31 december 2008

Tredje året

Vad vi har att se fram emot under 2009 är väl det som kommer att ske under 2009. Ingen vet och det är vanskligt att gissa. Men önska kan man ju alltid. Det här blir tredje året på raken som jag har samma nyårsönskningar. Så här såg de ut 2007:

  1. Soc, Tingsrätten, BUP och Fina Advokatbyrån inleder det nya året med att bränna sina skygglappar i ett gemensamt nyårsbål. Det blir ingen liten brasa, kan jag berätta
  2. Barnen kommer till läkare, tandläkare, dietist, psykolog och till sist en frisör. Sen går vi ett varv med dem och köper fräscha kläder
  3. Barnens pappa och deras farmor delar på en Hej&Hå-vinst från Tipstjänst
  4. Hon, den här bloggens huvudperson, får ett erbjudande som man inte kan tacka nej till. Hon utvandrar till Nordön på Nya Zeeland och blir guide för Sagan Om Ringen-turer på inspelningsplatserna.
    Hon har ju ändå förlorat vårdnaden om barnen och spriten är billigare där
  5. Det vanliga flummet om Fred i Världen, avstannad klimatförändring, mirakelkurer mot AIDS och utbyte av diverse regeringschefer med mera
Såg ni att 'Soc' var överstruket? Jäpp. Vi vet att det finns folk där som inte längre äter ur handen på Henne. Mer kan vi inte säga för stunden.

Mycket är sig likt, även om Fina Advokatbyrån verkar ha mullrat färdigt å Hennes vägnar. Jobbet är avslutat. Tandläkarönskningen är viktig. Ett par av barnen har nämligen haft svåra problem under året och inget av dem borstar längre tänderna vanemässigt. Kan det finnas ett samband?

Kvällen
Jag och Barnens Farmor tar det lugnt med God Mat och sedan en ostbricka. Pappan har två av barnen, de äldsta, hos sig. Ett tag var det på tal att de skulle vara här och sedan övernatta. Men eftersom Hon är vårdnadshavaren så krävs det nog hennes tillstånd för en sådan sak.

Även om hon går med på saken, så kan hon kovända efteråt och göra procedur mot den hårt slitna pappan om saken. (Jag har i ett protokoll från Soc sett att mamman inte vet vad jag skulle kunna 'ta mig till' med ett av barnen om jag var ensam med detta. Det är förmodligen mest kränkande jag har varit ut för i hela mitt liv)

Vi tar inte den risken efter tre så uppslitande år. Hoppas att det fjärde blir bättre.

Ett bättre 2009 till er alla, förresten!

2008

En tillbakablick på året som gått. Jag läste igenom arkiven månadsvis, men gav upp efter första halvåret. Det blev rätt så tungt att läsa. Några 'höjdpunkter':

Barnen
Pappan hade kommit igång ett umgängesmönster där barnen var hos honom varannan helg, och i veckorna när det passade hans tider. De var mycket oroliga och bråkade sinsemellan så till den grad att en granne hörde av sig till honom. Sådant var inget nytt för barnen, visade det sig. Det hade hänt mer än en gång hemma hos Henne, och hon hade till och med hotat med att de skulle bli vräkta om de inte skötte sig.

De var också mycket trötta när de kom till pappan. Sömnbehovet föreföll oändligt, liksom matbehovet. Det kunde förekomma att inte hade fått något att äta på hela dagen när de kom till honom långt in på eftermiddagen.

Det är bättre med maten nu, men barnen är lika trötta när de kommer till honom.

Skolan
Ett av barnen hade problem i skolan. Det slutade med att vi anmälde en lärare och studierektor för att barnet hade tvingats att ge sig själv ett blåmärke, samt att det hade bestraffats genom att inte få mellanmål. Anmälan ledde ingen vart, mer än att vederbörande skolledning förhoppningsvis fick ögonen på sig.

Två av barnen Det här barnet och ett till bytte skola till höstterminen och det gick bra. Fast det äldsta har nu problem med koncentration och motivation, möjligen på grund av sitt närmast fanatiska spelintresse. (Att mamman tillät inköp av ännu en spelkonsol i ett läge som detta är för mig obegripligt)

Juridik
Året inleddes med att Hon vägrade att inställa sig till en förhandling i Hovrätten. Och kom undan med det! En andra förhandling skedde i Maj, och domen blev två månaders fängelse och ett skadestånd som inte liknade något jag sett för liknande situationer, 40.000:- till Henne och 7.000:- var till de två äldsta barnen.

Fängelsedomen omvandlades helt enligt praxis till att pappan gick med elektronisk fotboja under hösten. Det visade sig att han inte fick träffa barnen under tiden med boja, så det var 58 mörka dygn.

Pappan lade också in om underhållsbidrag för de helger han hade barnen. Det visade sig att Hon måste skriva på om saken, men det gjorde hon aldrig. Hon 'hade inte råd'. Argument som att bidrag är till för mat och annat till barnen biter inte på Henne. Men vi tror att Hennes bidrag skrevs ner i en omfattning som motsvara pappans umgänge med barnen.

Dagarna före midsommar uppstode en akut —våldsfri— konflikt mellan pappan och ett av barnen, som då åkte tillbaka till mamman. Hon gjorde en stor affär av det inträffade och drog i den nödbroms som finns för en vårdnadsförälder om barn i fara. Soc hade både stoppat umgänget, inlett 'en snabbutredning' och gjort en misshandelsanmälan på pappan. Det var fel, visade det sig. Soc har t.ex inte mandat att stoppa umgänge. Tingsrätten gäller.

Jag meddelade Henne per mail att det här var ett klart fall av umgängessabotage och att händer det en gång till blir det anmälan och vite upp till 100.000:- Men mamman lugnade inte ner sig. Och det var för sent. Pappans semester hade gått utan att han fick vara med barnen. Mamman fortsatte att strula under sommaren, så pappan gjorde en anmälan om umgängessabotage. Det hjälpte. De satte ett schema och pappan drog tillbaka sin anmälan.

Det här var i alla fall rätt kul. Jag förstörde informationen på ett par hårddiskar som hade suttit i en PC familjen hade fått låna av mig fram till det sprack. Hon kunde inte påvisa att jag var skyldig att ge henne informationen på dem, så när Hovrättens dom stadfästes blev det dags. Hennes reaktion var typisk Henne: Jag skulle komma inför rätten. Ännu sex månader efteråt har jag inte hört något, och jag lär inte göra det heller.

Det största under året var alltså pappans 58 dagar med fotboja. Det minsta får väl sägas var det här:

Tradera
Vi upptäckte att Hon lade ut stort och smått på auktionssajten Tradera. Detta inkluderade fräscha kläder, presenter och julklappar som Barnens Farmor och jag givit barnen. Inte så trevlig läsning, ska ni veta. Det hela (kanske) löste sig genom att jag meddelade det äldsta barnet att om vi ser den ryggan h*n just fått på Tradera, så blir det inget mer att ta med hem till mamman.

Budskapet verkade gå fram, även om vi känner igen ett plagg som ligger där i skrivande stund.

Sammantaget var 2008
Ett bättre år än både -07 och -06. Tro mig, även om det kan verka svårt. Nu får vi se vad 2009 kommer att bjuda på.

27 december 2008

Sura Gamla Kattens jul. Sorry, Helga. Kunde inte låta bli.

Update 29/12: Helga skötte sig nästan bra. Barnen fick både klappa henne och klia henne bakom öronen. Men det här med luvan var alltså ingen hit. Jag gick över gränsen där, kan man säga.

Veterinären ringde tidigare i dag om provsvaren. Allt är okej, så när som på att hon verkar lite uttorkad, "precis som gamla tanter kan bli", vilket Helga —född 1991— ju är. Nu gäller det att få i henne vätska, och på inga villkor salt sådan. Det vore rena mordet med tanke på hennes njurar.

Nog kattbloggat.

26 december 2008

9½ av tio

Släng dig i väggen, Disney

Nästan en Tia, alltså
Det är pappans betyg på barnens Julafton IV som firades igår hemma hos oss. Själva julafton hade Barnens Farmor och jag tagit det lugnt, softat framför Disney och Karl-Bertil samt somnat framför TV-n (jag) . Klapparna fick vänta till Juldagen.

Det blev en lång dag för pappan. Han jobbade från tidigt till två, då jag hämtade honom och sedan barnen för transport hem.

Häpnadsväckande nog, så hade barnen ätit strax innan de lämnade Hennes hem (gissningsvis för att hennes mamma är i stan över helgerna. Då blir det bättre ordning i det hemmet), så vi slapp börja med maten. Det viktigaste först:

Barnen och pappan spärrade in sig i ett rum och slog in presenter till mig och Barnens Farmor. Stämningen steg, och jag fick stoppa mer än ett försök till fusk —som jag ser det— när barnen lyfter, känner och läser på olika paket under granen i förväg. Så blev det dags:

Tomteluva på
Jag hade enväldigt och utan protester utsett mig själv till klapp-utdelare. Ett av barnen tog på den andra luvan och blev Tomteniss*, så att jag slapp annat än att ta upp de olika paketen i en någorlunda rätt ordning, bara ge det till Tomteniss*n, som gav det till mottagaren. Det hela tog långt över en timme, eftersom vi vuxna hade bestämt att ingen klapp delas ut förrän den föregående var vederbörligen öppnad och alla hade sett vad det var. Det hela var, på ren svenska, skitkul.

Julafton IV, var det
Barnen hade julat hos pappan i söndags, med ett par släktingar den 23 och med mamman den 24. Jag var lite bekymrad för att några skulle få dubbelt från den önskelista som Hon hade mailat ut till alla inblandade (utom Barnens Farmor och jag, förstås) utan att bry sig om att följa upp vem som köpte vad till vilket barn, men det förlöpte väl.

Jag kunde inte låta bli att förhöra mig om barnens julafton med Henne. Jodå, hon svek inte sina vanor. Schampoflaskor hade ungarna fått, men gudskelov också mer seriösa saker från olika släktingar på Hennes sida.

Smolk?
Det var i så fall jag. Min mage gjorde en retrotripp till 2007, så jag kunde inte delta i den följande måltiden. Inte ens vara uppe, faktiskt. Jag gick och lade mig som en riktig Gammelsläkting en timme eller så medans de andra åt och glammade runt bordet.

Sedan var det lite gny om antalet julklappar, som kunde variera mellan barnen. Pappan och Barnens Farmor fokuserar på hur mycket som spenderas på varje barn. Får man något stort (och önskat) så påverkar det ju antalet klappar.

Kvällen fortsatte
Hemma hos pappan efter en hemtransport med en Taxichaffis som verkade fullt nöjd med att ha bara ett barn när han såg pappans fyra i högform. De stojade, stimmade och avslutade med en (hemlagad!) pizza klockan ett på natten.

Det, ni.

21 december 2008

Fyra julaftnar

Så skulle man kunna uttrycka saken. Barnen kommer i år att fira jul fyra gånger. Mer än en julafton är väl inte ovanligt i en splittrad familj, men fyra? Så här ligger det till:

Julafton I
Firades igår hemma hos pappan, som har dem nu i helgen. Han fick mycket fina saker av barnen och en inte så billig av det äldsta barnet (Ja, Xboxen var med...) som hade tullat på det skadestånd som h*n fick. En fin gest, tycker jag.

Det var en lyckad tillställning så när som på att ett av barnen fick ett Nintendo spel —och DS-en låg hemma hos mamman— och att en leksak gick sönder nästan direkt.

Julafton II
Blir den 23, hemma hos mamman. Ett par släktingar på den sidan kunde inte få tågbiljetter till annat än att vara på plats den kvällen.

Julafton III
Hemma hos mamman den 24. Hennes presentvanor är inte så lite ovanliga: Nyttosaker som tvål och schampo gäller sedan åratal.

Julafton IV
Hemma hos oss den 25. Eftersom vi vet att barnen vid det laget kommer att vara välförsedda med schampo, så har vi betat av deras önskelistor i stället. Vi har faktiskt hittat nästan allt, till priset av ett antal mil och timmar, så vi är nöjda.

Hoppas att barnen blir det också. Sura Gamla Katten har på äldre dar —17½ år bliven—  blivit riktigt trevlig och kelig mot Barnens Farmor (med kattens mått mätt, alltså) och kanske barnen till och med får klappa henne.

Det vore något.

19 december 2008

Det äldsta barnet

Det äldsta av de fyra barnen var det som manifesterade en start lojalitet mot mamman och därmed antipati mot pappan under det första året efter skilsmässan. H*n kunde till exempel vägra att vara med och äta när vi var på pizzeria. Med tiden gick beteendet över och nu är h*n som de andra gentemot pappan. Det är till och med skönt att vara hos pappan, har han fått veta.

Spelberoende
Det är ingen stor överdrift. Barnet tillbringar större delen av sin fria tid framför spel av olika slag, antingen framför PC-n och olika nätspel, eller med sin Wii hos mamman och den PS2 som står hos pappan. H*n har också en Nintendo DS att bruka utanför hemmet. Jag har noterat att h*n inte ägnar sig åt spel med våldsinslag, iallafall. Det är klur och byggen av olika slag som gäller.

Man kan fundera på om barnet i fråga är genuint intresserad av dataspelandet eller om det är någon slags tillflykt undan en obekväm omvärld. Personligen lämnar jag frågan öppen. Vi vet för lite om hur det ganska fåordiga barnet känner och tänker. Frågar man hur det är i till exempel skolan eller med kompisarna, så är allt bara bra. Punkt.

Utvecklingssamtal
Jag har läst ett underlag för utvecklingssamtal i skolan som pappan har fått. Det var ingen trevlig läsning. De olika lärarna påpekade ungefär samma saker: Barnet är ouppmärksamt och verkar helt ointresserad av det mesta. Olika uppgifter slutförs inte och h*n kan bara strunta i vissa saker. En av dem påpekade dock att barnet inte har problem med kamraterna, tack för det. En annan skrev lite sorgset att barnet visst inte var okunnigt eller obegåvat, men det var inte skolans ämnen som intresserade.

Mamman har pratat med pappan om detta och uttryckt sin oro. Hon säger sig vara i kontinuerlig kontakt med skolan om problemen, men har inte gjort så mycket själv, verkar det som. Jo, en sak:

Xbox 360
Nu har barnet har lagt en del av skadeståndet från pappan på ännu en konsol, en Xbox från Microsoft. Det övergår mitt förstånd att mamman tillät en sådan sak när barnet redan har PC och tillgång till två andra konsoler och spelar så mycket som det gör. (Kommentarer från de andra barnen går ut på att h*n sitter uppe långt in på nätterna. Hos pappan har h*n suttit upp till tre ett par gånger, men nu är det senast ett som gäller när det inte är skola dagen efter)

Barnet har inte långt till sin nya skola, så det är lätt gjort att gå hem på lunchrasten, slafsa i sig lite käk och spela en vända eller två innan det är dags att gå tillbaka till skolan igen. Det är precis vad h*n gör. Pappan tror också, men vet inte säkert ännu, att barnet har börjat skolka sedan Xboxen –ganska nyligen– kom in i bilden. Är det så, så lär väl skolan höra av sig i saken.

Men, som sagt, hur kan Hon tillåta ännu en spelmaskin när det är så här?

15 december 2008

Helgen

Pappan insjuknade i influensa häromdagen och tvingades till sin första sjukskrivning för året i stället för att jobba i helgen. Han var mycket trött och hängig. Till råga på allt så tog flunsan på magen också. Men de två äldsta kom över ändå, sent på lördagseftermiddagen, och stannade till i morse. (De två yngsta var på sin månatliga vistelse hos kontaktfamiljen, så mamman fick en solohelg)

Barnen var förstås varskodda om att pappan var sjuk och inte inte kunde göra så mycket, men det gjorde inte så mycket. De fick ju vara med pappa. De gjorde egentligen inte mycket. Längsta utflykten gick till ICA för proviantering och sedan gemensam matlagning. (Det yngre av de här två har utvecklat ett intresse för matlagning, det är ju kul)

De pratade mycket, softade framför TV-n och bara var tillsammans. Inte helt fel.

Pappan känner sig bättre nu.

13 december 2008

Lucia

Är det fyra barn i spelet, så blir det en del att göra runt Lucia. Pappan kunde vara med på två av aktiviterna och Barnens Farmor var med bägge gångerna. Själv höll jobbet mig borta från samtliga. Den mest anmärkningsvärda var i torsdags.

Ett möte på bussen
Pappan och barnens Farmor satt på bussen till ett av luciafirandena och såg mamman sjasa på de två yngsta en hållplats senare, utan att hon såg dem. Men det gjorde ungarna, som glatt stormade fram och satte sig med sin pappa och deras farmor. Mamman höll god min och satte sig bakom. Hon hälsade på pappan, men ignorerade Barnens Farmor sin i sin tur ignorerade henne.

Det visade sig att ett av barnen inte hade ätit någon lunch och att mamman hade lovat att i stället köpa något att tugga i sig på vägen, men det 'hann' hon inte trots att de var ute i god tid. H*n var vrålhungrig. Barnens Farmor hittade en karamell i handväska och smög till barnet lite kolhydrater, som hjälpte för stunden.

Mamman är alltså en mycket ombytlig människa. 'Dagsform' är pappans formulering, och någon gång är det till det bättre. Lyckligtvis var det så under detta luciafirande. Mamman var riktigt vänlig, för att inte säga kamratlig mot pappan. Hon pratade och var trevlig medan de väntade på lussetåget.

Pappan fick då veta att de två yngsta är hos en kontaktfamilj en helg i månaden, något han inte gillar. Mamman lade ut texten om hur svårt hon hade det och hur jobbigt det var med alla barnen. 'Som man bäddar får man ligga' skulle jag ha sagt i hans ställe och därmed förstört Hennes humör, men pappan kommenterade inte saken.

I kyrkan, sedan, satte sig barnen med pappan och farmodern och Hon satte sig bredvid. Sedan agerade hon inför de andra föräldrarna och anhöriga nästan som om familjen var hel. Hon till och med grät en skvätt när det aktuella barnet kom i lussetåget. (Pappan vet att Hon kan gråta på kommando, så det är inget att fästa sig vid om man känner henne)

Likadant var det efteråt. Som vore det på den gamla tiden, så sade Hon till pappan att göra något. Han vägrade så till vida att han helt enkelt lät bli. Hon sade till igen och pappan lät bli igen. Då gjorde Hon ett nummer av att behöva göra saken själv. Allt är inte som förr.

Den andra gången förlöpte ungefär likadant. Nu detta:

Det äldsta barnet
Den aktiviteten var i går och vare sig pappan, farmodern eller jag kunde närvara på grund av jobbet. Inte mamman heller. Orsak: Det var 'för tidigt'. Barnet i fråga hade ingen anhörig på plats när Lucia firades med början klockan 0900.

Sån är Hon

08 december 2008

Två i taget

Helgen förlöpte väl. Pappan hade de två äldsta fredag-lördag och sedan de två yngsta lördag till dess att lämnade dem på skola och dagis i morse. Orsaken var att mamman var på en 48 timmars resa med de äldre barnen.

De äldre var förstås glada över att få vara med sin pappa efter mer än två månader utan honom och verkade glada över att få träffa Barnens Farmor och mig också, även om jag anade en tydlig distans från ett av dem. En indikation på vad detta kunde bero på kom under eftermiddagen när de yngre kommit till pappan:

Ett av barnen hade med sig massor av inslagna presenter som h*n hade gjort själv. Det var lapp med pappans namn på allihopa. Pappan undrade lite försynt om inte vi två skulle få något också.

Svaret var att h*n inte skrev så bra ännu, så h*n brukade be mamman skriva och sedan själv 'rita av' det mamman hade skrivit. Men när mamman blev ombedd att skriva våra namn för barnet sade hon ordagrant:

Där går gränsen!
Vi skrattade åt det hela, barnet berättade det dessutom som en rolig historia. Men man kan ju undra hur Hon framställer oss inför barnen och vad hon säger till dem att göra eller inte göra i vårt sällskap när man hör en sådan sak.

De äldre har länge varit tämligen fåordiga i mitt sällskap. Det är jag som har fått öppna snacket, och detta alltid med något helt utan relevans till den allmänna situationen. Det äldsta, som har en egen PC hemma hos Henne, har haft problem med virus och annat har h*n nämnt för pappan. Men när jag erbjöd att hjälpa till om datorn följde med till pappan nästa gång, så var den plötsligt felfri. Några virus hade den inte haft...

Trist är det. Men barnen kan ju bilda sig egna uppfattningar och de står förhoppningsvis i kontrast till vad Hon nu säger om oss. Och yppandeförbudet, ordern om att inte berätta något som helst negativt om livet hos Henne, verkar kvarstå och åtföljs efter bästa förmåga. Det är inte bara trist, förresten.

Jag är lite orolig också

05 december 2008

A+1

Frivården kom som två stormvindar tidigt på förmiddagen i förrgår igår, avbojade pappan, plockade åt sig det tekniska och försvann som en avlöning.

Sen var det över.

Pappan är fri
Han hade ledigt från jobbet den dagen, så han tog sig tid att vara ute. En lång promenad i skogen tog han förstås, liksom en vända till hobbylokalen. Nu helt utan tidsbegränsningar.

Idag
...kom de två äldsta till honom efter skolan och de drog en pizza tillsammans på vägen hem. (Barnen tackar sin farmor särskilt för de Rikskuponger de käkar upp)

Nu
En glad pappa har två av fyra hemma. De softar tillsammans och barnen funderar på vad de vill ha i julklapp.

I morgon
...kommer jag och Barnens Farmor förbi. Vi softar lite, kör de två äldsta till mamman och tar därefter hem de två yngsta till pappan.

03 december 2008

A-1

Mamman är aktiv på Tradera igen. Tiotals saker ligger ute för budgivning. Den här gången är det bara enstaka objekt som vi har gett barnen, och ryggsäcken är inte bland dem. Med lite god vilja kan det sägas vara urvuxna plagg som märkligt nog inte ärvs av yngre syskon. Barnens Farmor kände också igen en leksak vi hade gett, en födelsedagspresent från tidigare i år.

Pappan känner igen saker som han glömde i den brådstörtade utflyttningen från sitt tidigare hem. Det känns lite pyrt.

Dagen A-1
Just det. I morgon 'avbojas' han. Det faller sig så att han är ledig från jobbet i dag, och då har han lov att vara tre timmar utanför hemmet. Jag är också ledig, så vi passar på att åka och fylla på förråden inför helgen med barnen.

Jag lämnar också över min gammel-PC som det är tänkt att det dyslektiska barnet ska använda till läs- och andra övningar med hjälp av Greppet. Det är för övrigt den maskin som jag raderade Hennes hårddiskar med.

Det känns bra.