30 september 2008

En dag i skolan

Förra måndagen var pappan en dag med sitt äldsta barn i skolan. Det var då han fick veta att mamman målar upp sin och barnens situation som om pappan är vore ute ur bilden. I går var det dags med ett annat barn. Pappan dök upp efter första lektionen och var sedan med hela dagen innan han började ett kvällspass.

Barnet är det barn som hade svåra problem med lärare, kamrater och till och med studirektorn i sin förra skola. En bestraffningsmetod där var faktiskt att h*n inte fick äta mellanmål. En annan att barnet inte fick följa med på skolutflykt. (Läs här, och även här. Vi anmälde saken och det blev inget. Förstås) Så verkar det inte gå till på den nya skolan.

Pappan visste redan att det hade gått bra med skolstarten, och läraren fyllde på med sin glädje över barnets framsteg och färdigheter på olika områden. Barnet trivs och det finns inga tecken på konflikter eller friktion med de andra barnen i klassen.

Om den här läraren också varit i villfarelsen att pappan var ute ur bilden, så visade h*n inget om detta. Bara uppskattning över en pappa som bryr sig om sitt barn. Det gör han ju.

29 september 2008

Helgen med barnen

Pappan hade barnen den här helgen. De gjorde inget stort —om man inte räknar med lördagmiddagen hemma hos oss. Jag hade som vanligt gjort en vegetarisk La Sagne lasagne åt oss vuxna medan barnen åt pasta, broccoli och burgare baserade på vegobiffar. La Sagnen Lasagnen var baserad på en vegeterisk sås, som jag gör precis som jag gör den vanliga, fast nu med diverse rotsaker i stället för färsen. Och mjölk i bechamelsåsen (soyamjölk fungerar bara inte i redningar), något som den icke helt 100%-ige veganen barnens pappa accepterade. Men det äldsta barnet ville inte ens provsmaka på såsen av det skälet. H*n är en ganska strikt vegan.

Soya
Att såsen var brunröd väckte misstankar. Jag förklarade att det berodde på soyan i den, och det accepterades. Emellertid: Ett av barnen berättade att mamman hade varit med i skolmatsalen en gång och då förklarade hon för personalen att soya 'inte var nyttigt'. Med tanke på att barnen äter mycket soyabaserad mat, soyabiffar, -mjölk, och tofu till exempel, så vore det en katastrof för deras matintag om Hon tog bort soya ur deras kost. Det skulle i princip bara bli pasta och potatis kvar för dem att äta. Så långt verkar hon inte ha gått. Ännu. Knacka i trä.

Det äldsta barnet
I början av den här resan var det barnet det som mest markerade mot pappan. Hela 2006 och en god bit in på -07 var h*n den som tog ut avstånd, vägrade till exempel att sitta med runt matbordet och emellanåt vägrade att komma till de då övervakade träffarna med pappan. Nu är beteendet ett helt annat.

Barnet är mer harmoniskt hemma hos pappan och har till och med sagt att h*n skulle vilja bo där på deltid. Vad som orsakat förändringen —som skett gradvis— vet vi inte. Men vi vet att pappan har respekterat barnet trots det vrånga beteendet och att han aldrig skrikit åt det. Inte heller åläggs barnet sysslor som att dammsuga eller att gå och handla, som det får göra hemma hos mamman. Barnet koppar av hemma hos pappan och med oss. Det gläder.

Helgen blev alltså bra och vi fick en stund till med barnen när vi kom förbi på söndagen och hämtade ett av dem till ett kalas på stan.

Den här veckan ska pappan vara så mycket han kan med sina barn. Så gott som all hans lediga tid är inplanerad med dem. Då är det bra att helgen gick så bra som den gjorde.

24 september 2008

Ensamma mamman

I måndags var pappan barnvakt åt de två yngsta. Nejnej, inte hemma hos Henne förstås, men de var med honom i hans hobbylokal inte långt från den före detta gemensamma bostaden. De två äldsta redde sig själva de timmar det handlade om när Hon var på föräldramöte.

Finns det en pappa i bilden?
Två av barnen har bytt skola och ett av dem är det som har haft problem med kamrater, lärare och till och med studierektorn i sin förra skola. Det ser bra ut för dem just nu. De har kommit in fint i den nya miljön. De två andra barnen är kvar i samma skola, men har nya lärare.

När pappan –som har rätt att förhöra sig om barnen och skolan i ett utslag från tingsrätten– var med ett av dem och presenterade sig för läraren, så möttes han av glad förvåning.

Jag visste inte att pappan var kvar i bilden!
Lärarens glädje över att bägge föräldrarna finns i barnens liv till trots, så var det här definitivt inte bra. Läraren hade dittills bara pratat med mamman, som tydligen inte har sagt något om pappan.

Vad läraren visste, så var Hon alltså helt ensam med fyra barn. Det här med att pappan har rätt att förhöra sig om barnen i skolan har mamman struntat i förut, och gör det alltså igen. Pappan får gå en ny vända med kopia på tingsrättens beslut till de olika lärarna.

Nu vet läraren att pappan är med på banan, vilket förstås är bra. Mindre bra är att mamman numera utmålar sig som ensam och utan stöd för att vinna sympatipoäng. (Jag har fått hennes nya självbeskrivning från annat håll också)

Eller vill Hon verkligen att pappan ska ut ur barnens liv? Tanken oroar. Visst. Hon skulle förlora åtskilligt i både pengar och insatser om pappan inte längre var kvar i barnens liv, men genomtänkta beslut är inte vad Hon är känd för.

19 september 2008

En suck av lättnad

Det här har väl inte med den här historien att göra, men ändå. Jag var på en efterkontroll i form av datortomografi i förra veckan. Nu har resultatet kommit: De såg inget 'otyg'.

Så långt allt väl. Nästa kontroll blir i februari. Går den också bra, så blir det några ettårskontroller till innan jag kan förklaras ren.

17 september 2008

Tradera -för sista gången?

Jag har skrivit om att Hon säljer saker som barnen har fått av oss, på Tradera.com, och att det äldsta barnet fick en rygga av sin farmor i helgen på villkor att den inte såldes. Därmed fick ju barnet veta att vi hade sett att de agerade på Tradera. Och barnet skulle behöva tala för mamman att den nya ryggan var villkorad.

Vi har funderat på hur vi skulle ta det om ryggan lades ut, hur det skulle påverka klädköp, julklappar med mera och stålsatt oss inför svåra beslut. Hur kul är det att ge bort något när det kanske säljs bara ett par veckor senare? Men barnen kommer att frysa när deras mamma struntar i att skaffa varma kläder och skor!

Facit
Oron förefaller obefogad. Alla deras pågående auktioner på Tradera har nu dragits in. Återstår möjligen bara att fundera på varför. Skämdes hon för de små belopp det handlade om, eller blev hon rädd för att våra presenter och inköp till barnen skulle upphöra?

Lite mer angenäma funderingar, må man säga.

Höst

Det är över en månad sedan som pappan hade barnen utanför tingsrättens utslag: Varannan helg. Jag trodde först att det var mamman som strulade, men det berodde på skolstarten. Två av barnen har bytt skola sedan i våras och detta till en som ligger sämre till vad pappan anbelangar. Han får en omständigare färdväg när han tar dem till skolan, och risken att komma för sent är överhängande.

Med tanke på detta och att barnen ska komma in i sin nya skolmiljö, så har bägge föräldrarna varit överens om att vänta innan pappan har dem mitt i veckan. Men nu är det dags. Pappan hämtar de två yngsta i eftermiddag, tar dem till och från skolan i morgon och till skolan igen på fredag. Sedan jobbar han i helgen.

Barnen får gå upp lite tidigare än vanligt för att hinna i tid, men det gör nog inte så mycket.

De är ju med pappa.

15 september 2008

Gåvovillkor

Det här med att mamman och barnen säljer saker som de har fått, på Tradera.com, sjönk ganska djupt in. Det är olustigt och deprimerande att se leksaker och kläder som vi har givit barnen ligga ute på nätet för budgivning. Det är mer än tre månader till jul, nästa stora presenttillfälle och vi har därmed betänketid. Ska vi över huvud taget ge dem någonting att ta med hem till mamman? Kanske det här kan bli en indikation på hur vi kommer att hantera saken:

Ryggan
Pappan hade barnen i helgen. Vi kom förbi som vi brukar och hade med veckopeng som vi brukar. (Man kanske skulle kalla det 'fjortondagarspeng' eftersom barnen inte får något peng av mamman och av oss bara när de är med pappan) Nåväl:

Barnens Farmor har via sitt jobb fått en ryggsäck som visade sig vara anpassad för att ha en dator i, och en bärbar PC är just vad det äldsta barnet har (en släktings avlagda). Men vad skulle hända om barnet kom hem till mamman med en sprillans ny och fin rygga. Skulle Hon lägga ut den på Tradera i hopp om att få en hundring eller så för den?

Jag räckte i alla fall över ryggan till barnet och visade en del finesser, man kan till exempel lätt konvertera den till axelväska, och h*n blev glad. Det här var precis vad h*n behövde. Sedan förklarade jag lugnt att h*n fick ryggan på ett villkor.
-Vad?
-Jo, vi har sett att ni säljer saker som ni har fått av oss på Tradera. Du får lova att inte sälja den här på Tradera.
-Jag lovar, kom det blixtsnabbt. -Jag ska se till att Mamm —ingen ska få sälja den.

Vi får hoppas att det blir så. Annars blir det svårt för oss att ge saker till barnen och låta dem ta hem dem till mamman. Och hösten är på G. Blir den som förra och förrförra året, så kommer barnen att sakna varma skodon och kläder för årstiden. Då vill man kunna rycka in. Så har vi felsägningen. Vi tar den en gång till:

-Jag ska se till att Mamm —ingen ska få sälja den.
Det är alltså mamman som bestämmer vad som ska säljas på Tradera.

Konstigt nog
Jag var inställd på att barnet skulle neka till att de sålde saker på Tradera och till och med behöva visa de pågående auktionerna för barnet och berätta om barnets unika alias i olika nätsammanhang, men det behövdes inte. Barnet protesterade inte och det verkade till och med som om h*n inte var överraskad av att vi kände till försäljningarna. Eller så kanske h*n skämdes lite över saken och vill prata så lite som möjligt om det. Ingen av oss vuxna pratade i alla fall mer om Tradera i helgen.

Hursomhelst. Ser vi den här ryggan på Tradera, så blir det alltså svårt med gåvor till barnen framöver. Vi hoppas verkligen att få slippa detta.

05 september 2008

Notiser

Pengarna
De skadestånd till Henne och två av barnen som pappan betalade via kronofogden kom fram i förra veckan. Pappan fick ett SMS där mamman skrev att hon hade 'tittat på kontot' och sett att pengarna var där.

Det tog konstigt nog nästan en månad för fogden att uträtta ärendet. Min spekulation att Hon stod under indrivning verkar ha kommit på skam.

Fast ett av barnen svarade bara kortfattat 'Ja' när pappan frågade om h*n hade fått pengarna. Vad h*n vill göra med dem, får vi vänta med att höra. (Själv är jag mest nyfiken på om barnen vet att de får nästan 1500:- i ränta också, förutom de fem tusen de har vetat att de skulle få)

Tradera
Ett par stickrepliker förra helgen —tillsammans med att jag nu har lärt mig att söka på 'avslutade auktioner' på Tradera.com— har givit en delvis annan bild än tidigare. Det måste ha börjat med att det äldsta barnet började med att sälja lite 'urväxta' leksaker där. Sedan har andra barn och även mamman hängt på med stort och smått.

Vi har sett julklappar för hundratals kronor gå för en femtiolapp,  hundrakronorsleksaker i oöppnad orginalförpackning säljas för en tia och massor av Legobitar ur olika byggsatser som vi har givit barnen gå för en krona eller två. Där måste det ha varit barnen som har agerat.

Barnkläder, skor och olika (vuxen-)böcker bör mamman ha svarat för. Frånsett böckerna så känner vi igen både kläder och skor som barnen har fått med sig hem till Henne från pappan. Det känns inte så kul.

Kontantfritt, var det
Barnen får alltså inga veckopengar av Henne. Deras enda tillskott av kontanter sker när de är hos pappan varannan helg. Då kan det skvätta lite, förutom den veckopeng de alltid får av sin farmor. Enda villkoret är att de verkligen är med pappan och sover över där, vilket har kostat det trilskande barnet ett par uteblivna veckopengar.

Förra året hette det att barnen fick en slant när de hade utfört olika arbetsuppgifter i hemmet, det äldsta är till exempel den som går och handlar där. Numera så utför de sina uppgifter utan att få någon slant för det. Mamman har à propos detta sagt till pappan att hon har tillräckligt med utgifter och att han borde 'känna sitt ansvar för barnen'. Underförstått att han skulle svara för deras veckopengar också när de är hemma hos Henne. Men där går det en gräns. Pappan har tillräckligt med utgifter för barnen ändå. (Han har till exempel köpt tre mobiler och håller kontantkorten i dem vid liv. Det är han som betalar för olika fritidsaktiviteter och det är han som aldrig får tillbaka olika utlägg som mamman har lovat att betala sin del av)

I ljuset av detta känns det vemodigt, nästan sorgligt, att läsa vad som ligger ute från barnen på Tradera. En spänn är pengar för dem, ser det faktiskt ut som.

Man skulle kunna tänka att nu när skadestånden har kommit, så skulle annonseringen avta. De har ju pengar nu, både mamman och två av barnen. Icke. Pågående auktioner på ett antal objekt i tiokronorsklassen som ingen tycks vilja buda på förlängs löpande.

Oroväckande