23 februari 2009

Tradera -igen

Vi har noterat att mamman lägger ut stort och smått på Tradera, auktionssajten. En del av det är faktiskt saker som barnen har fått av oss. Sådant är trist att se, även om vi nu vet att ungarna får pengarna i fråga. (Ett riktvärde på salupriset verkar vara tio procent av inköpspriset)

Här gick Barnens Farmor i taket
Nu ligger saker ute som tillhör pappan. De glömdes i det brådstörtade och traumatiska uppbrottet för tre år sedan. Och det är barndomsminnen, saker som han har fått av sin mamma, Barnens Farmor. Mamman får alltså in pengar på saker som pappan fick som liten och har sparat genom åren.

Det är gement av Henne att försöka sälja pappans tillhörigheter. De har faktiskt en något så när civiliserad kontakt —med gardering för Hennes lynniga temperament— när det gäller barnen. Då kunde hon väl ha frågat om han ville ha sina saker, frågar vän av ordning.

-Inte Hon, inte, svarar jag.

(Dessutom vet hon att vi har koll på vad hon säljer efter den här historien. Det verkar inte påverka henne)

19 februari 2009

Problem i skolan

Att det äldsta barnets spelberoende har påverkat närvaron i skolan har jag nämt, för att inte säga tjatat om. Lite i förbigående har jag också berättat att ett syskon ochså har problem i skolan. I bägge fallen har det visat sig vara värre än jag hade trott.

Möten med skolpersonal
Pappan har varit på möten om bägge barnen nu. Även mamman var förstås med, vårdnadshavare som hon är. Pappan har ett gott intryck av lärarna och tydligen de av honom. Det väckte visst uppseende när de fick reda på att pappan bodde i stan. De trodde tydligen att han hade flytt fältet och stan —var de nu fick det ifrån. Nåväl:

55%
Det äldsta skolkar mer än någonsin. H*n är närvarande bara 55% av tiden, och h*n är i princip aldrig sjuk. Syskonet har problem med klasskamraterna, som gärna retas eftersom h*n tar åt sig och reagerar starkt på tråkningarna. Då går h*n helt sonika hem från skolan. Hur ofta vet vi inte, men tillräckligt för att det ska leda till föräldrasamtal.

Vad gör mamman?
Vi har alltså ett läge där mamman, sjukskriven på heltid, är mycket hemma och två av barnen ofta kommer hem när de borde vara i skolan. Pappan försökte få reda på vad hon gjorde eller hur hon reagerade när barnen kom hem på skoltid, men fick inget riktigt svar.

Att Hon accepterar sådant tyder i mina ögon på att hon egentligen inte bryr sig om barnen. Vi har ju från vårdnadsutredningen att hon sätter sig själv före barnen, och det här verkar vara ännu ett kvitto på saken.

16 februari 2009

Helgen

Jag ligger lite efter i rapporteringen, av skäl som bland mycket annat har med jobbet att göra. Nåväl:

Moll-Dur-Moll
Så skulle man kunna beskriva den. Pappan hämtade barnen i fredags. Av fyra blev det två. Det yngsta var —per överenskommelse—  iväg med mamman på något. Det äldsta vägrade att komma med till pappan. Orsaken var att Xbox 360 Live inte fungerar hemma hos honom.

Pappan ringde Henne och berättade vad som stod på. Hon lyckades med det fantastiska: Att ställa till med ett uppträde per telefon. Omkringstående måste verkligen ha undrat, men det slutade med att jag och pappan hämtade de två dagen efter medan Barnens Farmor var hemma hos pappan med de två andra.

Lördagen förlöpte väl. Bland annat avnjöt de Mamma Mia på DVD tillsammans. (Vem var egentligen pappan?)

I söndags var jag tvungen att bistå på jobbet, så jag missade ett lyckat biobesök. Värre blev det efteråt.

På Pizzerian
Efter bion bjöd Barnens Farmor hela gänget på middag på en pizzeria. Ett av barnen bara vägrade att gå med. Ett annat beslöt sig för att en enklare markand utanför var mer intressant och det äldsta spelade ut en Stor Scen om sin akut inträffade huvudvärk, med Kast Av Överkroppen Över Bordet och allt som skulle ge vederbörande uppmärksamhet, medkänsla och annat.

Farmodern kände sig givetvis kränkt och sårad av det hela. (Folk stirrade på de olika uppträdandena) Hon sade till de två barnen, som faktiskt borde begripa att de gjorde bort sig. Svaret:

Vi är barn
Vi gör vad vi vill. Hade jag svarat så på min tid, så hade mina föräldrar gjort saker som hade renderat dem fängelse i dagens Sverige. Men de här barnen har inte längre någon som helst styrsel när de är ute. De förstår helt enkelt inte att de gör bort sig när de lever ut konflikter och aggressioner av alla de slag.

De saknar en hämsko i sina liv.

Sån är Hon.

PS: Jag vet en krog hemmavid där hela sällskapet hade blivit utkastat.

15 februari 2009

Liza -igen

Jag hade bestämt mig för att inte skriva mer om Liza Marklund, Mia Eriksson och Monica Adamsson Antonsson, och inget annat, här. Parallerna mellan Mias och Hennes uppenbarligen mytomaniska beteende och myndigheternas tjänstvilliga uppställning därpå är smärtsamt tydliga. Skillnaden mellan Mia Eriksson och Henne är egentligen bara den tjänstvilliga (och penninghungriga/aningslösa) Marklund och den vidhängande boken. En bok som har gjort bägge till miljonärer. Emellertid:

Aftonbladet
Liza Marklunds hemmaplan och beskyddare har i helgen gjort ett stort nummer av att presentera 'bevis' på att Marklund/Eriksson minsann hade rätt och att allt annat minsann är förtal. Bevisen i fråga har skärskådats av ett antal bloggare. En av dem är Catta, som i sin lilla värld konstaterar att det är Mia själv som är källan till alla bevis. Alltså:

  1. Gå till en myndighet och dra din historia
  2. Myndigheten tecknar okritiskt ner den
  3. Erhåll ett utdrag
  4. Bevis!
Det här känner vi igen. I Hennes fall gav det exet 58 dagar med fotboja, ingen vårdnad och ett skadestånd för ett 'nackgrepp' på närmare sextio tusen kronor.

Jan Guillo Guillou
Marklunds vapendragare och business partner på Piratförlaget, en man som skriver på maskin och knappt vet vad en dator är för något, uttalar sig idag om bloggare och Antonssons bok om Mia i en krönika på Aftonbladet Plus, betaltjänsten som jag inte anser är värd pengarna, så jag citerar återigen Catta som citerar  Guillou.
bloggarna kan fortsätta babbla bäst dom vill, för i Aftonbladet och andra riktiga medier lyfter man ändå bara in sånt som är rätt och riktigt.
Läs hennes inlägg on Guillous självgodhet och helt oförstående inställning till bloggare. Mycket bra och läsvärt. Det som inte är bra, är att Mia Eriksson alltså inte är ensam.

Hur många fler män har fallit offer för verbala 'offer' och fega, okritiska myndigheters agerande?

14 februari 2009

Stöd

Mamman har sedan några månader en stödfamilj för de två yngsta, som är där en helg i månaden. Barnen tycker att det är så-där att vara hos dem, men de vägrar ialla fall inte. I och med att pappan har alla fyra varannan helg, så har mamman alla fyra bara ett veckoslut i månaden. Men hon har nu fått mera stöd.

Sedan en tid har det näst äldsta barnet en kontaktperson som ska bistå med aktivitetsstöd av olika slag. Det började kanske inte helt bra: Tar man ett barn med lässvårigheter och i behov av glasögon till en engelsktalad film med svenska undertexter? H*n hängde mycket dåligt med, och följer gärna med nu i helgen och ser rullen en gång till med syskonen och sin farmor, nu en version med svenskt tal.

Eller planerar man en höjdaraktivitet (för det är det) under en helg när barnet är med pappan? Mamman okejade det hela, men efter lite palavrar är detta nu avstyrt. Barnet får göra det en annan gång.

Omdömeslöst
Varken k-personen och mamman verkar ha tänkt längre än sina respektive näsor. Att mamman inte gör det är inget nytt, men att kontaktpersonen verkar vara i samma liga är trist. Dessutom är den som verkligen behöver komma igång utan hjälp. Det äldsta spelar, spelar och spelar...

01 februari 2009

Kaospraktik

Så kändes det när pappan och två av barnen kom förbi i lördags. Han hade förstås alla fyra, udda vecka som det var, men det äldsta ville inte annat än att vara kvar i pappans lägenhet och spela.

Ett gott tecken
Spelar man det här? Det inflöt en nerladdningsorder på ett planetariumprogram inför det äldsta barnets eventuella hitkomst. Stellarium är ett himmelsskådarprogram skapat av entusiaster på Sourceforge.net, en osviklig källa till goda, nyttiga och fria program helt i Internets ursprungliga anda.

Stellarium är mycket vetenskapligt, pedagogoskt, välgjort och alltså gratis. Det handlar om stjärnhimlen, galaxer, kvasarer och planeter. Ganska häftigt, faktiskt. Point and klick, som det heter. Then you're There. Where No Man Has Gone Before :-)

Fast det äldsta ville alltså inte följa med. Spela roll. Vi andra fröjdades också över Stellarium.

Barnet hade stött på Stellarium i skolan, bara det!

Närvaron bättre än frånvaron?
Vi vet efter ett skolmöte att barnet fortfarande har en tendens att utevara från lektioner som har lunch eller håltimmar i kanten, även om skolket har minskat. Sammanlagt är närvaron bättre, men h*n verkar forfarande kila hem och spela när det går. Vad den hemmavarande och sjukskrivna mamman gör åt saken vet vi fortfarande ingenting om.

Ett barn kvar att redovisa
H*n var med mamman på en resa och tilbaka först på lördagskvällen. Mamman hade frågat pappan om det var okej, umgängeshelg som det var, och pappan hade gått med på det hela.

Tre fyra timmar vid spisen
Var dom hungriga eller inte? Var pappan hungrig eller inte? Var vi hungriga eller inte? Vi hade laddat med diverse veganska och andra ingridienser och satsat på en stor gemensam sittning, men ack:

Ett barn hade just ätit, det andra skulle bli hungrigt 'lite sernare' och pappan längtade faktiskt efter min vegetariska Lasagne, trots att den innehåller bechamelsås. (Jag bara vägrar att ersätta mjölk med soyaprodukter i matlagning. Det funkar bara inte). Det blev inte ens gående bord. Det blev gående matlagning.

Dessutom var jag svårt förkyld. Jag hade till och med skickats hem från jobbet dagen före. Var är skalkniven? De andra bara umgicks, ju. Jag hade inte tid att vara hungrig.

Öronljus
Det finns delade meningar om saken, men både pappan och Barnens Farmor har använt dem till belåtenhet. Självklart ville då det näst äldsta också prova. Där stod jag och skalade och stekte grönsaker medan  vaxljuset brann ner och sög upp orenheter ut barnaörat i knastande ljud bara någon meter eller så bort.

Gottis
Det blev en promenad till den lokala gottekjorren (godisbutiken på nusvenska) där barnen inte bara tog för sig, de förbarmade sig över den galne stackars kocken också, och fyllde en påse åt honom utan att veta att jag medicinerar mot verkningarna av sådant. Men värmde gjorde det. (Godiset landar i en skål på mitt jobb och ger mig Karma, som det heter)

Ett i taget
Jag, med rådgivande bistånd från pappan, lagade en middag i taget till de bägge barnen och pappan allt eftersom de blev hungriga. Barnens Farmor var inte heller kry, men hade roligt tillsammans med barnen. Skulle hon äta Lasagne med pappan eller? Icke. Det vore för mastigt för dem bägge. Jag hade gjort Lasagne som ingen ville ha!

Barn tre
Vid åttatiden satte mamman av det bortresta barnet på en närbelägen hållplats där pappan mötte. (Efter mycket känsliga förhandlingar. Mamman är inte välkommen till ens vår port, och det vet Hon) Givetvis hade barnet i fråga inte ätit, det hade ju varit med mamman. Fast det hade med sig presenter från resan. Till alla syskonen utom det äldsta, förstås. H*n 'glömdes bort'. Det var inte första gången, lärde jag mig.

[/pf:] (jag, alltså) lagar en middag till. Disken hopas.

Lasagnen då?
Den blev klar i sinom tid, men ingen hade alltså tid att äta den. Pappan fick hem den i ett par matlådor att käka i veckan.

Sammantaget
Alla hade kul utom möjligen Sura Gamla Katten, för dagen Obama-pimpad:


Hon var rar nog att inte fräsa år barnen, men det fick räcka med det. Och att klorna hölls inne.

Gnäller jag?
Alls icke som den uppmärksamme läsaren säkert inser. Det var en kul kväll, ska ni veta.

Smolket går inte att blunda för, men ändå: Vi hade kul och mådde bra tillsammans Sådant är viktigt.