24 maj 2011

Inte oväntat

Ingen diagnos
Det barn som mamman släpat iväg för att få en diagnos utställd har nu förklarats vara helt utan något som helst syndrom.

Inte oväntat, men pappan, Barnens Farmor och jag gläds.

Hur Hon tog det?
Det skiter jag egentligen i, men en förhoppning till omsorg och lite klöver åt henne bör ha torkat in. Sånt svider, vilket definitivt inte gläder mig.

Vafalls?
Näpp. Sätter man sig själv före barnen, så blir det alltid de som drabbas när det hårdnar.

Sån är Hon.

19 maj 2011

Diagnoser

Ett av barnen har fått en diagnos ställd —vilket och vad vill pappan inte att jag skriver om— med dithörande stödåtgärder. Dessa har inte gått mamman förbi, så nu har Hon bestämt sig för att ett barn till har ett Syndrom eller vad det nu kan vara frågan om. Här vankas schaber!

Utvärderingssamtal
Mamman har nu släpat ett av de andra barnen till Omsorgen eller vad det nu heter, eftersom hon har bestämt sig för att barnet i fråga har en störning.

Vi, som har läst på rätt bra de här åren, känner inte igen det hela. Barnet har, som alla andra barn, sin personlighet. Men någon störning går det inte att få fram här, inte.

Barnet, då?
H*n suckar och är bedrövad över att ha missat en idrottsdag och en skolutflykt för att i stället sitta med mamman i dagslånga utvärderingssamtal med diverse utvärderingspersoner.

Tänk om?
Barnet hamnar i klorna på någon lagom flummig och övertygande "expert" med egna vinstintressen som agerar konsult gentemot Soc. Sådana finns.

Då är det kört: Barnet är stämplat, experten räknar pengar och mamman likaså.

15 maj 2011

Sommarplaner

Det började i April med att mamman kontaktade Soc om hur mycket pappan skulle ha barnen i sommar. Lite märkligt av en ensam vårdnadshavare att agera så, men hon har ju vant sig vid att pappan alltid finns vid barnens sida.

Den person på Soc som fick ärendet i sitt knä skrev till pappan, som ringde upp med viss bävan. Hans första fråga var 'varför kunde Hon inte hört av sig till mig?'. Det hela mynnade i ett bra samtal, i vilket Soc medgav att de inte förstod varför de hade med det här att göra. Är man ensam vårdnadshavare, så är man.

Hade pappan valt att gräva guld i Australiens öknar över sommaren, så hade vare sig mamman eller Soc kunnat stoppa honom. Det begriper Soc, men helt klart inte mamman.

Scheman
Nu har diverse semesterplaner och kollovistelsebokningar börjat utväxlas mellan föräldrarna, per SMS, den enda vettiga kommunikationsvägen vad pappan anbelangar. (Försök att sprida invektiv tillsammans med svar på en fråga på 160 tecken, så vet ni varför)

Barnens Farmor och jag är lediga hela Juli månad,och det ser ut som om vi kan ta ett eller två av barnen på en upplevelse, men vi vet inte ännu.

06 maj 2011

100.000 and counting.

Lite utanför ämnet kanske, men någon gång igår gjordes det etthundratusende besöket på den här bloggen. Då kan det vara på sin plats med lite statistik:

  • 718 inlägg sedan starten i Januari 2006.
  • Det innebär lite styvt 11 inlägg per månad, något som inte har inträffat sedan Augusti 2008.
  • 2007 var det mest aktiva året med 190 inlägg, med 2006 tätt efter med 186
  • 2009 föll antalet inlägg till 76, och till 63 året därpå.
  • Det här är årets tolfte inlägg. Fortsätter det så här, så blir det ca 35 inlägg 2011.

Kommentar
Den nedåtgående trenden förklaras dels av att utvecklingen var så mycket mer dramatisk de första åren än de senare. Läget är mer stabilt —om än trist— nu. Dessutom finns det alltså numera saker som barnens pappa inte vill att jag skriver om.

Vidare har jag gjort avkall på att berätta om alla Hennes småttigheter och tjuvnyp. Det kommer bara ut som gnäll. (Men var så säker på att de fortsätter).

Till sist:
Tack, ni som bevakar Hennes Nya Liv. Ni är inte många, men jag vet att ni finns där, några sedan åratal tillbaka.

Sådant värmer och uppmuntrar i en jobbig situation.

05 maj 2011

Skrivkramp. Blockering.

Så är det. Jag är blockerad och har akuta skrivsvårigheter, Pappan vill till yttermera visso inte att mycket av det som pågår just nu ska speglas här.

Sånt respekterar man.