28 oktober 2007

Ett av Hennes löften är nu infriat

Det ni. Det trodde ni väl inte? Möt Tom:

Bilden är inte bra. men den enda jag har just nu. Bättre följer


För ett och ett halvt år sedan lovade Hon barnen ett husdjur. Det talades om en kanin eller en hamster. Det blev en guldhamster. Och det var förstås barnens pappa som infriade Hennes löfte. Vad trodde ni. Att Hon skulle stå för sitt ord, eller? (Det där var elakt, men hon har faktiskt statistiken emot sig när det gäller att hålla löften)

Han har alla fyra barnen den här helgen också. So far, so good, vill jag påstå. Men lite smolk finns det alltid:

Hygienen
Jag har rapporterat att hygienen har blivit bättre den senaste tiden, men nu luktade ett av barnen som förut: Snusk och fattigdom.

Yppandeförbudet. Igen
Tre av ungarna kom på kickboards och de hade inga som helst skydd den här gången heller. Jag blev faktiskt lite grinig, eftersom jag tycker att det är viktigt med skydd då med. Det tyckte barnen också. I somras.

På mina frågor, till gränsen till tjat, om skydden fick jag intetsägande svar och dessa blanka ansiktsuttyck som jag så väl känner igen vid det här laget: Barnet i fråga vill/får/kan inte lämna ett tydligt besked, gissningsvis för att det speglar en negativ aspekt på tillvaron med Henne. Jag kan bara dra slutsatsen att skydden återigen är 'borta'. Det har hänt förut och de har kommit tillbaka.

Nu känns det på något vis som om skydden är borta för gott. Jag vet inte varför. Skulle något av barnen skada sig i ett fall så vet jag i allafall en som kommer att få sina fiskar varma. (Tänk om Hon har sålt dem. Hemska tanke!)

PAS
Vi har berättat en längre tid om det äldsta barnet och dess utsatthet för mammans antipappa-propaganda. Det har lugnat sig på den punkten, barnet i fråga är inte så alienerat gentemot pappan längre. Däremot verkar ett av syskonen mer och mer avogt mot pappan. Inte överraskande vet vi nu att det barnet och mamman går till BUP varje vecka...

Mer om detta senare.

Tom
Hamstern bor alltså hos barnens pappa. Han välkomnades med stora famnen av alla barnen och de skildes åt under tårar.

Den cyniske läsaren ser förstås det här som en muta. Pappan svarar bara att han tänker på barnen. För det gör han.

4 kommentarer:

Trötta Mamman sa...

Tycker inte Tom är en muta. Snarare ljuset i tunneln för barnen. När Hon skriker som värst på dem om att pappa hatar dem så har dem iaf lille hamstern att tänka på. En klen tröst, men något som gör att dem vill tillbaka oavsett vad Hon säger..

Hört något mer om FK?

Plastfarfar sa...

Tack för dina ord, Tröttis. De värmer.

Vad gäller Försäkringskassan kommer jag att uppdatera så fort vi vet något.

Ullah sa...

Det låter inte som om pappan behöver muta barnen (mer än vilken annan förälder som helst). Klart barnen skall ha en hamster! Jag har själv haft några (dock ej samtidigt, det är inte så lyckat).

Plastfarfar sa...

Det är som du skriver, Ulla. Han behöver inte muta dem. Och ungarna har längtat efter ett djur, ska du veta.