28 juni 2010

Soc --Vaff*n gör ni (inte)

Hemresan
från den lyckade midsommaren hos den biologiske farfardern och hans sambo gick bra. Till dess att det var tio minuter kvar av resan. Då började det barnet som har problem med sitt humör att konstra, detta för att ett av syskonen lånade en MP3-spelare när h*n ändå tittade på en film i DVD-läsaren, och föra ett jävla liv. (Här hörde en medpassagerare av sig till pappan och sade att hon 'hade det likadant'. Sympati är alltid välkommen)

Försvunnen?
Barnet bara försvann vid ett bussbyte. Pappan sökte och sökte. Väktare och stationspersonal tillfrågades. Ingen visste eller hade sett något. Hade något allvarligt inträffat? Icke.

Barnet hade av någon anledning sökt sig till mammans bostad, där det äldsta syskonet sitter framför PC-n, äter godis och har vänt på dygnet medan mamman är i sin 'hyr'(stipendie-)stuga för en vecka.

Sitta ensam med ett godis- och spelfreak?
Pappan blev förbannad och ringde Henne och berättade om det uppkomna läget. Hon slängde —helt förutsägbart— på luren. Då ringde han socialjouren, en instans som han har mer eller mindre allergier emot efter de senaste årens behandling. Ska en tioåring sitta ensam i en lägenhet med ett syskon som bara spelar, snaskar godis och tittar på TV?

Tydligen OK
Det är väl inte så farligt, sade jouren när pappan ringde dem. Sen ringde vi och påpekade att två barn satt ensamma i en lägenhet upp till en vecka till. Kvinnan som svarade slog mer eller mindre knutar på sig själv för att slippa ta tag i ärendet, men jag stod på mig. Vi har ett läge där en tioåring är ensam med ett äldre syskon och mamman tyckte inte att det var någor mer med det.

"Kan inte pappan ta hem barnet?"
"Näe. Det är mamman som har vårdnaden. Hon sitter på en ö och slänger på luren när saken kommer på tal"
"Så de kan inte diskutera saken. Är de inte vänner?"
"Hon är ovän med ungefär alla i sin omgivning"
[Suck]. [Okej]. [Kontaktuppgifter. Vi hör av oss]

Samtalet avslutades med att kvinnan tog fler detaljer och lovade att höra av sig.

Fan tro't.

Update kl 22:54
Ännu inget från Soc. Ungefär som jag trodde.

Är de överbelastade, slappa eller är det här med en oduglig mamma bara inte Politiskt Korrekt? Inte ens historien lär ge svar på saken.

26 juni 2010

Midsommardagen 2010

Det äldsta barnet har lämnat midsommarfirandet i förtid, rest hem och kommer nu att sitta ensam hemma framför TV och PC under en vecka eller så. Update: Det var mamman som föreslog saken inför en högst motvillig avresa.

Trygghetslarm?
Barnet har lovat både pappan och mamman att svara när det ringer på telefonen. Detta förefaller betryggande för dem bägge, Update även om pappan inte 'är bekväm' med situationen. Mamman är uppenbarligen det, eftersom det var hon som föreslog saken.

Själv är jag lite gammeldags till min läggning, så jag skulle inte ens kunna tänka tanken på att ett sådant läge skulle uppstå. Och hade jag inflytande så skulle jag inte tillåta dennna midsommarflykt. Någon jävla ordning måste det faktiskt vara.

NOT: Det här är min och endast min egen åsikt.

25 juni 2010

Midsommar 2010

Glad Midsommar!
Barnen är med sin pappa hos sin biologiska farfar. Jodå, det äldsta följde med fast det måste ha suttit långt inne. Mamman är nu i sin hyrstuga och allt skulle kunna vara frid och fröjd. De reser hem på måndag, men Barnens Farmor skulle inte bli förvånad om det äldsta propsade på att få åka hem tidigare. Det tror inte jag:

Ett skrämskott från Soc
Jag personligen tror att den enda anledningen till att det äldsta inte sitter ensam hemma, är att Soc gjorde hembesök hos Henne i veckan. Mer om detta senare, när vi vet mer.

En mycket god nyhet
Det näst äldsta, svårt dyslektiska, barnet är antagen till en skola med fokus på just dyslektiker. Det innebär åtskilligt längre resväg i höst, men blir väl värt det. H*n är sedan länge medveten om sina läs- och skrivsvårigheter och har blivit pikad —för att inte säga mobbad— av både syskon och skolkamrater för detta.

Credit för detta går till pappan, som verkligen har engagerat sig i ärendet. Han har varit på alla möjliga om barnet och dess behov. Tillsammans med den fantastiska stödpersonen på barnets skola gav det resultat.

Mamman är som bekant mest upptagen av sig själv.

22 juni 2010

Barnens sommar

Det drar ihop sig till midsommar och bilden av barnens sommar börjar klarna, ett par veckor efter skolavslutningarna.

Utless
Två av dem åkte till ett köpcentrum idag och tittade, bara för att få tiden att gå. Så kul har dom.

Midsommar
Pappan åker med alla fyra till sin pappa, är det tänkt. Problemet är som vanligt det äldsta, som inte vill åka. Problemet för det äldsta är att mamman har 'hyrt' en stuga (på ett stipendium) och är borta den veckan. Barnet i fråga har i lama ordalag sagt att h*n vill följa med till sin farfar, så pass lama att jag tror att h*n är beordrad att tycka och göra så.

Mardrömmen är en konfrontation på stationen där pappan står med tre barn på väg till farfadern och det fjärde som bara vägrar och ska sitta hemma framför PC-n. Vem bär i så fall ansvaret för att barnet tillbringar upp till en vecka ensamt. Mamman i sin stuga eller pappan där på perrongen?

Kollo och Värsta Oturen
Barnens Farmor och jag har fått hyra en stuga en vecka en bit in i Juli. Tyvärr kolliderar detta med två av barnens kollovistelser, så de kan inte följa med. Ett av de som kan, är det äldsta. Det är oklart om h*n följer med. Det finns nämligen varken PC eller bredband på plats.

Tidigare hette det att h*n inte ville åka någonstans, men nu låter det annorlunda. Inte särskilt övertygande, men ändå.

Hennes släkt, då?
Barnen har varit hos släkt på Hennes sida några somrar de senaste åren. Så icke 2010. En "konflikt" har lett till att barnen och Hon inte längre är välkomna där. Rapporteringen är fragmentarisk, men vi är på det klara med att Hon har på sitt vanliga vis har ställt till med bråk och gjort sig ovälkommen.

Det är samma släktingar som hon har beskyllt för övergrepp och en massa saker, som Hon kom med i början på 00-talet. Släktingarna är dock inte värre folk än att de har bidragit med en tusenlapp per barn, till olika sommaraktiviteter som kompensation för den uteblivna vistelsen. Dessa fyra tusen lär knappast lasta av pappans ekonomiska börda under sommaren. Hon har alltid en förklaring till att pappan blir utan ersättning för sina utlägg.

Sammanfattningsvis
Hon har fått in två av barnen en vecka vardera på kollo, som dessutom kommunen betalar. Vi gör vad vi kan och tar skaran till diverse utflykter och evenemang när det passar och vi har tid.

Redan före midsommar 2010 har alltså två av barnen gjort en egen utflykt för att få tiden att gå. Till ett köpcentrum.

09 juni 2010

Skolavslutningen

Upplägget
De fyra går i olika skolor, men avslutningen var på samma dag för dem alla. Det äldsta, som verkar ha lagt av det här med skola till förmån för spelande och TV, uteblir från sin. Det näst äldsta går i en annan skola än de två yngsta. Mamman skulle närvara där, och pappan i de två yngstas skola. Barnens Farmor och jag hade gärna varit med det näst äldsta, men Hon var skulle ju dit...

Detta hände
Mamman, som kom hem från sin resa igår, SMS-ade pappan vid halv två-tiden i natt om hur dags det näst äldstas avslutning började. Pappan vaknade med detta i telefonen och svarade lika barockt som Hon frågade: "Klockan tolv på söndag". Vet man inte när de egna barnen har skolavslutning?

Avslutningen
Inte helt PK, men helt OK vad oss anbelangar. Samling på skolgården och avmarsch till kyrkan, ledd av två fanbärare. Trångt värre var det, men vi fick platser. Pappan hade försvunnit i vimlet och återsågs först när det hela var igång.

Med Henne vid sidanom! (Inte på inbjudan precis)

Skulle hon inte vara med det näst äldsta barnet? Svaret kom efter sånger och tal i kyrkan. Mamman hade varit med det näst äldsta 'en kvart tjugo minuter' och sedan lämnat detta för att gå till avslutningen med de två yngsta.

Vidare passade hon på att skälla ut pappan för än det ena, än det andra i sällskap av föräldrar och lärare som bara vände sig bort utan att visa tecken på medhåll, något som Hon förmodligen var ute efter. Tvärtom såg jag under dagen flera tecken på sympati och tillit till pappan från föräldrar och lärare. Det vet att han ställer upp.

Läraren för det av de två yngsta som har problem med temperamentet sade att pappan har bidragit till att det är åtskilligt bättre nu än förr. Mamman nämndes över huvud taget inte.

Summarum
Av de fyra barnen firade ett avslutningen framför PC-n, två hade en närmast sliskigt överspelad närvaro av sin mamma och ett fick klara sig själv efter tio minuter.

Jag mådde illa. Barnens Farmor mådde illa. Hur kan man svika som Hon gjorde?

PS Det kan dessutom tilläggas att det näst äldsta fick pokal och lite stålar för att ha varit den som har sålt mest majblommor i sin skola. En ära som alltså fick uppbäras utan någon anhörigs närvaro.


07 juni 2010

Utsjasad

Pappan försökte se till det äldsta barnet lördags, men han fick ingen respons på vare sig dörr eller telefon. I dag var det det  näst äldstas tur att komma till syskonet. Det har varit ensamt i mammans lägenhet i tre (fyra?) dagar nu.

Det näst äldsta skulle —per Hennes instruktioner— komma till lägenheten efter skolan och vara där med äldsta barnet ett par dygn innan Hon kom tillbaka från sin resa.

Bortmotad!
Barnet hade nyckel och kom in själv, men motades bort av det äldsta och fick söka sig till pappan i stället.

Vad händer?
Det äldsta är förmodligen på en sagolik resa. Tänk att få spela, äta godis och titta på konstiga TV-program 24 timmar om dygnet utan distraktioner! För utomstående inklusive syskonen är detta beteende inte bara fel, det är något som är fel tänker nog alla.

Utom mamman.

06 juni 2010

Helgen dag två

De två yngsta är nu hos pappan efter en mysig morgon med oss och fika med äppelpaj och vaniljsås på ett fik Nationaldagen till ära.Vi hade ett mycket bra dygn tillsammans. Som vanligt höll de tätt om förhållandena där hemma hos Henne, men som vanligt spillde en del information igenom.

Vänt på dygnet
Vi satt och tittade på ett par- tre år gamla bilder tillsammans. Där lekte och röjde det äldsta barnet med de andra. Ett av barnen suckade vemodigt. "H*n är så tråkig numera. Sitter bara framför datorn och TV-n" Det andra flikade in att "H*n har vänt på dygnet" (barnets formulering) "och går och lägger sig på morgonen". Inget mothåll på den repliken. Inte heller kommer det äldsta barnet att närvara vid skolavslutningen i veckan som kommer. "H*n är ju ändå aldrig där"

Jag hade på tungan att fråga vad mamman gjorde  åt det hela, men avstod. Det hade bara spetsat deras medvetande om yppandeförbudet gällande förhållandena hos Henne.

Barnen undslapp sig också att "grannarna var elaka", gissningsvis för alla klagomål på oväsen och bråk, men gjorde sedan sitt bästa för att vända på påståendet. Detta säger en hel del om styrkan och medvetandet om yppandeförbudet.

Banta
När jag berättade att —och hur— jag nu är 16 kilo lättare nu än för tre år sedan, spetsade de öronen. Det äldsta är nämligen klart överviktigt och verkar dessutom leva på enbart  chips, godis och choklad. Saker som jag har skurit ner ordentligt på, lagt av helt respektive lagt av helt. Att skippa socker och choklad för det äldsta trodde de helt klart inte vore möjligt.

Det äldsta, ja
Pappan skulle se till barnet i går kväll medan det näst äldsta var på sin klassfest. Han gick upp till lägenheten där barnet var ensamt in på andra (tredje?) dygnet och ringde på. Ingen reaktion. Han ringde lägenheten. Inget svar. Han ringde barnets telefon. Inget svar.

Det lös i köket och i ett annat rum, men det gör det alltid. Pappan fick gå med oförrättat ärende.

"Han vill inte ha barnen"
Den här stan är inte allt för stor, så det var inte överraskande att pappan stötte på mamman till den kompis som ett av barnen vidtalats att bo hos ett par dar i nästa vecka när mamman är på sin resa. De började förstås att prata och lika förstås kom ämnet på tal:
Mamman i fråga: "Jag fick uppfattningen att du inte ville ha barnen när Hon var bortrest?"
Barnens Pappa: "Det sade jag aldrig"
Mamman i fråga: "?????"

Pappan avstod från att förklara. I stället kom han in på olika praktiska spörsmål.

Förklaringen
Pappan hade givetvis fått frågan om han kunde ta barnen under Hennes resa. Visst kunde han det, men då skulle han få matpengar för dem. 32 kronor per barn och dygn. I förskott, som är det enda som gäller när man har med Henne att göra. Han har lärt sig att inte göra avkall på detta.

Hennes tolkning av detta är alltså att pappan inte ville ha barnen, och hon sprider denna till barnens omgivning.

Osis då för Henne att pappan då mötte en inblandad förälder....

05 juni 2010

So far...

Det två yngsta är hos oss
Vi har haft det jättekul i kväll, trots The Invasion Of The Kålmaskar som vi lyckades stampa ihjäl:


Kålmask 1

Kålmask 2

2 Kålmaskar


Chutulu?
Det första feelgod-inlägget här, eller?

Mindre feelgood:
Det äldsta, spel- och sockerberoende, barnet sitter ensam i lägenheten med sina beroenden. Pappan har satt av det näst äldsta på en klassfest och ilar därefter till mammans lägenhet för att se till sitt äldsta. Sedan har han ringt oss gång efter annan för att försäkra sig om att är som det ska. (Det äldre av de här två har nämligen vad som kan kallas 'ett häftigt temperament'. Men vi har inga problem hittintills).

Därefter åker pappan tillbaka till klassfesten och hjälper till med städningen och tar slutligen hem sitt näst äldsta barn.

Helgen dag ett

Just nu är pappan och badar med tre av barnen. Det äldsta sitter i mammans lägenhet och spelar.

Senare i eftermiddag hämtar vi de två yngsta för en övernattning hemma hos oss. Pappan ska nämligen med det näst äldsta på en klassfest.

So What?
Vad sägs om att barnet skulle ha med sig en hundring till festen och att mamman inte skickade med någon? Eller att det äldsta är ensam sedan igår, när mamman reste? Eller att pappan inte har fått veta hos vilken kompis det är avtalat att ett av de yngsta ska bo ett par nätter?

Något ytterst ovanligt
Pappan har i barnens nävaro kritiserat mamman.

Jag är så fruktansvärt irriterad på Henne
Det kan man förstå.

04 juni 2010

Vart är det på väg?

Skolavslutningen
Alla fyra har avslutning samma dag, dock i olika skolor. Mamman får då lägga ett närvaropussel, som Hon löste drakoniskt; Det äldsta —som ändå inte visar sig där så ofta— behöver ändå inte gå på sin. Sedan står hon över de två yngstas. Kvar är ett av dem. Barnens Farmor och jag kommer även på denna tillställning, vilket alltså innebär att vi möter Henne. Inga problem. Vi är luft för varandra, även om jag vid något tidigare tillfälle har skönjt att hon har visat tecken på att åtmistone hälsa på mig. Detta ignorerade jag.

Resa bort
Mamman kommer att vara på resa några dagar i nästa vecka. I skrivande stund ser barntillsynen ut så här:

  • De två yngsta bor hos var sin kompis dessa dagar
  • De två äldtsta får klara sig själva i mammans bostad
Pappan är kommenderad att ha de yngsta över helgen och på söndag ta dem till mamman, som alltså kommer att ta dem till kompisfamiljerna och de två andra till mammans tomma lägenhet.

Nu invänder jag att när jag var lika gammal som det äldsta, så kunde jag utan vidare klara mig (och syskonen) själv. Jag var tränad av en inte bara öm moder  —även av sjöscouterna— i matlagning och diverse göromål i hemmet. Det är inte de här barnen.

Pappan
...har uppmanats att kontakta Socialjouren om detta med två ensamma minderåriga av både Barnens Farmor och mig. Nån jävla ordning får det vara, även om Hon skriker och far ut i nästan varenda kontakt mellan föräldrarna. Han ska 'anmälas', oklart för vad och pappan vägrar att gå in i detalj på hur det ser ut i Hennes lägenhet, som han är uppe i emellanåt, mer än att det är äckligt och ostädat.

Vad händer nu?
Vi skolavslutar bäst vi kan i veckan,och jag anar att de två äldsta hamnar hos pappan de dagar Hon är bortrest.