27 januari 2007

Hon slår dom!

Uppgifterna är inga vittnesmål, direkt. Men utsagor från två av barnen under dagens träff går ut på samma sak:

Mamman utövar våld mot barnen så gott som dagligen
Våldet i fråga är dels slag och örfilar mot barn som inte är lydiga eller snabba nog, och dels ett sätt att väcka barn som jag bara kan kalla sadistiskt. Hon drar nämligen ett sömnigt barn ur sängen med ett grepp om benet och "river och sliter" sedan på barnet för att väcka det. Barnen sover i Hennes säng, kan jag tilägga.

Tån
Före dagens träff fick barnens pappa en fråga per SMS från mamman om de skulle vara inne eller ute under de fem timmarna. Ute, svarade pappan på SMS-et. Tjoflöjt:

Ett av barnen var strumplöst i stövlarna. Ett annat hade ett hål stort som en handflata på byxan. (Fransarna tydde på att hålet inte var nytt) och under Farmors vinterjacka såg vi bara en kortärmad tröja på ett av barnen. Ingen av ungarna hade kunnat vara utomhus en dag som denna.

Och en tå var vit.

Det är sant. Det jag skulle kalla 'ringtån' på ena foten var onaturligt ljus. Vit, faktiskt. Tårna på ömse sidor var också onaturligt ljusa, men inte som den här. Pappan klämde och frågade. Kontaktpersonen sträckte hals. Vi tror att det var känsel kvar i tån, men vi kan faktiskt inte vara säkra på saken.

Veckopengen
Ett barn bad lite försynt pappan om veckopeng. Det var ju Lördag. Pappan svarade att det faktiskt är mamman som ska ge barnen veckopeng, hon har ju vårdnaden (såna ord kan dom) Svaret blev att de inte får veckopeng av Henne.

En slant från farmor och mig hittade fram till ungarna.

Annars
...så var det en bra träff. Harmonisk och aktivitetsfull. Den vanliga konkurrensen om pappans uppmärksamhet fanns ju där, men barnen verkar kunna hantera detta bättre detta nu.

Det äldsta barnet var inte med eftersom den ägde rum i pappans hobbylokal och följaktligen PS2-an inte var åtkomlig. Men barnet ringde ändå pappan och kallade honom jävla idiot.

Både pappan och vi betraktar detta som ett rop på hjälp. Hjälp som Hon inte vill ge i och med att hon har vägrat att träffa pappan och barnet i fråga i ett samarbetssamtal.

På måndag
Kontaktar pappan förstås Soc om det här. Inte Hennes ryggkliare, En Viss Socialsekreterare, utan deras chef. Update: Han kontaktar förstås skolsköterskan också.

26 januari 2007

Vårdnadsutredning eller inte -vi är där!

Vårdnadsutredaren böjde sig alltså slaviskt för BUP (som inte har träffat barnens pappa eller ens sett honom på bild) och föreslår att den alkoholiserade modern som inte kan hålla sig nykter på morgnarna (detta är faktiskt ur vårdnadsutredningen) eller ens hålla barnen med morgonmål (dito) får vårdnaden om barnen.

Pappan, föreslår vårdnadsutredaren enligt BUP's direktiv, ska få fortsätta att träffa att träffa sina barn fem timmar varannan vecka. Och vi, barnens farmor och jag, är ett störande moment enligt v-utredaren. Läs mer här.

Jag har frågat en jurist om Tingsrätten verkligen kan stipulera att anhöriga inte får vara med på träffar med barnen mer än så-och-så.

-Tekniskt sett ja, kom svaret. -Men det är mycket ovanligt.

I morgon lördag 27 Januari utmanar jag manshatarna och de Politiskt Korrekta Kommisionärerna på BUP på snöbollskrig under pappans nästa träff med sina barn.

Må bäste man vinna

En berättigad fråga -och ett begripligt svar?

Barnens pappa har underrättat den som gjorde vårdnadsutredningen och även föreslog en samarbetsträff mellan föräldrarna om att Hon vägrat detta. Svaret blev ett "så synd. Hör av dig om Hon ändrar sig". Tunt, tycker jag. Det handlar om det äldsta barnet som definitivt inte mår bra och att Hon struntar i att försöka hjälpa sitt förstfödda.

I stället borde vårdnadsutredaren ringa i diverse larmklockor på Soc och få någon att mer eller mindra tvinga Henne att samarbeta. Jag vet inte vad de har för maktmedel, men ändå; det gäller ju ett barns välbefinnande.

Vårdnadsutredarens svar var ju inte direkt sporrande, men pappan lade ändå ett nytt mail till henne häromdan:

Jo en fråga. I vårdnads - boende och umgängesutredningen skrev du "är det lämpligt att barnens och faderns anhöriga inte är med vid umgänget. Det är lättare att koncentrera sig både för barnen och [pappan] om de kan vara ensamma,bortsett från en kontaktperson.Anhöriga kan vara med och träffa barnen emellanåt,men inte för ofta" Jag skulle vilja förstå hur du kom fram till en sådan tanke? Mina barn tycker om att vara med mina anhöriga som jag ser det.
Svaret blev detta:
Så bra att du frågar!
Jo, vad jag menar är att dina barn behöver dig nu i första hand. Kontakten och relationen har inte flutit på och det kan vara så att ni behöver vara bara ni i lugn och ro ensamma, för att ni skall hitta tillbaka till det som ursprungligen finns emellan er och som kan ha fått sig en törn. Det blev väldigt tydligt när jag var hemma hos dig. Jag tyckte att stämningen var lite splittrad och att barnen inte verkade ha så stort behov av dem just då. De är naturligtvis viktiga, men behöver inte alltid finnas där. Du och dina barn behöver få möjlihet till att bara koncentrera er på varandra och det ni gör. Med allt som har varit för er alla är det inte så konstigt att det kan vara lite oroligt i relationerna. Av vad jag uppfattade när jag var med er, var att du och de yngre barnen har en i grunden känslomässigt nära relation. Dina anhöriga kan ju vara med emellanåt. Så är det för alla barn, alla är inte alltid där och barn tycker om att "rå om" sina föräldrar, utan andra.Hoppas detta blev begripligt
I nåder kan barnens farmor och jag få vara med emellanåt, skrev hon. Att hon med egna ögon såg oss lasta av pappan när barnens kamp om hans uppmärksamhet blev lite mycket, har den kära vårdnadsutredaren tydligen förträngt. Liksom att vi inte trängde oss på eller pockade på barnen.

Spontant vill jag kalla hennes mail för socialflum och snömos men jag har ingen större erfarenhet av den världen, så det kanske är så de kommunicerar i den sfären.

Särskilt begripligt är hennes resonemang iallafall inte för oss utanför, tycker jag.

21 januari 2007

Träffen igår

I går var det dags för en femtimmars för pappan och barnen igen. Det var ett tag sen sist, den förra träffen ställdes ju in p.g.a sjukdom. Det blev en bra träff, positiv och harmonisk i många avseenden. Men som vanligt är det lite smolk i bilden.

Spelberoende
Uttrycket är ett av syskonens. Det äldsta barnet satt som limmad framför pappans PS2 och fick faktiskt tillföras vätska efter ett par timmar. Varje försök att aktivera barnet på något annat misslyckades skändligen. När syskonen spelade satt barnet som förhäxad och slet till sig kontrollern när det inte gick bra nog. Barnet fick till slut sätta sig en meter bakom för att inte förstöra för de andra. Gråtfärdigt, bokstavligen.

Det här kan bara inte vara sunt. Barnet i fråga är likadant hemma hos Henne, har vi fått veta. Det som Vårdnadsutredaren kallade "gillar att spela dataspel" upptar barnets hela fritid med avbrott för mat och Simpsons.

Tandläkaren
Ett av barnen behöver tandläkarhjälp. En tand slogs av i somras och ingenting har gjorts ännu. Det varken smärtar eller ilar, men barnet vill verkligen få hjälp. Jag frågade om de inte skulle till tandläkaren snart och fick svaret att de var på väg en gång i höstas, men fick förhinder.
-Jamen då är det ju bara att beställa en ny tid, sade jag.
[Tystnad]

Det har gått mer än åtta månader utan att Hon har ordnat en tandläkartid åt sitt barn.

PAS
Det skulle bli alldeles för krångligt att dra detaljerna, men det är mycket tydligt att Hon ägnar sig åt ett beteende som en av familjens kontaktpersoner i vårdnadsutredningen har påtalat som "olämpligt". Det olämpliga består i att "prata om föräldrarnas konflikt inför barnen". Det gör Hon med besked, ska ni veta. Det är iallafall inte mycket i barnens beteende som tyder på att Hon lyckas med sin anti pappa-propaganda, förutom att det äldsta barnet utåt ställer upp på Henne till 100 procent. Jo, en sak:

Ungarna tiger som muren om livet med Henne. Förut har vi alltid hört ett och annat, som ibland skrämt oss. Det här med att de inte får frukost, till exempel. Eller att barnen är barnvakt åt varandra när Hon är ute om kvällarna. Nu är det mol tyst om tillvaron därhemma. Eftersom de hade mutats med pengar att inte prata om barnvakteriet (men försade sig) så tror jag att Hon köper deras tystnad. Förhoppningsvis, iallafall. Att skrämma dem till tystnad vore värre.

Lite i glädjebägaren också:
Jackorna var kvar. De hade inte sålts, som jag befarade. Skönt. Extra skönt, faktiskt, eftersom de i övrigt inte var klädda för årstiden. Och precis just den här dagen hade ett av barnens första mjölktand valt att börja glappa. Ungen var lycklig över att kunna dela den upplevelsen med sin pappa.

Och de ville sova över hos pappan. Idén slog rot och de blev ihärdiga på den punkten. Pappan blev tvungen att ringa Henne och fråga. Tvärt nej i inte så lite otrevliga formuleringar.

Och den träff som inhiberades förra gången blir kompenserad. Nästa lördag blir det, och då får pappan träffa sina barn tre veckor på raken. Inte illa.

19 januari 2007

Vi anar en taktik -på ett barns bekostnad

En skruvad titel kanske, men icke desto mindre korrekt. Så här ligger det till:

Både vårdnadsutredaren (faktiskt!) och den sakkunniga är på det klara med att det äldsta barnet inte mår bra. Vi och barnens pappa har sett det länge.

Barnet i fråga är det enda i skaran som har anammat Hennes närmast hatiska inställning till barnens pappa och till och med saboterat träffar med pappan i sin iver att vara mamman till lags.

V-utredaren nämner saken lite i förbigående i sin utredning, men hon tog upp det med Soc och med bägge föräldrarna muntligen och utanför utredningen: Ett samarbetssamtal, tror jag det kallas, där bägge föräldrarna och det äldsta barnet snackar ihop sig om saker och ting. Detta i syfte att underlätta barnets förmodligen mycket pressade situation. V-utredaren betraktade till och med saken som angelägen. Mötet skulle äga rum under ordnade former på Soc.

SMS och Mail
Pappan har sedan några veckor försökt få till ett samarbetssamtal med Henne. Han har kontaktat Henne via mail och SMS, och fått undvikande svar. Fram till igår:

Vi ses i Tingsrätten [datum]!
Datumet är då den nya förhandling som Tingsrätten har kallat till ska ske. Nix samarbetssamtal. Formuleringen fick mig att dra på munnen, faktiskt. Den är nämligen plagierad från vad jag sade till Henne när hon hotade med polisanmälan för de hårddiskar som ligger i bankfacket sedan 13 månader. Nåväl:

Hon vägrar alltså att samarbeta med barnens pappa. Vi vet ju att den nya lagstiftningen på området säger att om någon av föräldrarna i en vårdnadstvist vägrar att samarbeta, så kommer vårdnaden att tillfalla bara en av dem.

Att barnet inte mår bra och kanske till och med blir sämre med tiden spelar tydligen ingen roll för Henne.

Denna samarbetsvägran, anser jag, är en mycket tydlig indikation på att Hon och advokaten SåChic på Fina Advokatbyrån kommer att spela det kortet i förhandlingar och rättegångar framöver. De är i så fall mycket säkra på att vinna.

[Vi är själva inte ens säkra på att barnen har kvar de nya jackor som deras farmor köpte åt dem. Hon kan mycket väl ha lastat av dom i en Second Hand-butik elller på Blocket.se. Dricker man så mycket så ofta som Hon gör, så behövs varenda öre. Och hon har försökt med sådant förut]

Att Hennes bästa går före barnens är i våra ögon bekräftat. Att SåChic och Fina Advokatbyrån ställer upp på att med öppna ögon låta bli att hjälpa ett barn anser vi också är bekräftat.

Barnets välbefinnande är nu ett utspelat kort i vårdnadstvisten. Och de som bryr sig om barnet får bara träffa det fem timmar varannan vecka.

Sån är Hon.

18 januari 2007

Mer ur skrivelsen

Igår berättade jag om en skrivelse från en sakkunnig. Det är en kommentar till den vårdnadsutredning som trots påvisade missförhållanden med Henne och i hemmet ändå föreslår att Hon ska ha ensam vårdnad om barnen. Den sakkunniga är verkligen sakkunnig, kan jag meddela.

Givetvis reagerar hon, som alla andra, över att vårdnadsutredaren inte nämner att pappan är dömd för misshandel mot sitt nekande och att domen är överklagad. Inte heller framgår det att barnens pappa sen ett år lever ett skötsamt och ordnat liv nästan helt utan alkohol (det var alltså inte så hösten 2005, vilket han inte nekar till)

Lika givetvis tar den sakkunniga upp rapporterna om Hennes oförmåga att sköta hemmet, alkoholen, kaoset och den gripande noteringen i vårdnadsutredningen att barnen ibland gråter på kvällen när de måste sova på smulor och nedkissade sängar.

Den sakkunniga redovisar vårdnadsutredarens resonemang så här:

Utredaren ifrågasätter i sin sammanfattning om en förälder ska ha den juridiska vårdnaden om ett barn, om den har utsatts för någon form av våld. Hon undrar om det är förenligt med att vara en god förälder, som är lämpad att fatta belut om barnet. Utredaren tror även att barnen kan ha svårt att ta till sig den terapeutiska behandling som barnen genomgår om de samtidigt umgås med pappan. BUP-personal anser att en kontaktperson skall vara närvarande vid umgänge med pappan för att barnen ska kunna känna trygghet med honom
Utifrån detta resonemang, skriver den sakkunniga vidare, föreslår utredaren att mamman ensam tilldelas vårdnaden om barnen och att pappan för lång tid ges övervakad umgängesrätt. Sen kommer ett ampert stycke:
Det måste vara unikt att en förälder som har alkoholproblem, som missköter sina barns hälsa och därtill skapar misär i hemmet föreslås få ensam vårdnad om sina barna pga att den andre föräldern mot sitt nekande har blivit dömd till misshandel av den egna familjen där varken märken eller läkarintyg har verifierat händelsen
Så är det. Under rättegången förklarade Hon detta med sitt vanliga "jag mådde dåligt" och "jag var stressad". Tingrätten lade huvudena på sned och nickade instämmande, kan en som var med berätta. Mera:
Utredarens förslag skulle ordentligt öka påfrestningen på de redan hårt prövade barnen och pappan. Den övervakade umgängesformen som är prövad med 5 timmar var 14:e dag sedan en längre tid är enligt min mening en fullständigt oacceptabel lösning eftersom barnen inte mår bra av den, de tycker att det är för långt mellan gångerna och för lite tid var gång
Som lök på detta har Soc klantat bort träffar och den nuvarande kontaktpersonen ringde sig sjuk inför den senaste träffen, som pappan just nu inte ser ut att få igen.

"Barnens bästa", heter det i var och varannan utsaga från Socialsverige. Vems bästa vårat Soc har för ögonen kan man verkligen fråga sig.

17 januari 2007

En sakkunnig person har uttalat sig om

-Vårdnadsutredningen, förstås. Vederbörande har ett CV som gott och väl räcker för att kallas just 'sakkunnig' i ärenden som dessa. Vederbörande har läst vårdnadsutredningen och har lämnat synpunkter i en skrivelse.

I händelseförloppet finns faktum att Hon tog in på ett skyddat boende med barnen och blev kvar där i veckotal. Sista tiden på familjehem, men ändå. Barnen fick bara veta att pappan var polisanmäld för misshandel och att han enligt mamman skulle komma i fängelse. Att han inte fick bo kvar hemma, men inte vart han hade tagit vägen. Hon förvägrade pappan att träffa barnen på ett socialkontor. Ur skrivelsen:

Oaktat vad som har hänt i en familj är det ändå båda föräldrarna som är mest betydelsefulla för varje barn. Ingen familj borde tillåtas att drastiskt splittras mer än för en mycket kort tid och då i samband med hot
Något hot har alltså inte förekommit i den här historien, men ordet är ändå vanligt i Hennes språk. Hon kan 'känna sig hotad' så fort någon har en annan åsikt än henne. Nåväl:

Skrivelsen påpekar att barnen det här året har haft ett stort antal vuxna i olika roller som de på olika vis måste förhålla sig till. Personalen på det skyddade boendet, BUP, kontakt- och avlastningspersoner, följeslagare till skola och dagis med flera och frågar om detta är förenligt med ett gott omhändertagande av barn i kris.
All denna uppståndelse, det negativa fokuset på pappan som en våldsverkare, prat om fängelse, olika aktörer som kommer och går i hemmet, på fritiden, i umgänget med pappan. Aktörer som ska bevaka, iaktta och rapportera. Min övertygelse är att barnen, utöver familjens tragiska utveckling, har tillfogats betydande känslomässiga skador i efterloppet
Ord och inga visor från en sakkunnig. Mer ur skrivelsen i senare postningar. Det här känns lite tungt, ska ni veta.

16 januari 2007

Vad stod det nu på draken?


Den här bilden från vår gran var med i en av helgens postningar. Den är ett minne från Hong Kong och jag undrade om någon visste vad det stod på lappen. En av våra stammisar lät språkkunniga vänner titta på bilden och fick det här beskedet:
In Chinese, dragons always present good things. For this, the little words say that "big wealth" meaning that the people will get much money and to be rich.

Doesn't it sound good?

Jäpp. Ska rekommendera barnens farmor inköp av en Trisslott i dag ;-)

Update: Barnens farmor köpte en Triss idag och vann en ny lott! Med våra mått mätt är det en otrolig framgång. Vår tillförsikt är stärkt.

Flera drakar till Barnen och deras farmor!

Det handlar om pengar

Vi har länge varit på det klara med att pengarna betyder mycket när Hon diskuterar vårdnaden om barnen. Hon har till och med sagt till barnens pappa att Hon behöver bidragen. I det förslag som ligger från Henne och SåChic på Fina Advokatbyrån har pappan nådigt tillstånd att ha barnen upp till två veckor i månaden. När Hon så finner lämpligt. Och Hon ska ha hela vårdnaden om barnen.

I dagens Metro skriver pappaombudsmannen Arne Wirén i en krönika om liknande fall. Det finns en brytpunkt där modern förlorar underhållsstödet: Om pappan har barnen max tio dagar under en 28-dagarsperiod får hon underhållsstöd. Har han dem tolv anses barnen inte längre bo övervägande hos mamman och hon får inga pengar.

En pappa som mejlat mig berättar att han gradvis började träffa sin son mer än de stipulerade fem dagarna varannan vecka. Mamman kom på att det var praktiskt, hon fick tid för annat, och pojken njöt av att få vara hos sin pappa mer. Till slut blev det så att han hade sonen halva tiden, och han tyckte då att han inte skulle betala något underhåll. Mamman kom omedelbart till sans och ställde ultimatum: ”Träffa pojken mindre, annars begär jag enskild vårdnad!”
Regelverket gäller situationer med delad vårdnad. Självklart känner SåChic till det. Det är därför som barnens pappa inte ska ha någon som helst del i vårdnaden om barnen, men gärna få träffa dem betydligt mer än han får göra nu. Två flugor i en smäll.

Då skulle Hon kassera in underhållsstöd, barn- och hyresbidrag också för de veckor som barnen är med pappan och kostar honom pengar. Vi vet ju från vårdnadsutredningen att Hon sätter sig själv före barnen i mångt och mycket.

Men de är bra att ha som inkomstkälla


14 januari 2007

Vemod







Minne från Hong Kong i vår gran, en drake faktiskt.
Vet nån om det är en prislapp, välgångsönskninger eller ett "Åk hem, långnästa barbarer" på lappen?











Igår var det tjugondedag Knut och våra julgrejor är nu på väg ut i maklig takt. Vi tar inte allt på en gång, det skulle bli för mörkt på en gång då.

Barnen fick inte se vår fina gran och vårt hem med julpynt i varje hörn den här julen, något som de älskar. Inte blev det leka kurragömma heller.

Vi hade planerat för en julgransplundring med dem förra tjugondedag Knut, men Hon tog ju bort dem från sin pappa och tillbringade sex veckor på ett skyddat boende i stället.

Undras hur det blir nästa jul

10 januari 2007

Barnets helomvändning

Att det äldsta barnet inte mår bra är ganska tydligt. Nu senast framkom till exempel att dataspelande har blivit ett måste för barnet. Vi minns andra incidenter, som till exempel mötessabotaget eller när personalen på ett bad fick höra att pappan hade kidnappat barnen.

Listan kan göras lång. Fram till en viss händelse på stan, så var barnet som de andra gentemot pappan. Det är efter denna som problemen började. Händelsen var förmodligen för positiv för mamman, Henne. Det var nog inte så kul för henne att höra barnet glädjstrålande berätta om mötet med pappan och sen berätta att det ville träffa honom

4 -nej fem gånger i månaden
(Autentiskt citat) Hon måste ha tagit till hårdhandskarna (Bokstavligen? Hon är kapabel till att slå barnen) för att omvända det stackars barnet till Sin Rätta Lära. Och lyckats.

Barnet, gammalt nog att begripa vad vuxna vill ha, matar numera BUP med allt de önskar om pappans vedervärdighet och lite till. Barnet har vägrat att medverka vid träffarna med pappan den sista tiden och till och med ringt upp pappan då och då bara för att vara oförskämd.

Vad gör man inte för mammas gunst? Den har varit svår att få fram till dessa dagar

Läs mer om hur hon har hanterat barnet i fråga genom åren.

Sån är Hon

Nix träff -nix kompensation

Pappan skulle ju ha träffat barnen i lördags, men det ställdes in i sista minuten p.g.a kontaktpersonens sjukdom. Nu har han pratat med den på Soc som organiserar träffarna.

Till att börja med visste hon inte att kontaktpersonen blev sjuk i lördags. Och inte kunde hon ordna något till helgen, heller. (K-personen kan bara udda veckor)

Tunt, Soc

07 januari 2007

Tycko Tryck

Jag tycker att Tycko Tryck's kommentarer till den förra postningen är mycket läsvärda och vill rekommendera dem. Han har varit på en egen resa, ända upp till HD faktiskt, och har en del att tillföra. Missa dem inte!

Kommentarerna.

Update 8 jan mer att läsa från Tycko.

06 januari 2007

Trista nyheter

Ännu en långpost, tyvärr. Men vi skildrar ju ett pågående skeende. Då kan det bli så.

Trist nyhet
Lite mer än en timme före verkställighet ringer kontaktpersonen och ställer in dagens schemalagda träff p.g.a sjukdom. Fem kvart, för att vara exakt. Pappan stod och gjorde frukost åt barnen (de får sällan morgonmål hemma hos Henne) inför mötet när hon ringde. Inga reserver fanns det heller så här på lördan med kort varsel. K-personen kunde ha hört av sig till Soc och varskott om att hon var på väg att bli sjuk, tycker vi nog.

Man kan lugnt säga att luften gick ur först pappan, och sen oss när vi fick veta det. Vi hade planerat en utflykt som ungarna hade gillat till max, ett evenemang i grannnskapet som inte återkommer förrän nästa år. Trist är bara förnamnet.

Pappan ringde Henne och erbjöd sig att ta barnen dit ändå. Det är ju ett evenemang som pågår bara den här helgen. Mamman var på ett uruselt humör, men sade att han kunde ta ut barnen om Hon fick tillbaka hårddiskarna! Sen fortsatte hon med att prata om polisanmälningar, brottmål och civilrätt.

Det här med hårddiskarna är en gammal surdeg som vägrar att låta sig glömmas bort, även om Hon inte tjafsar så mycket om dem längre. Läs här. Hade Hon kunnat klämma åt mig för saken så hade det skett för länge sen, var så säkra.

Pappan har ju inte kontroll över diskarna, det har jag, så det blev inget. Men en träff med barnen har tydligen ett pris. Undrar hur mycket Hon skulle ta om jag ringde och erbjöd henne cash. Eller vinboxar?

Tänkt dialog:
-Två vita och en röd, är det OK?
-Två av varje!
-Två av varje. It's a deal. När kan vi hämta barnen?
-Snarast. Och inte utan att ta med vinet!

Nytt missförhållande
De senaste 3-4 träffarna har det varje gång framkommit nya missförhållanden när det gäller Hennes skötsel av hemmet och barnens välbefinnande. Vi har anmält Henne till Soc tre gånger nu, och inte för några bagateller ska ni veta. Nåväl:

Trots att det inte blev någon träff så har ännu ett missförhållande framkommit, och det är allvarligt:

Spelberoende
Det äldsta barnet, kallat ÄB framöver, är mycket för datorspel. ÄB är det av barnen som är mest solidarisk med Hennes hatiska inställning till pappan. ÄB har vägrat att träffa pappan under en period, men när det kom in en PS2-konsol i pappans hem i julas blev det annat ljud i skällan.

ÄB kom, spelade som en besatt och fick sägas till för att låta något av de andra barnen få sin tur med spelet. Då satt ÄB och hela tiden kritiserade och talade om vad som skulle göras. Hur kul är det? ÄB fick snart tillbaka handkontrollen och kunde fortsätta.

Vid ett tillfälle såg pappan faktiskt tårar på ÄB-s kinder när det var en annan som spelade. Jag frågade ett av de andra barnen om ÄB alltid spelade så intensivt. -Ja, kom svaret

Dataspel och Simpsons är allt ÄB bryr sig om
Alarmerande. Spelberoendet bekräftades i gårkväll, kvällen före den inställda träffen. Ganska sent, kvart i tio, ringer ÄB upp sin pappa och säger att h*n vill komma till pappans lägenhet och spela spelen. Pappan svarar att de nog ska på det här evenemanget, så det blir nog inte så.

Barnet faller i gråt. Pappan hör Henne coacha samtalet i bakgrunden.

Det visar sig att Hennes PC är trasig, utslagen av virus. (Hennes mix av arrogans och okunnighet när det gäller datorer är sanslös) ÄB har ingen möjlighet att spela just nu. Läget är kritiskt för ÄB.

ÄB gråter och förklarar att h*n måste få spela innan skolan börjar på måndag. Annars är livet inte värt att leva. Den exakta formuleringen kan den chockade pappan inte minnas, men det gick ungefär så.

Nytt brev till Soc?
Hade ÄB ringt oss och inte pappan, så hade det redan legat på lådan. Men nu var det pappan som fick den förfärande insikten. Han kommer att kontakta Soc om saken i veckan. Att ÄB inte mår bra har vi noterat tidigare och påpekat för Soc. Soc verkar inte bry sig.

Och det geni som gjorde vårdnadsutredningen skrev så här om ÄB-s spelande:
ÄB tycker om att spela dataspel
Det var allt. Som om det vore en intressant och givande hobby.

Jackorna
Vi köpte ju ordentliga vinterjackor till barnen och gav dem förra gången vi sågs. Eftersom de jackor barnen hade var tillfyllest för nollgradigt men inte mer, så finns det faktiskt en reell möjlighet att Hon har avyttrat dem och använt pengarna till sin hobby.

Alkoholen.

Vi blir varse om barnen har jackorna kvar nästa gång vi träffar dem.
-Sälja kläder, säger ni. -Nu ljugs det väl.
-Icke, svarar vi. -Sånt har hänt. (Läs om tvillingvagnen. Jag säger inget mer)

Slutsats
Ny (icke-)träff, nytt missförhållande uppdagat, alltså. Till och med en inställd träff uppdagar ett nytt missförhållande numera. Det är skrämmande.

Så länge barnen företer en hyfsad fasad utåt och sköter sig någorlunda i skolan så gör Soc ingenting, vad vi vet. Är det så det går till, förresten? Soc sitter med armarna i kors och ser en fasad vittra, men gör inget förrän raset inträffar. Då kan det vara för sent och skadan skedd, men det verkar inte vara så viktigt för dem.

Vad får vi veta om barnens välbefinnande nästa gång?

05 januari 2007

Svaret som blev en postning

Den mest kommenterade posten i den här bloggen är den där vi vände på förtecknen och spånade om att den här vårdnadskonfliktens roller voro omkastade. Jenny kom med en kommentar som föranledde ett långt svar, som jag lite fåfängt tycker kan gå bra som en egen postning:

Det var bara styvt tre veckor sedan jag avslöjade att i princip alla inblandade på Soc, Tingsrätt, BUP och förstås Hennes ombud är kvinnor. Till dess hade jag nogsamt undvikit att ange könstillhörigheten på de inblandade tjänstemännen, juristerna och även den polis som begravt en för Henne misshaglig anmälan

Naiv som jag tydligen är, har jag tagit för givet att könstillhörigheten inte är en faktor när rättvisa skipas och barns bästa bedöms. Det är svårt att skriva något som strider mot ens paradigmer, grundbultar ska det vara, men tyvärr verkar detta vara fallet.

När det gäller Soc så är vår mardröm att det har gått prestige i fallet och att de inte kan backa från sin ursprungliga ståndpunkt.

Låt oss hoppas att vi har fel, och tack för dina rader, Jenny.

Ny förhandling i Mars

Budet kom igår. Tingsrätten har beslutat om en ny muntlig förhandling om vårdnaden av barnen. Den kommer att äga rum i Mars.

Pappans ombud anser att det inte är dåliga nyheter rakt av, eftersom ärendet hade slussats igenom på nolltid om det hade varit spel mot ett mål (pappan, alltså. Soc verkar ha utfärdat skottpengar på honom)

Den besynnerliga vårdnadsutredningen som beskriver Hennes barn och hem som vanvårdade, Henne som avståndstagande från barnen och Hennes alkoholvanor som synnerligen otrevliga och ändå föreslår att hon får hela vårdnaden kanske spelar in. (Tillsammans med faktum att Hon i förra förhandlingen kallade sig "nykterist")

Man kan faktiskt tro att Vårdnadsutredaren inte har läst det hon själv hade skrivit när hon kom till sin inrådan. Nåväl:

Vi anser att det är synnerligen dåliga nyheter. Barnen kommer att få leva som de gör i ett antal månader till. Bristfälliga kläder, matvanor som är rena anarkin, inga läkar- eller tandläkarbesök. Och det senaste: Mamman anser tydligen att barnen är stora nog att vakta sig själva när hon är ute för kvällen och "jobbar".

Det gör inte vi

02 januari 2007

Okej -Vi vänder på steken

En tankelek:
Det är barnens pappa som har den interimistiska vårdnaden till dess att vårdnadstvisten är klar. Inte Hon, som det är nu. Följande inträffar:

  • Det första larmet kommer redan i Maj. Någon anmäler till Soc att allt inte står rätt till hemma.
  • Under sommaren anmäler en barnvakt att pappan kommer hem full och att barnen får sköta sin mathållning mer eller mindre själva
  • Vårdnadsutredningen berättar om ett hem som behöver "saneras", alkohol och snusk i köket. Bland annat:
  • En stödperson berättar att pappan ligger och sover när barn ska hämtas till skolan, men en "mycket berusad" älskarinna är uppe
  • En annan stödperson berättar att det alltid står alkohol framme, och att städning och hygien är under all kritik
  • Pappan stöter ibland bort barnen när han kommer hem och de får gå till sina rum
  • Under hösten kommer det tre brev från oroliga anhöriga där diverse brister i olika saker som sommarklädsel långt in på hösten, bristande läkarvård och faktum att barnen inte ens får frukost om dagarna påtalas
Soc skulle förstås ha gripit in för månader sedan och tidningen hade vältrat sig i missförhållandena. (Gruppchefen på Soc gillar att uttala sig i media) Pappan hade inte fått behålla den interimistiska vårdnaden särskilt länge.

Tankeleken slut
Nu är det ju Hon som har den interimistiska vårdnaden. Soc har fått ta emot rapporter om Henne. (Listan är sann, ska ni veta) Och Soc har inte gjort något som märkts utåt. Jo, förresten.

Efter anmälningen om deras frukostvanor, så hade barnen fått frukost inför nästa träff. Gången efter var Hennes ordning återställd och barnen hade ännu klockan elva på förmiddagen inte fått något att äta...

Det är ju i en kvinna som missköter sig och barnen. Då gör det tydligen inte så mycket att de far illa