31 juli 2007

Inte helt oväntat...

För en knapp vecka sedan fick ett av barnen en ny cykel i födelsedagspresent av sin pappa. Han skruvade på lås, stödhjul och kunde sen konstatera att den fabriknya cykeln stod olåst på gården. När han ringde och bad Henne gå (eller åka två våningsplan med hissen) ner och låsa, slängde hon på luren. Cykeln fick vara som den var.

Inte oväntat
Nej, den snoddes inte. Tack för det. Men Scenario Två slog ju förstås. Sex dygn efter överlämnandet begär Hon i kväll in andranyckeln från barnens pappa. Den ordinarie "är borta" och cykeln därmed oanvändbar.

Det är borta,
är en term vi har lärt oss. I Hennes fall betyder det inte att något verkligen har försvunnit, bara att det inte står att finna i det 99 kvadratmeter stora hemmet på fyra rum och kök. En mobiltelefon, till exempel, är "borta" sen kanske en månad. Inlinesskydden till ett av barnen "var borta" för ett tag sen. De kom tillbaka, men är nu "borta" igen.

<UPDATE>Fel av mig. Nyckeln tappades verkligen på stan den här gången</UPDATE>

Det är till och med så givet att saker blir "borta", att barnen låter bli att ta hem saker de får när de är hos pappan, just för att de bara "kommer bort".

Kommentar överflödig. Nåväl:

Vad göra?
Vi skiftar till kombinationslås på samtliga jonnar varefter nycklarna blir "borta" och hoppas på att Hon inte är så borta att kombinationerna också blir "borta"...

27 juli 2007

Bestämmandeförälder?

Ett guldläge för rättshaverister, säger jag.

En utredare, hovrättslagmannen Göran Ewelöf, kan ha gett oss ett nytt ord: bestämmandeförälder. Tanken är att en domstol ska kunne ge ena föräldern bestämmanderätten i frågor om sjukvård, skola och socialtjänst även om gemensam vårdnad råder. Detta när föräldrarna inte kommer överens. De flesta, inklusive Barnombudsman Lena Nyberg och justitieminister Beatrice Ask, verka tycka att förslaget är bra.

Michael Alonzo, ordförande i Pappa-Barn tycker inte om det. Han ser det bara som ännu ett sätt att ta barnen från sin pappor. I Aktuellt igår (inslaget börjar en minut in, Alonzo framträder vid ca 3:50) påpekar han att de som vill ha ensam vårdnad men inte fått det, nu får en möjlighet att ta bestämmanderätten över barnen. Och det är tydligen i de flesta fall mödrarna som vill ha ensam vårdnad, så det blir ett verktyg (till) för kvinnor mot sina ex.

Tyvärr är det ju så att domstolarna mer eller mindre slentrianmässigt går på moderns linje vid vårdnadstvister, så Alonzo kan har rätt i det han säger. Själv ser jag förslaget som godhjärtat och välmenande med säkerligen bra konsekvenser i en del fall. Alla andra får bara nya verktyg i kampen mot sitt ex.

<UPDATE> Förslaget diskuterades även i P1-morgon i fredags och det är förstås uppmärksammat även på Föräldrajouren i en tämligen livlig tråd.</UPDATE>



DN om förslaget. SvD om förslaget.

26 juli 2007

En träff med bekräftelser

Finn ett två fel



Det var en bra träff igår. Full rulle med diverse släktingar på pappans sida, presenter, glam och stoj. Vi firade nämligen två födelsedagar.

Presenterna
Det ena, yngre, barnet fick enligt önskemål en CD-radio som mycket små bergsprängare kallas nu för tiden. Och en ny cykel. Den gamla fungerade, men inte mycket mer. Och de andra barnen har alla mycket fräschare hojar, så det var på tiden.

Det andra fölsedagsbarnet är det äldsta i skaran men för den skull långt ifrån tonåring. Här hade det förts en intrikat diskussion om spelkonsoler och annat som låg högt över kostnadstaket för en födelsedag, så det blev ett antal sedlar till hjälp på vägen till en Nintendo DS Lite.

Alla tål ju inte att bara vissa får presenter, så det skvätte lite smått och gott över hela skaran. Helt enligt traditionen i den familjen.

Nya missförhållanden?
Faktiskt inte. Det här var den första träffen på mer än ett år som inte gav oss nya inblickar i barnens hemliv. Det yppandeförbud som Hon har ålagt sina barn ligger tungt över dem. Ibland över det löjligas gräns. De vägrar till exempel att prata om hemmahosarna, men vi fick veta att de skulle på utflykt med dem dan efter (idag, alltså) av ett irriterat barn som uppenbarligen tyckte att sådant inte borde hemligstämplas.

Kanske saken borde ha hemligstämplats ändå. De bägge familjeterapeuterna som är hos Henne en eller två gånger i veckan är nämligen till för att hjälpa Henne till självhjälp, inte vara "avlastning". Hon har barnen hos en kontaktfamilj två(?) helger i månaden och sex timmar varje vardag för sig själv när skolor och dagis är igång, kan jag berätta. Det räcker tydligen inte.

Några gamla, då?
Tyvärr. Barnen luktar igen. Det äldsta hade för en gångs skull nytvättat hår, en klar reaktion på faktum att jag köpte överdrag till nackskydden i bilen på grund av barnets feta och smutsiga hår. Jag blev faktiskt uppmanad att ta av skyddet i fråga just därför. Men det var det enda barnet med rent hår, så jag avstod. Det håret var också det enda rena i den barnaskaran.

En vuxen otvättad luktar som alla vet ganska starkt och man känner det på alltför långt avstånd. Barn före puberteten och med otvättade kläder (trots att det var dubbelfödelsedag!) luktar helt annorlunda. Instängt. Fattigdom, på något vis. Jag associerade faktiskt till en del kvarter i Asien och USA(!) med oerhört låg levnadsstandard som jag har varit i. Det går inte att ta miste, dock. Barnen var skitiga igen efter en tid med hyfsad hygien.

Yppandeförbudet har jag nämnt. Det verkar vara ordentligt inpräntat så här inför vårdnadsrättegången.

Våldet, då. Har det upphört?
Vi är förvissade om att Hon använder våld mot barnen mer eller mindre slentrianmässigt. Skriker åt dem gör hon ju hela tiden, och då finns det inte mycket mer att ta till vid olydnad eller vägran. Läs detta:

Ett rop på hjälp?
Ett mycket uppskattat inslag i fölsedagsfirandet var en show från två av barnen. Det inleddes med dans ackompanjerad av den nya CD-radion, fortsatte med sång a capella (Gissa vem som har lyssnat på Carola?) och sen teater. Det första stycket utfördes av ett barn som gjorda alla fyra rollerna själv på ett imponerande sätt. Det andra stycket gav en besk eftersmak:

De bägge barnen agerade en improviserad pjäs utan egentlig handling eller, framför allt, ett ordentligt slut. Det handlade om en mormor som hade ett barn hos sig och skulle få vederbörande till sängs för natten. Så blev rollerna omkastade. Barnet skulle lägga mormor.

Ungarna turades om att dra varandra i örat, nypa varandra i kinden och knuffa ner varandra i sängläge. De tjöt av skratt. Det gjorde inte mer än en vuxen i sällskapet. Är drag-i-örat och nyp-i-kinden vardagsmat för dem? Det är lätt att bli nojig, men ändå. Vad var det som vi tog del av egentligen?

Avlämning
Den här gången blev det lite komplicerat på grund av min medicinering. Jag måste ta mina cellgiftpiller inom bestämda intervall, och detta i samband med maten. Det skar sig tidsmässigt med hemkörnngen av barnen den här gången, så jag körde ett par tidiga vändor så att träffen avslutades hos pappans hobbylokal som är inom gångavstånd från hemmet. Sen hann jag hem nästan i rätt tid för mat och Xeloda.

Utanför hobbylokalen väntade nya cykeln, som pappan skruvade på stödhjul och lås på. Barnet i fråga var överlyckligt. Sen lekte de på gården till träfftiden var slut och kontaktpersonen gick upp till Henne i lägenheten. K-personens arbetstid var slut.

K-personen kom ner på gården med besked från Henne att barnen skulle upp i lägenheten för att träfftiden var över. Ett, det äldsta barnet, gick upp till sin kära PC. De andra blev kvar.

Det gick kanske tre kvart, så var träffen över.

Hon förnekar sig inte
Under kvällen tog Hon kontakt med pappan och skällde ut honom för att ett av barnen hade fått ny cykel. Resonemanget är i skrivande stund oklart, men det kan ha gått ut på att det fanns ju en fungerande cykel, så varför en ny (När Systembolaget behöver så mycket av Hennes kontanta medel) Nåväl:

Pappan konstaterade senare att nya cykeln stod olåst och ringde upp till lägenheten för att be Henne gå ner två trappor och åtgärda saken. Hon slängde på luren.

Vid tiotiden på kvällen tog pappan omvägen förbi cykelstället när han skulle hem från lokalen. Cykeln, fabriksny, var fortfarande olåst.

Sån är Hon

PS Finn ett två fel?
Visst. Katten är utan öron, som Barnens Farmor påpekade i en kommentar. Och så detta:

Konstverket är ett av barnens och föreställer den katt de så ofta pratar om, trots att det var mer än ett år sen de sågs. Katten har, inte oförtjänt, fått epitetet Sura gamla Katten på den här bloggen. Varför då avbilda en leende katt?

25 juli 2007

Tack, Tycko Tryck

I kväll har vi läst en kommentar till postningen om Dramatik på gården som förtjänar att lyftas upp till en egen postning:

Jag har ju läst hela din blogg från början men det är först nu som jag börjar inse att det du skriver är absolut sant, in absurdum. Alltså, det är så sannolikt osannolikt att det helt enkelt måste vara sant. För ingen människa skulle ha hittat på detta. Inte för att jag någonsin misstrott eller ifrågasatt sanningshalten, det har jag ingen orsak att göra.

Och mitt i eländet måste jag dra lite på smilbandet åt den fiction som faktiskt finns och jag tänker då på de fingerade namnen. Advokaten Så Chic, det figurerade tidigare någon Bodyguard och nu Hamstermannen vilken fick mig att dra på smilbanden lite extra
Det är en våra stammisar, och en mycket kunnig och (trist nog) erfaren sådan som (inspirerad av Tage Danielsson?) skrev detta. Tycko Tryck har varit på egen egen resa som i mångt och mycket påminner om den barnens pappa är inne på.

Vi, Barnens Farmor och jag, är oerhört smickrade. Jag känner mig till och med rörd. BF's första reaktion var att Tyckos inlägg var "gulligt". Hon följer också pappaliv.se mycket mer än jag gör och vet att uppskatta Tyckos mycket kunniga insatser där. Heders och tack, Tycko!

Nå?
Yes. Yep. Yo. Jäpp. Allt stämmer förutom att vi har spätt ut en del geografi och annat som skulle kunna ha pekat ut någon av aktörerna, klimparna, i den här soppan. När någon av de skildrade stöter på den här bloggen så kommer uttrycket "skiten har träffat fläkten" att kännas milt. De kommer nämligen omedelbart att känna igen sig.

Menageriet:
Fina Advokatbyrån? Här kan jag faktiskt inte säga mycket mer än att det är en Fin Advokatbyrå för att inte peka ut dem.

SåChic jobbar förstås på Fina Advokatbyrån och har blivit fullvärdig advokat under den här resans gång. Får jag råda så blir hon utesluten ur advokatsamfundet. Om det inte är tillåtet för en advokat att ljuga i rätten, förstås.

Den lille Bodyguarden är en övernitisk socialarbetare som tog Hennes parti in absurdum förra våren. Därför hans alias. Samtidigt måste jag tillskriva honom ett mot Henne talande vittnesmål i vårdnadsutredningen. Det är strongt att berätta om att träffa på Henne full och hennes lika fulla suparkompis en vardagsmorgon.

Suparkompisen Hamstermannen? Det är den karl, självutnämd kulturpersonlighet har jag kallat honom, som Hon nu har en personlig, affärsmässig och alkoholmässig relation med. De har både k*****t och supit ihop sedan långt innan äktenskapet sprack. Det var vid några tillfällen faktiskt så illa att barnens pappa fick hämta Henne från Hamstermannens lya på vägen hem från dagis med ett barn på cykeln. Mitt på blanka eftermiddagen kunde Hon nämligen inte ta sig hem själv. Vi pratar om en sträcka på under två kilometer.

Namnet har vi valt under gemensamt jubel. Det är allt vi kan säga för stunden.

En till i handlingen, En Viss Socialsektrterare kortad till EVS, nämde inte Tycko. Men hon förtjänar en plats i menageriet. EVS är den på Soc som först fick med Henne att göra. Jag har skrivit om EVS att hon äter ur handen på Henne, och det står jag för. EVS bara måste ha blundat med hela huvudet, som det heter, när missförhållandena framkom. Och EVS fortsatte att ösa stödinsatser över Henne. Formellt är EVS kvar som handläggare av Hennes stödbehov, men i praktiken är hon borta. Fråga inte mer.

Jag förstår att många tror att jag/vi skarvar, överdriver eller rent av ljuger om det som pågår. Så är det inte.

När skiten väl träffar fläkten kommer jag att kunna stå där och motivera varenda inlägg på den här bloggen. 312 hittills och fler lär det bli.

That's All Folks.

<UPDATE> morgonen efter: À propos det här med "sannolikt osannolikt" kan jag berätta att vi faktiskt har utelämnat skildringar av ett antal incidenter och skeenden eftersom vi ansåg att det skulle påverka vår trovärdighet. </update>

Dramatik på gården

Barnens mamma har ju utfärdat förbud för dem att träffa pappan och leka med honom på gården, vilket han har gjort så gott som dagligen sedan slutet av April. Hon har angett olika skäl i princip varje gång. Han har överklagat en misshandelsdom till Hovrätten (faktiskt!), han har svikit överenskommelser, oklart vilka. Med mera et cetera.

Jag har skrivit om saken här, och även spekulerat i den egentliga orsaken till Hennes agerande: Hon har, med eller utan rådgivning, insett att det inte ser bra ut för Hennes sida i den instundande vårdnadsrättegången att pappan leker med barnen om dagarna. Deras upplägg är ju att han är en våldsverkare som barnen är rädda för. Den hypotesen bekräftade Hon häromdan.

Buller och bång
Pappan, som ju har sin hobbylokal i närheten av sitt förra hem, gick förbi gården för att se om ungarna var ute. Det var de inte. Men det äldsta barnet fick syn på honom genom fönstret och det stod inte på förrän alla barnen hade lämnat hemmet och var med pappan på gården som vanligt. Men det här blev ingen vanlig lekstund:

Två av barnen, de två som jag anser mår sämst av hela situationen, började bråka på ett sätt som pappan sällan skådat. Han fick gå emellan för att avstyra rena våldsamheter. Då sprang det ena barnet upp i lägenheten och kastade ut ett antal av sin antagonists leksaker på gården.

Hon rycker ut
Mamman kommer ner till pappan och de kvarvarande barnen. Med hög röst, som ingen kringboende med ett fönster på glänt kan ha missat, förmanar hon barnen att inte prata om hemmet eller låta sig filmas av pappan:

Allt ni säger kommer [pappan] att använda i rätten. Allt är förtal och kommer att användas mot mig.
Hon anser tydligen att allt som sägs om Henne och livet i lägenheten kan användas mot henne. Då har man riktigt dåligt samvete. Sen kom nästa replik:

Folk anser att du är löjlig som kommer här och leker med barnen.
Vaddå löjligt att leka med sina barn, undrade pappan och frågade om det var grannarna som hade uttalat sig, eller? -Nej, inte riktigt. -Nähä. Vilka då då?

Det tog lite lirkande, men sen framkom det att det var en ospecificerad vuxen som hade kommit med detta. Gissningsvis Hennes älskare och suparkamrat Hamstermannen.

Barnen i sällskapet var påtagligt generade av mammans utläggningar och påståenden. De var nog också medvetna om att hon hördes rätt bra.

Pappan brukar inte fråga så mycket eftersom han inte vill stressa barnen, men öron att lyssna med har han. Han fick berättat för sig att
Mamma behandlar oss som sopor
Det tror vi på. Likaså den lätt motsäglsefulla repliken att "nu är hon snäll och behandlar oss som sig själv". Det tror vi också på. Det är ju inte långt till rättegången...

Mina slutsatser:
Hela hennes agerande andas desperation. Vi ser en slags omvändelse under galgen när plötsligt behandlar barnen "som sig själv". Hon verkar också försöka vrida klockan tillbaka till ett gammalt läge där pappan inte fick träffa sina barn alls. Och det riktigt allvarliga:

Hon är helt klart rädd för att olika aspekter i barnens tillvaro ska komma i ljuset under eller före rättegången. Det där med yppandförbudet för barnen om tillvaron i hemmet är nog ändå det värsta.

Vad är det som pågår som barnen inte törs berätta om?

23 juli 2007

En rolig halvtimme?

Jag skrev ju igår att vi är kallade som vittnen i vårdnadsrättegången, som äger rum om några veckor. Det är högtidligt värre, med delgivningskvittens och allt. Det kostar 2.000:- att utebli, får vi veta. Samt att man i sådana fall kan bli hämtad av polis. (Gäller nog knappast vårdnadsärenden, men lagen är lagen) En gul lapp från Brottsofferjouren med information om vittnesstöd var också påklistrad kallelsen. Kanske man skulle be om det, som Hon har betett sig den här tiden. Nu till det intressanta, som Barnens Farmor läste upp för mig i dag:

Förhöret med Er gäller: Era iakttagelser av hemmiljön innan parternas separation, Era iakttagelser av ansvarsfördelningen för den tid i hemmet, [barnens pappas] egenskaper som vårdnadshavare, Era iakttagelser av [Hennes] alkoholvanor samt barnens mående och hygien under tiden för sakens handläggning i domstol samt omständigheter i övrigt relevant för prövning av barnens bästa.
Jag har en halvtimme på mig. Sen är det tid för Barnens Farmor. Okej. Det bästa vore att maila den här bloggens URL till Tingsrättens ordförande och nämdemännen så att de vore lite pålästa före mitt vittnesmål, men så långt har nog inte utvecklingen kommit ännu.

Den trogne läsaren av den här bloggen känner nog med sig vad jag kommer att berätta, så när som på en sak, nämnd i förbigående för länge sen: Före separationen var Hon familjeförsörjaren och barnens pappa skötte hemmet och barnen. UPDATE: Tilläggas kan att pappan ändå bidrog till kanske 40% av familjeekonomin genom sitt arbete. Vad gäller Hennes alkoholvanor, titta här till exempel. När det gäller barnens hygien, funderar jag på att förelägga Tingsrätten kvittot på de nackskyddsöverdrag [stark läsning för den renlige!] som jag blev tvungen att köpa till bilen inför körningar av barnen. Eller ska jag ta det här?

Vad gäller "omständigheter i övrigt relevant för prövning av barnens bästa" så är ju hela den den här förbannade bloggen relevant för prövning av barnens bästa, men får jag välja, så tar jag det här.

Barnens Farmor
Hon är också kallad att vittna. Eftersom jag är före henne så kan jag ta del av hennes vittnesmål. Men ett vittne får ju inte ta del av förhandlingarna förrän vittnesmålet är avlagt, så Barnens Farmor kliver in på scenen utan att veta vad som har föregått. Nåväl: Barnens Farmor fick en lite annorlunda redovisningsuppgift:
Förhöret med Er gäller: Era iakttagelser av [Hennes] och [barnens pappas] egenskaper som vårdnadshavare, ansvars- och uppgifts- fördelningen i hemmet, Era iakttagelser av barnens mående vid [pappans] umgängestillfällen med barnen och omständigheter i övrigt relevanta för prövningen av barnens bästa.
Inget om alkoholvanor och hygien här, inte. Det har vi lite svårt att förstå. Gör man skillnad på manligt och kvinnligt, eller?

Soc, Tingsrätten och framför allt vårdnadsutredningen har ju hittintills tagit Hennes parti med för stunden skräddarsydda skyddslappar, så varför inte?

22 juli 2007

On Line igen -och vad hittade vi på hallgolvet?

Husskylt. Tur att vi kunde sitta ute på kvällarna ;-)

Det är skönt att vara helt utan dator och nätet, ska ni veta. En vecka eller så iallafall. Böcker, rundturer och korsord gjorde gott. Mycket gott. Jag var lite hämmad av mitt medicinska, men det gick bra ändå. Det värsta var fästingarna...

Barnens pappa var också med. Han slök historiska böcker (Romarriket), jag hade en bunt SF-litteratur (Space Opera) och Barnens Farmor läste deckare. Tillsammans tog vi så gott som hela SvD-s fredagskorsord helt utan ens en ordbok. Det ni.

Booooring
Pappan hade en kontakt med barnen per telefon under veckan. Det visade sig att de var monumentalt uttråkade. Inget att göra eller "inget att tänka på", som ett av dem uttryckte saken. Mamman lämnade dem helt åt sig själva på dagarna. Alla kompisar var bortresta.

På hallgolvet
Det vanliga man får i posten under en vecka låg och väntade på oss när vi kom hem. Så när som på två försändelser från Tingsrätten till Barnens Farmor respektive denne skribent. Vi är kallade som vittnen i vårdnadsrättegången om någon månad.

Vi var förstås förberedda, men ändå. Det känns lite spännande och högtidligt sådär. Äntligen kan vi göra vårt för pappan inför myndigheterna. Våra anmälningar till Soc om Hennes vanvård, repektive min polisanmälan förra året har tydligen bara begravts. Men nu kommer vi att sitta där och berätta. Och berätta.

Mest om barnen och vad vi har sett de här arton månaderna, men får jag frågan vad jag tycker om Henne så har jag en torr replik på lut. Snäll är den inte.

Men det är ju inte Hon heller.

14 juli 2007

Det sket sig direkt

Här lägger man ut ett trevligt semestermeddelande och andas frid och fröjd. Så ringer barnens pappa och berättar att Hon inte längre tillåter honom att träffa barnen och leka med dem på gården som han har gjort sen slutet av April månad.

Varför?
Juridik, förstås. Hon, fixerad vid "avlastningar", "stöd" och annat, har på något vis till slut insett att det inte ser bra ut i en kommande vårdnadsrättegång att pappan leker med barnen så gott som dagligen.

Pappan bemöttes av en tirad om Tingsrätten, Hovrätten och straff när han ville göra upp om kvällens träff.

Egentligen är detta något som jag har väntat på. Hon, den här bloggens huvudperson, tillhör inte de vassaste knivarna i lådan som det heter, men Hennes advokat, SåChic från Fina Advokatbyrån, har i alla fall lyckats bli just advokat.

SåChic måste ha satt sin Latte i halsen när hon fick höra att Hon tillät barnen att leka med sin pappa, den Alkoholiserade Våldsverkaren, i Fina Advokatbyråns scenario. Ett rekonstruerat samtal:

-Sånt går bara inte för sig, hajjarru!
-Jamen ungarna blir lugnare när de har träffat pappan. Jag tyar inte dom när dom livas.
-Håll ut. Tänk på skadeståndet och alla bidrag du får lyfta. Håll dom med mat om du kan, så sköter Soc resten.
-Jag veet, men dom bråkar ju hela tiden. Och jag har...
-TYYST. Det där vill jag inte höra ett ORD om. Klart att man får ta i lite för att lugnet ska råda, men det är inte comme il faut här, fatta det!
-Okej. Dom säger inget eftersom jag har sagt att...
-TYYST. Vill du in på Hinsan, eller? Tänk på att bidragen försvinner när barnen LVU-as. Ba'a så att du vet.
-Näe. Visst. När stänger Systemet idag, förresten?
-Klockan tre. Tig still och gör nu som jag säger:

[....]

Bloggpaus

Det är inte av samma skäl som förra gången. Nä. Nu är det sommar och semester!

-I said so, Helga. You're theere!

Helga, Sura gamla Katten, är nu på sitt vanliga kollo, ett kattpensionat där djuren ovanligt nog inte sitter i var sin bur med en timme eller så fritt om dan. De är tillsammans hela tiden, vilket innebär en nyttig social träning för innekatten Helga. De första tio åren märktes det inte mycket av detta, men på senare år har det gjorts små framsteg. Tror vi. De andra katterna där går nämligen inte fullt så stora omvägar runt henne som förr i tiden. Snäll mot föreståndaren har hon iallafall blivit.

Vi andra, Barnens Farmor och pappan samt denne skribent, kommer att bo i en stuga på västkusten en vecka. Sömn, korsord och bokläsning verkar bli den huvudsakliga sysslan så som väderrapporterna ser ut just nu. Strunt i det. Det är alltid skönt att byta tapeter, som det heter.

Pappan kommer givetvis att hålla kontakt med barnen, om än på telefon. Men bloggen stänger en 7-8 dar om det inte inträffar något extraordinärt, vilket vi hoppas att få slippa vara med om.

PS: Bilden tarvar en förklaring
Helga och jag har blivit lite inne på det här med LOL Cats. I all korthet handlar det om bilder på katter med lustiga och/eller felstavade ledtexter på engelska då förstås. I Can Has Cheezburger är en gigant i sammanhanget. De kom on line så sent som i Januari i år och startade förmodligen hela trenden. (Min tanke är att IT-folk är kattägare i högre utsträckning än andra, fråga inte varför)

Hajar du inget eller bara lite, så var inte ledsen för det. Amerikaner utgör trots allt bara ca 300 miljoner av planetens 6,6 miljarder invånare.

Ha det bra!

PPS
Den som vill göra en egen LOL-bild gör det lätt här. Och dom har inget kattfilter, så till och med vovvar kan få skälla lite :-) Tack för ditt obändligt goda humör, Sara. Sånt hjälper ska du veta.

12 juli 2007

Kaosteorier

Läget just nu:

  • En cykel, kanske två, står obrukbar för att nycklarna har försvunnit
  • Ett av barnen vill inte åka Inlines för att skydden är borta
  • En mobiltelefon är försvunnen. Här kan tilläggas att mamman "inte hade tid" att ringa upp apparaten när den försvann därför att hon satt och pratade med Hamstermannen. Sen var batteriet urladdat...
Detta är inte försvunnet i gängse mening av ordet. Grejorna har försvunnit inne i lägenheten. Jag har anskaffat en bultsax som pappan ska tackla cykelproblemet med. Sen blir det kombinationslås på cyklarna och inget annat som får gälla. Vad gäller telefonen är det bara att hoppas att den dyker upp för eller senare. Inlineskydden har varit försvunna och kommit tillbaka en vända förut, också där får vi också hoppas att de kommer fram.

Barnen beskriver kaoset i hemmet som ett naturligt tillstånd. Vid flera tillfällen har de fått saker av pappan eller Barnens Farmor som det har varit okej att ta hem, men de har avstått eftersom sakerna bara skulle "komma bort".

Vi vet att Hon har försökt sälja barnens saker förut. Till och med en snuttefilt, men det är nog inte fallet här. Vad beror det på då?

Kaosteorier
  • Hon bryr sig helt enkelt inte om ordningen i hemmet
  • Att barnen och deras behov kommer i andra hand vet vi sedan länge. Det är till och med dokumenterat i vårdnadsutredningen
  • Hon förmår inte hålla ordning
Hon struntar helt klart i cykelproblemet (som lätt hade kunnat undvikas om hon hade tänkt på att förvara andranyckeln på ett säkert ställe) och det här med barn, trygghet och mobiltelefon kopplar hon helt enkelt inte på, liksom säkerheten i att ha skydd när man åker Inlines respektive sparkcykel. Det vet vi sedan tidigare.

Barnens pappa anser, liksom Barnens Farmor och jag, att det är en förälders ansvar att hjälpa sina barn.

Tydligen inte Hon.

08 juli 2007

Tidig hemfärd

Hon var med ett par av barnen och hälsade på sin suparkompis, partner och affärskompanjon Hamstermannen på hans sommarställe i veckan. Tanken var att de skulle stanna typ tio dagar, men vistelsen fick ett abrupt slut.

Pastakastning
Igår ringde ett av barnen upp pappan från Hennes telefon och stämde träff på gården. Det visade sig att mamman och Hamstermannen hade storbråkat, vilket inte var första gången. Nu gällde det maten. H-mannen hade nämligen kokat pasta som inte var äggfri och serverat till lunch. Rättrogna(!) veganer äter inte sådant och Hon tycks ha spårat ur.

Det slutade med att pastan åkte i väggen eller på golvet, oklart vilket, och Hon avtågade med buller och bång. Vi sörjer inte över detta. Tvärtom är det på sätt och vis bra, eftersom Hon och Hamstermannen kan supa till rätt ordentligt när de sätter igång. Det var t.ex han som åsyftades i vårdnadsutredningen som nämde en "mycket berusad man" i lägenheten. På morgonen!

Dricker man sig bortom sans och förnuft i minderåriga barns närvaro är det en säkerhetsrisk och vi har varit oroliga för barnen inför vistelsen. Skönt att den avbröts.

Nya påhopp
Pappans träffar med sina barn på gården har varit organiserade så till vida att han och mamman har gjort upp om detaljer per telefon och SMS. Nu är det slut med detta, meddelade Hon igår. Pappan får gå förbi när han vill och är barnen ute, så är de. Annars inte.

I samma veva tog Hon upp faktum att domen mot pappan i misshandelsmålet var överklagad som om det var en nyhet och berättade också att Hovrätten tar upp saken i Januari. Hon var rasande över detta. Gissningsvis för att skadeståndet inte betalas ut förrän domen har vunnit laga kraft. (Tidigare har Hon beskyllt pappan för att vara "rättshaverist" i samband med att domen överklagades, så visst kände hon till saken)

Det faktum att Hon angav samma datum för Hovrättsförhandlingen i Januari som den Augustidag vårdnadsrättegången ska äga rum får mig att spekulera i att Hon har rört ihop det för sig. Pappan och hans ombud har nämligen inte fått något som helst besked från Hovrätten.

Vidare visade det sig att Hon inte kände till att v-rättegången kunde ha blivit av strax efter midsommar. Märkligt. SåChic, hennes ombud på Fina Advokatbyrån, bara måste ha pratat med henne om detta. Eller så hade Hon bara glömt av saken. Det tror jag.

Kort sagt: Hon måste ha haft en mycket dålig dag igår...

05 juli 2007

Hmm...

Det framgick ju att ett av barnen hade fått skjuta gevär med skarp ammunition under vistelsen hos kontaktfamiljen i helgen.

Lite Googling på det här med minderåriga och skytte gav följande:

Skjututbildning med gevär får genomföras endast med den som fyllt 15 år och skjututbildning med automatvapen får genomföras endast med den som fyllt 17 år
Källan är ett dokument i Riksdagens Samhällsguide och avsnitt 4.3.2, Svensk lagstiftning. Det här med 15 år för gevärsutbildning och 17 för AK återkommer överallt.

Det barn som sköt skarpt går på lågstadiet. Då har man inte fyllt 15, precis.

02 juli 2007

Ny träff -nya tystnader och Soc At Its Very Finest

Pappan hade en träff med sina barn i eftermiddags. Vi tar det i tidsordning

Utkastad
Det äldsta barnet vände på klacken och gick hem när det visade sig att de inte skulle hem till pappan den här gången, utan till hans hobbylokal som ligger i samma kvarter som barnen bor i. Kontaktpersonen följde efter och fick beskedet av Henne att barnet inte fick komma hem före den officiella träfftidens slut. Hon hade varit och handlat gummistövlar inför en kollovistelse och nu skulle hon packa.

Barnens Farmor reagerade på detta och sade att Hon hade varit ensam i tre dagar över helgen när barnen var hos kontaktfamiljen. K-personen suckade bara. Hon börjar lära sig mammans fasoner och nycker nu.

Mycket riktigt dök barnet upp efter ett tag, det var ju utspärrat från sitt eget hem, och bara låg där på en slaf medan de andra hade världens vattenkrig med pappan. Ingen tror att den ungen vare sig mår eller har det bra. Utom möjligen mamman och Soc, förstås.

Barnens Farmor tog sig an barnet och satt en stund och pratade, särskilt om när pappan var liten och de var ute i Europa och campade. Inga frågor. Inget luskande. Bara normal samvaro. Barnet tinade upp och blev riktigt trevligt till slut.

Skjutning med skarp ammunition
Vi försökte lyssna på hur det hade varit hos kontaktfamiljen. Det gick som det brukar: det äldsta barnet svarade "värdelöst" och inte mer. Ett annat berättade glädjestrålande att det hade fått skjuta med ett riktigt gevär men inget mer. Vi frågade om maten var okej (barnen är alltså veganer) och fick inget svar. Det fanns hästar där, men de fick inte rida på dem. Det var allt.

Det här med geväret gick inte att missförstå. Det stolta barnet berättade bredvilligt om saken. Det var ett riktigt gevär och det var skarp ammunition. Oavsett hur tajt och hur noga k-familjen (2 pers, inga barn) övervakade skottet(-n?) så är det omdömeslöst att låta en som är mellan två årskurser i lågstadiet använda ett riktigt gevär, tycker vi. Är det ens lagligt, förresten?

Pappan, som ju tyvärr just nu inte har något att säga till om när det gäller barnen, hade slagit bakut och direkt underkänt familjen för vidare umgänge med barnen.

Städning, var det
Vi har ofta skrivit att det är kaos och allmän oreda i Hennes hem. Barnen kommer i skitiga kläder och luktar till och med illa. I vårdnadsutredningen användes till och med formuleringen att "bostaden behöver saneras". Detta från en anställd på Soc om förhållandena i hemmet för snart ett år sedan.

Hennes inställning till städning och renlighet kan klargöras med två citat. Det första är från Tingsrätten och en misshandelsrättegång, där hon kallade barnens pappa för städfascist. Hans "städmani" var en bidragande orsak till den dramatiska sprängningen av äktenskapet. Det andra citatet är från en av Soc' journalanteckningar där Hon säger sig inte kunna städa "på grund av sin barndom". Tyvärr följde Soc-personen (En Viss Socialsektreterare, förstås) inte upp detta remarkabla påstående.

Allting är relativt: Tycker man som Hon gör om städning och renlighet så är i princip vem som helst både städfascist och manisk på städning. Nåväl:

Fler än vi har haft synpunkter på barnens renlighet och hygien, vet vi. Men nu har Hon löst det här med städningen. Det fick vi reda på genom att ett av barnen berättade att h*n inte fick någon veckopeng.
-Varför då? Tystnad. Men ett av de andra visste att berätta att det var för att h*n inte städar därhemma.
-Städar? Just det. Dammsugning och allt möjligt.

Great! Hon låter barnen städa (inget av dem är ens i närheten av att vara tonåring) och belönar detta genom att ge dem sin veckopeng. Elakt skruvat, jag vet, men icke desto mindre sant.

Soc' Finest Hour?
Kontaktpersonen berättade om att hon hade rapporterat om den förfärliga repliken "mamma slår oss varje dag" till den person på Soc som jag fram till nu trodde verkade vettig och på det klara med Hennes svårigheter att klara hemmet, barnen och sin ekonomi. Den enda kommentar k-personen fick var

-Ska jag journalföra det här?
Yes, please, Soc. Do it. Do something