Det kom en kommentar

Jag har ett par gånger haft anledning att lyfta upp en kommentar till ett inlägg till ett eget inlägg, om man säger. Då för att den var mycket bra eller läsvärd i största allmänhet. Den här gången för att den är fullt förståelig. Vad ska man tro när man stöter på det här materialet för första gången? Nåväl:

Plastfarfar!
Det är en väldigt ensidig och partisk historia du har rullat upp här på din blogg. Jag tycker att du verkar vara girigt hämdlysten och alls inte se till barnens bästa, som du hävdar så ofta. För om du skulle vara så mån om barnen som du vill göra gällande, vet varje vuxen individ att genom det förhållningssätt du så aktivt intagit bara bäddar för ännu mer problem i för barnen.

Du kör på lika smidigt som en ångvält. Barn mår inte bra av att hamna i denna korseld och de läser och kodar av vuxna med radar. Istället för att hjälpa riskerar du att stälpa. Försök att hitta en annan infallsvinkel.

För barnens skull ta dig samman och välj ett annat sätt att hantera situationen. Ett litet mer moget förhållningssätt. Det du för är inget mer än en föröljelsekampanj, av barnens mor. Ingen mår bra av att gå och bära på så mycket hat, frustration och agg som du gör och som sagt barnen är de som i förlängninge kommer att må sämst av det här.

Det var signaturen Caj (overifierad av Blogger) som skrev detta efter inlägget ...återstår Nyår i förrgår. Det är polemiskt skrivet, kanske i stundens upphetsning som när man stöter på något man inte tycker om, men det kan jag lämna därhän.

Caj har helt rätt i en sak: Det här är en ensidig och partisk historia. Inte tu tal om den saken. Låt mig i sammanhanget påpeka att alla fakta vi kommer med är sanna. Vad mig anbelangar finns det inga lögner i bloggen, men säkert en del felaktigheter. Men man måste kunna skilja på lögner (avsiktliga fel) och fel som beror på t.ex otydlig information.

Caj har emellertid helt fel i en annan sak: Vi tänker på barnens bästa. Det här med att barnen är i en korseld, till exempel, kan inte vara mer felaktigt. Vad de än får i sig om pappan (och oss) där hemma hos Henne, så kommer det inget från oss om henne. Vi och barnens pappa har för länge sedan beslutat oss för att aldrig prata skit om Henne i barnens närvaro, ska ni veta. Vi tror inte att barn mår bra av sådant. På bloggen Tre Flickor har Christina, själv skilsmässobarn och skild mamma, skrivit ett mycket bra inlägg om detta.

Det är väl egentligen allt. Caj (och andra?) verkar tro att vi ångar på i barnens närvaro som i bloggen, men det gör vi alltså inte.

Inte heller skriver jag under på det här med att jag skulle föra en förföljesekampanj. <Update>Hur kan man göra det när Hon inte namnges? Eller ens var i Sverige det hela tilldrar sig?</Update> Vi har ansträngt oss för att avidentifiera alla inblandade och släppt vissa fakta, som t.ex antalet barn, bara när vi måste för skildringens skull.

Detta är en skilsmässa med omvända förtecken jämfört med den konventionella bilden, kan man säga. Sådana finns alltså också.