29 augusti 2009

Skolstarten

Det ser bra ut. Ett par av barnen har ny lärare, men det är bra sådana har pappan erfarit. Det är också hans intryck av dem. Ett av barnen —det lynniga— fick en resurs mot slutet av förra skolåret, och h*n är kvar i handlingen. Själva säger barnen att det blir kul. Alla utom det äldsta, som är mycket fåordigt om detta som så mycket annat. Det här barnet är nu i en ny klass, med specialpedagoger som leder arbetet i mindre grupper än annars.

Personalen på skolorna är förstås glada åt pappans engageman och resursen för det lynniga barnet har till och med ringt pappan i olika ärenden. Inte mamman, har det framkommit.

Det har varit föräldramöten också. Skolpersonalen kallar bägge föräldrarna. Mamman — ensam vårdnadshavare och boendeförälder— har inga synpunkter på detta, gissningsvis för att hon inser nyttan av att pappan engagerar sig som han gör.

Då kan Hon ju ägna mer energi åt sig själv.

20 augusti 2009

Sommaren 2009

Hög tid att summera årets sommar för barnens del. Inför sommaren gladde sig det yngsta åt 'tre semestrar'. Med pappan till farfar, med mamman till mormor och med oss till Kolmården. Det har varit en del andra upplevelser också, även om man ha roligare på midsommarafton är att sitta hemma, vilket två av dem gjorde. Pappan var då alltså bortrest till barnens farfar med de två andra.

Sedan var de två äldsta på kollo, vilket det ena uppskattade varmt. Det andra var så passivt att en stödperson ryckte ut. Vi har rapporterat om Kolmården, men inte om ett några andra utflykter på hel- och halvdag.

Pappan har haft något, några eller alla barnen i princip hela sommaren. Det har varit ansträngande, men givande. Bad varje gång vädret tillät, till exempel. Nöjesparken.

Fiske!
Ett av barnen —betänk att de är veganer— har börjat fiska. H*n tyckte att det såg kul ut, ville prova på själv och var fast. Först mete, nu med kastspö. Barnet fiskar uteslutande tillsammans med pappan. Mamman har skällt på dem och kallar det hela djurplågeri. Får barnet napp, avfotograferas fångsten innan den åker tillbaka i sjön.

Det är det det här barnet som har ett svårt lynne och kan vara tämligen oroligt. Pappan är fascinerad och glad över att h*n har tagit till sig den tämligen tålamodiga sysslan och ser det som ett mycket gott tecken.

Cykelsemester
De hade pratat om saken länge, och för ett par veckor sedan blev det av: Pappan och barnet cyklade iväg kanske tio mil med en övernattning i tält på vägen. Det var kul och barnet vill ha det till en årlig vana, även om alla ljuden i skogen kunde kännas lite läbbiga.

Mamman då?
Hon ska ha cred för kollovistelsen (liksom vi skattebetalare, som ju betalade den) Hon var också med alla fyra hos släkten några dagar i början av juli. Ett av barnen fick hänga med en kompis till Gröna Lund. Midsommar satt de alltså hemma.

Det är allt.

09 augusti 2009

Nu vet vi

Jag har en längre tid utgjutit min oro för det äldtsa  barnets (data-)spelberoende. Inte nog med att h*n tillbringar sin vakna tid framför PC-n, mamman har dessutom bara i år sett till att barnet har fått inte mindre än två nya spelkonsoler. (PS3 fattas än så länge, den är ju ganska dyr) Detta spelande har till och med påverkat närvaron i skolan utan att mamman har gjort något. Skolan hörde till och med av sig av sig i saken, men inte gjorde mamman något för det. Pappan gjorde förstås en insats. Och mamman såg till att barnet fick ännu en spelkonsol på sin senaste födelsedag, i förväg till och med.

Hur tänker hon egentligen?

H*n mår bra när h*n spelar
Det blev svaret när pappan tog upp saken med Henne och för en gångs skull fick ett svar. Resonemanget gick ut på att barnet inte bråkar med (som) de andra när h*n sitter framför PC-n. Därmed blir det mindre liv i luckan.

Att barnet spelar som det gör av andra skäl än att 'må bra', är Henne främmande. Hon är så nöjd med att barnet 'mår bra', såå.

Snacka om  skygglappar.

01 augusti 2009

Kontaktpersoner

Ni följer väl daddys kamp för att få träffa sin dotter? Han tampas lika mycket mot sitt rabiata ex som mot myndigheter som med sin parodi på oväld utgår ifrån att han är en förövare av värsta slag. Hans inlägg må vara ordrika, men bloggen är läsvärd. (Ni som inte har snabbt bredband får dock ha lite tålamod. Det är mycket i sidospalterna)

Nu har en av hans kommentatorer berättat om en rabiat kontaktperson: (Första kommentaren efter artikeln)

Ja,pappor är nog de mest misstrodda medborgarna i vårt samhälle,sen att vi har så kallade specialpedagoger som Gunilla Lindberg (Göteborgsområdet)som gärna tar arbete som kontaktperson gör det knappast bättre (Varning för henne).

Och då kan man verkligen förundra sig över hennes titel som "specialpedagog",verkar ju ganska nedgraderande att arbeta som kontaktperson om man jämför yrkena med varandra?!

Mden dessa är ju utbildade inom detta området som gäller våra barn,så visst vet de bäst(ironi).

Suck =(

Det finns troligtvis inget värre för ett barn,än att slitas ifrån sin fars varma,trygga och kärleksfulla famn!
Ändå är det exakt detta som mitt barn riskerade att få uppleva häromdagen,då denne Gunilla hotade oss med att avsluta barnets umgänge med mig!

(Fanns inget giltigt skäl för kontaktpersonen att komma med detta hot)
Barnet befann sig dessutom i min famn och klamrade sig fast vid mig,medan jag skällde ut denne kontaktperson med saklig och lugn röst,och jag talade även om för henne att jag är beredd att vidta rättsliga åtgärder mot henne.
Detta var en utbildad person som utsatte mitt barn för starkt obehag under umgänge!

Pappor,Lägg hennes namn på minnet och undvik henne!
Det där kommer helt klart från hjärtat och jag ifrågasätter inget. Men i vår skildring har vi haft både kontaktpersoner och specialpedagoger som har varit bra. Och en figur som var i Gunillas division: Vårdnadsutredaren! som konstaterade att mamman skulle få vårdnaden trots skildringar (från specialpedagog!) av vidriga förhållanden hemma hos henne, som till exempel onykterhet på morgnarna och annat.

Jag namnger inga och avstår från ens geografiska angivelser i den här bloggen, som dessutom ligger på en amerikansk server. Det känns lugnare så.

Rätten går alltid på Soc' rekommendationer har vi lärt oss. Då var det nästan en seger att pappan fick umgängesrätt varannan helg, trots att Soc ville ha kontaktpersonerna kvar. Den första tiden hade han fem timmar varannan vecka under det mamman kallade 'övervakare', kontaktperson.

Till skillnad från kommentatorn här ovan, har vi andra erfarenheter av k-personer. Under tiden med 'övervakning' så hade pappan fyra olika Jag träffade dem alla, och fick goda intryck. Ingen var vare sig rabiat eller fördomsfylld. Trevliga var de också. Och ingen gillade mamman ('Henne' i den här bloggen) Det var till och med så  illa att två av dem avbröt uppdraget och avböjde vidare samarbete och inte ens ville delta i samtal om saken på Soc med Henne. Detaljerna är förborgade, men det är lätt att spekulera i Hennes temperament som orsak.

Den fjärde var åtskilligt mer rutinerad än de andra och ganska tuff, men alls inte otrevlig. Hon klarade av mamman och utvecklade en positiv relation med barnen, pappan och oss. Hon var —liksom de övriga— helt på det klara med att pappan inte behövde 'övervakning' när han träffade barnen.

...detta som en indikation på att alla kontaktpersoner inte är som Gunilla Lindberg.