30 november 2007

Drougge har en Soul Sister. Finns det flera?

Vi satte kaffet i halsen när vi läste hur Unni Drogges ex Niclas Salomonsson gick i svaromål på det som har sagts och skrivits om honom den senaste tiden. Med bara enklare redigering kunde det lika gärna handlat om vår bloggs huvudperson och Hennes beteende efter skilsmässan.

I bägge fallen har vi kvinnor med stora egon, och de förstår inte hur mycket mannen i deras liv betydde för allt det vardagliga, ekonomiska och praktiska förrän det var för sent.

Bägge ska hämnas. Bägge utnyttjar ett fel exet har gjort långt utöver bristningsgränsen. Bägge fabulerar vilt om sitt ex, Druogge i litteraturen och Hon i rättsväsendet, Soc och BUP.

Bägge vill jävlas, helt enkelt.

Bägge verkar befinna sig i utförslöpan av sin karriär. Och det här kan bli verklighet i Hennes liv, bara hon träffar en försörjare:

Det dröjde dock inte mer än ett par månader förrän det visade sig att hon ”kände sig helt ut- sliten av allt arbete med barnen” och ”behövde fokusera på karriären” och att det därför var ”dags att pappan tog sitt ansvar”.
Det här med att pappan ska ta sitt ansvar har barnens pappa hört ofta nog när Hon inte mäktar ställa upp.

Skillnaderna, då?
Hon är förstås inte en kändis, som Unni Drougge. Inte heller har hon 'skickat barnen på porten' ännu, av ekonomiska skäl. Bidragen behöver Hon till sitt.

Inte heller drack barnens pappa någon gång så hårt som Salomonsson tydligen gjorde. Droger var det heller inte tal om.

Inte heller är barnens pappa företagare. Då är det lite svårare för Henne att sabotera.

Pappan har inte gått in i en ny, fast relation som Niclas Salomonsson har gjort. När detta sker, kommer det nog bara att spä på hennes hämdbegär.

Finns det flera som de här två?
Det gör det. Vi har en länk till Bluesmannen Wennborn i vår bloggroll. Hans ex går i takt med de här två. Och på Pappaliv.se kan man läsa om fler fall.

Hur vanligt är det här beteendet egentligen?

Så fel man kan ha...

Gårdagens inlägg var, som framgick av kommentarerna, så full av sakfel att det egentligen borde tas bort. Men jag låter det stå kvar med en dödskalle eller två som en erinran om Plastfarfars enfaldighet. Eller ska jag säga naivitet. Särskilt kul besked var det inte i kommentarerna. Nåväl:

Pappan har nu varit på dagiset i fråga och pratat med föreståndaren. Hon lämnade nästan ordagrant samma svar som en anomym kommentar till postningen: Så länge någon har enskild vårdnad får skola/dagis inte lämna ut information till den andra föräldern.

Givetvis får vårdnadshavaren lämna sitt medgivande till sådant, och Hon säger att hon har gjort detta. Inte så att det här dagiset vet om det i så fall.

En konstig incident förklarad?
Häromdan stukade ett barn foten i skolan, detta gången för andra gången på en ganska kort tid. Då gäller det att vara försiktig, så h*n skickades hem av skolsköterskan. Mamman ringdes upp. Nähä, hon kunde inte hämta barnet. Barnet ville då ringa pappan, men fick inte för sköterskan. Eleverna får inte använda mobiltelefoner i den skolan. Inte ens i situtationer som denna?

Själv tror jag nu att sköterskan slingrade sig ur läget att behöva tala om för barnet att de inte får kontakta honom.

Och inte fan tipsade den ömma modern om att pappan hade kunnat hjälpa till, inte. Barnet fick gå hem själv.

Sån är Hon.

29 november 2007

Kontaktsabotage?

Ironi: Efter 24 veckor på cellgifter som slog ut mitt immunförsvar helt utan att jag ens nös, är jag nu dels tillbaka i tjänst, om än på deltid, och dels däckad av en influensa. När kuren är över sedan 7 veckor och kroppen så gott som helt återhämtad. Det gör rapporteringen lite sporadisk den här veckan.

<UPDATE> Desstutom felaktig. Pappan har inte informationsrätt för att han har umgängesrätt. Läs detta i stället</UPDATE>


Umgängessabotage?
Den absolut vanligaste formen av trakasserier mot sitt ex är ju att hindra vederbörande från att få träffa sina barn. Hon är inte sådan, snarare tvärt om. Pappan får ju träffa sina barn långt utöver Tingsrättens förlikningsdom och han har haft dem varje helg i olika omfattning.

Ett av barnen, det yngsta, har till och med sovit oftare hemma hos pappan än hemma hos Henne den senaste veckan. Ett annat, som inte heller mår bra av bråken och kaoset hos Henne, har också sovit hemma hos pappan flera nätter den senaste tiden. Detta om detta:

Kontaktsabotage!
En följd av förlikningsdomen är att pappan har fått tillbaka rätten att ta del barnens utveckling i skola och på dagis. I ett fall är han redan tillbaka på klassens mailinglista, och flera är på G. Men här sätter Hon käppar i hjulen efter bästa förmåga.

Ett kvartssamtal med ett av barnen var utlyst till i går och pappan ville förstås vara med. Först tyckte Hon att det var 'onödigt' att han kom. Sen sade hon faktiskt åt honom att inte komma, som om hon hade rätt att göra det. Pappan sade förstås att han skulle komma ändå, och han var på plats på utsatt tid. Resultat?

Samtalet var inställt. Pappan fick gå med oförättat ärende. Efteråt framkom detta:

Mamman hade ett sjukt barn hemma och kunde inte komma, meddelade hon. De tog samtalet på telefon i stället. Här slog mamman, ganska snyggt måste jag tillstå, två flugor i en smäll.

Dels slapp Hon masa sig iväg till samtalet, och dels höll hon pappan utanför.

Något att dölja?
Är Hon rädd för att pappan ska få veta saker om barnen när hon beter sig så, kan man tro. Det tror varken pappan eller jag. Det handlar nog mer om att personalen på skola och dagis inte ska få träffa pappan och konstatera att han är en vanlig, hygglig prick som bryr sig om sina barn.

Det är inte riktigt så Hon har målat upp honom inför omvärlden de här åren...

<UPDATE> UllaH påpekade att bägge föräldrarna och barnet måste delta vid utvecklingssamtal, iallafall i skolan. Det här handlar alltså om ett dagisbarn, så där kanske Hon kom undan.

Det ska bli spännande att se hur Hon hanterar saken när det drar ihop sig till samtal med barn i skolåldern. Tack för infon, Ulla! </UPDATE>

26 november 2007

En annorlunda helg

Det vanliga den här hösten har ju varit att pappan har haft alla barnen till och med söndag eftermiddag eller måndag morgon. Icke denna helg:

Fredag em:
Pappan tar en pizza på stan med ett av barnen, det han följer till träningen på måndagkvällarna. Barnet äter som en häst. (Det är inte så ofta h*n äter så gott. För det mesta när pappan är med, noga räknat).

När de var klara tyckte pappan att de kunde ta en sväng förbi ett köpcenter och kolla lite, julklappsplaneringen är ju i full gång. Barnet tvekade lite och ringde mamman. Mamman tyckte att h*n skulle hem direkt, trots att det var minst en timme kvar till den tid Hon och pappan hade kommit överens om.

Barnet vågade inte trotsa mamman. H*n verkade till och med rädd för att komma sent. Lösningen blev salomonisk: Pappan tog god tid på sig att ta hem barnet, som dessutom fick en slant att handla något till sig själv för. Det blev bussbiljetter, lagret var slut. -Det får du väl tillbaka av mamma sedan, frågade pappan.

Tystnad.

Lördag em
Pappan hämtar ett annat barn efter att ha bunkrat upp ordentligt. Det vankas nämligen kalas party på söndan. Barnet ska visa upp Tom för sina kompisar.

Barnet ringer sin farmor från bussen och berättar att de snart är 'hemma'. Märkte ni det? Hemma. Hemma hos pappan. Sånt värmer, ska ni veta.

Pappan och det här barnet har en minst lika bra kväll som pappan och det yngsta hade i veckan.

Kalasets Partyts huvudperson, renderad av det yngsta barnet


Söndag
Kalaset Partyt blir lyckat. Ungarna leker med den stackars hamstern så att till och med de själva inser att han måste få ha det lilla lugna ett tag. Och:

Pappan som har varit ute ur bilden sedan julen 2005 får bekanta sig med gästernas föräldrar och de, som förmodligen fått ett och annat från Henne, med honom. Det var också lyckat.

Senare på eftermiddagen åker pappan och barnet hem till Henne och de återvänder med det yngsta barnet som har tjatat sig till ännu en övernattning hos pappan.

En lugn och fin söndagskväll med två av barnen följer.

24 november 2007

Det yngsta barnet -och en pusselbit till

Jag har skrivit om det yngsta barnet på sistone. Det är det som just nu verkar ha det svårt hemma och hellre är hos pappan än med de andra hemma hos Henne. Förra helgen blev det t.o.m jobbigt att ta hem barnet.

I veckan som var, hade pappan sitt yngsta hemma hos sig i två nätter. Det var bara de två, och de hade det J-Ä-T-T-E-M-Y-S-I-G-T tillsammans på kvällarna. Men riktigt vad det är som är så jobbigt har vi inte fått klart för oss. Ingen vill stressa barnen med förhör, eller ens frågor, om missförhållandena där hemma med Henne. Och h*n sade inte mycket om livet med Henne. H*n vet vad som gäller.

Barnen lever ju med ett yppandeförbud om förhållandena i Hennes hem. Vad som drabbar den som spiller information vet vi förstås inte, men att förbudet har verkan vet vi. De tiger som muren när snacket börjar närma sig hemförhållandena.

En pusselbit till
Det här är inte baserat på en enstaka utsaga eller felsägning. Jag själv reagerade redan för någon vecka sen hemma hos pappan när ett barn pratade matlagning, och andra har fyllt på med information som var för sig inte är kontroversiell. I klassisk underrättelsestil har vi lagt ihop informationen och kommit fram till detta:

Barnen lagar allt oftare maten själva. Annars blir det inget. Vill de ha varm mat, så får de vackert tota ihop något. Alternativet är smörgåsraider i kylskåpet. Sagda kylskåp fylls för övrigt på av det äldsta barnet, som är den som går och handlar åt dem.

Sån är Hon

20 november 2007

Det hände igen...

Jag skrev om städskåpsrevolten när det yngsta barnet inte ville hem till mamman och sen om hur samma barn ville tillbaka till pappan direkt efter helgen. (H*n fick en natt hos pappan senare den veckan). Den första incidenten kunde man ta som ett infall, men den andra gjorde detta svårare. Nu detta:

Igen...
När det var dags att ta tillbaka barnen till Henne efter helgen, så vägrade samma barn igen. H*n ville bara inte hem till mamman och fick faktiskt bäras en god bit av vägen.

-Det är så tråkigt där, fick pappan höra.
-Hur då tråkigt, frågade han förstås. Ordet är mångtydigt för en småtting och syftar inte enbart på tristess. Så:

-Säg inget för då frågar han bara mera, högg ett syskon av.

Mammans yppandeförbud slog till igen. Det kom inget mer i den saken.

När pappan hade lämnat barnen stod det yngsta där i ett fönster och vinkade till pappa. Det kändes.

Vad ska man tro?
Barnets formuleringar handlade om att det inte ville hem till Henne mer än att det ville vara kvar med pappan. Hur är det där hemma hos Henne egentligen?

Jag har faktiskt en klump i magen

18 november 2007

Svek och skamgrepp

Svek
Det är överenskommet att pappan skulle få 38 kronor per barn och dygn de helger han har barnen, vilket har blivit varje helg sedan tingsrättens förlikningsdom på varannan.

Det får han inte. Hon 'har inga pengar'. Formuleringen har jag faktiskt också sett i en skrivning till en myndighet som förklaring till att Hon inte hade gjort rätt för sig i ett avseende, så hon kanske tror att det räcker för att slippa betala som överenskommet, vad vet jag.

Pappan lägger ut pengar och antecknar de uteblivna ersättningarna...

Skamgrepp
Ett av barnen är på Party (det heter tydligen inte 'kalas' längre) och föräldrarna hade överenskommit att barnet skulle ha med sig en present som mamman skulle ordna.

Just det.

Hon sade bara till barnet att pappan skulle ordna detta. Han blev förstås lite sur, men han var ju ställd. Barnet måste ju ha med sig något till partyt. Det slutade med att jag ligger ute med 80 kronor.

Jag funderar faktiskt på att skriva till Henne och be om ersättning för mitt utlägg, även om jag lätt kan tänka mig svaret. Hon har ju 'inga pengar'.

Fast vi vet vad Hon gör den här helgen. Krogen (förstås) och ett Marketing Event, kan man kalla det, med en lägsta deltagaravgift på tusen spänn. Där fanns det pengar...

16 november 2007

Hovrätten kallar

Det har kommit ett brev, eller snarare ett meddelande, från Hovrätten till barnens pappa i egenskap av 'klagande och motpart'. Han skall 'komma personligen' två förmiddagstider i januari. Det gäller förstås misshandelsdomen från förra hösten. Den överklagades av pappans ombud och även av Hennes ombud, Fina Advokatbyrån. Dock inte av åklagaren.

Vems överklagan gick igenom?
Inte vet jag. Pappan kallas ju både klagande och motpart, så det innebär i mina ögon att det kan vara hans likväl som Hennes överklagande som lett till ny prövning av Tingsrättens dom. Kanske det här är en ledtråd:

Till förhandlingen har hovrätten även kallat:
[Henne](klagande och motpart), [*****]åklagarkammare i [*****] (motpart), [Pappans ombud] (ombud och offentlig försvarare), [NN på Fina Advokatbyrån](särskild företrädare), [Hövdingen på Fina Advokatbyrån] (målsägandebiträde), [Hamstermannen] (målsägande (att höras))
Detta är allt som står. Mina kunskaper om sådant här är väldigt små, men det verkar på något sätt ligga i luften att det är Hennes sidas överklagande som gick fram. Eller är det jag som är defiatistisk?

Värt att notera
Mammans ombud på Fina Advokatbyrån, SåChic, verkar inte vara kvar i bilden. Det är helt i linje med Hennes vana att dra på sig samarbetssvårigheter i alla möjliga sammanhang. Att självaste chefen för Fina Advokatbyrån är kallad har vi sett förut. Då skickades en ersättare fram när det blev dags. Det här med 'särskild företrädare' handlar om att vederbörande representerar barnen i målet.

Vems överklagan kan ha lett till hovrättsförhandling?

<UPDATE>Allt var fel. Hovrätten tar upp alla överklagade domar. Det är bara Högsta Domstolen som prövar domen för prövning, om man säger.

Tack för infon, Tycko</UPDATE>

14 november 2007

Det yngsta ringer pappa

Jag skrev om det yngsta barnet och hur h*n vägrade att åka hem till mamman (Henne) häromdan. En av kommenarerna i till den postningen gick ut på att det kanske inte var så farligt, 'Det hör till att barn gör uppror lite då och då'. Det kan man ju hålla med om.

Emellertid
Kommentaren avslutades så här:

Men man ska helt klart vara vaksam för händer det för ofta då kan det vara något som är fel
Så sant. Igår ringde barnet och var nästan desperat på att få vara med och sen sova hos pappan. En förkrossad pappa kunde bara inte ta hem barnet och sedan till dagis nästa morgon. Han fick ta till nödlösningen att lova ett annat tillfälle.

'Händer det för ofta då kan något vara fel', var det.

Tråkigt och kanske skrämmande
är att barnet inte sade något om varför det var så viktigt att h*n skulle till pappa, eller något om hur det var därhemma. Mammans yppandeförbud slår allt hårdare, verkar det som.

Man skulle ha bott i Ystad...

Barnens pappa tog ett nackgrepp på ett barn och dömdes av vår Tingsrätt till 75 timmars samhällstjänst och sammanlagt 55.000:- i skadestånd av olika slag. Domen är i och för sig överklagad, men jag kan konstatera att vi bor i fel härad.

I Ystad har nämligen Tingsrätten därstädes friat ett föräldrapar som bägge har slagit sin dotter. Det ni. Motiveringen sägs vara att

...pappans slag inte haft den intensitet och varaktighet eller orsakat tillräckligt mycket smärta för att bedömas som misshandel
Han, och för den delen också modern, slog inte tillräckligt hårt eller länge alltså. Vår Tingsrätt ansåg tydligen att pappans nackgrepp var tillräckligt hårt och långvarigt för att straff skulle utdömas.

Undras vad Hon får av Soc och skola när barnen börjar prata om hennes framfart och metoder därhemma. En enkel till Ystad kanske?

DN respektive SvD om saken. <UPDATE>TV4 toppade med saken i kväll. Video här. </UPDATE>

13 november 2007

Städskåpsrevolten

Sura Gamla Katten är måttligt road av den leksak som
det yngsta barnet köpte åt henne på loppisen i helgen

Den här helgen hade pappan barnen även natten till måndagen. Tanken var att han skulle följa dem till skola och dagis, varifrån sedan mamman skulle hämta dem. Det slutade med att han hade två av dem en natt till.

Revolt!
På morgonen vägrade nämligen det yngsta barnet. H*n bara vägrade att åka hem till Henne sedan. Barnet till och med gömde sig i städskåpet för att inte behöva gå till dagis och sedan hem till Henne. Situationen var besvärlig. Det fanns ju tider att passa. Det var egentligen bara en sak att göra.

Pappan ringde Henne och frågade. Hon gick faktiskt med på det, liksom att ett av de andra barnen också fick natta hos pappan igen.

Träning
Det barnet tränar på måndagar och det är förstås pappan som har uppgiften att vara med. Mamman gör inte mycket när det gäller barnens aktiviteter. Kan de inte ta sig till dem själva, så får det vara. Det har också hänt mer än en gång att det barnet har sovit hos pappan efter träningarna. Nåväl:

I går kväll ringde Barnens Farmor pappan där han satt på läktaren och såg barnet spela en match. Det tjoades vilt i luren, det var det yngsta barnet som hejade på syskonet.

Sånt är kul.

Funderingar
Själv hoppade jag högt när jag hörde detta. Ett barn som vägrade att återvända till Mammans hem. Det låter allvarligt. Å andra sidan kan det vara en sådan nyck som barn får. Eller att barnet ville slippa konkurrensen och konflikterna med syskonen, för de fortgår. Om än mindre våldsamma än tidigare.

Kul men ändå inte, alltså.

12 november 2007

Fars Dag

Pappan hade, som vanligt den här hösten, barnen i helgen. Vad mamman än håller på med, så är det inte umgängessabotage. Tvärtom, pappan får gärna ha barnen så mycket han vill, och mer ändå. Bara Hon får bidragen, förstås. En helg framöver skulle han vara utan barnen, men detta ändrade Hon raskt på eftersom hon har arrangerat någon privat (kommersiell?) aktivitet då. Nåväl:

Fars dag
Barnen uppvaktade sin pappa med teckningar, en present eller två samt kaffe 'på sängen' igår. Det var till och med så att Barnens Farmor avkrävdes en present åt pappan när vi var förbi och morsade. Det fick han.

Loppis till glädje och nytta
Det var en loppmarknad granngårds i lördags. Pappan gillar sånt. Bra på att pruta redan låga priser är han också, så det blev en del fynd. Lite tvåkronorsgrejor till barnen och sen det som verkligen behövdes: Varma kläder.

Mamman har märkligt svårt för det här med kalla årstider. Barnen får inte med sig tillräckligt när de kommer till pappan, så det har varit både kallt och blött emellanåt. Nu kan de klä sig varmare (och renare! Ett par jackor var nästan grå av smuts) när de är med honom.

09 november 2007

Det är inget fel på lagen...

Vi har ju blivit ganska luttrade under de här två åren, barnens pappa, deras farmor och jag. Pappan har behandlats som stryk av samhället, kan jag påstå utan att överdriva. Skruvar jag lite på det hela så kan jag möjligen sträcka mig till att han 'bara' ignorerades av Soc. Men han behandlades som värsta missdådaren av Tingsrätten för ett nackgrepp på ett av sina barn under ett bråk i familjen.

De flesta inblandade tjänstemän och jurister har varit kvinnor, och jag har fått hålla i mig hårt för att inte lägga ett genusperspektiv på det hela. Hoppas ni håller med om att jag har klarat mig från detta.

I dag skriver Anna Larsson i SvD om Michael Alonzo och hans bok, Ge aldrig upp, om sin historia och kamp för sonen. Hon resonerar också om män, fars dag och vårdnad. Hon sätter huvudet på spiken när det gäller lagen, tycker jag:

Det svenska rättssystemet är orättvist, menar Alonzo, för när domstolar dömer till enskild vårdnad går den i mer än 90 procent av fallen till mamman. Det har han rätt i. Men det är inte lagen det är fel på. Lagen gör ingen skillnad på mammor och pappor, lika lite som arbetsmarknadslagen gör skillnad på kvinnor och män...

...Det är tillämpningen som är problemet

Medhåll. Sen menar hon att 'vi alla är med och formar de förväntningar som finns på män och kvinnor och som sen förföljer oss ända in i rättsväsendet'. Det vet jag inte om jag kan hålla med om. Att rättsväsendet till mer än 90% dömer enskild vårdnad åt mamman anser jag nog beror mer på fördomar och okunskap hos den dömande maktens personal än något annat. Dessa fördomar och den okunskapen beror nog mycket på slentrian, slapphet och konformitet med det Polititiskt Korrekta. Hur många tjänstemän i en hierarki vågar sticka ut hakan?

Fördomar om män som socialt och emotionellt handikappade våldsbenägna läggs till fördomar om kvinnor som självuppoffrande, kärleksfulla och svaga men ändå starka varelser. Sen spelar det nog ingen större roll vad som framkommer eller sägs i rätten. Eller annorstädes:

Den vårdnadsutredning som gjordes målar upp skrämmande interiörer om lort, bortstötning av barnen samt fylla (på morgonen!) och fortsätter sedan med att rekommendera Henne enskild vårdnad utan att tackla problemen annat än med en rekommendation om att hjälpa mamman med Hemmahosare.

Men det vore trevligt om, som Anna Larsson skriver, man tillämpade lagar och förordningar könsneutralt och inte efter fördomar, konformitet och strävan efter det Politiskt Korrekta. Det blir väl när, som det heter, Pigs fly...


(When pigs fly??! )

06 november 2007

Vintern står för dörren

Jag berättade häromdan om barnet som var för tunt klätt i helgen. Samma barn vars extralåda på dagis var tom.

Förra hösten var alla barnen fel klädda för årstiden, skorna var till och med trasiga i vätan så att minst ett par strumpor faktiskt möglade. Går vi mot en sådan höst och vinter till?

Pappan tog upp saken när han lämnade över helgens barn till Henne.
-Vinterkläderna ligger i källaren, kom svaret.

Varför Hon inte går ner, tre plan med hissen och sen en dörr och tio meter, till förrådet står skrivet i stjärnorna. Hennes stjärnor. Tilläggas kan att det var vi som såg till att barnen fick riktiga vinterjackor förra året.

En sak till
Barnens klädsituation är bättre än på länge. Mamman har nämligen fått en kartong med lite äldre plagg från kända butikskedjor, f*n vet hur. Då kanske Hon slipper följande förnedring en gång till:

Ett av barnens lärare ekiperade på egen bekostnad ungen i fråga tidigare i höst. Vi får väl hoppas att Hon tackade läraren för detta, men helt säkra kan vi inte vara.

Hon är den hon är

04 november 2007

En helg till

Tom är en svårfångad rackare för Plastfarfars kamera

Pappan har de två yngsta barnen den här helgen. De äldsta är på resa till deras morbror. Det måste, inte helt förvånande, sägas att det är så mycket lugnare när inte alla barnen är hos pappan. Barnens Farmor och jag var förbi ett par vändor och i dag hade vi en utflykt och klappade getter, hästar och en skitgullig svart liten gris som var rädd för getterna i samma hägn.

Som vanligt
Pappan hämtade barnen sent på eftermiddagen i fredags. Det visade sig då att de inte hade fått något att äta sedan frukosten. I och för sig hade de varit på utflykt och fått 'kakor och godis', men inget mer. På vägen hem avåts en medtagen smörgås, fick vi veta.

På ett sätt var det faktiskt uppfriskande att höra barnet kritisera mathållningen den dagen. Det innebär ju att barnet vill ha mat, och inte bara gottis. Utflykt eller inte. Samtidigt är det deprimerande att Hon inte ser till att barnen äter som de borde.

Lika deprimerande som att ett av barnen hade med sig kläder för en svunnen årstid. Eller att få höra att det barnets låda på dagis med kläder i reserv för väta/kyla är tom.

Trist

02 november 2007

Trevlig Allhelgona

Paappa!


Heter det så? I kväll är det två år sen den ödesdigra kvällen som har kostat pappan så mycket, och då menar jag inte pengar.

I kväll hämtar han de två yngsta barnen och är med dem hela helgen. De två äldsta är bortresta till sin morbror. Mamman ägnar sig åt vad hon nu ägnar sig åt när barnen inte är hemma. Alkohol och Hamstermannen är ett säkert tips, vet vi.

År ett
I princip hela det året gjorde Hon vad hon kunde för att krossa pappan. Det inleddes på ett skyddat boende och fortsatte på ett familjehotell. Veckor av indoktrinering hos folk som inte kan tänka sig annat än att pappor är monster och skyldiga till allt man över huvud taget kan tänka sig att kasta fram om dem.

Hon gjorde sig till och med känd hos polisen för sina ideliga 112-samtal när pappan syntes under horisonten. Hon utmålade sig som ett rö och den som skötte hushållet medan pappan 'satt full i ett hörn' i en misshandelsrättegång. Parallellt kom det i Soc' journalanteckningar att hon inte klarade av fyra barn själv. Hon bara måste ha deras stöd.

Dessa motsägelser kom Hon undan med. Pappan dömdes för misshandel (nackgrepp) och Hon fick i princip allt hon bad om av Soc utom bredbandet. Det fick hon betala själv.

Tingsrätten tilldömde Henne interinstiskt enskild vårdnad om barnen. Hon fick det hon var ute efter, alla bidragen till sig. Pappan fick träffa sina barn fem timmar varannan vecka, detta under medverkan av en kontaktperson. Tre k-personer avsade sig efter kort tid allt samarbete med Henne. Den fjärde har både livserfarenhet, pondus och inflytande. Hon blev kvar.

Pappans kärlek till sin barn höll honom uppe, och hennes försök att alienera dem gentemot honom lyckades inte. Det var mest det äldsta barnet som ställde upp på hennes sida, men det har tynat av nu.

Pappan, utkastad och ignorerad av samhället, fick en egen lägenhet. En 2½ via en bostadskö som Barnens Farmor hade satt honom i för länge sedan. Pappan inreddde omedelbart lägenheten för att kunna ha alla fyra barnen där. Detta kom snart till nytta när mamman reste bort utan att kunna ordna barnvakt. Helt utan kontaktperson hade pappan barnen i tre dagar medan mamman var iväg på en yrkesrelaterad aktivitet. Han slog dem inte, kan vi meddela Soc och BUP.

De första missförhållandena uppdagades. Barnens hygien sjönk till under all kritik, de var fel klädda för årstiden och vi konstaterade till och med att ett par strumpor hade möglat på grund av läckande sommarskor i November månad.

Det visade sig att barnen inte fick något morgonmål. 'Vi hinner inte' var förklaringen.

År två
Pappan fick fortsätta att träffa sina barn under medverkan av en kontaktperson, fem timmar varannan vecka. Hennes polisuppringningar på honom upphörde. Ingen hade lett till nånting. Pappan var för snäll vid ett av ingripandena, tycker jag. En polis tog nämligen in honom enbart på grunden Hennes fabulerande utläggning om brott mot ett icke existerande besöksförbud. JO skulle ha knäppt vederbörande ordentligt på näsan för mindre.

Mamman arbetade oförtrutet med sitt vanliga. Hon var (är) sjukskriven för utmattning och oförmåga att ta tag i saker. Detta verkar drabba hemmet och barnen mer än hennes yrkesutövning. En vårdnadsutredning talade klartext: Snusk, förskjutanden av barnen samt fylleri (på morgonen!) finns i bilden. Av en anledning som bara finns i utredarens sinne rekommenderade hon ändå enskild vårdnad åt Henne. Händelsevis är vårdnadsuredarens rekommondetation ord för ord vad manshatarna på BUP säger i utredningen.

Vi konstaterade att Hon slår sina barn. Dels genom barnens försägelser och även i några fall såg vi märken på dem. Men barnen hade slutat att svara på frågor.

Yppandeföbudet. Mamman hotade uppenbarligen barnen med de mest hemska saker om de berättade om vad som skedde därhemma. Barnens ordförråd inbegrep nu 'barnhem' (som avskaffades i Sverige 1982) samt klyschan 'fosterhem i Värmland'. Vad hotade hon dem med, egentligen?

Soc ordnade en stödfamilj, som skulle avlaste Henne på helgerna. Den avsade sig dock uppdraget efter första helgen och en förstörd innerdörr. Barnen var för vilda och konfliktfyllda för dem. Någon ny stödfamilj stod tydligen inte att finna.

På rekommendation från bland andra vårdnadsutredaren får Hon, som fyller 45 nästa gång, två hemmhosare som är i familjen 1-2 gånger i veckan. I sann nutida entrepenörsanda är de från ett företag: 700:- plus moms kostar de enligt hemsidan för att lära Henne att sköta sin vardag.

Hemmahosarna omfattades av yppandeförbudet, så barnen sade i princip ingenting om dem mer än att 'de dricker kaffe och pratar med mamma'. De har också tagit barnen på utflykter några gånger, hur det nu förmodas ingå i uppdraget. Men barnens hygien blev lite bättre iallafall.

<Update>Den vårdnadsrättegång som skulle avgöra vårdnadssituationen ställdes in. Parterna förlikades under en förhandling precis före. Pappan får ha barnen varannan helg. På sikt kan detta ändras till en mer balanserad vårdnadssituation. Kontaktpersonen behövs inte längre.</Update>

I September kallades Hon till samtal hos Försäkringskassan. Gissningsvis för att någon reagerade på hon skyltade rätt bra med sina yrkesaktiviter under pågående sjukskrivning. I skrivande stund har FK ännu inte hört av sig med vad de kommit fram till. Pappan tror att Hon kommer undan som vanligt. Det gör inte jag, som själv är sjukskriven efter en ändtarmscanceroperation som FK faktiskt hade mage(!) att ifrågasätta. Är de lika arroganta mot Henne, så...

År tre. Nu
Misshandelsdomen är överklagad och vi väntar på utslaget. Barnen mår mindre dåligt efter förliknngsdomen och pappan har haft dem varje helg sen dess. Mamman är mest mån om att få bidragen i egen ficka. Hygienen hos barnen är bättre men långt ifrån bra.

Barnens interna konflikter och bråk är nu råare i ton och handling än någonsin. De verkar leva helt utan styrsel där hemma. Vi får veta att när Hamstermannen (som ett av barnen är lite rädd för) är på besök, så låser mamman in sig och älskaren i sovrummet. Barnen får sköta sig bäst de vill.

Inget av barnen har längre kvar några sparade slantar. Vi vet att i ett fall konfiskerade Hon hundralappar från ett av barnen till 'mat och kläder'. Yppandeförbudet täcker förstås detta också, men detta vet vi faktiskt. Och barnen tiger still så fort pengar kommer på tal. I ett fall långt över tusenlappen.

Framåt
Mina tankar går till den nyårsförhoppning som jag utryckte i slutet av -06. Den står sig, tycker jag. En annan tanke går till den här betraktelsen i Metro av Hillevi Wahl. Hur kommer barnen att se på det det hela när de har vuxit upp?

PS
Jag tänkte mig att länka till varje påstående här. Men det hade blivit för mycket blått. Bläddra själva eller tro mig.