont.
Mamman: -Så fiiint.
Barnet: -Mamma jag har vrickat foten!
Mamman: -Så fiint. Gullegull puss puss.

Det lät som en sketch i ett svart humorprogram som inte får sändas före 23 på kvällarna. (Barnet hade vrickat foten samma dag, samma fot för andra eller tredje gången på kort tid så skolsköterskan rekommenderade röntgen av det skälet)

Hon bad alltså inte barnet upprepa, så hon hörde mycket väl vad barnet sade. Varför låtsades hon då som om allt var 'fiint'? Tja, antingen var hon onykter (spriten är billig där vi tror att hon var) eller så ringde hon för gallerierna, om man säger. Alltså för att göra ett gott och moderligt omtänksamt intryck på personer i omgivningen. Det skulle ju även förklara de gullegull-SMS som hon skickade.

Jag mår illa

11 december 2007

Toms begravning

Hamstern Tom avled ju hastigt natten till i går. Orsaken är okänd, men han hade ätit dåligt en tid dessförinnan. Han begravdes i går kväll i närvaro av de två yngsta barnen och deras pappa.

Det var förstås mycket gråt, men också kärlek. På dagis hade ett av barnen fått hjälp av personal och kompisar med att göra dels en kudde och dels ett täcke åt Tom. De skrev också en hälsning till honom.

Tom begravdes, på barnens begäran, i det lilla hus han hade i sin bur. Pappan gjorde ett litet kors och satte på graven, som är belägen i en backe helt nära hans hem. Ett av barnen var verkligen tappert postitiv, tycker jag:

Han hade iallafall ett bra liv.
Tom blev bara några månader gammal.

10 december 2007

Tom

Tom 2007-2007


Barnens Farmor blev uppringd av ett av barnbarnen nu på morgonen. Det var ett sorgebud: Hamstern Tom dog i natt. Han hade ätit dåligt den senaste tiden och smalnat av, men inte i någon alarmerande omfattning.

Begravningen sker i kväll.

09 december 2007

Pappan har barnen

...sedan i torsdags. Vi har inte varit förbi eller gjort något med dem den här gången. Vi är ganska sjuka bägge två, så vi orkar dåligt och vill dessutom inte smitta någon.

Var är Hon?
Pappan frågade Henne i veckan vart hon skulle resa, och fick ett undanglidande svar om mamman, 50 mil bort. Barnen vet dock att berätta att Hon är 'utomlands', men inte var (Yppandeförbudet, ni vet).

Det kan verka konstigt att inte berätta en så banal sak som vart man reser, men har man något att dölja så blir det hysch-hysch. Det Hon förmodligen har att dölja är att resan har med hennes yrkesverksamhet att göra.

Inte heller har hon hört av sig till pappan eller barnen för att fråga hur de har det. Jo, ett SMS med hälsningar kom till ett av barnen. Det är bättre än förra gången då Hon inte hörde av sig alls.

Annars var Hon sig lik
Två av barnen avtågade hemifrån Henne i torsdags utan ombyte eller varma kläder. De kommer alltså tillbaka fem dagar senare. Pappan letade i lådan med reservkläder på dagis efter något passande, men där låg bara plagg som var för små eller för en annan årstid. Många vändor i tvättstugan blir det.

Gårdagens inlägg
hade jag tagit bort om det inte vore för att det hade fått kommentarer ganska snabbt. Då känns det fel att radera. Men det kommer en förklaring i veckan. Då kommer ni att förstå mitt goda humör...

07 december 2007

Yada yada

...say no more. Whooopi. Hubba hubba hubba.
Have I got some news f'ya, fellas? You bet your sweet behind on it.

[Vi avbryter Plastfarfar här. Underrättelserna är fragmentariska]
Kid me not, big fella'. This is no s**t.

[Vi uppmanar Plastfarfar att avvakta. Alla detaljer är inte kända. Kvällen är dessutom sen]
Enuff, big fella'. Enuff.
Yada yada.

[Plastfarfar! Du har väl inte druckit också]
Jag har firat. Scotch Blended Light. Moripan. Firat. Wiiiiho! Okejdå.
Måndag eller så?

[Måndag eller så. Faktainsamling pågår]
Yada yada Whiiiio! Yap yap yap

[Gå och lägg dig nu]
Okej då. Tråkis.

<Update>Vad var detta om? Läs här.</Update>

06 december 2007

Kvinnojouren i Tranås drabbas av rättvisan

Helt rätt
Det var som jag trodde. Kvinnorna på kvinnojouren Helga i Tranås visste förstås om att den mamma de skyddade inte hade vårdnaden om barnen hon tog med sig från Norrland. Pappan var tilldömd ensam vårdnad. Två av dem får till och med fängelse i sex månader för egenmäktighet med barn, medan den tredje kvinnojourkvinnan och den rektor som visste men inget gjorde döms till dagsböter för medhjälp.

Det som stör mig är att de nu dömda blåljög i tingsrätten och kom undan med det. Vi hade inte en aaaning, var deras svar på frågorna om mamman, flykt och vårdnad. Sen hörde en person av sig som kunde berätta att damerna i fråga redan år 2000 visste att mamman var på flykt undan rättvisan. Hovrätten gjorde sitt jobb och dömde.

Vad händer nu?
Under dagen har jag hört ROKS-personer uttala sig typ 'att vi ska följa lagen'. Häpnadsväckande, på min ära. Alla är nämligen skyldiga att följa lagen, kära ROKS. Det finns idealister av olika slag som inte följer lagen, och de flesta (Greenpeace har min respekt där) står för det de gör och tar konsekvenserna medan andra anropar någon slags högre rätt som på något vis skulle åsidosätta de lagar och förordningar som gäller. ROKS verkar höra till dem.

Mamman i fråga fick alltså ekonomiskt stöd av kvinnojouren Helga för sitt lagvidriga beteende. Jag undrar nog allt om de blir betalningsansvariga för detta eller inte.

Blir det ett ROKS- och rättarting, månne? Med tanke på att de har bränt skattepengar på en olaglig verkdamhet, så hoppas jag faktiskt det.

DN om saken. SvD.

förtroendet har kraschat för jourernas ideologistyrda arbetsmetod att okritiskt godta (endast) kvinnors berättelser
SvD-s ledarblogg har mina sympatier i dag. På SR Ekot läser vi, à propos det ovanstående, om en kvinna som är besviken för att man kan straffas för något man inte har gjort för egen vinnings skull...

<Update>Ett läsvart inlägg om saken i Corren.se från den 7/12</Update>

Ett avslut

Nu ligger bodelningspapperen i posten till tingsrätten. Som en följd av tingsrättens förlikningsdom så ligger också hans överlåtelse av sin del av hyreskontraktet i posten till bostadsföretaget.

Det hela förlöpte tjafsfritt och utan komplikationer. De bägge ex-makarnas namnteckningar bevittnades av Hennes hemmahosare, som faktiskt är kvar i bilden. Vi pratar alltså om en kvinna som fyller 45 nästa gång och behöver samhällets hjälp för att sköta sin vardag. Det känns nästan svårt att tro på, men så är det faktiskt.

Annars
Mamman ska resa bort några dagar. Eftersom hon inte vill ge några ytterligare detaljer, så kan vi lugnt anta att det är i sitt yrke hon reser. Pappan har då alla fyra barnen från idag till på måndag. Enligt Hennes numera återtagna utfästelse att bidra med matpengar, så skulle det ha inneburit 760 kronor.

Jag har nu på förmiddagen bistått pappan med transport när han bunkrade upp inför helgen. Det kostade 880 kronor. Enda 'lyxen' som jag såg var ett par glasspaket, om ni undrar.

Billigt är det inte att ha barnen, men det är det värt. Sen ska ni veta att de äter mycket bättre när de är hos pappan. Bra mycket bättre.

Inga mikrovärmda flera dagar gamla makaronigeggor här, inte.

03 december 2007

Att göra

Att hantera en skilsmässa som denna är inte helt enkelt. Alltid dyker det upp nya fnurror på trådar som borde vara utredda. Det senaste är det här med pappans rätt att förhöra sig om barnens utveckling på skola och dagis. Skolan och tingsrättens förlikningsdom verkar ha olika uppfattning om vad som gäller. Här måste pappan ta rätt på vem som har rätt, om man säger.

På agendan den här veckan

  • Reda ut ovanstående. Mamman har i och för sig sagt att hon ska ringa och ge dem grönt, men det tror vi inte riktigt på. Det vore tryggare att ha svart på vitt
  • Bodelningen är faktiskt inte klar. Återstår att skriva under och skicka in. Det finns ett underskrivet papper sen ett år eller så, men det skickades aldrig in. De ska gå igenom det tillsammans i morgon och skicka in det. Tjafs kommer med viss säkerhet att uppstå
  • Mamman ska resa bort några dar. 'Till mamma', som Hon sade. Vi tror inte en sekund på detta. Det är förstås i yrket. (Nej, Försäkringskassan har inte hört av sig på anmälan ännu)
  • Detta innebär att pappan har fyra barn i fem dygn.
  • Fyra barn i fem dygn borde enligt Hennes tidigare åtagande innebära att hon skickar med 4*5*38=760 kronor i matpengar, men Hon har dragit tilbaka detta. En av orsakerna:
  • Hon har tydligen sett en länk på Försäkringskassan där ett åtskilligt högre underhållbidrag än det hon får rekommenderas av en konsumentvägledare. Pappan har fått skit för detta trots att Hon vet att det är Försäkringskassan som sätter beloppen, mycket baserat på de inblandades inkomster
Annars var det en bra helg, med de två äldsta den här gången. De adventspyntade och vi var även i en köplada eller två och rekade inför julklapperiet tillsammans.

Men: När ska pappan få tid att tackla det juridiska kring hans rätt att ta del av info om barnen?

30 november 2007

Drougge har en Soul Sister. Finns det flera?

Vi satte kaffet i halsen när vi läste hur Unni Drogges ex Niclas Salomonsson gick i svaromål på det som har sagts och skrivits om honom den senaste tiden. Med bara enklare redigering kunde det lika gärna handlat om vår bloggs huvudperson och Hennes beteende efter skilsmässan.

I bägge fallen har vi kvinnor med stora egon, och de förstår inte hur mycket mannen i deras liv betydde för allt det vardagliga, ekonomiska och praktiska förrän det var för sent.

Bägge ska hämnas. Bägge utnyttjar ett fel exet har gjort långt utöver bristningsgränsen. Bägge fabulerar vilt om sitt ex, Druogge i litteraturen och Hon i rättsväsendet, Soc och BUP.

Bägge vill jävlas, helt enkelt.

Bägge verkar befinna sig i utförslöpan av sin karriär. Och det här kan bli verklighet i Hennes liv, bara hon träffar en försörjare:

Det dröjde dock inte mer än ett par månader förrän det visade sig att hon ”kände sig helt ut- sliten av allt arbete med barnen” och ”behövde fokusera på karriären” och att det därför var ”dags att pappan tog sitt ansvar”.
Det här med att pappan ska ta sitt ansvar har barnens pappa hört ofta nog när Hon inte mäktar ställa upp.

Skillnaderna, då?
Hon är förstås inte en kändis, som Unni Drougge. Inte heller har hon 'skickat barnen på porten' ännu, av ekonomiska skäl. Bidragen behöver Hon till sitt.

Inte heller drack barnens pappa någon gång så hårt som Salomonsson tydligen gjorde. Droger var det heller inte tal om.

Inte heller är barnens pappa företagare. Då är det lite svårare för Henne att sabotera.

Pappan har inte gått in i en ny, fast relation som Niclas Salomonsson har gjort. När detta sker, kommer det nog bara att spä på hennes hämdbegär.

Finns det flera som de här två?
Det gör det. Vi har en länk till Bluesmannen Wennborn i vår bloggroll. Hans ex går i takt med de här två. Och på Pappaliv.se kan man läsa om fler fall.

Hur vanligt är det här beteendet egentligen?

Så fel man kan ha...

Gårdagens inlägg var, som framgick av kommentarerna, så full av sakfel att det egentligen borde tas bort. Men jag låter det stå kvar med en dödskalle eller två som en erinran om Plastfarfars enfaldighet. Eller ska jag säga naivitet. Särskilt kul besked var det inte i kommentarerna. Nåväl:

Pappan har nu varit på dagiset i fråga och pratat med föreståndaren. Hon lämnade nästan ordagrant samma svar som en anomym kommentar till postningen: Så länge någon har enskild vårdnad får skola/dagis inte lämna ut information till den andra föräldern.

Givetvis får vårdnadshavaren lämna sitt medgivande till sådant, och Hon säger att hon har gjort detta. Inte så att det här dagiset vet om det i så fall.

En konstig incident förklarad?
Häromdan stukade ett barn foten i skolan, detta gången för andra gången på en ganska kort tid. Då gäller det att vara försiktig, så h*n skickades hem av skolsköterskan. Mamman ringdes upp. Nähä, hon kunde inte hämta barnet. Barnet ville då ringa pappan, men fick inte för sköterskan. Eleverna får inte använda mobiltelefoner i den skolan. Inte ens i situtationer som denna?

Själv tror jag nu att sköterskan slingrade sig ur läget att behöva tala om för barnet att de inte får kontakta honom.

Och inte fan tipsade den ömma modern om att pappan hade kunnat hjälpa till, inte. Barnet fick gå hem själv.

Sån är Hon.

29 november 2007

Kontaktsabotage?

Ironi: Efter 24 veckor på cellgifter som slog ut mitt immunförsvar helt utan att jag ens nös, är jag nu dels tillbaka i tjänst, om än på deltid, och dels däckad av en influensa. När kuren är över sedan 7 veckor och kroppen så gott som helt återhämtad. Det gör rapporteringen lite sporadisk den här veckan.

<UPDATE> Desstutom felaktig. Pappan har inte informationsrätt för att han har umgängesrätt. Läs detta i stället</UPDATE>


Umgängessabotage?
Den absolut vanligaste formen av trakasserier mot sitt ex är ju att hindra vederbörande från att få träffa sina barn. Hon är inte sådan, snarare tvärt om. Pappan får ju träffa sina barn långt utöver Tingsrättens förlikningsdom och han har haft dem varje helg i olika omfattning.

Ett av barnen, det yngsta, har till och med sovit oftare hemma hos pappan än hemma hos Henne den senaste veckan. Ett annat, som inte heller mår bra av bråken och kaoset hos Henne, har också sovit hemma hos pappan flera nätter den senaste tiden. Detta om detta:

Kontaktsabotage!
En följd av förlikningsdomen är att pappan har fått tillbaka rätten att ta del barnens utveckling i skola och på dagis. I ett fall är han redan tillbaka på klassens mailinglista, och flera är på G. Men här sätter Hon käppar i hjulen efter bästa förmåga.

Ett kvartssamtal med ett av barnen var utlyst till i går och pappan ville förstås vara med. Först tyckte Hon att det var 'onödigt' att han kom. Sen sade hon faktiskt åt honom att inte komma, som om hon hade rätt att göra det. Pappan sade förstås att han skulle komma ändå, och han var på plats på utsatt tid. Resultat?

Samtalet var inställt. Pappan fick gå med oförättat ärende. Efteråt framkom detta:

Mamman hade ett sjukt barn hemma och kunde inte komma, meddelade hon. De tog samtalet på telefon i stället. Här slog mamman, ganska snyggt måste jag tillstå, två flugor i en smäll.

Dels slapp Hon masa sig iväg till samtalet, och dels höll hon pappan utanför.

Något att dölja?
Är Hon rädd för att pappan ska få veta saker om barnen när hon beter sig så, kan man tro. Det tror varken pappan eller jag. Det handlar nog mer om att personalen på skola och dagis inte ska få träffa pappan och konstatera att han är en vanlig, hygglig prick som bryr sig om sina barn.

Det är inte riktigt så Hon har målat upp honom inför omvärlden de här åren...

<UPDATE> UllaH påpekade att bägge föräldrarna och barnet måste delta vid utvecklingssamtal, iallafall i skolan. Det här handlar alltså om ett dagisbarn, så där kanske Hon kom undan.

Det ska bli spännande att se hur Hon hanterar saken när det drar ihop sig till samtal med barn i skolåldern. Tack för infon, Ulla! </UPDATE>

26 november 2007

En annorlunda helg

Det vanliga den här hösten har ju varit att pappan har haft alla barnen till och med söndag eftermiddag eller måndag morgon. Icke denna helg:

Fredag em:
Pappan tar en pizza på stan med ett av barnen, det han följer till träningen på måndagkvällarna. Barnet äter som en häst. (Det är inte så ofta h*n äter så gott. För det mesta när pappan är med, noga räknat).

När de var klara tyckte pappan att de kunde ta en sväng förbi ett köpcenter och kolla lite, julklappsplaneringen är ju i full gång. Barnet tvekade lite och ringde mamman. Mamman tyckte att h*n skulle hem direkt, trots att det var minst en timme kvar till den tid Hon och pappan hade kommit överens om.

Barnet vågade inte trotsa mamman. H*n verkade till och med rädd för att komma sent. Lösningen blev salomonisk: Pappan tog god tid på sig att ta hem barnet, som dessutom fick en slant att handla något till sig själv för. Det blev bussbiljetter, lagret var slut. -Det får du väl tillbaka av mamma sedan, frågade pappan.

Tystnad.

Lördag em
Pappan hämtar ett annat barn efter att ha bunkrat upp ordentligt. Det vankas nämligen kalas party på söndan. Barnet ska visa upp Tom för sina kompisar.

Barnet ringer sin farmor från bussen och berättar att de snart är 'hemma'. Märkte ni det? Hemma. Hemma hos pappan. Sånt värmer, ska ni veta.

Pappan och det här barnet har en minst lika bra kväll som pappan och det yngsta hade i veckan.

Kalasets Partyts huvudperson, renderad av det yngsta barnet


Söndag
Kalaset Partyt blir lyckat. Ungarna leker med den stackars hamstern så att till och med de själva inser att han måste få ha det lilla lugna ett tag. Och:

Pappan som har varit ute ur bilden sedan julen 2005 får bekanta sig med gästernas föräldrar och de, som förmodligen fått ett och annat från Henne, med honom. Det var också lyckat.

Senare på eftermiddagen åker pappan och barnet hem till Henne och de återvänder med det yngsta barnet som har tjatat sig till ännu en övernattning hos pappan.

En lugn och fin söndagskväll med två av barnen följer.

24 november 2007

Det yngsta barnet -och en pusselbit till

Jag har skrivit om det yngsta barnet på sistone. Det är det som just nu verkar ha det svårt hemma och hellre är hos pappan än med de andra hemma hos Henne. Förra helgen blev det t.o.m jobbigt att ta hem barnet.

I veckan som var, hade pappan sitt yngsta hemma hos sig i två nätter. Det var bara de två, och de hade det J-Ä-T-T-E-M-Y-S-I-G-T tillsammans på kvällarna. Men riktigt vad det är som är så jobbigt har vi inte fått klart för oss. Ingen vill stressa barnen med förhör, eller ens frågor, om missförhållandena där hemma med Henne. Och h*n sade inte mycket om livet med Henne. H*n vet vad som gäller.

Barnen lever ju med ett yppandeförbud om förhållandena i Hennes hem. Vad som drabbar den som spiller information vet vi förstås inte, men att förbudet har verkan vet vi. De tiger som muren när snacket börjar närma sig hemförhållandena.

En pusselbit till
Det här är inte baserat på en enstaka utsaga eller felsägning. Jag själv reagerade redan för någon vecka sen hemma hos pappan när ett barn pratade matlagning, och andra har fyllt på med information som var för sig inte är kontroversiell. I klassisk underrättelsestil har vi lagt ihop informationen och kommit fram till detta:

Barnen lagar allt oftare maten själva. Annars blir det inget. Vill de ha varm mat, så får de vackert tota ihop något. Alternativet är smörgåsraider i kylskåpet. Sagda kylskåp fylls för övrigt på av det äldsta barnet, som är den som går och handlar åt dem.

Sån är Hon

20 november 2007

Det hände igen...

Jag skrev om städskåpsrevolten när det yngsta barnet inte ville hem till mamman och sen om hur samma barn ville tillbaka till pappan direkt efter helgen. (H*n fick en natt hos pappan senare den veckan). Den första incidenten kunde man ta som ett infall, men den andra gjorde detta svårare. Nu detta:

Igen...
När det var dags att ta tillbaka barnen till Henne efter helgen, så vägrade samma barn igen. H*n ville bara inte hem till mamman och fick faktiskt bäras en god bit av vägen.

-Det är så tråkigt där, fick pappan höra.
-Hur då tråkigt, frågade han förstås. Ordet är mångtydigt för en småtting och syftar inte enbart på tristess. Så:

-Säg inget för då frågar han bara mera, högg ett syskon av.

Mammans yppandeförbud slog till igen. Det kom inget mer i den saken.

När pappan hade lämnat barnen stod det yngsta där i ett fönster och vinkade till pappa. Det kändes.

Vad ska man tro?
Barnets formuleringar handlade om att det inte ville hem till Henne mer än att det ville vara kvar med pappan. Hur är det där hemma hos Henne egentligen?

Jag har faktiskt en klump i magen

18 november 2007

Svek och skamgrepp

Svek
Det är överenskommet att pappan skulle få 38 kronor per barn och dygn de helger han har barnen, vilket har blivit varje helg sedan tingsrättens förlikningsdom på varannan.

Det får han inte. Hon 'har inga pengar'. Formuleringen har jag faktiskt också sett i en skrivning till en myndighet som förklaring till att Hon inte hade gjort rätt för sig i ett avseende, så hon kanske tror att det räcker för att slippa betala som överenskommet, vad vet jag.

Pappan lägger ut pengar och antecknar de uteblivna ersättningarna...

Skamgrepp
Ett av barnen är på Party (det heter tydligen inte 'kalas' längre) och föräldrarna hade överenskommit att barnet skulle ha med sig en present som mamman skulle ordna.

Just det.

Hon sade bara till barnet att pappan skulle ordna detta. Han blev förstås lite sur, men han var ju ställd. Barnet måste ju ha med sig något till partyt. Det slutade med att jag ligger ute med 80 kronor.

Jag funderar faktiskt på att skriva till Henne och be om ersättning för mitt utlägg, även om jag lätt kan tänka mig svaret. Hon har ju 'inga pengar'.

Fast vi vet vad Hon gör den här helgen. Krogen (förstås) och ett Marketing Event, kan man kalla det, med en lägsta deltagaravgift på tusen spänn. Där fanns det pengar...

16 november 2007

Hovrätten kallar

Det har kommit ett brev, eller snarare ett meddelande, från Hovrätten till barnens pappa i egenskap av 'klagande och motpart'. Han skall 'komma personligen' två förmiddagstider i januari. Det gäller förstås misshandelsdomen från förra hösten. Den överklagades av pappans ombud och även av Hennes ombud, Fina Advokatbyrån. Dock inte av åklagaren.

Vems överklagan gick igenom?
Inte vet jag. Pappan kallas ju både klagande och motpart, så det innebär i mina ögon att det kan vara hans likväl som Hennes överklagande som lett till ny prövning av Tingsrättens dom. Kanske det här är en ledtråd:

Till förhandlingen har hovrätten även kallat:
[Henne](klagande och motpart), [*****]åklagarkammare i [*****] (motpart), [Pappans ombud] (ombud och offentlig försvarare), [NN på Fina Advokatbyrån](särskild företrädare), [Hövdingen på Fina Advokatbyrån] (målsägandebiträde), [Hamstermannen] (målsägande (att höras))
Detta är allt som står. Mina kunskaper om sådant här är väldigt små, men det verkar på något sätt ligga i luften att det är Hennes sidas överklagande som gick fram. Eller är det jag som är defiatistisk?

Värt att notera
Mammans ombud på Fina Advokatbyrån, SåChic, verkar inte vara kvar i bilden. Det är helt i linje med Hennes vana att dra på sig samarbetssvårigheter i alla möjliga sammanhang. Att självaste chefen för Fina Advokatbyrån är kallad har vi sett förut. Då skickades en ersättare fram när det blev dags. Det här med 'särskild företrädare' handlar om att vederbörande representerar barnen i målet.

Vems överklagan kan ha lett till hovrättsförhandling?

<UPDATE>Allt var fel. Hovrätten tar upp alla överklagade domar. Det är bara Högsta Domstolen som prövar domen för prövning, om man säger.

Tack för infon, Tycko</UPDATE>

14 november 2007

Det yngsta ringer pappa

Jag skrev om det yngsta barnet och hur h*n vägrade att åka hem till mamman (Henne) häromdan. En av kommenarerna i till den postningen gick ut på att det kanske inte var så farligt, 'Det hör till att barn gör uppror lite då och då'. Det kan man ju hålla med om.

Emellertid
Kommentaren avslutades så här:

Men man ska helt klart vara vaksam för händer det för ofta då kan det vara något som är fel
Så sant. Igår ringde barnet och var nästan desperat på att få vara med och sen sova hos pappan. En förkrossad pappa kunde bara inte ta hem barnet och sedan till dagis nästa morgon. Han fick ta till nödlösningen att lova ett annat tillfälle.

'Händer det för ofta då kan något vara fel', var det.

Tråkigt och kanske skrämmande
är att barnet inte sade något om varför det var så viktigt att h*n skulle till pappa, eller något om hur det var därhemma. Mammans yppandeförbud slår allt hårdare, verkar det som.

Man skulle ha bott i Ystad...

Barnens pappa tog ett nackgrepp på ett barn och dömdes av vår Tingsrätt till 75 timmars samhällstjänst och sammanlagt 55.000:- i skadestånd av olika slag. Domen är i och för sig överklagad, men jag kan konstatera att vi bor i fel härad.

I Ystad har nämligen Tingsrätten därstädes friat ett föräldrapar som bägge har slagit sin dotter. Det ni. Motiveringen sägs vara att

...pappans slag inte haft den intensitet och varaktighet eller orsakat tillräckligt mycket smärta för att bedömas som misshandel
Han, och för den delen också modern, slog inte tillräckligt hårt eller länge alltså. Vår Tingsrätt ansåg tydligen att pappans nackgrepp var tillräckligt hårt och långvarigt för att straff skulle utdömas.

Undras vad Hon får av Soc och skola när barnen börjar prata om hennes framfart och metoder därhemma. En enkel till Ystad kanske?

DN respektive SvD om saken. <UPDATE>TV4 toppade med saken i kväll. Video här. </UPDATE>

13 november 2007

Städskåpsrevolten

Sura Gamla Katten är måttligt road av den leksak som
det yngsta barnet köpte åt henne på loppisen i helgen

Den här helgen hade pappan barnen även natten till måndagen. Tanken var att han skulle följa dem till skola och dagis, varifrån sedan mamman skulle hämta dem. Det slutade med att han hade två av dem en natt till.

Revolt!
På morgonen vägrade nämligen det yngsta barnet. H*n bara vägrade att åka hem till Henne sedan. Barnet till och med gömde sig i städskåpet för att inte behöva gå till dagis och sedan hem till Henne. Situationen var besvärlig. Det fanns ju tider att passa. Det var egentligen bara en sak att göra.

Pappan ringde Henne och frågade. Hon gick faktiskt med på det, liksom att ett av de andra barnen också fick natta hos pappan igen.

Träning
Det barnet tränar på måndagar och det är förstås pappan som har uppgiften att vara med. Mamman gör inte mycket när det gäller barnens aktiviteter. Kan de inte ta sig till dem själva, så får det vara. Det har också hänt mer än en gång att det barnet har sovit hos pappan efter träningarna. Nåväl:

I går kväll ringde Barnens Farmor pappan där han satt på läktaren och såg barnet spela en match. Det tjoades vilt i luren, det var det yngsta barnet som hejade på syskonet.

Sånt är kul.

Funderingar
Själv hoppade jag högt när jag hörde detta. Ett barn som vägrade att återvända till Mammans hem. Det låter allvarligt. Å andra sidan kan det vara en sådan nyck som barn får. Eller att barnet ville slippa konkurrensen och konflikterna med syskonen, för de fortgår. Om än mindre våldsamma än tidigare.

Kul men ändå inte, alltså.

12 november 2007

Fars Dag

Pappan hade, som vanligt den här hösten, barnen i helgen. Vad mamman än håller på med, så är det inte umgängessabotage. Tvärtom, pappan får gärna ha barnen så mycket han vill, och mer ändå. Bara Hon får bidragen, förstås. En helg framöver skulle han vara utan barnen, men detta ändrade Hon raskt på eftersom hon har arrangerat någon privat (kommersiell?) aktivitet då. Nåväl:

Fars dag
Barnen uppvaktade sin pappa med teckningar, en present eller två samt kaffe 'på sängen' igår. Det var till och med så att Barnens Farmor avkrävdes en present åt pappan när vi var förbi och morsade. Det fick han.

Loppis till glädje och nytta
Det var en loppmarknad granngårds i lördags. Pappan gillar sånt. Bra på att pruta redan låga priser är han också, så det blev en del fynd. Lite tvåkronorsgrejor till barnen och sen det som verkligen behövdes: Varma kläder.

Mamman har märkligt svårt för det här med kalla årstider. Barnen får inte med sig tillräckligt när de kommer till pappan, så det har varit både kallt och blött emellanåt. Nu kan de klä sig varmare (och renare! Ett par jackor var nästan grå av smuts) när de är med honom.

09 november 2007

Det är inget fel på lagen...

Vi har ju blivit ganska luttrade under de här två åren, barnens pappa, deras farmor och jag. Pappan har behandlats som stryk av samhället, kan jag påstå utan att överdriva. Skruvar jag lite på det hela så kan jag möjligen sträcka mig till att han 'bara' ignorerades av Soc. Men han behandlades som värsta missdådaren av Tingsrätten för ett nackgrepp på ett av sina barn under ett bråk i familjen.

De flesta inblandade tjänstemän och jurister har varit kvinnor, och jag har fått hålla i mig hårt för att inte lägga ett genusperspektiv på det hela. Hoppas ni håller med om att jag har klarat mig från detta.

I dag skriver Anna Larsson i SvD om Michael Alonzo och hans bok, Ge aldrig upp, om sin historia och kamp för sonen. Hon resonerar också om män, fars dag och vårdnad. Hon sätter huvudet på spiken när det gäller lagen, tycker jag:

Det svenska rättssystemet är orättvist, menar Alonzo, för när domstolar dömer till enskild vårdnad går den i mer än 90 procent av fallen till mamman. Det har han rätt i. Men det är inte lagen det är fel på. Lagen gör ingen skillnad på mammor och pappor, lika lite som arbetsmarknadslagen gör skillnad på kvinnor och män...

...Det är tillämpningen som är problemet

Medhåll. Sen menar hon att 'vi alla är med och formar de förväntningar som finns på män och kvinnor och som sen förföljer oss ända in i rättsväsendet'. Det vet jag inte om jag kan hålla med om. Att rättsväsendet till mer än 90% dömer enskild vårdnad åt mamman anser jag nog beror mer på fördomar och okunskap hos den dömande maktens personal än något annat. Dessa fördomar och den okunskapen beror nog mycket på slentrian, slapphet och konformitet med det Polititiskt Korrekta. Hur många tjänstemän i en hierarki vågar sticka ut hakan?

Fördomar om män som socialt och emotionellt handikappade våldsbenägna läggs till fördomar om kvinnor som självuppoffrande, kärleksfulla och svaga men ändå starka varelser. Sen spelar det nog ingen större roll vad som framkommer eller sägs i rätten. Eller annorstädes:

Den vårdnadsutredning som gjordes målar upp skrämmande interiörer om lort, bortstötning av barnen samt fylla (på morgonen!) och fortsätter sedan med att rekommendera Henne enskild vårdnad utan att tackla problemen annat än med en rekommendation om att hjälpa mamman med Hemmahosare.

Men det vore trevligt om, som Anna Larsson skriver, man tillämpade lagar och förordningar könsneutralt och inte efter fördomar, konformitet och strävan efter det Politiskt Korrekta. Det blir väl när, som det heter, Pigs fly...


(When pigs fly??! )

06 november 2007

Vintern står för dörren

Jag berättade häromdan om barnet som var för tunt klätt i helgen. Samma barn vars extralåda på dagis var tom.

Förra hösten var alla barnen fel klädda för årstiden, skorna var till och med trasiga i vätan så att minst ett par strumpor faktiskt möglade. Går vi mot en sådan höst och vinter till?

Pappan tog upp saken när han lämnade över helgens barn till Henne.
-Vinterkläderna ligger i källaren, kom svaret.

Varför Hon inte går ner, tre plan med hissen och sen en dörr och tio meter, till förrådet står skrivet i stjärnorna. Hennes stjärnor. Tilläggas kan att det var vi som såg till att barnen fick riktiga vinterjackor förra året.

En sak till
Barnens klädsituation är bättre än på länge. Mamman har nämligen fått en kartong med lite äldre plagg från kända butikskedjor, f*n vet hur. Då kanske Hon slipper följande förnedring en gång till:

Ett av barnens lärare ekiperade på egen bekostnad ungen i fråga tidigare i höst. Vi får väl hoppas att Hon tackade läraren för detta, men helt säkra kan vi inte vara.

Hon är den hon är

04 november 2007

En helg till

Tom är en svårfångad rackare för Plastfarfars kamera

Pappan har de två yngsta barnen den här helgen. De äldsta är på resa till deras morbror. Det måste, inte helt förvånande, sägas att det är så mycket lugnare när inte alla barnen är hos pappan. Barnens Farmor och jag var förbi ett par vändor och i dag hade vi en utflykt och klappade getter, hästar och en skitgullig svart liten gris som var rädd för getterna i samma hägn.

Som vanligt
Pappan hämtade barnen sent på eftermiddagen i fredags. Det visade sig då att de inte hade fått något att äta sedan frukosten. I och för sig hade de varit på utflykt och fått 'kakor och godis', men inget mer. På vägen hem avåts en medtagen smörgås, fick vi veta.

På ett sätt var det faktiskt uppfriskande att höra barnet kritisera mathållningen den dagen. Det innebär ju att barnet vill ha mat, och inte bara gottis. Utflykt eller inte. Samtidigt är det deprimerande att Hon inte ser till att barnen äter som de borde.

Lika deprimerande som att ett av barnen hade med sig kläder för en svunnen årstid. Eller att få höra att det barnets låda på dagis med kläder i reserv för väta/kyla är tom.

Trist

02 november 2007

Trevlig Allhelgona

Paappa!


Heter det så? I kväll är det två år sen den ödesdigra kvällen som har kostat pappan så mycket, och då menar jag inte pengar.

I kväll hämtar han de två yngsta barnen och är med dem hela helgen. De två äldsta är bortresta till sin morbror. Mamman ägnar sig åt vad hon nu ägnar sig åt när barnen inte är hemma. Alkohol och Hamstermannen är ett säkert tips, vet vi.

År ett
I princip hela det året gjorde Hon vad hon kunde för att krossa pappan. Det inleddes på ett skyddat boende och fortsatte på ett familjehotell. Veckor av indoktrinering hos folk som inte kan tänka sig annat än att pappor är monster och skyldiga till allt man över huvud taget kan tänka sig att kasta fram om dem.

Hon gjorde sig till och med känd hos polisen för sina ideliga 112-samtal när pappan syntes under horisonten. Hon utmålade sig som ett rö och den som skötte hushållet medan pappan 'satt full i ett hörn' i en misshandelsrättegång. Parallellt kom det i Soc' journalanteckningar att hon inte klarade av fyra barn själv. Hon bara måste ha deras stöd.

Dessa motsägelser kom Hon undan med. Pappan dömdes för misshandel (nackgrepp) och Hon fick i princip allt hon bad om av Soc utom bredbandet. Det fick hon betala själv.

Tingsrätten tilldömde Henne interinstiskt enskild vårdnad om barnen. Hon fick det hon var ute efter, alla bidragen till sig. Pappan fick träffa sina barn fem timmar varannan vecka, detta under medverkan av en kontaktperson. Tre k-personer avsade sig efter kort tid allt samarbete med Henne. Den fjärde har både livserfarenhet, pondus och inflytande. Hon blev kvar.

Pappans kärlek till sin barn höll honom uppe, och hennes försök att alienera dem gentemot honom lyckades inte. Det var mest det äldsta barnet som ställde upp på hennes sida, men det har tynat av nu.

Pappan, utkastad och ignorerad av samhället, fick en egen lägenhet. En 2½ via en bostadskö som Barnens Farmor hade satt honom i för länge sedan. Pappan inreddde omedelbart lägenheten för att kunna ha alla fyra barnen där. Detta kom snart till nytta när mamman reste bort utan att kunna ordna barnvakt. Helt utan kontaktperson hade pappan barnen i tre dagar medan mamman var iväg på en yrkesrelaterad aktivitet. Han slog dem inte, kan vi meddela Soc och BUP.

De första missförhållandena uppdagades. Barnens hygien sjönk till under all kritik, de var fel klädda för årstiden och vi konstaterade till och med att ett par strumpor hade möglat på grund av läckande sommarskor i November månad.

Det visade sig att barnen inte fick något morgonmål. 'Vi hinner inte' var förklaringen.

År två
Pappan fick fortsätta att träffa sina barn under medverkan av en kontaktperson, fem timmar varannan vecka. Hennes polisuppringningar på honom upphörde. Ingen hade lett till nånting. Pappan var för snäll vid ett av ingripandena, tycker jag. En polis tog nämligen in honom enbart på grunden Hennes fabulerande utläggning om brott mot ett icke existerande besöksförbud. JO skulle ha knäppt vederbörande ordentligt på näsan för mindre.

Mamman arbetade oförtrutet med sitt vanliga. Hon var (är) sjukskriven för utmattning och oförmåga att ta tag i saker. Detta verkar drabba hemmet och barnen mer än hennes yrkesutövning. En vårdnadsutredning talade klartext: Snusk, förskjutanden av barnen samt fylleri (på morgonen!) finns i bilden. Av en anledning som bara finns i utredarens sinne rekommenderade hon ändå enskild vårdnad åt Henne. Händelsevis är vårdnadsuredarens rekommondetation ord för ord vad manshatarna på BUP säger i utredningen.

Vi konstaterade att Hon slår sina barn. Dels genom barnens försägelser och även i några fall såg vi märken på dem. Men barnen hade slutat att svara på frågor.

Yppandeföbudet. Mamman hotade uppenbarligen barnen med de mest hemska saker om de berättade om vad som skedde därhemma. Barnens ordförråd inbegrep nu 'barnhem' (som avskaffades i Sverige 1982) samt klyschan 'fosterhem i Värmland'. Vad hotade hon dem med, egentligen?

Soc ordnade en stödfamilj, som skulle avlaste Henne på helgerna. Den avsade sig dock uppdraget efter första helgen och en förstörd innerdörr. Barnen var för vilda och konfliktfyllda för dem. Någon ny stödfamilj stod tydligen inte att finna.

På rekommendation från bland andra vårdnadsutredaren får Hon, som fyller 45 nästa gång, två hemmhosare som är i familjen 1-2 gånger i veckan. I sann nutida entrepenörsanda är de från ett företag: 700:- plus moms kostar de enligt hemsidan för att lära Henne att sköta sin vardag.

Hemmahosarna omfattades av yppandeförbudet, så barnen sade i princip ingenting om dem mer än att 'de dricker kaffe och pratar med mamma'. De har också tagit barnen på utflykter några gånger, hur det nu förmodas ingå i uppdraget. Men barnens hygien blev lite bättre iallafall.

<Update>Den vårdnadsrättegång som skulle avgöra vårdnadssituationen ställdes in. Parterna förlikades under en förhandling precis före. Pappan får ha barnen varannan helg. På sikt kan detta ändras till en mer balanserad vårdnadssituation. Kontaktpersonen behövs inte längre.</Update>

I September kallades Hon till samtal hos Försäkringskassan. Gissningsvis för att någon reagerade på hon skyltade rätt bra med sina yrkesaktiviter under pågående sjukskrivning. I skrivande stund har FK ännu inte hört av sig med vad de kommit fram till. Pappan tror att Hon kommer undan som vanligt. Det gör inte jag, som själv är sjukskriven efter en ändtarmscanceroperation som FK faktiskt hade mage(!) att ifrågasätta. Är de lika arroganta mot Henne, så...

År tre. Nu
Misshandelsdomen är överklagad och vi väntar på utslaget. Barnen mår mindre dåligt efter förliknngsdomen och pappan har haft dem varje helg sen dess. Mamman är mest mån om att få bidragen i egen ficka. Hygienen hos barnen är bättre men långt ifrån bra.

Barnens interna konflikter och bråk är nu råare i ton och handling än någonsin. De verkar leva helt utan styrsel där hemma. Vi får veta att när Hamstermannen (som ett av barnen är lite rädd för) är på besök, så låser mamman in sig och älskaren i sovrummet. Barnen får sköta sig bäst de vill.

Inget av barnen har längre kvar några sparade slantar. Vi vet att i ett fall konfiskerade Hon hundralappar från ett av barnen till 'mat och kläder'. Yppandeförbudet täcker förstås detta också, men detta vet vi faktiskt. Och barnen tiger still så fort pengar kommer på tal. I ett fall långt över tusenlappen.

Framåt
Mina tankar går till den nyårsförhoppning som jag utryckte i slutet av -06. Den står sig, tycker jag. En annan tanke går till den här betraktelsen i Metro av Hillevi Wahl. Hur kommer barnen att se på det det hela när de har vuxit upp?

PS
Jag tänkte mig att länka till varje påstående här. Men det hade blivit för mycket blått. Bläddra själva eller tro mig.

31 oktober 2007

PAS-barn II

PAS står ju för 'Parental Alienation Syndrome' och handlar om att en förälder, i det här fallet Henne, gör sitt bästa för att få barn att mer eller mindra hata den andre föräldern, i vårt fall barnens pappa. Syndromet är inte accepterat av vetenskapen, men vi har sett det på nära håll. Läs mer i länkarna till höger.

PAS-barn I
Det äldsta barnet var helt klart under hård press att förskjuta sin pappa under det första året efter separationen. Det var till exempel inte ovanligt att h*n vägrade att vara med på träffar med pappan, eller att h*n ringde upp pappan bara för att komma med rena okvädingsord. Detta förmodligen med mamman stående bakom, coachande. Tyvärr kan jag inte utesluta att BUP hade ett finger med i spelet också. BUPparna där vi bor är inte helt förutsättningslösa när det gäller män och skilsmässor, om man säger. Nåväl: Det senaste halvåret har det hänt saker.

Barnet i fråga har lugnat ner sig åtskilligt när det gäller agget mot pappan (men är fortfarande lika spelgalet) och det var längesen det inte ville träffa pappan. Det var då Hon tvingade barnet att följa med. Jag spekulerar i två anledningar till den bättre relationen med pappan.

Dels växer barnet och blir klokt nog att bilda sig en egen uppfattning om världen, och sen har det fått en ganska tung roll därhemma. Nämligen att ta en massa ansvar som mamman inte tar. Det mest flagranta är att barnet, inte mamman, är den som går och handlar i familjen. Nu senast var hon ensam från barnen hela helgen och det första barnet fick göra på måndagen var att gå och handla. Det var så gott som tomt i kylen. Gissningsvis fick h*n städa upp efter mammans helg med fylla och Hamstermannen också. Och h*n har en bit kvar till tonåren...

Om mamman behöver barnets instatser där hon själv inte förmår, så är det förståeligt att hon inte pressar i det åsikter som barnet egenltigen inte har. Nu har hon bytt fokus på sitt PAS-ande:

PAS-barn II
Ett av barnen som förut var tajt med pappan har ändrat beteende det senaste halvåret. Från att ha varit öppen, utåtriktad och meddelsam har h*n slutit sig och blivit stundtals aggressiv. Pappan har fått höra saker om sig själv som han aldrig hört från det barnet. Likaså pratar barnet inte längre alls om förhållandena därhemma.

PAS igen, alltså.

Barnens Farmor har använt uttrycket 'kväst' om beteendeförändringen, och det är svårt att säga emot. Inåtvändheten kopplad med aggressiva utbrott kan bara vara tecken på att barnet inte mår bra. Det har blivit något bättre sen pappan fick sin utökade umgängesrätt, men trenden är nedågående om man säger. Vi tror oss nu veta vad det hela kan bero på.

BUP
Mamman har berättat för pappan att hon går på BUP med barnet i fråga sedan en tid som mycket väl stämmer överens med barnets ändrade beteende. Barnet självt vägrade till en början att bekräfta detta. All info om saken fram till helt nyligen kom uteslutande från Henne, och det var enbart infon om att de gick där och att ett yngre syskon tydligen 'står på kö'.

Helt nyligen fick pappan veta lite mer om BUPpandet. Barnet och mamman träffar tillsammans 'en tant som pratar med mamma, likadant som mamma'. Sen var det stopp.

Barnet får alltså inte vara i enrum med psykologen. Gissa om allting filteras av Henne då?

En psykolog värd sitt salt borde nog ta tillfälle att samtala med barnet i enrum, tycker jag.

En psykolog värd sitt salt borde också ha insett vid det här laget att allt inte står rätt till, tycker jag.

Men, det är klart, såna är dom på vårat BUP. Männen är odjur.

28 oktober 2007

Ett av Hennes löften är nu infriat

Det ni. Det trodde ni väl inte? Möt Tom:

Bilden är inte bra. men den enda jag har just nu. Bättre följer


För ett och ett halvt år sedan lovade Hon barnen ett husdjur. Det talades om en kanin eller en hamster. Det blev en guldhamster. Och det var förstås barnens pappa som infriade Hennes löfte. Vad trodde ni. Att Hon skulle stå för sitt ord, eller? (Det där var elakt, men hon har faktiskt statistiken emot sig när det gäller att hålla löften)

Han har alla fyra barnen den här helgen också. So far, so good, vill jag påstå. Men lite smolk finns det alltid:

Hygienen
Jag har rapporterat att hygienen har blivit bättre den senaste tiden, men nu luktade ett av barnen som förut: Snusk och fattigdom.

Yppandeförbudet. Igen
Tre av ungarna kom på kickboards och de hade inga som helst skydd den här gången heller. Jag blev faktiskt lite grinig, eftersom jag tycker att det är viktigt med skydd då med. Det tyckte barnen också. I somras.

På mina frågor, till gränsen till tjat, om skydden fick jag intetsägande svar och dessa blanka ansiktsuttyck som jag så väl känner igen vid det här laget: Barnet i fråga vill/får/kan inte lämna ett tydligt besked, gissningsvis för att det speglar en negativ aspekt på tillvaron med Henne. Jag kan bara dra slutsatsen att skydden återigen är 'borta'. Det har hänt förut och de har kommit tillbaka.

Nu känns det på något vis som om skydden är borta för gott. Jag vet inte varför. Skulle något av barnen skada sig i ett fall så vet jag i allafall en som kommer att få sina fiskar varma. (Tänk om Hon har sålt dem. Hemska tanke!)

PAS
Vi har berättat en längre tid om det äldsta barnet och dess utsatthet för mammans antipappa-propaganda. Det har lugnat sig på den punkten, barnet i fråga är inte så alienerat gentemot pappan längre. Däremot verkar ett av syskonen mer och mer avogt mot pappan. Inte överraskande vet vi nu att det barnet och mamman går till BUP varje vecka...

Mer om detta senare.

Tom
Hamstern bor alltså hos barnens pappa. Han välkomnades med stora famnen av alla barnen och de skildes åt under tårar.

Den cyniske läsaren ser förstås det här som en muta. Pappan svarar bara att han tänker på barnen. För det gör han.

27 oktober 2007

Pappaombudsmannens gärningsmannaprofil

Pappaombudsmannen Arne Wirén skriver då och då i Metro. Den här gången om om de mammor som med alla medel försöker stöta bort papporna ur barnens liv. -Här är hon, avklädd i hela sin tarvlighet, skriver Wirén:

Hon lever på bidrag, helt eller delvis. Påfallande många av de här kvinnorna är sjukskrivna, de har eller har haft psykiska besvär, de är arbetslösa eller går på arbetsmarknadsprogram
Har han lusläst vår blogg, eller? Njae. I vårt fall så saboterar Hon ju inte umgänget, tvärtom får ju pappan ha barnen långt mer än förlikningsdomen sade. Knappast av några andra skäl än att hon får den avlastning som hon så hett eftertraktar och att barnen mår så mycket bättre (mindre dåligt, snarare) nu när de har så mycket mer kontakt med pappan.

Men i övrigt är det på pricken...

Länk (Tack för tipset, UllaH!)

25 oktober 2007

Besked dröjer...

Jag har ju berättat att Försäkringskassan har kallat Henne till samtal för en tid sedan, detta med anledning av att hon är så märkvärdigt yrkesaktiv under en heltidssjuksrivning. Då hette det att hon skulle få besked om eventuella åtgärder efter tio dagar.

Nu har det snart gått två veckor sedan beskedet skulle ha kommit. Hon har sagt till barnens pappa att hon väntar på det. I och för sig kan hon ha fått det, men vi tror att Hon inte skulle undanhålla pappan detta. En anmälan från mig i början av 2006 ledde till att Hon med triumf i stämman meddelade pappan att 'hans' anmälan möttes av skratt och revs sönder. (Men Hon försvann från ett par instansers annonsering, och jag tror nog att det finns ett samband där)

Skulle utfallet bli negativt i form av bidragsstopp, återbetalning eller rent av åtal så skulle vi nog fått höra det också. Hon har ju bestämt sig för att det var jag som anmälde henne och att jag 'har trakasserat henne en längre tid'. Då tror jag nog att jag hade fått höra av Henne.

Trakasserier?
Jäpp. Noga räknat fyra gånger, i form av brev till Soc där Barnens Farmor och jag uttrycker vår stora oro för hur barnen hade det. Första gången gällde det bland annat Hennes underlåtenhet att ta barnen till tandläkare respektive läkare. Andra gången citerade vi diverse missförhållanden som framkommit i vårdnadsutredningen. Tredje gången handlade det om att barnen inte fick något morgonmål därhemma. Det är sant! Uppväxande barn fick dagens första mål mat till lunchen.

Det fjärde brevet var det allvarligaste och jag funderade faktiskt på en kopia till polisen: Hon slår barnen regelbundet. Men så länge barnen inte berättar för någon annan vuxen än pappan om det som sker, och till och med då fragmentariskt och knapphändigt, så är det stört omöjligt att gå vidare med saken. Nåväl:

Var det min anmälan som låg till grund för samtalet på Försäkringskassan och eventuella påföljder, så skulle det innebära att deras fuskutredare har en handläggningstid på sju månader. Det har jag svårt att tro.

Hon kanske skulle rannsaka sin omgivning. Är det någon som är bra på att dra på sig ovänner, så är det Hon. Hennes temperament och bristande impulskontroll tenderar att med tiden bli för mycket för de flesta.

Under alla omständigheter
När ett besked med potentiellt mycket svåra konsekvenser dröjer, så skulle väl vem som helst vara tämligen orolig. Inte Hon, inte. Hon verkar ta lätt på saken.

Det skulle inte jag göra i hennes läge. Vi får se.

22 oktober 2007

Det här var nytt

Pappan hade barnen i helgen. Igen. Förlikningens schema om varannan helg är helt åsidosatt. Han har faktiskt haft barnen varje helg i över en månad nu. Mamman har ju inte fått den avlastning som hon har begärt av Soc, så då får väl pappan bli det i stället. Nåväl:

Det gick bra som vanligt och likaså som vanligt var Barnens Farmor och jag förbi en sväng. Vi gick på en marknad tillsammans och hade det ganska kul i dessa Halloweentider.

En av det äldsta barnet Halloween-dekorerad tårta


Jag kunde konstatera att det dyslektiska barnet tyvärr inte får den ack så viktiga dagliga lästräningen hemma hos mamman, men också något nästan värre:

Straff!
Barnens språk och de konflikter som oundvikligen blommar ut i en syskonskara (De är fyra. Nu vet ni det) är mycket hårdare nu än när de bodde med pappan hemma. De använder inte så lite råa uttryck när de är arga eller missnöjda, några av dem kan störa till och med mina härdade öron.

Vid ett tillfälle gjorde ett av barnen en dum grej mot ett syskon och fick en tillsägelse av pappan. Det förorättade syskonet blev alldeles till sig av saken.
-Ska h*n inte få ett straff, fick vi höra. -H*n måste få ett straff
Det räckte inte med en tillsägelse, pappans normala åtgärd i lägen som detta. Det förorättade barnet förutsatte att förorättaren skulle få en bestraffning för det utförda. Det där kommer inte från vare sig pappan eller oss. Återstår en: Mamman.

Vi vet att Hon far fram med ryck och tag (och ett och annat slag, men det verkar inte vara så vanligt längre), liksom utfall med rop, skrik och hårda ord som 'Ungjävlar' mot barnen. Nu vet vi också att hon kör med regelrätta bestraffningar för olika förseelser.

Yppandeförbudsreflexen igen
Vilken typ av bestraffning, eller vad de straffas med hemma för olika förseelser gick inte att utröna. Barnen teg om saken. Molteg.

Förr eller senare lär det nog framkomma vilka bestraffningar Hon kör med. Barnens tystnad är inte hundraprocentig och de försäger sig emellanåt, som den här gången till exempel.

Till dess kan vi bara hoppas att Hon inte använder rottingen på sina barn

20 oktober 2007

Lästräning, var det

Ett av barnen är ju dyslektiker, ett svårstavat men mycket bättre och sakligare uttryck än det gamla 'ordblind'. I veckan var pappan och pratade med barnets speciallärare om läget.

Barnet får träning i skolan två gånger i veckan, det går bra och är till och med så kul att det har hänt att de har suttit över utan att märka det. Glädjande, liksom att det var läraren som bad att få träffa pappan och inte tvärt om.

Daglig träning är minst lika viktigt som att börja i tidig ålder, fick han veta. Tyvärr accepterade inte barnets mamma tanken på att barnet kunde ha läs- och skrivproblem förrän bara för några månader sen. Till saken hör kanske också att barnets skola blundade med hela huvudet om saken. Specialträning är ju en utgift för dem...

Lästräning
Två gånger i veckan med skolan innebär att det är fem dagar till per vecka att träna. Det behöver inte alls innebära traggel i timmar, utan bara att man läser roliga historier eller annat lättsmält tillsammans i 15-20 minuter. Pappan ska förstås göra det när han har barnet i fråga. Mamman, då? Jag fick i dag tillfälle att fråga barnet om det fick lästräning hemma och fick ett lika dystert som välbekant svar:

[Tystnad]
Vi har hört det många gånger nu, och lärt oss att tolka dessa tvärstopp i snacket och tystander ungefär som politiska kommentatorer en gång tolkade Kreml. Som frågan var formulerad, betyder svaret helt enkelt -Nej, mamma hjälper mig inte. Men det får ju barnet inte säga, så då blir det yppandeförbudstystnaden i stället.

Lite senare fick jag tilfälle att ställa om frågan, och då var barnet mer förberett. Svaret den här gången blev ett lite utdraget 'Ja. Jo, det får jag nog'.

Nog så talande om Henne.

16 oktober 2007

Utkastad

Ett av barnen ringde upp pappan i morse. Det här barnet ringer ofta pappan i stunder av deppighet, ska ni veta. Mamman räknas inte när det gäller tröst. H*n var JÄTTElessen. -Vad hade hänt?

-Mamma kastade ut mig!
Det blir lätt ganska rörigt i Hennes familj. Barnen ska väckas, (vi vet hur) äta frukost och klä sig för skola och dagis. Den här morgonen hjälpte barnet ett yngre syskon med påklädningen och det yngre barnet strulade. Strulet övergick i bråk och Hon drabbades av spill från en kastad vattenflaska. Sinnet rann på henne.

Barnet fick höra mycket hårda ord och kastades ut i trappen med jacka och skolväska i handen. Utan nycklar. Hon slog iallafall inte sitt barn den här gången. (Tror vi. Yppandeförbudet när det gäller Hennes oskick sitter bergfast numera) Emellertid:

Vid ett tillfälle förra sommaren fick det här barnet vänta i trappen minst en timme innan det kom någon med nyckel. Sånt sitter förstås i och h*n var lessen för att hela dan var förstörd när h*n ringde pappan.

Pappan kunde inte göra så mycket mer än att försöka trösta barnet. Hur skulle det här gå?

  • Det här ger en faktiskt mycket obehaglig bismak. Vi vet ju att just utkastning är en bestraffningsmetod som Hon ägnar sig åt. Och här åkte barnet ut för ett syskonbråk, som ju är vardagsmat hos Henne. Illavarslande.
Hur gick det?
På eftermiddagen ringde barnet pappan igen. H*n slapp vänta i trappen, eftersom h*n hade gått förbi ett nyckelförsett syskons skola på vägen hem och slagit sällskap. Det blev ingen väntan i trappen den här gången.

Slutet gott, alltså
Vem vet? Vad det här barnet fick höra, eller om det bestraffades av mamman när h*n kom hem vet vi inte. Bara att mamman kan vara långsint och att vi får alldeles för lite veta om förhållandena därhemma hos Henne. Barnen är ju belagda med ett yppandeförbud om hur det är där hemma.

Trista tankar
Det vi vet, och som jag skriver här är egentligen bara brottsycken. Våra källor är förstås barnen, deras försägelser och Hennes ibland häpnadsväckande frispråkighet gentemot barnens pappa.

Vad vi inte vet, törs jag ibland inte ens spekulera i.