26 juni 2007

(Ännu) ett brev till Soc

Vi fick ju höra något rent alarmerande i söndags. Tillsammans med det vi redan vet så kan det mycket väl vara så att våld mot barnen är vardagsmat för Henne. Och barnen sluter sig och tiger still så fort något som anpelar på livet där hemma kommer på tal.

Efter det som framkom i söndags har pappan givetvis kontaktat Soc (han ringde jouren samma dag) och tyvärr konstaterat att den person där som är vettig, går att kommunicera med och dessutom, tror vi, vet med sig att det inte är bra därhemma hos Henne och barnen givetvis har gått på sin sommarledighet. Återstår deras chef.

Han fick iallafall bekräftat att kontaktpersonen har rapporterat om repliken "mamma slår oss varje dag", men inte vilken reaktion det medförde på Soc. Nu har Barnens Farmor och jag dragit vårt strå till stacken:

Vi, barnens farmor och hennes sambo, har den 13 och den 27 november samt den 11 december 2006 skrivit och uttryckt vår stora oro för hur barnen har det. I helgen fick vi ännu en gång anledning att uttrycka vår oro för barnen och våra tvivel på [Hennes] förmåga att ta hand om dem:

Sedan flera veckor har vi fått indikationer på att [Hon] slår sin barn när hon inte kan kontrollera dem på annat sätt. Indikationerna har varit vaga utsagor, ett blåmärke som ett av dem inte kunde förklara på ett vettigt sätt, med mera.

Det är mycket svårt att prata med barnen om det som sker i hemmet. De tiger still eller bara lämnar vaga och undanglidande svar när de får frågor om vad som sker därhemma. Och att allt är bra, är det vanligaste svaret.

Vid en träff med pappan för några veckor sedan gjorde ett av barnen ett utfall som för att slå till kontaktpersonen. Barnet fick då förmaningen att aldrig göra så och att man ska aldrig slå någon, barn eller vuxen. Då svarade det agiterade barnet att ”det gör ju mamma varje dag”

I lördags kväll blev pappan uppringd av ett av barnen som gråtande på en mobiltelefon berättade att mamma hade tagit det hårt i nacken och att det gjorde ont. När han senare ringde hem till [Hennes] bostad, fick han höra att allt var så bra och att inget hade hänt. Till och med från det drabbade barnet. Det tror inte vi på. Vidare:

I söndags träffade vi några av barnen när de lekte med pappan på gården till *****. Till vår förskräckelse slank följande ur ett av dem:

-”Jag vet en sak som jag inte får berätta för då kommer mamma i finkan”

Varje försök (Vi gjorde inte så många för att inte stressa barnet) till följdfråga eller uppföljning var lönlöst. Barnet visste nog med sig att det hade sagt för mycket och teg still på ett sätt som vi känner igen sedan månader tillbaka.

Barnen verkar vara absolut förbjudna att prata om det som sker i hemmet.

Den sista repliken, tillsammans med det vi redan vet och anat sedan månader tillbaka, gör att vi tror att [Hon] regelbundet slår sina barn i kontrollsyfte. Skulle detta vara fallet, är det inget annat än en pågående barnmisshandel.

Vi hoppas med dessa rader att man noga utreder vad som pågår i [Hennes] hem och att man tar det här med barnens ålagda tystnad på stort allvar. Det blir inte lätt, men vi anser att något måste göras innan något verkligt allvarligt inträffar
.
Med tanke på att sommarstiltjen är på inkommande ska vi nog inte räkna med akuta, snabba insatser från Soc på det här.

Men att de öppnar sina sinnen för att det inte är någon idyll där hemma hos Henne kan man ju alltid hoppas på.

PS
Ordagrant ur brevet, så när som på att jag maskade Hennes namn och adress. Barnen är inte utpekade med namn därför att vi tror att det kan drabba dem om Hon får skrivelen för kommentar.

5 kommentarer:

stina sa...

Jag tänker på samma sak där. Att när soc vidarebefodrar saker som anmälts, då lämnar de samtidigt ut vad barnet har sagt. Det medför att barnet blir straffat igen. Så har det varit för oss med. Jag önskar att det kunde gå till på något annat vis...att man trots allt kunde anmäla det man hör och ser, utan att detaljer som skadar barnet som allting handlar om ska lämnas ut.

US sa...

Socialen i Kalmar fick massiv kritik från länsstyrelsen förra hösten eftersom de tog anmälningar om missförhållanden om barn med för stor lättja. Tom när polisen gjorde dito anmälningar tog inte socielen dem på allvar utan skrev av dem omgående att det inte låg någon fara för barnen.
Självklart ska ni vända er till länsstyrelsen om inget händer. Socialens jourverksamhet är en 24/7 verksamhet!

Plastfarfar sa...

Stina: Vad ska jag säga om Soc hör av sig och vill veta vem som sade vad?

US: Det har varit mycket i pressen om Soc och underlåtenheter de senaste månaderna, fallet Louise i Vetlanda inte minst. Det får mig att tro att Socialsverige har tagit åt sig av det hela och är mer på alerten än tidigare.

stina sa...

I erat fall finns det flera barn inblandade, så på så vis.... måste du säga vem av dem? Jag vet inte? I mitt fall handlar det bara om ett barn, så det blir så uppenbart. Men.. jag vet inte hur soc agerar om du vägrar ange "källan" till informationen? Det verkar vara pest eller kolera på något sätt. Värst är väl att era anmälningar inte leder till någon förbättring för barnen. Det borde vara dom som stod i fokus, soc borde skydda dem kan man tycka.

Plastfarfar sa...

Min fråga var lite hypotetisk, Stina. Tror nog egentligen inte att den kommer. Men får jag den, så kommer de att få delge mig den skriftligen och med motivation.

Hoppsan. Nu var jag hypotetisk igen!