30 november 2006

Kvinnojouren i Tranås

Som många säkert läst, så har tre kvinnor från k-jouren i Tranås åtalats för att de har skyddat en kvinna som flydde med barnen från deras far när han tilldömdes vårdnaden om dem. I DN häromdan läser vi en intervju med den medåtalade rektor som ställde upp och lät barnen gå i skolan under falska namn. Det pågick i sex år.

Rektorn frågade aldrig Kvinnojouren Helga varför kvinnan hade gått under jorden, säger hon i artikeln. Men kort före det att historien rullades upp fick hon kvinnans verkliga historia.

- Då frågade jag personer i kvinnojouren hur de hade tänkt sig att hantera fallet. Jag ville veta om de hade en handlingsplan.

Kvinnorna i kvinnojouren svarade att de måste skydda kvinnor och att de alltid måste tro på kvinnorna
Det tänket känner vi som följer Henne i sitt nya liv igen från vår k-jour och ett par instanser till...



<UPDATE> Kvinnorna fälldes i hovrätten i december 2007. Läs här.</UPDATE>

29 november 2006

V-utredningen igen

Vårdnadsutredningen som sågade Henne avseende förmågan att ta hand om barnen och sig själv, men ändå föreslår henne som ensam vårdnadshavare har sina brister. Vid en noggrann genomläsning hittade jag närmare 20 fel och motsägelser.

I princip alla var till pappans nackdel. En allvarlig sak har jag nämnt här. Det var att utredaren inte tog bort ett felaktigt citat ur det som står om honom, så att pappan framstår som att han inte vill samarbeta. Det är allvarligare än man kan tro i förstone. Ny lagstiftning på området säger nämligen att om en förälder inte vill samarbeta, så ska gemensam vårdnad inte utdömas.

Att ta upp alla fel här skulle göra mig till värre rättshaverist än jag redan framstår som, men ett tjänstefel och en grov tabbe vill jag gärna hålla fram:

Tjänstefelet
På flera ställen i utredningen står det som ett faktum att pappan är dömd för misshandel av ett av barnen. Eftersom domen är överklagad och inte har vunnit laga kraft, så går det inte att påstå att pappan är dömd. Han kan faktiskt frias i nästa instans. Utredaren har till och med mage att basera en tung bit av sin rekommendation på detta.

[Pappan] är dömd för misshandel, Utredaren ifrågasätter om en förälder skall ha vårdnaden om ett barn, om den har utsatt barnet för någon form av våld
Om nu högre instans finner att pappan inte har utsatt sitt barn för våld, faller detta platt. Vore kul att höra utredaren kommentera det då uppkomna läget.

Den grova tabben
Det finns något som heter Misstankeregistret. Det är ett register över personer misstänkta för brott i samarbete mella olika myndigheter. Saker man kanske aldrig ens blir åtalad för. Jag hade inte hört talas om det förrän nu. Ur detta citerar utredaren det som finns på pappan. Allt handlar om den turbulenta tiden i November-December 2005 och är anmälningar som Hon har gjort.

I utredningen skriver utredaren att Hon har gjort ett tiotal polisanmälningar för ett tjugotal överträdelser av besöksförbud på barnens pappa under våren 2006. (Läs om Hennes påhittade besöksförbud i blogg-arkiven för Maj och Juni 2006. Stundtals stor dramatik utlovas!)

Utredaren har inte reagerat på att det här med överträdelse av besöksförbud inte finns med i Misstankeregistret. Om nu pappan hade ett besöksförbud på barnen så borde det finnas med i registret, väl?

Hennes sida överklagade också -gissa vem?

Att den inte så lite enögda domen i misshandelsmålet skulle överklagas av pappans ombud var inte svårt att gissa sig till. Men det här var nytt:

Vi har fått veta att Hennes juridiska ombud, Fina Advokatbyråns utsände i Tingsrätten, också har överklagat domen. Enligt Henne vill de att barnens pappa ska dömas till fängelse (gissningsvis vill de klämma honom på ännu mer pengar i skadestånd också)

Är det inte åklagare som överklagar?
Tydligen inte. I det här fallet har åklagaren valt att inte överklaga. Då slog Fina Advokatbyrån till själv. Sådant är mycket ovanligt, vet pappans juridiska ombud att berätta.

Hämdlystnad och/eller girighet?

28 november 2006

Vårdnadsutredningsmysteriet

Vårdnadsutredningen föreslår alltså att barnens mamma (den här bloggens Henne) ensam får vårdnaden om barnen trots de vidriga hemhörhållandena med superi, en hygienisk nivå som liknar misär och en påvisad likgiltighet för barnen från Hennes sida som utredaren själv redovisar. Läs här om detta. Som lök på laxen föreslås att barnens pappa bara får träffa dem med en kontaktperson närvarande. Hur kunde utredaren då komma fram till detta?

Om utredningen
Den är upplagd i tre delar: En övergripande inledning med detaljerade uppgifter om vilka utredaren har pratat med och när det skedde, en redovisning av samtalen och sedan en resonemangsdel som avlutas med den osannolika rekommendationen.

Utredaren har förstås talat med bägge föräldrarna och barnen. Lika självklart är diverse pedagogiska personer från skola och dagis med i samtalsredovisningen. Lite oväntat för mig är att en representant för vårt lokala BUP uttalar sig.

Och jag kan notera att En Viss Socialsekreterare, EVS, är den enda i samtalsförteckningen som samtalet med inte redovisas, märkligt nog. EVS är den på Soc som har handlagt ärendet sedan styvt ett år och hela tiden gjort i princip allt för Henne.

Bara två av de som utredaren talat med har varit inne i lägenheten hos familjen i någon större omfattning, förutom utredaren själv (som underligt nog) inte med ett ord nämner ordningen i hemmet trots att det står så mycket i samtalsdelen om detta. Det är de som benämts "barnflickan" respektive Den Lille Bodyguarden i den här bloggen. Barnflickan har varit stödperson åt Henne ett antal månader. För närvarande är stödet fem timmar i veckan, och vi tror att det mest handlar om att vara barnvakt när Hon är iväg. Den Lille Bodyguarden har varit stödperson åt två av barnen och hämtade dem till och från skolan under vårterminen.

Det är dessa två som rapporterar om det skrämmande tillståndet i hemmet.

Ingen av de andra i utredningen har varit hemma hos Henne. EVS måste förstås ha varit det, men samtalet med EVS redovisas alltså inte. Alla noteringar om barnen, deras beteende och annat kommer alltså från folk som bara har sett dem i sin egen vardag.

Inte heller har någon annan än de två sistnämnda sett Henne interagera med barnen. Det kan ha sin betydelse. En annan är vad de menar när de säger att barnen har det bättre nu än för ett år sen.

Efter en ren familjekris hösten 2005, följd av skyddat boende, besöksförbud, polisanmälningar och en sommar när barnen bara fick leka på den egna gården så är det ganska givet att ungarna mår bättre nu än då.

Det spelar in att de får träffa sin pappa utan att mamman ringer 112 eller att någon övernitisk liten Bodyguard börjar vråla och knuffas. Detta märks i deras pedagogiska närmiljö, och framgår av flera av samtalen.

Per någon slags aningslös automatik blir detta Hennes förtjänst. Hon har ju ensam vårdnaden om barnen i väntan på domen. Hon får cred för nuläget. Det skulle förklara en del av utredarens resonemang. Men det som verkar väga tyngst är ändå BUP, vars rekommendation oreserverat går igenom:

BUP
Vi har sett BUP uttala sig tidigare. Det jag reagerade på då var att utlåtandet var så fritt från detaljer om just de här barnen och deras påstådda trauman. Det de skrev då kunde lika gärna ha varit från en beskrivning av deras verksamhet. Så också nu, så när som på att de beskriver Henne som "mycket hjälpsökande".

Vi som känner Henne vet precis vad det betyder: Hon är sitt påstridiga jag och är på dem hela tiden om vilka fasor barnen har varit med om. Nu, ett år senare, går Hon i en mammagrupp på BUP.

Det ingår i vår stads BUP-världsbild att alla som kommer till dem har farit illa, och att det alltid är pappans fel. Då är det inte förvånande att läsa att just BUP är de enda i den här utredningen som uttalar sig om negativt om barnens relation till pappan. Vidare är det "personalens bedömning" att alla barnen lider av posttraumatisk stress.

BUP-personen säger att barnen inte kan känna sig trygga om inte någon kontaktperson är med när pappan träffar dem. Bläddra gärna bakåt två-tre sidor i utredningen och se vad kontaktpersonerna säger, utredare!

Skit samma: Detta är det viktigaste
Den som har orkat läsa så här långt är förmodligen ganska kunnig om vad som gäller och väntar på ett ord: Samarbete. Här kom det.

Det är ju så med den nuvarande lagstiftningen, att om någon av föräldrarna i en vårdnadstvist vägrar att samarbeta så får gemensam vårdnad inte utdömas. Om detta skriver utredaren inte mycket, men går Hennes ärende ändå.

Utredaren har nämligen inte strukit en felaktighet som barnens pappa påpekade när han såg utkastet om sin del för några veckor sedan. Där är pappan felaktigt citerad om föräldrarnas möjligheter att samarbeta. Då är det kört. Det vet till och med Hon, som framställer sig som samarbetsvillig i samtalen med utredaren. (Vi som varit med den här tiden vet bättre)

Jag tror att det är detta tillsammans med BUP-s rekommendation om kontaktperson som får utredaren att rekommendera vårdnaden till en alkoholiserad egomanisk person utan förmåga att sköta hemmet.

Är det verkligen för barnens bästa? Knappast.

Men det är Politiskt Korrekt...

27 november 2006

Vårdnadsutredningen är klar. -Vidrig läsning

Hur det gick kan ni nog gissa. Hon rekommenderas få vårdnaden om alla barnen, och barnens pappa får bara träffa dem under övervakning. Ingen överraskning med detta, som den här historien har rullat.

Ett brev till Soc
Utredningen består av en faktadel och en resonemangsdel som avslutas med utredarens rekommendation. Jag har förstått att en Tingsrätt för det mesta följer utredningsrekommendationerna, men det här kan dom väl bara inte blunda för trots att utredaren gjorde det.

Vi fick tillgång till utredningen i fredags och på vägen till jobbet i morse lade vi ett brev på lådan. Brevet är riktat till samma chef som vårt förra och handlar egentligen inte om vårdnadsutredningen. Mer om vad som framkom i den. Det är skrämmande läsning och vi tycker att soc måste agera i ljuset av det som framkommit. Ur faktadelen av utredningen:

Mamma super
Två av de personer som utredaren har talat med, kallade barnflickan respektive Den Lille Bodyguarden i vår Blogg, vittnar i faktadelen om hur Hon dricker. Barnflickan:

Ofta kommer [Barnens mamma] hem senare än vad hon sagt och nästan vid varje umgängestillfälle är hon berusad. Vid ett par tillfällen har hon haft svårt att prata. Det finns alltid alkohol i bostaden
Bodyguarden berättar att när han har hämtat ett par av barnen till skolan

har mamman [några gånger] varit alkoholpåverkad och det har stått vinflaskor på bordet. Ofta har hon legat och sovit då han har kommit. Vid ett par tillfällen var det en man i bostaden på morgonen som var mycket berusad
Fortsätter man sitt drickande på morgonen är det riktigt illa, och detta har barnen i sin närmiljö.

Barnen lever i fysisk misär
Barnflickan om hemmet

Det står diskberg i köket, och kläderna tvättas inte. Det räcker inte med en vanlig städning för att få i ordning. Det behövs en sanering.
Hon påtalar också att

När barnen ska sova gråter de alltid för att det är kiss och smulor i sängarna och dåliga täcken och inga lakan
Sanering. Ordvalet är barnflickans och hon är ingen vanlig extraknäckande gymnasist. Hon är yrkesutbildad inom vårdsektorn och arbetar heltid i den. Bodyguarden är också yrkesutbildad i att arbeta med barn och unga.

Vi läser att barnen inte har regelbundna mattider. De går ut i köket och tar för sig när det passar. Barnflickan säger också att barnen inte får den mat de behöver näringsmässigt och att det ofta finns det inget matigt att ge barnen när hon är där.

Vi läser att det är kaos i hemmet.

Det är ofräscht, det spills och kissas i soffan och på toaletten är det ofräscht. Det är blomflugor i köket och det står framme halväten mat som inte tas hand om eller slängs
Vi läser att barnflickan oroar sig för att barnen inte får bra kost, hon anser att barnen ger intryck av att vara undernärda.

Vi läser att Hon inte verkar kunna ge barnen den uppmärksamhet de behöver och att Hon inte heller verkar kunna tillfredsställa de behov som barnen har när det gäller omsorgen om dem.

Vi läser att Hon är självupptagen och prioriterar sig själv. Inte heller ser Hon att orka med barnen, enligt barnflickan. Det tror vi på, särskilt när vi läser vidare att
När [Hon] kommer hem och barnen vill krama henne och få uppmärksamhet stöter hon bort dem. Barnen går då in i sina rum. Det händer att hon kan få utbrott emot dem
Vi läser att Hon inte anser att det går någon nöd på barnen.

Vi läser att Hon säger till barnflickan att situationen i hemmet är ett resultat av hur Hon mår.

Vi läser att utredaren föreslår att Hon får hela vårdnaden om barnen och att deras pappa bara ska få träffa dem med en kontaktperson närvarande.

Vi läser och mår illa. Och vi förstår inte ett dugg.

Kan de inte läsa på Soc?

26 november 2006

Gå vidare, var det

Att den så för Henne så fördelaktiga misshandelsdomen skulle överklagas, kunde väl vem som helst räkna ut. Alla utom en:

Ta ditt straff och gå vidare
När överklagandet kom till Hennes kännedom, tog hon kontakt med barnens pappa och uttalade sig. Som vanligt när något för Henne oväntat inträffar, så är hon "chockad" och "besviken". (Hon brukar känna sig "hotad" också, men det var nog inte tillämpligt den här gången)

Den här gången ringde Hon upp barnens pappa och sade åt honom att "ta sitt straff och gå vidare" Han hade ju fått "mildast möjliga dom" och ska vara nöjd med denna. Ta ditt straff och gå vidare, var Hennes tillsägelse, som en överordnad visdom till barnens pappa.

Vad pappan inte behövde påpeka, var att Hon blev blåst på en snabb utbetalning av skadeståndet och var less för detta. Nu ska Hovrätten ta ställning till överklagandet, och innan dess är läget fruset. Så länge domen inte har vunnit laga kraft, så får Hon inte sitt tilldömda skadestånd.

Som till ett litet barn fortsatte Hon med att pappan bara kunde få ett värre straff i Hovrätten (Hennes juridiska kunskaper och utbildning är så nära noll man kan komma utan att ha förlorat sin läskunnighet) Han skulle gå vidare, hette det.

Gå vidare?
Pappan påminde Henne om ett bisarrt inslag i den här historien. Ett polisanmält elakt och hotfullt brev, som Hon sade sig ha fått lagt i sin brevlåda i våras. Svaret:

Det har jag glömt och nu går jag vidare.
Så enkelt förklarar Hon bort något som i praktiken är en falsk tillvitelse. Undras vad polisutredaren MJ skulle tycka om detta?

Tur för Henne att SKL i Linköpng tar betalt för analyserna och att polisen där vi bor inte ville ta den utgiften...

24 november 2006

Förnuft tillfångataget, Julafton infaller den 23 - Och blev brev läst?

Ny kontaktperson -igen!
I går träffade barnens pappa den nya kontaktpersonen. Det är den fjärde i ordningen sedan den första träffen den femte juli i år. Att de byts ut beror på samarbetssvårigheter med Henne, har vi förstått och det bekräftade Soc, om än indirekt, igår.

Soc har även tittat i kalendrarna och sett vilken lucka det har blivit i pappans träffar med sina barn, mest på grund av deras eget slappa agerande. Den nya kontaktpersonen som först hade sagt enbart udda veckor om tillfällena, har tänkt om och det blir en träff nästa vecka.

Julafton den 23!
Vidare sattes ett träffdatum till den 23 och ett tillfälle till i mellandagarna. Detta har Hon gått med på. För barnens pappa och oss innebär detta självklart att Julafton 2006 infaller den 23 December och inget annat datum.

Brillorna
Här höll en person på att begå tjänstefel genom att försäga sig. Pappan tog upp Hennes krav på att han skulle betala glasögonen till ett av barnen och påtalade att han faktist inte har råd med detta. Underhållsbidraget tär ju på hans inte allt för starka ekonomi. Här avbröt en tjänsteman honom och sade att -Jag får ju inte prata om det här, men...

Underförstått: Barnens mamma har varit på dem också om saken, och den verkar ordnad. Huruvida Soc betalade eller bara lät Henne veta att barn- och underhållsbidrag ska räcka även till glasögon, vet vi inte


Det där var fel av mig. Informationen om glasögonen var ny för Soc. Soc-personen lindade in sig i uttalanden och motsägelser. Till saken hör måhända att den Socialsekreterare som mer eller minder äter ur handen på Henne inte deltog i mötet. En Viss Socialsekreterare, EVS, som vi kallar handurätaren eller vad det nu blir för verb av En som Blundar Med Hela Huvudet I Feministiskt Nit deltog nämligen inte i mötet.

Att Hon har mage att försöka få ut pengar både från Soc och barnens pappa för samma ändamål, vet jag iallafall...

Hade brevet effekt?
Barnens farmor och jag skrev i början av den här veckan till chefen för Socialkontoret i fråga. Där uttryckte vi vår stora oro för barnens välbefinnande psykiskt, hälsomässigt och även materiellt. (Man går bara inte i läckande sommarskor långt in i November månad)

Det viktigaste i brevet var att det äldsta barnet inte mår bra. Mamman företer alla symptom på PAS (läs i länkarna här till höger) och detta har haft störst effekt på detta barnet. Det har till och med under en träff uppgett sig vara kidnappat av pappan.

Något svar har vi inte fått, men under träffen igår framgick det att Soc ska sammanföra barnet och bägge föräldrarna med en familjeterapeut.

Det är gott nog som svar.

20 november 2006

Soc -Vad gör ni (inte?)

Jag skrev häromdan om att Soc har klantat bort ännu en träff. Nu blåser dom en till. Läs detta:

Samarbetssvårigheter
Vi är 95% säkra (tyvärr kan jag inte berätta varför) på att de tre kontaktpersoner som avsagt sig vidare arbete med den här familjen har gjort det på grund av samarbetssvårigheter med Henne, och inget annat. Barnens pappa har de inte haft några problem med.

Hon är en svår person, det har jag vetat i åratal. Samarbetssvårigheter är mera regel än undantag i hennes privata och professionella liv. Nåväl:

Ny kontaktperson
Soc agerade alltså med sömngångaraktig, om än regelmässig, senfärdighet och har nu fördärvat inte mindre än två träffar.

Nu har dom hittat en ny kontaktperson. Som följer reglerna. Exakt. Reglerna i fråga säger att k-personen först ska träffa bägge föräldrarna. Sen ska vederbörande träffa barnen en eller två gånger. Då gör man så, har vi fått veta. Till och med Vederbörande på Soc lär ha tagit sig för pannan. Då är det mycket, ska ni veta. Jävligt mycket.

Gissa vad?
Vederbörande kontaktperson har inte tid att träffa barnens pappa förrän på torsdag. Då går det ju inte att träffa barnen två gånger före helgen. Ridå för den här helgen också, alltså.

Inte nog med det
Vedebörande k-person har meddelat att h*n kan enbart udda veckor. Där går det 14 dagar till. Man baxnar!

Jävla förbannade helvetes satans fördömda Soc. Anställ kompentent personal!
Kan man JO-anmäla regelfascister?

19 november 2006

Räcker verkligen bidragen inte till?

Hon har ensam vårdnaden av barnen till dess att vårdnadsdomen kommer, i bästa fall före jul. Detta innebär att Hon får barnbidragen, och vårdnadsbidrag från barnens pappa. Till detta kommer ett bostadsbidrag och faktum att hon helt klart arbetar trots att hon uppbär full sjukpenning (ja, Hon är anmäld).

Vi har skissat på den familjens utgifter och inkomster (förutom Hennes arbete) och konstaterat att det i och för sig inte räcker till ett liv i lyx, men väl till en normal tillvaro. Det borde till och med bli pengar över varje månad. Så detta:

Skor och glasögon.
Vi har tidigare skrivit om de trasiga skorna som inte ersätts. Detta irriterar förstås pappan som vid ett tillfälle sade till Henne att köpa nya skor till barnet. -Jag har inte råd, kom svaret. [Ett annat barn] behöver nya glasögon.

Bara det är anmärkningsvärt. Bidragen som Hon får ska gå till barnens väl och ve. Inget annat. Att låta barnet gå med trasiga skor i månader är skämmigt. Vanliga vardagsskodon kostar inga förmögenheter. Det här är vankötsel och inget annat.

SMS
Och nu har Hon mage att SMS-a barnens pappa om att han ska bidra med halva glasögonkostnaden!

Vad har Hon bidragen till. Vad gör hon med dem? Inte verkar de gå till barnen, iallafall.

Sån är Hon...

17 november 2006

Ingen träff i helgen heller -nu pga Soc

Jag kan bara formulera saken så. Soc har genom sitt saktfärdiga beteende kombinerat med närmast överdriven byråkratisk noggrannhet fördärvat pappans möjlighet att få träffa sin barn i helgen.

Av någon outgrundlig anledning har de tre kontaktpersoner som hittills medverkat vid träffarna avsagt sig den verksamheten. (Vi vet bara att barnens pappa inte har med saken att göra, eftersom de har varit noga med att berätta detta för honom) Nåväl:

Den person på Soc som har hand om kontaktpersoner och träffar lyckades till slut få fram ett nytt namn inför helgens schemalagda träff. Reglerna säger att bägge föräldrarna skall godkänna k-personen och Hon hade till min förvåning hade redan gjort detta, så då var det väl bara för pappan att godkänna så var det klart?

Icke
Bestämmelserna säger tydligen att en ny kontakperson ska träffa barnen en eller två gånger före en träff. Igår, när detta utspelade sig, var det torsdag. Idag är det fredag och träffen är (var) planerad till i morgon lördag.

Kontaktpersonen har ingen möjlighet att träffa barnen förrän i nästa vecka, vilket då omöjliggjör en träff i helgen.

Allt är korrekt och enligt regelverket. Pappan är blåst på ännu en träff med sin barn, och Hon myser förmodligen åt detta.

Vad jag frågar mig är om Vederbörande på Soc har fått sin anställning korrekt och enligt regelverket. Den mänskan har nämligen agerat med en närmast sömngångaraktig senfärdighet och kan möjligen stava till ordet 'initiativ'. Sen verkar det vara stopp.

Läs bakåt i handlingen, så ser ni vad jag menar. När den första av de förra kontaktpersonerna sade av sig uppdraget gjorde Vederbörande på Soc exakt ingenting. Det var pappan som sprang på saken när han skulle planera en träff.

Kompetensbrist eller konspiration?
Det går att spekulera åt bägge hållen. Men att Vederbörande på Soc på något sätt skulle vara i maskopi med Henne betraktar jag som långsökt.

Vi har nog bara drabbats av en kompetens- och handlingsfattig byråkrat som inte kan tänka längre än till fikaautomaten.

Trist.

14 november 2006

Som ur ett familjedrama

Bakgrund:
Barnens mamma har förut sagt till pappan att ännu ett barn inte vill träffa honom. Idag kom detta till sin spets:

Scen ett:
Pappan kommer gåendes till sin hobbylokal och möter då Henne på väg ut för kvällen. I sällskap har hon just det barnet som enligt uppgift inte heller vill träffa pappan mer.

Barnens pappa morsar på barnet, som svarar lite blygt. Mamman säger högt och ljudligt till barnet att

du behöver inte prata med honom om du inte vill.
Okej. Barnet sätter iväg på sin minibike (inga skydd. Inte ens hjälm!)

Scen två:
Mamman kliver på bussen och åker iväg på en förmodligen givande aktivitet (Att Hon är sjukskriven hindrar henne inte ifrån att hålla på med sina vanliga verksamheter) och barnet racar fram till pappan och de får några tio minuter tillsammans. Barnet har på ett smidigt sätt varit Henne till lags, samtidigt som det fick en stund med sin pappa. Självklar vill barnet träffa pappa igen, fick fadern veta. Han sade inget om att Hon hade citerat barnet helt annorlunda.

Lite info kommer fram, om än svår att tolka:

Den stödperson som barnen har haft är inte längre stödperson. Däremot kommer vederbörande att fortsätta att synas i famlijen som barnvakt.

Fältet är vid öppet för spekulationer. Jag avstår, bara konstaterar att Hon kanske har fått till något igen. Bara vi visste vad...

Blogg-Strul

Bloggen ser lite lustig ut i några avseenden. Det beror på att jag var mer eller mindre beordrad att uppgradera till Bloggers nya version.

Sliter med frågan, som det heter...

Update
Det var de svenska tecknen i högerspalten som inte följde med ordentligt. Jag fick skriva om dem manuellt. Tror att jag hittade alla.


Inlägget bara växte i storlek under dagen och blev allt mer tekniskt. Det är ju inte vad den här bloggen handlar om, så jag har lagt hela posten åt sidan här, tillsammans med diverse annat om Blogger Beta för den som nu vill läsa om den stundom knepiga övergången till B-Beta.

13 november 2006

En skrivelse till Soc

Nu ligger det ett brev i posten till Socialförvaltningen. Inte till de som hittills har arbetat med fallet. Vi valde att gå upp ett steg i näringsskedjan och direktadresserade det till chefen för distriktet i fråga.

Brevet är på knappa två A4 och innehåller inget som en läsare av den här bloggen inte redan vet, förutom en sak som vi har valt att hålla utanför bloggen. Vi redogör för det allmänna läget och påpekar att vi inte får träffa barnen särskilt ofta, men att vi ändå har information som inger oro. Till och med alarmerande i ett avseende. Så berättar vi lite om det vi vet. Slutklämmen:

Våra förhoppningar med denna skrivelse är att Socialförvaltningen noga undersöker och utreder hur barnen [deras efternamn] egentligen har det. Vi vet bara att de inte mår bra, de far illa och med tanke på hur lite kontakt vi tillåts ha med dem kan vi verkligen undra hur mycket mer det finns som inte är bra med, eller för, barnen
Undertecknat med våra namn, adress och telefonnummer. Vi hoppas att detta kan kasta fler, och friskare, ögon på fallet än de som nu verkar se så illa.

Leder detta till något? Vi kan bara hoppas, men vi gör det lilla vi kan för barnen.

12 november 2006

Som sagt var...

Jag har ju spekulerat i att Hon nu medvetet saboterar pappans möjlighet att få träffa sina barn. Det är ganska lätt gjort i och med att Tingsrätten har föranstaltat om att en kontaktperson skall närvara. Underkänn varje kontaktperson, så är saken biff.

Träffarna drog igång i somras och har gått så bra att de tre olika kontaktpersonerna som har varit inblandade anser att deras närvaro är överflödig. Alla tre har nu dragit sig ur verksamheten med familjen i fråga. Alla tre har kontaktat pappan och berättat att han inte har med beslutet att göra. Då är det bara en kvar som kan ha med beslutet att göra...

Så här:
På torsdag ska pappan träffa en presumtiv kontaktperson inför nästa träff den helgen. I sådan här situationer måste bägge föräldrarna godkänna den nya k-personen. Nu har vi fått veta att Hon "inte har tid" förrän på torsdag.

Inte har tid! Hon är ju sjukskriven?
Visst är Hon det. Men om Hon underkänner en ny k-person mindre än två arbetsdagar före en träff, så lär Soc inte få tag på en annan före verkställighet. Lätt som en plätt. Nästa träff blir saboterad, den också.

En annan möjlighet är att Hon faktiskt inte har tid. Vi vet ju att hon fuskar med sin sjukskrivning (läs här) och jobbar ungefär som vanligt. Det vore illa. Samarbetar Soc med Försäkringskassan, förresten?

Tyvärr så tror jag att det inte blir något nästa helg heller. Hoppas bara att jag har fel.

11 november 2006

I dag är jag mer sansad

Gårdagens postning blev lite väl dramatisk. Jag kände mig som en rättshaverist när jag läste den, så jag tog bort den. Men kontentan var denna:

Barnens mamma verkar ha påverkat kontaktpersonerna att inte ställa upp vid fler träffar med pappan. Alla tre har faktiskt kontaktat honom och gjort klart att han inte har med deras beslut att göra. Då är det ju bara Henne kvar. (Alla tre har också sagt att deras närvaro vid träffarna är överflödig)

Hon saboterade en ordinarie träff förra helgen, och lät även den som i stället skulle vara den här helgen gå i stöpet. Jag anar ett mönster:

Mamman tänker inte låta barnen få träffa sin pappa, trots att Tingsrätten har föranstaltat att han ska få göra detta. Fem timmar varannan helg, är budet.

Vi har också sett tydliga tecken på att Hon gör sitt bästa för att främja barnen från sin pappa. Ett av dem har till exempel redan saboterat en träff. Syndromet kallas PAS och är tyvärr inte vetenskapligt erkänt i alla läger. Det ni kan läsa om PAS och föräldraalienering i länkarna i högerspalten ser vi alltså mycket tydligt i Hennes agerande.

Hur Soc resonerar i ärendet vet vi förstås inte så mycket om. Men vi vet att de segar på det här med ny kontaktperson. En Viss Socialskreterare som har varit med från start och gjort i princip allt för Henne verkar fortfarande göra vad hon kan.

Nu ska pappan träffa en ny kontaktperson i veckan som kommer. Blir vederbörande godkänd av bägge föräldrarna, så blir det en träff nästa helg. Nyckeln här är att bägge föräldrarna ska godkänna en k-person...

Och Hon verkar jobba på som vanligt trots att hon är sjukskriven. Någon har anmält detta till Försäkringskassan, men vi ser än så länge inget resultat av detta. Hon arbetar som egenföretagare, kan man säga. Då är det lätt att trolla med redovisningen och svårt att påvisa att Hon visst har arbetsförmåga.

Vår oro för barnen kvarstår. De far illa både mentalt och fysiskt, har vi klart för oss. Vi vet via utkastet i vårdnadsutredningen att andra har reagerat på tillståndet i Hennes familj. Vi tror att Soc inte agerar i saken, trots att det finns anmälningar på Henne. Vem vet vad detta beror på. Tröghet, en slentrianmässig kvinnosyn eller bara ren och skär inkompetens?

Soc i vår stad ger vi just nu inte ett vitten för. Inte Henne heller.

Det är barnen och deras pappa som gäller för oss.

10 november 2006

Maybe...

[Posten borttagen och ersatt av den här]
...den var för dålig

Mycket riktigt...

Det blir ingen träff med barnen den här helgen. På ett intrikat sätt har Hon saboterat möjligheten att ta igen den träff som uteblev förra helgen. Möjligen kan en påtaglig flathet och passivitet på Soc också spela in. Men ändå:

Hon jobbar på med ungarna för att de ska främja sig från fadern, det vågar jag påstå. Sånt kallas PAS, är blodigt allvar och går att läsa om i länkarna i högerspalten. Då är det en naturlig åtgärd för Henne att hålla dem undan från fadern så mycket det är möjligt.

Då blir barnen ensamma under Hennes propagandaparaply. Ingen mår bra av sånt.

Speciellt inte från en människa som Hon.

08 november 2006

Ett klargörande

Jag har skrivit att den kontaktperson som har varit med vid de senaste månadernas träffar har sagt upp sig. Det var helt fel uppfattat av mig.

Kontakpersonen har avsagt sig arbetet med den här familjen och inget annat. Det låter ju inte så bra. Är pappan så svår? Icke.

Kontaktpersonen sade av sig samarbetet direkt efter den halvt förstörda senaste träffen. En liten tid senare ringde k-personen upp barnens pappa och var mycket noga med att få fram att det inte var för hans skull hon avbröt samarbetet.

Då är det bara en kvar...

07 november 2006

En ketchupdag...

[Anmärkning: Den här posten är omskriven morgonen efter första publicering. Den är tydligare nu, hoppas jag]

Det har varit lugnt en tid på bloggen. Sen verkar allt hända på en gång. Vi tar det värsta först:

Trasiga skor
Pappan var förbi ett av barnens skola idag. På förekommen anledning ville han inte gå in på skolgården, men han pratade med barnet genom staketet och de höll hand genom detta som i värsta snyftarfilmen. Fröken (en ny) kom förbi, presenterade sig och pratade lite. Sen var det inget mer med det. Pappan är tydligen inte ovälkommen på skolgården numera, till skillnad från de dramatiska veckorna i våras. En observation: barnet hade samma trasiga och läckande skor som i den här snart en månad gamla rapporten. Trist.

Än värre
Barnet berättar att "allt är bra" och "Jo visst" om situationen där hemma. Pappan känner förstås sin avkomma väl och vet att det här är inte ett bra svar. På några följdfrågor framgår det att Hon allt som oftast tar hårda grepp och ryter mot barnet. Hårda grepp, förresten. Är inte det barnmisshandel? Iallafall är det sådant som Hon fick pappan dömd för.

Samma saker som mamman (Hon, Henne. Den här bloggens huvudperson) fick pappan dömd för i Tingsrätten håller Hon alltså själv på med. Ofta, enligt barnet.

Sen fick pappan ett prov på Hennes vanliga stil. Barnet uppgav nämligen att Hon hade sagt till barnet att

[Pappan] inte orkar mer än två timmar med dig.
I ljuset av att träffarna är fem timmar, faller Hennes svartmåleri på plats.

Två telefonsamtal
Pappan ringer först Soc, den person som var sjuk och därmed spolierade helgens träff. Vederbörande uttrycker först glädje över att han träffade barnen. -Que? Det blev ju ingen träff för att kontaktpersonen sade upp sig från det här uppdraget och du inte ordnade någon ny, svarade pappan. Svaret kom enligt mallen Dåligt Samvete 1A, första stycket:
Nu ska du inte använda den tonen. Det är faktiskt otrevligt.
Så talar en feg människa, enligt min uppfattning. Har man gjort bort sig så tar man på sig detta och står för det. Inte Soc, inte. Nåväl. Det andra samtalet gick till barnens mamma. Hon öppnade med något helt oväntat:

Försäkringskassan
Hon berättade för pappan att "dom bara skrattade när han ringde och anmälde Henne". Pappan, som inte hade anmält henne, lyssnade förstummad på fortsättningen. Den handlade om att Hon visst inte skulle arbeta ikväll. Nähä, tänkte pappan. Men han bytte ämne till något mer angeläget, barnen och nästa träff.

Helgen
Mamman, nu märkbart stressad, säger att barnens pappa har synts full på stan och därför inte kan anförtros barnen. Pappan har varit nykter i veckotal, kan jag berätta. Till skillnad från Henne, som vi faktiskt har en videoinspelning på där hon är märkbart onykter mitt på blanka eftermiddagen.

Pappan påpekar att det handlar om fem timmar mitt på dagen och att han inte behöver dricka när han träffar barnen. Sen fortsätter han med att fråga om utkastet till vårdnadsutredningen, som ju inte var helt positivt vad gäller Henne och hennes förmåga att ta hand om barnen. Svaret var stilenligt: Hon har inte haft tid att läsa några papper. Såklart. De var ju inte till hennes fördel...

Busshållplatsen
Senare mötte pappan Henne på väg till det Hon nu arbetar med i kväll. Stylad. Nya kläder. Ny iPod. Svindyra stövlar. Till skillnad från barnets skodon, verkade de regntäta. Hon blev märkbart stressad och beskyllde barnet för att ha skvallrat för pappan om att Hon skulle arbeta ikväll. Och om han gjorde något åt detta, så skulle Hon anmäla honom. För vad, är oklart.

Till att börja med var det inte barnens pappa som har pratat med Försäkringskassan om Hennes oanade arbetsförmåga under pågående sjukskrivning. Någon annan med kunskaper om Hennes nuvarande liv måste ha gjort det. En person som Hon drar lätt på sig fiender, så jag är inte förvånad över detta.

Pappan svarade lugnt på beskyllningen att det finns flera sätt att få information. [Internet, till exempel. Hon syns gärna på nätet och vet förstås att det är en viktig marknadsföringskanal, men är egentligen vare sig kunnig eller intresserad av annat än att klicka runt lite här och där. Jag har faktiskt sett henne stava fel på ordet "Google", av alla.]

Slutsats
Hon är helt klart stressad av Ovälkommen Uppmärksamhet, klär hellre sig själv än barnen och Hon jobbar på som vanligt trots att hon har Försäkringskassans uppmärksamhet på sig. Det skulle inte jag göra i Hennes läge. Inte heller skulle jag låta mina aktiviteter synas så väl som Hon gör.

Däremot skulle jag ekipera barnen innan jag stylade mig själv och köpte en iPod. Men, det är klart. Hon är ju sån...

I helgen, då?

Barnens pappa kämpar på. Efter kallduschen med det märkliga umgängessabotaget i helgen som var, så har han ringt runt och nu fått tag på en kontaktperson som kan vara med vid en eventuell träff i helgen som kommer.

Personen har varit med tidigare och vet att det inte behövs någon k-person vid träffarna, men både Hon och Soc kräver detta.

Soc, ja:
Den ordinarie kontaktpersonen sade upp sig [Update: från det här uppdraget] två veckor innan helgens träff gick om intet. Soc gjorde inget för att hitta en ny, vilket pappan nu alltså har fixat själv. Givetvis har en av våra absoluta favoriter, En Viss Socialsekreterare, roll i det hela. Genom att inte göra ett dugg. Inte ens ringa pappan och berätta om det uppkomna läget.

Den människan har varit med från start, i dagarna ett år sen, och hela tiden köpt Hennes stundom bisarra påståenden, respektive stöttat Henne på alla vis. Den andra socialsekreteraren som var med då har (på egen begäran?) kopplats bort från fallet och deras chef har tydligt visat skepticism mot Henne.

Nåväl:
Det är vad pappan anbelangar klart för en träff nu i helgen i stället. Om Hon saboterar den möjligheten också, så får pappan väl ta till domstol för att kunna träffa sina barn. Undras om Hon har tänkt så långt?

Ingen gagnas av sådant, men Hon är ju den hon är, så vete fåglarna vad som kommer att ske...

04 november 2006

Fyndet på nätet

Det viktigaste först:
Genom att vägra pappan att träffa barnen utan kontaktperson, har Hon nu fått helgens träff inhiberad. Märkligt nog skulle pappan ha haft ungarna över natt lördag-söndag och kontaktpersonen varit med bara under de av Tingsrätten föranstaltade fem timmarna. Mer här. Men när det inte gick att uppbringa en k-person, så ställde Hon in. Hennes resonemang vet vi inget om, men det luktar jävelskap lång väg.

Annars
Vi har ju våra aningar om att Hon har tagit upp sin näringsverksamhet igen, trots pågående sjukskrivning. Ett inslag i detta skulle kunna ha varit den resa som Hon gjorde i början av Oktober när Hon var borta torsdag-måndag utan att närmare redogöra för destinationen. (Läs i arkivet för Oktober, i början av månaden) Resan var så angelägen för Henne att hon lät den förment farlige pappan ha barnen under tiden...

För övrigt hörde Hon inte av sig till barnen om deras välbefinnande under hela tiden, heller. Typiskt Henne. Nåväl:

Häromdan drog jag mig till minnes att Hon var iväg ungefär samma tid förra året på ett visst evenemang. Det var då Hon SMS-ade maken om hur billig spriten var där.

Tänk om..

Jäpp
Det var en smal sak att hitta förra årets evenemang på nätet. Där stod Hon till och med nämnd bland gästerna. Årets evenemang, då?

Jag bytte helt enkelt årtalet i länken i fråga till 2006 och mycket riktigt: Årets evenemang var exakt i tiden med Hennes resa. De bägge evenemangssidorna var för övrigt så gott som identiska i layout och upplägg. Programmet var sig mycket likt mellan 2005 och 06. Den enda väsentliga skillnaden fick mig att fundera.

Förra året stod alla de sex utländska gästerna på sidan med namn och allt. I år stod det bara "foreign guests". Kanske jag är lite väl konspiratorisk här, men tänk om Hon bad att få slippa sitt namn på sajten för att det inte skulle synas via nätet att Hon var på en ren arbetsresa under sin sjukskrivning?

F*n vet...

02 november 2006

24-5=19

Ingen talmagik i dessa siffror. Bara Hennes logik. Häng med nu:

Ett:
Pappan har en av Tingsrätten stipulerad träff med barnen nu i helgen. Fem timmar varannan vecka. Det har gått så bra med träffarna hittills att alla tre inblandade kontakpersonerna anser att deras närvaro är överflödig. Deras chef har däremot sagt att en kontaktperson måste närvara vid träffarna, gissningsvis därför att Tingsrätten så har stipulerat.

Två:
Mamman, vår bloggs huvudperson, har i ett eller flera SMS (Barnens föräldrars vanligaste kommunikationsform) bett om "avlastning" till helgen. Han skulle ha ungarna i ett dygn lördag-söndag. Visst. Gärna.

Tre:
Den kontaktperson som har varit ordinarie de senaste 4-5 träffarna har sagt upp sig. UPDATE: från det här uppdraget.

Fyra:
Den sekreterare som organiserar sånt på Soc är sjuk. Ingen vet om det finns någon som kan rycka in i helgen.

Fem, det bisarra:
Hon har fått korn på detta och säger nu till Soc att Hon inte kan anförtro barnen till deras pappa om det inte är en kontakperson närvarande. Hon var "orolig" för barnen om det inte var någon med, ospecificerat vad det handlar om.

Vad i allsin dar?
Just det. Kontaktpersonen skulle ju närvara i fem timmar, medan Hon har bett pappan ha barnen i 24.

De övriga nitton timmarna, då?
Tydligen har Hon inga bekymmer för att något skulle inträffa under den tiden.

Jävlas Hon?
You bet, som det heter. Hon är ju sån...

Då gör vi ett nytt försök

Under en period hade vi en omröstning om Henne i spalten till höger. Halvt seriös, ska ni veta. Sen var det någon som fuskade och lade flera röster genom att gå runt den i och för sig enkla spärr mot multiröstning som finns i de här sammanhangen. (Hur man gör sånt? Det säger jag inte ;-) Då var det inte så kul längre. Men nu kör vi igen:

Röstetalen äro nu nollställda och alla som vill är välkomna att rösta på Hennes nya liv.

Annars
...kan vi konstatera att Hon öppet idkar sin näringsverksamhet igen. Hon har mage att annonsera till och med på nätet. Hur det går ihop med Hennes snart ettåriga sjukskrivning, vore det kul att höra Henne svara på. Det skulle nog tänja på till och med Hennes aktningsvärda verbala förmåga.

Sån är Hon...