30 april 2006

BUP också

Igår skrev jag om att man blir dömd på sin könstillhörighet i skilsmässotvister, oavsett faktiska förhållanden. Det handlade då om Socialförvaltningen, som verkar äta ur handen på Henne, och även kvinnojouren där vi bor. Nu har jag sett ett gäng till. BUP. Det står för Barn och Ungdomspsykiatri.

Två av barnen har nämligen, med benäget bistånd av Soc, och på Hennes utsagor placerats i kö till en samtalgrupp för misshandlade barn.

Om nu någon har misshandlat dem, så är det i alla fall inte fadern. Hennes örfilar är bra mycket vanligare än det "nackgrepp" från fadern som är det enda som finns i någon utredning eller dokumentation.

De ska till BUP där vi bor. Jag ska inte ta upp just den BUP-enheten, men det finns en snarlik i Stockholm där man presenterar verksamheten klart och tydligt. Bågen heter stället.

En bit ner på sidan står det så här:

Bågen är till för barn och ungdomar. Men det finns även samtalsgrupper för mammor. Om barnen är riktigt små barn går mammorna alltid i en grupp i ett annat rum samtidigt med barnen. Även pappor kan få hjälp. Men då måste de stå för vad de gjort och vilja förändra sig.
Pappor får alltså hjälp bara om de står för att de har slagit fru och barn. Men om man, som i det här fallet, inte har slagit fru och barn, kära BUP, utan bara har beskyllts av en rabiat blivande exmaka för diverse påhittade och odokumenterade otyg.

Vad gör ni då?

28 april 2006

Dömd på grund av sitt kön.

En sak som jag verkligen har undrat över under hela den här resan är: Hur i all världen kan mynigheter och kvinnoföreningen köpa allt som Hon kommer med?

Allt, säger allting, som är negativt om maken tar de till sig utan att ifrågasätta ett nå.

En utläggning i en rättsförhandling om att det var Hon som skötte barn och hushåll på dagarna och arbetade på nätterna medan maken bara satt i ett hörn och var full, till exempel. Borde inte en sådan utsaga höja ett ögonbryn?

Det tycker jag nog att det borde göra på många. Men inte på den Socialsekreterare som i ett protokoll faktiskt har antecknat att Hon säger att hon inte kan ta hand om barnen själv.

Yes. Ni såg rätt. Vi har diametralt motsägelsefulla uppgifter om vad Hon har sagt till Soc och i rätten.

Ett exempel av många som man kan rada upp. Makens juridiska ombud har i en inlaga påpekat att den enda källan till uppgifterna om makens vederstygglighet är just Hon. Det finns inga andra källor i något material som vi har tillgång till, och det är en hel del numera.

Hur kunde det då bli så här?
Statistiken, svarar jag. Vi läser dagligen om hustrumisshandlande dårar och kvinnor med barn som har råkat verkligt illa ut. Min uppfattning är att varken Socialförvaltningen eller Kvinnojouren där vi bor har kunnat ta till sig faktum att den här skilsmässan inte är som alla andra.

Hennes make är ingen söndersupen våldsverkare. Han är en vanlig, hygglig kille med möjligen ett stort fel: Han är för snäll. Hon har fått komma undan med mycket genom åren.

Socialförvaltningen har betett sig som Genuspolitiskt korrekta robotar (särskilt En Viss Socialsekreterare) utan att ens tänka tanken på att ifrågasätta något som Hon har kommit med. Tvärtom, så har de till och med skruvat på beskrivningen ytterligare i en vårdnadsutredning.

En person på kvinnojouren har kallat hemmet för "en krigszon" i ett uttalande. Med en närmast Pavlovsk reflex hävdas att allt ont som skett är makens fel:

Hon är ett rö, en skör människa som har terroriserats i åratal. Denna bedömning kommer från en människa som inte ens har sett killen i fråga. Bara lyssnat på Henne. Men alla män är ju definitionsmässigt skurkar i hennes cirklar. (Kvinnoskyddet där vi bor är med i ROKS, om någon undrar)

Jag är inte feminist själv. Det trista med den ideololigin är i mitt tycke att den har ett existensberättigande. Kvinnor borde inte behöva särbehandlas. Så enkelt är det, för mig iallafall.
Folk är lika och ska inte dömas för sitt ursprung eller kön. En självklarhet för mig och många andra, kan tyckas.

Dock inte för de som kör den här händelseutvecklingen. Maken är dömd på förhand av dem.

Han har ju fel könstillhörighet...

PS:
Var sker nu allt detta? Tja. Här Kanske. Bara kanske. Vem vet?

The Little Bodyguard Strikes Again

Stan är alltså inte större än att det finns en reell möjlighet att fadern stöter på barnen som han i och för sig inte har besöksförbud på (Det finns ett makarna emellan), men någon umgängesrätt har han inte.

Detta hände igår igen. Maken kommer gåendes på en gata och möter då den bodyguard, en kille som är "resurs" åt ett av barnen i skolan, följd av de två äldsta barnen några meter efter. Bodyguarden (som egentligen är någon slags förskollärare) känner inte igen maken till en början, men det gör förstås barnen.

Fadern stannar och pratar med dem. De pratar med honom, och han försöker nå barnens farmor på telefon så att hon kan födelsedagsgratulera det ena efterskott (det andra önskar sig en MP3-spelare till sin kommande födelsedag)

Tillslaget
Bodyguarden skickar iväg barnen (som vet att Hennes vrede blir stor om de ens nämner att de har pratat med fadern) och ger sig på fadern med knuffar och tillmälen. Han behåller lugnet och ringer bara upp mig, som i telefon hör en agiterad röst som ropar att "här får du inte vara. Ge dig iväg" "Jag ringer polisen"

Jag får klart för mig att de är på allmän plats, en av stadens gator. Där får man faktiskt vistas. Bodyguarden tar upp sin telefon och går en bit bort. Han ringer. Polisen?

Fadern och jag enas om att han ska stanna kvar där han är, han har inte gjort något olagligt eller brutit mot det regelverk som gäller i deras skilsmässa. Tekniskt sett har Bodyguarden gjort sig skildig till ofredande eller kanske till och med misshandel, men det känns lite futtigt att gå vidare med en sån sak. Nåväl:

Där sitter han nästan en halvtimme i vårsolen och väntar. Ingen polis. Förstås. Ringde Bodyguarden och drog sin historia, så lade de förmodligen på i andra ändan.

Det är faktiskt inte olagligt att gå på en gata, käre lille Bodyguard. Inte heller har du rätt att avgöra om ett kort samtal är ett brott mot umgängesrätten eller inte, även om du tycks tro det. Även om så vore, så är det rikets lag som gäller. Inte din och Hennes.

27 april 2006

Hur har dom det?

-Barnen alltså. Det kan man verkligen fråga sig. Att de äter och sover är väl egentligen det enda vi kan vara säkra på, även om Hon i ett protokoll har sagt att hon behöver hjälp med att handla och laga mat.

Städa kan hon inte heller, förresten. Vi har en anteckning där Hon säger att Hon inte kan städa "på grund av sin barndom", utan att gå in på detaljer.

Vi har alltså en kvinna som inte städar, inte handlar maten och inte lagar till den heller. Källa: Socialförvaltningen.

Att barnen lever under en oerhörd press, kan vi vara förvissade om. Vi vet att Hon har förbjudit dem att gå till sin fars hobbylokal (utom för att hämta saker åt mamma) och att hon har berättat för dem att fadern kommer i fängelse.

Vi har en polisutredning där Hennes anmälan om grov misshandel direkt skrevs om till "ringa misshandel". Det åker man knappast in för. Hon har faktiskt varit värre mot ett barn, än det Hon har anmält maken för. Hon är anmäld för detta, men ännu har ingenting hänt på den fronten. Barnen, var det. Jo:

Jag har sett tillräckligt mycket av hennes stil mot barnen genom åren för att kunna gissa något sånär på hur det har det.

Hon är en dominant och ganska påträngande person som lätt tappar humöret när hon inte har 100% kontroll. Det går ut över barnen, som belönas med snällhet bara när de beter sig som Hon vill. Annars är det gap, skrik och en och annan örfil som gäller.

Just det där att Hon skriker åt barnen i tid, otid och oftast för rena bagateller är ytterst obehagligt.

Att Hon mättar barnen med propaganda mot fadern har hon nekat till (tyvärr inte under sanningsförsäkran), men vi kan ta detta för givet.

Vi har ett protokoll där barnen beskrivs som så gott som sönderstressade. I ett annat minns ett av barnen inte ens vad lunchen bestod av, och det äldsta barnet malde moderns mantra om fadern som en robot. Tordes väl inget annat om det skulle stå någon mat på bordet den kvällen, kan jag tänka mig.

Hjärntvättade?

Jävligt nära, i alla fall. Till råga på allt skylls alla barnens symtom på fadern, när det är modern som har framkallat hela situationen. Och dessutom bygger på med sitt flammande hat mot maken.

Socialförvaltningen ser allt genom hennes ögon, Socialförvaltningen köper alla Hennes påståenden hur bisarra de än är, och Socialförvaltningen har gjort en parodi till vårdnadsutredning där hon föreslås ha ensam vårdnad om barnen.

Hur kan det då bli så här. Skarvar han inte nu?
Ett rimligt antagande, men jag har faktiskt varit mån om att inte ljuga eller hitta på. Allt i den här bloggen är beskrivningar av faktiska händelser och skeenden. Tolkade beskrivningar, javisst, men likväl faktiskta.

Min uppfattning är att både Soc och det skyddade boende hon höll sig på (helt utan anledning) är politiskt och statistiskt korrekta. De betraktar utan att tänka en självständig tanke alla män i äktenskapliga konflikter som skurkar (Skyddade boende-föreningen är mycket riktigt med i ROKS) och skulle de eventuellt inse att Hon inte är det offer som Hon utger sig för att vara, så kan de av prestigeskäl inte backa eller ändra uppfattning -utåt.

Det här står jag för:
Det som pågår är psykisk barnmisshandel, i praktiken sanktionerad av Socialförvaltningen. Vidrigt är bara förnamnet.

24 april 2006

Och nu?

Den vårdnadsutredning som vi har läst och kommenterat är alltså inte världens mest osakliga. Allt som talar för maken i det material vi faktiskt har fått tillgång till (avSoc!) och som bevisligen är det som utredningen är hopsatt från, är förstås borta.

  • Hennes tämligen rikliga alkoholintag nämns över huvud taget inte, trots att det finns med i journalerna

  • Makens djupa bekymmer för barnens hälsa är borta. De äter fel, för att fatta saken kort.

  • Hans bekymmer för barnens tandvård, likaså. Hon har fått för sig att Fluor är skadligt och vägrar sådan tandkräm, vilket inte är bra när bägge föräldrarna kommer från släkter med dåliga tänder. Vid ett tillfälle bokade Hon till och med av en tid hos en tandhygeinist med ett av barnen, utan att säga något till fadern, som alltså kom dit med ett barn och oförrättat ärende.

  • Och en märklig, för att inte säga bisarr, post i utredningen : Utredaren skriver att lägenheten behöver "delvis göras iordning" innan Hon och barnen kan återvända från sitt skyddade boende. Kan tro det. Vi har aldrig sett den så välstädad och fin som innan maken lämnade den ifrån sig. Kanske Hon inte är van vid en välstädad bostad. I en journalanteckning om just renligheten i hemmet säger Hon att hon inte gillar att städa på grund av "sin barndom"(?). Detta är förstås inte heller med i utredningen.
Listan kan göras åtskilligt längre. När dammet har lagt sig, så kommer dels två enskilda tjänstemän på vår Socialförvaltning, och dels hela j-a förvaltningen att anmälas till JO och/eller Socialstyrelsen.

Trist är dett att se hur politiskt korrekta och/eller inkompetenta tjänstemän på Soc helt enkelt inte kan känna igen en ren p*****at när de möter en. Sånt borde väl höra till jobbet?

Dom till och med blundar för att barnen far illa. Utgifterna, snart sexsiffriga, kan vi lämna därhän. Det är barnen det gäller nu.

Det är allvar, kära Soc.

22 april 2006

Dagen efter...

Lördagsmornarna för oss är ett lugnets tid, då vi dricker vårt kaffe och sen i princip inte gör något särskilt förrän vi har knäckt fredagens Kors & Tvärs, och ibland även Lördagskrysset. Det brukar ta en timme eller två.

Den här morgonen blev lite annorlunda. Korsordet hamnade åt sidan, och i stället gick vi igenom gårdagens material, vårdnadsutredningen och det fax som inkommit till Tingsrätten från Hennes juridiska ombud, SåChic. Det går inte att återge det i deltalj här, men det kommenterades i gårdagens postning. Och så har vi grävt i våra dokumenthögar...

Vi tolkar faxet som att Hon har backat från att dokumentera fler "grova brott" som maken ska ha begått, något som SåChic redan i mitten av Januari meddelade rätten att de skulle göra. I mitten av Februari anmanades SåChic och Henne av rätten att inkomma med sagda dokumentation före den 30 Mars, vilket alltså aldrig skedde.

Och nu mår Hon plötsligt så dåligt att Hon inte "orkar med fler samtal" med Socialförvaltning eller polis. Hon meddelar i stället att det som finns räcker för en fällande dom. (Det är sant! Hon funkar så.)

Det beteendet känner väl de flesta igen. Alla har väl någon i sin omgivning som får huvudvärk eller blir plötsligt sjuk när en situation, eller bara en diskussion, går fel väg.

Vårdnadsutredningen
Vi tog fram ett antal olika utskrifter som vi har har fått tillgång till och häpnade:

Så gott som hela jävla utredningen är klippt och klistrad ur gamla anteckningar och protokoll!

Utredarna har inte ens orkat rätta olika skriv- och stavfel. Inget som helst nytt material har tillkommit. Man baxnar!

Den enda aktiva redigeringen vi kan urskilja, är att Utredaren har koncentrerat två av barnens skildningar till ett barns skildring. Det ser då förstås mycket värre ut. Och att det av barnen som står fadern närmast är helt och hållet utelämnat, förvånar oss inte. Inte mycket från Socialförvaltningen förvånar oss längre, faktiskt.

Litterärt kan man ta sig sådana friheter, av konstnärliga skäl, men en Socialsekreterare får bara inte kondensera och ljuga på det här viset. Utvisning, anser jag. Ta bort vederbörande från fallet!

Spriten
En mycket råkig aspekt i den här historien är att Hon med en dåres envetenhet har hävdat att maken först "missbukat" alkohol. Sedan blav han "alkoholist" och nu har han "grava alkoholproblem". Alla verkar att köpa detta. (Vi räknade på vad det skulle kosta att dricka så mycket som Hon har påstått att maken gör. Det skulle han omöjligt ha råd med. Inte många andra heller)

Det faktum att Hon förmodligen dricker både mer och oftare än maken, har Hon lyckats hålla borta från materialet. På ett ställe (men förstås inte i vårdnadsutredningen) tillstår Hon "vissa alkoholnproblem" för sin handgångna på Soc, En Viss Socialsekreterare, som givetvis inte tar med detta någonstans.

Ett mantra blir en uppgift blir en sanning. (Nej, Hon är inte politiker. Så mycket kan jag säga)

21 april 2006

Update!

[Detta är en genomgripande rewrite av det jag lade ut i går. Jag var så taggad och skrev illa då]

Nu har jag läst materialet som har passerat mellan de bägge ombuden. Av juridiska, spetsfundiga, skäl som jag inte ska gå in på här, så har vi nu tillgång till den vårdnadsutredning som lades till rätten.

Vi börjar med det SåChic skrev till Tingsrätten nu senast. Bakgrunden är att Hon och SåChic i månader, faktiskt, har hävdat att de ska komma in med kompletterande uppgifter om makens våldsbrott mot Henne och maken. Uppgifter om "allvarliga brott" och inte det som nu finns, ringa misshandel. Dessa uppgifter inkom aldrig och Tingsrätten hade väl tröttnat på att den utlovade dokumentationen aldrig kom. De hade passerat en deadline med veckor. Nåväl:

Hon, Henne i den här storyn alltså, har dragit tillbaka en "begäran av komplettering av förundersökningen" eftersom Hon och barnen "mår dåligt och inte orkar delta i ytterkigare förhör" Bullshit. Hon flyr undan. Som den värsta politiker eller börs-VD när frågorna blir för svåra. Vi ser sånt i rubrikerna jämtligen och stundligen.

"Maken är alltjämt misstänkt för brott likväl mot barnen som mot Henne" Bullshit. En än så länge obehandlad polisanmälan från Henne handlar om nackgrepp och skäll på barnen för dålig städnig. Då skulle i princip varenda förälder i det här landet ha gjort sig skyldig till barnmisshandel.

Dessutom så finns det faktiskt en polisanmälan mot Henne (som polisen med JO's obegripliga okej i och för sig låter ligga nederst i högen, men ändå) Allstå:

"Hennes uppfattning är att målet med stöd av bilagda utredningar är tillräckligt utrett" En juvel! Det är tydligen Hon som dömer och talr om för hur rätten hur den ska bedöma läget. Släng dej i väggen, Tingsrätten!

Notera att allt detta är SåChics formuleringar. SåChic kallar sig jurist och borde väl själv i så fall ha en uppfattning om det hela. I stället låter SåChic Hennes bedömnigar styra skrivelsen. Fast SåChic är noga med att ange Henne som upphov till yrkandena.

Lite märkligt är det, eftersom ju SåChic är juristen i den konstellationen, inte Hon. Låt mig ana ett litet avståndstagande från den GenusKorrekta feministen SåChic gentmot den fritt fabulerande Henne.

Några fler samtal eller förhör orkar varken Hon eller barnen med, eftersom de forfarande "är i behov av att bearbeta sina traumatiska upplevelser med maken" Det här påståendet ställer sig faktiskt SåChic bakom. Otroligt, egentligen. Köper hon vilka dumheter som helst bara för att de ser bra ut för den som inget vet om Henne, vilket faktisk SåChic borde göra vid det här laget?

Specialarbete och Gymnasiefusk
Juridiken, PUL, hindrar mig från att gå in i en detaljerad analys av den vårdnadsutredning som vi nu av skäl som förmodligen undgått Henne kommit oss tillhanda:

Kvaliteten på den är helt enkelt skrämmande dålig. Jag har i mina dagar deltagit i bedömningen av både specialarbeten på gymnasiet och 20- resp 40-poängsarbeten på universitesnivå.

Som bedömare av ett specialarbete skulle jag svepa texterna i divers sökmotorer och förmodligen hitta en hel del som är klippt och klistrat från olika andra arbeten. Därefter skulle jag harkla mig och be verderbörande anstränga sig lite.

Som kritiker av ett två- eller treterminsarbete, så skulle jag dra i stora larmklockan. Fusk! Plagiat! Kopieringar. Relegering.

Detta är också en skarp situation, inte akademisk. Det gör ju saken värre. Det handlar om barnens väl och ve.

"Utredaren" kan inte ens hålla isär barnens identiteter. Ett barns problematik rubriceras under ett annat barns namn. "Utredaren" kontaminasammanblandar rätt många skildringar som vi faktiskt har protokoll på.

"Utredaren" klipper och klistrar ur olika utredningar och samtal utan att själv se att det helt inte stämmer. Mycket går helt enkelt inte ihop.

I var och varannan mening nämns makens alkoholproblem (konsuntionen beskrivs i sådan flöden att han bara inte skulle kunna ha råd att dricka dessa mängder)

Hon, Henne, dricker som en svamp vad vi vet. I ett protokoll vi har tillgång till, så vidgår Hon faktiskt till En Viss Socialsekreterare att också Hon har alkoholproblem. Detta ser vi inte röken av i utredningen.

Utredaren har utelämnat kontakter och samtal med parter som skulle kunna säga något snällt om maken.

Enögt är bara förnamnet, kära En Viss Socialsekreterare. Vill du, så skaffar jag dig gärna en putsduk till brillorna. Det verkar du behöva.

Goda nyheter -och så förstås dåliga

Good
Nu har det framkommit att Hennes begäran om en tidigarelagd bodelning har avslagits av rätten. I stället har man satt en tid för något som kallas "samtal", dvs en ny muntlig förhandling nu i Maj. Slutförhandling om skilsmässan sker tydligen inte förrän efter sommaren.

Bad
Och så har Soc gjort en vårdnadsutredning, som SåChic faxade över till makens juridiska ombud. Detaljer ur den kommer kanske så småningom, men en sak har jag faktiskt svårt att tro på:

Socialförvaltningen har bara pratat med Henne och -Givetvis det här stackars barnet, det som gör allt för att mamman ska tycka om sig. Inte med maken, inte med något av de andra barnen eller förstås med oss. Man har arrangerat den helt och hållet på Hennes villkor.

Det är bara det här barnet som är 100% korrekt i Hennes ögon. Ett bara sluter sig i sig själv, och ett är mer eller mindre rebelliskt och törs (än så länge) visa prov på positiva känslor för fadern.

Helt jävla otroligt. Tjänstefel, kära Socialförvaltning, är bara förnamnet. Barnen lider, de plågas psykiskt av Henne och hela situationen och ni bara väljer "att inte ha med" dem i den förbeställda utredningen. De visar ju att Hon inte alls är den goda, kapabla och perfekta moder som Hon otvivelaktigt själv anser att hon är.

Annars
Det är födelsedag i den splittrade famlijen idag. Barnens farmor ville inte uppleva samma nesa som vid en tidigare födelsedag, så vi skickade blommor hem till barnet i stället.

Undras om Hon ens öppnar dörren för budet? Jo förresten. Det kommer Hon att göra. -För att se om det ligger pengar i kuvertet.

20 april 2006

Vad ska jag tro, JO?

Den 6 april lade jag en JO-anmälan på polisen med anledning av att det hade gått hela 96 dagar sedan jag gjorde en polisanmälan på Henne för barnmisshandel utan att något hade skett. Ärendet var "aktivt" och åklagare hade beslutat om förundersökning, en förundersökning som ännu inte hade inletts.

Någon vecka senare hade jag inte hört något, så jag ringde. -Jodå, de hade börjat med ärendet genom att begäran in handlingar mm. Det var ju lovande.

Idag landade ett brunt kuvert på hallmattan. Exakt den trygga (eller skräckinjagande) bruna kulör som man förväntar sig från en Myndighet. Det var till och med maskinstämplat i rött på det gammeldags viset, med beloppet "005.10", i stället för "Sverige Porto Betalt" i en ruta eller något jämrans brevmärke. Sånt är något förtroendeskapande, ska ni veta.

Sen läste jag innehållet:

Handlingar har infordrats och granskats. Muntliga upplysningar har därefter inhämtats från polisen.

Vad som kommit fram vid min granskning ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas
.
Jag trodde inte mina ögon. Bokstäverna fladdrade och flimrade för mina ögon, precis sådär som man kan läsa om i böcker. Jag läste det en gång till. Jodå. Det stod så. Det var alltså inte fel av polisens förundersökare att begrava en en anmälan om barnisshandel. (Det har idag gått 109 dagar sedan jag gjorde anmälan utan att något har gjorts från polisens sida)

JO bifogade en liten bilaga med allmän information också. Först en allmän drapa om deras rätt att avgöra vad som ska tas upp till prövning, att JO och ingen annan avgör hur ett ärende ska föras vidare, att beslutet inte kan överklagas.

"[Granskningen] är i stället främst inriktad på tillämpningen av gällande regler för hur mål och ärenden skall handläggas" är för mig nyckelmeningen i detta.

Sen kommer sju punker med "Vanliga orsaker till att JO inte tar upp eller utreder en anmälan vidare. Ingen av dem har faktiskt bärighet på just min anmälan. Det finns i och för sig en punkt om "missnöje med ett beslut att inleda eller lägga ner en förundersökning eller att väcka eller att inte väcka åtal", som man kanske kan ta till sig. Emellertid:

Här har en åklagare faktiskt beslutat om förundersökning. Förundersökningen i fråga är ännu inte inledd. Där föll det.

Nu börjar jag likna en rättshaverist, jag vet. Slut med detta. Jag begriper bara inte JO's beslut. Take that, JO!

Låt mig få avsluta med en from förhoppning att En Viss Förundersökningsledare på grund av JO's frågor i alla fall plockar fram ärendet ur sin nedersta skrivbordlåda.

Barnet i fråga är nämligen det som står sin far närmast ska du veta. Det har det inte särskilt kul just nu, just av det skälet...

19 april 2006

En oroväckande(?) tystnad

Gårkvällens händelser borde i normala fall ha utlöst ett fax eller två från Hennes jurist, SåChic, till makens juridiska ombud. Så skedde inte.

Inte heller blev det något av hotet om omedelbar bodelning häromdagen. Underligt.

Det värsta "inte heller"
Vi tömde ikväll några påskägg på godis, och jag lägger detta i en gotteskål på jobbet i morgon. Det blir svårt att hålla masken och dra en story om att vi råkade köpa för mycket godis i år, men det skulle bli ännu svårare att berätta om de barnbarn som nu är utspärrade från vårt liv. Tack vare Henne.

Det var barnen som skulle ha fått äggen med godiset.

18 april 2006

Larmet Gick!?!?

I kväll siktade fadern ett antal barn som cyklade runt på gården utanför den bostad han just nu har besöksförbud på. Han var på väg till sin hobbylokal ett par hundra meter bort och noterade att två av dem inte hade hjälm.

Hans barn!

Typiskt Henne att strunta i säkerheten, det har hon alltid gjort. Maken är alltid den som har fått rusa ner när ungarna har cyklat utan hjälm.

Det barn som står fadern närmast fick syn på honom och de tog kontakt. Det andra barnet, helt klart PAS'at, flydde hem och larmade modern. Henne. Hon som "inte alls" hade påverkat barnen när det gällde fadern. Den människan ljuger lika obehindrat som vi andra andas. Nåväl:

Både fadern och barnets farmor (via telefon) fick en pratstund med barnet. Det framgick att barnen inte fick besöka hobbylokalen som ligger bara ett par hundra meter från lägenheten. Ingen överraskning, där inte. Sen kom det:

-Domstolen har sagt att du inte får träffa oss, sade barnet.

Helt fel. Tingsrätten har interimistiskt meddelat besöksförbud mellan makarna, och ett till där maken inte får besöka lägenheten. Umgängesrätten är Hennes. (Hon hotade med att om maken fick någon som helst umgängesrätt, så skulle Hon vägra att träffa barnen. Coachad av SåChick)

Farmodern upplyste barnet om detta, förstås inte i dessa vuxentermer. Men budskapet gick hem.

Barnet skiljdes gråtande från fadern. Jag satte mig att vänta på Hennes HyperIntelligenta Motdrag. En timme tog det.

Fadern ringde och berättade att polisen stod med en bil utanför hobbylokalen, men att de inte hade sett honom. Hon hade mycket riktigt larmat och förmodligen skrikit om övergrepp, besöksförbud och allt annat som Hon är kapabel till när Hon flipprar ur.

-Gå fram till dom, sade jag när fadern ringde.
-Va?
-Ja. Du har inget att dölja. Du har ju inte gjort nåt straffbart. Det är stilpoäng att presentera sig när man är eftersökt, vetdu.
-Du är inte klok. Jag tar en promenad och sen är dom iväg på nåt annat.
-Och efter det är dom tillbaka på kvällens runda. Ring 11414 och prata om du inte vill gå till station själv.
-Du är inte klok. Suck. Okej.
-Stilpoäng. Remember?
-Okej.

Bilen, som hade stått parkerad helt ologiskt snett bakom lokalen, slog på blåljusen och drog iväg på något. Maken ringde 11414. Operatören hade inte ett nå, som det heter, om honom. Hon till och med skrattade åt situationen att en presumptiv buse ville beställa hämtning.

Det fanns inget på honom. Polisen hade varit där för inte första gången, eftersom Hon hade fått honom intagen mer än en gång, men den här gången så var det i praktiken ett flasklarm. Hämtningen, beställd av Henne, var helt klart avlyst.

Jävlar i Helvete vad jag vill veta vad hon sa när hon ringde.

För att inte tala om vad barnen är ut för i dessa dagar.

PAS, UFR och Muren

Förkortningen står för Parental Alienation Syndrome, vilket innebär otillbörlig påverkan av barn i syfte att få barnet att ta avstånd från den andra föräldern. Läs mer En mycket bra sajt, för övrigt. Hemsidan: UFR.

I det här fallet snackar alltså Hon ner maken inför barnen i syfte att de ska stöta bort honom. Det kan man lungnt påstå att Hon gör:

Redan 2004 hörde vi barnen berätta att pappa var en "demon" och mamman då förstås en "ängel". Det är till att ha höga tankar om sig själv. Liknande repliker har vi sedan dess hört relativt ofta. "Mamma säger att pappa är elak", typ.

Vi tog för vana att kontra med repliker i stil med att "vi tycker att det är mamma som är elak mot pappa" Barnet i fråga blev då svarslöst. Man kan undra vad det har sett därhemma, och hur de har tolkat detta.

Vid förhandlingen om interimistisk vårdnad fick Hon en fråga om Hon försökte påverka barnen. Hon nekade förstås.

Påsken är över
På vårt köksbord ligger några kuvert med påskhälsningar och en liten slant från barnens farmor. Hon hade hoppats på ett tillfälle att lämna över dem, men den Berlinmur som nu har byggts upp runt barnen förhindrar detta.

Det måste vara En Viss Socialsekreterare som har fått personalen på barnens skolor och dagis att vända sig mot deras far. Personalen har ju sett honom lämna och hämta i åratal, och borde veta att han inte är någon demon. En av dem har indirekt medgivit detta. -I ett lågmält samtal utan åhörare. Har det utgått en Generalorder i det sociala maskineriet om att barnens far ska stoppas?

Ett annat block i muren är häpnadsväckande nog barnens mormor, Hennes egen mamma som Hon har beskyllt för övergrepp och incest i åratal. Mormodern verkar vara hitrest (50 mil) mest varje helg, och barnens lekande utomhus övervakas faktiskt.
(Detta visade sig vara fel. Det var en "stödperson" vi såg.)

Ett tredje block är den lille Bodyguarden som Soc har parkerat i ett av barnens skolklass. Han har faktiskt vid ett tillfälle fysiskt motat bort fadern. Detta har man bara inte rätt att göra, och jag önskar att det hela hade följts upp juridiskt. Det fanns till och med ett vittne till händelsen.

Bodyguarden är naturligtvis inte officiellt någon slags väktare, han är en bara en övernitisk "resurs" i den klassen som nu har tre "resurser", varav en är läraren. Är sånt normalt?

Vad händer i veckan?
Till att börja med drar SåChic och Hon tydligen igång en omedelbar bodelning, som jag har spekulerat i här. En fjärde orsak kan möjligen finnas: Hennes ekonomi bara måste vara i splillror. Hon går på sjukpenning och bidrag, lägenheten kostar och Soc tänker förmodligen inte hålla henne under armarna hur länge som helst, hur gärna En Viss Socialsekreterare än vill. Hon måste ha kostat samhället sexsiffriga belopp vid det här laget.

En "oberoende" vårdnadsutredning ska eller har dragits igång. Det är lite oklart vilket, men det skulle inte förvåna om den genomförs utan att någon talar med fadern, som Soc har skött saken hittills.

Min JO-anmälan av De Sovande Poliserna har man redan börjat behandla. Det lär väl inte gå fort, men man kan ju hoppas att polisen börjar jobba med fallet, iallafall. (Gör Soc som de har gjort med annat material som inte talar för Henne, så kommer de väl att "välja att inte ha med" polisanmälningen i vårdutredningen. Såna är dom)

Och ett barn till fyller år i veckan. Den envetna farmodern lär nog göra ett försök att överlämna en present. Hoppas det går bättre än förra gången. Det är inte samma ställe, men det är där den nitiske Bodyguarden härjar. Ett tips i all välmening, lille vän: Ger du dig på barnets farmor, så ses vi i Tinget.

13 april 2006

Tungt var det

De senaste dagarna har jag fyllt på med material bakåt. Jag skrev om Julen och om Nyåret. Det var då den här historien kom in i sitt nuvarande skede. Mycket av känslorna och stämningarna från de dagarna kom tillbaka. Det var inte kul, ska ni veta. Jag blev akut deprimerad.

Därav gårdagens lite bittra postning. Glad påsk på er, iallafall.

Var rädda om barn och barnbarn...

12 april 2006

Glad Påsk :-(

Barnens farmor hade påskäggsutdelning på sitt jobb i dag. Chefen hade köpt för mycket godis, så han var snäll och gav det som blev över till henne.
-Ta hem det till barnbarnen, sade han.
-Tack, sade hon. -Det var snällt.

Problemet är bara att hon inte får träffa barnbarnen i fråga . Inte ens dagispersonalen låter henne göra det. Deras mamma, huvudpersonen i denna Blogg, tillåter inte detta.

Undras förresten om de får träffa någon utanför det lilla skyddade universum som hon har byggt upp åt dem? Det Stora Hotet är givetvis fadern, men vi finns nog också med på hennes skitlista. Om inte annat så hamnar iallafall jag där snart.

Så nu står vi här, två som inte är särskilt begivna på sådant, med 2,5 kilo påskgodis att äta upp i helgen.

11 april 2006

Heders, JO!

Uppdatering:

I torsdags JO-anmälde jag polisens anmärkningsvärt senfärdiga handläggning av något så allvarligt som barnmisshandel. (Anmälan gjordes den 2 januari, åklagaren beslöt om förundersökning den 7 mars och ännu har inget gjorts!)

Jag hade väntat mig någon form av kvitto på anmälan som gjordes över webben, men inget kom. I dag kunde jag inte hålla mig längre, så jag ringde.

-Jodå anmälan hade kommit fram, fick jag veta. -Och de hade redan begärt handlingar av polisen!

Heders, JO!

Tidigarelagd huvudförhandling -Vad i allan dar?

De Andra, dvs Hon, har nu krävt huvudförhandling om vårdnaden av barnen och bodelning snarast möjligt, i stället för att gå med på en ny muntlig förhandling. Makens advokat krävde ju detta eftersom Hon och hennes ombud SåChic inte har kommit fram med ytterligare material än det som presenterades vid den muntliga förhandlingen.

Sagda förhandling gav Henne interimistiskt ensam vårdnad om alla barnen i väntan på det slutgiltiga utslaget, som ju kommer efter sex månaders boskillnad. (Stax före midsommar i det här fallet)

Det finns bara en källa till allt Hon påstår att hennes make gjort: Hon själv. Och Tingrätten, liksom några Socialsekreterare har köpt alla påståenden. Märkligt är bara förnamnet. Nåväl:

Varför skulle Hon plötsligt vilja ha bodelning och ett tidigt avslut på processen att upplösa äktenskapet? Den obligatoriska vårdnadsutredningen har inte ens påbörjats. Om dom inte gör den helt utan utan att tala med maken, förstås. Socialförvaltningen är i och för sig kapabel till sånt, har vi lärt oss. Tingsrätten också?

Det finns flera skäl:

  • Hon är i desperat behov av material som finns i utrymmen som bara maken kommer åt just nu.
  • Hon räknar med seger, vill flytta och behöver lägenheten som bytesobjekt. Maken står ju fortfarande för halva kontraktet.
  • SåChich vet att brottsåtalet mot maken inte är något vidare (Nackgrepp och skäll) och tror att en mild dom inte skulle ge dem kött på benen i en kommande skarp förhandling om vårdnad.
Jag skulle föredra att man väntade med alla förhandlingar tills De Sovande Poliserna gör sitt jobb och genomför den av åklagare beslutade förundersökningen mot Henne.

Lite kul vore det nog att få se Hennes min när Polisen ringer upp och förhör henne om misshandel av sitt eget barn...

10 april 2006

SåChic lever!


Texten syns inte så bra, men den går ut på Hon och SåChic nu plötsligt vill ha en tidigarelagd huvudförhandling och inte en ny muntlig sådan, vilket makens juridiska ombud krävde i förra veckan.

Min första tanke var då på den polisanmälan om barnmisshandel som ligger mot Henne. Förundesökningen är inte ens påbörjad trots att anmälningen gjordes den 2 januari och åklagaren beslöt om förundersökning den 7 mars. Saken är JO-anmäld, mest i frustration, av mig.

Att Hon är under förundesökning för våld mot ett (eller två) av barnen bara måste betyda något för Tingsrätten när den sedan tar sitt beslut.

Men polisen sover ju på saken...

08 april 2006

Tystnad. Vad pågår?

Jurister verka faxa varandra i stället för att hälsa. (Faxar dom sina julkort också?) Hennes och makens respektive juridiska ombud har regelbundet faxat varandra när det gäller små och stora spörsmål mellan parterna under hela den här resan.

Det har gällt allt från nycklar till förråd (Ajabaja, Hon. Det är maken som hyr dom!) till krav på femsiffriga belopp för Hennes utlägg (Återkom med spec och kvitton, tack. Hon återkom inte)

Men den sista tiden har det varit tyst från Hennes sida. SåChic, som jag kallar hennes juridiska ombud, skickade härförleden ett beskt fax där Hon krävde att maken skulle sluta att uppsöka barnen eftersom speciellt ett av dem "blev mycket upprört" av att träffa fadern.

Tacka fan för det. Barnet hade inte tillåtits av vare sig Socialsekreterarna, kvinnojouren (De finns häROKSå) eller mamman att över huvud taget kontakta eller nämna sin far.

När detta äntligen sker, så blir barnet så klart positivt exalterat. Detta måste upplevas som en prövning för Soc och en plåga för modern. Ett barn som älskar sin pappa är ju inte ett politiskt korrekt barn i det universum dessa vuxna lever i.

Svaret på sagda fax var en amper påminnelse om att man faktiskt kan stöta på varandra slumpmässigt, och att det var det äldsta barnet som själv sökte upp fadern den där gången. Vad gäller överlämning av diverse material "hänvisas till tidigare kommunikation".

I tidigare kommunikation är de juridiska ombuden ense om att det är bara att faxa en lista på det den ena kräver av den andra, så överlämnas detta på överenskommet sätt.

Fast det gäller ju inte Henne, förstås. Hon har besöksförbud på maken (och han på Henne) och skickar då fram det äldsta barnet att hämta grejor från makens lokal (det var då jag ringde upp Henne och berättade att vi hade bytt lås på lokalen)

Till saken:
På hela förra veckan har makens jurist inte hört ett dugg från SåChic (Hennes ombud) SåChic är i vanliga falla rätt snabb med sina arroganta skrivelser där hon framför Hennes absurda påståenden och krav.

Just nu ligger det obesvarade faxrepliker och väntar på uppföljning. Inte heller har SåChic och Hon lyckats tillföra förundersökningen något. Den förundersökning som Tingsrätten hänvisade till i sitt interimistiska utslag i mitten av Mars.

Förklaringen kan vara så enkel som att SåChic begår ett utvidgat påsklov (men då hade hon väl meddelat detta?) eller bara vinterkräks lite. Den sjukan tar ju en vecka.

Barnens farmor anser att tystnaden är illavarslande, att det snart kommer någott av det värsta man kan föreställa sig från det hållet.

Men själv tror jag att det beror på att SåChic och Hon har samarbetsproblem. (Alla som har haft att göra med Henne får det, förr eller senare. Man klarar bara så och så mycket från en rabiat megaloman) Hon har ju kommit med mängder av påståenden och utfästelser som sedan inte gick att belägga på något sätt. Ingen lätt sak för en jurist som dessutom själv gått ut med några av dumheterna. Och de senaste faxen från makens ombud har ju inte varit bock-och-tack, precis...

07 april 2006

Brevet -ett ljus i slutet av tunneln?

Ett ljus i tunneln kan ju lika gärna vara ett mötande tåg, men ändå:

Den sista mars skulle Hon och hennes juridiska ombud ha lämnat in kompletterande uppgifter som styrkte Tingsrättens interimistiska beslut att ge Henne ensam vårdnad om barnen till dess att saken var slutgiltigt avgjord.

Uppgifterna kom aldrig in. Motparten hade hotat med att förstärka brottsanmälan (som rör sig om skäll och nackgrepp) med "grova brott". Detta bidrog till det interimistiska domslutet, men enligt åklagaren har motparten [Hon och hennes lika rabiata ombud] dragit tillbaka den aviserade utfyllnaden av åtalet. Tystnad råder nu från den sidan. Åklagaren har meddelat att den som har hand om min barnmisshandelsanmälan mot Henne har lagt ärendet "sist i högen". Märkligt.

Så Chict. Låt oss kalla hennes juridiska ombud så. Så Chic. Inget mer om den saken.

De lyckades få Henne att ha ensam vårdnad om barnen och besöksförbud på henne och lägenheten för maken genom att komma med beskyllningar som de sedan själva inte ens försökte styrka. Man tar sig för pannan. Nåväl:

Ett brev från makens juridiska ombud har nu gått till Tingsrätten:

Den [datum] tillerkände tingsrätten [Henne] ensam vårdnad om parternas [X] gemensamma barn. Skälet härför var att det förelåg sådana motsättningar partnerna emellan som omöjliggjorde samarbete kring barnen. Den gemensamma vårdnaden kunde därför inte bestå. Tingsrätten förklarade att det var förenligt med barnens bästa att [Hon] i denna situation tillfälligt skulle tillerkännas vårdnaden.
[Makens] inställning och yrkanden kvarstår oförändrande.
Av det tillfälliga beslutet framgår att [Hon] genom sitt ombud jur kand [SåChic]senast den 31 mars 2006 skulle ha meddelat tingsrätten vad som skett i förundersökning.
I avsaknad härav och efter samtal med kammaråklagare [BÅ] den 31 mars 2006 får jag meddela tingsrätten följande:
Förundersökningen mot [maken] är avslutad. [Hon] har genom sitt målsägarbiträde begärt komplettering av förundersökningen. Denna begäran har av henne själv frånfallits. Något beslut har inte fattats i åtalsfrågan.
För tingsrättens kännedom får dessutom meddelas att [maken] gjort polisanmälan mot [Henne] rörande brott mot [ett av barnen]

[Maken] yrkar att tingsrätten ånyo prövar skälen för sitt beslut och snarast möjligt kallar till nytt muntligt sammanträde.

Förhållande att något beslut inte fattats i åtalsfrågan och att [Hon] dragit tillbaka sin kompletteringsbegäran måste tolkas så att den hotbild hon gett sken av inte har den vidd eller intensitet som uppgivits.

Barnen har varit utan deras far i snart fyra månader. Det kan inte anses förenligt med deras bästa att de på detta sätt fråntas all kontakt med deras far.
Tingsrätten har i det tidigare meddelade tillfälliga beslutet nekat [maken]umgänge med stöd av en pågående förundersökning. Förundersökningen är nu avslutad.
[Maken] gör gällande att det inte föreligger någon hotbild mot vare sig barnen eller [Henne]. Det finns inga omständigheter -utöver [Hennes] uppgifter- som ger stöd för någon brottslighet.
Tingsrätten har genom sitt tillfälliga beslut äventyrat [X] barns kontakt med deras far. Ett beslut som i allt vilar på moderns uppgifter om en icke utredd misstanke om brott. För barnens bästa måste ett sådant äventyrande -även om det är tillfälligt- vila på en än robustare bevisning.
Sålunda krävs nu, för iakttagandet av barnens bästa, att tingsrätten omprövar skälen för sitt beslut och omedelbart kallar till ny muntlig förberedelse.

Ord och inga visor, vänner.

Hon och hennes jur kand till ombud har alltså vunnit en delseger genom att utlova än värre brottsanklageler än de som ligger, utan att sen kunna få fram något. De anklagelser som ligger handlar alltså om skäll och nackgrepp. Samt att maken har hållit i ett av barnen som inte ville städa sitt rum.

Värt att påpeka är också att alla påståenden om hotbilder och våld kommer från Henne, enbart Henne och ingen annan.

Dessa Hennes konstaterat obestyrkta utsagor har kostat samhället åtslilligt, både i pengar (skyddat boende och detta på hotell tidvis!) och resurser som borde ha använts till de som verkligen behövde hjälp.

Socialsekreterarna i vår stad borde skämmas. De har inte ens kontrollerat Hennes påståenden, bara ångat på i en feministisk-politiskt korrekt ROKS-anda. Jag har talat med deras chef om ett par märkligheter i hanteringen. Chefen sade att så får det här inte gå till, jag ska tala med dem.

Om chefen snackade med sina medarbetare vet jag inte, men vi har då inte märkt något av detta utlovade snack. Ingen har kontaktat någon på makens sida i konflikten, trots att chefen i fråga sade att detta var rutin. Det är enbart Hennes ord som gäller hos de FemiNitiska socialsekreterarna i våran stad.

Dax för en ny JO?

PS Ja, jag vet. Hon är manipulativ och verbal värre, men soc har nu passerat den vanliga halveringstiden för hennes vänskapsrelationer med råge, liksom en etisk anständighetsgräns. Dax att tänka själva nu, kära socialsekreteriat!

Barnen far illa. Jävligt illa just nu.

06 april 2006

JO!

Nu har jag gjort det. Lagt mitt livs första JO-anmälan. Det känns lite högtidligt att i god demokratisk anda använda sig av ett demokratins verktyg för att påpeka fel i myndighetsutövande.

Polisens myndighetsutövande.

Det var överraskande enkelt. Det gick att till och med att göra on-line. Bara fylla i blanketten på JO-sajten och trycka på SÄND i sista rutan så var det klart. Vad det handlade om? Det här.

Polismyndigheten (och åklagaren?) där vi bor har i praktiken låtit ett ärende om något så angeläget som barnmisshandel bara ligga och drälla i 96 dagar nu.

Jag lade anmälan i förmiddags. Undras hur snabbt det går?

Drömreaktionen från JO vore att dom omedelbart satte lite blåslampa på De Sovande Poliserna, men det är nog naivt.

Mardrömmen är att JO inte beaktar pågående utredningar och skriver av saken.
Mardröm två: JO tar sån tid på sig att allt är över när han agerar.

Som vanligt lär väl verkligeheten bli något mellan dessa poler. Vi får se.

04 april 2006

Barnmisshandel -Hennes!

Vid ett tillfälle i mellandagarna tappade Hon humöret när ett av barnen tappade en smörklick på Hennes tallrik. Hon ryade och skrek (inget ovanligt) och tryckte ner barnet mot tallriken med ett hårt nackgrepp, så hårt att barnet grät av smärtan.

Detta berättade barnet för sin far (det hela tilldrog sig medan makarna fortfarande bodde under samma tak) samma dag. Fadern blev helt förvirrad och ringde mig. Vad ska vi göra, undrade han. -Ge mig luren, sade jag och fick hela berättelsen direkt av barnet.

Vi dryftade sedan saken under den hemska nyårshelgen. Det Hon hade gjort var kanske inte vad jag och min generation skulle kalla misshandel, men det var ändå grövre än det våld från makens sida som skildras i den polisanmälan och förundersökning som pågår mot maken, och som kan kosta honom vårdaden och all kontakt med barnen.

Jag beslöt mig. Anmäl!

Anmälan lades den andre januari i år, av mig. Jag började med att ringa in den, men när det visade sig handla om barnmisshandel så skulle jag inställa mig personligen på stationen. Så gärna.

Anmälan var förstås bara ett litet motstygn till Hennes förtal, lögner och fria fantasier, men ändå. En moder hade burit hand på sitt barn. Sånt är allvarligt, fick jag veta. Ärendet skulle omedelbart till en jouråklagare och jag skulle få återkopping.

Inget hände. Inget hände, och det hände inte ett dugg på den fronten. Jag levde i tron att min anmälan hade gått in i den stora utredningen, eftersom jag trodde att maken hade gjort en egen anmälan för samma händelse.

Häromdan fick jag klart för mig att så inte var fallet. Det fanns bara min anmälan! Vad är det då som gör att en barnmisshandelsutredning blir liggande?

Idag ringde jag om återkoppling. 96 dagar efter anmälningen. -Jodå den är "ej slutredovisad". Det betyder att den inte är nerlagd, tack för det lilla.

Handläggare MJ handlade anmälan i januari och lämnade ärendet till åklagaren, givetvis samma åklagare som har hand om de andra anmälningarna i denna pyttipanna.

Åklagare beslöt om förundersökning den 7/3. Den Sjunde Mars 2006. 67 dagar, sextiosju dar, efter anmälan! Ärendet gick till en förundersökare som har varit med i den här historien tidigare. Vederbörande har sedan dess inte gjort ett dugg.

Det trista (och konspiratoriska) är att ju längre just det här drar ut på tiden, desto mer vinner Hon på det hela. Varför? Jo, hon har just nu ensam vårdnad om barnen och desto längre man har detta, desto mer tenderar domstolar att döma till den tillfälliga vårdnadshavarens fördel eftersom den tillfällige vårdnadshavaren har haft barnen så länge.

Har den som nu har ärendet på sitt bord något emot maken? Ja, säger han. De kom inte alls överens när de pratade senast. Heller.

Att Hon är både direkt olämplig som mamma och dessutom oförmögen att ha hand om sina barn, och att både Hon och Hennes juridiska ombud ljuger och manipulerar så att det står härliga till, får inte bara mig att fundera på hur det gick till när självaste Polismyndigheten slog till bromsarna i det här fallet. Anmälan talar ju inte precis till Hennes fördel och det är bara bra om förundesökningen drar ut på tiden, så att detta inte kommer med när tingsrätten ska sätta vårdnanden.

Barnet har berättat för sin pappa att mamman ofta går så hårt åt barnet verbalt, men inte fysiskt, (än så länge!) att barnet gråter.

Barnmisshandel verkar inte vara så allvarligt för en del som för andra. MJ, åklagaren och En Viss Förundesökningsledare, till exempel.

Vem har numret till JO?