18 maj 2007

Några rader om min sjukdom

Min cancer påverkar den här bloggen mer än jag trodde att den skulle göra, så jag känner att en kort redogörelse vore på sin plats. Läget förklaras koncist i mitt nuvarande sjukintyg, daterat 26/4:

Utredd pga blod per rectum. Utredning visar rectal cancer. Erhåller preop strålbehandling och opereras 8/3-07. Startar nu 6 månader adjuvant cytostatika behandling
Cytostatika är alltså cellgifter. Mina heter Xeloda, är i tablettform och har förstås biverkningar som renderar mig sjukskriven under behandlingen som pågår Augusti ut:
Trötthet, ev diarré, illamående, nedsatt immunförsvar. Hudbiverkningar ffa från händer och fötter
Listan på ytterligare biverkningar är lång, men det är dessa som påverkar min förmåga att arbeta. "Hudbiverkningarna" som kan påverka min arbetsförmåga är sprickor och blåsor.

Stark läsning
Operationen var ganska omfattande. Jag har ett halvmeterlångt ärr på magen. Mitt tarmsystem är numera nästan två decimeter kortare än förr.

Jag har ingen buffert längre. Pockar det så måste jag, kan man uttrycka saken. Magen och jag måste lära oss en ny ordning. Sånt tar tid.

När det gäller ärret på mellangärdet så är det under läkning, men det tar tid även det. Jag varken får eller kan lyfta saker av vikt just nu. Vår blomkanna, t.ex, rymmer fyra liter. Jag kan inte använda den om den är mer än halvfull. Sex kaffepaket för en hundring på stormarknaden kan jag glömma. Jag kan inte ta hem dem. Trots att jag har bil och möjlighet att köra fram till porten.

Jag blev till yttermera visso ganska rådbråkad under operationen. Det gör ordentligt ont längst ner, om man säger. Jag har svårt att sitta, gå och stå när det är som värst. När jag är ute, går jag med krycka. Lika mycket för att signalera min oförhet till omgivningen som för att jag faktiskt behöver avlastningen.

Detta går iofs över, men det går ganska långsamt över kan jag berätta.

Sammantaget
Min tillvaro är, som ni förstår, tyngd av mitt sjukdomstillstånd och dess konsekvenser. Ytterligare konsekvenser i form av biverkningar ligger som ovädersmoln under horisonten. -De kommer, säger läkaren och låter som en meteorolog. -Var så säker. Men de går inte att förutse i detalj.

Sånt påverkar en. Jag skriver just nu inte så mycket här, fast det finns en del att berätta om hur barnen har det och om Hennes skruvade resonemang i olika sammanhang.

Tills vidare rapporterar jag förstås om det stora som sker, när det sker. Annars vill jag men kan inte alltid skriva om allt jag skulle vilja skriva om.

Tyvärr.

Update augusti 07: Min sjukskrivning kommer att sträcka sig fram till mitten av November. Då först är de sista spåren av cellgifterna borta. Men jag orkar iallafall mycket mer nu än tidigare

Update oktober 07: Nu har jag tagit mina sista(?) cellgifter. För varje dag som går kommer jag att orka mer. Men det största kommer i Januari, för då ska jag in på röntgen och andra kontroller. Det är ju då man får en indikation på hur kuren gick.

Update december 07:Jag arbetar sedan en tid. Först 50% och sedan 75% året ut. Det går ganska bra, även om jag hoppar över lunchen. Jag vågar inget annat, även om det borde gå med en lätt måltid av något slag.

Den 3 januari ska jag magnetröntgas och någon vecka senare vet jag om det blir fler behandlingar.

Update januari -08: Röntgad och analyserad. Inget otyg syntes på bilderna. Två årliga kontroller till med samma resultat och jag kan anses ren. Det är skönt.

Update mars -08: En andra undersökning, av operationsstället om man säger, var också positiv. Men läkaren berättade att min tumör var 'aggressiv', dock inte 'elak'. Därför blir nästa kontroll redan om ett halvår för säkerhets skull.

Inte fullt så kul.

Update augusti -08: Jag har diagnostiserats med högt blodtryck och höga kolestorolvärden, som jag nu tar mediciner för. Läkaren trodde som jag att det hade med min latenta stress att göra.

Update september -08: En datortomografi visade inga tecken på metastaser, tack för det. Nästa blir i februari.

Update april -09: Efter en datortomografi tog det fyra veckor att få en tid för läkarsamtal. Dessa var tämligen oroliga eftersom jag har blött ett par gånger den senaste tiden. -Hemmorojder har väl alla, sade läkaren och berättade att allt var helt OK. Skönt.

Update januari -10:
Jag är ren, säger doktorn. Numera anses man detta tre år efter operation om inget har dykt upp. Men det fattas i mitt fall 1½månad till tre år efter operationen, så det blir en fjärde koll nästa vinter.

Jag kan andas ut, verkar det som

11 kommentarer:

Ullah sa...

Det är fantastiskt att du överhuvudtaget orkar blogga om barnen och deras situation, när du själv har det så jobbigt. Tack för att du orkar berätta. Hoppas det blir en fin sommar som hjälper dig att stå ut. Jag sänder en hälsning också till barnens farmor, som jag misstänker får dra ett tungt lass.

Tycko tryck sa...

Och du plastfarfar, det är helt ok att du tänker på dig själv lite grann också.
Påminner dig bara, i fall du glömt det!
Krya på dig, det får ta den tid det tar helt enkelt.

Plastfarfar sa...

Barnens farmor drar i sanning ett lass, UllaH. Och jag är mycket riktigt sorten som inte alltid tänker så mycket på mig själv som jag borde, Tycko.

Tack för era rader!

Johnny sa...

Stå på dig.

Plastfarfar sa...

Will do, Johhny. Will do.

Vi tänker på barnen bägge två. Då är man motiverad värre...

Johnny sa...

Måste ändå vara jobbigt, gissar jag. Du är grym som orkar hålla på.

Plastfarfar sa...

Barnens farmor är inte så lite grym med tanke på det som pågår i hennes närmiljö.

hedgehog-sara sa...

Du är viktig också, och att ta hand om dig själv är jätteviktigt nu. Annars kommer jag och bäddar ner dig själv!

Hälsa farmor så mycket också - ni finns i mina tankar, Kram!

Plastfarfar sa...

Gulle-Sara!

den blyga sa...

Jag läser om min makes bortgång på lottens blogg (vår svärdotter)
Du skriver där:
Själv lever jag med en cancerdiagnos som många numera snackar bort eftersom jag har klarat två årskontroller. (Tre till, så är jag kanske klar).
Maken,alias "den gamle vid havet" fick en cancerdiagnos (blåscancer) januari 1997. jag känner igen skräckupplevelsen varje gång det var dags för kontoll innan det blev OK. Efter fem år blev han friskskriven (således 2002)
När utgången blir positiv är ju en mementomori-upplevelse bara positiv - man förstår att livet bara är till låns.
Nu är jag tacksam för att vi fick 12 bonusår innan det var dags.
Jag håller tummarna att det går lika bra för dig.

Plastfarfar sa...

Tack för dina rader, och känn mitt deltagande över det som hänt.

För egen del känner jag annars mest oro inför en kontroll. Inför den senaste var det extremt jobbigt. Men, som sagt, tre till så ser det nog bra ut.