31 december 2010

Inför 2011 --Favorit i repris

Sjätte året i rad:
Så här års är Bloggosfären nerlusad med nyårsönskningar inför 2006 2007 2008 2009 2010 2011 som folk uppmanar varandra till i någon slags staffett. Tanken är väl som vanligt att få fler läsare till den egna bloggen. Hade vi fått någon sådan till Hennes nya liv, bleve det ungefär så här:

  1. Soc, Tingsrätten, BUP och Fina Advokatbyrån inleder det nya året med att bränna sina skygglappar i ett gemensamt nyårsbål. Det blir ingen liten brasa, kan jag berätta
  2. Barnen kommer till läkare, tandläkare, dietist, psykolog och till sist en frisör. Sen går vi ett varv med dem och köper fräscha kläder
  3. Barnens pappa och deras farmor delar på en Hej&Hå-vinst från Tipstjänst
  4. Hon, den här bloggens huvudperson, får ett erbjudande som man inte kan tacka nej till. Hon utvandrar till Nordön på Nya Zeeland och blir guide för Sagan Om Ringen-turer på inspelningsplatserna.
     Hon har ju ändå förlorat vårdnaden om barnen och spriten är billigare där
  5. Det vanliga flummet om Fred i Världen, avstannad klimatförändring, mirakelkurer mot AIDS och utbyte av diverse regeringschefer med mera


Inget lär väl bli av, men önska kan man ju alltid.

Gott Nytt på er!

28 december 2010

Barnens mormor

Efter en konflikt med Henne är alla förbindelser dem emellan brutna. Mormodern har flyttat utan att lämna ny adress och har numera hemligt nummer, har mamman sagt till barnen. (Jag hittade mormoderns adress och ett mobilnummer på Hitta.se utan större problem, så mamman kan lätt kontakta mormodern om hon vill)


Mamman är konfliktbenägen, det vet alla som har haft med henne att göra, så det är egentligen inte förvånande. Det har varit avbrott dem emellan förut. Konflikten kan ha haft sitt i ursprung i vilken struntsak som helst, men jag är benägen att tro som pappan: Ett bråk om pengar, kanske ett lån som mamman inte kan eller vill betala tillbaka.

Julen
I och med detta uteblev en massa julklappar till barnen, men en släkting på den sidan hörde i alla fall av sig och lät dem önska sig saker, som sedan postades hem.

Emellertid kunde det äldsta barnet inte komma på något (De önskade klapparn stod vi på pappans sida för), så släktingen satte in pengar på mammans konto så att hon skulle köpa något till barnet i fråga.

Tror ni att hon gjorde det?

Rätt gissat. På julafton hemma hos mamman fick det äldsta barnet 'nästan inga klappar' enligt ett av det andra barnen, som tyckte jättesynd om sitt syskon. Det hela rättades i och för sig till hemma hos oss på Juldagen, men den här julen lär nog det drabbade barnet ha med sig i livet.

Frågan jag ställer mig är om beloppet över huvud taget kommer barnet till godo. Det har hänt förut att pengar tillhörande något barn plötsligt har torkat in från mammans konto


25 december 2010

Juldagen slutade i moll

Förra året var pappan och barnen här på julafton, så det är inget konstigt i att de i år kom hem till Barnens Farmor och mig på juldagen. De (utom  pappan,förstås) hade julat med Henne i går.

Vegansk julmat
Självklart tar vi hänsyn till den familjens matvanor, så det blev ett något annorlunda julbord än det jag och Barnens Farmor avåt igår. En hit kom igen för tredje året: min vegetariska Lasagne. Dock med bechamelsåsen på komjök. Mitt försök att göra den på Sojamjölk häromåret föll nämligen helt. Pappan och ett av barnen okejade detta. (Och ett annat barn tog ett smakprov lite i smyg utan att falla död ner).

Pasta, broccoli, ärtor och mera pasta gjorde alla mätta och belåtna.

Skål!
Jag ångrar att jag har lärt barnen att skåla inför måltidens början. Är man sju personer vid bordet, så innebär det nämligen 42 klirr i glasen när alla skålar med alla.

Ett berg av julklappar
Det var inte bara Barnens Farmor och jag som hade lagt klappar. Pappan, barnens farfar och pappans farmor var också representerade, liksom förstås barnen till oss alla. Det tog faktiskt nästan tre timmar att få ut alla. Men kul var det.

Inget av barnen ville säga vad det hade fått hemma hos mamman på julafton. Själv fick jag två stavelser av ett barn: "massor". Sedan lämande vederbörande rummet.

Under ett nätt och jämnt kontrollerat kaos utdelades och öppnades den ena klappen efter den andra. Det blev så många att två av barnen började tycka att det blev för många klappar. Vi med.

Slutet i moll
Det framkom närmast i förbigående, när det snart var dags att åka hem till pappan: Två av barnen hade sett ett julkort där Barnens Farmor enligt dem hade skrivit att mamman

skulle kastas i soprummet
Visst. Barnens Farmor har, liksom jag, inget som helst till övers för Henne och har inget emot att så skulle ske. Men tanken på att Barnens Farmor skulle skriva så i ett julkort till barnen finns bara inte. Jag blev förbannad och konfronterade ett av barnen i saken.

Jodå. H*n hade sett orden, liksom ett syskon till.
-Kan ni vara så snälla att hämta kortet och visa upp det, säger Förhörsledare Plastfarfar.
-Det går inte. Kortet eldades upp.
-Eldades upp? Ni har väl ingen öppen spis.
-Näe. Men det gjordes av en tändare över ett fat.
-Okej. Tror ni verkligen att Barnens Farmor skulle skriva en sån sak till er?

[Generad tystnad]

-Vet ni vad jag tror? Det var [mamman] som själv skrev till det där. Barnens Farmor skulle aldrig göra en sån sak.

[Tystnad]

Jag berättade för första gången för det drabbade barnet om tulpanmysteriet, där mamman helt sonika lade beslag på en bukett avsedd för ett av barnen för eget bruk.

H*n var faktiskt inte vare sig överraskad eller tagen. Det föreföll som om något liknande inte var nytt för barnet.

Jag tänkte också på när mamman under den mardrömslika våren 2006 polisanmälde pappan för ett brev som han sades ha lagt i Hennes låda, som helt klart var fabricerat  av Henne själv. Men detta berättade jag inte för det här barnet.



Så var den dagen förstörd.

18 december 2010

Julen

Julklapparna är inhandlade och inslagna. Maten —förutom grönsaker och annat färskt— är likaså inhandlad. Vårt hem tindrar kitschigt i mörkret. Barnens Farmor har gjort sina köttbullar som hon alltid tycker kunde ha blivit bättre och som alltid smakar lika bra.

Pappan hittade tre par trä(!)skidor med 50-talsstuk på en loppis och prutade ner dem till en hundring. I dag var han ute med två av barnen i denna närmast arkaiska utrustning och alla hade lika kul.

Det är sex dagar till julafton:

Julafton
Barnens Farmor och jag kommer att fira lugnt, äta gott och koppla av. Barnen kommer att vara hos och med mamman som gissningsvis ger dem nyttosaker typ schampo i julklapp, ett stående inslag. I år har hon dessutom varskott att det blir en än mer återhållsam jul. Ekonomin....

Pappan är förstås bjuden till oss, men han är hellre hemma och laddar i lugn och ro för den egentliga julaftonen. Mamman tyckte att han skulle hämta barnen tidigt  på julaftons kväll när de hade firat hos henne, men pappan vägrade. Barn ska inte behöva åka stan runt på julaftons kväll, tycker han. Hon får vänta över natt med att kröka loss.

Juldagen!
Då kommer pappan med alla fyra till oss och ett berg av klappar under granen. Det blir för kanske fjärde året och det är något som vi alla verkligen ser fram emot. Självklart så respekterar jag att barnen är veganer, så det blir den traditionella (tredje året) vegetariska lasagnan. Ja, den innehåller mjölkprodukter, men det blundar alla för. Den är ju så god.

Myten om att barn inte tål kryddad mat blir återigen avlivad.

12 december 2010

Jag lever

Det har gått en tid sedan förra inlägget. Förklaringen är dels att det sker saker som pappan inte vill att jag skriver om, och dels att jag har drabbats av någon slags skrivarblockering,

Min vardag ser dessutom helt annorlunda ut jmf i somras/höstas. Jag har helt enkelt inte den tid som jag hade förut. Men skriva, det siktar jag på att göra.

Anledningar Finnes Alltid.