03 januari 2005

Datorerna

Datorerna är ett eget kapitel i den här historien. Det handlar egentligen om tre maskiner som jag ställde ut hos familjen, mest för att barnen skulle få dator- och internetvana. Burkarna var halvgamla redan då, avskrivna från min arbetsplats som de var. Fokus är dock bara på en av dem:

Hon tog nämligen en av maskinerna i anspråk som sin, och förlade mer och mer av sitt arbete till den. Konstigt nog, så hotade Hon ändå maken med att kasta ut datorerna genom fönstret i höstas, när konflikten mellan dem skärptes.

Jag fick reda på detta någon gång i November. Det förvånade mig på något sätt inte. Hon kan ju dra till med rätt mycket. Och göra det också. Men det vore väl synd att förstöra helt okej surfmaskiner? (PIII 700MHz/512 MB RAM duger fortfarande så länge man inte spelar)

När jag ställde fram maskinerna så gjorde jag klart för föräldrarna att de var mina, mest för att jag ville ha någon slags tillsynsmakt över dem. Detta accepterades då och kom väl till pass nu.

Jag varskodde maken om att jag gör anspråk på datorerna och att jag ville ha tillbaka dem inom en inte allt för avlägsen framtid. Han förstod detta. (Dessutom: Vad skulle grannar och framförallt hyresvärden säga om det började flyga tiokilos metallpjäser genom fönstren?)

Han varskodde Henne om mitt krav. Hon verkade inte lyssna. Han tipsade Henne om backup, det är ju aldrig bra att ha allt på en enda disk. Hon brydde sig inte. Bara fortsatte att sitta vid en dator som jag hade gjort anspråk på. Den hade till och med CD-brännare, så det vore en smal sak att säkra viktiga dokument.

Några dagar före jul satte maken undan datorerna i ett förråd och jag hämtade dem bara ett par dar före julafton. Då visste jag inte att Hon hade stora delar av sitt yrkesliv på en av datorerna. Veta, det fick jag sen:

Hon ringde och anklagade mig för stöld av "hennes" dator. Jag svarade att jag hade gjort anspråk på dem i veckotal och att de faktiskt är min egendom. Detta kunde hon ju inte neka till, men jag skulle ge tillbaka hennes dator. Tyvärr, svarade jag bara.

Samtalet avslutades i oenighet, som det heter. Det är värt att notera att Hon inte brydde sig om att barnen plötsligt var utan datorer. Det var bara sig själv och sitt Hon tänkte på. Att den tredje datorn var borta märkte hon först mer än en vecka senare.

Ett andra samtal någon dag senare ledde bara till att jag formulerade min ståndpunkt för henne: Får jag rätt på vad som gäller rent juridiskt, så åtföljer jag givetvis detta.

Någon vecka senare fick jag en varning från maken. Hon hade sagt att Hon skulle "förinta" mig för det här med datorn, och han hade sällan hört henne så allvarligt menande. Dessutom har Hon några bekanta på min arbetsplats, så jag blev orolig. Hon hade lagt ut texten om att jag hade missbrukat min PC på jobbet (Läs porr. Barnporr. Hon är fixerad vid övergrepp mot barn. I konflikter av olika slag tar hon inte sällan till sådana beskyllningar) och att jag skulle få sparken för detta.

Ska man in på mina hemmakataloger så krävs mitt lösenord eller en mycket hög IT-behörighet, behörigheter som inte så många på min arbetsplats har. Och då krävs det en mycket god anledning för att göra detta om vederbörande vill ha jobbet kvar.

Såvitt jag visste, kände Hon ingen IT-person på jobbet. Men ändå. Tänk om Hon får någon att lägga ner barnporr i mina kataloger och sen anmäler mig? Det vore klockrent för henne. (Det är lätt att bli lite nojjig ibland)

Jag tog kontakt med vår säkerhetsavdelning och redogjorde för det uttalade hotet mot mig. Mötet slutade med att jag var garderad mot sådant och jag fick veta att den som går in i folks hemmakataloger till och med bara för att titta utan att fråga får gå i princip på dagen. Vidare tar man inte anonyma anmälningar av vilket slag det vara månde. Tack för det!

Men jag skruvade ur diskarna (Hon hade inte ens märkt att det fanns både C:\ och D:\ på "sin" dator) och lade dem i mitt bankfack. Man vet ju aldrig vad Hon kommer upp med nästa gång...

Juridik
Datorerna är min egendom, inget snack om det. Hon medger detta. Hon har anfört att Hon har upphovsrätten på materialet på diskarna. Det har hon förvisso, men det är så att den bärande meningen i Lagen om Upphovsrätt handlar om att "göra det tillgängligt för allmänheten", i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning" §2, första stycket.

Så länge inget publiceras, då?
Det verkar så. Jag har ställt frågan till juridiskt kunniga och läst på vad jag har kunnat hitta på nätet, men inte fått eller sett ett bra svar. Inte ens "Hennes" åklagare kunde ge ett svar på frågan. Jag uppmanades bara att lämna över materialet till Henne för att få den saken ur världen. Samma sak från en utredare på Krim. Hon hade tydligen tjatat rätt bra på dem om detta.

Husrannsakan?
I ett spänt initialskede kan man inbilla sig mycket, och en sak var om Hon skulle få till en anmälan med åtföljande husrannsakan. Guskelov så krävs det en misstanke för brott med lägst 2 månaders fängelse för detta, och det finns inte i straffskalan när det gäller upphovsrätten.

Det är möjligt att Hon har anmält mig för barnporr. I så fall har vår internetförbindelse loggats i två månader utan att det har framkommit något värre än lite fildelning av gängse slag. Någon påhälsning har vi inte fått ännu.

Stöld av intellektuell egendom?
Jag har rotat så gott jag har kunnat i detta också. Det verkar mest handla om varumärkesintrång och idestölder av olika slag företag och konstnärer emellan. Även här så verkar alla ta för givet att man använder informationen som man förfogar över.

Ingen gör tydligen som jag, bara sitter där på den utan att öppna några dokument.

Visst har du tjuvtittat!!
Faktiskt inte. Så länge jag inte har juridiken klart för mig, törs jag inte det. Men jag körde maskinen ett varv och kollade upp den "digitala hälsan" på den innan jag lade undan diskarna.

Det var ingen trevlig syn, kan jag berätta. Det första var att antivirusprogrammet (AVG) larmade om att det var en för gammal version som snurrade. Virussignaturerna var inte uppdaterade på nästan tio månader! Det andra var att ett falskt anti-Spywareprogram (Spyware Stormer) drog igång. Falska sådana lägger ner egna spionprogram under förevändning att ta bort andras spioner. Ett andra, seriöst, anti-Spyware var inte heller uppdaterat på åtskilliga månader.

Det finns bredband i lägenheten. Då är det helt enkelt oursäktligt att inte uppdatera sitt skydd.

Hon hade använt ett lösenord på sitt konto, men uppenbarligen slutat att ange det. Detta hade till följd att Hennes Windowsskrivbord nu var dubblerat. Dels låg det massor i profilkatalogen för Hennes konto, och dels fanns det massor av färskare material i den skrivbordskatalog på rotnivå på C:\ som Windows ME låter icke inloggade användare använda. Åtskilligt verkade vara kopierat från det gamla till det nya skrivbordet.

Hur rörigt som helst.

Vad hände med datorerna?
En har gått vidare, som surfmaskin till en person i min omgivning. Detta efter en tämligen komplett diskrensning med 35 överskrivningar och ominstallation. De andra två är kvar hos oss och är öronmärkta för den eventualitet att maken skulle få åtmistonde delad vårdnad om barnen.

<Update juni -08>Diskarna raderades i samband med att misshandelsdomen bekräftades i hovrätten. Jag hade ruttnat på Hennes hat mot barnens pappa och på att ingenting hade hänt. Nu 'kommer jag att höra av' Hennes ombud. Vi får se.</Update>

Inga kommentarer: