31 december 2010

Inför 2011 --Favorit i repris

Sjätte året i rad:
Så här års är Bloggosfären nerlusad med nyårsönskningar inför 2006 2007 2008 2009 2010 2011 som folk uppmanar varandra till i någon slags staffett. Tanken är väl som vanligt att få fler läsare till den egna bloggen. Hade vi fått någon sådan till Hennes nya liv, bleve det ungefär så här:

  1. Soc, Tingsrätten, BUP och Fina Advokatbyrån inleder det nya året med att bränna sina skygglappar i ett gemensamt nyårsbål. Det blir ingen liten brasa, kan jag berätta
  2. Barnen kommer till läkare, tandläkare, dietist, psykolog och till sist en frisör. Sen går vi ett varv med dem och köper fräscha kläder
  3. Barnens pappa och deras farmor delar på en Hej&Hå-vinst från Tipstjänst
  4. Hon, den här bloggens huvudperson, får ett erbjudande som man inte kan tacka nej till. Hon utvandrar till Nordön på Nya Zeeland och blir guide för Sagan Om Ringen-turer på inspelningsplatserna.
     Hon har ju ändå förlorat vårdnaden om barnen och spriten är billigare där
  5. Det vanliga flummet om Fred i Världen, avstannad klimatförändring, mirakelkurer mot AIDS och utbyte av diverse regeringschefer med mera


Inget lär väl bli av, men önska kan man ju alltid.

Gott Nytt på er!

28 december 2010

Barnens mormor

Efter en konflikt med Henne är alla förbindelser dem emellan brutna. Mormodern har flyttat utan att lämna ny adress och har numera hemligt nummer, har mamman sagt till barnen. (Jag hittade mormoderns adress och ett mobilnummer på Hitta.se utan större problem, så mamman kan lätt kontakta mormodern om hon vill)


Mamman är konfliktbenägen, det vet alla som har haft med henne att göra, så det är egentligen inte förvånande. Det har varit avbrott dem emellan förut. Konflikten kan ha haft sitt i ursprung i vilken struntsak som helst, men jag är benägen att tro som pappan: Ett bråk om pengar, kanske ett lån som mamman inte kan eller vill betala tillbaka.

Julen
I och med detta uteblev en massa julklappar till barnen, men en släkting på den sidan hörde i alla fall av sig och lät dem önska sig saker, som sedan postades hem.

Emellertid kunde det äldsta barnet inte komma på något (De önskade klapparn stod vi på pappans sida för), så släktingen satte in pengar på mammans konto så att hon skulle köpa något till barnet i fråga.

Tror ni att hon gjorde det?

Rätt gissat. På julafton hemma hos mamman fick det äldsta barnet 'nästan inga klappar' enligt ett av det andra barnen, som tyckte jättesynd om sitt syskon. Det hela rättades i och för sig till hemma hos oss på Juldagen, men den här julen lär nog det drabbade barnet ha med sig i livet.

Frågan jag ställer mig är om beloppet över huvud taget kommer barnet till godo. Det har hänt förut att pengar tillhörande något barn plötsligt har torkat in från mammans konto


25 december 2010

Juldagen slutade i moll

Förra året var pappan och barnen här på julafton, så det är inget konstigt i att de i år kom hem till Barnens Farmor och mig på juldagen. De (utom  pappan,förstås) hade julat med Henne i går.

Vegansk julmat
Självklart tar vi hänsyn till den familjens matvanor, så det blev ett något annorlunda julbord än det jag och Barnens Farmor avåt igår. En hit kom igen för tredje året: min vegetariska Lasagne. Dock med bechamelsåsen på komjök. Mitt försök att göra den på Sojamjölk häromåret föll nämligen helt. Pappan och ett av barnen okejade detta. (Och ett annat barn tog ett smakprov lite i smyg utan att falla död ner).

Pasta, broccoli, ärtor och mera pasta gjorde alla mätta och belåtna.

Skål!
Jag ångrar att jag har lärt barnen att skåla inför måltidens början. Är man sju personer vid bordet, så innebär det nämligen 42 klirr i glasen när alla skålar med alla.

Ett berg av julklappar
Det var inte bara Barnens Farmor och jag som hade lagt klappar. Pappan, barnens farfar och pappans farmor var också representerade, liksom förstås barnen till oss alla. Det tog faktiskt nästan tre timmar att få ut alla. Men kul var det.

Inget av barnen ville säga vad det hade fått hemma hos mamman på julafton. Själv fick jag två stavelser av ett barn: "massor". Sedan lämande vederbörande rummet.

Under ett nätt och jämnt kontrollerat kaos utdelades och öppnades den ena klappen efter den andra. Det blev så många att två av barnen började tycka att det blev för många klappar. Vi med.

Slutet i moll
Det framkom närmast i förbigående, när det snart var dags att åka hem till pappan: Två av barnen hade sett ett julkort där Barnens Farmor enligt dem hade skrivit att mamman

skulle kastas i soprummet
Visst. Barnens Farmor har, liksom jag, inget som helst till övers för Henne och har inget emot att så skulle ske. Men tanken på att Barnens Farmor skulle skriva så i ett julkort till barnen finns bara inte. Jag blev förbannad och konfronterade ett av barnen i saken.

Jodå. H*n hade sett orden, liksom ett syskon till.
-Kan ni vara så snälla att hämta kortet och visa upp det, säger Förhörsledare Plastfarfar.
-Det går inte. Kortet eldades upp.
-Eldades upp? Ni har väl ingen öppen spis.
-Näe. Men det gjordes av en tändare över ett fat.
-Okej. Tror ni verkligen att Barnens Farmor skulle skriva en sån sak till er?

[Generad tystnad]

-Vet ni vad jag tror? Det var [mamman] som själv skrev till det där. Barnens Farmor skulle aldrig göra en sån sak.

[Tystnad]

Jag berättade för första gången för det drabbade barnet om tulpanmysteriet, där mamman helt sonika lade beslag på en bukett avsedd för ett av barnen för eget bruk.

H*n var faktiskt inte vare sig överraskad eller tagen. Det föreföll som om något liknande inte var nytt för barnet.

Jag tänkte också på när mamman under den mardrömslika våren 2006 polisanmälde pappan för ett brev som han sades ha lagt i Hennes låda, som helt klart var fabricerat  av Henne själv. Men detta berättade jag inte för det här barnet.



Så var den dagen förstörd.

18 december 2010

Julen

Julklapparna är inhandlade och inslagna. Maten —förutom grönsaker och annat färskt— är likaså inhandlad. Vårt hem tindrar kitschigt i mörkret. Barnens Farmor har gjort sina köttbullar som hon alltid tycker kunde ha blivit bättre och som alltid smakar lika bra.

Pappan hittade tre par trä(!)skidor med 50-talsstuk på en loppis och prutade ner dem till en hundring. I dag var han ute med två av barnen i denna närmast arkaiska utrustning och alla hade lika kul.

Det är sex dagar till julafton:

Julafton
Barnens Farmor och jag kommer att fira lugnt, äta gott och koppla av. Barnen kommer att vara hos och med mamman som gissningsvis ger dem nyttosaker typ schampo i julklapp, ett stående inslag. I år har hon dessutom varskott att det blir en än mer återhållsam jul. Ekonomin....

Pappan är förstås bjuden till oss, men han är hellre hemma och laddar i lugn och ro för den egentliga julaftonen. Mamman tyckte att han skulle hämta barnen tidigt  på julaftons kväll när de hade firat hos henne, men pappan vägrade. Barn ska inte behöva åka stan runt på julaftons kväll, tycker han. Hon får vänta över natt med att kröka loss.

Juldagen!
Då kommer pappan med alla fyra till oss och ett berg av klappar under granen. Det blir för kanske fjärde året och det är något som vi alla verkligen ser fram emot. Självklart så respekterar jag att barnen är veganer, så det blir den traditionella (tredje året) vegetariska lasagnan. Ja, den innehåller mjölkprodukter, men det blundar alla för. Den är ju så god.

Myten om att barn inte tål kryddad mat blir återigen avlivad.

12 december 2010

Jag lever

Det har gått en tid sedan förra inlägget. Förklaringen är dels att det sker saker som pappan inte vill att jag skriver om, och dels att jag har drabbats av någon slags skrivarblockering,

Min vardag ser dessutom helt annorlunda ut jmf i somras/höstas. Jag har helt enkelt inte den tid som jag hade förut. Men skriva, det siktar jag på att göra.

Anledningar Finnes Alltid.

22 november 2010

Problembarn

Jag basunerade ut att de bägge problembarnen hade trots allt börjat skolan, om än några veckor sent. Nu har följande inträffat:

Vände på dygnet
Barnet med det besvärliga temperamentet dök —helt oväntat— upp hos pappan i lördags kväll. H*n hade, liksom det äldsta, varskott att h*n inte ville vara med pappan över helgen. Och h*n inleder med att stolt förklara att h*n inte har varit i skolan på nästan två veckor!

Pappan fick också veta att h*n var uppe hela nätterna och lade sig framåt fyra om morgnarna. Pappan och de två andra fick även veta när barnet i fråga blev sugen på en macka. Vid pass 0200 utbröt ett liv utan like från köket i pappan 2½:a: Barnet gjorde mackor, utan minsta hänsyn till att folk faktiskt sov i lägeneten.

Pappan var tuff, sade åt barnet, släckte lampor med mera och bemöttes med utbrott och okvädingsord, Efter detta fick han efteråt beröm får ett syskon, som förmodligen har sett beteendet allt för ofta.

Ännu klockan tolv dagen efter gick det inte att väcka barnet i fråga.

Nästa morgon
Pappan tar det yngsta till skolan, åker hem igen och försöker få Problembarnet till sin skola. Det gick inte. Barnet var på sitt värsta humör och kallade pappan och tillvaron rätt så många fulheter.

Vad har mamman med detta att göra?
Svaret kommer lätt: Hon låter barnen leva i sin anarki och är enligt ett av dem sällan hemma efter före midnatt om kvällarna.

Guskelov att ialla fall två av dem sköter sig.

Vad har Soc och/eller skolan med detta att göra?
Jag är en naiv skattebetalare som tror att Soc och/eller skolan borde engagera sig när ett barn spårar ur. (Pappan har försökt väcka dem i ärendet, men ack!). Kan man dra tillbaka sina skattepengar till Socialtjänsten?

Svaret är annars att de tydligen inte känner att de behöver göra något.

Mamman rulez. As per Politisk Korrekthet. i samråd med Soc och skola. Vad är det för samhälle vi lever i?

17 november 2010

Två utvecklingssamtal

I veckan har pappan varit på ett utvecklingssamtal i den skola det dyslektiska barnet går i, och ett till med det äldsta.

High Five I
Det var inte bara bra, meddelade klassföreståndaren. H*n utvecklas bra och tillför dessutom gruppen med sin positiva och utåtriktade personlighet.

Pappan har märkt att barnet i fråga läser snabbare och hänger med bättre på textade program, men —säger skolan— det är inte som är det viktigaste. Det viktigaste är att barnet kan ta till sig informationen i det lästa. Det kan man hålla med om.

Mamman var inte med. Hon ringde pappan samma morgon och skällde. Exakt vad det handlade om har han i vanlig ordning förträngt. Han kan helt enkelt inte längre lyssna uppmärksamt på en människa som faller ut i otidigheter inom sextio sekunder. Det kan man förstå.

High Five II
Nästa möte var med lärarna till det äldsta barnet, som äntligen började gå i skolan en månad efter starten. Barnet fick genomgående goda vitsord för kunskap, motivation och uppställning. Det är ju kul. Emellertid var det inte så kul att mamman var med på det här mötet:

Mamman tog nämligen tid på sig att snacka ner pappan i sällskap med andra! Hon pratade om vad han inte hade gjort och vilken dålig förälder han var. Man får lust att skicka detta till Henne:

Kära Mamman:
Att du valde att göra bort dig totalt inför andra är ditt problem. Men du borde väl ändå vara medveten att det är du, som ensam vårdnadshavare, är den som borde göra något för dina barn. Pappan har inte ett iota att säga till om tack vare dina lögner och samhällets Politiskt Korrekta åtgärder för några år sedan.

Är du så dum att du inte begriper att pappan kan kliva av banan vilken minut som helst på grund av dina ständiga utfall? Är du så dum att du inte begriper att det är du har ansvaret för dina barn? Är du så dum att du inte kan fördela de bidrag och vårdnadspengar du får även till barnens väl och ve? Är du så dum att du inte begriper att både skola och Soc känner igen en misslyckad förälder när de ser en?

Tydligen.

Mvh
/Plastfarfar

06 november 2010

Utredning pågår

Barnen har besökt Soc i veckan. Där fick de frågor om mestadels sin vardag, som t.ex hur en vanlig morgon ser ut och vem som lagar frukosten. Detta är dynamit för mamman, som för det mesta sover över barnens uppstigande och skolgående.

Tyvärr
Mamman satt med, så barnens yppandeförbud när det gäller missförhållanden hos henne lär inte bara ha gällt. Det förstärktes av Hennes närvaro.

Sunda förnuftet säger väl alla utom Soc att eventuella missförhållanden knappast framkommer om roten till dessa sitter med vid samtalen?

Givetvis är det pappans fel
Han hade nämligen anledning att kontakta Socialjouren vid ett tillfälle i somras, när barnet med det ostyriga temperamentet mer eller mindre rymde. Detta kallar mamman en "anmälning" som nu Soc har reagerat på. Att det äldsta barnets skola gjorde en orosanmälan när h*n inte visade sig på veckor efter skolstarten har tydligen inte med saken att göra.

Och, skulle jag vilja fråga Henne, vad är det egentligen för fel i att påpeka missförhållanden?

29 oktober 2010

En karl i huset -och det yngsta barnet har ingen säng

I dag har det framkommit att en karl har flyttat in hos mamman. Vad han ser hos henne eller vilka framtidsutsikter med Henne han kan bära på, övergår mitt förstånd. Att träffa en ny är iofs inget ovanligt, men ändå! Nåväl:

Ett av barnen saknar säng
Mamman bor i en fyra på 99 kvadrat. Ett sovrum —det största— disponerar hon själv. De två andra sovrummen disponerar barnen två och två. Det yngsta delar sovrum med ett syskon som av någon anledning inte tål en våningssäng där (tror jag), så det yngsta är förvisat till att sova på en lös madrass eller i mammans stora säng, vilket har varit det vanligaste.

Nu är det alltså en karl i bilden. Då lär det yngsta knappast få sova med mamman lika ofta.

Mardrömmen
Eller får h*n det?

18 oktober 2010

Ränderna går inte ur

Helgen som var, inleddes med alla fyra hos pappan. Det äldsta åkte hem på lördag förmiddag, och det med det svåra humöret på eftermiddagen. Inga konflikter eller utbrott. Barnen åkte helt enkelt hem till mamman.

Det är klart att pappan inte tycker att detta är så kul. Gillar de två inte att vara med honom längre?

Nu vet vi bättre
Ett av barnen undslapp sig i helgen att mamman hade sagt åt det att inte vara hos pappan hela tiden. H*n fick helt enkelt en order att vara hemma hos Henne.

Mycket föll på plats
Ett av barnen har en tid vistats hos pappan mer än hos mamman. Så, plötsligt, härom veckan skulle barnet åka hem till mamman, utan att ange närmare skäl. Det var förstås yppandeförbudet som slog. Barnen får inte berätta om det som sker eller inträffar hemma hos Henne, men det är inte så tätt alla gånger.

Nu vet jag att det som jag länge har trott gäller: Mamman sätter press på barnen att inte vara hos pappan så mycket. I och med att hon inte längre skriver under på hur mycket han har barnen, så verkar hon säker på att det ser ut som om hon ensam slavar under tyngden av all tillsyn av fyra barn.

Att pappan är där på bra nära halvtid syns bara i hans ekonomi.

Soc
Mamman har varit på ett möte hos Soc. Den svartsynte ser omedelbart att hon har tiggt till sig ännu mer och snackat ner pappan i vanlig ordning. Själv tror jag nog att Hon kallades till Soc efter att skolan hade rapporterat att Hon lät två av barnen vara hemma från skolan i över en månad efter skolstarten.

Glasögonen
Ett färskt exempel på Hennes beteende: I dag ringde mamman upp pappan från en optiker, som just hade färdigställt ett par glasögon till det äldsta barnet, och krävde att han skulle gå in och betala halva kostnaden.

Pappan nekade förstås, inte bara för att han inte hade en tusenlapp över, utan mer för att mamman är den som får hans vårdnadsbidrag och alla bidragen och guvetvad som man kan tjata till sig.

Mamman blev skogstokig och skällde och skrek åt honom i luren. Detta från optikern, i närvaro av X antal personer. Det var så att till och med pappan skämdes.

På bussen
En dag stötte pappan på barnet med det besvärliga humöret på bussen. H*n var verkligen på dåligt humör och hade till och med förstört en påse med Halloween-"blod". Orsak: Barnet hade varit hos tandläkaren och inte fått det av mamman utlovade godiset efteråt.

Hur många föräldrar lovar godis som belöning för ett tandläkarbesök?

Hur många föräldrar sviker sina löften?

Den här mamman sviker oftare än hon håller, men det måtte kännas för barnen ibland.

16 oktober 2010

Goda nyheter. Det är sant!

Det här känns ovant: Jag har inte mindre än två goda nyheter att rapportera.

1
Det äldtsa barnet går till —och i— skolan igen! Pappan var på ett föräldramöte i veckan (Mamman var inte helt oväntat inte där, vårdnadshavare som hon är), där barnets lärare utgjöt sig inte bara över närvaron, utan också över barnets motivation och deltagande. Vad den plötsliga omsvängningen beror på, vet vare sig vi eller pappan. Men kul är det.

2
Det besvärliga barnet har också börjat gå till sin skola. Mycket mer vet vi inte, men det är kul nog.

Spekulationer
Det mest sannolika är att det äldsta helt enkelt fick det besvärliga att göra likadant. Vad som fick det äldsta att byta fot är oklart.

I värsta fall har någon läst lagen för Henne och det äldsta: Vi har skolplikt upp till och med nian i det här landet, så ni har bäst i att passa er.

I bästa fall har det äldsta insett att det kanske är en bra ide att gå ut skolan med anständiga betyg, vilket är en smal sak för detta ganska smarta och mycket allmänbildade barn.

Konsekvenser
Bägge får nu ordinarie månadspeng av oss. (Mamman ger ingen. Där är månadspengen prestationsberoende, vad vi vet). Förhoppningsvis leder det hela till fortsatt skolgång för de två.

Jag håller tummarna.

15 oktober 2010

Vem har en chans i helvetet mot dessa krafter?

Det som boulevardpressen blåste upp förra helgan som en kidnappning med rikslarm och allt har nu skalats ner till det den här bloggen skildrar: En pappas kamp för sina barn. (Heders, Expressen, som hoppade av drevet och pratade med honom!). Pappan har infunnit sig med barnen till polisen, greps inte och misstänks nu för någon slags egenmäktighet. Iinte människorov.

Dessutom har mammans advokat tydligen blåljugit om ett intyg eller två till den här mammans fördel. Vad är nytt under solen?

Visst, det finns skillnader. Till att börja med så har Osama Al-Hasane helt klart åtskilligt en starkare ekonomi än den här bloggens pappa, och därmed större handlingsfrihet. Pappan skulle å andra sidan aldrig ta till något så drastiskt som Osama gjorde,även om han hade råd med så lite som en ynka natt utombys.

Men de är ändå på samma resa: Ett samhälle där tjänstemän med förnuftet igenmurat av politisk korrekthet —för att inte säga fördomar. Vidskepelse rent av!— rädda för att bli stämplade som avvikande tar till den bekvämaste lösningen oavsett hur barnen får det: Ge mamman allt. Lämplig vårdnadshavare eller inte, vad spelar det för roll?

Vem har en chans i helvetet mot dessa institutionella pappahatare som präglade av fördomar, åren på Sopis och de infernaliska lunch- och fikarasternas agitprop-sessioner lever ut en tillvaro i självgod medvetenhet om att de nedgör den ena pappan efter dena andra?

11 oktober 2010

Ett otäckt igenkännande

...infann sig i dag när jag läste och hörde mer om de två bortrövade barnen. Pappan, i en svår vårdnadstvist som hade givit mamman allt, 'försvann' med dem under ett besök på Junibacken i Stockholm. Soc var med, för det var ett 'övervakat umgänge'. Men de missade uppenbarligen tåget helt, även om mammans advokat påpekar i P4 Extra att övervakarna (Plural! betraktades han som farlig?) inte hade rätt att stoppa honom. Övervakar man någon borde väl förresten inte denne bara kunna försvinna med två småttingar?

Nu börjar pappans vinkel på det hela glimta fram. Han har till och med en blogg i saken. Tittar man i den så känner man igen en pappa som kämpar för sina barn och har hela maskineriet emot sig.

Pappan i den här bloggen har samma upplevelser kan man lugnt påstå. Skillnaden är att Osama Al-Hasane, invandrad irakier med svenskt medborgarskap, förvägras umgänge med sina barn, medan 'vår' pappa inte bara får umgås med barnen. Han förmodas dessutom ta hand om en hel del som ankommer Henne, ensam vårdnadshavare.


Jag kan inte låta bli att tänka tanken att 'här har vi en till'.


I dag, tre dygn efter de första larmrapporterna, har dessutom rapporteringen om fallet halkat märkvärdigt långt ner —för att inte säga bort från— medierapporteringen.

Spela roll varför. Mamman i fråga vann första ronden. Det känner vi också igen.

04 oktober 2010

Pappa och skolan eller mamma

I helgen hade pappan två av barnen, det yngsta och det med det besvärliga temperamentet. Han gick hela tiden på tå och väntade på ett okontrollerat utbrott. Som aldrig kom. Tack för det.

Barnen lekte bra och vi hade ett fint biobesök tillsammans.

Det var det trevliga för den här gången.

Ensam på bio
Det näst yngsta sade efteråt att h*n inte heller tyckte att filmen var så bra, men det gjorde inte så mycket, för det var kul att se filmen tillsammans. Tillsammans? Jo, h*n var ofta ensam på bio när inget av syskonen ville med.

Att mamman bara dumpar en unge på biografen förvånar inte, men trist är det.

Gå till skolan eller mamma
Det besvärliga barnet trivdes alltså med att vara hos pappan i helgen. Jag spekulerade i det förra inlägget i faktum att h*n inte vill vara hos pappan i veckorna beror på att pappan verkligen vill att barnet ska gå till skolan, och genomför detta med lock och en aning pock.

Nu fick barnet något att ta ställning till:
-Om du vill stanna med oss mera, så går vi till skolan i morgon. Okej?


Inte okej
Barnet, som helt klart hade velat stanna hos pappan, åkte hem till mamman i går kväll. Tror ni att h*n var i skolan i dag?

Det jag trodde verkar stämma.

Det yngsta, då?
Blir kvar några dagar den här veckan, på egen begäran.

Alltid något.

03 oktober 2010

Skolan igen

I dag var vi med pappan och två av barnen —det temeperamantsfulla och det yngsta— på matine i det lokala Folkets Hus. Filmen kunde ha varit bättre, men hela grejen var rätt kul.

Hemma hela veckan
Det har visat sig att det temperamentsfulla barnet inte har varit i skolan på hela veckan. Där fick vi förklaringen till att h*n inte så gärna är hos pappan på vardagar. Han ställer nämligen krav på barnen avseende bland annat skolgången. Hos mamman gör det inget om man struntar i skolan.

Det dyslektiska barnet
har gått i skolan och bott hos pappan hela veckan som gått, men nu är h*n hos mamman. Lite motvilligt tror jag, eftersom jag misstänker att barnet är under press att inte vara för mycket hos pappan.

Det äldsta barnet,då?
Just vad ni tror. Nästan. En eller två dagar i skolan i veckan som gick. Betraktar man allting som relativt, så är detta ett framsteg.

Procedurer
Pappan har ju rätt att få ersättning för de dagar han har olika barn. Detta innebär givetvis blankettifylleri och mammans underskrift på att barnen verkligen var hos pappan de angivna dygnen.

Nu senast meddelade hon i en av sina haranger att hon 'skiter i' detta. Plan B: Pappan skickar in det som förevarit, och meddelar att Barnens Farmor och jag kan vidimera närvarodygnen. Svaret från myndigheten i fråga bestod i ett hart när oläsligt brev på fin gammal kanslisvenska som fick honom att tro att det inte skulle utgå någon ersättning, så han ringde. En levande och svensktalande tjänsteman svarade och berättade att just så gick det egentligen inte till. Mamman kommer att få ta ställning till pappans skrivelse och om hon inte svarar, så blir det ersättning efter pappans ifyllda blankett. Det här luktar månader av tid för en svårt ansträngd ekonomi.

Vad som händer om Hon bestrider, vet jag inte. Ställs ord mot ord, så får vi väl hoppas att Soc och Försäkringskassan har lärt känna henne. Då blir det inga problem.

Mamman, ja
Pappan har sedan länge hellre kommunicerat via SMS än per röst om barnen. Orsaken är att mamman mer eller mindre omedelbart övergår till haranger och vettlösa oförskämdheter.

Den senaste tiden har Hon övergått till att ringa upp pappan för just detta. Han, plågad nog som han är av hela situationen med skolskolk och allt, lägger snabbt på luren. För det mesta låter han bli att svara.

Sån är Hon.

24 september 2010

Skolan!

Pappan fick i dag ett mail från det äldsta barnets lärare. H*n hade varit i skolan två dagar den här veckan, och dessutom varit både kontaktbar och trevlig. Två av fem, men ändå. Detta hör sannerligen inte till vanligheterna. Det var den goda nyheten:

Bortrest
Mamman är borta över helgen och hade mer eller mindre dumpat barnen hos pappan innan hon åkte. Resultatet: Två av barnen är nu ensamma hemma i Hennes lägenhet och de två andra är med pappan.

Utbrott
Från början var tre av barnen hos pappan. (Gissa på det fjärde!). Barnet med det besvärliga temperamentet kom till pappan med de andra i går, men åkte senare hem efter en serie mycket svåra utbrott. Pappan fick faktiskt hålla i barnet för att h*n inte skulle göra sig själv eller andra illa.

Månadspeng
Barnens Farmor och jag har länge varit noga med att ge månadspeng till barnen, men nu är det läget omtolkat. Bara de som går i skolan får full månadspeng. De som inte gör det får till en början hälften, sedan inget alls.

Detta sedan vi hade insett att de två äldsta —skolkarna— infann sig hos pappan enkom för att få slantarna. Sedan åkte de tillbaka till mamman. Ofta samma dag.

Barnen får faktiskt ingen månadspeng eller motsvarande av mamman. Däremot belönas de ibland med en slant när de utför olika sysslor. Detta går att diskutera, men jag anser att det är förkastligt. Att hjälpa till där hemma ska inte vara kopplat till pengar. Hjälper till gör man bara, månadspeng eller inte.

Punkt.

20 september 2010

Gå till skolan, var det

Pappan har nu tre av barnen hos sig. Två av dessa går till skolan med lust och glädje —Kanske lite överdrivet, men ändå. Sen blir det värre. Det tredje barnet är det med det besvärliga temperamentet, som tillbringade exakt en dag i skolan i förra veckan. (Det  fjärde sitter framför PC-n hemma hos Henne och struntar i skolan)

Två av dem var det alltså inga som helst problem med. Men det tredje gick bara att inte få iväg till skolan. Gissa vem?

Pappan hade bara att ringa och meddela att h*n inte skulle komma. Vad skolan svarade på detta vet jag inte, men de uppskattade förmodligen i alla fall gesten. Mamman lär nämligen näppeligen ha gjort samma sak i samma läge, vilket inte torde ovanligt vad vi vet.

18 september 2010

På hörnet

Pappan stod på  hörnet vid sin gamla gata i går. Den här helgen har han rätt att umgås med alla fyra, men han vägrar —på förekommen anledning— att gå upp till lägenheten. Mamman är helt enkelt för svår numera.

Vilka skulle komma?

Mamman svarar inte längre på vare sig SMS eller mail, och vid röstsamtal tar det bara någon minut innan hon spårar ur och vräker ur sig saker,och detta i barnens närvaro. Barnet med det besvärliga temperamentet har mycket riktigt tagit åt sig av detta och pratar numera som en sjåare, som det hette förr i världen. H*n håller på att lära sig att det inte är en bra ide i mitt sällskap.

Tre kom. Alla utom det äldsta, som sitter kvar vid PC-n.

Skolan
Det äldsta har förklarat att h*n ska spela ett spel som kom ut förra helgen i en veckas tid, och sedan bevärdiga skolan med sin närvaro. Detta en hel månad efter skolstart. Pappan vet inte om skolan har hört av sig till mamman i ärendet, men vi kan i alla fall hoppas.

Barnet med det besvärliga humöret har varit i skolan en dag den här veckan. Har skolan hört av sig? Vet ej.

De två andra gillar i alla fall att gå till skolan, och där är det inga problem. Det dyslektiska barnet är nu bland likar i en klass för just dyslektiker, och det är förstås ett lyft (Utan pappan hade h*n aldrig kommit dit).

Hursomhelst
Vi hade en mycket trevlig dag med barnen. De ska i kväll gå och fiska lite. Veganer som fiskar!!? Lugn. De kastar i fångsten igen.

15 september 2010

Jag finns nu även på Fejjan

Jag har nu öppnat konto även på Fejjan, mest för att muta in namnet. Vi får se vartåt det leder. Hursomhelst: Mamman är värre än någonsin. Inte överraskande.

06 september 2010

Läget?

Det kom en kommentar med den innebörden och jag insåg att jag inte hade skrivit på länge, delvis för att jag hade trott att pappan inte ville att jag skulle skriva om följande, vilket alltså var fel:

Skolan är igång
Två av fyra går nästan lustfyllt till skolan och trivs storligen. Ett tredje blir pappan helt enkelt inte klok på hur mycket h*n närvarar och det fjärde (gissa vem?) har högtidligen förklarat för pappan att h*n kommer att börja gå till skolan den 20 September, en månad efter skolstart. Resonemanget bakom detta är oklart, men vederbörande verkar inte ha klart för sig att goda betyg är bra att ha. Inte heller att man kan få gå om sin klass om det vill sig illa.

Pappan har haft många och långa snack med barnet, men det verkar som om barnet inte riktigt har greppat allvaret. Skolan är ingen buffé, den är obligatorisk. Man måste faktiskt gå nio år i skola i det här landet.

Mammans agerande i denna fråga verkar vara noll. I våras, när skolket blommade ut, fick vi höra att 'h*n 'var så lycklig' och avkopplad när h*n spelade'. Fint, mamman. Tänk fem år framåt om du kan.

Det andra frånvarande barnet har pappan haft svårt att få fram fakta ur. Det  är oklart hur mycket h*n egentligen går till skolan, men mamman har sagt att barnet är 'mycket svårt' att få iväg om morgnarna. Då kan man tänka siig.

Mamman,ja?
I månader har varje samtal med pappan havererat inom minuter. Mamman far ut i okvädingsord till och med när de pratar om olika praktiska göranden och låtanden med barnen. Till slut ledsnade pappan och helt enkelt vägrade verbal kommunaktition med henne. SMS och mail fick räcka.

Lärarna och Soc
Vi, Barnens Farmor och jag, är djupt besvikna.Samhället har svikit de barn som behöver hjälp. Det äldstas skola skickade en orosanmälan till Soc i våras. Inget hände.

Nu får pappan inte längre lärarnas veckobrev från tre av barnens lärare, som alla var de samma som i våras. Han har mailat dem i ärendet utan att få svar.

Det hela är lite märkligt, tycker jag, eftersom de lärare pappan har varit i personlig kontakt med kvickt lärde sig att det var han som engagerade sig för barnen, inte mamman. Har en vårdnadshavare mandat att stoppa utskick till umgängesföräldern?

...sen har vi det här med en utlovad jul på en annan kontinent. Men det tar jag en annan gång.

20 augusti 2010

Skolstart

Två av fyra uteblev. Gissa vilka?

Mamman är bortrest
och mormodern passar barnen. Man skulle ju kunna tro att en pensionerad lärare hade ett intresse i att se de två av sina barnbarn som inte sökt sig till pappan (och infann sig i skolan) gick till plugget denna första dag, men ack!

Update söndag
I går kom ännu ett av barnen över till pappan. Nu är bara det äldsta kvar hos mormodern. Då lär inte det barn som uteblev i veckan kunna utebli i morgon.

19 augusti 2010

På resa. Utan barnen -Vem tar hand om dem?

Mamman är återigen på en 'utrikes resa' (givetvis inte för egna pengar. Tro inget annat) och det var ganska rörigt inför denna. Hon tog nämligen för givet att pappan då skulle ha barnen dessa sex dagar, men han satte ner foten.

-Okej, då får dom klara sig själva, tyckte mamman.

Pappan blev orolig. Det var ju skolstart och allt den tiden. Men han stod på sig och förklarade att han inte kunde ha barnen. Mamman for ut i allt värre otidigheter, men hon har ju ensam vårdnad och borde vara tacksam för varje minut som pappan har barnen. Han har —juridiskt sett— rätt att umgås med barnen varannan helg. Resten är Hennes ansvar.

Ett tag såg det faktiskt ut som om Hon skulle lämna barnen vind för våg i nästan en vecka, i full vetskap om att pappan med sin ansvarskänsla skulle hoppa in, men hans vägran att ställa upp på hennes order satte spår. Kanske också Soc harsklade sig. Vem vet?

Mormodern
Nu är barnens mormor i stan och tar hand om dem. Pappans kontakt med sin ex-svärmor har aldrig varit bra, så vi vet inte så mycket om hur det går. Utom en sak:

Hem till pappa!
Tre av de fyra har uttryckt en önskan om att vara hos pappan de här dagarna. Det fjärde är —no surprise— det spelberoende äldsta. Ett är på plats i detta nu, och ett är under hämtning. Hur det blir med det barn som var så vulgärt oförskämd mot sin farmor är oklart. H*n har varit likadan även mot pappan den sista tiden, och pappan tycker inte att beteendet ska uppmuntras det alllra minsta. Hur han lägger upp saken är inte färdigtänkt ännu.

Mormodern
Har jag träffat  enstaka gånger och har väl ingen egentlig bild av, annat än att hon verkar vara svag och mutar hellre än hon sätter ner foten.Varför barnen hellre är hos pappan än med mormodern får vi —på grund av yppandeförbudet— förmodligenn inte veta

18 augusti 2010

Gör det fram- och baklänges

Jag har nämnt att jag inte berättar om allt som sker i den här bloggen, av olika skäl jag inte tänker gå närmare in på. Men igår hände något som får mig att ta upp ett par saker som vi hittills har utelämnat.

Stöld och månadspeng
I våras uppdagades det att det av barnen som har problem med sitt humör (och impulser?) hade tagit inte mindre än 500 kronor från ett syskon. Pengarna gick till oklart vad och var därmed borta. Barnens ekonomi är minst sagt skral. Mamman ger dem inga pengar utom möjligen som 'belöning' för utfört arbete i hemmet, men två av dem gnetar på minsta slant och har alltså lite i sparbössan. (Fast Barnens Farmor och jag är där med en månadspeng). Det bestulna barnet föreslog en avbetalningsplan:

Det syndande barnets månadspeng skulle gå till brottsoffret till dess att skulden var betald. Så blev det.

Drakoniskt och svårt att säga emot. För alla utom en.

Ett (två!) telefonsamtal
I går kväll ringde det barn som hade tagit pengar från syskonet upp sin farmor och undrade om månadspengen. Farmodern svarade att den går till just syskonet på grund av stölden fram till dess att beloppet är avbetalat.

Barnet slängde på luren. Sedan ringde h*n igen och sade till  farmodern:

Knulla dig fram- och baklänges jävla kärring
Barnens Farmor blev så chockad att hon inte minns vad hon svarade på detta. Luren slängdes på.

Efterbörd
Farmodern ringde givetvis pappan och berättade. Nu är bägge två lika bedrövade, och ingen av dem mår särskilt bra av det hela. Inte jag heller. Men ordvalet förtjänar en kommentar. Det är nämligen mammans formuleringar som har spritt sig till barnen.

Det hela började på Facebook, där Hon gjorde en trevlig bekantskap i våras. Bekantskapen utvecklades till att Hon och bekantskapen skulle dela lägenhet i New York ett antal månader. Bekantingen skulle stå för hyran. Visst gick det bra med barn där, förklarade bekantskapen. Men det kanske räcker med två?

Vem tror på sånt? Nåväl:

När det hela sprack —förstås— så förkunnade hon saken i just ovanstående ordalag, omformulerat att Hon hade blivit detta.

PS
Nu är det en långvistelse på en helt annan kontinent som hägrar. Men Hon har lärt sig läxan, så det är inte via Fejjan som kontakten är knuten den här gången.

Går Hon på Nigeriabrev också?

15 augusti 2010

Barnens sommar

Det är hög tid att summera sommaren 2010 för barnen. Vi tar det i ordning:

Det äldsta barnet
...var med pappan och sina syskon till den biologiske farfadern i midsomras och åkte hem till sina spel en dag före de andra. H*n var med på ett nöjesfält för några veckor sedan och åkte hem timmar före de andra. Det är vad vi vet.

Det näst äldsta
Var på kollo i nästan två veckor och knöt en massa kontakter. Just nu är h*n bokstavligen ute och cyklar med sin pappa. I veckan har h*n haft träffar med kollokamraterna.

Nummer tre
Åkte på kollo och skickades/åkte hem efter tre dagar. Fick en ny chans, med en 'resurs' någon vecka senare och det gick bra. Missade dock Nöjesfältet med pappan och de övriga och blev vansinnigt arg, något som gjorde Henne vansinnigt arg på pappan.

Det yngsta
...var med oss en vecka i en hyrstuga. Det var skitmysigt att se barnet fullkomligt dansa från gäststugan till frukosten på morgnarna.

Pappan gjorde vad han kunde
Utifrån sina tämligen ansträngda resurser gjorde han vad han kunde för att ge sina barn upplevelser. Vi gjorde utflykter med dem av olika slag och vi har faktiskt inte dåligt samvete för det vi har gjort i stort och i smått.

Gjorde mamman vad hon kunde?
Kollovistelserna var kommunalt bekostade. Efter en konflikt av något slag med släkten på sin sida, så fick Hon tusen kronor per barn att göra något under sommaren för. Inte gick de pengarna till sådant, inte: De gick till en toasists för 700(!) och resten till 'elräkningen'. Pappan fick betala ännu ett besök på nöjesfältet.

Till saken hör att barnens farfar skickade 500 per skalle inför sommaren. Lita på att de pengarna gick åt till avsedda ändamål.

Det värsta
Vid ett tillfälle frågade jag ett av barnen vad de hade gjort med mamman i sommar: Inget svar. Tystnad.

De hade inte gjort någonting!  -Jo, kom det en timme senare. De hade varit i en park ett par kvarter bort några gånger.

Sån är Hon

PS Barnens Farmor gläds över att barnens farfar bidrog som han gjorde.

05 augusti 2010

25 uppringningar

Hon ringde upp barnens pappa inte mindre än 25 gånger i dag. Han tryckte bort dem alla.

Varför?
Han tål bara så och så mycket från Henne. Det senaste är att han är en 'sadistisk pappa'. Det vanliga är att han är en ansvarslös odugling som inte tar barnen på Hennes order. Och att han kunde 'stoppa upp sig i röven'. Detta i närvaro av det näst yngsta, som har tagit till sig språkbruket och kallat både sin pappa och farmor både det ena och det andra.

Det näst yngsta, ja
Det har problem med sitt humör och hade problem med sitt första kollo, skickades hem och kom in på ett annat veckan efter. Nu med en 'resurs' från Soc som bistånd. Det gick faktiskt bra, men syskonen var med pappan på ett nöjesfält under itden.

H*n blev rasande och kallade pappan en massa saker samtidigt som h*n krävde ett besök på samma nöjesfält. -Visst, svarade pappan. Mamma har ju fått pengar för er sommar. Be henne om några hundringar så går vi.

Det blev förstås inget av detta. Pappan kommer att gå med barnet i fråga inom en eller två veckor. På hans bekostnad.

Toasits och elräkning
En konflikt av något slag har nämligen lett till att Hon inte träffar släkten på sin sida den här sommaren. I stället skickade de en tusenlapp per barn att gör något för. Pengarna gick till en toasits —700:-— och elräkningen, har mamman meddelat. Det blir alltså pappan som får bekosta barnens upplevelser denna sommar.

04 augusti 2010

Mailkontot kapat -beklagar spammen

Det Hotmailkonto som jag använder till den här bloggen kapades för några dagar sedan och någon spammade den adressboken. Kaparen hade bytt lösenord och den hemliga frågan var plötsligt på kinesiska, men vederbörande hade glömt att byta 'alternativ e-postadress', så det fungerade att be om ett återställningsmail till den. Puh!

Jag beklagar. (Och trodde att Norton Internet Security 2010 var ett fullgott skydd).

Update: Farbror Sids Hotmail kapades också. Är det något som går?

31 juli 2010

Socialjouren -igen!

Om ett barn kommer hem till sin ensamna vårdnadshavare och förklaras icke välkommen, är inte det ett fall för Soc?

Tydligen inte
Det äldsta barnet kom till pappan i går och firade sin nyligen timade fördelsedag genom att bland annat motta en ny, fin telefon av årets modell som vi och några andra på pappans sida hade lagt ihop till. (Jag köpte in den och kände lite på den. Min nästa blir en med pekskärm!) Tidigare i dag åkte h*n hem till mamman, den bostad som är barnets ankare och trygghet i tillvaron.

Bara för att få höra att h*n inte var välkommen, och fick vända i dörren. Det blev till att åka tillbaka till pappan.

Pappan ringde Socialjouren, vilket också fanns anledning att göra för bara någon månad sedan. Den gången gav det inget och det gav inget nu heller:

Vi kan inget göra.
Pappan lade på.

Barnet är nu hos sin pappa till dess att h*n är välkommen hem igen.

Mina tankar
Förra gången vi ringde jouren fick vi en kalldusch. Den vi pratade med tyckte inte att det var så farligt att det äldsta satt ensam hemma en hel vecka och slog mer eller mindre knut på sig själv för att bagatellisera det hela.

Nu heter det att kan 'vi kan inget göra' när ett av de barn som Hon är så mån om att ha ensam vårdnad om inte är välkommet till den egna bostaden.

Fy faan.

Update söndag:
Det har framkommit att barnet inte avvisades hur som helst. Pappan hörde genom barnets telefon hur Hon for ut och skrek åt barnet på ett sätt som han bara trodde att han själv brukade drabbas av. Inte bara pappan hörde detta. Eftersom hon stod i dörren och skrek, så måste grannarna ha hört en del också. Kul för dem.

23 juli 2010

Nu är det VI som är anmälda

Under en —till och med för Henne— ovanligt otrevlig och försinkad hämtning av ett av barnen till en upplevelseutflykt, så framkom följande:

  • "Vi är under utredning". Oklart om det gäller Henne och barnen eller hela familjen inklusive pappan. Tydligen beskylls iaf pappan för att ha lagt den anmälningen, men vi tror mer på att det är skolans orosanmälan över det barn som i praktiken har lagt av plugget som har gett det resultatet.
  • Vi tre, barnens pappa, deras farmor och jag, är anmälda till Soc av Henne. Det gäller faktum att vi drack vin till maten under stugveckan med det yngsta.(Hur många gör inte det på sin semester?). Själv drack jag för övrigt öl. Elva stycken 33-or Falcon Lager över en veckas tid. Förtydligande: Det gäller "bristande tillsyn" pga vindrickandet. Sådant kan bara komma från en som själv aldrig dricker måttligt.
  • Det var vi tre som pratade om att sätta det yngsta barnet på tåget hem. "Tre ansvariga vuxna i ett hus med gråtande barn" (Jag hörde orden själv, eftersom pappan ogärna har telefonen till örat och hellre använder högtalarläget). En ren lögn som det är viktigt för pappan att få fram. Det var faktiskt Hon som föreslog det yngsta barnet att resa hem i förtid. Under en enda omständighet hade pappan gått med på detta  —att mamman hade rest till vår närmaste järnvägsstation och mött upp barnet för en hemresa.  (Ett byte på vägen, bara det!). Allt annat hade varit uteslutet.
  • Jag åhörde via den högtalande telefonen ett längre utlägg om att det är Hon Som Har Ansvaret För Sina Barn. Det hela lät faktiskt som om konceptet var nytt för henne. Kanske någon har inpräntat att det det här med vårdnadshavandet inte bara handlar om bidragen?
Vad är det som pågår?
Jag tror ärligt talat att Hon är rädd. Soc, hennes livlina de senaste åren, har tydligen hört av sig  och till och med gjort hembesök och förmodligen haft synpunkter. (Tre sängar på fyra barn, bara det!). En allierad är kanske inte längre allierad.

20 juli 2010

Hemma igen

Vi är hemma efter en mycket fin och aktivitetsrik stugvecka med pappan och det yngsta barnet, som dessutom fölsedagsfirades första kvällen. Det äldsta ville inte med och de två andra hade kollo samtidigt.

Yppandeförbudet
Barnen har ju förbud på att berätta om förhållandena hemma hos henne, men det håller inte alltid. Mamman tycks dessutom inte ha präntat in att barnen ska hålla tyst om varandra också. Nu vet vi så mycket mer än före veckan med det yngsta. Och det är inte roligt. Först detta:

Hemskickad?
Det av barnen som har problem med sitt humör skickades hem från kollot efter bara tre dagar. H*n ringde mamman stup i kvarten och längtade hem, och till slut tröttnade väl personalen och sade något om att 'är det inte lika bra att du åker hem'.

En bidragande orsak tror vi är att h*n sattes under en relativt måttfull disciplin med uppstigning och frukost klockan åtta, liksom att alla hjälper till med mat och disk. Lever man med helt fria tider som barnen gör hos Henne, så blir detta en svår anpassning.

Utbrott som styrmedel?
Vi kände till att barnet i fråga kan få ganska häftiga utbrott, men inte att de innefattar tilhyggen mot syskonen eller hur vanliga de är. Det verkar ha gått så långt att de övriga skyr barnet och låter dess vilja råda bara för att slippa ett utbrott.

4 barn -3 sängar
Det är sant! För en tid sedan bestämde sig barnet för att det yngstas säng tog för mycket plats i deras delade rum och monterade helt sonika ner den och lade den i grovsoporna. "Så kan man väl inte göra", sade jag bestört. "Var inte mamma hemma. Kunde hon inte stoppa det?" Det var hon. Men:

En bekant till mamman var också där, så mamman lät det ske av rädsla för att bekantan skulle få uppleva ett utbrott. Och när kusten var klar, så var soprummet tömt. Nu sover det yngsta på en extramadrass i mammans rum. Dessutom kommer syskonet allt som oftast och bara tränger sig på, så det yngsta får sova utan kudde eller täcke på golvet. Då gör det ont i ryggen på morgonen.

En ny säng är det inte tal om, vad det yngsta barnet vet.

Att jävlas per telefon
Mamman har jävelskap i blodet. När det yngsta fick en egen telefon i födelsedagspresent ringde h*n förstås syskonen och mamman och berättade om den och alla presenter. Mamman hängde på och pratade om hur mycket hon saknade barnet för att sedan säga till det att ta tåget hem. Ett ensamt barn på en sex timmars resa —med ett byte på vägen dessutom— är tydligen inget att bekymra sig över. Men vi sade stopp och glöm det.

Men den kvällen var förstörd och mamman gladde sig väl åt ännu ett nålstick på pappan. (Nästa morgon var allt frid och fröjd igen)

Sån är Hon.

10 juli 2010

Det här tog mig hårt

Vi åker ju på en stugsemester i nästa vecka, avresa söndag morgon. Det blir pappan och det yngsta som kommer med. Två andra åker på Kollo den veckan och det tredje (gissa vem!) är hellre hemma.

Avresan sammanfaller med det yngsta barnets födelsedag.

Jävelskap
Mamman såg givetvis till att de var borta över helgen, så att avresan inte skulle kunna ske förrän på måndag, Pappan kontrade med att hämta barnet redan på fredagen, Det kunde hon inte stoppa, så så blev det.

Barnet grät
När pappan hämtade barnet i går kväll, grät barnet. Varför? Det hade varit en fölsedagsfest hos Henne, men den hade tydligen blivit helt misslyckad.

Det var så konstig stämning
Ingen var glad på festen i fråga. Det blev en sorglig fölsedag. (Bara här skriker det i mitt hjärta. Jag minns hur en sådan sak känns, så sextiominus jag är).

Lite bättre blev det
Pappan tog barnet till ett matställe och de åt av hjärtans lust. Sen kom de hem till honom och presenter väntade. Hade Barnens Farmor och jag vetat  hur dagen hade varit, så hade vi stått där och sjungit med atonala stämmor, men vi visste inget förrän efteråt.

Kvällen slöt hyfsat bra, men man kan ju faktiskt undra vad det här med 'konstig stämning' innebar. Eftersom barnen har sitt yppandeförbud om förhållanden och detaljer hemma hos Henne, så lär det inte komma fram mer den vägen. Ett syskon uppgav mycket riktigt att det hade varit ett bra kalas.

Jag tror ändå mer på jubilaren än den Politiskt Korrekta omgivningen. Sorry, syskonet.

08 juli 2010

Så typiskt Henne

På söndag morgon åker vi till en hyrstuga för en vecka med pappan och det yngsta (och även det äldsta?) barnet. De två andra är på kollo då, så de kan inte följa med.

Pappan pratar inte längre med mamman
Orsaken är att varje samtal bara blir en obehaglig upplevelse. Hon ryar och går på utan att lyssna. Då är SMS en utmärkt kommunikationsform. Nu gällde det att bekräfta att det yngsta skulle hämtas på lördag.

Mamman svarade iskallt att de är borta över helgen. Hon vet mycket väl sedan tidigare att vi åker på söndag morgon den elfte juli år tjugohundratio. Det är bara att fråga barnen, eller att bemöda sig att bläddra bakåt bland meddelandena per mail och SMS.

Que?
På pappans invändning svarade Hon att hon trodde att det var på måndag vi skulle åka.

Fan tro't
I själva verket är det hennes helt obekymrade och i det närmaste reflexmässiga vana att jävlas som vi ser. I alla de år som vi har känt Henne, så har hon aldrig försummat ett tillfälle att försena saker och sätta käppar i hjul. En gång höll vi faktiskt på att missa en begravning pga detta.

Jag har lust
...att ringa upp henne och bara skrika, fyra av ett antal pepprade mail med mycket mera. (Hon finns på Facebook och är hur naiv som helst). Men det lönar sig inte.

Sådant är bara lagerkransar för Henne.

01 juli 2010

Status torsdag

Först en bakgrund
(som borde ha varit ett eget inlägg): Veckan före midsommar kontaktades barnens pappa av en kvinna från Soc som ville 'ha hans tankar' om det spelberoende barnet. Hon hade varit hemma hos Henne och barnen, ett besök som föranleddes av den bekymmersanmälan som barnets skola hade gjort. För sex veckor sedan, men ändå.

Pappan berättade förstås att han var djupt oroad och hade bra nära ångest över barnens situation, men han kan ju förstås inget göra så länge han inte har något att säga till om.

Vad hembesöket och mötet med pappan leder till vet vi inte, mer än att mamman nu är om möjligt ännu mer aggressiv mot pappan. Det är anmärkningsvärt att Soc kontaktade pappan, men de hade nog fått höra om hans engagemang för barnen från skolan

Läget nu
När detta skrivs, är två av barnen ensamma i mammans lägenhet åtminstone fram till söndag. Det äldsta har vänt på dygnet och syskonet verkar också ha gjort det.

Den som hade jouren på Soc i helgen var alltså djupt ointresserad. Pappan ringde på måndagen upp den kvinna som hade kontaktat honom i förra veckan och fick höra att det verkar inte så farligt.

Man baxnar. Och filar på en orosanmälan.

2, 3 eller fyra barn?
Senare idag ska jag åka på utflykt med pappan och barnen. Ingen vet om det äldsta följer med, fast det var kul förra året. I bästa fall så kommer i alla fall det syskon som valde att sticka till mammans lägenhet. -Om de orkar masa sig till pappan, förstås. Jag har nämligen gjort fullständigt klart att jag inte snurrar förbi mammans lägenhet och plockar upp dem på vägen.

Någon måtta får det vara.

Update eftermiddagen: Det blev två barn, de som varit hos pappan den här veckan. Mitt ställningstagande om skjuts hade inte med saken att göra. Det tredje har nu lämnat tre olika anledningar till att inte följa med och det fjärde —spelaren— ville helt enkelt inte. Trist.

28 juni 2010

Soc --Vaff*n gör ni (inte)

Hemresan
från den lyckade midsommaren hos den biologiske farfardern och hans sambo gick bra. Till dess att det var tio minuter kvar av resan. Då började det barnet som har problem med sitt humör att konstra, detta för att ett av syskonen lånade en MP3-spelare när h*n ändå tittade på en film i DVD-läsaren, och föra ett jävla liv. (Här hörde en medpassagerare av sig till pappan och sade att hon 'hade det likadant'. Sympati är alltid välkommen)

Försvunnen?
Barnet bara försvann vid ett bussbyte. Pappan sökte och sökte. Väktare och stationspersonal tillfrågades. Ingen visste eller hade sett något. Hade något allvarligt inträffat? Icke.

Barnet hade av någon anledning sökt sig till mammans bostad, där det äldsta syskonet sitter framför PC-n, äter godis och har vänt på dygnet medan mamman är i sin 'hyr'(stipendie-)stuga för en vecka.

Sitta ensam med ett godis- och spelfreak?
Pappan blev förbannad och ringde Henne och berättade om det uppkomna läget. Hon slängde —helt förutsägbart— på luren. Då ringde han socialjouren, en instans som han har mer eller mindre allergier emot efter de senaste årens behandling. Ska en tioåring sitta ensam i en lägenhet med ett syskon som bara spelar, snaskar godis och tittar på TV?

Tydligen OK
Det är väl inte så farligt, sade jouren när pappan ringde dem. Sen ringde vi och påpekade att två barn satt ensamma i en lägenhet upp till en vecka till. Kvinnan som svarade slog mer eller mindre knutar på sig själv för att slippa ta tag i ärendet, men jag stod på mig. Vi har ett läge där en tioåring är ensam med ett äldre syskon och mamman tyckte inte att det var någor mer med det.

"Kan inte pappan ta hem barnet?"
"Näe. Det är mamman som har vårdnaden. Hon sitter på en ö och slänger på luren när saken kommer på tal"
"Så de kan inte diskutera saken. Är de inte vänner?"
"Hon är ovän med ungefär alla i sin omgivning"
[Suck]. [Okej]. [Kontaktuppgifter. Vi hör av oss]

Samtalet avslutades med att kvinnan tog fler detaljer och lovade att höra av sig.

Fan tro't.

Update kl 22:54
Ännu inget från Soc. Ungefär som jag trodde.

Är de överbelastade, slappa eller är det här med en oduglig mamma bara inte Politiskt Korrekt? Inte ens historien lär ge svar på saken.

26 juni 2010

Midsommardagen 2010

Det äldsta barnet har lämnat midsommarfirandet i förtid, rest hem och kommer nu att sitta ensam hemma framför TV och PC under en vecka eller så. Update: Det var mamman som föreslog saken inför en högst motvillig avresa.

Trygghetslarm?
Barnet har lovat både pappan och mamman att svara när det ringer på telefonen. Detta förefaller betryggande för dem bägge, Update även om pappan inte 'är bekväm' med situationen. Mamman är uppenbarligen det, eftersom det var hon som föreslog saken.

Själv är jag lite gammeldags till min läggning, så jag skulle inte ens kunna tänka tanken på att ett sådant läge skulle uppstå. Och hade jag inflytande så skulle jag inte tillåta dennna midsommarflykt. Någon jävla ordning måste det faktiskt vara.

NOT: Det här är min och endast min egen åsikt.

25 juni 2010

Midsommar 2010

Glad Midsommar!
Barnen är med sin pappa hos sin biologiska farfar. Jodå, det äldsta följde med fast det måste ha suttit långt inne. Mamman är nu i sin hyrstuga och allt skulle kunna vara frid och fröjd. De reser hem på måndag, men Barnens Farmor skulle inte bli förvånad om det äldsta propsade på att få åka hem tidigare. Det tror inte jag:

Ett skrämskott från Soc
Jag personligen tror att den enda anledningen till att det äldsta inte sitter ensam hemma, är att Soc gjorde hembesök hos Henne i veckan. Mer om detta senare, när vi vet mer.

En mycket god nyhet
Det näst äldsta, svårt dyslektiska, barnet är antagen till en skola med fokus på just dyslektiker. Det innebär åtskilligt längre resväg i höst, men blir väl värt det. H*n är sedan länge medveten om sina läs- och skrivsvårigheter och har blivit pikad —för att inte säga mobbad— av både syskon och skolkamrater för detta.

Credit för detta går till pappan, som verkligen har engagerat sig i ärendet. Han har varit på alla möjliga om barnet och dess behov. Tillsammans med den fantastiska stödpersonen på barnets skola gav det resultat.

Mamman är som bekant mest upptagen av sig själv.

22 juni 2010

Barnens sommar

Det drar ihop sig till midsommar och bilden av barnens sommar börjar klarna, ett par veckor efter skolavslutningarna.

Utless
Två av dem åkte till ett köpcentrum idag och tittade, bara för att få tiden att gå. Så kul har dom.

Midsommar
Pappan åker med alla fyra till sin pappa, är det tänkt. Problemet är som vanligt det äldsta, som inte vill åka. Problemet för det äldsta är att mamman har 'hyrt' en stuga (på ett stipendium) och är borta den veckan. Barnet i fråga har i lama ordalag sagt att h*n vill följa med till sin farfar, så pass lama att jag tror att h*n är beordrad att tycka och göra så.

Mardrömmen är en konfrontation på stationen där pappan står med tre barn på väg till farfadern och det fjärde som bara vägrar och ska sitta hemma framför PC-n. Vem bär i så fall ansvaret för att barnet tillbringar upp till en vecka ensamt. Mamman i sin stuga eller pappan där på perrongen?

Kollo och Värsta Oturen
Barnens Farmor och jag har fått hyra en stuga en vecka en bit in i Juli. Tyvärr kolliderar detta med två av barnens kollovistelser, så de kan inte följa med. Ett av de som kan, är det äldsta. Det är oklart om h*n följer med. Det finns nämligen varken PC eller bredband på plats.

Tidigare hette det att h*n inte ville åka någonstans, men nu låter det annorlunda. Inte särskilt övertygande, men ändå.

Hennes släkt, då?
Barnen har varit hos släkt på Hennes sida några somrar de senaste åren. Så icke 2010. En "konflikt" har lett till att barnen och Hon inte längre är välkomna där. Rapporteringen är fragmentarisk, men vi är på det klara med att Hon har på sitt vanliga vis har ställt till med bråk och gjort sig ovälkommen.

Det är samma släktingar som hon har beskyllt för övergrepp och en massa saker, som Hon kom med i början på 00-talet. Släktingarna är dock inte värre folk än att de har bidragit med en tusenlapp per barn, till olika sommaraktiviteter som kompensation för den uteblivna vistelsen. Dessa fyra tusen lär knappast lasta av pappans ekonomiska börda under sommaren. Hon har alltid en förklaring till att pappan blir utan ersättning för sina utlägg.

Sammanfattningsvis
Hon har fått in två av barnen en vecka vardera på kollo, som dessutom kommunen betalar. Vi gör vad vi kan och tar skaran till diverse utflykter och evenemang när det passar och vi har tid.

Redan före midsommar 2010 har alltså två av barnen gjort en egen utflykt för att få tiden att gå. Till ett köpcentrum.

09 juni 2010

Skolavslutningen

Upplägget
De fyra går i olika skolor, men avslutningen var på samma dag för dem alla. Det äldsta, som verkar ha lagt av det här med skola till förmån för spelande och TV, uteblir från sin. Det näst äldsta går i en annan skola än de två yngsta. Mamman skulle närvara där, och pappan i de två yngstas skola. Barnens Farmor och jag hade gärna varit med det näst äldsta, men Hon var skulle ju dit...

Detta hände
Mamman, som kom hem från sin resa igår, SMS-ade pappan vid halv två-tiden i natt om hur dags det näst äldstas avslutning började. Pappan vaknade med detta i telefonen och svarade lika barockt som Hon frågade: "Klockan tolv på söndag". Vet man inte när de egna barnen har skolavslutning?

Avslutningen
Inte helt PK, men helt OK vad oss anbelangar. Samling på skolgården och avmarsch till kyrkan, ledd av två fanbärare. Trångt värre var det, men vi fick platser. Pappan hade försvunnit i vimlet och återsågs först när det hela var igång.

Med Henne vid sidanom! (Inte på inbjudan precis)

Skulle hon inte vara med det näst äldsta barnet? Svaret kom efter sånger och tal i kyrkan. Mamman hade varit med det näst äldsta 'en kvart tjugo minuter' och sedan lämnat detta för att gå till avslutningen med de två yngsta.

Vidare passade hon på att skälla ut pappan för än det ena, än det andra i sällskap av föräldrar och lärare som bara vände sig bort utan att visa tecken på medhåll, något som Hon förmodligen var ute efter. Tvärtom såg jag under dagen flera tecken på sympati och tillit till pappan från föräldrar och lärare. Det vet att han ställer upp.

Läraren för det av de två yngsta som har problem med temperamentet sade att pappan har bidragit till att det är åtskilligt bättre nu än förr. Mamman nämndes över huvud taget inte.

Summarum
Av de fyra barnen firade ett avslutningen framför PC-n, två hade en närmast sliskigt överspelad närvaro av sin mamma och ett fick klara sig själv efter tio minuter.

Jag mådde illa. Barnens Farmor mådde illa. Hur kan man svika som Hon gjorde?

PS Det kan dessutom tilläggas att det näst äldsta fick pokal och lite stålar för att ha varit den som har sålt mest majblommor i sin skola. En ära som alltså fick uppbäras utan någon anhörigs närvaro.


07 juni 2010

Utsjasad

Pappan försökte se till det äldsta barnet lördags, men han fick ingen respons på vare sig dörr eller telefon. I dag var det det  näst äldstas tur att komma till syskonet. Det har varit ensamt i mammans lägenhet i tre (fyra?) dagar nu.

Det näst äldsta skulle —per Hennes instruktioner— komma till lägenheten efter skolan och vara där med äldsta barnet ett par dygn innan Hon kom tillbaka från sin resa.

Bortmotad!
Barnet hade nyckel och kom in själv, men motades bort av det äldsta och fick söka sig till pappan i stället.

Vad händer?
Det äldsta är förmodligen på en sagolik resa. Tänk att få spela, äta godis och titta på konstiga TV-program 24 timmar om dygnet utan distraktioner! För utomstående inklusive syskonen är detta beteende inte bara fel, det är något som är fel tänker nog alla.

Utom mamman.

06 juni 2010

Helgen dag två

De två yngsta är nu hos pappan efter en mysig morgon med oss och fika med äppelpaj och vaniljsås på ett fik Nationaldagen till ära.Vi hade ett mycket bra dygn tillsammans. Som vanligt höll de tätt om förhållandena där hemma hos Henne, men som vanligt spillde en del information igenom.

Vänt på dygnet
Vi satt och tittade på ett par- tre år gamla bilder tillsammans. Där lekte och röjde det äldsta barnet med de andra. Ett av barnen suckade vemodigt. "H*n är så tråkig numera. Sitter bara framför datorn och TV-n" Det andra flikade in att "H*n har vänt på dygnet" (barnets formulering) "och går och lägger sig på morgonen". Inget mothåll på den repliken. Inte heller kommer det äldsta barnet att närvara vid skolavslutningen i veckan som kommer. "H*n är ju ändå aldrig där"

Jag hade på tungan att fråga vad mamman gjorde  åt det hela, men avstod. Det hade bara spetsat deras medvetande om yppandeförbudet gällande förhållandena hos Henne.

Barnen undslapp sig också att "grannarna var elaka", gissningsvis för alla klagomål på oväsen och bråk, men gjorde sedan sitt bästa för att vända på påståendet. Detta säger en hel del om styrkan och medvetandet om yppandeförbudet.

Banta
När jag berättade att —och hur— jag nu är 16 kilo lättare nu än för tre år sedan, spetsade de öronen. Det äldsta är nämligen klart överviktigt och verkar dessutom leva på enbart  chips, godis och choklad. Saker som jag har skurit ner ordentligt på, lagt av helt respektive lagt av helt. Att skippa socker och choklad för det äldsta trodde de helt klart inte vore möjligt.

Det äldsta, ja
Pappan skulle se till barnet i går kväll medan det näst äldsta var på sin klassfest. Han gick upp till lägenheten där barnet var ensamt in på andra (tredje?) dygnet och ringde på. Ingen reaktion. Han ringde lägenheten. Inget svar. Han ringde barnets telefon. Inget svar.

Det lös i köket och i ett annat rum, men det gör det alltid. Pappan fick gå med oförrättat ärende.

"Han vill inte ha barnen"
Den här stan är inte allt för stor, så det var inte överraskande att pappan stötte på mamman till den kompis som ett av barnen vidtalats att bo hos ett par dar i nästa vecka när mamman är på sin resa. De började förstås att prata och lika förstås kom ämnet på tal:
Mamman i fråga: "Jag fick uppfattningen att du inte ville ha barnen när Hon var bortrest?"
Barnens Pappa: "Det sade jag aldrig"
Mamman i fråga: "?????"

Pappan avstod från att förklara. I stället kom han in på olika praktiska spörsmål.

Förklaringen
Pappan hade givetvis fått frågan om han kunde ta barnen under Hennes resa. Visst kunde han det, men då skulle han få matpengar för dem. 32 kronor per barn och dygn. I förskott, som är det enda som gäller när man har med Henne att göra. Han har lärt sig att inte göra avkall på detta.

Hennes tolkning av detta är alltså att pappan inte ville ha barnen, och hon sprider denna till barnens omgivning.

Osis då för Henne att pappan då mötte en inblandad förälder....

05 juni 2010

So far...

Det två yngsta är hos oss
Vi har haft det jättekul i kväll, trots The Invasion Of The Kålmaskar som vi lyckades stampa ihjäl:


Kålmask 1

Kålmask 2

2 Kålmaskar


Chutulu?
Det första feelgod-inlägget här, eller?

Mindre feelgood:
Det äldsta, spel- och sockerberoende, barnet sitter ensam i lägenheten med sina beroenden. Pappan har satt av det näst äldsta på en klassfest och ilar därefter till mammans lägenhet för att se till sitt äldsta. Sedan har han ringt oss gång efter annan för att försäkra sig om att är som det ska. (Det äldre av de här två har nämligen vad som kan kallas 'ett häftigt temperament'. Men vi har inga problem hittintills).

Därefter åker pappan tillbaka till klassfesten och hjälper till med städningen och tar slutligen hem sitt näst äldsta barn.

Helgen dag ett

Just nu är pappan och badar med tre av barnen. Det äldsta sitter i mammans lägenhet och spelar.

Senare i eftermiddag hämtar vi de två yngsta för en övernattning hemma hos oss. Pappan ska nämligen med det näst äldsta på en klassfest.

So What?
Vad sägs om att barnet skulle ha med sig en hundring till festen och att mamman inte skickade med någon? Eller att det äldsta är ensam sedan igår, när mamman reste? Eller att pappan inte har fått veta hos vilken kompis det är avtalat att ett av de yngsta ska bo ett par nätter?

Något ytterst ovanligt
Pappan har i barnens nävaro kritiserat mamman.

Jag är så fruktansvärt irriterad på Henne
Det kan man förstå.

04 juni 2010

Vart är det på väg?

Skolavslutningen
Alla fyra har avslutning samma dag, dock i olika skolor. Mamman får då lägga ett närvaropussel, som Hon löste drakoniskt; Det äldsta —som ändå inte visar sig där så ofta— behöver ändå inte gå på sin. Sedan står hon över de två yngstas. Kvar är ett av dem. Barnens Farmor och jag kommer även på denna tillställning, vilket alltså innebär att vi möter Henne. Inga problem. Vi är luft för varandra, även om jag vid något tidigare tillfälle har skönjt att hon har visat tecken på att åtmistone hälsa på mig. Detta ignorerade jag.

Resa bort
Mamman kommer att vara på resa några dagar i nästa vecka. I skrivande stund ser barntillsynen ut så här:

  • De två yngsta bor hos var sin kompis dessa dagar
  • De två äldtsta får klara sig själva i mammans bostad
Pappan är kommenderad att ha de yngsta över helgen och på söndag ta dem till mamman, som alltså kommer att ta dem till kompisfamiljerna och de två andra till mammans tomma lägenhet.

Nu invänder jag att när jag var lika gammal som det äldsta, så kunde jag utan vidare klara mig (och syskonen) själv. Jag var tränad av en inte bara öm moder  —även av sjöscouterna— i matlagning och diverse göromål i hemmet. Det är inte de här barnen.

Pappan
...har uppmanats att kontakta Socialjouren om detta med två ensamma minderåriga av både Barnens Farmor och mig. Nån jävla ordning får det vara, även om Hon skriker och far ut i nästan varenda kontakt mellan föräldrarna. Han ska 'anmälas', oklart för vad och pappan vägrar att gå in i detalj på hur det ser ut i Hennes lägenhet, som han är uppe i emellanåt, mer än att det är äckligt och ostädat.

Vad händer nu?
Vi skolavslutar bäst vi kan i veckan,och jag anar att de två äldsta hamnar hos pappan de dagar Hon är bortrest.

27 maj 2010

Tre hundra kronor

Det var vad Försäkringskassan tyckte att pappans uppställning för sina barn under april månad var värd. Fram till dess har föräldrarna gjort upp sinsemellan om ersättningen för de dygn pappan har haft barnen. Mamman har utan knot betalat 30 kronor per barn och dygn och jag har spekulerat att hon därmed inte vill att FK —och Soc— ska se hur mycket pappan har barnen.

Det var helt klart fel
Att låta FK ta över avräkningarna visade sig vara en ren vinstaffär för Henne. Femtonhundra dem emellan förvandlades till att pappan fick underhållsnbidraget nedskrivet med tre hundra och mamman sitt bidrag nästkommande månad nedskrivet med samma belopp.

Man baxnar.

Uppställningen, då?
Tre hunda får en att tro att det handlar om någon enstaka helg. Det handlar i själva verket om bra nära halvtid, utom när det gäller det äldsta som alltså är spelberoende och inte trivs hos pappan, för att a) Xbox 360 live inte går bra  där, och b) Pappan försöker med spelstopp, vilket ofelbart leder till  att h*n ger sig iväg hem till mamman.

Hur FK-s framräkning ser ut övergår mitt förstånd.

Vad händer nu?
Pappan kommmer att ställa villkor, bland annat kommer han att kräva ersättning direkt från mamman igen och detta i förskott. Nekar hon, så kommer han inte att ta barnen när hon reser bort en vända vad det lider. Då får Hon lösa detta utan hans medverkan.

Lycka till,säger jag.

17 maj 2010

BUP

Det äldsta barnet är som bekant spelberoende. Och mamman har faktiskt sagt till pappan att 'du ser inte vilken ångest h*n har när h*n inte får spela'.  Hon har detta till intäkt för att låta barnet sitta hemma framför sina spel i stället för att gå till skolan. Det är sant! Vi vet att mamman går hemifrån på morgonen och låter barnen ta sig till skolan själva. Självklart stannar då det äldsta hemma och har en i det närmaste försumbar närvaro i skolan.

Gissningsvis insåg Hon för åratal sedan att det var bekvämt att låta barnet i fråga sitta framför PC-n. Kravlöst och bra. Att tänka framåt finns inte för Henne.

BUP
Den uppmärksamme läsaren av denna blogg har säkert dragit slutsatsen att allt inte är som det ska med det äldsta. Skolan har sent omsider vaknat och i dag skulle barnet på en preliminär träff med BUP. En utredning var inledd. Något verkar inte som det ska med barnet, men vad?

Det var sagt att mamman skulle vara med, men inte pappan. Han var dock underrättad och visste när träffen skulle ske. Kort före, ringde han mamman och erbjöd sin medverkan. Den behövdes inte.

Ruta Ett
Barnet vägrade nämligen. Det blev ingen träff.

Mamman är sig lik
Hon anser nämligen att det är pappans dåliga ansvarstagande som har lett till det uppkomna läget, och Hon har i otvetydiga ordalag (skrikit, alltså) låtit honom veta att allt beror på att han inte tar något ansvar för barnen. Eftersom hon vid det här laget bör ha fått frågor från Soc om det äldsta, frågor som bottnar i en bekymmersanmälan från skolan, så kan jag förstå att hon är stressad.

Vår uppfattning om det här med ansvarstagande —och uppställning— är klar. Den illustreras bäst med faktum att pappan går på föräldramötena, men inte mamman. Hon 'har annat' för sig.

Att det är Hon som (på Soc' inrådan!) har hela vårdnaden om de fyra barnen verkar inte höra hit.

Vad händer nu?
Vet ej.

06 maj 2010

Vi uttrycker vår oro för barnet -Men andra hann före!

Vi har skrivit till Soc och uttryckt vår oro för barnen som Hon hanterar situationen några gånger de här åren, och Barnens Farmor har den senaste tiden filat på en skrivelse om det spelberoende barnet som mer eller mindre har övergett skolan. Men andra hann före:

Skolan!
Skolan har i en skrivelse till Soc uttryckt sin oro över att det äldsta barnet inte längre går i skolan, och Hennes bristande engagemang i frågan. Pappan fick veta saken genom att mamman ringde upp och bara skrek åt honom.

Vad står på?
Numera låter mamman barnen sköta sig helt själva på morgnarna, med allt vad det innebär av utebliven frukost och sena ankomster till plugget. Två av barnen är motiverade och tycker om att gå i skola, så för dem funkar det. Men de två andra har problem. Det äldsta är svårast och låter helt enkelt bli att gå utan att mamman tydligen ens försöker göra något åt saken. Ett syskon kan komma både en och två timmar sent, men dock alltså infinna sig förr eller senare.

Skolan vet bara att barnet i fråga skolkar på heltid. Vi vet varför: H*n är spelberoende. Om det beror på att fly undan en jobbig situation eller att spelandet helt enkelt har gripit tag i barnet, vet jag inte. Men jag vet vad barnet spelar, och det är inte World of Warcraft, klassikern i sammanhanget.

Barnet spelar ett halvdussin olika onlinespel och ett stort antal Wii- och XBox 360-spel (några online). Det mesta handlar om att klara banor av olika slag, och skjuter h*n på något, så är det inte människor utan olika 'tecknade' gestalter.

Jodå
Vi med tänkte på det här. En 16-åring som omhändertogs för sitt databeroende. P4 Extra hade saken uppe här. Lyssna på inslaget! Annars hoppas vi att det inte går så långt i det här fallet.

Soc
Hur de kommer att agera vet jag förstås inte, men jag skickar dem en cynisk tanke om hur de med automatik och Politisk Korrekthet tog Hennes parti från första stund trots att det redan 2006 fanns signaler om att hon inte klarade av att ha barnen. (När jag läser om det inlägget får jag nypa mig i armen för att påminna mig om att det faktiskt citerar en vårdnadsutredning korrekt)

Pappan lämnades i princip på gatan medan mamman (till en början) fick allt hon bad om. Skolan har sett att pappan tar ansvar för barnens skolgång och har noterat att barnen håller tider på ett helt annat sätt när de sover hos honom än hos vårdnadshavaren.Och att det är han, inte mamman, som kommer på föräldramöten och samtal.

Ska Soc vakna?

01 maj 2010

Uppdatering

Den här gången har jag inte slarvat —Jag har varit seriöst sjuk. Lyckligtvis inte i min (förhoppnningsvis avskrivna) cancer. Lunginflammation var det frågan om den här gången. Räkna med att vara nere och orkeslös i 3+ veckor. Nåväl:

Kortet
Barnet har nu ett kort med kod. Det står mitt namn på det, och kontot som det hänger på är mitt. Det hela är en uttrycklig önskkan från barnet i fråga och —outtalat— beroende på att pengar har dunstat bort när h*n har haft medel innestående hos Henne.

Skulle barnet bli avtvingat kort och kod (lätt memorerad för en historiskt allmänbildad), så bara spärrar jag inte kortet. Det blir polissak av det hela. Vi pratar om ett syskon. Och Henne.

Jag vill bo  med pappa!
Jäpp Ett av barnen vill hellre bo hos pappan än hos mamman. Problemet är att h*n inte törs tala om det för sin mamma. Reaktionen skulle förmodligen bli explosiv, förhoppningsvis inte bokstavligen.

Fusket
Jag hade all anledning att tro att Hon skulle jobba sig igenom ett evenemang, så sjukskriven Hon är. Det gjorde hon också,. men beloppet vi  talar om är  tresiffrigt. Det känns lite småttigt att gå vidare med, så jag avstår.

18 april 2010

Vaddå gå till skolan? Dom har ju öppet hela dan.

Ett gammalt skämt har fått en ny, kuslig, innebörd för oss. Det har nämligen visat sig att det äldsta barnet inte längre går till skolan när h*n är hos mamman. Vidare fick ett av de andra hotas med ett inställt biobeskök för att över huvud taget infinna sig på plugget härom dagen. Mamman har nämligen annat för sig om morgnarna:

Möten
Just det. Hon är i en intensiv planeringsperiod inför ett instundande evenemang, och prioriterar detta framför barnens skolgång —för att uttrycka saken elakt. Då gör det inte så mycket att halva skaran inte kommer iväg till skolan. (Den andra halvan är motiverad och håller närvaron).

Barnens Pappa:
-Du är ju sjuksriven hundra procent, har barnen hundra procent och nu jobbar du hundra procent? (Allt enligt Hennes utsagor)

Barnens mamma:
[oartikulerat. Högröstat] Slänger på luren.

Jag:
ser att Hon efter ett par tidigare fadäser håller så låg profil på nätet som möjligt. Man flaggar inte sig själv i olika sammanhang när man är sjukskriven. Sådant drar till sig intresse och återbetalningsplikt. Men nu vet jag rätt väl var —och vad— jag ska kolla. Pappersmedia och telefoni får inte underskattas även om vi skriver 2010.

16 april 2010

Skyddade pengar

Ett av barnen är en född entrepenör. H*n köper och säljer lite av varje. Just nu är det förstås Majblommor. I sommar blir det egentillverkade hals- och armband som folk köper för att de vill ha, inte för att vara snäll mot ett barn.

Barnet fyller år i nästa vecka. Det önskar sig först och främst ett sparkonto. Jaha? Då är det väl bara för mamman att lägga upp ett, tänker ni förstås. Nix. Det har hänt saker med barnens pengar förut. Barnens tillgångar är inte säkra om de finns tillgängliga för Henne. (Jag är förvissad om att så mycket som femtonhundra kronor försvann från barnet vid ett tillfälle). Nåväl:

Sparkonto
Att lägga upp ett sparkonto åt barnet kräver målsmans underskrift, det är därmed åtkomligt för mamman. Inte bra. Min bank svarade på ett mail i frågan att jag kunde öppna ett nytt konto och sedan utfärda fullmakt.

Det gick inte, svarade man på kontoret jag gick till efter lite telefonerande. Barnet var för ungt och det krävs dessutom målmans underskrift för att skaffa ett ID-kort. Inte bra alls. Kontot skulle inte existera vad Henne anbelangar. Dessutom är årsräntan på sparkonton 0,1% just nu.

Privatkonto
Ett sådant (utan ränta) med kort och sedan ett 'fullmaktskort' till barnet rekommenderade kundtjänst i mailet. Det gick inte heller, visade det sig. Barnet var för ungt för att ingå juridiska avtal.

Barnet är jag!
Det slutade med att jag öppnade ett privatkonto med kort på min bank. När kortet kommer, så får barnet det att använda fritt. Uttag och betalningar med PIN-koden och insättningar sker över disk på bankens kontor. Att det står mitt namn på kortet får vi leva med.

Det ska sägas att kortet inte är ett kreditkort. Det är utan kredit.

Trist
Det är trist att behöva göra så här för att skydda barnets pengar. Det enda mamman kommer att kunna göra för att komma åt barnets pengar, är att helt enkelt lägga beslag på kortet och avtvinga barnet koden. Den risken får vi ta.

Lika trist var det att stå på kontoret och inse att det här med att skydda barns pengar från en förälder inte var nytt för dem.

Ibland är det ingen tröst alls att inte vara ensam.

09 april 2010

Har Hon satt sig under luppen?

I dag, strax innan pappan skulle hämta barnen, ringde mamman och skrek i telefonen. Detta är inte något ovanligt, men det hon skrek var anmärkningsvärt:

Jag orkar inte längre! Jag har ringt polisen och Socialjouren. Du får ta hand om barnen och lägenheten. Jag bara drar!
Skulle det verkligen vara så, så drar de väl igång en utredning på Henne —som vann hela vårdnaden om barnen efter en påhittad misshandel och med Politiskt Korrekta myndigheters medverkan— illa kvickt. Då lär det framkomma hur mycket pappan egentligen har barnen. Officiellt, och i myndigheternas ögon, har han dem varannan helg. I praktiken har han ju dem på bra nära halvtid.

Men, som både pappan och jag vet, så är Hon kapabel att vräka ur sig rätt mycket som saknar täckning. Det kan mycket väl vara så att Hon ville skrämmas och drog till med något dramatiskt.

Vad talar för?
Vi har att göra med en irrationell människa som dokumenterat sätter sig själv före barnen. Hon har även (faktiskt!) dåliga kunskaper om samällsmaskineriet och är fullt kapabel att ringa polisen om något som angår Soc. Det är rimligt att polisen i så fall hänvisade till Soc.

Vad talar emot?
Mamman har det senaste året försökt hålla sig under Soc' radar, av orsaker vi inte känner till. Hon har t.ex utan prut betalat matpengar för de 'barndagar' som har varit hos pappan i vetskap om att alternativet är en skrivelse till Försäkringskassan.

Jag står för att Hon är en irrationell och impulsiv egoist. För den skull betraktar jag henne inte som en idiot. Hon är normalbegåvad, kan man säga. Då sätter man sig inte under luppen om man kan slippa.

Hon har alltså även en vana att överdriva och dramatisera för att imponera eller whatever på omgivningen.

Vi får bli varse
Första indikationen kommer redan i helgen. Är lägenheten övergiven när barnen lämnas över? Sedan kan det ta lite tid, men förr eller senare lär Soc kontakta pappan om det nu är så att Hon har larmat om att hon inte orkar.

Min gissning, då?
Fifty-fifty. Men med tanke på barnens situation om mamman överger dem, så hoppas jag faktiskt att mamman i vanlig ordning bara drog till med något dramatiskt i dag.

Men, som sagt, vi får bli varse.

05 april 2010

Skrivblockering

...är den svenska termen för Writer's block. Nu ska jag försöka komma över detta. Vi tar det jag borde ha rapporterat i tidsordning:

Möt smulan

Smulan

Barnets tjat på mamman lönade sig till slut. Den först utlovade dalmatinern blev till slut ett dvärghamsterlöfte, som sedan mamman backade ifrån eftersom Hon inte ville ha 'djur i bur'. Sedan backade hon från det ställningstagandet, gissningsvis efter en svekdebatt.

Vi vet att barnen inte tror på mammans utfästelser förrän de blir av, men att backa från ett löfte om ett djur var tydligen för mycket. Vi tillönskar Smulan all lycka och hoppas att hon klarar sig i den inte så lite röriga tillvaron hos Henne.

En födelsedag







...firades också härom veckan. Halva släkten (gissa vilken halva?) hade gått ihop om den stora presenten, en telefon med pekskärm och videoinspelning. Barnet var mycket nöjt och hade inga problem med finneserna. H*n spelar in (och upp!) oss stup i kvarten.













Påsk 
Balkongtuppen





Pappan och barnen var över på Påskafton, delade ut presenter och åt bakelser och kakor. Det var Barnens Farmor som hade fyllt och vi hade alla en mycket bra dag.










Jamen. Nigeriabrevet, då?
Det är överspelat. Mamman nämner inte längre det arv som hon trodde skulle komma efter ett mail från en Rysk(?) advokat. Antingen så har hon själv kommit på bättre tankar, eller så har andra i hennes omgivning fått henne dit.

Det trista är att Hon började bränna pengar när "nyheten" kom. Vi vet om ett par lite större utgifter som hon knappast hade tagit annars, som den kroniskt panka kvinnan tog när mailet brände i henne.

Vi vet däremot inte om Hon tog på sig något större. I så fall väntar arma tider för barnen vad det lider.

Det här kände vi —tyvärr— igen
Vi hämtade ett av barnen utanför mammans bostad på Påskaftonen. Det var vrålhungrigt eftersom h*n inte hade fått någon frukost. Klockan var halv tolv på dagen.

Sån är Hon

28 mars 2010

Tystnad

Mamman har kommunicerat mycket till barnens pappa den här veckan, men inte ett ord om Nigeriabrevet —om än avsänt från Ryssland— som skulle ha givit Henne X miljoner dollar, och som fick henne att spendera åtskilligt mer än vanligt inför ett av barnens födelsedag.

Det hon har kommunicerat varken vill eller får jag relatera här. Pappan vill inte att jag skriver om det, och själv vill jag inte skriva om det. Så är det.

Men det är glädjande att Hon inte tjatar om "arvet". På den punkten har hon helt klart tagit sitt förnuft tillfånga.

22 mars 2010

Det finns anledning till oro

Jag har berättat om arvs-spammet. Det har nu satt avtryck i Hennes tillvaro:

Traditionen i den släkten bjuder att man ger de övriga barnen något litet när ett av dem fyller år. Mamman har i dag handlat sådana presenter inför en instundande födelsedag. I vanliga fall handlar det om högst en hundring eller så, men nu gav Hon järnet. Det näst äldsta får t.ex ett WII-spel som h*n önskar sig till sin födelsedag. "Alldeles för mycket", sade vederbörande om detta.

Det barnet tror inte heller på mailet (avsänt på taffligt översatt engelska från en .ru-adress. Det ni!), men de två yngsta ser fortfarande fram emot miljonerna. Tragiskt.

Det äldstas uppfattning i frågan känner jag än så länge inte till, men det barnet är nog det mest internetmogna i skaran så jag dristar mig till att anta att detta barn har samma uppfattning som sitt yngre syskon.

Tortyr
Mamman har vidare berättat för pappan att hon är utsatt för "elektrisk tortyr" över nätet. Exakt vad detta innebär begriper vare sig han eller jag, men jag hoppas iaf att det handlar om eufemismen att Hon har dragit på sig några internet-troll och inget annat. Själv har hon alla förutsättningar att vara ett själv, käftig rättshaverist sista ordet-männsika som hon är.

Kinesiska!
Hon har vidare berättat att hon hjälper en person "som är illa ute" med att översätta material från "kinesiska". Vilken kinesiska är oklart. De har ju flera språk. Hon kan lika mycket "kinesiska" som sina barn, så det blir väl Googles inte allt för bra översättningar Hon tar till. (Vilken den hjälpta utan vidare hade kunnat göra själv). Så vitt vi vet känner Hon nämligen ingen Sinolog.

Vad gjorde pappan inför allt detta?

Så mycket det gick
Till en början var han faktiskt på plats när allt detta kom fram. Han får numera besöka barnen när de är hos Henne. Ordning och renlighet är alltid det han kollar upp. Den var OK, men inte mer.

Sen tittade han med viss bävan i kylskåpet. Det var även det okej. Barnen har mat.

Sen försökte han prata med mamman om mailet. Han fick se det, men Hon ville inte vidareskicka det till honom, så jag har inte sett det.


Tillägg:
Inte ville Hon prata om något annat än de instundande dollarmiljonerna heller. Tragiskt.

Min tanke
Hon har grabbat ett halmstrå och fått spelet, som det heter. Spenderbyxorna är på i väntan på Arvet. Jag hoppas att barnen inte drabbas när det brister, för det kommer det att göra.

21 mars 2010

Du har fått ärva X miljoner dollar från en okänd släkting

De flesta har väl fått ett och annat Nigeriabrev: En vädjan om att hjälpa till med att evakuera ett substansiellt belopp från någon förmodad anhörig till någon stormrik person som av olika skäl behöver hjälp med att få ut schaber från sin egen idotrepublik. Historik finnns i länken ovan. Nu har Hon fått ett, med ett varierat tema:

Du har fått ärva X miljoner dollar från en okänd släkting
Mamman ringde glädjestrålande pappan om detta. Han tog sig för pannan och frågade, om det inte möjligen kunde vara frågan om ett Nigeriabrev. Nejdå, kom svaret. VI BLIR RIKA!! (Mamman och barnen, alltså. Pappan får väl leva kvar i sin fattigdom)

Vem tror på sånt?
Inte många, men tillräckligt många för att trafiken ska fortsätta. Om mamman går vidare, så kommer hon att upptäcka några 'administrativa avgifter' som till en början är överkomliga (rovdjuret klämmer på bytet), sedan blir de högre och lovar mer ('jag finns på Arlanda datum, men kan inte växla i din valuta. Lägg ut biljetten i förskott så länge', typ)

So it goes until it cracks.

Det värsta
Barnen betraktar sig redan som dollarmiljonärer. Mamman har berättat om det hela för dem.

Hur dum får man bli?

PS Jag har fått regelrätt spam från Hennes Hotmailkonto. Det bara måste vara kapat. Inte oväntat, i så fall.

Barnens Farmor:
Hur jävla dum kan man vara och fortfarande kunna stå på två ben?

20 mars 2010

Problemlösning medelst sovning

Två av de fyra barnen är motiverade, för att inte säga taggade, på skolan. Med de två andra är det värre. Det äldsta socker- och spelberoende barnet är mera från- än närvarande, och tillbringar hellre sin tid framför PC-n än i plugget. Det andra problembarnet har trubbel med just skolan och sitt temperament.


Hur hanterar mamman detta?
Pappan – som ju numera har barnen på bra nära halvtid– har noterat att skolan inte bara kontaktar honom först vid problem av olika slag, vilket kan sägas vara amärkningsvärt med tanke på att Hon är ensam vårdnadshavare. Skolan har också berättat att barnens närvaro är så mycket bättre när de har varit hos honom. Har de här två nattat hos pappan så kommer de nästan alltid i tid.

Är de hos mamman, så kommer de när de kommer. Om över huvud taget alls. Varför? Vi vet nu svaret. Håll i er:

Hon sover nämligen långt in på förmiddagen numera, tydligen lyckligt ovetande om att vi har något som heter 'skolplikt' i det här landet.

Sån är Hon.

11 mars 2010

Nix hamster --dubbelt svek

Ett av barnen utlovades en Dalmatiner av mamman. Det trodde vi inte en sekund på när vi såg att en rasren valp kostar runt åtta tusen. Löftet nedgraderades mycket riktigt till en hamster, bara det ett svek.

Nu har mamman förkunnat att det inte blir någon hamster. Hon tillåter nämligen inte djur i bur hemma. Det borde hon väl ha kunnat tänkt på  från början? Nix. Det gäller tydligen att hålla barnen på gott humör med vilka medel som helst.

Dubbelt svek.

05 mars 2010

DU FÅR INTE BO HÄR LÄNGRE!

Tidigare i kväll:
Pappan ringer Hennes nummer för att prata med något av barnen om något. Ett av barnen lyfter luren och pappan hör mamman rya:

Du får inte bo här längre!
En situation hade eskalerat och det näst äldsta var på väg ut genom dörren för att ta sig till pappan. Problemet var att pappan inte var hemma. Han befann sig i hobbylokalen två kvarter från den bostad som barnet just hade blivit utkastat ifrån. H*n är inte ens tonåring.

Barnens Farmor
Ringde ett rutinsamtal till pappan och fick höra talas om det inträffade. Samt att pappan inte kunde nå barnet på telefon, inget svar. Hon ringer barnet i fråga på det nummer hon har. Kontakt!

Barnet hade kommit långt mer än halvvägs hem till pappan, men var inte ledsen för att pappan hade varit så nära. H*n vände gladeligen om och tog sig till pappan, som mötte upp vid busshållplatsen.

Det visade sig att pappan hade ringt fel av två nummer inlaga i sin telefon, medan Farmodern hade ringt det nu gällande.

Just nu, fredag kväll:
Barnet är tillbaka hos mamman. Faktiskt. Men pappan kommer att ha det yngsta hos sig i kväll. Det barnet begärde att få komma till pappan vid en tidpunkt då de flesta barn i den åldern börjar fundera på att törna in. Klart han ställer upp och hämtar sitt yngsta barn.

Min åsikt:
Att mamman inte har kontroll över situationen när hon är ensam med barnen har jag känt till sedan långt före skilsmässan. Likaså att hon bestraffar barn med att skicka ut dem från hemmet. Jag ser denna bestraffningsform som misshandel och inget annat.

Men att ryta till ett barn —som alltså inte ens är tonåring — att h*n inte får bo hemma längre är att gå på tok för långt. Barnet är hemma hos Henne nu, visst. Men den repliken kommer att sitta i livet ut, var så säkra.

Och det yngsta har sökt sig till pappa i kväll.

Vad är det som pågår?