25 oktober 2007

Besked dröjer...

Jag har ju berättat att Försäkringskassan har kallat Henne till samtal för en tid sedan, detta med anledning av att hon är så märkvärdigt yrkesaktiv under en heltidssjuksrivning. Då hette det att hon skulle få besked om eventuella åtgärder efter tio dagar.

Nu har det snart gått två veckor sedan beskedet skulle ha kommit. Hon har sagt till barnens pappa att hon väntar på det. I och för sig kan hon ha fått det, men vi tror att Hon inte skulle undanhålla pappan detta. En anmälan från mig i början av 2006 ledde till att Hon med triumf i stämman meddelade pappan att 'hans' anmälan möttes av skratt och revs sönder. (Men Hon försvann från ett par instansers annonsering, och jag tror nog att det finns ett samband där)

Skulle utfallet bli negativt i form av bidragsstopp, återbetalning eller rent av åtal så skulle vi nog fått höra det också. Hon har ju bestämt sig för att det var jag som anmälde henne och att jag 'har trakasserat henne en längre tid'. Då tror jag nog att jag hade fått höra av Henne.

Trakasserier?
Jäpp. Noga räknat fyra gånger, i form av brev till Soc där Barnens Farmor och jag uttrycker vår stora oro för hur barnen hade det. Första gången gällde det bland annat Hennes underlåtenhet att ta barnen till tandläkare respektive läkare. Andra gången citerade vi diverse missförhållanden som framkommit i vårdnadsutredningen. Tredje gången handlade det om att barnen inte fick något morgonmål därhemma. Det är sant! Uppväxande barn fick dagens första mål mat till lunchen.

Det fjärde brevet var det allvarligaste och jag funderade faktiskt på en kopia till polisen: Hon slår barnen regelbundet. Men så länge barnen inte berättar för någon annan vuxen än pappan om det som sker, och till och med då fragmentariskt och knapphändigt, så är det stört omöjligt att gå vidare med saken. Nåväl:

Var det min anmälan som låg till grund för samtalet på Försäkringskassan och eventuella påföljder, så skulle det innebära att deras fuskutredare har en handläggningstid på sju månader. Det har jag svårt att tro.

Hon kanske skulle rannsaka sin omgivning. Är det någon som är bra på att dra på sig ovänner, så är det Hon. Hennes temperament och bristande impulskontroll tenderar att med tiden bli för mycket för de flesta.

Under alla omständigheter
När ett besked med potentiellt mycket svåra konsekvenser dröjer, så skulle väl vem som helst vara tämligen orolig. Inte Hon, inte. Hon verkar ta lätt på saken.

Det skulle inte jag göra i hennes läge. Vi får se.

2 kommentarer:

Ullah sa...

Har du läst den här kolumnen i Metro? http://www.metro.se/se/article/2007/10/25/23/2110-45/index.xml
Handlar om sådana som henne.

Plastfarfar sa...

Tack för länken, Ulla. Vi hade missat den annars. Wirén beskriver ju Henne som sitt typfall.

Den stora skillnaden är att Hon inte saboterar umgänget med barnens pappa. Tvärtom får han ha dem mycket mer än förlikningsdomen sade. (Förmodligen av avlastningsskäl och för att barnen mår bättre då) Hennes mamma är inte precis någon dominant typ heller, men annars är det på pricken!