31 december 2007

Gott nytt år -Vi får se

Bloggosfären är full av listor och önskningar så här års. För egen del kan jag dra förra årets nyårsönsningar i repris. Nästan i alla fall. Så här såg de ut:

  1. Soc, Tingsrätten, BUP och Fina Advokatbyrån inleder det nya året med att bränna sina skygglappar i ett gemensamt nyårsbål. Det blir ingen liten brasa, kan jag berätta

  2. Barnen kommer till läkare, tandläkare, dietist, psykolog och till sist en frisör. Sen går vi ett varv med dem och köper fräscha kläder

  3. Barnens pappa och deras farmor delar på en Hej&Hå-vinst från Tipstjänst

  4. Hon, den här bloggens huvudperson, får ett erbjudande som man inte kan tacka nej till. Hon utvandrar till Nordön på Nya Zeeland och blir guide för Sagan Om Ringen-turer på inspelningsplatserna.

    Hon har ju ändå förlorat vårdnaden om barnen och spriten är billigare där


  5. Det vanliga flummet om Fred i Världen, avstannad klimatförändring, mirakelkurer mot AIDS och utbyte av diverse regeringschefer med mera
Såg ni att 'Soc' var överstruket? Jäpp. Vi vet att det finns folk där som inte längre äter ur handen på Henne. Mer kan vi inte säga för stunden.

2007
Ett klart bättre år än det närmast mardrömslika 2006. (Läs i arkiven om den våren. Jag klarar nästan inte av det) Det största är förstås förlikningsdomen som kom i september. Den ger pappan umgängesrätt varannan helg. Han har haft barnen varje helg sedan dess. Umgänget med barnen i närvaro av en kontaktperson är borta, och skönt är det. [Fotnot: Den k-person som inledde och sedan var med de sista månaderna kan bara beskrivas i ett ord: Guld. Pappan hade nog inte klarat av det hela utan henne]

Barnens hygien och kosthållning har blivit bättre, men är inte ännu bra, under hösten. Men det finns trista saker också:

Det värsta är att vi vet att Hon slår barnen. 'Varje dag' har ett av dem försagt sig till kontaktpersonen. Örfilar och värre (vi har sett märken som de vägrar att prata om) hör till vardagen i Hennes hem. Och barnen pratar inte längre alls om förhållandena hemma hos Henne. Vad Hon har hotat eller skrämt dem med vet vi inte, men vi vet att de kan klyschan 'fosterhem i Värmland'. Och de vet vad ett barnhem är (eller var. Det här med barnhem avskaffades 1982)

Barnen mår fortfarande inte bra. Ett av dem verkar också vara under tryck från mamman och BUP att alienera sin pappa. Vi har också sett flera exempel på ren vanvård: trasiga och läckande skor, djungelns lag vid matbordet, läkarbesök som kommer månader för sent, viktminskning(!) med mera.

Ekonomiskt var det heller inte så lätt alla gånger. Mamman har backat från sitt löfte att ge matpengar för de dagar barnen är med pappan, som alltså betalar Henne underhållsstöd för de dagar han själv har barnen. Hon har en tendens att gå in i åtaganden för att sedan gå ur, eller bara blåneka. Pappan köpte t.ex mobiltelefoner med kontankort åt barnen mot att mamman höll korten fyllda. Det struntade hon blankt i. Pappan och vi har gjort utlägg för barnen som vi kan titta i månen efter. Listan kan göras lång.

2008
Det som ligger närmast i tiden är Hovrätten, som ska pröva tingsrättens misshandelsdom nu i januari. Där är det bara att hålla tummarna för att domen med vidhängande skadestånd mildras. Vi får se.

Det här kommer att kasta en skugga över året. Det handlar om att den heltidssjukskrivna mamman samtidigt idkade sitt yrke på bra nära heltid. I början av december fick hon sin sjukpenning nedsatt och blev återbetalningsskyldig, samtidigt som hennes största (och enda?) samarbetspartner lade ner verksamheten gentemot Henne, på grund av 'underprestation'. Gissningsvis hade hon i vanlig ordning lovat runt och hållit tunt.

Hennes redan dåliga ekonomi har fått ett hårt slag, alltså. Detta kommer att påverka hennes agerande gentemot pappan och omsorgen om barnen. Hon har redan varskott om sämre mat, till exempel. Vi får se vad mer det blir.

(För egen del är jag tillbaka i tjänst efter canceroperation och cellgifter. I januari kommer den första kontrollen. Då får vi se.)

Det är kanske så man borde svara när folk hojtar Gott Nytt År!

-Vi får se.

Gott nytt på er själva, ialla fall.

30 december 2007

Mer om kommentarer

Inlägget ...återstår Nyår häromdan gav flera reaktioner bland kommentarerna. En av dem resulterade i gårdagens inlägg. En annan gällde anmärkningen att om barnens pappa skulle behöva köpa stövlar till barnet som frös, så skulle dessa inte följa med hem till Henne.

En anonym läsare framhåller med emfas att barnens bästa går före det mesta och att hon är väl medveten om att hon själv indirekt har finansierat exets utsvävningar genom att ekipera barnen åt honom.

Vi har alltså gjort samma saker när det gäller Henne av samma skäl, men det måste finnas gränser. Det är inte bara det att vi finansierar hennes krogbesök som som gör det hela motbjudande. Hon ekiperar sig själv ordentligt och moderiktigt medan hon låter barnen gå mer eller mindre i paltor. Ser man dem på stan, så är det faktiskt svårt att tro att de tillhör samma familj.

Just sko- och stövelfrågan är känslig. Det är nämligen andra vintern i rad som Hon missar faktum att vi träder in i den kalla årstiden. Barnen är tunt klädda och skodonen klarar vare sig kyla eller väta. För andra året i rad, alltså.

Detta förklarar kanske varför jag skrev det jag skrev.

Saken 'löste' sig
Jag kan berätta för den anonyma kommentatorn att just det här problemet är löst: När pappan hämtade de två yngsta till sin nyårsresa, hade han mycket tydligt påmint mamman om väderläget och behovet av varma plagg. Det hjälpte.

De trasiga stövlarna var inte med, men väl de alldeles för stora (varför mamman inte har bytt dem vet vi inte) och det yngsta barnet hade rejäla, varma skor. Genom att använda de av pappan inköpta raggsockorna över de vanliga, och sedan dra åt så mycket det gick kan nu barnet gå i stövlarna. Om än försiktigt. Det är lätt att vricka sig i för stora skor.

Ett dilemma är det
Barnens välbefinnande är det viktiga. En självklarhet för oss och de flesta. Men när man ser att Hon cyniskt utnyttjar den attityden och släpper på det ena åtagandet efter det andra i trygg förvissning om att pappan och vi tar utgifterna, vad gör man då? Eller när Hon säger att om pappan inte betalar den eller den utgiften för ett barn, så blir det ingen aktivitet i fråga. Ska man hålla barnen utanför alla fritidsaktiviteter, eller?

Självklart inte. Vi gör vad vi kan, men vi är faktiskt inte gjorda av pengar. Förr eller senare måste vi sätta ner foten, vare sig vi vill eller inte.

29 december 2007

Det kom en kommentar

Jag har ett par gånger haft anledning att lyfta upp en kommentar till ett inlägg till ett eget inlägg, om man säger. Då för att den var mycket bra eller läsvärd i största allmänhet. Den här gången för att den är fullt förståelig. Vad ska man tro när man stöter på det här materialet för första gången? Nåväl:

Plastfarfar!
Det är en väldigt ensidig och partisk historia du har rullat upp här på din blogg. Jag tycker att du verkar vara girigt hämdlysten och alls inte se till barnens bästa, som du hävdar så ofta. För om du skulle vara så mån om barnen som du vill göra gällande, vet varje vuxen individ att genom det förhållningssätt du så aktivt intagit bara bäddar för ännu mer problem i för barnen.

Du kör på lika smidigt som en ångvält. Barn mår inte bra av att hamna i denna korseld och de läser och kodar av vuxna med radar. Istället för att hjälpa riskerar du att stälpa. Försök att hitta en annan infallsvinkel.

För barnens skull ta dig samman och välj ett annat sätt att hantera situationen. Ett litet mer moget förhållningssätt. Det du för är inget mer än en föröljelsekampanj, av barnens mor. Ingen mår bra av att gå och bära på så mycket hat, frustration och agg som du gör och som sagt barnen är de som i förlängninge kommer att må sämst av det här.

Det var signaturen Caj (overifierad av Blogger) som skrev detta efter inlägget ...återstår Nyår i förrgår. Det är polemiskt skrivet, kanske i stundens upphetsning som när man stöter på något man inte tycker om, men det kan jag lämna därhän.

Caj har helt rätt i en sak: Det här är en ensidig och partisk historia. Inte tu tal om den saken. Låt mig i sammanhanget påpeka att alla fakta vi kommer med är sanna. Vad mig anbelangar finns det inga lögner i bloggen, men säkert en del felaktigheter. Men man måste kunna skilja på lögner (avsiktliga fel) och fel som beror på t.ex otydlig information.

Caj har emellertid helt fel i en annan sak: Vi tänker på barnens bästa. Det här med att barnen är i en korseld, till exempel, kan inte vara mer felaktigt. Vad de än får i sig om pappan (och oss) där hemma hos Henne, så kommer det inget från oss om henne. Vi och barnens pappa har för länge sedan beslutat oss för att aldrig prata skit om Henne i barnens närvaro, ska ni veta. Vi tror inte att barn mår bra av sådant. På bloggen Tre Flickor har Christina, själv skilsmässobarn och skild mamma, skrivit ett mycket bra inlägg om detta.

Det är väl egentligen allt. Caj (och andra?) verkar tro att vi ångar på i barnens närvaro som i bloggen, men det gör vi alltså inte.

Inte heller skriver jag under på det här med att jag skulle föra en förföljesekampanj. <Update>Hur kan man göra det när Hon inte namnges? Eller ens var i Sverige det hela tilldrar sig?</Update> Vi har ansträngt oss för att avidentifiera alla inblandade och släppt vissa fakta, som t.ex antalet barn, bara när vi måste för skildringens skull.

Detta är en skilsmässa med omvända förtecken jämfört med den konventionella bilden, kan man säga. Sådana finns alltså också.

27 december 2007

...återstår Nyår

Resten av julen förlöpte lugnt för oss, och förhoppningsvis också barnen. Den 24 julade vi med barnens pappa, den 25 ställdes en släktmiddag in av hälsoskäl och igår minglade vi lite på reorna, köpte nästa års julpapper billigt och började spana efter en ny trådlös telefon på elektronikvaruhusreorna (23 bokstäver!). Den nuvarande är trött och har snart tjänat ut.

Pappan har haft kontakt med två av barnen och de berättade att de fick julklappar, men inte från någon önskelista som brukligt har varit i den familjen. De fick inte så lite enklare grejor än de vi skaffade åt dem, för att vara rak på sak.

Ett barn berättade också att mamman hade 'lagt undan' de julklappar som de fick med sig hem till Henne från julfirandena med pappan respektive oss. Märkligt. Varför gör man en sån sak? Inte för att påminnas om pappan och Barnens Farmor, väl?

Återstår Nyår
Sedan länge har det varit planerat att pappan skulle fara med de två yngsta till sin pappa, barnens farfar alltså. Mamman skulle 'resa' med de två äldsta. Resan i fråga har för övrigt varit anledningen till att barnen inte har fått veckopeng på flera veckor nu. Pengarna läggs till resan, har Hon förklarat. Varför alla barnen blir utan veckopeng när bara två skall resa kan Hon säkert förklara, men den förklaringen har inte nått våra öron.

Ett tag har vi varit oroliga för att Hon skulle ställa in pappans resa med de yngsta. Det är ju inte umgängeshelg och mamman har då rätt att hålla barnen hemma och därmed ställa in. Nu är iallafall jag inte orolig för att Hon kommer att sabotera, för vi har fått veta vad det är frågan om för 'resa':

Mamman reser iväg med två äldsta till en Nyårskryssning med allt vad det innebär av firande och hyfsat billig sprit. Med största sannolikhet kommer suparkompisen och älskaren Hamstermannen med också.

Vi tycker nog att den miljön och det firandet inte är det lämpligaste att ta med sig barn till när man har alkoholproblem, men Hon är ju ensam vårdnadshavare och bestämmer följaktligen.

Föreberedelser
Efter den kalla upplevelsen på julmarknaden och barnens trasiga respektive tunna skodon i kylan, så har pappan bullat upp med varma sockor och tröjor till de två yngsta som han ska resa med. I värsta fall köper han stövlar också, men de får i så fall inte följa med hem till Henne sedan. Nån måtta får det vara.

Hur Hon förbereder sig på sitt håll? Inte vet jag och inte bryr jag mig heller. Men lite fräscha kläder på de två äldsta när de nu ska nyårsfira i röjet på en Nyårskryssning skulle inte skada.

23 december 2007

Söndag före jul

Det började inte så bra:

Två sjuka barn
Det barn som frös så otroligt på julmarknaden igår fick feber och sov i typ 13 timmar i natt. Gissningsvis hade infektionen satt in redan före julmarknaden. Det yngsta barnet visade sig ha en utvecklad springmask i tarmen. Pappan kände igen symptomen och kunde konstatera att det hela hade gått ganska långt. Mamman borde nog ha sett dem, men Hon är ju den hon är tänker jag bara. Vad gör man då åt det hela?

  • Tvätta händerna efter toalettbesök
  • Tvätta händerna före maten
  • Klipp naglarna kort
  • Tvätta stjärten med mild tvål dagligen
  • Använd flytande tvål och personliga handdukar
  • Byt underkläder och pyjamas varje dag
  • Tvätta smutsiga underkläder och sängkläder så fort som möjligt
  • Byt sängkläder ofta
  • Rengör badrum och sovrum dagligen
  • Barn ska inte dela glas eller använda varandras tandborstar
Detta enligt Vårdguiden.se. I princip en katalog över det som inte ingår i Hennes normala skötsel av hemmet. Hur hon fixar Springmasken återstår alltså att se.

Sen blev det bättre
Febern gick över. Barnen var glada och harmoniska. De var till och med osjälviska på det här med att sitta fram i bilen när jag hämtade dem. (Min Järnhårda Lag lyder att de de får själva hålla rätt på vems tur det är att sitta fram)

Väl hemma hos oss tindrades det inför granen och all vår lite kitschiga julpynt och öppnades dets presenter av hjärtans lust

Handgjord tomte till Farmor

Julmusik sex timmar i sträck
...kommentarer överflödiga.

Sura Gamla Katten
...skötte sig långt över förväntan. Helga gullade iofs inte med någon om ni trodde det, och hon var ruggigt nära ett ögonbryn med tassen klorna vid ett tillfälle. Men Helga, min Sura och älskade Gamla Katt, var med hela tiden och höll koll. Det har hon aldrig gjort förut. Heders!

Samvaro
För barn är förstås julen en presenternas tid. För vuxna är det mer gemenskap och samvaro än gåvor som är det viktiga. I dag var det bägge. Barnen tog förstås till sig presenter och leksaker, men kvällens behållning var att vi alla umgicks med varandra.

Det var skitmysigt, ska ni veta. Strunt samma att den 24 är i morgon.

Vår jul var i kväll. Merry Xmas på er!

22 december 2007

Lördag före jul

Det planerade och utlovade julmarknadsbesöket blev av. Till och med det äldsta barnet, som igår hade sagt att det inte ville komma, kom. Starten blev inte bra. Barnen bråkade och ett av dem ställde till med ungefär allt man kunde ställa till med. Färden till julmarknaden tog nästan tre kvart längre än nödvändigt. Emellertid:

Väl framme hade de riktigt kul. Efter lite gny och mer eller mindre demonstrativa avståndstaganden kom de loss och hade det kul på riktigt. Det blev en bra dag så långt.

Tidig hemfärd blev det
Efter styvt en timme i det råkalla vädret frös nog de flesta mer eller mindre. Men ett av barnen frös mer än de flesta på marknaden. Om fötterna.

H*n hade ett par stövlar i tyg, visade det sig, (tunn segelduk säger jag, gammal seglare) som inte var det minsta varma. Trasiga var de också. Barnet skalv faktiskt. Grät gjorde det också. Det var bara att vända hemåt.

Det hela påminde oss om i våras, när ett av syskonen gick i trasiga skor och strumporna faktiskt möglade. Samma barn som frös idag har vi förra vintern sett med en tå vit på grund av dåliga skor. Nu var det värre.

När pappan kom hem med barnen tog han givetvis hand om de kalla fossingarna och värmde upp dem i sina händer. Han kunde konstatera att flera tår på bägge fötterna var vita av kylan, men också att det lade sig när de blev varma igen.

Det hela kändes som en otäck repris av förra vintern då Hon mer eller mindre struntade i att det kom en kall årstid och lär barnen gå i sina sommarkläder och -skor.

Vad göra?
Pappan kommer att kontakta skolsköterskan om de vita tårna. Detta var helt klart inte första gången det här barnet frös ordentligt om fötterna. Med de stövlarna måste det vara mer regel än undantag i låga temperaturer. (Ett annat barn frös också om fötterna och visade på sina sommarskor)

Mamman då?
Hon är van vid att komma undan, misshandlad, plågad och utsatt som hon utger sig för att vara. Den här gången kommer hon att peka på att hon minsann visst hade köpt ett par vinterstövlar åt barnet i fråga. Det har hon också:

Minst ett nummer för stora går de nog att använda nästa vinter.

En sak till, det häftigaste
När syskonen (ganska snabbt) fick klart för sig att det här barnets gråt inte var en vanlig protestaktion eller trotsåldersaktivitet så slöt de upp på ett sätt som nästan gjorde mig blank i ögonen. De gjorde vad de kunde för att värma och trösta. Alla sade till exempel att h*n minsann var den som skulle få öppna första julklappen och de ställde utan prut in planerna på vad de nu hade tänkt att roa sig med på marknaden. Det var viktigare att komma hem och bli varm och torr än att vara kvar på marknaden.

Sånt är stort, vänner.

21 december 2007

Julbestyr

Så här, sista arbetsdagen på minst sex dagar för många, är läget just nu:

Pappan hämtar barnen i eftermiddag. I morgon blir det julmarknad tillsammans med deras farmor och mig. På söndag den 23 kommer barnen att fira två julaftnar samma dag; en med oss och Sura Gamla Katten och sedan hemma hos pappan. På pappans inrådan kommer granen att vara klädd när de kommer till oss. Att klä den tillsammans med fyra barn kan bli lite rörigt. Veganmat och Veganskt Korrekt godis kommer förstås också att finnas framme.

De kommer tillbaka till Henne på julaftons förmiddag. Därpå kommer pappan hem till oss och firar jul igen.

Julklappar
Lita på det. Vi har nogsamt betat av diverse önskelistor och även inhandlat en liten överraskning eller två. Mamman har faktiskt ringt barnens pappa och korrelerat julklappsinköp så att det inte blir dubbelt. Det var ju kul i ljuset av Hennes tidigare utfästelser om inställda julklappar efter Försäkringskassans tillslag.

Försäkringskassan, ja
Med stor sannolikhet har de dragit ner Hennes sjukskrivningsgrad till 75%. Återbetalningsbeloppet, 25 tusen, skulle i så fall tyda på att datum för ändringen sattes till tiden för de första samtalen. Hon ska förstås överklaga.

Vad gäller det inställda samarbetet med partnern, så är det p.g.a 'underprestation' som som de har lagt ner samarbetet med Henne.

-Det är klart att jag inte har levererat tillräckligt, har Hon sagt. -Jag är ju sjukskriven.

Den logiken är på sitt sätt oantastlig, men något får mig att tro att resonemanget inte är så lämpligt att ta upp med partnern i fråga. De har nog sin etik.

Men när det gäller Henne så vet man faktiskt aldrig.

17 december 2007

Läget klarnar

Förra torsdagen fick Hon två tunga nyheter. Dels meddelade Försäkringskassan (FK) att hennes sjukersättning är nerdragen och att hon är återbetalningsskyldig med 25.000 kronor, och dels hörde hennes mesta samarbetspartner av sig och meddelade att de lägger ner ett projekt som Hon har arbetat en hel del med.

FK drog ner med anledning av att Hon arbetar och den hon arbetar med drog i samma stund ner på samarbetet med Henne, alltså. Vi saknar fortfarande många detaljer, men under helgen har läget klarnat lite grann.

Vi, Hennes 'illvillga släkt', blev omedelbart beskyllda för att ha orsakat hennes predikament genom att ha anmält Henne till FK. Det har vi gjort, men för rätt länge sedan. I februari -07 om jag minns rätt. I september kallades Hon till FK för samtal. Detta skulle tyda på en lite väl lång handläggningstid, tycker jag. Mycket riktigt:

Under sensommaren kom det in en skriftlig och en muntlig anmälan till FK, har hon berättat för ett par äldre släktingar på pappans sida. Då vet vi att det inte var vår anmälan som orsakade FK-s utredning och beslut.

De har gjort slut
I ett bittert SMS till pappan har Hon också skrivit att hennes partner har lagt ner alla projekt som de har tillsammans. Det betyder att Hon just nu inte har så mycket att göra, vad vi vet.

Varför de lade ner samarbetet med Henne, vet jag inte. Men jag är rätt säker på att Hennes verksamhet aldrig skulle klara en revision. Vi känner till minst ett event som hon fick pengar för som helt enkelt aldrig ägde rum.

Vad har då hänt?
Gissningsvis har någon i Hennes närhet fått ett horn i sidan till henne och kontaktat både FK och de hon har arbetat med, och detta med detaljerade uppgifter som man har kunnat kontrollera och följa upp.

Det är ett i det närmaste helt osannolikt sammanträffande att FK och partnern hör av sig samma dag, men jag tror ändå inte att de har samarbetat. Jag vet ju inte hur FK arbetar i sådana fall, men att de skulle svara på propåer utifrån betraktar jag som uteslutet med tanke på tystnadsplikt och annat.

FK och partnern har nog utrett Henne var för sig, och det verkar ha tagit lika lång tid i bägge fallen. Nog om detta:

Barnen!
Hennes första reaktion var att det hela var vår 'fel' och att det blir barnen som drabbas:

  • Inga julklappar i år
  • Sämre mathållning
  • Inga nya vinterkläder
Det sista är nog det allvarligaste. Yngsta barnet har bara ett par varma byxor, som dessutom inhandlats av Barnens Farmor, vad mamman än säger om saken till syskonen. Barnens kosthållning har förbättrats under hösten tror sig pappan veta. Nu blir det den gamla ordningen med mikrade rester igen.

<Update>
  • En annan konsekvens är att Barnens Farmor och jag får öppna plånboken, fick pappan även höra.
</Update>

...och så ska vi omedelbart ta tillbaka 'vår' anonyma anmälan, kräver Hon. Som om det skulle hjälpa om det ens vore möjligt. Hon har lagt ut texten om saken till pappan: Man kan tydligen presentera sig för FK utan att den anmälda för den skull får veta vem som har anmält. Detta är i så fall nytt för mig, och jag själv inte hört något om det i mina kontakter med FK.

Det spelar ändå ingen roll. FK tar inga beslut på andrhandsuppgifter. De kontrollerar påståendena och gör sitt jobb.

Tiggeri
Hon har alltså kontaktat ett par äldre släktingar på pappans sida och berättat om det inträffade från sin sida sett, liksom om hur barnen kommer att drabbas. I sammanhanget dök det förstås upp pengar. Hon behöver ett belopp långt högre än de kan klara. Detta skulle lösas genom att andra i släkten också gick in och betalade. (Hon hade faktiskt mage att nämna mig och Barnens Farmor i sammanhanget!)

Släktingarna blev förstås mycket bekymrade. Så styggt att anmäla Henne. Det här var ju förskräckligt. Vad kan vi göra?

Som man bäddar får man ligga,
svarade jag. Jag påpekade att Hon har ägnat sig åt en regelvidrig verksamhet med öppna ögon; Hon har tagit risker och då måste man vara medveten om att det kan gå åt pipsvängen. Vidare att Hon klär sig själv bättre än barnen (det hade de själva sett) och att det var si och så med nykterheten. Vi och Soc (kontaktpersonen) har till och med sett Henne onykter på söndagseftermiddagen.
[Med mera dylikt. Länge]
...och det är faktiskt våra skattepengar som Hon har tillskansat sig, lade jag till på slutet.

De blev lite lugnare av allt detta. Det är ju ingen ängel som oförskyllt har drabbats av min ondska, precis. Men det viktigaste för dem var faktiskt att det inte var vi eller barnens pappa som hade anmält Henne.

Vad händer nu?
Vet ej. Vi kommer förstås att göra vad vi kan för barnen, det är väl allt man kan säga just nu. Men något ekonomiskt stöd till Henne kommer aldrig på fråga om någon nu trodde det.

Helgen 21-23 december är umgängeshelg enligt tingsrättens schema, och den vågar Hon knappast sabotera. Barnen får då julmarknad, en 'julafton' hos oss och en med pappan. Lita på att det blir klappar också.

Alltid nåt.

14 december 2007

Lucia, var det

Har man fyra barn så borde det bli ett flängande på Luciamorgonen. Icke så för Henne: De två äldsta barnens Luciatåg ägde rum kvart i sju på morgonen. 'Alldeles för tidigt för mig', sade hon bara och så blev det inget för dem. De gick till skolan på vanlig tid.

Det tredje barnets Lucia blev det inte heller något av, varför vet jag i skrivande stund. Men det yngsta barnet hade Lucia på sitt dagis på eftermiddagen, så det firandet kunde Hon tänka sig att närvara vid. Men inte många fler:

Den illvilliga släkten
Hon gjorde klart för barnens pappa att om 'hans släkt' kom, så skulle hon, barnets vårdnadshavare, se till att de avvisades. I praktiken skulle det bli ett uppträde som förstörde dagen för andra barn och föräldrar, så Barnens Farmor avstod från att komma vilket hon annars gärna hade gjort. Själv kunde jag inte för jobbet, men jag hade inte heller kommit dit av samma skäl.

Alla syskonen var iallafall där och det hela gick bra och var vackert, som ett lussefirande ska vara. Efteråt ville tre av barnen åka hem till pappan en stund och det fjärde ville övernatta där. Gissa om de fick det för Henne?

Julmarknad i helgen?
Det var tänkt att vi skulle gå på julmarknad med pappan och barnen som enda aktivitet i helgen, då Hon för en gångs skull inte ville att hela eller delar av barnaskaran var hos pappan. Men det här med sponsorn och sjukpenningen som jag anses skyldig till har rubbat Hennes cirklar.

Jag vill inte att barnen
ska träffa din illvilliga
släkt i helgen.Det får bli
till jul.
Ord och inga visor i ett SMS till barnens pappa. Hon visste att julmarkanaden var på G och att det är något vi gör tillsammans, så det var Hennes sätt att sabotera besöket. För säkerhets skull lät hon senare meddela att pappan inte får träffa barnen alls i helgen (som inte ingår i förlikningsdomens schema). De ska visst på bio.

Att barnen snuvades på julmarknaden struntar hon tydligen i. Vi gör ett nytt försök nästa helg.

Bestämmer hon vilka barnen får träffa när de är med pappan?
Hon verkar tro att hon kan det, i stundens upphetsning. Men det kan hon ju inte. Hon har inget som helst på fötterna när hon beordrar ut mig och Barnens Farmor från deras liv. Vad barn gör eller vilka de träffar när de är med umgängesföräldern (pappan) har vårdnadsföräldern (Henne) inte ett skvatt att göra med. Det känner Hon förstås till, men hon kanske tror att ingen annan vet det.

Hon sagt, och varskott om, åtskilligt värre saker än detta som straff för att Försäkringskassan gjorde tillslag, ska ni veta. Men jag hoppas verkligen att det är i stundens upphetsning, så det får ligga ett tag innan jag berättar vad det är.

12 december 2007

Därför Yaddade jag

Sent, och inte helt opåverkad, skrev jag det här i fredags kväll. Helt klart handlar det om något slags besked som har kommit, och det var inte dåliga nyheter för en gångs skull. Eller var det det? Jag är lite förvånad över att ingen spekulerade i vad det var frågan om, för det trodde jag att postningen inbjöd till. Men detta är vad som föranledde postningen i fråga:

Dålig nyhet ett
I torsdags, bara timmar innan pappan skulle hämta barnen, hörde Hon av en av sina 'huvudsponsorer', skulle man kunna kalla dem. De hade beslutat sig för att inte längre stödja ett projekt som legat henne varmt om hjärtat. Och lika varmt i plånboken, för det handlar om femsiffriga belopp. Orsak: Hon hade inte presterat enligt överenskommelse, kan man säga. De fick alltså inte vad de hade betalat för.

Dålig nyhet två
Samma dag dimper det ner ett brev från Försäkringskassan till Henne. Däri ligger beskedet att Hennes sjukskrivningsgrad inte längre är 100 procent. Och detta retroaktivt från ett datum som innebär att hon blir återbetalningsskyldig.

Här, och det är orsaken till att jag har dragit på beskedet om Yaddandet, har vi bara en enda siffra. Det är beloppet som hon är skyldig att återbetala: 25.000:-. Vi vet alltså inte hur mycket de har reducerat hennes sjukskrivningsgrad eller från vilket datum denna reduktion sattes. Dessa siffror kanske kommer vad det lider.

Nuläget
Detta är vad vi vet. Jo, en sak till: FK-s första kontakt med Henne som är, som jag hela tiden trodde, inte grundad på en anmälan från mig. Det kom in en anmälan i augusti-september någon gång, har vi förstått. Då är det inte jag som är den 'skyldige' till Hennes problem. (Läs mer om mina 'trakasserier'). Någon annan har alltså anmält henne, och detta kanske med uppgifter som vi inte känner till.

Det här är förstås ett hårt slag mot en redan pressad ekonomi. (I somras fick pappan en teckning från ett av barnen, ritad på baksidan av ett kuvert från en inkassobyrå) Hennes första reaktion var inte oväntad och andas en desperationens logik:

Det är pappans 'illvilliga släkt' som är orsaken Hennes till predikament eftersom den 'illvilliga släkten' anmälde Henne till Försäkringskassan. Sagda illvilliga släkt innebär förstås jag och Barnens Farmor. Det är så Hon ser det: Den som anmälde henne är ansvarig för det inträffade, inte hon själv.

Vem betalar?
Det är nu jag börjar ångra min skadeglädje i fredags kväll. Vi vet ju sedan länge att Hon sätter sig själv före barnen. Det är till och med belagt i vårdnadsutredningen. Då är det lätt att tänka sig att hon drar ner ännu mer på diverse utgifter för dem. Och att hon blir beroende av ren socialhjälp (heter det så nu för tiden?) för att klara sig och barnen.

Det sista, funderar jag, är kanske förklaringen till att FK inte gick hårdare fram mot Henne. Hon har ju arbetat i princip heltid i mer än två år och jag hade inte blivit förvånad om de hade åtalat henne för försäkringsbedrägeri. Men hon har ju inga som helst tillgångar och är kanske redan ett fall för Kronofogden. Då kanske det ansågs meningslöst att åtala henne. Det hade ju bara medfört ännu fler utgifter från samhället.

Vad händer nu?
Vi får se. Fältet är vid öppet för spekulationer, men jag avstår just nu.

Dagarna med barnen

Den här gången hade pappan alla fyra från torsdag eftermiddag till tisdag morgon, ett dygn längre i varje ända än vanligt. Mamman var ju bortrest och gjorde sig påmind genom några närmast pinsamt gulliga SMS till ett av barnen, som då läste upp dem för de andra.

Pinsamt gulliga?
Sätt er på det. Det har nämligen framkommit hur Hon får igång barnen på morgnarna, och det är inte gullegull, precis. Kommer ni ihåg rollspelet? Det vi befarade har visat sig stämma. Då mår man illa av höra om 'pussar och kramar till er alla' per SMS när man sedan hör detta:

Mamma gör oss illa
...är en replik som får vem som helst att reagera. Pappan följde förstås upp den, försiktigt för att inte drabbas av det yppandeförbud om i princip allt som försiggår hemma hos Henne som hon har belagt barnen med. Den här gången gick det bra:

God morgon på er, barn
Morgonrutinerna hemma hos Henne består i att Hon får upp barnen med tämligen handfasta metoder. Allt utom rena slag och örfilar är vanligt. Ryck i benen, armarna. Nyp i kinderna och faktiskt det som pappan är misshandelsdömd för: Nackgrepp. Jag saknar ord.

En annan inte ovanlig sak handlar om att ett tämligen morgontrött barn påskyndas genom att lämnas kvar hemma och själv får ta sig till busshållplatsen, där mamman väntar ut det. Klädsel och morgonmål blir då förstås vad det blir.

...och ändå kommer barnen 'alltid' för sent till dagis, fick pappan höra när han stressad försökte undvika just detta.

Bråk
Fyra barn i fem dygn utan konflikter? Visst inte. Bråk, olydnad och ofog förekom. I synnerhet söndagkvällen var svår. Vid ett tillfälle frågade pappan om de alltid bråkar så här mycket. Ett överlojalt barn högg till direkt med ett nej, men medgav lite senare att de snarare bråkade mindre när de är med pappan.

Så Fiiint!
Barnen var tillsagda att inte ringa Henne under de här dagarna. Det skulle bli jättedyrt på telefonräkningen för dem (kontantkort som Hon låter pappan betala) hade hon sagt.

Hon är fullt medveten om att det är mottagaren som betalar extrakostnaden från gränsen när man ringer till en mobil utomlands, men den här lögnen gör ju saken mer avskräckande. Så ringde Hon det av barnen som är duktigast med sin telefon. Barnet slog förstås på högtalaren så att alla skulle höra.

Mamman: -Gullegull saknar er pussar och kramar.
Barnet: -Jag vrickade foten idag igen.
Mamman: -Så fint.
Barnet: -Jag har vrickat foten igen. Det gjorde ont.
Mamman: -Så fiiint.
Barnet: -Mamma jag har vrickat foten!
Mamman: -Så fiint. Gullegull puss puss.

Det lät som en sketch i ett svart humorprogram som inte får sändas före 23 på kvällarna. (Barnet hade vrickat foten samma dag, samma fot för andra eller tredje gången på kort tid så skolsköterskan rekommenderade röntgen av det skälet)

Hon bad alltså inte barnet upprepa, så hon hörde mycket väl vad barnet sade. Varför låtsades hon då som om allt var 'fiint'? Tja, antingen var hon onykter (spriten är billig där vi tror att hon var) eller så ringde hon för gallerierna, om man säger. Alltså för att göra ett gott och moderligt omtänksamt intryck på personer i omgivningen. Det skulle ju även förklara de gullegull-SMS som hon skickade.

Jag mår illa

11 december 2007

Toms begravning

Hamstern Tom avled ju hastigt natten till i går. Orsaken är okänd, men han hade ätit dåligt en tid dessförinnan. Han begravdes i går kväll i närvaro av de två yngsta barnen och deras pappa.

Det var förstås mycket gråt, men också kärlek. På dagis hade ett av barnen fått hjälp av personal och kompisar med att göra dels en kudde och dels ett täcke åt Tom. De skrev också en hälsning till honom.

Tom begravdes, på barnens begäran, i det lilla hus han hade i sin bur. Pappan gjorde ett litet kors och satte på graven, som är belägen i en backe helt nära hans hem. Ett av barnen var verkligen tappert postitiv, tycker jag:

Han hade iallafall ett bra liv.
Tom blev bara några månader gammal.

10 december 2007

Tom

Tom 2007-2007


Barnens Farmor blev uppringd av ett av barnbarnen nu på morgonen. Det var ett sorgebud: Hamstern Tom dog i natt. Han hade ätit dåligt den senaste tiden och smalnat av, men inte i någon alarmerande omfattning.

Begravningen sker i kväll.

09 december 2007

Pappan har barnen

...sedan i torsdags. Vi har inte varit förbi eller gjort något med dem den här gången. Vi är ganska sjuka bägge två, så vi orkar dåligt och vill dessutom inte smitta någon.

Var är Hon?
Pappan frågade Henne i veckan vart hon skulle resa, och fick ett undanglidande svar om mamman, 50 mil bort. Barnen vet dock att berätta att Hon är 'utomlands', men inte var (Yppandeförbudet, ni vet).

Det kan verka konstigt att inte berätta en så banal sak som vart man reser, men har man något att dölja så blir det hysch-hysch. Det Hon förmodligen har att dölja är att resan har med hennes yrkesverksamhet att göra.

Inte heller har hon hört av sig till pappan eller barnen för att fråga hur de har det. Jo, ett SMS med hälsningar kom till ett av barnen. Det är bättre än förra gången då Hon inte hörde av sig alls.

Annars var Hon sig lik
Två av barnen avtågade hemifrån Henne i torsdags utan ombyte eller varma kläder. De kommer alltså tillbaka fem dagar senare. Pappan letade i lådan med reservkläder på dagis efter något passande, men där låg bara plagg som var för små eller för en annan årstid. Många vändor i tvättstugan blir det.

Gårdagens inlägg
hade jag tagit bort om det inte vore för att det hade fått kommentarer ganska snabbt. Då känns det fel att radera. Men det kommer en förklaring i veckan. Då kommer ni att förstå mitt goda humör...

07 december 2007

Yada yada

...say no more. Whooopi. Hubba hubba hubba.
Have I got some news f'ya, fellas? You bet your sweet behind on it.

[Vi avbryter Plastfarfar här. Underrättelserna är fragmentariska]
Kid me not, big fella'. This is no s**t.

[Vi uppmanar Plastfarfar att avvakta. Alla detaljer är inte kända. Kvällen är dessutom sen]
Enuff, big fella'. Enuff.
Yada yada.

[Plastfarfar! Du har väl inte druckit också]
Jag har firat. Scotch Blended Light. Moripan. Firat. Wiiiiho! Okejdå.
Måndag eller så?

[Måndag eller så. Faktainsamling pågår]
Yada yada Whiiiio! Yap yap yap

[Gå och lägg dig nu]
Okej då. Tråkis.

<Update>Vad var detta om? Läs här.</Update>

06 december 2007

Kvinnojouren i Tranås drabbas av rättvisan

Helt rätt
Det var som jag trodde. Kvinnorna på kvinnojouren Helga i Tranås visste förstås om att den mamma de skyddade inte hade vårdnaden om barnen hon tog med sig från Norrland. Pappan var tilldömd ensam vårdnad. Två av dem får till och med fängelse i sex månader för egenmäktighet med barn, medan den tredje kvinnojourkvinnan och den rektor som visste men inget gjorde döms till dagsböter för medhjälp.

Det som stör mig är att de nu dömda blåljög i tingsrätten och kom undan med det. Vi hade inte en aaaning, var deras svar på frågorna om mamman, flykt och vårdnad. Sen hörde en person av sig som kunde berätta att damerna i fråga redan år 2000 visste att mamman var på flykt undan rättvisan. Hovrätten gjorde sitt jobb och dömde.

Vad händer nu?
Under dagen har jag hört ROKS-personer uttala sig typ 'att vi ska följa lagen'. Häpnadsväckande, på min ära. Alla är nämligen skyldiga att följa lagen, kära ROKS. Det finns idealister av olika slag som inte följer lagen, och de flesta (Greenpeace har min respekt där) står för det de gör och tar konsekvenserna medan andra anropar någon slags högre rätt som på något vis skulle åsidosätta de lagar och förordningar som gäller. ROKS verkar höra till dem.

Mamman i fråga fick alltså ekonomiskt stöd av kvinnojouren Helga för sitt lagvidriga beteende. Jag undrar nog allt om de blir betalningsansvariga för detta eller inte.

Blir det ett ROKS- och rättarting, månne? Med tanke på att de har bränt skattepengar på en olaglig verkdamhet, så hoppas jag faktiskt det.

DN om saken. SvD.

förtroendet har kraschat för jourernas ideologistyrda arbetsmetod att okritiskt godta (endast) kvinnors berättelser
SvD-s ledarblogg har mina sympatier i dag. På SR Ekot läser vi, à propos det ovanstående, om en kvinna som är besviken för att man kan straffas för något man inte har gjort för egen vinnings skull...

<Update>Ett läsvart inlägg om saken i Corren.se från den 7/12</Update>

Ett avslut

Nu ligger bodelningspapperen i posten till tingsrätten. Som en följd av tingsrättens förlikningsdom så ligger också hans överlåtelse av sin del av hyreskontraktet i posten till bostadsföretaget.

Det hela förlöpte tjafsfritt och utan komplikationer. De bägge ex-makarnas namnteckningar bevittnades av Hennes hemmahosare, som faktiskt är kvar i bilden. Vi pratar alltså om en kvinna som fyller 45 nästa gång och behöver samhällets hjälp för att sköta sin vardag. Det känns nästan svårt att tro på, men så är det faktiskt.

Annars
Mamman ska resa bort några dagar. Eftersom hon inte vill ge några ytterligare detaljer, så kan vi lugnt anta att det är i sitt yrke hon reser. Pappan har då alla fyra barnen från idag till på måndag. Enligt Hennes numera återtagna utfästelse att bidra med matpengar, så skulle det ha inneburit 760 kronor.

Jag har nu på förmiddagen bistått pappan med transport när han bunkrade upp inför helgen. Det kostade 880 kronor. Enda 'lyxen' som jag såg var ett par glasspaket, om ni undrar.

Billigt är det inte att ha barnen, men det är det värt. Sen ska ni veta att de äter mycket bättre när de är hos pappan. Bra mycket bättre.

Inga mikrovärmda flera dagar gamla makaronigeggor här, inte.

03 december 2007

Att göra

Att hantera en skilsmässa som denna är inte helt enkelt. Alltid dyker det upp nya fnurror på trådar som borde vara utredda. Det senaste är det här med pappans rätt att förhöra sig om barnens utveckling på skola och dagis. Skolan och tingsrättens förlikningsdom verkar ha olika uppfattning om vad som gäller. Här måste pappan ta rätt på vem som har rätt, om man säger.

På agendan den här veckan

  • Reda ut ovanstående. Mamman har i och för sig sagt att hon ska ringa och ge dem grönt, men det tror vi inte riktigt på. Det vore tryggare att ha svart på vitt
  • Bodelningen är faktiskt inte klar. Återstår att skriva under och skicka in. Det finns ett underskrivet papper sen ett år eller så, men det skickades aldrig in. De ska gå igenom det tillsammans i morgon och skicka in det. Tjafs kommer med viss säkerhet att uppstå
  • Mamman ska resa bort några dar. 'Till mamma', som Hon sade. Vi tror inte en sekund på detta. Det är förstås i yrket. (Nej, Försäkringskassan har inte hört av sig på anmälan ännu)
  • Detta innebär att pappan har fyra barn i fem dygn.
  • Fyra barn i fem dygn borde enligt Hennes tidigare åtagande innebära att hon skickar med 4*5*38=760 kronor i matpengar, men Hon har dragit tilbaka detta. En av orsakerna:
  • Hon har tydligen sett en länk på Försäkringskassan där ett åtskilligt högre underhållbidrag än det hon får rekommenderas av en konsumentvägledare. Pappan har fått skit för detta trots att Hon vet att det är Försäkringskassan som sätter beloppen, mycket baserat på de inblandades inkomster
Annars var det en bra helg, med de två äldsta den här gången. De adventspyntade och vi var även i en köplada eller två och rekade inför julklapperiet tillsammans.

Men: När ska pappan få tid att tackla det juridiska kring hans rätt att ta del av info om barnen?