31 maj 2009

Mors dag


Barnens pappa och ett av barnen valde noggrannt ut de här blommorna -för du ville väl inte ha rosa, Farmor?

Sant. De här färgerna går dessutom mycket bra hemma hos oss.

28 maj 2009

Var finns den ömma modern

Jag har tidigare skrivit om det det dyslektiska barnet och rundat av i positiva ordalag. Skolan tog tag i saken och fick även mamman att agera mer än på nivån 'vi pratar mycket'. Från min och Barnens Farmors horisont har det också sett bra ut. H*n läser och skriver bra mycket bättre än tidigare. Emellertid:

Nu, när pappan är arbetslös och har mycket mer kontakt med barnens respektive skolor, har följande framkommit:

Under mina 35 år i jobbet har jag aldrig haft något barn med så grava dyslektiska problem.
Citatet är ordagrant och från den person som arbetar med det här barnet. Barnet är intelligent och verbalt, men alltså av ett proffs i ämnet bedömd som svårt dyslektisk. Då behöver man träna. Och träna vill h*n, ska ni veta. Barnens Farmor har följande att anföra om bakgrunden till detta:
  • I början av 2006 levde Hon med barnen i skyddat boende, först hos den lokala kvinnojouren (Ja —de är med i ROKS) och sedan på ett familjehotell utanför stan. Helt utan skola. Det skötte mamman, hette det. Barnens Farmor ringde Soc och påtalade att ett av barnen hade stora läs- och skrivproblem och behövde träning. Hon fick veta att de inte kunde göra något. Barnen levde ju i ett skyddat boende. (Min anmärkning: Soc, som betalar det hela, borde väl ställa vissa krav på hur barn i skyddat boende tas om hand? Tydligen inte)

  • Under hela 2006 och fram till sensommaren -07 hade pappan ingen som helst talan när det gällde barnen. Han fick träffa dem fem timmar varannan vecka och detta under övervakning av olika kontaktpersoner. (Mamman avverkade dem på löpande band, förmodligen för att de rapporterade om mindre smickrande saker som alkoholmissbruk och misshandel)

  • I september 2007 fick pappan rätt att ha umgänge med barnen varannan helg, ett umgänge som snabbt växte till all möjlig tillgänglig tid. Då, först, blev det kontakter med skolan och man tog tag i olika saker, som dysleksin. Saker började hända, om än inte allt för snabbt.

Barnens Farmor har en fråga:
Var finns den Ömma Modern?

26 maj 2009

Blogger, Fejjan och Twitter

Blogger är det verktyg jag har valt att använda för det ni läser just nu. Mycket för att Bloggers servrar inte finns i Sverige och att Hennes Nya Liv därmed lever ett friare liv än om jag hade valt en svensk tjänst.

Fejjan är förstås Facebook, och Twitter är det senaste. Av privata skäl —den här bloggen— så bloggar jag. Av andra skäl, press från omgivningen och å yrkets vägnar, har jag nyligen öppnat konton på de två senare.

Och vem fanns där?
Om inte barnens mamma. På Blogger. Med exakt ett (1) inlägg från 2006 på våren, till yttermera visso avklippt på slutet. Det har jag vetat länge. Och när jag därtill nödd och tvungen arbetade in mig på Fejjan och Twitter, så passade jag på att titta efter Henne där också. Jodå. Hon finns där.

Twitter
Hon har inte skrivit något. Det är en som följer henne, och Hon följer själv en till. Den som följer henne har fått sitt konto avstängt:

Sorry, the account you were headed to has been suspended due to strange activity
Jag gissar på att det beror på Spam men är ny där än så länge, så det kan lika gärna vara något annat. Den hon följer är för övrigt ett iofs behjärtansvärt ändamål, men av någon anledning baserat i västra USA, inte på hemmaplan där samma behjärtansvärda ändamål både finns på Twitter och behövs lokalt.

Fejjan
Här blir det knepigt. Man kan inte komma någon för nära där utan att visa sin egen närvaro. Men där är Hon med i inte mindre än 26 olika grupper som handlar om sådant hon är engagerad i. Allt från hennes veganisn till syften jag helt enkelt inte begriper.

Hennes vänner där hittade jag faktiskt via Google (Hon använder samma Internet-unika inloggning som på Tradera. Då är det svårt att missförstå) Alla handlar om jobbet och ingen är en  privat bekantskap. Infosidan är mager; vare sig ålder, kön eller hemort syns. Men en bild finns, från mobilkameran, som vi har sett förut.

Hon följer ingen enskild person, och ingen enskild person verkar följa henne. Tror jag. (Man ser 'Basic infrormation'. Exakt vad det är, vet jag inte Jag är ny där)

Internet
Visst. Hon är alltså där. Men hon är knappast någon Internetet Power User, vilket jag har vetat länge. Hon lägger säkerligen ut texten om Fejjan för sin omgivning, men knappast om Blogger (en postnning för tre år sen!) eller Twitter. (En avstängd medlem följer Henne och hon följer ett och endast ett av sina minst 26 intressen kontinenter bort när samma finns granngårds)

Hittar hon den här bloggen, så är det på ren idiolycka eller så känner någoon hon känner igen Henne.

21 maj 2009

En bra dag

Barnens Farmor och jag har just rundat av vår dag med en middag med nubbe —O.P. Andersons Aquavit— till, som vi brukar på Folknykterhetens Dag. Vi är helnöjda:

I förmiddags hämtade vi upp Barnens Pappa och bistod med transport till och från stormarknaden. Pappan, prismedveten och bra med kollen på vad saker kostar, räknar med att han sparade 25-30% jmf sin vanliga butik. Och han var nära på pricken i sin huvudräknng vad dagens storhandel kostade.

Sedan körde vi hem de åtta kassarna till honom, plockade upp det äldsta barnet som hade varit hos pappan över natt och rullade iväg igen.

Änglabarnet
Barnens pappa har en syster som vilar på en kyrkogård ett par tre mil bort. Vi åkte dit och planterade två Stjärnöga och en Flitiga Lisa vid graven så här inför sommaren. Det äldsta barnet som förut har haft diverse serietidnings- och andra uppfattningar om kyrkogårdar och vid ett tidigare besök för några år sedan faktiskt frågade om det stack upp 'döskallar' ur marken, hade nu en åtskilligt mer balanserad och värdig attityd vid sin fasters grav. (De har inte träffats. Systern dog långt innan Barnens Pappa bildade familj)

H*n var engagerad i utsmyckningen och frågade mycket om gravstenen, dess utformning och dekoration. Symboliken i tre hela veteax och ett fjärde brutet, var vacker tyckte h*n.

Memory Lane
Graven är förstås belägen i den församling som den dåvarande familjen hörde till. En  myckert vacker nejd, tycker inte bara jag.

Vi passade sedan på att snurra förbi det hus som Barnens Pappa växte upp i och han och Barnens Farmor berättade om allt möjligt från de åren. Det äldsta barnet, gammalt nog att kunna jämföra det h*n hörde om pappans och farmoderns dåläge med sitt eget nuläge, lyssnade intresserat på allt.

(Här tänkte jag att h*n skulle ta åt sig. Det är aldrig kul att höra om att det var eller går bättre för andra än man känner att man själv har det, men reflekterade barnet i de banonrna så märkte ingen av oss vuxna av det)

Balkongen
En skitsak i sammanhanget, men det kändes ändå som en fin avslutning på dagen att plantera de traditionsenliga Lobeliorna i den traditionsenliga balkonglådan för den traditionsenliga sommarbesvikelsen när vi kom hem.

Gjutet på något vis.

19 maj 2009

Äntligen!

Alla skriver då och då på sina bloggar om märkliga och/eller snuskiga sökord som har lett till ens blogg.  Här har jag legat långt, långt i lä. Sökningarna som leder till den här bloggen är tämligen ämnesrelaterade. En del träffar är förvånande med tanke på att det gäller en blogg där 50 unika besök på en dag är en hög siffra.

Vad sägs t.ex om "yngsta barnet"? Först av 395.000 träffar. Eller ett tämligen vardagligt uttryck:

Resultat 1 - 10 av ungefär 3 780 000 vid sökning efter det sket sig.
Den här bloggen var överst på den träfflistan, Jag har iofs följt några råd för att komma upp mig i Google-hierarkin (som jag givetvis inte återger här. Det vore att ta udden ur dem) Men ändå:

Hur f*n fungerar Google egentligen? 50 besök är en bra dag på den här bloggen och 'problem i skolan'  ger den en sjätteplats bland 4,460,000 träffar. Eller 'anonym anmmälan' Träff tre av 268.000?

Vaddå äntligen?
Jo, folk mer eller mindre stoltserar med diverse snusk som lett till deras helt rena bloggar. Nu även hit: livsex har någon sökt på och kommit till Hennes nya liv.

En felstavning, men ändå. Alltid nåt.

Fotnot: Alla siffror gäller givetvis läget i kväll, den 19 maj 2009.

17 maj 2009

Det här känner vi igen

Ni läser väl IT- och Genusdebattören Pär Ström? Han bevakar genusfrågorna på sin blogg Genusnytt som jag skyltar här i högerspalten. Jag flaggar även Daddys blogg. Mycket kunnig, insatt och välskriven, om än stundom ordrik.

Nu har Pär flaggat en artikel på debattsajten Newsmill, där Daddy träder fram med sitt riktiga namn. Joakim Ramstedt, en svårt utsatt farsa, skriver detta om en kurs för socialfolk:

Om en kvinnas berättelse framstår som vag eller oprecis. Om hon ändrar sina uppgifter från en dag till en annan så betyder det inte att hon ljuger, fick man lära sig. Tvärtom så tyder det på att kvinnan befinner sig i chock och därför bör man alltså fästa tilltro till hennes uppgifter. Om mannen är rak och tydlig i sin redogörelse och konsist kan berätta sin historia utan att tveka, tyder detta på att han just är den sortens man som är van att dominera och härska, med andra ord är detta ett bevis på att han ljuger. Min källa dristade sig då till att fråga utbildaren om hur man i så fall skall tolka en kvinna som likt mannen är fast och övertygande i sin berättelse. Det betyder endast att hon kommit ur chockfasen och därmed kan man vara rätt övertygad om att hennes uppgifter är sanna blev svaret
Min första reaktion var faktiskt 'So What'. Been there. See the scars. Soc där vi bor behöver inte gå kursen.

Dom har det i blodet.

TreTvå dagar i skolan

Det var lite värre än vi hittills har trott med ett av barnen, har det visat sig. H*n har en katastrofalt dålig närvaro i skolan och är allt som oftast i konflikt med klasskamraterna. I veckan var bägge föräldrarna på möte om barnet.

Det äldsta barnet (med koncentrations- och närvaroproblem) hamnar ju i en särskild klass till hösten. Det här barnets skolledare var mindre generös. De kunde inget göra och det talades till och med om att barnet skulle behöva gå om.

Pappan 'ryter' till
Ryter gör han ytterst sällan, men ändå: När han började inse att mötet kunde att bli resultatlöst, lade han ett erbjudande som skolan inte kunde säga nej till. Han —arbetslös som han är— har gott om tid i dessa dagar. Han erbjöd sig att vara resurs åt barnet tre två dagar i veckan fram till avslutningen om skolan höll med en de resterande två. Så blev det. En vuxen ägnar sig åt stöd och att avhålla barnet från att lämna stället när det blir jobbigt i skolan.

Den ömma modern, då?
Min första fråga till Henne vore att få rätt på vad hon gör när barnen kommer hem från skolan alldeles för tidigt. Den andra skulle vara varför Hon själv —långtidssjukskriven av olika psykiska skäl— med gott om tid om dagarna inte erbjöd sig att vara resurs åt barnet.

Svaret på den första frågan verkar ha varit 'ingenting', vad jag vet. På den andra gissar jag att Hon skulle komma med en utläggning om arbetsträning, som det heter när hon jobbar svart under sin sjukskrivning.

11 maj 2009

Nu fyllde pappan

Ingen tårta den här gången, men väl sockerkaka med grädde och jordgubbar


Ett av barnen har bott hos pappan hela veckan och de andra anslöt till helgen, då pappan fyllde. Pappan fick frukost på sängen och presenter av barnen. Sedan dök deras farmor och jag upp med våra presenter. Stämningen var mycket god, men pappan var lite avslagen. Han var mycket trött. Det tar på krafterna att ha de så oroliga barnen och att vara arbetslös.

A-kassan
Pappan har inlett pappersarbetet och lagt in om ersättning. Den första responsen var märklig. Han fick beskedet att det är 45 arbetsdagars karens när man som han har sagt upp sig från jobbet. Men kassan satte datum för ersättningens start till 75 arbetsdagar från det att han slutade. Vi har räknat och räknat, men inte kommit till något annat än att kassan har räknat fel. 45 vardagar efter anställningens slut är mer än en månad före angivet datum.

Hjärnblödning eller?
Själv tror jag på det förstnämnda. Det datum som anges som första dag för ersättning är nämligen väldigt nära 45 arbetsdagar efter skrivelsens datum. Skulle detta visa sig vara förklaringen, så saknar jag ord.

UPDATE: Pappan ringde i dag, måndag, och undrade vad det var frågan om. Svaret —tillsammans med en ursäkt för 'luddiga formuleringar'— var att han måste ha 45 arbetsdagar som arbetslös och inget annat fram till dess. Skulle han till exempel sjukskrivas så räknas dessa dagar bort och startdatum flyttas fram. Ett sätt att missbruka systemet blir således svårare. (De sista åren av äktenskapet växlade Hon friskt mellan sjukskrivning och arbetslöshet för att krama ur mesta möjlliga av de bidrag som stod till buds)

Det datum vi kom fram till gäller alltså. Om pappan inte blir sjukskriven alltså.  /UPDATE

Annars
Pappan mår mycket bättre nu när han har mer tid för barnen, men det kostar på. Mamman skickar med matpengar, men de räcker inte och utgifter som kontantkort och bussbiljetter till barnen antas han fortfarande stå för.

Kärvt men ändå inte. Barnen är ju med honom så mycket mera nu.

05 maj 2009

Kattbloggerii, kattbloggeraa

Den som dimper in på Hennes Nya Liv i dessa dagar läser bara om födelsedagar, min (botade?) cancer och den åldriga Katten. Visst. Helga är en livskamrat, född den sista Maj 1991 och är nu på sin ålders höst. Jag har själv ställt om min vardag efter faktum att mitt mag-tarmsystem nu är två decimeter kortare och det ser bra ut just nu för oss bägge. Jättebra.

Barnens Pappa fyller i helgen som kommer. Fler tårtbilder blir det alltså. Det är ändå inte det som den här bloggen handlar om. Det är bara vad den handlar om just nu. Jättebra.

Detta finns det inte gosiga bilder på
Ett av de två yngsta flydde till den kontaktfamilj h*n egentligen inte trivs hos när 'mamma var så elak' för inte alls länge sedan. Bägge de yngsta hade hellre varit hos oss i lördags, men det fick de inte. Kontaktfamiljen (och de inkomster detta innebär?) gällde.

Blåmärken på en överarm i form av fyra fingertoppar i ett grepp som förklaras med att 'ett syskon rev vederbörande'. På andra armen. Blåmärkena blånekas, om man säger. Jag ångrar att jag inte fick en bild på dem, även om barnet hade sagt nej.

Pappan har ett eller flera av barnen varje dag/kväll numera. Han är ju arbetslös och kan lasta av Henne så mycket det går.

Ekonomin? Mamman tjatar hela tiden om sin skulder och hur dåligt det går, men hon låter pappan med sin ännu sämre ekonomi betala en hel del, som t.ex barnens telefoner (och kontantkort. Mot alla överenskommelser) utan att blinka. Matpengarna som pappan får när han har barnen räcker inte långt. Hans ekonomi tärs på, ska ni veta.

Skitkul

02 maj 2009

Dags igen

Nu var det min tur


I ljuset av det här, så är dagar som denna mina egentliga födelsedagar de närmaste åren. Men kalendern säger sitt och nu var det dags igen. Känner ni annars igen det här?

Klicka här, fuskare!


Just det. Ett av barnen har gjort en ni-vet-vad-det-heter-men-inte-jag-tavla pärlplatta av självaste Sura Gamla Katten. Just den bild på Helga som jag tycker bäst om. Katter är oberoende och självständiga varelser. Glöm aldrig detta. Helga —efter snart arton år tillsammans med mig — är nu trött och gammal, men fortfarande oberoende:


Cattus pömsus pömsus firar min dag

Dagen avlöpte bra, så när som på att de två yngsta inte deltog. De var hos sin kontaktfamilj, och det gick inte att ändra. Men de tänkte förstås också på både mig och Helga:

Här renderad i modellera (Helga, alltså!),
fast det heter tydligen något annat än lera nu för tiden.


Min födelsedag avlöpte i Kattens Tecken, men lika glad är jag för det.

Vi lever.