31 december 2008

Tredje året

Vad vi har att se fram emot under 2009 är väl det som kommer att ske under 2009. Ingen vet och det är vanskligt att gissa. Men önska kan man ju alltid. Det här blir tredje året på raken som jag har samma nyårsönskningar. Så här såg de ut 2007:

  1. Soc, Tingsrätten, BUP och Fina Advokatbyrån inleder det nya året med att bränna sina skygglappar i ett gemensamt nyårsbål. Det blir ingen liten brasa, kan jag berätta
  2. Barnen kommer till läkare, tandläkare, dietist, psykolog och till sist en frisör. Sen går vi ett varv med dem och köper fräscha kläder
  3. Barnens pappa och deras farmor delar på en Hej&Hå-vinst från Tipstjänst
  4. Hon, den här bloggens huvudperson, får ett erbjudande som man inte kan tacka nej till. Hon utvandrar till Nordön på Nya Zeeland och blir guide för Sagan Om Ringen-turer på inspelningsplatserna.
    Hon har ju ändå förlorat vårdnaden om barnen och spriten är billigare där
  5. Det vanliga flummet om Fred i Världen, avstannad klimatförändring, mirakelkurer mot AIDS och utbyte av diverse regeringschefer med mera
Såg ni att 'Soc' var överstruket? Jäpp. Vi vet att det finns folk där som inte längre äter ur handen på Henne. Mer kan vi inte säga för stunden.

Mycket är sig likt, även om Fina Advokatbyrån verkar ha mullrat färdigt å Hennes vägnar. Jobbet är avslutat. Tandläkarönskningen är viktig. Ett par av barnen har nämligen haft svåra problem under året och inget av dem borstar längre tänderna vanemässigt. Kan det finnas ett samband?

Kvällen
Jag och Barnens Farmor tar det lugnt med God Mat och sedan en ostbricka. Pappan har två av barnen, de äldsta, hos sig. Ett tag var det på tal att de skulle vara här och sedan övernatta. Men eftersom Hon är vårdnadshavaren så krävs det nog hennes tillstånd för en sådan sak.

Även om hon går med på saken, så kan hon kovända efteråt och göra procedur mot den hårt slitna pappan om saken. (Jag har i ett protokoll från Soc sett att mamman inte vet vad jag skulle kunna 'ta mig till' med ett av barnen om jag var ensam med detta. Det är förmodligen mest kränkande jag har varit ut för i hela mitt liv)

Vi tar inte den risken efter tre så uppslitande år. Hoppas att det fjärde blir bättre.

Ett bättre 2009 till er alla, förresten!

2008

En tillbakablick på året som gått. Jag läste igenom arkiven månadsvis, men gav upp efter första halvåret. Det blev rätt så tungt att läsa. Några 'höjdpunkter':

Barnen
Pappan hade kommit igång ett umgängesmönster där barnen var hos honom varannan helg, och i veckorna när det passade hans tider. De var mycket oroliga och bråkade sinsemellan så till den grad att en granne hörde av sig till honom. Sådant var inget nytt för barnen, visade det sig. Det hade hänt mer än en gång hemma hos Henne, och hon hade till och med hotat med att de skulle bli vräkta om de inte skötte sig.

De var också mycket trötta när de kom till pappan. Sömnbehovet föreföll oändligt, liksom matbehovet. Det kunde förekomma att inte hade fått något att äta på hela dagen när de kom till honom långt in på eftermiddagen.

Det är bättre med maten nu, men barnen är lika trötta när de kommer till honom.

Skolan
Ett av barnen hade problem i skolan. Det slutade med att vi anmälde en lärare och studierektor för att barnet hade tvingats att ge sig själv ett blåmärke, samt att det hade bestraffats genom att inte få mellanmål. Anmälan ledde ingen vart, mer än att vederbörande skolledning förhoppningsvis fick ögonen på sig.

Två av barnen Det här barnet och ett till bytte skola till höstterminen och det gick bra. Fast det äldsta har nu problem med koncentration och motivation, möjligen på grund av sitt närmast fanatiska spelintresse. (Att mamman tillät inköp av ännu en spelkonsol i ett läge som detta är för mig obegripligt)

Juridik
Året inleddes med att Hon vägrade att inställa sig till en förhandling i Hovrätten. Och kom undan med det! En andra förhandling skedde i Maj, och domen blev två månaders fängelse och ett skadestånd som inte liknade något jag sett för liknande situationer, 40.000:- till Henne och 7.000:- var till de två äldsta barnen.

Fängelsedomen omvandlades helt enligt praxis till att pappan gick med elektronisk fotboja under hösten. Det visade sig att han inte fick träffa barnen under tiden med boja, så det var 58 mörka dygn.

Pappan lade också in om underhållsbidrag för de helger han hade barnen. Det visade sig att Hon måste skriva på om saken, men det gjorde hon aldrig. Hon 'hade inte råd'. Argument som att bidrag är till för mat och annat till barnen biter inte på Henne. Men vi tror att Hennes bidrag skrevs ner i en omfattning som motsvara pappans umgänge med barnen.

Dagarna före midsommar uppstode en akut —våldsfri— konflikt mellan pappan och ett av barnen, som då åkte tillbaka till mamman. Hon gjorde en stor affär av det inträffade och drog i den nödbroms som finns för en vårdnadsförälder om barn i fara. Soc hade både stoppat umgänget, inlett 'en snabbutredning' och gjort en misshandelsanmälan på pappan. Det var fel, visade det sig. Soc har t.ex inte mandat att stoppa umgänge. Tingsrätten gäller.

Jag meddelade Henne per mail att det här var ett klart fall av umgängessabotage och att händer det en gång till blir det anmälan och vite upp till 100.000:- Men mamman lugnade inte ner sig. Och det var för sent. Pappans semester hade gått utan att han fick vara med barnen. Mamman fortsatte att strula under sommaren, så pappan gjorde en anmälan om umgängessabotage. Det hjälpte. De satte ett schema och pappan drog tillbaka sin anmälan.

Det här var i alla fall rätt kul. Jag förstörde informationen på ett par hårddiskar som hade suttit i en PC familjen hade fått låna av mig fram till det sprack. Hon kunde inte påvisa att jag var skyldig att ge henne informationen på dem, så när Hovrättens dom stadfästes blev det dags. Hennes reaktion var typisk Henne: Jag skulle komma inför rätten. Ännu sex månader efteråt har jag inte hört något, och jag lär inte göra det heller.

Det största under året var alltså pappans 58 dagar med fotboja. Det minsta får väl sägas var det här:

Tradera
Vi upptäckte att Hon lade ut stort och smått på auktionssajten Tradera. Detta inkluderade fräscha kläder, presenter och julklappar som Barnens Farmor och jag givit barnen. Inte så trevlig läsning, ska ni veta. Det hela (kanske) löste sig genom att jag meddelade det äldsta barnet att om vi ser den ryggan h*n just fått på Tradera, så blir det inget mer att ta med hem till mamman.

Budskapet verkade gå fram, även om vi känner igen ett plagg som ligger där i skrivande stund.

Sammantaget var 2008
Ett bättre år än både -07 och -06. Tro mig, även om det kan verka svårt. Nu får vi se vad 2009 kommer att bjuda på.

27 december 2008

Sura Gamla Kattens jul. Sorry, Helga. Kunde inte låta bli.

Update 29/12: Helga skötte sig nästan bra. Barnen fick både klappa henne och klia henne bakom öronen. Men det här med luvan var alltså ingen hit. Jag gick över gränsen där, kan man säga.

Veterinären ringde tidigare i dag om provsvaren. Allt är okej, så när som på att hon verkar lite uttorkad, "precis som gamla tanter kan bli", vilket Helga —född 1991— ju är. Nu gäller det att få i henne vätska, och på inga villkor salt sådan. Det vore rena mordet med tanke på hennes njurar.

Nog kattbloggat.

26 december 2008

9½ av tio

Släng dig i väggen, Disney

Nästan en Tia, alltså
Det är pappans betyg på barnens Julafton IV som firades igår hemma hos oss. Själva julafton hade Barnens Farmor och jag tagit det lugnt, softat framför Disney och Karl-Bertil samt somnat framför TV-n (jag) . Klapparna fick vänta till Juldagen.

Det blev en lång dag för pappan. Han jobbade från tidigt till två, då jag hämtade honom och sedan barnen för transport hem.

Häpnadsväckande nog, så hade barnen ätit strax innan de lämnade Hennes hem (gissningsvis för att hennes mamma är i stan över helgerna. Då blir det bättre ordning i det hemmet), så vi slapp börja med maten. Det viktigaste först:

Barnen och pappan spärrade in sig i ett rum och slog in presenter till mig och Barnens Farmor. Stämningen steg, och jag fick stoppa mer än ett försök till fusk —som jag ser det— när barnen lyfter, känner och läser på olika paket under granen i förväg. Så blev det dags:

Tomteluva på
Jag hade enväldigt och utan protester utsett mig själv till klapp-utdelare. Ett av barnen tog på den andra luvan och blev Tomteniss*, så att jag slapp annat än att ta upp de olika paketen i en någorlunda rätt ordning, bara ge det till Tomteniss*n, som gav det till mottagaren. Det hela tog långt över en timme, eftersom vi vuxna hade bestämt att ingen klapp delas ut förrän den föregående var vederbörligen öppnad och alla hade sett vad det var. Det hela var, på ren svenska, skitkul.

Julafton IV, var det
Barnen hade julat hos pappan i söndags, med ett par släktingar den 23 och med mamman den 24. Jag var lite bekymrad för att några skulle få dubbelt från den önskelista som Hon hade mailat ut till alla inblandade (utom Barnens Farmor och jag, förstås) utan att bry sig om att följa upp vem som köpte vad till vilket barn, men det förlöpte väl.

Jag kunde inte låta bli att förhöra mig om barnens julafton med Henne. Jodå, hon svek inte sina vanor. Schampoflaskor hade ungarna fått, men gudskelov också mer seriösa saker från olika släktingar på Hennes sida.

Smolk?
Det var i så fall jag. Min mage gjorde en retrotripp till 2007, så jag kunde inte delta i den följande måltiden. Inte ens vara uppe, faktiskt. Jag gick och lade mig som en riktig Gammelsläkting en timme eller så medans de andra åt och glammade runt bordet.

Sedan var det lite gny om antalet julklappar, som kunde variera mellan barnen. Pappan och Barnens Farmor fokuserar på hur mycket som spenderas på varje barn. Får man något stort (och önskat) så påverkar det ju antalet klappar.

Kvällen fortsatte
Hemma hos pappan efter en hemtransport med en Taxichaffis som verkade fullt nöjd med att ha bara ett barn när han såg pappans fyra i högform. De stojade, stimmade och avslutade med en (hemlagad!) pizza klockan ett på natten.

Det, ni.

21 december 2008

Fyra julaftnar

Så skulle man kunna uttrycka saken. Barnen kommer i år att fira jul fyra gånger. Mer än en julafton är väl inte ovanligt i en splittrad familj, men fyra? Så här ligger det till:

Julafton I
Firades igår hemma hos pappan, som har dem nu i helgen. Han fick mycket fina saker av barnen och en inte så billig av det äldsta barnet (Ja, Xboxen var med...) som hade tullat på det skadestånd som h*n fick. En fin gest, tycker jag.

Det var en lyckad tillställning så när som på att ett av barnen fick ett Nintendo spel —och DS-en låg hemma hos mamman— och att en leksak gick sönder nästan direkt.

Julafton II
Blir den 23, hemma hos mamman. Ett par släktingar på den sidan kunde inte få tågbiljetter till annat än att vara på plats den kvällen.

Julafton III
Hemma hos mamman den 24. Hennes presentvanor är inte så lite ovanliga: Nyttosaker som tvål och schampo gäller sedan åratal.

Julafton IV
Hemma hos oss den 25. Eftersom vi vet att barnen vid det laget kommer att vara välförsedda med schampo, så har vi betat av deras önskelistor i stället. Vi har faktiskt hittat nästan allt, till priset av ett antal mil och timmar, så vi är nöjda.

Hoppas att barnen blir det också. Sura Gamla Katten har på äldre dar —17½ år bliven—  blivit riktigt trevlig och kelig mot Barnens Farmor (med kattens mått mätt, alltså) och kanske barnen till och med får klappa henne.

Det vore något.

19 december 2008

Det äldsta barnet

Det äldsta av de fyra barnen var det som manifesterade en start lojalitet mot mamman och därmed antipati mot pappan under det första året efter skilsmässan. H*n kunde till exempel vägra att vara med och äta när vi var på pizzeria. Med tiden gick beteendet över och nu är h*n som de andra gentemot pappan. Det är till och med skönt att vara hos pappan, har han fått veta.

Spelberoende
Det är ingen stor överdrift. Barnet tillbringar större delen av sin fria tid framför spel av olika slag, antingen framför PC-n och olika nätspel, eller med sin Wii hos mamman och den PS2 som står hos pappan. H*n har också en Nintendo DS att bruka utanför hemmet. Jag har noterat att h*n inte ägnar sig åt spel med våldsinslag, iallafall. Det är klur och byggen av olika slag som gäller.

Man kan fundera på om barnet i fråga är genuint intresserad av dataspelandet eller om det är någon slags tillflykt undan en obekväm omvärld. Personligen lämnar jag frågan öppen. Vi vet för lite om hur det ganska fåordiga barnet känner och tänker. Frågar man hur det är i till exempel skolan eller med kompisarna, så är allt bara bra. Punkt.

Utvecklingssamtal
Jag har läst ett underlag för utvecklingssamtal i skolan som pappan har fått. Det var ingen trevlig läsning. De olika lärarna påpekade ungefär samma saker: Barnet är ouppmärksamt och verkar helt ointresserad av det mesta. Olika uppgifter slutförs inte och h*n kan bara strunta i vissa saker. En av dem påpekade dock att barnet inte har problem med kamraterna, tack för det. En annan skrev lite sorgset att barnet visst inte var okunnigt eller obegåvat, men det var inte skolans ämnen som intresserade.

Mamman har pratat med pappan om detta och uttryckt sin oro. Hon säger sig vara i kontinuerlig kontakt med skolan om problemen, men har inte gjort så mycket själv, verkar det som. Jo, en sak:

Xbox 360
Nu har barnet har lagt en del av skadeståndet från pappan på ännu en konsol, en Xbox från Microsoft. Det övergår mitt förstånd att mamman tillät en sådan sak när barnet redan har PC och tillgång till två andra konsoler och spelar så mycket som det gör. (Kommentarer från de andra barnen går ut på att h*n sitter uppe långt in på nätterna. Hos pappan har h*n suttit upp till tre ett par gånger, men nu är det senast ett som gäller när det inte är skola dagen efter)

Barnet har inte långt till sin nya skola, så det är lätt gjort att gå hem på lunchrasten, slafsa i sig lite käk och spela en vända eller två innan det är dags att gå tillbaka till skolan igen. Det är precis vad h*n gör. Pappan tror också, men vet inte säkert ännu, att barnet har börjat skolka sedan Xboxen –ganska nyligen– kom in i bilden. Är det så, så lär väl skolan höra av sig i saken.

Men, som sagt, hur kan Hon tillåta ännu en spelmaskin när det är så här?

15 december 2008

Helgen

Pappan insjuknade i influensa häromdagen och tvingades till sin första sjukskrivning för året i stället för att jobba i helgen. Han var mycket trött och hängig. Till råga på allt så tog flunsan på magen också. Men de två äldsta kom över ändå, sent på lördagseftermiddagen, och stannade till i morse. (De två yngsta var på sin månatliga vistelse hos kontaktfamiljen, så mamman fick en solohelg)

Barnen var förstås varskodda om att pappan var sjuk och inte inte kunde göra så mycket, men det gjorde inte så mycket. De fick ju vara med pappa. De gjorde egentligen inte mycket. Längsta utflykten gick till ICA för proviantering och sedan gemensam matlagning. (Det yngre av de här två har utvecklat ett intresse för matlagning, det är ju kul)

De pratade mycket, softade framför TV-n och bara var tillsammans. Inte helt fel.

Pappan känner sig bättre nu.

13 december 2008

Lucia

Är det fyra barn i spelet, så blir det en del att göra runt Lucia. Pappan kunde vara med på två av aktiviterna och Barnens Farmor var med bägge gångerna. Själv höll jobbet mig borta från samtliga. Den mest anmärkningsvärda var i torsdags.

Ett möte på bussen
Pappan och barnens Farmor satt på bussen till ett av luciafirandena och såg mamman sjasa på de två yngsta en hållplats senare, utan att hon såg dem. Men det gjorde ungarna, som glatt stormade fram och satte sig med sin pappa och deras farmor. Mamman höll god min och satte sig bakom. Hon hälsade på pappan, men ignorerade Barnens Farmor sin i sin tur ignorerade henne.

Det visade sig att ett av barnen inte hade ätit någon lunch och att mamman hade lovat att i stället köpa något att tugga i sig på vägen, men det 'hann' hon inte trots att de var ute i god tid. H*n var vrålhungrig. Barnens Farmor hittade en karamell i handväska och smög till barnet lite kolhydrater, som hjälpte för stunden.

Mamman är alltså en mycket ombytlig människa. 'Dagsform' är pappans formulering, och någon gång är det till det bättre. Lyckligtvis var det så under detta luciafirande. Mamman var riktigt vänlig, för att inte säga kamratlig mot pappan. Hon pratade och var trevlig medan de väntade på lussetåget.

Pappan fick då veta att de två yngsta är hos en kontaktfamilj en helg i månaden, något han inte gillar. Mamman lade ut texten om hur svårt hon hade det och hur jobbigt det var med alla barnen. 'Som man bäddar får man ligga' skulle jag ha sagt i hans ställe och därmed förstört Hennes humör, men pappan kommenterade inte saken.

I kyrkan, sedan, satte sig barnen med pappan och farmodern och Hon satte sig bredvid. Sedan agerade hon inför de andra föräldrarna och anhöriga nästan som om familjen var hel. Hon till och med grät en skvätt när det aktuella barnet kom i lussetåget. (Pappan vet att Hon kan gråta på kommando, så det är inget att fästa sig vid om man känner henne)

Likadant var det efteråt. Som vore det på den gamla tiden, så sade Hon till pappan att göra något. Han vägrade så till vida att han helt enkelt lät bli. Hon sade till igen och pappan lät bli igen. Då gjorde Hon ett nummer av att behöva göra saken själv. Allt är inte som förr.

Den andra gången förlöpte ungefär likadant. Nu detta:

Det äldsta barnet
Den aktiviteten var i går och vare sig pappan, farmodern eller jag kunde närvara på grund av jobbet. Inte mamman heller. Orsak: Det var 'för tidigt'. Barnet i fråga hade ingen anhörig på plats när Lucia firades med början klockan 0900.

Sån är Hon

08 december 2008

Två i taget

Helgen förlöpte väl. Pappan hade de två äldsta fredag-lördag och sedan de två yngsta lördag till dess att lämnade dem på skola och dagis i morse. Orsaken var att mamman var på en 48 timmars resa med de äldre barnen.

De äldre var förstås glada över att få vara med sin pappa efter mer än två månader utan honom och verkade glada över att få träffa Barnens Farmor och mig också, även om jag anade en tydlig distans från ett av dem. En indikation på vad detta kunde bero på kom under eftermiddagen när de yngre kommit till pappan:

Ett av barnen hade med sig massor av inslagna presenter som h*n hade gjort själv. Det var lapp med pappans namn på allihopa. Pappan undrade lite försynt om inte vi två skulle få något också.

Svaret var att h*n inte skrev så bra ännu, så h*n brukade be mamman skriva och sedan själv 'rita av' det mamman hade skrivit. Men när mamman blev ombedd att skriva våra namn för barnet sade hon ordagrant:

Där går gränsen!
Vi skrattade åt det hela, barnet berättade det dessutom som en rolig historia. Men man kan ju undra hur Hon framställer oss inför barnen och vad hon säger till dem att göra eller inte göra i vårt sällskap när man hör en sådan sak.

De äldre har länge varit tämligen fåordiga i mitt sällskap. Det är jag som har fått öppna snacket, och detta alltid med något helt utan relevans till den allmänna situationen. Det äldsta, som har en egen PC hemma hos Henne, har haft problem med virus och annat har h*n nämnt för pappan. Men när jag erbjöd att hjälpa till om datorn följde med till pappan nästa gång, så var den plötsligt felfri. Några virus hade den inte haft...

Trist är det. Men barnen kan ju bilda sig egna uppfattningar och de står förhoppningsvis i kontrast till vad Hon nu säger om oss. Och yppandeförbudet, ordern om att inte berätta något som helst negativt om livet hos Henne, verkar kvarstå och åtföljs efter bästa förmåga. Det är inte bara trist, förresten.

Jag är lite orolig också

05 december 2008

A+1

Frivården kom som två stormvindar tidigt på förmiddagen i förrgår igår, avbojade pappan, plockade åt sig det tekniska och försvann som en avlöning.

Sen var det över.

Pappan är fri
Han hade ledigt från jobbet den dagen, så han tog sig tid att vara ute. En lång promenad i skogen tog han förstås, liksom en vända till hobbylokalen. Nu helt utan tidsbegränsningar.

Idag
...kom de två äldsta till honom efter skolan och de drog en pizza tillsammans på vägen hem. (Barnen tackar sin farmor särskilt för de Rikskuponger de käkar upp)

Nu
En glad pappa har två av fyra hemma. De softar tillsammans och barnen funderar på vad de vill ha i julklapp.

I morgon
...kommer jag och Barnens Farmor förbi. Vi softar lite, kör de två äldsta till mamman och tar därefter hem de två yngsta till pappan.

03 december 2008

A-1

Mamman är aktiv på Tradera igen. Tiotals saker ligger ute för budgivning. Den här gången är det bara enstaka objekt som vi har gett barnen, och ryggsäcken är inte bland dem. Med lite god vilja kan det sägas vara urvuxna plagg som märkligt nog inte ärvs av yngre syskon. Barnens Farmor kände också igen en leksak vi hade gett, en födelsedagspresent från tidigare i år.

Pappan känner igen saker som han glömde i den brådstörtade utflyttningen från sitt tidigare hem. Det känns lite pyrt.

Dagen A-1
Just det. I morgon 'avbojas' han. Det faller sig så att han är ledig från jobbet i dag, och då har han lov att vara tre timmar utanför hemmet. Jag är också ledig, så vi passar på att åka och fylla på förråden inför helgen med barnen.

Jag lämnar också över min gammel-PC som det är tänkt att det dyslektiska barnet ska använda till läs- och andra övningar med hjälp av Greppet. Det är för övrigt den maskin som jag raderade Hennes hårddiskar med.

Det känns bra.

28 november 2008

Sex pinnar muck

Så skulle man kunna uttrycka saken. Pappan 'bojas av' nästa torsdag, den 4 December. Just på grund av att han har gått med elektronisk boja i snart 8 veckor och inte fått träffa två av barnen under tiden —de två äldsta som själva hade kunnat ta sig till honom— så har aktivitetsnivån varit låg här. Det har helt enkelt inte funnits mycket att berätta.

I början av strafftiden kontrollerades han ganska ofta. Sedan, efter att han visat sig skötsam, var det ganska lugnt. Men nu, mot slutet av strafftiden får han blåsa 3-4 gånger i veckan. Gissningsvis för att Frivården vet att folk tenderar att slappna av mot slutet av resan. Så icke denna pappa. Han är fortsatt helnykter och noga med tiderna.

Vill pappa träffa oss?
Av någon anledning har barnen inte kontaktat pappan särskilt mycket de här veckorna. Kanske för att de (via Henne) fått för sig att de inte ens fått prata med honom under strafftiden, jag vet egentligen inte.

Men den senaste tiden har pappan pratat med olika barn på telefon ganska ofta. Det har visat sig att de började tro att han inte vill träffa dem längre! Han har i och för sig varit under deras horisont i snart två månader, men ändå. Hur kan sådana funderingar uppstå och varför har inte mamman stävjat dem?

Kontaktfamilj!
Inför pappans påbojning ringde Soc och förhörde sig om saken. -Jodå, svarade pappan. Jag ska gå med boja till December och då blir det knepigt med barnen, särskilt de yngsta eftersom jag inte får vara utomhus mer än ett par timmar som mest. Soc tackade bör beskedet utan att tala om varför de ringde. Jag spekulerade i att det berodde på att mamman var på dem om avlastning, nu när pappan inte kunde ställa upp på ett par månader. Det stämde.

Ett av barnen har berättat att de två yngsta brukade vara hos en familj i grannskapet varje vecka. I hur stor omfattning vet vi inte. Pappan vet att det inte lönar sig att fråga barnen om deras liv med Henne, eller ens att ställa följdfrågor. De lever ju med yppandeförbud om sådant.

Det här framkom i samband med att pappan fick höra att ett av dem råkade ha sönder en PS2-konsol, något som ansågs värt att berätta. (Vem får ersätta familjen i fråga. Mamman eller Soc?)

Men det är ju trevligt att Soc ansåg sig behöva kontrollera Hennes påstående för en gångs skull.

De borde de ha gjort lite oftare.

21 november 2008

Svaret kom

Sent omsider, men ändå. Det gällde huruvida pappan fick träffa sina målsägande barn under strafftiden med boja eller inte. Frivården hade meddelat pappan att han inte fick träffa barnen under strafftiden, men beskedet svävade på något sätt och var inte inte så värst övertygande. Vad gäller?

Vi fick ett tips om Bryggan, en förening som ger stöd till barn och ungdomar vars förälder 'är eller har varit föremål för kriminalvård'. De var svåra att nå och ett mail förblev obesvarat fram till i förrgår.

Det visade sig att de hade bollat frågan vidare till en ansvarig på kriminalvården. Kanske var det därför svaret tog sjutton dagar på sig. Nåväl.

Kriminalvården meddelade att om pappan varit intagen på anstalt (vilket är likställt med fotboja) så hade barnens besök med all säkerhet varit bevakade. Resonemanget gick vidare med Soc, och träffar med kontaktperson.

Tjänstemannen på Frivården hade alltså på sätt och vis rätt, men vederbörande hade inte sagt något om Soc. —eller kontakperson! Sådana har pappan erfarenhet av. Han fick träffa sina barn med en k-person närvarande fem timmar varannan vecka under en längre tid 2006-07.

Nej tack till en ny vända med detta (även om de inblandade var trevliga och bra människor). Dessutom är det så lite kvar på strafftiden nu att Soc knappast skulle kunna få fram någon innan pappan bojas av.

Jag tackade Bryggan för beskedet.

13 dagar till avbojning.

18 november 2008

Ett whack och tre whackon

Mamman SMS-ade barnens pappa i dag. Från ett sjukhus. Det näst yngsta låg på skallröntgen. Pappan tog röstkontakt med Henne, något han egentligen vill slippa. Men det här verkade allvarligt.

Whack!
Under ett kalas på en lekanläggning i söndags —för tre dagar sedan— föll barnet av en studsmatta och slog i huvudet. H*n svimmade av, tappade andan och hade tappat minnet av det inträffade när h*n vaknade till. Då kan det vara allvar. Man skulle ha ringt 112. Dock:

Whacko 1
Personalen på stället gjorde ingenting.

Whacko 2
Kalasets organisatör, jubilarens mamma, gjorde ingenting.

Whacko 3
Mamman träder in i handlingen när barnet kommer hem med alla tecken på hjärnskakning. Hon gjorde inte mycket. Barnet fick bara ligga och vila så mycket som möjligt. Först idag, tre dagar efter fallet, tar hon barnet till läkare. Barnet hjärnröntgas.

Nu var det ingen fara, men barnet ska ta det lugnt och får inte vara med på gympan de närmaste veckorna.

Min kommentar
De här tre puckonas slappa agerande hade kunnat kosta barnet åtskilligt, för att inte säga livet, om det hade velat sig illa.

Nu är en ambulanshämtning dålig PR för en lekanläggning, likaså för en kalasorganisatör, men borde inte ett barns hälsa, säkerhet och välbefinnande gå före den egna prestigen?

Vad jag tycker om Hennes slappa agerande, eller strutsattityd, får ni föreställa er själva.

14 november 2008

Barnkontakt

Den sjukskrivna mamman har ju varit på utrikes arbetsresa några dagar och ett par släktingar har haft hand om barnen under tiden. Följande utspelade sig efter hemkomsten:

1) Mamman SMS-ade barnens pappa att hon hade det jättefint på resan och att alla barnen ville prata med honom.

2) Pappan ringde förstås upp dem och pratade. De var mycket riktigt glada över att prata med honom. Ett av dem bad till och med om hans adress för att kunna skicka ett försenat Fars Dagskort.

3) De berättade att de hade haft det jättebra medans mamman var bortrest. -Jaha. Vad gjorde ni då, undrade pappan. -Ingenting!

Några frågor?
Visst.

Varför ringde inte ungarna själva upp pappan om de nu ville prata med honom? Kort svar: Vet ej. Längre svar: Det går att spekulera i allt från tömda telefonkort till att de normalt sett inte får ringa sin pappa. Släktingarna som var i stan är tämligen avoga mot honom och kan ha förbjudit barnen att ringa. Å andra sidan har de inte ringt honom någon gång under tiden med boja.

Kanske mamman har tutat i dem att de inte får ringa heller, när beskedet om att de målsägande barnen inte får träffa pappan under tiden med boja.

Hur kan man ha haft det jättebra och ändå inte gjort någonting? Mitt svar: Mammans regim är ganska hård och långt ifrån fri från våld såsom örfilar. Sådant ägnar sig inte de här släktingarna åt. En av dem är gansk vek och vi lärde oss tidigt att h*n köper barnen medelst penning- och andra gåvor om de sköter sig. Den andra är snäll, glad och allmänt hyvens. Då har man det bra även om man inte gör något särskilt.

Tillägg: En annan möjlig förklaring är också trist; Barnen är ju drillade att mörka på allt som inte är positivt. Då säger man att allt är bra, vad det än är frågan om.



20 boj-dagar kvar.

09 november 2008

Fars dag

Barnen ringde inte
Det är inte så farligt som det låter. Fars dag har aldrig markerats högt i familjen när den var hel. Dessutom har pappan lärt sig att spontana kontakter från barnen är ytterligt sällsynta. Men trist är det förstås.

Det här har varit en helg när pappan hade kunnat haft barnen, men frivården har ju sagt att han inte får träffa de två äldsta eftersom de är målsägare i det straff han för närvarande avtjänar:





(ur ett Excelark jag har för att räkna dagar)

Ett samtal med frivården
Pappan ringde i veckan upp den person på frivården som hade förklarat att han inte fick träffa sin målsägande barn under strafftiden. Det blev ett märkligt samtal, som tar för stor plats att redogöra för här.

Kontentan
Mannen, ja det är det, verkar ha fiskat upp påståendet ur egen fatabur. Efter några penetrerande frågor från barnens pappa var han reducerad till en ren politiker, ni vet folk som inte kan erkänna att de har haft fel. Ett ordmoln och mummel som mynnade i att pappan får träffa barnen på eget ansvar och att han faktiskt gör det på egen risk. (Som om ungarna skulle anfalla honom, eller?) Man baxnar.

Pappan har, som ni ser, lite styvt tre veckor kvar av sitt straff. Han orkar inte tjafsa mer om saken. Men han planerar för sin första helg utan fotboja med barnen.

05 november 2008

Hälften kvar

I dag avverkar barnens pappa halva strafftiden: 29 dagar med fotboja och 29 kvar. Han har vant sig vid tillvaron med elektronisk övervakning och den med honom i så mening att frivården gjorde ett antal kontrollbesök för alkotest de första veckorna, men nu är det ett tag sedan.

Passa tider
Inför tiden med boja fick pappan höra att han inte fick avvika från schemat med mer än fem minuter. Missade han en buss —eller blev den försenad— så skulle han ringa dem och de kontrollera hans påstående. Inte heller fick han komma hem från jobbet för tidigt, det skulle kunna tyda på fusk med arbetstiden.

En gång gick han av detta skäl och vankade utanför hemmet i tio minuter innan han vågade gå in. Andra gånger har han ringt med andan i halsen och berättat att bussen var försenad. Till slut fick han veta att han inte behövde ringa (störa?) dem om det inte rörde sig om intervall på uppåt en kvart eller så. En snabbis in på ICA på hemvägen är därmed möjlig. Det underlättar.

Barnen och helgen
Ingenting är bestämt eller avtalat. Dessutom är mamman (sjukskriven som hon är) på en utrikes arbetsresa hela veckan. Två av hennes släktingar är i stan och tar hand om barnen under tiden. Den ena är OK enligt ett av barnen, men den andra är bara Såååå tråkig.

Mamman har nog lämnat instruktioner till barnvakterna att det är OK med barn hos pappan i helgen om han skulle höra av sig, men han har ännu inte bestämt sig. Bojan är så hämmande att det blir svårt, inte bara praktiskt. Den belastar mentalt också.

Barnen
Det förtjänar att upprepas att det är frivården som har sagt att han inte får träffa de två äldsta under strafftiden, målsägare som de är. Det skulle bli för svårt med de två yngsta, eftersom han bara får vara ute två timmar de dagar han är ledig.

Vi har försökt att bekräfta frivårdens påbud, men inte lyckats. Jag har Googlat i timmar och Barnens Farmor har försökt nå ett gäng som kanske vet, Bryggan, per både telefon och mail utan att få svar.

Hur mår de?
Pappan drar sig faktiskt för att ringa. Det är deprimerande att höra genomfalska försäkringar om att allt är så bra, såå (De två äldsta). Eller att mamman klippte till ett av dem som försökte göra ett snällt bus med henne. Hårt. (Det yngsta är det enda som ännu talar någorlunda fritt)

Barnen har det inte bra, vet han. Men de talar inte om saken, skrämda till tystnad av mamman (Hon har bland annat hotat dem med 'fosterhem i Värmland´och barnhem om de 'skvallrar' på henne) kryddat med en dos lojalitet.

...men han kan i alla fall börja räkna ner nu. Alltid nåt.

02 november 2008

32 To Go

Idag är det 32 dagar kvar av pappans straff. Han har kontrollerats kanske åtta gånger de första veckorna. Givetvis så har man återkommit tidigt på morgonen dagen efter en kvällstest. Pappan har lika givetvis blåst grönt (heter det så?) varje gång. Nu, när han har visat sig 'ofarlig', är det kanske en vecka sedan förra kollen.

Vi var förbi honom mellan två arbetspass tidigare i dag. Han är vid gott mod, i alla fall utåt. Hur det känns att vara hårt reglerad av arbets- och restider tillsammans med några nådiga timmar för tvättstuga och mathandling kan man nog bara föreställa sig om man själv är i det läget.

Datorer, TV och telefon räcker bara så och så långt, kan jag berätta. Fotboja är ett straff om nu någon trodde något annat.

Det är dock intet i jämförelse med att inte kunna träffa sina barn.

Ett mail
Vår alltid så trogne och uppställande läsare Tycko Tryck har bidragit med information om Bryggan, en förening för barn med pappan eller mamman i fängelse. Där kanske man skulle kunna få besked om huruvida pappans frivård hade rätt i att ett målsägande barn inte får träffa sin pappa under strafftiden.

På deras hemsida står att läsa att en förälder i fängelse har laglig rätt att träffa sina barn, men inget om denna något ovanliga situation. Men kanske de vet något. Vi har ringt dem ett par dagar utan att nå fram, och nu har vi mailat.

Få se om vi får besked.

25 oktober 2008

Helt enkelt för jävligt

...och för en gångs skull är det inte mamman som har agerat. Det är denna gång samhället. Myndigheterna. Nu i frivårdens gestalt.

Ledig helg
Den här helgen är pappan ledig. Han hade arrangerat för att två av barnen skulle ha kommit över i dag lördag och till och med övernatta. Detta är helt enligt tingsrättens beslut om umgänge. Dock:

I torsdags ringde pappan sin handläggare på frivården och frågade om det gick för sig att han träffade de två i helgen. Pappan fick inget direkt svar, handläggaren skulle höra sig för först. I går ringde h*n och sade att eftersom ett av dem var målsägare i den dom som gav pappan fotboja, så får pappan inte träffa det barnet. Vi tar det en gång till:

Pappan får inte träffa de barn som mamman och därmed samhället hävdar att han misshandlat (ett nackgrepp respektive en knuff!) under strafftiden. Handläggaren var lite ursäktande och sade att om h*n hade fått bestämma, så hade det varit okej. Men nu har tydligen en jurist(?) på stället talat. Träffen är inställd. Det målsägande barnet i fråga blev förstås skitlesset när pappan ringde och berättade vad som gällde. H*n hade verkligen sett fram emot att få vara med pappan.

Att luften har gått ur pappan —och oss— är ingen överdrift, om man säger.

Varför inte de barn som inte är målsägare?
En bra fråga, som det heter. Det skulle i så fall bli de två yngsta, som inte själva kan ta sig till pappan. Visst skulle jag kunna köra dem, men tänk på att pappan får vara ute bara två timmar de dagar han är ledig. Då blir det svårt när ungarna vill ut och leka.

Dessutom kom det här beskedet för nära inpå det planerade umgänget. Sånt spelar in.

Man tappar sugen.

20 oktober 2008

13/45

Tretton dagar avverkade med fotboja och 45 kvar. Barnens pappa har kommit in i den av elektroniken så inrutade tillvaron, men särskilt kul är det inte. Han har passat alla tider (en gång fick han gå och vanka i kvarteret ett tag för att inte komma hem för tidigt) och blivit kontrollerad två gånger, bägge den första veckan.

Soc
Jag har glömt att berätta Soc hörde av sig inför perioden med fotboja. Det var en tjänsteman som ringde upp och förhörde sig om det här med att pappan inte kan ha barnen under strafftiden. Pappan förklarade att han inte får var ute mer än två timmar (tre fr.o.m November) på sina lediga dagar, och då kan det gå åt pipsvängen om det händer något med barnen som kräver pappans närvaro.

Varför skulle Soc intressera sig för en sådan sak? Svaret är givetvis att mamman har klagat på att hon har barnen veckan runt den här tiden och förmodligen begärt avlastning de helger pappan skulle ha haft dem.

Nå?
Vad vi vet, så fick hon inte detta. Pappan talar ofta med barnen på telefon och inget om några nya vuxna i deras närmiljö har framkommit. Inga nygamla heller, för den delen.

Ett av barnen ringde sin pappa i förra veckan och bad om råd: Ena örat var på väg att vaxa igen. Det självklara rådet blev förstås skolsköterskan. Den självklara frågan är varför barnet bad pappan om hjälp. Räknas inte mamman när det gäller?

Brevet till pappa
Pappan har också fått brev, ett alldeles äkta på äkta papper handskrivet sådant, från ett av barnen. Där berättar h*n om hur mycket h*n längtar efter sin pappa. 'Jag gråter varje dag', står det också.

Sånt går rakt in.

14 oktober 2008

Barnens pengar

Det är alltid lika deprimerande att skriva om barnen och pengar. Om de över huvud taget får några av Henne, så är det inte som veckopeng. Den enda veckopeng de ser, är den från Barnens Farmor och mig när de är hos pappan. Andra tillskott som har kommit från olika släktingar har de plötsligt slutat att prata om. Vi vet att vid åtminstone ett tillfälle har ett kapital bara gått upp i rök.

Skadeståndet
Och nu har de två äldsta fått —inte bara efter sina förhållanden— en hel del pengar. Pappan fick ju inte bara fotboja för den påstådda misshandeln, han erlade ett avsevärt skadestånd också. Mer än sex tusen var blev det med ränta och allt. Jag spekulerade i att Hon inte skulle ge barnen räntan och i stället lägga beslag på den själv, men det var fel. Barnen har fått rätt belopp, men det står inte på egna konton. Pengarna verkar sitta på mammans vanliga konto. Högrisk. (Vi försökte att få pengarna till spärrade konton, men det blev avslag. Beloppen var för låga, om jag minns rätt)

Större delen av mammans skadestånd bör ha gått till skuldsaneringar av olika slag, och så har Hon förstås synts både på Systemet och i krogsvängen. Men det har blivit lite nytt hemma också. Ett par möbler såldes på Tradera såg vi, och det har köpts lite grejor till lägenheten. Barnen fick välja några nya möbler till sina rum. Som de sen fick betala själva.

Sån är Hon

12 oktober 2008

F-notiser

Pappan skulle ha haft barnen den här arbetsfria helgen, men det gick ju inte på grund av fotbojan. I stället har han fått vara inomhus och bara tillåtits vara ute under två timmar i går respektive i dag.

Kontroller
Det har redan varit två kontroller. En ganska sent på kvällen i onsdags —dagen efter han hade 'bojats på'— och en tidigt på förmiddagen i dag, söndag. Ett par personer kom upp och pappan fick blåsa i en alkotestare. De som kom i förmiddags väckte honom faktiskt klockan tio på förmiddagen, så de tänkte väl att det kunde bli ett dagen efter-resultat. Icke. Pappan vet att hålla sig nykter. Han är bara trött de här dagarna. Mycket trött.

Jobbet
Pappans arbetsledare och den högste på stället är informerade om bojan. Häromdan kom han att vara i enrum med dem, och visade dem bojan (en diskret utbuktning under strumpan) och berättade lite om den. En av dem började faktiskt skratta och sade att det här skulle h*n vilja ha på sina tonåriga barn. De har lärt känna pappan och visar honom stöd och sympati.

Hemmet
Har man inget annat för sig än att behöva vara hemma när man inte jobbar, så hittar man på något att göra. Pappan ska dana om i lägenheten, flytta runt hyllor och möbler mm så att det passar bättre när han sedan har barnen igen. Helgen före 'påbojningen' var vi även förbi hans hobbylokal och körde hem delar av den verksamheten till pappans våning. Ett av rummen i 2½-rummaren är nu i praktiken en Hobbylokal Light, skulle man kunna säga.

Humöret
Inför den här perioden var pappan nedstämd. Han mådde inte alls bra. Det gör han egentligen inte nu heller, men bland annat en värnplikt som elitsoldat har lärt honom att det inte är helt fel att gilla läget, som det heter. Hans humör är bättre nu än före 'påbojningen' och han tacklar de nya omständigheterna konstruktivt och någorlunda positivt.

Barnens Farmor och jag är inte heller särskilt glada. Dels för pappans skull och framförallt för att vi knappast kommer att få träffa barnen under de 58 dagar som pappan ska ha bojan.

Henne
I torsdags kom det ett förment omtänksamt SMS från mamman. 'Hur mår du?'. 'Bojad',svarade pappan bara. 'Ja vi vet, men hur mår du '. Pappan svarade inte på detta.

Först gör Hon sitt bästa för att få honom dit han är (för barnen var det länge en sanning att pappan skulle låsas in på ett fängelse), sedan låtsas hon bry sig om honom och hans situation.

Man mår illa.

08 oktober 2008

Dagen F

...var igår. Det här är tungt, ska ni veta. Det känns som den mardrömslika våren 2006 om igen. Då var det Hon som kränkte och förnedrade pappan. Nu är det samhällets tur:

F som i fotboja
Pappan är dömd till tre månaders fängelse och ett skadestånd som vi inte sett maken till för liknande brott. Skadeståndet, totalt 45.000:- plus dröjsmålsränta (som räknas från domen i tingsrätten till dess att Hovrätten fastställde beloppet) är betalt till mamman, 35', och de två äldsta barnen, 5' var.

Nu är det dags för fotboja i åtta veckor. Han kommer att stå under Frivårdens elektroniska övervakning med sporadiska kontroller i hemmet och på arbetsplatsen. Han får alltså jobba som vanligt. Mer om detta nedan.

Vad har karln gjort?
Han har misshandlat Henne och två av barnen i november 2005. Det låter väl? Misshandeln är inte styrkt av vare sig vittnen eller läkarintyg. De två vittnen som åberopades kunde berätta om likalydande telefonsamtal från Henne. Ett av barnen berättade om ett nackgrepp och det andra om en knuff av det slag man lätt delar ut när man leker.

Det går att påstå att tings- och Hovrätterna gick helt på Hennes obestyrkta uppgifter och att de köpte hennes förklaringar om att hon var för chockad för att dokumentera slagmärken som enligt hennes utsago satt kvar i veckor.

Det går att påstå att både Barnens Farmor och jag har tappat tron på det svenska rättsväsendet.

Fotboja?
Teknik: Själva bojan är en manschett som fästs runt ena vristen. Den innehåller en liten sändare och i bostaden monteras en eller flera mottagare. På detta sätt så 'vet' sändaren mottagaren om pappan är hemma eller inte. Sändaren Mottagaren är ansluten till telenätet via det vanliga jacket och ringer sina hussar om pappans manschett inte ger utslag. Larmet går givetvis om man gör någon som helst åverkan på boja eller mottagare.

Uppgifterna om att man inte får använda internet är felaktiga. Det är så bara om man använder modem, vilket knappast någon gör nu för tiden. All utrustning, t.ex fax och telefonsvarare(!), som ens teoretiskt kan blockera telefonlinjen måste kopplas bort. Och pappans internetanslutning är godkänd i sammanhanget, vet vi.

Regler: Till att börja med är bojan något man ansöker om, och man får inte vara dömd till mer än 6 månaders fängelse. Och så måste man ha fast anställning. Pappan har haft genomgångar med frivårdens tjänstemän där man har gått igenom hans arbetstider och busstidtabellerna i detalj. Utifrån detta sätts det tider som det är tillåtet att inte vara hemma.

Det finns en person på pappans jobb som är insatt i ärendet och som frivården kontaktar för att kontrollera om han är på plats eller inte. Uppstår det förseningar i resandet så måste pappan ringa omedelbart och varsko. Frivården kontrollerar förstås påståendet med lokaltrafiken.

Kommer pappan hem mer än fem minuter för sent eller för tidigt utan att ringa (tjänstemannen visste inte varför det var så) kan pappan förlora rätten till fotboja och få avtjäna resten av straffet på anstalt. Ger en alkoholmätare utslag vid ett oaviserat hembesök blir det samma sak.

Han får vara ute tre timmar de helger han är ledig och han får tid till tvättstuga och att handla mat, två timmar varannan vecka respektive en timme i veckan vad jag har förstått. (Det kan vara fel i detaljerna här. Jag återkommer i så fall)

Barnen?
Tjänstemannen på frivården hoppade till när barnens pappa berättade att mamman erbjudit sig att ta barnen till honom de helger han har umgängesrätt (och underförstått flera dagar än så). I alla papper är ju pappan en familjetyrann och våldsverkare, så det där måste ha kommit oväntat. Nåväl:

Pappan vågar helt enkelt inte ha barnen en helg med övernattning. Han får bara vara hemifrån i tre timmar. Släpper han ut barnen och det händer något som han behöver hjälpa till med, så riskerar han att förlora bojan och att få avtjäna tiden på anstalt i stället. Att tvinga barnen att vara inomhus två dygn minus tre timmar går ju inte. Han har pratat med barnen om läget, och de är införstådda med att de inte kommer att kunna träffa honom på en tid.

Vi har erbjudit oss att ta barnen till pappan några timmar när det passar, och vara med (eller i närheten) så länge det varar, men pappan vill inte bestämma något ännu. Han vill känna på läget först. Sen får vi se.

Mamman?
Jag bryr mig inte. Som man bäddar får man ligga. Det är hennes lögner och strävan att förstöra pappans liv som har lett till det här. Hon ligger förmodligen på Soc som en igel om avlastning och kontaktfamilj, men än så länge utan resultat, vad vi vet.

Nu får Hon ta hand om barnen veckan runt i två månader. Hoppas för barnens skull att hon klarar av det.

05 oktober 2008

Sista chansen

Den här veckan har pappan träffat barnen i olika grupperingar så gott som varje dag. I torsdags tog han till exempel hand om tre av dem efter skolan när det fjärde, det yngsta, var med mamman hos en tandkirurg. H*n hade varbölder i munnen som bara kunde tas bort med operation, ett resultat av Hennes omsorg om barnens munhygien. Ingreppet var så omfattande att barnet fick sövas. Upppdatering: operationen innefattade även borttagning av 4-5 tänder på olika ställen i munnen.

Pappan har sorgset noterat att tandborstning inte längre hör till de dagliga rutinerna för barnen. Då blir det så här.

Kors i taket
Då, i torsdags, tog pappan de tre till ett hamburgeri. Mamman skulle stå för kostnaderna hette det. Jag trodde att det skulle bli som vanligt, först att hon skulle 'betala senare' och sedan bara strunta i sin utfästelse. Där hade jag fel. Pappan fick igen sitt utlägg samma dag!

Sista chansen?
Lite överdriven formulering, kanske. Men barnen vet nu att de knappast kan träffa sin pappa på två månader. På tisdag får han nämligen sin fotboja. Då tillåts han bara att ta sig till och från jobbet och får inte lämna hemmet på sin fritid. Att ta hand om barnen under de premisserna går bara inte. Transporterna skulle i och för sig jag kunna ta, men barnen skulle inte kunna gå ut och leka på gården och de gemensamma skogspromenaderna är bara att glömma.

För mammans del innebär det att hon blir av med den avlastning hon så hett eftertraktar. Som grädde på moset så har Hon inte längre sina hemmahosare, två socionomer som stött henne i sin strävan att själv kunna klara sin vardag. De gjorde sin sista insats förra veckan.

Hennes enda avlastning de närmaste åtta veckorna blir att Soc skickar fram någon som tar ut det äldsta barnet på promenad/aktiviter två timmar i veckan. Varför just detta barn och av vilken anledning h*n anses behöva stöd, vet vi inte.

30 september 2008

En dag i skolan

Förra måndagen var pappan en dag med sitt äldsta barn i skolan. Det var då han fick veta att mamman målar upp sin och barnens situation som om pappan är vore ute ur bilden. I går var det dags med ett annat barn. Pappan dök upp efter första lektionen och var sedan med hela dagen innan han började ett kvällspass.

Barnet är det barn som hade svåra problem med lärare, kamrater och till och med studirektorn i sin förra skola. En bestraffningsmetod där var faktiskt att h*n inte fick äta mellanmål. En annan att barnet inte fick följa med på skolutflykt. (Läs här, och även här. Vi anmälde saken och det blev inget. Förstås) Så verkar det inte gå till på den nya skolan.

Pappan visste redan att det hade gått bra med skolstarten, och läraren fyllde på med sin glädje över barnets framsteg och färdigheter på olika områden. Barnet trivs och det finns inga tecken på konflikter eller friktion med de andra barnen i klassen.

Om den här läraren också varit i villfarelsen att pappan var ute ur bilden, så visade h*n inget om detta. Bara uppskattning över en pappa som bryr sig om sitt barn. Det gör han ju.

29 september 2008

Helgen med barnen

Pappan hade barnen den här helgen. De gjorde inget stort —om man inte räknar med lördagmiddagen hemma hos oss. Jag hade som vanligt gjort en vegetarisk La Sagne lasagne åt oss vuxna medan barnen åt pasta, broccoli och burgare baserade på vegobiffar. La Sagnen Lasagnen var baserad på en vegeterisk sås, som jag gör precis som jag gör den vanliga, fast nu med diverse rotsaker i stället för färsen. Och mjölk i bechamelsåsen (soyamjölk fungerar bara inte i redningar), något som den icke helt 100%-ige veganen barnens pappa accepterade. Men det äldsta barnet ville inte ens provsmaka på såsen av det skälet. H*n är en ganska strikt vegan.

Soya
Att såsen var brunröd väckte misstankar. Jag förklarade att det berodde på soyan i den, och det accepterades. Emellertid: Ett av barnen berättade att mamman hade varit med i skolmatsalen en gång och då förklarade hon för personalen att soya 'inte var nyttigt'. Med tanke på att barnen äter mycket soyabaserad mat, soyabiffar, -mjölk, och tofu till exempel, så vore det en katastrof för deras matintag om Hon tog bort soya ur deras kost. Det skulle i princip bara bli pasta och potatis kvar för dem att äta. Så långt verkar hon inte ha gått. Ännu. Knacka i trä.

Det äldsta barnet
I början av den här resan var det barnet det som mest markerade mot pappan. Hela 2006 och en god bit in på -07 var h*n den som tog ut avstånd, vägrade till exempel att sitta med runt matbordet och emellanåt vägrade att komma till de då övervakade träffarna med pappan. Nu är beteendet ett helt annat.

Barnet är mer harmoniskt hemma hos pappan och har till och med sagt att h*n skulle vilja bo där på deltid. Vad som orsakat förändringen —som skett gradvis— vet vi inte. Men vi vet att pappan har respekterat barnet trots det vrånga beteendet och att han aldrig skrikit åt det. Inte heller åläggs barnet sysslor som att dammsuga eller att gå och handla, som det får göra hemma hos mamman. Barnet koppar av hemma hos pappan och med oss. Det gläder.

Helgen blev alltså bra och vi fick en stund till med barnen när vi kom förbi på söndagen och hämtade ett av dem till ett kalas på stan.

Den här veckan ska pappan vara så mycket han kan med sina barn. Så gott som all hans lediga tid är inplanerad med dem. Då är det bra att helgen gick så bra som den gjorde.

24 september 2008

Ensamma mamman

I måndags var pappan barnvakt åt de två yngsta. Nejnej, inte hemma hos Henne förstås, men de var med honom i hans hobbylokal inte långt från den före detta gemensamma bostaden. De två äldsta redde sig själva de timmar det handlade om när Hon var på föräldramöte.

Finns det en pappa i bilden?
Två av barnen har bytt skola och ett av dem är det som har haft problem med kamrater, lärare och till och med studierektorn i sin förra skola. Det ser bra ut för dem just nu. De har kommit in fint i den nya miljön. De två andra barnen är kvar i samma skola, men har nya lärare.

När pappan –som har rätt att förhöra sig om barnen och skolan i ett utslag från tingsrätten– var med ett av dem och presenterade sig för läraren, så möttes han av glad förvåning.

Jag visste inte att pappan var kvar i bilden!
Lärarens glädje över att bägge föräldrarna finns i barnens liv till trots, så var det här definitivt inte bra. Läraren hade dittills bara pratat med mamman, som tydligen inte har sagt något om pappan.

Vad läraren visste, så var Hon alltså helt ensam med fyra barn. Det här med att pappan har rätt att förhöra sig om barnen i skolan har mamman struntat i förut, och gör det alltså igen. Pappan får gå en ny vända med kopia på tingsrättens beslut till de olika lärarna.

Nu vet läraren att pappan är med på banan, vilket förstås är bra. Mindre bra är att mamman numera utmålar sig som ensam och utan stöd för att vinna sympatipoäng. (Jag har fått hennes nya självbeskrivning från annat håll också)

Eller vill Hon verkligen att pappan ska ut ur barnens liv? Tanken oroar. Visst. Hon skulle förlora åtskilligt i både pengar och insatser om pappan inte längre var kvar i barnens liv, men genomtänkta beslut är inte vad Hon är känd för.

19 september 2008

En suck av lättnad

Det här har väl inte med den här historien att göra, men ändå. Jag var på en efterkontroll i form av datortomografi i förra veckan. Nu har resultatet kommit: De såg inget 'otyg'.

Så långt allt väl. Nästa kontroll blir i februari. Går den också bra, så blir det några ettårskontroller till innan jag kan förklaras ren.

17 september 2008

Tradera -för sista gången?

Jag har skrivit om att Hon säljer saker som barnen har fått av oss, på Tradera.com, och att det äldsta barnet fick en rygga av sin farmor i helgen på villkor att den inte såldes. Därmed fick ju barnet veta att vi hade sett att de agerade på Tradera. Och barnet skulle behöva tala för mamman att den nya ryggan var villkorad.

Vi har funderat på hur vi skulle ta det om ryggan lades ut, hur det skulle påverka klädköp, julklappar med mera och stålsatt oss inför svåra beslut. Hur kul är det att ge bort något när det kanske säljs bara ett par veckor senare? Men barnen kommer att frysa när deras mamma struntar i att skaffa varma kläder och skor!

Facit
Oron förefaller obefogad. Alla deras pågående auktioner på Tradera har nu dragits in. Återstår möjligen bara att fundera på varför. Skämdes hon för de små belopp det handlade om, eller blev hon rädd för att våra presenter och inköp till barnen skulle upphöra?

Lite mer angenäma funderingar, må man säga.

Höst

Det är över en månad sedan som pappan hade barnen utanför tingsrättens utslag: Varannan helg. Jag trodde först att det var mamman som strulade, men det berodde på skolstarten. Två av barnen har bytt skola sedan i våras och detta till en som ligger sämre till vad pappan anbelangar. Han får en omständigare färdväg när han tar dem till skolan, och risken att komma för sent är överhängande.

Med tanke på detta och att barnen ska komma in i sin nya skolmiljö, så har bägge föräldrarna varit överens om att vänta innan pappan har dem mitt i veckan. Men nu är det dags. Pappan hämtar de två yngsta i eftermiddag, tar dem till och från skolan i morgon och till skolan igen på fredag. Sedan jobbar han i helgen.

Barnen får gå upp lite tidigare än vanligt för att hinna i tid, men det gör nog inte så mycket.

De är ju med pappa.

15 september 2008

Gåvovillkor

Det här med att mamman och barnen säljer saker som de har fått, på Tradera.com, sjönk ganska djupt in. Det är olustigt och deprimerande att se leksaker och kläder som vi har givit barnen ligga ute på nätet för budgivning. Det är mer än tre månader till jul, nästa stora presenttillfälle och vi har därmed betänketid. Ska vi över huvud taget ge dem någonting att ta med hem till mamman? Kanske det här kan bli en indikation på hur vi kommer att hantera saken:

Ryggan
Pappan hade barnen i helgen. Vi kom förbi som vi brukar och hade med veckopeng som vi brukar. (Man kanske skulle kalla det 'fjortondagarspeng' eftersom barnen inte får något peng av mamman och av oss bara när de är med pappan) Nåväl:

Barnens Farmor har via sitt jobb fått en ryggsäck som visade sig vara anpassad för att ha en dator i, och en bärbar PC är just vad det äldsta barnet har (en släktings avlagda). Men vad skulle hända om barnet kom hem till mamman med en sprillans ny och fin rygga. Skulle Hon lägga ut den på Tradera i hopp om att få en hundring eller så för den?

Jag räckte i alla fall över ryggan till barnet och visade en del finesser, man kan till exempel lätt konvertera den till axelväska, och h*n blev glad. Det här var precis vad h*n behövde. Sedan förklarade jag lugnt att h*n fick ryggan på ett villkor.
-Vad?
-Jo, vi har sett att ni säljer saker som ni har fått av oss på Tradera. Du får lova att inte sälja den här på Tradera.
-Jag lovar, kom det blixtsnabbt. -Jag ska se till att Mamm —ingen ska få sälja den.

Vi får hoppas att det blir så. Annars blir det svårt för oss att ge saker till barnen och låta dem ta hem dem till mamman. Och hösten är på G. Blir den som förra och förrförra året, så kommer barnen att sakna varma skodon och kläder för årstiden. Då vill man kunna rycka in. Så har vi felsägningen. Vi tar den en gång till:

-Jag ska se till att Mamm —ingen ska få sälja den.
Det är alltså mamman som bestämmer vad som ska säljas på Tradera.

Konstigt nog
Jag var inställd på att barnet skulle neka till att de sålde saker på Tradera och till och med behöva visa de pågående auktionerna för barnet och berätta om barnets unika alias i olika nätsammanhang, men det behövdes inte. Barnet protesterade inte och det verkade till och med som om h*n inte var överraskad av att vi kände till försäljningarna. Eller så kanske h*n skämdes lite över saken och vill prata så lite som möjligt om det. Ingen av oss vuxna pratade i alla fall mer om Tradera i helgen.

Hursomhelst. Ser vi den här ryggan på Tradera, så blir det alltså svårt med gåvor till barnen framöver. Vi hoppas verkligen att få slippa detta.

05 september 2008

Notiser

Pengarna
De skadestånd till Henne och två av barnen som pappan betalade via kronofogden kom fram i förra veckan. Pappan fick ett SMS där mamman skrev att hon hade 'tittat på kontot' och sett att pengarna var där.

Det tog konstigt nog nästan en månad för fogden att uträtta ärendet. Min spekulation att Hon stod under indrivning verkar ha kommit på skam.

Fast ett av barnen svarade bara kortfattat 'Ja' när pappan frågade om h*n hade fått pengarna. Vad h*n vill göra med dem, får vi vänta med att höra. (Själv är jag mest nyfiken på om barnen vet att de får nästan 1500:- i ränta också, förutom de fem tusen de har vetat att de skulle få)

Tradera
Ett par stickrepliker förra helgen —tillsammans med att jag nu har lärt mig att söka på 'avslutade auktioner' på Tradera.com— har givit en delvis annan bild än tidigare. Det måste ha börjat med att det äldsta barnet började med att sälja lite 'urväxta' leksaker där. Sedan har andra barn och även mamman hängt på med stort och smått.

Vi har sett julklappar för hundratals kronor gå för en femtiolapp,  hundrakronorsleksaker i oöppnad orginalförpackning säljas för en tia och massor av Legobitar ur olika byggsatser som vi har givit barnen gå för en krona eller två. Där måste det ha varit barnen som har agerat.

Barnkläder, skor och olika (vuxen-)böcker bör mamman ha svarat för. Frånsett böckerna så känner vi igen både kläder och skor som barnen har fått med sig hem till Henne från pappan. Det känns inte så kul.

Kontantfritt, var det
Barnen får alltså inga veckopengar av Henne. Deras enda tillskott av kontanter sker när de är hos pappan varannan helg. Då kan det skvätta lite, förutom den veckopeng de alltid får av sin farmor. Enda villkoret är att de verkligen är med pappan och sover över där, vilket har kostat det trilskande barnet ett par uteblivna veckopengar.

Förra året hette det att barnen fick en slant när de hade utfört olika arbetsuppgifter i hemmet, det äldsta är till exempel den som går och handlar där. Numera så utför de sina uppgifter utan att få någon slant för det. Mamman har à propos detta sagt till pappan att hon har tillräckligt med utgifter och att han borde 'känna sitt ansvar för barnen'. Underförstått att han skulle svara för deras veckopengar också när de är hemma hos Henne. Men där går det en gräns. Pappan har tillräckligt med utgifter för barnen ändå. (Han har till exempel köpt tre mobiler och håller kontantkorten i dem vid liv. Det är han som betalar för olika fritidsaktiviteter och det är han som aldrig får tillbaka olika utlägg som mamman har lovat att betala sin del av)

I ljuset av detta känns det vemodigt, nästan sorgligt, att läsa vad som ligger ute från barnen på Tradera. En spänn är pengar för dem, ser det faktiskt ut som.

Man skulle kunna tänka att nu när skadestånden har kommit, så skulle annonseringen avta. De har ju pengar nu, både mamman och två av barnen. Icke. Pågående auktioner på ett antal objekt i tiokronorsklassen som ingen tycks vilja buda på förlängs löpande.

Oroväckande

31 augusti 2008

Veckopengsdilemmat

Det blev en utflykt i helgen, till ett ställe med djur i ena hörnet och ett nöjesfält i det andra. Barnen var som vanligt svårflirtade när det gällde att komma iväg och som vanligt var det stenkul att komma fram.

När är vi framme?
Den vanligaste frågan med barn i bilen. Med GPS är den lätt besvarad: Varje gång någon frågade, fick h*n en minutangivelse, till skillnad från förr. Det slutade med att ett av barnen satt och räknade ner bilens klocka gentemot GPS-ens skattning. Och det stämde!

Katastrof
Ett av barnen var inte tillräckligt långt för att få åka berg- och dalbanan.

Triumf

"Tvåtusen gram!"

I ställen vann h*n två kilo choklad i ett stånd, och den dystra dagen förbyttes till en i triumf.

Gosedjur och ekonomi
Utflykter och evenemang tenderar att generera gosedjur. Så även denna gång. Två av barnen vann, köpte och fick ett antal. De hade dels lite egna pengar, dels veckopengen från Barnens Farmor och även en spets på denna från oss, dagen till ära.

Ett av barnen ville titta på hajar inför besöket, men eftersom det inte fanns några hajar att beskåda dit vi var, så köpte jag en haj i gosedjursform i stället. Detta resulterade i en lång kedja av rättvisekrav, kompletteringar och byteshandel, så att ett gosedjur plötsligt blev tre. Sedan var det 'vinst varje gång' i ett stånd, och 'lyckopåsar' i ett annat. Två av ungarna gick därifrån med säkert fem gosingar var. Och en av dem alltså med två kilo choklad.

Veckopengar, var det
Allt detta trots att ett av barnen hade intecknat inte mindre än tre av sin farmors veckopengar (=sex veckor!) i en skuld. En omgång till ett syskon och två till mamman. Bakgrunden är att barnet i fråga drabbades av ett begär till något nytt i en leksaksserie, som h*n bara måste ha. Kosta vad det kosta ville!

Ett syskon lånade ut ett belopp motsvarande en av Farmoderns veckopengar och mamman ett dubbelt så stort belopp mot återbetalning via Farmoderns veckopeng. (Mamman ger inte barnen veckopengar) Syskonet fick sin skuld åter i helgen och jag, hård som jag är, sponsrade den uteblivna veckopengen på villkor att barnet lovade att inte ta hem den till mamman. Lätt gjort. Beloppet gick nämligen åt på tjugo minuter. Två veckopengar kvar.

Dilemmat
Problemet kvarstår. Ger vi barnet pengar som h*n tar hem till mamman, så går de alltså rakt ner i Hennes ficka. Hon ger alltså inte veckopeng till barnen. De pengar som barnen har, har de fått av släkt eller genom pyssel och försäljningar av olika slag.

Mammans regim är kontantlös, kan man säga. Och så går hon och intecknar två omgångar veckpengar från oss. Snacka om att vara cynisk. Vi vet inte riktigt hur vi ska hantera det här. Vi har inte en tanke på att ge Henne pengar via barnet, samtidigt som barnet har skuldsatt sig gentemot mamman på egen begäran.

I lördags, när det här med den första återbetalningen blev akut, sjönk vidden av det hela in hos barnet. H*n blev förstås ledsen, mycket ledsen. Syskonet fick i alla fall sitt, och nu är det bara två gånger till hos pappa innan h*n har egna pengar igen. Tror mamman.

Barnens Farmor och jag är nämligen helt på det klara med en sak: Inte ett rött öre går från oss till Hennes ficka. Men barnet har ju med öppna ögon skuldsatt sig till mamman. Vad göra?

Inte nog med det,
höll jag på att skriva. Alla gosedjur som barnen fick i helgen följde trist nog med hem till Henne, även de som vi hade köpt. Det var inte riktigt vad vi hade tänkt oss.

När kommer vi att få se dem på Tradera.com i barnens och Hennes ständiga jakt efter kontanter?

27 augusti 2008

Läget just nu

Det har inte blivit många inlägg här den senaste tiden. Förklaringen är högst odramatisk; det har nämligen inte hänt så mycket den senaste tiden. Pappan jobbar ju varannan helg och har barnen varannan.

Jo, en sak
Före sommaren var Hon mycket påstridig på att pappan skulle ha barnen så mycket det gick för hans schema. Nu, efter sommar och skolstart, har han inte haft något av dem en endaste gång utanför tingsrättens umgängesschema. Det barn som han följde till träning varje måndag (när han kunde –annars fick barnet gå själv) har nu valt en annan idrott, och inte kommit igång med det ännu.

Om det är någon avsiktlig taktik från mammans sida, vet vi förstås inte. Men pappan har inte så tät kontakt med barnen längre, och det är ju inte så kul.

Ekonomi
Pappan betalade in skadeståndet för flera veckor sedan, men Hon har tydligen inte fått det ännu. Hon ringer upp pappan med jämna mellanrum och lägger ut texten om hur ont om pengar hon har och hur jobbigt det är med allting. Han, som hellre kommunicerar via SMS med henne, säger inte mycket till svar.

Min reflektion: Tänk om det är så att hela eller stora delar av skadeståndet gick till indrivning. Det skulle kunna förklara att hon 'inte har fått det'. Men då skulle i alla fall barnens pengar komma. Eller? Slutreflekterat.
<Update>Så här ligger det till:

Kronofogden har ingen möjlighet att lägga beslag på skadeståndspengarna innan de betalas ut. Det är inte tillåtet enligt utsökningsbalken. Dessutom är pengarna, enligt samma lag, fredade för utmätning till nästa dag. Den skuldsatte har alltså ett dygn på sig att flytta pengarna, sätta sprätt på dem eller placera dem på ett konto där de inte går att driva in
Ur en artikel i Metro som behandlar faktum att brottslingar med stora skulder ändå får skadestånd av JK. Min reflektion verkar osannolik och långsökt.</Update>

Helgen
Nu i helgen är det umgängeshelg. Pappan hade tänkt sig att resa bort med ungarna, till en släkting. Men han känner just nu att han helt enkelt inte orkar <Förtydligande> genomföra en så stor sak som en halvlång resa med barnen</Förtydligande>. Hela situationen tär på honom, ska ni veta. Det är jobbigt värre att inte få träffa barnen så mycket som tidigare.

Barnens Farmor har föreslagit ett alternativ, en biltur med ett mycket uppskattat mål.

Vi får se vad det blir.

20 augusti 2008

Tradera, var det

Den som följt den här bloggen en tid delar nog vår uppfattning att Hon inte tillhör de vassaste knivarna i lådan, som det heter. Ännu ett exempel:

"Beställt på Tradera"
Formuleringen är ett av barnens och det handlar om en rygga till skolstarten. Tradera.com, auktionssajten där man köper och säljer allt möjligt, är ett ställe som Hon ofta köper saker ifrån, har vi förstått av barnen. Då kanske hon säljer också? Vi vet ju att hon i ett tidigt skede försökt sälja barnens leksaker i en begagnat-bod.

En sökning på Tradera på något som jag kunde relatera till Henne, gav omsider resultat: Mängder av pågående och avslutade auktioner på stort och smått.

Hur jag visste att det var Hon? Auktionerna var från ett alias som det äldsta barnet har i sin mailadress och de spelforum h*n är aktiv på. Och på objekt som kan relateras till Henne och mycket få andra. De som känner Henne och/eller det äldsta barnet ser alltså direkt vem aliaset på Tradera är om de springer på auktioner från Henne.

Barnets alias är faktiskt helt unikt. Varenda träff i en Google-sökning på det namnet leder till det äldsta barnet och ingen annan. Förutom de från Tradera, då. Där mamman säljer det som hon anser inte behövs.

Diskussionen avslutad
Ett vanligt tvisteämne i vårdandssituationer som denna är om barnen ska få ta med sig saker och kläder de har fått, i det här fallet pappans hem till mammans. Vi har varit ganska restriktiva på den punkten, och fått kritik för detta. Men något har det alltid varit som kommit med hem till Henne. Så såg vi både kläder och leksaker som vi hade givit barnen till salu på Tradera, några till och med i oöppnad orginalförpackning.

Då blev det tvärstopp.

17 augusti 2008

Helgen vecka 33 2008

Det blev en bra och ganska harmonisk sådan. Det trilskande barnets vägran att bo hos pappan var förstås inte så kul, men vi räknar med att det hela blir övergående. Mamman, till exempel, får ju inte varannan helg för sig själv om det fortsätter så här.

Moll
Det trilskande barnet, förstås. Och en historia där det yngsta prompt ville tala med mamman i fredags. Under samtalet hörde Hon hur ett annat barn i bakgrunden för pappan berättade att de inte får några veckopengar hemma hos Henne. Det tog eld, lågor och svavel i luren. (Det var inget nytt för oss. Det har vi vetat länge) Han fick veta att hon minsann hade så stora utgifter för barnen att pengarna inte räckte till veckopeng.

Till saken hör kanske att Barnens Farmor ger barnen veckopeng. De av dem som är hos pappan. De helger de är det. Det trilskande barnet blev alltså utan den här helgen.

Sedam blommade en involverad historia om en rygga till ett av barnen ut. Så här inför skolstarten hade de bägge föräldrarna kommit överens om att köpa var sin rygga till var sitt barn. Gissa vilket barn som ännu inte har fått sin rygga? (Rätt) Den är 'beställd på Tradera', har vi fått veta, och har inte kommit ännu.

I väntan på den leveransen har mamman omdisponerat ryggan som pappan köpte till ett annat barn. Jag och Barnens Farmor ruttnade när vi fick höra detta. Vi fyndade en rygga och lämnade över idag, tillsammans med lite pennor och annat som är bra att ha i skolan.

Dur
Utflykten igår, lördag, var en brottarhit. Vi har varit där förut, och vi åker dit igen. Djur att klappa, bad att plaska i. Och minigolf. Mina insatser talar jag tyst om, men ett av barnen var bara tre bollar efter pappan på en 18-hålsbana. Det ni.

På kvällarna kollade pappan diverse filmer med barnen, och på morgnarna sov alla. Länge och störningsftritt, som det numera görs när barnen är hos pappan.

15 augusti 2008

Helg vecka 33 år 2008

Umgängeshelg
Fredag kväll. Pappan har hämtat barnen. Alla utom ett, som valde att stanna hos Henne.

Det är förstås det trilskande barnet det handlar om. H*n vill, kräver, en ursäkt för och medgivande av den 'barnmisshandel' som bestod i att pappan vred en fjärrkontoll ur barnets grepp. Mamman har förstås tagit ut full effekt av detta, men ännu till ingen synbar nytta eftersom barnens pappa ännu är på fri fot.

Han har inte hört av någon som helst myndighet eller instans i saken. Jag betraktar iaf det hela som ur världen rent juridiskt, och anser att barnet har målat in sig ett hörn, coachad av Henne. Pappan känner igen ett envist barn medan Barnens Farmor tycker att barnet ...

11 augusti 2008

Vilka kommer hit?

Många bloggare lägger då och då ut vilka sökord på Google som har lett folk till just deras blogg. Det vanligaste verktyget är Statcounter, som Blogger självt rekommenderar. För det mesta skriver bloggarna om mer eller mindre lustiga snedträffar som har visat vägen till just deras blogg.

Jag tittar då och då på min Statcounter och hoppas då förstås att få se lustigheter i träffbilderna. Icke. För stunden ser det ut så här. En ganska typisk förteckning:


...den första träffen var den som fick mig att skriva detta. Vi är inte ensamna.

Det enda 'lustiga' är väl annars att någon har stavat fel på ordet 'vårdnadsutredning' och kommit hit. Tittar jag på vilken sida i bloggen det handlar om, så spårar Google ur. Men någonstans har jag alltså stavat fel på ordet.

Andra sökningar har handlat om min åldrande katt (syns inte just nu) eller om min sjukdom (röntgen rectum). Inte så kul det heller. Och att en blogg som har 50-100 närmare 50 än 100 unika besökare per dag kommer så högt upp i Googles träffar på tämligen vanliga uttryck som den gör övergår faktiskt mitt förstånd.

Annars så tycker jag nog att de sökord som har lett folk till Hennes nya liv väl speglar innnehållet.

Inget flams eller trams eller ens skuggan till udda företeesler. Ändå så är nästan hälften av (den i och för sig blygsamma) besökarskaran här återkommande enligt samma Statcounter.

Att ni läser det här och även kommer tillbaka övergår ibland också mitt förstånd. Men det värmer, ska ni veta.

10 augusti 2008

Vecka 32

(Jag har haft en tung vecka på jobbet som tog mina krafter, så jag har inte avrapporterat löpande. Här är i alla fall veckan i sammandrag)

Mamman hade lurat honom på midsommarveckan och veckan före med barnen. Pappan hade tvingats anmäla Henne för umgängesabotage för att hon skulle ta sitt förnufft till fånga och låta honom träffa sina barn igen. Så här blev det den här veckan, vecka 32 i stället för 24-25. Avtalat var att han skulle ha barnen två och två, och sedan alla fyra under helgen.

Måndag
Det strulade redan första dagen, då ett av barnen i misstänkt mamma-lika formuleringar krävde pappan på en ursäkt för en påstådd misshandel (han vred loss en fjärrkontroll ur barnets hand) som pappan inte kunde ge. Han hade ju inte misshandlat barnet. Barnet avstod från att följa med till pappan. Det blev ett annat barn i skaran tillsammans med det äldsta som pappan hämtade.

Tisdag
De var på bio och pizzeria med Barnens Farmor och alla var helnöjda.

Onsdag
Det äldsta barnet trivs numera storligen med att vara hos pappan. Vi tror att h*n uppskattar dels det relativa lugnet och dels att h*n slipper rätt mycket marktjänst. Vi har till exempel märkt att h*n är ganska så prismedveten när det gäller vanliga livsmedel och pappan har ofta sett sitt förstfödda med dubbla matkassar på stan. Barnet shoppar alltså. Det är lite mer än att knalla till Konsum med en lapp i handen.

Det äldsta satt hemma framför PC-n när pappan var med det andra på nöjesfält. Ett eget beslut som pappan respekterade.

Torsdag
Byte. På vägen åt det äldsta ofantliga mänder på ett hamburgeri, som för att ladda upp inför några dagar med mammans kosthållning. Det trilskande barnet ville fortfarande inte träffa pappan, så pappan var ensam med det yngsta den kvällen.

Fredag
Nöjesfält igen. Nu med det yngsta, som dock inte ville vara dit själv. Det trilskande barnet kontaktades och 'ställde upp' för sitt syskon. Barnet i fråga var hur kontaktbegiven som helst mot pappan och de hade en kul dag tillsammans.

Men barnet ville fortfarande inte sova hos pappan. Snopet och trist.

Lördag
Vi dök upp i handlingen och körde iväg tre barn och pappan till en heldagsaktivitet som håller på att bli tradition sedan någa år. En toppendag.

Söndag
Ännu en biltur med två av barnen (det äldsta som de andra kallar 'databeroende' satt framför PC-n)

...sammantaget ändå en ganska bra vecka tycker jag. Det här med det trislkande barnet är ju förstås inte så kul, men jag tycker nog att pappan gör rätt som inte medger att han 'misshandlat' (den exakta formuleringen. Ordet 'barnmisshandel' har också förekommit i sammanhanget) barnet. H*n är gammal nog att förstå att man inte kan erkänna något man inte har gjort. Men tycker mamman att man kan det, så blir det så här.

Dessutom tror jag faktiskt att Hon inte skulle vila på hanen om det kom någon slags medgivande från pappan. En ny vända mot honom i rättssystemet vore väl smaskens.

07 augusti 2008

Det kom en kommentar...

Jag har ställt Hennes nya liv-bloggan att inte acceptera kommentarer till inlägg som är mer än två veckor gamla, mest för att slippa kineskiska spam-postningar. Då kommer kommentarerna till den plastfarfar-adress(at)hotmail.com som vi ser i högerspåret. I dag kom det en till det inlägg där jag förra året berättade att barnen är veganer. Den här, från Jessica, godkände jag för publicering.

Hej Plastfarfar

Jag vill bara ställa dig frågan om du har kollat upp barn som lever veganskt? För det är riktigt som wikipedia uppger, att man som vegan avstår från alla animaliska produkter, men det betyder absolut inte att man på något sett är undernärd. Det innebär inte heller att man slutar växa, dock är det inte ovanligt för ett barn att inte växa så mycket i perioder under sin uppväxt, det är väldigt individuellt hur man växer som barn.

Jag skulle vilja tipsa dig om massa sidor som kan visa på hur man kan växa upp väldigt hälsosamt som veganbarn. Men jag har total förståelse för din oro, det står inte helt sällan i tidningarna om barn som växer upp på sk "vegansk kost" och som utvecklar engelska sjukan eller andra fruktansvärda sjukdomar. Men då rör det sig inte längre om en vegansk inriktning inom kosthållning utan det handlar om en vuxen person som inte har koll på vad de ska ge sina barn. Har du någonsin läst en artikel där det står "barn som växt upp på animalisk kost blir sjuk?" Trots att det inträffar. Som sagt handlar det då om en vuxen individ som saknar kunskap om vad för typ av mat och hur mycket kalorier ett barn behöver. Men att avfärda, rätta mig om jag har fel, som du gör en hel kosthållning, är inte vad jag anser riktigt.

Sedan är en undran om barnens kläder är för små? Om kläderna är hela och rena så spelar det väl ingen roll om de är 2 år gamla? Är det din oro över att de inte växer som de ska för att de har "gamla" kläder eller att de just har äldre kläder?
Så här svarade jag:
Jag tror aldrig på larmrapporter, Jessica. Det täcker det mesta du skriver, liksom en omläsning av inlägget.

Det här med två år gamla kläder handlar inte om mode, utan om att de står stilla i växten.

Två av barnen är nu (2008) lite öveviktiga, ett är normalt och det fjärde långt under par, om man säger.

Inget av barnen tycker egentligen om att äta. Att äta är mer än plikt än något kul.

Eftersom de tillbringar långt mer tid hos mamman än de är med pappan, så anser jag att Hon bär ansvaret för barnens mat-likgiltighet.
Det är ett av pappans bekymmer när han har barnen: Den gamla fina familjeseden att samlas runt ett matbord finns inte längre hos barnen. De drar i sig Politiskt Korrekta Kalorier, vågar jag påstå. (Plus en hel del sötsaker) Sen fortsätter de med det de nu höll på med.

Självklart vet jag att veganmat inte är vare sig skadlig eller osmaklig. Jag har till och med ätit gott hemma hos Henne innan allt gick åt pipsvängen. Men problemet är att Hon verkar ha lagt ner den biten. Mikrovärmd pasta är mera regel än undantag, vad vi vet.

Tyvärr.

05 augusti 2008

Ta sitt ansvar!

Uttrycket har Hon använta ofta de här åren. För det mesta när hon vill att barnens pappa ska göra långt mer än överenskommet, åtaget eller av rätten fastslaget. Eller när han ska betala något, t.ex barnens telefonkort som Hon har anvaret för (han köpte telefonerna). Nåväl: I går var det dags igen, fast från ett annat håll:

De två barn pappan skulle inleda sin extra lediga vecka med, var de två äldsta. Ett av dem var det barn som Hon förmodligen försökte få till att pappan hade misshandlat genom att vrida bort en fjärrkontroll ut handen.

Det hela började redan före midsommar och har i princip förstört sommaren för oss. Ett tag var läget helt förvirrat med påståenden hit och dit som bara inte gick att bekräfta. Läs t.ex här. Men efter pappans sedemera återtagna anmälan om umgängessabotage hade Hon tagit reson. Trodde vi.

Fångutväxling?
Inför pappans hämtande av barnen i går, utväxlades floder av SMS och mail mellan föräldrarna. Mamman krävde dels att det förorättade barnet skulle möta pappan på gården utanför Hennes hem och dels att pappan skulle ta sitt ansvar be om ursäkt för sin 'misshandel' av barnet.

Det hela lades upp som en spionuväxling under det kalla krigets dagar. Men pappan ställde upp. Han hade ju bett barnet i fråga om ursäkt för att han tog i lite för mycket, vilket alla föräldrar gör emellanåt (och Hon praktiskt taget dagligen, vad vi vet. Hon till och med slår dem).

Kan ni tänka er?
Barnet använde exakt samma formuleringar som mamman har gjort under den här resan och även under dagen i sina SMS och mail. Pappan skulle ta sitt ansvar för det inträffade och be om ursäkt för 'misshandeln' som ägde rum.

Snacka om att vara coachad. Regisserad. Kommenderad. Vadsomhelst.

Nå?
Det blev inget. Pappan tänker inte gå med på att han har gjort något som han inte har gjort. Barnet är gammalt nog att förstå den ursäkt som kom, men h*n är ju under mammans paraply och har (min tanke) målat in sig i ett hörn på det här med misshandel, därtill livligt påhejad av mamman.

Dessutom kan det ha juridiska konsekvenser om pappan använder ordet 'misshandel' i ett samtal med barnet. Mamman skulle hugga direkt på den möjligheten (också min tanke)

I stället
Pappan är nu med det äldsta och ett annat i skaran. De kopplar av efter en halvdag med Barnens Farmor på pizzeria och bio. Det var skitmysigt, har jag fått höra.

Det är några dagar kvar på den här veckan, så barnet i fråga har möjlighet att ändra sig.

That's my bet

04 augusti 2008

Nu: vecka 32

Helgen gick som den skulle, kan man säga. De barn som fyllde år avsjöngs, fick tårta och en hyfsad slant samt skjuts till leksaksaffär (det yngsta) och datorspelbutik (det äldsta), så var dom pengarna nästan väck.

Jobbigt
Barnen var oroliga och tämligen aktiva. Vanan hemifrån Henne att inte plocka undan efter sig satt i, så pappan fick ägna mycket tid åt sånt. En annan vana satt också i: De sov länge. Mycket länge. Vi skulle ha tagit gänget på en utflykt i går förmiddag, men fick ställa in eftersom alla sov till klockan halv tolv på förmiddagen.

Det verkar som om ungarna alltid har en ackumulerad sömnbrist när de kommer till pappan.

Vecka 32
Pappan lyckades bli ledig hela den här veckan, och han inleder med två av barnen ett par dar, sedan de två andra. Både Barnens Farmor och jag jobbar nu, men vi gör vad vi kan för dem. Farmodern ska t.ex på bio med dem i morgon och jag har bilen tankad och redo om det skulle behövas transport av något slag. (Pappan har inte körkort, annars hade han fått ha den hela veckan).

01 augusti 2008

Back to normal?

Det är ju helg udda vecka nu, och helger udda veckor är vad tingsrättens förlikningsdom handlar om när det gäller pappans umgänge med barnen. Mamman gjorde ett glasklart umgängessabotage genom en del för oss inte helt klara turer i början av sommaren. Bland annat så skulle Hon tydligen polisanmälas av Soc om hon lät något av barnen träffa pappan, så därför lät hon sina barn inte träffa pappan enligt rättens förordnande.

Pappan kvitterade med att anmäla Henne för umgängessabotage efter två inställda helger och en bruten överenskommelse om midsommarveckan. När rätten tillskrev Henne i ärendet, bytte hon fot illa kvickt. (Vad vi kan förstå så backade vare sig Soc, BUP eller Fina Advokatbyrån upp henne när det gällde umgängesstoppet) Pappan drog tillbaka anmälan efter det att en uppskrämd(?) mamma hade ringt honom och lovat bot och bättring.

Föräldrarna återupptog dialogen om barnen och umgänge med pappan. Den här helgen är det nu äntligen en träff med barnen-helg för pappan. Senast var i Juni, faktiskt.

Helgen inleddes i går, med en heldag på badet. Tre av ungarna och pappan hade det helt enkelt skitbra tillsammans, i vattnet och på land. (Det fjärde är på kollo den här veckan) Till och med det äldsta, datorberoende, barnet låg i och plaskade utan att längta till PC-n.

Och nu är de på väg hem till pappan. Allt verkar bra. I morgon dyker vi upp och markerar lite födelsedag åt två av dem. Det lär inte göra saken sämre.

Bättre ändå
Pappan har lyckats bli ledig hela nästa vecka 32. Då kommer han att ha barnen två och två halva veckan. Sommaren som började så trist, ser ut att avslutas inte så lite bättre.

29 juli 2008

Underrättelse om sökt utmätning

Den kom, den sågs och den betalades i god tid. So far, so good.

Tjugoåtta procents ränta?!?!?
Pappan dömdes att betala 35.000:- till Henne och 5.000:- vardera till barnen. Det borde väl sluta på 45.000:- tycker man. Icke.

Det blev nästan sextio tusen.

Räntesnurr
Vi hade papper på att ränta på utdömt skadestånd räknas från när domen får laga kraft, vilket i det här fallet var i Juni. Specifikationen 'Ränta' på inbetalningskorten –ett för varje skadestånd– summerades alltså till nästan femton tusen. Det innebär styvt 28% i ränta på lite mer än en månad. Det är ju värre än värsta SMS-lånet.

Rubriken 'Räntesats' angav Ref.ränta +8 som räntesats. Ref.ränta är det som förr kallades diskontot, och +8% på den verkar vara gängse dröjsmålsränta när det gäller sena betalningar. Men hur kunde dom då räkna efter en ren ockerränta?

Hmm...
Räknar man baklänges på beloppen så går det att se att Kronkalle kan ha räknat på dröjsmålsränta från hösten 2006, när tingsrättens dom föll. Räntesatsen 13,29% (med justering för diskontot) föll ut ganska exakt på de för oss aktuella beloppen i en utmärkt liten tjänst på Kronofogdemyndigheten. (Öppnas i nytt fönster)

Men domen vann ju laga kraft för bara några veckor sen?
Märkligt var det. Kronofogdemyndigheten (nytt fönster) har en sajt helt i min smak: Informativ, hjälpsam, gimmickfri och rak. Som en myndighetssajt ska vara. Men just det här stod inte att finna svar på. Då ringer man.

Kundtjänst meddelade i barska ordalag att om en överklagad dom inte ändras av Hovrätten, så räknas startdatum från tingsrättens domslut. Logiken i detta har jag egentligen inga synpunkter på, men väl myndighetsinformationen.

Ingenstans i materialet från tingsrätten eller på kronofogdesajten finns detta att läsa. Hade vi sett det, så hade pappan redan 2006 betalat ut skadestånden och därmed sluppit räntekostnaden.

Nu får vi hoppas att den i alla fall är avdragsgill –och därmed en inkomst i Hennes nästa deklaration.

Undras
...förresten om de två äldsta barnen någonsin får se sina skadestånd, eller i så fall om Hon mörkar på räntan på nästan 1.500:- för dem.

Vad jag tror, kan ni säkert gissa. Hon är ju sån.

28 juli 2008

The Kronkalle Zone

You're traveling through another dimension -- a dimension not only of kids and toys, but of mind. A world where the sound of a single woman is enough to drive a man mad and the courts to heaven. You are in: the Kronkalle Zone
Fritt travesterat från den senaste Fark's Caturday. Underbar läsning för den som har bredband och senaste versionen av sin webbläsare. (Och inte har något emot Katter)

Kronkalle?
Det är vad Helsingborg42, en av våra stammisar, kallar fogden, Kronofogden alltså. Det har mullrat lite på den fronten på sistone. Kul var det inte.

Jag återkommer.

En box vin plus tre kronor

Det finns de som inte tycker om att vi är noga med att saker som barnen får när de är med pappan. Läs då detta:

Ett av barnen fyllde år nyligen. H*n, det yngsta dessutom, har kommit upp i kickboardåldern och fick föjaktligen ett. Jag, som månar om skydd mot olyckor och fall, kompletterade presenten genom att köpa ett set med knä- armbågs- och handledsskydd till barnet. I dag har vi fått veta detta:

Mamman ska gå tillbaka till affären med dem, har pappan fått veta av barnet. Det finns ju redan så många skydd där hemma hos Henne, så de här behövs inte. Att de här var är nya, fräscha och dessutom i en speciell liten väska spelar ingen roll.

Kvittot låg nämligen med när barnet kom hem till Henne med skydden. Jag lät det vara så utifall att de skulle vara av fel storlek eller så. Inte för att ge Henne möjlighet att raka in hela 149:- (Ett Hundra och Fyrtio Nio kronor)

I praktiken har jag alltså givit Henne en box vin plus tre kronor.

Gissa om vi kommer att låta barnen ta med någonting hem till Henne i fortsättningen, nu när vi vet att hon säljer av sådant?

PS
Något överskott på skydd har vi inte heller märkt. När jag har frågat någon av ungarna varför h*n inte använder skydd, så har ett vanligt svar varit att de 'är borta'. Ett annat att det inte behövs.

Mamman är inte så noga med att de används. Men det är ju kul att få lite pengar för dem.

Sån är Hon

25 juli 2008

En överlämning

Jag nämnde i slutet av förra inlägget att Hon bad pappan ta hand om två av barnen några timmar medan hon åkte och mötte de två andra, som reste hem från ett firande och någon veckas sommar med ett annat färdmedel. (De reste bort på samma vis också. Kanske det var billigare så, jag vet inte)

Iskallt
Mamman hade SMS-at och varskott om att de hade 'mycket bagage' och tyckte att pappan skulle ta det också, så att hon kunde åka tomhänt och möta de andra barnen. Pappan svarade att han inte var något stadsbud.

Det myckna bagaget visade sig bestå av en kabinväska på hjul och en halvfull rygga (det äldsta barnet) och en papparskasse med presenter som det yngsta hade fått. Det äldsta klarade förstås sitt alldeles utmärkt och mamman fick vackert ta med sig kassen (och sin kabinväska) när hon åkte och mötte de två andra barnen. Inget tjafs, inget uppträde som vi hade befarat.

Mamman var saklig och rent av resonabel gentemot pappan. Barnens Farmor tror att det beror på att hon fick veckans överraskning när pappan mötte upp: Jag och Barnens Farmor var nämligen med.

Vi bevärdigades en nick och ett (tror jag) 'hej'. Sedan var vi luft för henne liksom hon för oss. Mamman förvandlades för övrigt också till luft när det yngsta barnet fick syn på sin pappa. H*n svarade inte ens på mammans 'hej då, vi ses snart' när de skildes åt.

Det äldsta, datorberoende, barnet hade bråttom hem till bredbandet och klarade sig själv i lägenheten efter ett besök på ett hamburgeri (de var utsvultna i vanlig ordning) medan mamman mötte de två andra barnen och tog hem dem. Pappan fick ett par fina timmar tillsammans med det yngsta i sin hobbylokal.