Smällen

Hösten 2005 fördjupades konflikten mellan makarna. Ekonomin var utrusel (Hon hade redan i maj månad kommenderat tömning av barnens sparkonton. Uselt är bara förnamnet för detta) och maken gjorde klart för Henne att han ville lämna henne. Hon behövde honom, om inte annat så för att sköta hemmet och ta hand om barnen. Hon var inne på sin andre älskare den hösten.

Spänningarna i äktenskapet löste ut som ett jordskalv, och hon hanterade det på Sitt Sätt:

Smällen
Torsdagen före Allhelgona 2005 blev vi uppringda av dem. Bägge var kraftigt berusade. Jag råskällde på dem för att de var fulla bägge två hemma med barnen, som då i praktiken ju saknade tillsyn.

Maken var knappt kontaktbar, medan Hon talade osammanhängande och sluddrade ordentligt. Varken jag eller barnens farmor hade upplevt någon av dem så berusad tidigare. Det visade sig att han av någon anledning hade köpt en helflaska starksprit. Han, som i vanliga fall inte dricker något starkare än vin, blev förstås ordentligt plakat.

Ett av barnen hämtades till telefonen och kunde vittna om att "mer än halva" flaskan inte var urdrucken. Mamman hävdar än i denna dag givetvis att maken svepte i sig hela pavan, något som ytterst få människor kan göra utan att behöva akut läkarvård.

Polisen
Hon ringde 112. De kom, för inte första gången, till den adressen. Hon har mer än en gång ringt polisen när det har hettat till där hemma. För det mesta har poliserna lugnat situationen, men den här gången fungerade Hennes överreaktion.

Maken var i telefon med barnens farmor när de kom. Vår Huvudperson skärpte sig på det där speciella sättet som bara vana drinkare kan och tog emot en patrull på fyra personer.

Hon pratade om misshandel, spott och spe. Maken omhändertogs efter ett tag och fördes till arresten med anmälningar för hustru- och barnmisshandel över sig. Han var nu intagen, som det heter.

Hon kontaktade socialjouren redan samma kväll. Hon berättar att de en längre tid har haft det pressat hemma. (Ekonomin och det faktum att maken vill lämna henne är onekligen en press). Hon säger också att bägge makarna är förtvivlade över situationen och att bägge vill få hjälp.

Dagen efter var det helgafton. Man får sitta inne i sex(?) dygn utan häktningsförhandling och maken blev kvar i arresten hela den tiden på grund av helgen. Socialjouren infann sig i lägenheten och, eftersom det handlade om barnmisshandel, även ett antal poliser.

Häktad eller inte, det är frågan
Barnens farmor ringde och fick veta av Socialtjänstemannen att maken var "häktad" när han i själva verket var omhändertagen och väntade på häktningsförhandling. Det var den första, men långt ifrån sista tveksamma insatsen från den människans sida.

Alla något så när allmänbildade vet att det är skillnad på att vara gripen och att vara häktad. Den här personen borde faktiskt å yrkets vägnar känna till detta. Eller var det bara illvilja som barnens farmor mötte?

Det är svårt att tro på nu, men Hon ringde faktiskt till polisstationen flera gånger under helgen och ville få maken frisläppt eftersom "barnen saknade honom".

Det gjorde de förvisso. Hon kan inte ensam ta hand om barnaskaran. Vi, som fått rycka ut ett antal gånger, vet detta mycket väl.

Söndag
Maken sitter alltså anhållen. Hon kontaktar socialjouren och berättar att en Socialsekreterare varit på hembesök och att Hon fick förtroende för denne.

Hon berättar också att två av barnen blivit sjuka och att Hon behöver stöd för egen del så snart som möjligt, för att orka. Hon berättar för socialjouren att familjen inte har varit ute på flera dagar.

"Hon och maken har alltid delat på alla arbetsuppgifter med hem och barn och nu när maken sitter anhållen har Hon hela ansvaret", står det i en rapport. Vidare: "Hennes sjukskrivning gick ut nyligen och hon behöver gå till läkare och barnen behöver gå till olika aktiviteter vilket Hon har svårt att hinna med och Hon får ingen 'egen' tid, vilket hon behöver till bla träning"

"Hela familjen befinner sig i kris och det är framför allt maken, som hon säger är psykiskt sjuk som behöver stöd"

Jojo. Notera skrivningen om delade arbetsuppgifter. En ren lögn. Det var maken som som gjorde lejonparten av jobbet när det gällde hemmet och barnen. Det här med städning och rent i hemmet har aldrig varit Hennes grej. Tro oss som har sett vad hon tolererar i den vägen.

I mars 2006 hävdar Hon i en protokollförd förhandling att det är Hon som ensam har skött hemmet, lämnat och hämtat barnen på dagarna och sedan arbetat på nätterna.

(Underlag för ett riktigt hjälteepos, eller hur?)

-Maken då. Vad gjorde han, frågade någon oskyldigt.
-Han bara satt i ett hörn och var full, svarade Hon lugnt.

Man tar sig för pannan. Vem tror på sånt? Möjligen Hennes juridiska biträde och Socialtjänstemannen. Men knappast många andra.

Det här med egen tid för bl.a träning handlar förstås om hennes yrkesverksamhet, men det kan man ju inte säga när man just har berättat om att man tänker förlänga sin sjukskrivning.

Sen har vi den här i sammanhanget helt ologiska uppgiften från telefonkontakten samma kväll gripandet skedde:

"Hon berättar att det var maken själv som bad Henne ringa efter polisen när det blev bråk"

Maken var inte i skick att tala den kvällen. Han skulle helt enkelt inte kunna be henne om detta. Vi som pratade med honom kan intyga saken. Det gick faktiskt inte att höra vad han försökte säga.

Detta att maken skulle ha bett Henne ringa verkar märkligt, men uppgiften återkommer på andra ställen i den rapportflod som kvällen har givit upphov till. Jag tror faktiskt att Hon inte vågade eller ville ta på sig ansvaret för polislarmet av orsaker man bara kan spekulera i.

"Feghet" är det enda jag kan komma upp med som kan förklara Hennes yttrande. Det här med att ta ansvar är inte heller riktigt hennes grej...

Måndag morgon.
Häktningsförhandling. Maken släpptes direkt. Hennes anmälan om "grov misshandel" skrevs ner till "ringa misshandel"

Utredningar
...vidtog förstås. Samhället är mycket vaksamt när det gäller barns välbefinnande. Folk från polis och Socialtjänsten var på plats i bostaden redan under helgen och höll videoinspelade förhör med barnen.

Misshandeln av Henne
Det gäller nackgrepp och spottningar i håret. (Inte ens i ansiktet!) Makens observation om detta är att hon gjort mångdubbelt värre saker mot honom genom åren utan att han för den skull anmälde Henne. Kanske han skulle ha gjort det ändå?

Barnmisshandel
Barn 1: Nackgrepp och skäll. Barn 2: Undanknuffning och skäll för bristande vilja att städa rummet

Hur många föräldrar har i ljuset av detta då inte misshandlat sina barn?