31 december 2009

Gott nytt år?

Jag är frestad att återigen reprisera Nyårsönskningarna från 2006-08, men mycket är sig olikt sedan dess. Det stora är att pappan är arbetslös och att han har åbringats ett underhållsbidrag för 2010 som är baserat på 2008 års inkomst.

Annat som är nytt sedan dess, är hur mycket han egentligen har barnen. Den senaste månaden handlar det om två av dem hela tiden, i varierande konstellationer. Och —hör och häpna!— mamman verkar vara på kant med Soc och har så lite med dem att göra som det går utan att bli av med bidragen sina.

Till Hennes fördel måste jag nog också nämna att levernet inte är fullt så onyktert längre, men alkoholfri är hon definitivt inte. Fyllan värmer bäst, som Nationalteatern sjöng.

En sak som inte är ny, är att mamman vägrar matpengar för de barn som är hos pappan. Ett drakoniskt 'Jag har inga pengar' biter av alla diskussioner i den vägen. Att hon faktiskt uppbär bidrag som innefattar mat till barnen struntar hon i. Men pappan ska nu börja anteckna när han har vilka barn och sedan skicka in materialet till Soc Försäkringskassan (Som i sin tur kommer att reläa det till Henne för vidimering. Gissa vad hon gör då?)

I kväll har pappan två av barnen hemma. De ska äta gott, softa lite och knalla iväg lite raketer på kvällskvisten. Barnens Farmor och jag ska äta oxfilé, dricka skumpa och hålla oss vakna över tolvslaget.

2010-önskningar

  • Pappan får ett arbete
  • Barnen får delad vårdnad, så att pappan får mer att säga till om
  • Barn får den medicinska omsorg som mamman slarvat med att sköta
  • (För egen del: Ett positivt resultat av nästa årskontroll efter canceroperationen)
Gott Slut och Gott Nytt!
/Plastfarfar och Barnens Farmor

27 december 2009

Julen var bra -sen då?

Trots en del orosmoln så föll julen alltså väl ut. Repliken "min bästa julafton någonsin" från ett av barnen smickrar iofs, men jag misstänker att den fälls varje jul. Hursomhelst:

Pappan har i kväll lämnat tillbaka barnen till Henne. Barnen har för första gången i sina liv firat jul någon annanstans än hemma hos Henne, och det borde kanske ha känts lite tomt för henne, tänker man. Icke.

Inte en endaste gång mellan den 24 mitt på dagen och i dag den 27 har mamman hört av sig till något av barnen, vare sig per telefon eller SMS (Det är inte ovanligt att hon gör det under vanliga helger). Inte en endaste krona i matpengar har hon heller bidragit med för de här dagarna. "Jag har inga pengar", är hennes ständiga ursäkt. Det har inte pappan heller, men det biter inte på Henne. Det är syndast om henne själv. Låt bidragen flöda och strunt i att pappan försörjer barnen i princip halva tiden!

2010
blir ett mörkt år för pappan. Han är fortfarande arbetssökande och har fortfarande inte fått något jobb. A-kassan är vad den är —definitivt inte doserad för fyra barn på nästan halvtid— så när Försäkringskassan hörde av sig om ett underhållsbidrag som är baserat på 2008 års inkomst som ska dras på den A-kassa han har i dag, så blev det jobbigt. Skulderna växer.

Såklart är vi där, men stormrika är vi inte.

25 december 2009

Julafton

...blev en höjdare redan från start. Pappan hade tutat i barnen att de skulle passa tiden exakt när jag rullade fram och hämtade dem utanför Hennes bostad. För kanske första gången någonsin höll alla tiden och mamman strulade inte till det heller, något hon annars brukar göra.

De var lite oroliga till en början, men harmonin infann sig vad det led och alla konflikter ebbade ut. Berget av julklappar under granen var det största någonsin. Det var till och med så att barnen själva tyckte att det var lite mycket.

När ska vi äta? När får vi klapparna?
Vi äter när maten är klar, svarade tre hårt arbetande vuxna. Sen röjer vi undan och sen blir det klappdags. Så blev det. Som icke-veganer fick Barnens Farmor och jag skämmas lite eftersom vi åt i omgångar på ett helt annat sätt än de övriga fem runt bordet. De satt färdigätna och betraktade oss äta skinkan och köttbullarna som vi rundade av med.

Kuppen
Ungarna hade utnämt mig till tomte, men när det blev dags försvann Barnens Farmor till badrummet och kom ut draperad i sin röda morgonrock och en fånig tomtekepa som ICA hade slumpat för en tia. Det blev succe.

Barnen fick det de hade önskat sig och lite till. Vi vuxna hade inte önskat oss något, men fick en hel del resultat av olika barns mödor. Eftersom Barnens Farmor och jag hade gett varandra nya möbler till vardagsrummet tidigare i höst, så hade vi kommit överens om att inte ge varandra något i jul. Men barnen skulle ju undra, så vi hade köpt något vi ändå skulle ha skaffat —en sladdlös dammsugare och en ny eltandborste— som serverades som klappar.

Disney
Klapputdelningen tog tid. Klockan blev tre. Vi traditionsbundna vuxna, svältfödda på tecknat i unga år som vi var, ville förstås se. Barnen med mer än en Disney Channel och hur mycket tecknat som helst i sina liv var mer likgiltiga. Vad göra?

Efter tjugo minuter klarade jag inte längre av det. Jag slog på TV 1 utan ljudet och lät Absolute Christmas skvala i högtalarna medan Disney snurrade på i TV-n. Det funkade ganska bra, faktiskt. Annars höll jag mig mer i bakgrunden —sippandes på en Linieakvavit— medan de andra öppnade julklappar för brinnande livet. Jag såg en familj igen, kändes det som. Det var skitmysigt.

Kvällen
När våra gäster hade åkt hem till pappan i en taxi, stöp vi två som klubbade oxar och sov middag en timme, tittade förstås på Karl-Bertil (som jag har sett allt sedan starten 1975) och softade i största allmänhet.

Det var en bra julafton.

23 december 2009

Så gick det

Jag berättade att Hon hade skickat ut det äldsta barnet i kylan och hotat med att h*n inte skulle få vara med på deras julfirande i kväll. Läget när detta skrivs, är att pappan är beredd att ha barnet i kväll och att h*n vet att det bara är att ringa pappan om det blir jobbigt igen, så softar de tillsammans i kväll. Mamman har några släktingar på besök och de firar julafton i kväll den 23 eftersom:

Barnens pappa ska hämta dem på julafton och sedan ha dem hela långa helgen. (Vi tror att mamman reser bort, men inget är sagt ännu).

"Vi ska fira riktiga julafton hos er!"
Det är ett av barnen som glädjestrålande som sade så till sin farmor. Just det. Pappan hämtar alltså barnen och de åker hem till oss på julafton för att fira här. Iden var pappans, men ungarna älskar tanken. "Riktiga" julafton har annars firats i Hennes bostad i hela barnens liv, först med och sedan utan pappan. Oss har de hälsat på någon av dagarna efter.

Vår julmatlista har sett lite annorlunda ut. Soyakorvar, till exempel, har aldrig förekommit på något julbord som jag har varit i närheten av. Eller Broccoli (faktiskt!), men får man hem ett koppel veganer så får man.

Julklappar i alla hörn
Julklappsöverlämningen sker alltså hemma hos Barnens Farmor och mig. Seden på pappans sida bjuder att julklapparna — liksom födelsedagspresenterna— är rena beställningsverk, men vi tror oss nog ha fått till en överraskning eller två.

Med gardering för det äldsta barnet ser det för en gångs skull ljust ut inför julen.

21 december 2009

Hur kan man göra så mot sitt eget barn?

Mamman ringde barnens pappa tidigare i dag. Hon nästan skrek fram att han måste ta det äldsta barnet NU! Orsaken var att barnet 'bara satt där' när h*n skulle städa inför några släktingars ankomst i kväll.

Pappan förklarade att han hade mycket att göra och att han tyvärr inte kunde (Hade barnet själv ringt, så hade det inte varit några problem). Mamman gick på, men kom ingen vart. Så hörde pappan mamman ropa detta i luren:

Gå UT. Du får inte fira jul här!
Detta var till det äldsta barnet precis innan samtalet bröts. De ska jula den 23, är det tänkt. Pappan blev bestört och känner sig nu taskig som inte välkomnade barnet. Men både Barnens Farmor och jag tycker att han gjorde rätt. Han kan inte låta mamman köra honom som hon vill och anpassa sig efter hennes nycker. Och, som sagt, barnet själv ringde inte. Då hade pappan agerat annorlunda.

Gissningsvis så får dessutom barnet i fråga vara med på Hennes julfirande i övermorgon, men vilken inledninng på julen det fick.

Grym bestraffning
Det här att Hon skickar ut barnen från hemmet är inget nytt. Jag såg det första gången 2004, och det var redan då helt klart ett vanligt fenomen för barnen. Själv hade jag svårt att förstå vad som hände innan det då bestraffade barnet lomade iväg ut i regn och rusk. I dag var det snöigt, blåsigt och kallt ute.

Den här sortens bestraffning är för mig lika grym och otidsenlig som att misshandla sitt barn. Det är ju en form av misshandel, om än inte fysisk. Att dessutom vräka ur sig att barnet inte får vara med om julfirandet förvandlar i mina ögon bestraffningen från grym till sadistisk.

Hur kan man göra så mot sitt eget barn?

20 december 2009

Julkonserter och annat. Ekonomi, typ

Vi var på en grymt bra julkonsert i kyrkan igår, där det yngsta barnet medverkade i en av körerna. H*n tittade sig lite oroligt omkring, men lugnade sig när jag vinkade. Pappan hade varit ute i mycket god tid och reserverat platser som var bland de bästa. När alla körena tog i på en gång, så var 'ståpäls' bara ordet.

Idag var det Hennes tur att åskåda föreställningen. Pappan hade varskott att det gällde att vara framme i god tid för att få bra platser. Vad hände? Mamman var förstås sent ute och kom in bland de sista, långt bak. Barnet såg ingen alls det kände igen, och det var ju inte så kul, även om Hon (förhoppningsvis) gav sig till känna efter den nästan två timmar långa föreställningen.

Såå likt Henne.

Ekonomi
Pappan har ett, flera eller alla barnen så gott som varje dag numera. Det är bra och kul på alla sätt och vis, men också kostsamt när det gäller främst mat, men även när det gäller Hennes försummade inköp av vinterkläder och -skor.

Pappan har begärt matpengar för de dagar han har barnen, 50 kronor per barn och dygn, men fått det iskalla svaret som han har hört så många gånger förut: 'Jag har inga pengar'. Som om det skulle räcka. (Säger hon så till fogden också? Vi vet att hon är känd där) Det senaste är att hon har 'tagit banklån'. Den bank som lånar Henne pengar vill jag ha namnet på, utifall att jag skulle råka ha fondandelar där. Med hennes vana att prata upp allt hon gör, så fruktar jag att hon i sin visdom i själva verket har gett sig in i SMS-lånekarusellerna och snart platsar i TV3-s Skuldfällan.

Hon får hela barnbidragen, hon är sjukskriven på heltid (pappan vill inte att jag skriver för vad), får understödspengar från pappan och hon får hyresbidrag från Kommun. Pengar för mat och kläder till barnen när de inte är hos Henne,

Barnen var förbjudna att berätta att Hon inte hade råd med årets skolfoton vet vi efter att ha lyssnat på några sladdriga munnar. Vi fick rycka in, så mycket kan jag berätta.

Än värre
Pappan har fått siffrorna för 2010 vad gller underhållsbidragen. De är baserade på 2009 års inkomst, då han jobbade. Nu är han arbetslös, med en helt annan ekonomi.

Ridå.

07 december 2009

Stelkramp

Jag har berättat att inget av barnen har fått en spruta i hela sitt liv. De saknar därmed skydd mot det som det allmänna vaccinationsprogrammet omfattar. Ett av skydden är mot stelkramp, och UllaH reagerade i en kommentar på detta. Jag svarade att hade jag vetat detta, så hade katten varit inlåst i ett annat rum när barnen hälsade på. Då kom UllaH med en mycket berättigad följdfråga:

Men om de akut skulle behöva en spruta (gud förbjude), vägrar modern då också?
Svaret ger jag här: Jag tror ärligt talat inte att mamman skulle vägra behandling i en livshotande situation. Det finns en religiös sekt som inte tillåter medicinering och hellre låter liv gå till spillo, men extremt renlärig veganism är något annat —hoppas jag ialla fall.

En komplikation är ju att vårdpersonalen skulle ta för givet att barnet är vaccinerat och kanske i ett för sent skede inse att så inte är fallet. En annan är att mamman knappast spontant skulle bjuda på informationen, eller helt enkelt inte tänka på det.

Dessutom hjälper inte en spruta i en akut situation, vet Vårdguiden att berätta: "Om du inte är vaccinerad mot stelkramp kan vaccination i samband med skada inte förhindra stelkramp. I dessa fall måste immunglobulin mot stelkramp ges omgående för att förhindra att du blir sjuk". Har jag läst rätt, så tas detta fram ur plasma från blogivare, och torde alltså godkännas av Henne.

Frågan blir då vad hon säger om läkaren föreslår vaccination när faran är över. Skulle hon ha mage att säga nej? Jag är faktiskt rädd att hon gör det.

Stelkramp
Jag läste på och blev rädd. Bakterien finns i djurs matsmältningssystem, kan hamna i jorden och där leva i tiotals år. "Sjukdomen uppkommer genom att bakterierna kommer in i ett sår och bildar ett gift, ett så kallat toxin. Även obetydliga sår kan vara farliga om man är ovaccinerad", meddelar Vårdguiden. Vidare om symptomen: "smärtsamma muskelkramper som börjar i ansikte och nacke och sedan sprider sig till bål, armar och ben. Kramperna startar ofta genom yttre påverkan som exempelvis beröring eller höga ljud"

De berättar också att med modern intensivvårdsbehandling är dödligheten låg, tack för det.

Vårdguiden om stelkramp.

Ett sista citat:
De som drabbas är i regel äldre personer som är ovaccinerade. Inte sällan har de fått sår vid trädgårdsarbete.
På vårdguiden känner de uppenbarligen inte till Henne.

05 december 2009

Mer om sprutor

Jag var förbi pappan och barnen idag och berättade att Barnens Farmor var hängig och trött efter sin spruta mot Svininfluensan. Ett av barnen pratade initierat om vaccinationer och var mycket kunnig på hur det hela fungerade. Sedan kom det:

Jag har aldrig fått en spruta i hela mitt liv
Vafalls!? Vaccinerar man inte barn nuförtiden? Själv minns jag smittkoppsvaccinationen som att de gjorde ett sår på axeln och sedan droppade i något. Eller var det mot Polio? Sak samma. Jag kolllade påståendet med pappan. Det var sant.

Inget av barnen har vaccinerats mot någonting!!
Det var tunga diskussioner och konflikter när barnen var nyanlända, men Hon vann. Barnen skulle inte komma i befattning med något som odlats i ägg. Punkt.

Ska man lita på Smittskyddsinstitutet —och det gör iaf jag— så innefattar det allmänna vaccinationsprogrammet skydd mot en hel del: "polio, difteri, stelkramp, kikhosta, infektioner orsakade av Haemophilus influenzae typ b, mässling, påssjuka och röda hund och allvarliga sjukdomar orsakade av pneumokocker".

Inget av barnen är skyddat mot någon av dessa åkommor. De får alltså inget skydd mot H1N1 heller, har mamman bestämt i sin Veganska Visdom. Hellre får de utsättas för risk.

Sån är Hon.

04 december 2009

Den nya influensan

Den pågående vaccinationen fokuserar på de yngre delarna av befolkningen. Vi som är gamla nog att ha upplevt både Asiaten och Hongkong anses ha ett bättre immunförsvar än de som inte fanns till då.

Barnen
Är de vaccinerade? Svar nej. Kommer de att vaccineras? Svar nej. Varför? Svar Hennes rabiata veganism. Anledning? Bakteriekulturerna i fråga drivs fram i ägg, något som varje sann vegan ju ska undvika. Pappan —som ju inte är vårdnadshavare— är orolig för barnen och framförallt julhelgen men kan alltså inget göra.

Är Hon riktigt klok?