27 april 2006

Hur har dom det?

-Barnen alltså. Det kan man verkligen fråga sig. Att de äter och sover är väl egentligen det enda vi kan vara säkra på, även om Hon i ett protokoll har sagt att hon behöver hjälp med att handla och laga mat.

Städa kan hon inte heller, förresten. Vi har en anteckning där Hon säger att Hon inte kan städa "på grund av sin barndom", utan att gå in på detaljer.

Vi har alltså en kvinna som inte städar, inte handlar maten och inte lagar till den heller. Källa: Socialförvaltningen.

Att barnen lever under en oerhörd press, kan vi vara förvissade om. Vi vet att Hon har förbjudit dem att gå till sin fars hobbylokal (utom för att hämta saker åt mamma) och att hon har berättat för dem att fadern kommer i fängelse.

Vi har en polisutredning där Hennes anmälan om grov misshandel direkt skrevs om till "ringa misshandel". Det åker man knappast in för. Hon har faktiskt varit värre mot ett barn, än det Hon har anmält maken för. Hon är anmäld för detta, men ännu har ingenting hänt på den fronten. Barnen, var det. Jo:

Jag har sett tillräckligt mycket av hennes stil mot barnen genom åren för att kunna gissa något sånär på hur det har det.

Hon är en dominant och ganska påträngande person som lätt tappar humöret när hon inte har 100% kontroll. Det går ut över barnen, som belönas med snällhet bara när de beter sig som Hon vill. Annars är det gap, skrik och en och annan örfil som gäller.

Just det där att Hon skriker åt barnen i tid, otid och oftast för rena bagateller är ytterst obehagligt.

Att Hon mättar barnen med propaganda mot fadern har hon nekat till (tyvärr inte under sanningsförsäkran), men vi kan ta detta för givet.

Vi har ett protokoll där barnen beskrivs som så gott som sönderstressade. I ett annat minns ett av barnen inte ens vad lunchen bestod av, och det äldsta barnet malde moderns mantra om fadern som en robot. Tordes väl inget annat om det skulle stå någon mat på bordet den kvällen, kan jag tänka mig.

Hjärntvättade?

Jävligt nära, i alla fall. Till råga på allt skylls alla barnens symtom på fadern, när det är modern som har framkallat hela situationen. Och dessutom bygger på med sitt flammande hat mot maken.

Socialförvaltningen ser allt genom hennes ögon, Socialförvaltningen köper alla Hennes påståenden hur bisarra de än är, och Socialförvaltningen har gjort en parodi till vårdnadsutredning där hon föreslås ha ensam vårdnad om barnen.

Hur kan det då bli så här. Skarvar han inte nu?
Ett rimligt antagande, men jag har faktiskt varit mån om att inte ljuga eller hitta på. Allt i den här bloggen är beskrivningar av faktiska händelser och skeenden. Tolkade beskrivningar, javisst, men likväl faktiskta.

Min uppfattning är att både Soc och det skyddade boende hon höll sig på (helt utan anledning) är politiskt och statistiskt korrekta. De betraktar utan att tänka en självständig tanke alla män i äktenskapliga konflikter som skurkar (Skyddade boende-föreningen är mycket riktigt med i ROKS) och skulle de eventuellt inse att Hon inte är det offer som Hon utger sig för att vara, så kan de av prestigeskäl inte backa eller ändra uppfattning -utåt.

Det här står jag för:
Det som pågår är psykisk barnmisshandel, i praktiken sanktionerad av Socialförvaltningen. Vidrigt är bara förnamnet.

2 kommentarer:

JK sa...

Ett förslag i all välmening: presentera dig längst upp i marginalen så att man omedelbart förstår vem det är som skriver. Dina sarkasmer om mamman ser anonyma ut och tas därför inte på det allvar jag antar du avser.

Jag höll på fram och tillbaka med flera inlägg i din blogg innan jag tröttnade på att försöka ta reda på vem som skriver. Är du pappa, plastpappa, farfar, mammas fd kompis, vem?

Lycka till med att försöka reda upp situationen för barnen på ett moget sätt, och ännu ett råd: låt inte barnen se ditt förakt till mamman! Mvh JK

Plastfarfar sa...

Jag trodde att det framgick att det är barnens plastfarfar som skriver här. Alla postningar, faktiskt.

Jag har valt att "anonymisera" skildringarna så länge vårdnadstvisten inte är avgjord och i laga kraft. Sen får vi se.

Det här med att reda upp situationen på ett moget sätt, är vad barnens pappa har försökt med ett år nu.

Vad jag känner för Henne är förmodligen en viskning jmf vad hon känner för mig...