24 september 2010

Skolan!

Pappan fick i dag ett mail från det äldsta barnets lärare. H*n hade varit i skolan två dagar den här veckan, och dessutom varit både kontaktbar och trevlig. Två av fem, men ändå. Detta hör sannerligen inte till vanligheterna. Det var den goda nyheten:

Bortrest
Mamman är borta över helgen och hade mer eller mindre dumpat barnen hos pappan innan hon åkte. Resultatet: Två av barnen är nu ensamma hemma i Hennes lägenhet och de två andra är med pappan.

Utbrott
Från början var tre av barnen hos pappan. (Gissa på det fjärde!). Barnet med det besvärliga temperamentet kom till pappan med de andra i går, men åkte senare hem efter en serie mycket svåra utbrott. Pappan fick faktiskt hålla i barnet för att h*n inte skulle göra sig själv eller andra illa.

Månadspeng
Barnens Farmor och jag har länge varit noga med att ge månadspeng till barnen, men nu är det läget omtolkat. Bara de som går i skolan får full månadspeng. De som inte gör det får till en början hälften, sedan inget alls.

Detta sedan vi hade insett att de två äldsta —skolkarna— infann sig hos pappan enkom för att få slantarna. Sedan åkte de tillbaka till mamman. Ofta samma dag.

Barnen får faktiskt ingen månadspeng eller motsvarande av mamman. Däremot belönas de ibland med en slant när de utför olika sysslor. Detta går att diskutera, men jag anser att det är förkastligt. Att hjälpa till där hemma ska inte vara kopplat till pengar. Hjälper till gör man bara, månadspeng eller inte.

Punkt.

20 september 2010

Gå till skolan, var det

Pappan har nu tre av barnen hos sig. Två av dessa går till skolan med lust och glädje —Kanske lite överdrivet, men ändå. Sen blir det värre. Det tredje barnet är det med det besvärliga temperamentet, som tillbringade exakt en dag i skolan i förra veckan. (Det  fjärde sitter framför PC-n hemma hos Henne och struntar i skolan)

Två av dem var det alltså inga som helst problem med. Men det tredje gick bara att inte få iväg till skolan. Gissa vem?

Pappan hade bara att ringa och meddela att h*n inte skulle komma. Vad skolan svarade på detta vet jag inte, men de uppskattade förmodligen i alla fall gesten. Mamman lär nämligen näppeligen ha gjort samma sak i samma läge, vilket inte torde ovanligt vad vi vet.

18 september 2010

På hörnet

Pappan stod på  hörnet vid sin gamla gata i går. Den här helgen har han rätt att umgås med alla fyra, men han vägrar —på förekommen anledning— att gå upp till lägenheten. Mamman är helt enkelt för svår numera.

Vilka skulle komma?

Mamman svarar inte längre på vare sig SMS eller mail, och vid röstsamtal tar det bara någon minut innan hon spårar ur och vräker ur sig saker,och detta i barnens närvaro. Barnet med det besvärliga temperamentet har mycket riktigt tagit åt sig av detta och pratar numera som en sjåare, som det hette förr i världen. H*n håller på att lära sig att det inte är en bra ide i mitt sällskap.

Tre kom. Alla utom det äldsta, som sitter kvar vid PC-n.

Skolan
Det äldsta har förklarat att h*n ska spela ett spel som kom ut förra helgen i en veckas tid, och sedan bevärdiga skolan med sin närvaro. Detta en hel månad efter skolstart. Pappan vet inte om skolan har hört av sig till mamman i ärendet, men vi kan i alla fall hoppas.

Barnet med det besvärliga humöret har varit i skolan en dag den här veckan. Har skolan hört av sig? Vet ej.

De två andra gillar i alla fall att gå till skolan, och där är det inga problem. Det dyslektiska barnet är nu bland likar i en klass för just dyslektiker, och det är förstås ett lyft (Utan pappan hade h*n aldrig kommit dit).

Hursomhelst
Vi hade en mycket trevlig dag med barnen. De ska i kväll gå och fiska lite. Veganer som fiskar!!? Lugn. De kastar i fångsten igen.

15 september 2010

Jag finns nu även på Fejjan

Jag har nu öppnat konto även på Fejjan, mest för att muta in namnet. Vi får se vartåt det leder. Hursomhelst: Mamman är värre än någonsin. Inte överraskande.

06 september 2010

Läget?

Det kom en kommentar med den innebörden och jag insåg att jag inte hade skrivit på länge, delvis för att jag hade trott att pappan inte ville att jag skulle skriva om följande, vilket alltså var fel:

Skolan är igång
Två av fyra går nästan lustfyllt till skolan och trivs storligen. Ett tredje blir pappan helt enkelt inte klok på hur mycket h*n närvarar och det fjärde (gissa vem?) har högtidligen förklarat för pappan att h*n kommer att börja gå till skolan den 20 September, en månad efter skolstart. Resonemanget bakom detta är oklart, men vederbörande verkar inte ha klart för sig att goda betyg är bra att ha. Inte heller att man kan få gå om sin klass om det vill sig illa.

Pappan har haft många och långa snack med barnet, men det verkar som om barnet inte riktigt har greppat allvaret. Skolan är ingen buffé, den är obligatorisk. Man måste faktiskt gå nio år i skola i det här landet.

Mammans agerande i denna fråga verkar vara noll. I våras, när skolket blommade ut, fick vi höra att 'h*n 'var så lycklig' och avkopplad när h*n spelade'. Fint, mamman. Tänk fem år framåt om du kan.

Det andra frånvarande barnet har pappan haft svårt att få fram fakta ur. Det  är oklart hur mycket h*n egentligen går till skolan, men mamman har sagt att barnet är 'mycket svårt' att få iväg om morgnarna. Då kan man tänka siig.

Mamman,ja?
I månader har varje samtal med pappan havererat inom minuter. Mamman far ut i okvädingsord till och med när de pratar om olika praktiska göranden och låtanden med barnen. Till slut ledsnade pappan och helt enkelt vägrade verbal kommunaktition med henne. SMS och mail fick räcka.

Lärarna och Soc
Vi, Barnens Farmor och jag, är djupt besvikna.Samhället har svikit de barn som behöver hjälp. Det äldstas skola skickade en orosanmälan till Soc i våras. Inget hände.

Nu får pappan inte längre lärarnas veckobrev från tre av barnens lärare, som alla var de samma som i våras. Han har mailat dem i ärendet utan att få svar.

Det hela är lite märkligt, tycker jag, eftersom de lärare pappan har varit i personlig kontakt med kvickt lärde sig att det var han som engagerade sig för barnen, inte mamman. Har en vårdnadshavare mandat att stoppa utskick till umgängesföräldern?

...sen har vi det här med en utlovad jul på en annan kontinent. Men det tar jag en annan gång.