31 oktober 2007

PAS-barn II

PAS står ju för 'Parental Alienation Syndrome' och handlar om att en förälder, i det här fallet Henne, gör sitt bästa för att få barn att mer eller mindra hata den andre föräldern, i vårt fall barnens pappa. Syndromet är inte accepterat av vetenskapen, men vi har sett det på nära håll. Läs mer i länkarna till höger.

PAS-barn I
Det äldsta barnet var helt klart under hård press att förskjuta sin pappa under det första året efter separationen. Det var till exempel inte ovanligt att h*n vägrade att vara med på träffar med pappan, eller att h*n ringde upp pappan bara för att komma med rena okvädingsord. Detta förmodligen med mamman stående bakom, coachande. Tyvärr kan jag inte utesluta att BUP hade ett finger med i spelet också. BUPparna där vi bor är inte helt förutsättningslösa när det gäller män och skilsmässor, om man säger. Nåväl: Det senaste halvåret har det hänt saker.

Barnet i fråga har lugnat ner sig åtskilligt när det gäller agget mot pappan (men är fortfarande lika spelgalet) och det var längesen det inte ville träffa pappan. Det var då Hon tvingade barnet att följa med. Jag spekulerar i två anledningar till den bättre relationen med pappan.

Dels växer barnet och blir klokt nog att bilda sig en egen uppfattning om världen, och sen har det fått en ganska tung roll därhemma. Nämligen att ta en massa ansvar som mamman inte tar. Det mest flagranta är att barnet, inte mamman, är den som går och handlar i familjen. Nu senast var hon ensam från barnen hela helgen och det första barnet fick göra på måndagen var att gå och handla. Det var så gott som tomt i kylen. Gissningsvis fick h*n städa upp efter mammans helg med fylla och Hamstermannen också. Och h*n har en bit kvar till tonåren...

Om mamman behöver barnets instatser där hon själv inte förmår, så är det förståeligt att hon inte pressar i det åsikter som barnet egenltigen inte har. Nu har hon bytt fokus på sitt PAS-ande:

PAS-barn II
Ett av barnen som förut var tajt med pappan har ändrat beteende det senaste halvåret. Från att ha varit öppen, utåtriktad och meddelsam har h*n slutit sig och blivit stundtals aggressiv. Pappan har fått höra saker om sig själv som han aldrig hört från det barnet. Likaså pratar barnet inte längre alls om förhållandena därhemma.

PAS igen, alltså.

Barnens Farmor har använt uttrycket 'kväst' om beteendeförändringen, och det är svårt att säga emot. Inåtvändheten kopplad med aggressiva utbrott kan bara vara tecken på att barnet inte mår bra. Det har blivit något bättre sen pappan fick sin utökade umgängesrätt, men trenden är nedågående om man säger. Vi tror oss nu veta vad det hela kan bero på.

BUP
Mamman har berättat för pappan att hon går på BUP med barnet i fråga sedan en tid som mycket väl stämmer överens med barnets ändrade beteende. Barnet självt vägrade till en början att bekräfta detta. All info om saken fram till helt nyligen kom uteslutande från Henne, och det var enbart infon om att de gick där och att ett yngre syskon tydligen 'står på kö'.

Helt nyligen fick pappan veta lite mer om BUPpandet. Barnet och mamman träffar tillsammans 'en tant som pratar med mamma, likadant som mamma'. Sen var det stopp.

Barnet får alltså inte vara i enrum med psykologen. Gissa om allting filteras av Henne då?

En psykolog värd sitt salt borde nog ta tillfälle att samtala med barnet i enrum, tycker jag.

En psykolog värd sitt salt borde också ha insett vid det här laget att allt inte står rätt till, tycker jag.

Men, det är klart, såna är dom på vårat BUP. Männen är odjur.

28 oktober 2007

Ett av Hennes löften är nu infriat

Det ni. Det trodde ni väl inte? Möt Tom:

Bilden är inte bra. men den enda jag har just nu. Bättre följer


För ett och ett halvt år sedan lovade Hon barnen ett husdjur. Det talades om en kanin eller en hamster. Det blev en guldhamster. Och det var förstås barnens pappa som infriade Hennes löfte. Vad trodde ni. Att Hon skulle stå för sitt ord, eller? (Det där var elakt, men hon har faktiskt statistiken emot sig när det gäller att hålla löften)

Han har alla fyra barnen den här helgen också. So far, so good, vill jag påstå. Men lite smolk finns det alltid:

Hygienen
Jag har rapporterat att hygienen har blivit bättre den senaste tiden, men nu luktade ett av barnen som förut: Snusk och fattigdom.

Yppandeförbudet. Igen
Tre av ungarna kom på kickboards och de hade inga som helst skydd den här gången heller. Jag blev faktiskt lite grinig, eftersom jag tycker att det är viktigt med skydd då med. Det tyckte barnen också. I somras.

På mina frågor, till gränsen till tjat, om skydden fick jag intetsägande svar och dessa blanka ansiktsuttyck som jag så väl känner igen vid det här laget: Barnet i fråga vill/får/kan inte lämna ett tydligt besked, gissningsvis för att det speglar en negativ aspekt på tillvaron med Henne. Jag kan bara dra slutsatsen att skydden återigen är 'borta'. Det har hänt förut och de har kommit tillbaka.

Nu känns det på något vis som om skydden är borta för gott. Jag vet inte varför. Skulle något av barnen skada sig i ett fall så vet jag i allafall en som kommer att få sina fiskar varma. (Tänk om Hon har sålt dem. Hemska tanke!)

PAS
Vi har berättat en längre tid om det äldsta barnet och dess utsatthet för mammans antipappa-propaganda. Det har lugnat sig på den punkten, barnet i fråga är inte så alienerat gentemot pappan längre. Däremot verkar ett av syskonen mer och mer avogt mot pappan. Inte överraskande vet vi nu att det barnet och mamman går till BUP varje vecka...

Mer om detta senare.

Tom
Hamstern bor alltså hos barnens pappa. Han välkomnades med stora famnen av alla barnen och de skildes åt under tårar.

Den cyniske läsaren ser förstås det här som en muta. Pappan svarar bara att han tänker på barnen. För det gör han.

27 oktober 2007

Pappaombudsmannens gärningsmannaprofil

Pappaombudsmannen Arne Wirén skriver då och då i Metro. Den här gången om om de mammor som med alla medel försöker stöta bort papporna ur barnens liv. -Här är hon, avklädd i hela sin tarvlighet, skriver Wirén:

Hon lever på bidrag, helt eller delvis. Påfallande många av de här kvinnorna är sjukskrivna, de har eller har haft psykiska besvär, de är arbetslösa eller går på arbetsmarknadsprogram
Har han lusläst vår blogg, eller? Njae. I vårt fall så saboterar Hon ju inte umgänget, tvärtom får ju pappan ha barnen långt mer än förlikningsdomen sade. Knappast av några andra skäl än att hon får den avlastning som hon så hett eftertraktar och att barnen mår så mycket bättre (mindre dåligt, snarare) nu när de har så mycket mer kontakt med pappan.

Men i övrigt är det på pricken...

Länk (Tack för tipset, UllaH!)

25 oktober 2007

Besked dröjer...

Jag har ju berättat att Försäkringskassan har kallat Henne till samtal för en tid sedan, detta med anledning av att hon är så märkvärdigt yrkesaktiv under en heltidssjuksrivning. Då hette det att hon skulle få besked om eventuella åtgärder efter tio dagar.

Nu har det snart gått två veckor sedan beskedet skulle ha kommit. Hon har sagt till barnens pappa att hon väntar på det. I och för sig kan hon ha fått det, men vi tror att Hon inte skulle undanhålla pappan detta. En anmälan från mig i början av 2006 ledde till att Hon med triumf i stämman meddelade pappan att 'hans' anmälan möttes av skratt och revs sönder. (Men Hon försvann från ett par instansers annonsering, och jag tror nog att det finns ett samband där)

Skulle utfallet bli negativt i form av bidragsstopp, återbetalning eller rent av åtal så skulle vi nog fått höra det också. Hon har ju bestämt sig för att det var jag som anmälde henne och att jag 'har trakasserat henne en längre tid'. Då tror jag nog att jag hade fått höra av Henne.

Trakasserier?
Jäpp. Noga räknat fyra gånger, i form av brev till Soc där Barnens Farmor och jag uttrycker vår stora oro för hur barnen hade det. Första gången gällde det bland annat Hennes underlåtenhet att ta barnen till tandläkare respektive läkare. Andra gången citerade vi diverse missförhållanden som framkommit i vårdnadsutredningen. Tredje gången handlade det om att barnen inte fick något morgonmål därhemma. Det är sant! Uppväxande barn fick dagens första mål mat till lunchen.

Det fjärde brevet var det allvarligaste och jag funderade faktiskt på en kopia till polisen: Hon slår barnen regelbundet. Men så länge barnen inte berättar för någon annan vuxen än pappan om det som sker, och till och med då fragmentariskt och knapphändigt, så är det stört omöjligt att gå vidare med saken. Nåväl:

Var det min anmälan som låg till grund för samtalet på Försäkringskassan och eventuella påföljder, så skulle det innebära att deras fuskutredare har en handläggningstid på sju månader. Det har jag svårt att tro.

Hon kanske skulle rannsaka sin omgivning. Är det någon som är bra på att dra på sig ovänner, så är det Hon. Hennes temperament och bristande impulskontroll tenderar att med tiden bli för mycket för de flesta.

Under alla omständigheter
När ett besked med potentiellt mycket svåra konsekvenser dröjer, så skulle väl vem som helst vara tämligen orolig. Inte Hon, inte. Hon verkar ta lätt på saken.

Det skulle inte jag göra i hennes läge. Vi får se.

22 oktober 2007

Det här var nytt

Pappan hade barnen i helgen. Igen. Förlikningens schema om varannan helg är helt åsidosatt. Han har faktiskt haft barnen varje helg i över en månad nu. Mamman har ju inte fått den avlastning som hon har begärt av Soc, så då får väl pappan bli det i stället. Nåväl:

Det gick bra som vanligt och likaså som vanligt var Barnens Farmor och jag förbi en sväng. Vi gick på en marknad tillsammans och hade det ganska kul i dessa Halloweentider.

En av det äldsta barnet Halloween-dekorerad tårta


Jag kunde konstatera att det dyslektiska barnet tyvärr inte får den ack så viktiga dagliga lästräningen hemma hos mamman, men också något nästan värre:

Straff!
Barnens språk och de konflikter som oundvikligen blommar ut i en syskonskara (De är fyra. Nu vet ni det) är mycket hårdare nu än när de bodde med pappan hemma. De använder inte så lite råa uttryck när de är arga eller missnöjda, några av dem kan störa till och med mina härdade öron.

Vid ett tillfälle gjorde ett av barnen en dum grej mot ett syskon och fick en tillsägelse av pappan. Det förorättade syskonet blev alldeles till sig av saken.
-Ska h*n inte få ett straff, fick vi höra. -H*n måste få ett straff
Det räckte inte med en tillsägelse, pappans normala åtgärd i lägen som detta. Det förorättade barnet förutsatte att förorättaren skulle få en bestraffning för det utförda. Det där kommer inte från vare sig pappan eller oss. Återstår en: Mamman.

Vi vet att Hon far fram med ryck och tag (och ett och annat slag, men det verkar inte vara så vanligt längre), liksom utfall med rop, skrik och hårda ord som 'Ungjävlar' mot barnen. Nu vet vi också att hon kör med regelrätta bestraffningar för olika förseelser.

Yppandeförbudsreflexen igen
Vilken typ av bestraffning, eller vad de straffas med hemma för olika förseelser gick inte att utröna. Barnen teg om saken. Molteg.

Förr eller senare lär det nog framkomma vilka bestraffningar Hon kör med. Barnens tystnad är inte hundraprocentig och de försäger sig emellanåt, som den här gången till exempel.

Till dess kan vi bara hoppas att Hon inte använder rottingen på sina barn

20 oktober 2007

Lästräning, var det

Ett av barnen är ju dyslektiker, ett svårstavat men mycket bättre och sakligare uttryck än det gamla 'ordblind'. I veckan var pappan och pratade med barnets speciallärare om läget.

Barnet får träning i skolan två gånger i veckan, det går bra och är till och med så kul att det har hänt att de har suttit över utan att märka det. Glädjande, liksom att det var läraren som bad att få träffa pappan och inte tvärt om.

Daglig träning är minst lika viktigt som att börja i tidig ålder, fick han veta. Tyvärr accepterade inte barnets mamma tanken på att barnet kunde ha läs- och skrivproblem förrän bara för några månader sen. Till saken hör kanske också att barnets skola blundade med hela huvudet om saken. Specialträning är ju en utgift för dem...

Lästräning
Två gånger i veckan med skolan innebär att det är fem dagar till per vecka att träna. Det behöver inte alls innebära traggel i timmar, utan bara att man läser roliga historier eller annat lättsmält tillsammans i 15-20 minuter. Pappan ska förstås göra det när han har barnet i fråga. Mamman, då? Jag fick i dag tillfälle att fråga barnet om det fick lästräning hemma och fick ett lika dystert som välbekant svar:

[Tystnad]
Vi har hört det många gånger nu, och lärt oss att tolka dessa tvärstopp i snacket och tystander ungefär som politiska kommentatorer en gång tolkade Kreml. Som frågan var formulerad, betyder svaret helt enkelt -Nej, mamma hjälper mig inte. Men det får ju barnet inte säga, så då blir det yppandeförbudstystnaden i stället.

Lite senare fick jag tilfälle att ställa om frågan, och då var barnet mer förberett. Svaret den här gången blev ett lite utdraget 'Ja. Jo, det får jag nog'.

Nog så talande om Henne.

16 oktober 2007

Utkastad

Ett av barnen ringde upp pappan i morse. Det här barnet ringer ofta pappan i stunder av deppighet, ska ni veta. Mamman räknas inte när det gäller tröst. H*n var JÄTTElessen. -Vad hade hänt?

-Mamma kastade ut mig!
Det blir lätt ganska rörigt i Hennes familj. Barnen ska väckas, (vi vet hur) äta frukost och klä sig för skola och dagis. Den här morgonen hjälpte barnet ett yngre syskon med påklädningen och det yngre barnet strulade. Strulet övergick i bråk och Hon drabbades av spill från en kastad vattenflaska. Sinnet rann på henne.

Barnet fick höra mycket hårda ord och kastades ut i trappen med jacka och skolväska i handen. Utan nycklar. Hon slog iallafall inte sitt barn den här gången. (Tror vi. Yppandeförbudet när det gäller Hennes oskick sitter bergfast numera) Emellertid:

Vid ett tillfälle förra sommaren fick det här barnet vänta i trappen minst en timme innan det kom någon med nyckel. Sånt sitter förstås i och h*n var lessen för att hela dan var förstörd när h*n ringde pappan.

Pappan kunde inte göra så mycket mer än att försöka trösta barnet. Hur skulle det här gå?

  • Det här ger en faktiskt mycket obehaglig bismak. Vi vet ju att just utkastning är en bestraffningsmetod som Hon ägnar sig åt. Och här åkte barnet ut för ett syskonbråk, som ju är vardagsmat hos Henne. Illavarslande.
Hur gick det?
På eftermiddagen ringde barnet pappan igen. H*n slapp vänta i trappen, eftersom h*n hade gått förbi ett nyckelförsett syskons skola på vägen hem och slagit sällskap. Det blev ingen väntan i trappen den här gången.

Slutet gott, alltså
Vem vet? Vad det här barnet fick höra, eller om det bestraffades av mamman när h*n kom hem vet vi inte. Bara att mamman kan vara långsint och att vi får alldeles för lite veta om förhållandena därhemma hos Henne. Barnen är ju belagda med ett yppandeförbud om hur det är där hemma.

Trista tankar
Det vi vet, och som jag skriver här är egentligen bara brottsycken. Våra källor är förstås barnen, deras försägelser och Hennes ibland häpnadsväckande frispråkighet gentemot barnens pappa.

Vad vi inte vet, törs jag ibland inte ens spekulera i.

13 oktober 2007

Veckopeng -och lite till

Gissa vem som har renderats av ett av barnen?


Pappan har barnen den här helgen och vi var förbi ett tag, som vi brukar. Som vi brukar, så hade vi också en veckopeng med oss. När barnen är hos sin pappa så får de 25 kronor i veckopeng av Barnens Farmor och mig.

De får faktiskt ingen veckopeng därhemma hos Henne.

Prestationspeng
Så får man kalla det. Barnen får betalt för den nytta de gör, från gång till gång. Arvoderingen gäller allt från att plocka ur diskmaskinen eller att dammsuga till att gå till Konsum, styvt en kilometer, och fylla ett par matkassar åt mamman så att hon kan ägna sin dyrbara tid åt annat. (Barnet i fråga har en bit kvar till tonåren)

Vi har förstått på barnen att det inte är helt populärt. Till att börja med så kan de inte planera sin ekonomi. Till skillnad från deras kamrater vet de inte vecka för vecka hur mycket pengar de har. Och i och med att det är Henne de har att göra med, så tenderar utbetalningarna att utebli.

Lite till
Vi var tvungna. Pappan har ju grejat fram mobiltelefoner åt barnen till en märkbar kostnad. I en överenskommelse med Henne låg då att hon skulle fylla på kontankorten i fråga. Inte fan gjorde hon det.

En av telefonerna har varit obrukbar för annat än 112 och inkommande samtal sen i våras. En annan försvann i kaoset hos Henne och fick eraättas av pappan och Hon har struntat i att fylla på kontantkorten. I vanlig ordning med motiveringen att hon inte har pengar och en axelryckning.

Barnens Farmor har nu sett till att telefonerna är användbara fullt ut genom att fylla på korten i fråga. Vi vet att vi i praktiken tar på oss en utgift som Hon har åtagit sig, men det är faktiskt viktigt att barnen har den självklara trygghet som en mobiltelefon innebär.

Det kunde ni väl?
Det är Sura Gamla Katten som h*n har modellerat, så klart. Tänk på tentaklerna som morrhår så faller allt på plats. Eller hur? (Fast ni som gissade på en Pastafarian får ett halvt rätt ;-)

11 oktober 2007

Ta tillbaka en anonym anmälan!?

Går det? Tydligen, om man ska tro på vad Hon har kommit med till pappan. Bakgrunden är att hon är anmäld för fusk med sjukpenningen och anser att det är jag och/eller Barnens Farmor som ligger bakom. Läs mer här.

(Jag skickade i och för sig anonymt in en anmälan i början på året, men jag har svårt att tro att den skulle ligga så länge som sju månader innan den handläggs. Pappan tror emellertid att det kan vara så, och den funderingen har tydligen i en eller annan form nått Henne)

FK Rulez
Jag skrev att Hon skulle till samtal med Försäkringskassan i veckan. Det var fel. Samtalet ägde tydligen rum i förra veckan. Det är den här veckan som Hon får del av vad FK kommer fram till. De lämnar beskedet tio dagar efter samtalet. Dag tio är på lördag, så Hon får väl det på fredag eller måndag.

Med sedvanlig dramatisk pompa och bravur har Hon förespeglat indragen sjukpenning och allmän ruin, vilket skulle leda till att Hon 'dumpar barnen' och lämnar stan.

Stopp ett tag. Vad sade hon?

Dumpar barnen
Det var faktiskt Hennes exakta formulering. Freudianen i mig är klarvaken, men jag tänker inte lägga ut texten. Bara påpeka formuleringens skrämmande tydlighet. Nåväl.

Ta tillbaka anmälan, var det
Hon SMS-ade ju maken häromdan och ville ha skriftligt på vem det var som hade gjort anmälan, förmodligen jag enligt Henne. Nu vill hon att jag delger henne dokumentation på detta, och sen att jag 'tar tillbaka anmälan'. Detta skulle tydligen få FK att lägga ner, som hon ser saken.

Knappast, svarar jag. FK, liksom alla myndigheter och tidningar med flera, kollar fakta när de följer upp ett tips. Sen är det dessa fakta som styr utvecklingen, inget annat. En sten kommer i rullning, kan man säga.

Trodde jag att Hon begrep.

09 oktober 2007

Ett märkligt SMS

Hon är ju kallad till ett samtal på Försäkringskassan i veckan. Det handlar nog om att hon är tämligen verksam i sitt 'fria yrke', som kan man kalla det, och samtidigt är sjukskriven på heltid. Eller så har FK fått material från Skatteverket och sett märkliga siffror som de behöver få förklarade. Undras förresten om Hon har läst det här?

<UPDATE> Eller vad Hon tycker om det här? i DN, eller detta i TT/SvD ;-) </UPDATE> Nåväl.

En av Hennes första åtgärder var att anklaga pappan för att ha anmält henne. Det har han inte, men han sade något om att kanske någon på hans sida hade gjort det. Inte vi, i så fall. Nu har Hon SMS-at pappan:

Hej.Eftersom din släkt
erkänt sin anonyma
anmälan, så vill jag ha
en skriftlig bekräftelse
på det. Inom 10 dagar.
[Henne]
Vad svarar man på sånt? Pappans spekulation förvandlas till ett erkännande, bara det. Och vore det en tidning som skulle till att skriva om saken så skulle Hon ha brutit mot det grundlagsskyddade meddelandeskyddet i och med detta SMS. Allt efterforskande av källor är ju förbjudet.

FK har tydligen fått en anomym anmälan. Eftersom jag gjorde just en sån på Henne i början av 2006, så vet jag lite om proceduren:

Det första jag fick höra var en maning att tänka på vad jag sade och hur jag formulerade mig. Föremålet för anmälan får nämligen ta del av anteckningarna (jag gjorde alltså anmälan på telefon) och kommentera dem. Då kan ju vissa formuleringar och sakförhållanden avslöja anmälaren. Likaså bör då en skriftlig anmälan förevisas den anmälde för kommentar.

10 dagar
Hon vill ha skriftligt på vem det är inom tio dagar, vilket tyder på att detta inte har någon bärighet på själva samtalet med FK som ju äger rum i veckan. Vad kan det då handla om?

Det enda jag kan komma på är att Hon tänker sig att stämma eller anmäla vem det nu är frågan om för något. Tyvärr har jag haft anledning att läsa på om det här med falsk tillvitelse, så jag vet att det bara gäller polisanmälda påstådda brott.

Falska anmälningar till Försäkringskassan (som de nog får en del) skrivs bara av, vad jag kan förstå. Återstår stämning. Det ska bli intressant hur den i så fall ser ut, och om åklagaren tar upp den eller bara lägger ner.

Det är nästan så att man vill skicka Henne det där intyget för att se vad som händer ;-)

08 oktober 2007

HemmahosOss!

Nejnej. Jag har inte stavat fel på de två hemmahosare som är hemma hos Henne ett par gånger i veckan och försöker lära en som fyller 45 nästa gång att klara sin vardag, nu var det barnen som var hemmahososs! Jäpp. De var här för bara andra gången sen juldagen 2005. (Första gången var en hektisk timme under en femtimmarsträff förra hösten)

Pappan hade alltså barnen i helgen. Ett inslag blev då att de kom förbi oss igår på eftermiddagen. Det var riktigt roligt, ska ni veta. Ungarna vara glada att vara här (även om vi inte har vare sig Cartoon eller Disney i kabeln) och de kopplade av och mådde bra med de leksaker som har legat så länge och väntat på dem. Till och med det äldsta barnet som kan konstra en del emellanåt var glad. Vår bredbandskabel är tydligen bland det bredaste h*n har varit med om.

Sura gamla katten, då?
Till och med Helga var glad, eller hur man nu ska uttrycka saken när hon senstationellt kom fram och hälsade på ungarna och sedan höll koll på allting från ett behörigt avstånd. Barnen fick till och med klappa henne. Bara lite, men ändå. Det är inte den kattens normala beteende, ska ni veta. Hon struntar annars helt i allt vad folk heter.

Reglerna sitter i
Trots att det var länge sedan barnen var här regelbundet, så hade de inte glömt hur man brukar göra hemma hos oss. Ett 'maten är klar' fick fram dem till middagsbordet på två röda, de glömde till och med att pausa 'Ice Age' på DVD-n, och de åt sedan under mycket ordnade former. Sedan hjälpte de spontant till att ta ut disken till köket, en vana som började hos oss och sen pappan har tagit upp.

Allt är för den skull inte gullegull
Tro inget annat i den här berättelsen. Pappan hade alla barnen för andra helgen i följd och de vet att de kommer att vara med honom nästa helg också, då enligt förlikningsdomen. Det är alltså inte längre något ovanligt att de är med pappan. Då är det inte så konstigt att de går in i beteenden som numera är normala för dem.

Ljudnivån är bokstavligen alarmerande hög. Alla barnen är vana att höja rösten för att märkas, och vanlig samtalston är något helt annat för dem än för oss. Ett av barnen har också gjort det till sitt att slå igen dörrar när h*n är sur. Hårt, så att det ekar i halva huset. De är inte vana vid att bli hyssjade på, något som är viktigt för grannsämjan i pappans hus.

Det bråkas en del, också. Förut handlade det oftast om konkurrens om pappans uppmärksamhet, men den är borta nu. De bråkar om det de alltid bråkar om, och vad vi kan förstå är de inte vana vid att någon går in och stävjar bråket.

Det verkar faktiskt som om mamman bara låter barnen hållas när de går igång. Så har hon också dragit på sig klagomål från grannarna, vet vi. Pappan vill förstås inte dra på sig sådant, så han har börjat hålla efter ungarna när nivån stiger där hemma hos honom.

Hemma, var det
Barnen är nu på det klara att de har två 'hemma'. Det känns bra, men ändå lite vemodigt. Barn ska ju ha ett 'hemma', tycker jag.

Bara det inte är hos Henne

05 oktober 2007

The Day After Kanelbullens Dag

Att barnen är veganer är ingen hemlighet för skolor och dagis. De tar hänsyn och ställer upp efter förmåga. Hedervärt! Men ibland undrar man:

Sk*tlessen
Ett av barnen ringde upp pappan igår och var lessen på riktigt. Vad hade hänt? Jo, en bagare hade ställt upp på Kanelbullens Dag och givit hela klassen var sin bulle, en vana sen några år. Alla utom en. Bullarna innhöll ju mölk och var till och med penslade med ägg. Sånt är inget för en vegan. Alltså fick barnet sitta där och se på när de andra mumsade bulle. H*n fick inte ens möjlighet att tacka nej, vilket vilken vuxen som helst hade fått i motsvarande situation. <UPDATE>Bagaren, vars barn är i klassen, vet mycket väl att det här barnet är vegan, men gör inget för den skull.</UPDATE>

Läraren vaknade till och fixade omsider en Veganbulle till barnet, men först efteråt. Klart att sånt går rakt in. Och det är inte första gången heller.

Ofta är väl fel ord, men barnet har ställts utanför ett flertal gånger på grund av sina kostvanor <UPDATE>och bagarens tanklöshet /UPDATE>. Sånt känns.

Pinsamt, skolan bagarn!

04 oktober 2007

I kväll firar jag!

Scotch Blended Light över dosetten celebrerade mitt sista cellgiftsintag

Helt off topic, men ändå:
Nu har jag tagit mina sista cellgifttabletter för den här gången. I 24 veckors tid har jag tagit fem stycken hudfärgade tabletter av märke Xeloda morgon och kväll två veckor av tre. (Hängde ni med? Två veckor kur -en vecka vila var receptet)

Anledningen är att man hittade spår av cancerceller i mitt lymfsystem efter en operation i vintras.

Tabletterna smakar ingenting alls och jag har inga problem med att svälja dem, de flesta biverkningar utom trötthet och något som närmar sig letargi på eftermiddagarna har jag också sluppit. Dessutom har jag kunnat ta full dos hela resan, vilket inte är helt vanligt. Det finns dom som har avbrutit kuren p.g.a alla biverkningar. Jag borde alltså vara tacksam. Lik förbannat:

Jag H-A-T-A-R DESSA J-Ä-V-L-A FÖRBANNADE HELVETES tabletter
Dom står för något som påverkar resten av mitt liv, för att inte tala om nuläget: 15-20 toaletbesök om dagen (och natten)

Framåt
Nu tar det några veckor innan gifterna är ute ur kroppen, och min trötthet lär sitta i. Sen, om en månad eller så, kan jag börja jobba igen. I Januari ska jag in på seriösa efterkontroller som innefattar bl.a magnetröntgen av levern (som är en populär häckningsplats för min cancerform) och lungorna. (Hjälp! Jag röker närmare två paket Röda Prince om dagen)

Då, först, får jag en indikation på om det var värt dessa hudfärgade tabletter (à 30+ kronor stycket!), trötta dagar och alla toabesök.

Hej då, era beiga jävlar

FK -och en historielektion

FK
Pappan fick igår veta att Hon ska till Försäkringskassan i nästa vecka, inte förra veckan som vi trodde först. Låt oss hoppas att de pratar allvar med henne.

Historien kommer ikapp
Hon har ju täta och nära kontakter med Soc. Nu har hon lite skärrat berättat för pappan att en Socialsekreterare som var med när den här historien blommade ut är tillbaka i bilden. Jag kan förstå att Hon är skärrad.

I Tingsrätten, till exempel, uppgav hon att hon aldrig varit sjukskriven för psykiska besvär förrän den vederstygglige maken började härja. Historien som jag refererar till gav Henne minst ett halvårs sjukskrivning och terapi långt därefter.

Det hela är en snart tio år gammal en icke-händelse vad Henne anbelangar, och nu kommer en som var med då tillbaka i handlingen. En som känner till Hennes instabila psyke och med förutsättningar att ta fram de akterna igen, något som inte är helt lätt:

När äktenskapet sprack i julhelgen 2005 och Hennes beskyllningar började hagla, så försökte jag intressera polis och åklagare för den incidenten, som ju är tämligen avslöjande när det gäller Hennes psyke och allmänna trovärdighet. Det visade sig att arkiven för den perioden ännu inte var digitaliserade, så jag fick höra att det var 'för besvärligt' att få fram materialet.

Jag vet av egen erfarenhet att det är omständigt att få fram gamla handlingar ur olika arkiv. Men också att det är möjligt.

Jag tänker tanken att hade arkivet i fråga varit digitaliserat, så hade materialet bara varit en fullmakt borta från utredarens skärmbild. Eller att om utredaren på polismyndigheten hade ansträngt sig lite, så...

...hade nog saker och ting varit lite annorlunda i dag

03 oktober 2007

38 Kronor

Nu ska pappan ha hand om barnen så mycket att det här med matpengar har kommit på tapeten. Han ska t.ex ha två av dem i morgon torsdag och hela gänget fredag-söndag i helgen som kommer. Allt detta är utanför Tingsrättens förlikningsdom.

38 kronor
Mamman har erbjudit honom 38 spänn per barn och dag i matpengar. Först trodde jag att det var en norm, men idogt Googlande på beloppet har bara givit mig portionspriser i barnbespisningen och extrapriser på en Stor Stark i Göteborstrakten. Så varifrån kommer summan? Jo, Hon har räknat fram den själv utifrån de bidrag som hon uppbär. En fråga då, kära läsekrets:

Vad är en rimlig summa för mat till barnen när en umgängesförälder har barnen, eller finns det schabloner i saken? Han får inte ett öre från samhället och Hon borde faktiskt stå åtminstånde upp till fotknölarna i pengar med tanke på Hennes bidrag och förehavanden. Men ack:

Knapert framöver
Hon har berättat för pappan att 'det är lite knapert framöver' så att han kan inte få pengarna direkt. Låt mig här påminna om de 350 kronor som Hon redan är skyldig pappan för ett utlägg, så har vi en ganska otrevlig vy: Hon lôver och lôver men har alltid en förevändning att betala senare.

Sån är Hon

Förbättringar

Det är nu en månad sedan pappan började få ha barnen mer än de fem timmar i taget varanann vecka (med kontaktperson) som hade rått under 14 månaders tid. Till yttermera visso har pappan haft barnen långt mer än Tingsrätten angav i förlikningsdomen. Detta har betytt en hel del:

Barnen mår mycket bättre
Det har de själva sagt till pappan. De är mycket mer harmoniska och lugnare nu än tidigare, nu när det är tillåtet att tycka om honom. Pappan finns ju i deras liv på ett helt annat sätt än förut. Detta gäller glädjande nog också äldsta barnet, som ju har varit så solidarisk med mammans kampanjer mot pappan.

Hur det än går till hemma hos Henne, så har barnen börjat lära sig att andra spelregler gäller hemma hos pappan. Det viktigaste är nog maten: Regelbundna måltider tillsammans gäller. Sen lite hygien: Tvätta händerna efter toalettbesök. Att stänga av TV-n vid niotiden är inget problem, ungarna vet vad som gäller.

Hemma, då?
Vi har sett spår av förändringar där med. Barnen kommer i bättre kläder, som dessutom är hyfsat rena. Deras personliga hygien är bättre även om de har en bit kvar till vad iallafall jag kallar normalt. (Endera dagen dumpar jag en lastpall med hårschampo utanför Hennes dörr)

Våldet
Vi vet ju att Hon regelbundet slår barnen. Har slagit, verkar det vara nu. Till och med här har det skett en 'förbättring' eller hur man nu ska formulera saken när Hon inte längre slår barnen. Hon går 'bara' hårt fram med ryck och grepp av olika slag när barnens beteende inte passar henne. Och det är fortfarande värre saker än det nackgrepp som pappan är misshandelsdömd för...

Hemmahosarna
De förkommer i barnens tillvaro, men Hennes yppandeförbud är synnerligen starkt när det gäller dem. Barnen vägrar blankt att prata om dem. Vi vet egentligen bara att de är där ett par gånger i veckan och att de pratar mycket med Henne. Samt att de emellanåt tar barnen på bio eller olika utflykter. (Ingår det i verkilgen uppdraget?)

Det är troligt att de bägge hemmahosarna (à 700 kronor plus moms per timme, enligt deras hemsida) har haft en påverkan på Henns sätt att sköta hemmet.

Tyvärr
Vi har sett tillfälliga uppryckningar förut utan att de höll i sig. Vad som händer när till exempel hemmahosarna inte längre är med i bilden, eller när Hennes rörelse får motvind, tillåter jag mig att tänka dystra tankar på.

01 oktober 2007

Måndagsrapport

Jodå, det gick bra den här helgen också. Pappan hade barnen långt utöver Tingsrättens schema. Det första hämtades i fredags morse och det sista lämnades nu i morse. Och i kväll ska han på träning med ett av dem. Om dom nu inte ställer in den här gången också. Det blir ett antal pinnar i umgängesstatistiken, det.

Grav dyslexi
Nu är det officiellt, det som vi länge har vetat. Ett av barnen har diagnostiserats med grav dyslexi. Formuleringen är i och för sig Hennes och hon har en tendens att både dramatisera och överdriva, men det här tror jag på. Jag har nämligen suttit ett antal gånger med barnet och hjälpt det att stava sig genom ord utan att för den skull kunna få en helhet av bokstavsbyggena. Ett klassiskt symptom. Jag har en god vän som är dyslektiker och han har två söner i samma läge, så där har jag också dragit en massa kunskap den vägen har jag har kunskaper att dra på.

Barnens pappa såg vartåt det barkade för åratal sen och ville öva lästräning med barnet, men Hon sade faktiskt nej! Barnet behöver specialundervisning, hävdade hon. Inte lästräning. Nu, efter expertutlåtanden, är det annat ljud i skällan. Det heter att Hon ska hjälpa barnet med vissa ämnen i skolan och pappan med lästräning och ett par andra ämnen.

Men hallå
Hur ska pappan kunna hjälpa till med något man behöver daglig träning i när han bara får ha barnet varannan helg?

Mamman får nog dra sitt strå till stacken och ägna sig åt lästräning med barnet (en tidskrävande och mödosam syssla ska ni veta), inte bara kunskapsförmedlande. Det är två olika saker, hoppas jag att Hon förstår.

Hoppas jag


Hoppas jag


Hoppas jag