30 september 2006

Stödbevisning saknas...

Skitlång postning, jag vet. Men den här bloggen är en skildring av ett faktiskt skeende och kommer att bevaras för framtiden. Barnens framtid. Då får det bli skitlångt emellanåt.

Så har då rättegången mot barnens pappa avslutats. Första delen här. Läs om åtalet här.

Nu var det pappans tur att förhöras om händelserna. Till skillnad från Henne och Fina Advokatbyrån, så avstod pappan och hans ombud från svartmålning och smutskastning av motparten. Ett värdigare beteende, men om det lönar sig får vi se.

Pappan berättade om hösten 2005 och ett äktenskap i svår kris. Han ville skiljas, men Hon var ambivalent på den punkten. Som i alla flerbarnsfamiljer kunde det vara stökigt och han var den som drev på om städning. Barn ska lära sig att hålla i ordning och plocka undan. För den skull var han ingen städterrorist, snarare en normal förälder.

Vad gäller allhelgonakvällen så hade han, vin- och öldrickare, druckit sprit för en gångs skull och då förstås blivit ordentligt berusad.

Det berömda stryptaget på ett av barnen var ett nackgrepp, som pappan fick demonstrera otaliga gånger. Han hade med en hand över skuldra och nacke föst barnet till telefonen för att prata med farmor, men barnet ville inte. Då var det inget mer med det och barnet gick: Till mamman och berättade om ett "stryptag", enligt Hennes utsaga.

Inte hade han knuffat ett annat barn i väggen heller. Det barnet var dessutom mer benäget att städa och hjälpa till, så det var aldrig några problem med sådant.

Vidare hade pappan följt med polisen godvilligt, men han kände sig trakasserad av en polisman och gjorde motvärn nere i porten. Det hela slutade med att han lyftes in i bilen. Under färden till station satt den polismannen med sin känga tryckt mot pappans ansikte för att hålla honom på plats, liggande bak i polispiketen. På stationen sedan, hade pappan gjort det som kallas våldsamt motstånd i åtalet. Pappan nekade inte till detta, bara berättade varför han hade gjort motstånd. Han kände sig kränkt över den behandling han fick utstå.

Barnen hade i videoförhöret beskrivit pappan som "arg". Själv sade han att han var bestämd om städningen, inte arg den dagen.

I de videoinspelade förhör med två av barnen som förelades förra gången men jag inte hade tillfälle att se, hade barnen uttalat sig om pappan på ett sätt som att han verkligen hade tagit "strypgrepp" respektive knuffats hårt. Pappans kommentar var att det kändes tillrättalagt och att det inte var barnens vanliga sätt att prata och beskriva händelser han såg där.

Det var mycket prat om en liten bula på barnets huvud. Denna kommenterades i videoförhöret och det står tydligen inte klart hur barnet fick denna. Allhelgonakvällen av pappan lika gärna som dagen före under lek eller i en olycka.

Rakt ut spekulerade pappan i att Hon hade sagt åt dem att säga det de sade i videoförhöret. Hon kan vara rätt så bestämmande när det gäller. (Det är resonemanget stöder nog alla som känner Henne)

Sedan gick det mycket tid till att demonstrera diverse arm- och halsgrepp. Lite kul var det när det visade sig att det behövdes tre händer för att utföra ett moment som Hon har sagt sig vara utsatt för.

Sedan tre vittnen:

  1. Per telefon, en av poliserna som var där den kvällen. Hon kom i håg att pappan började göra motstånd och fick handfängsel. Sedan kom hon inte ihåg ens om det var hon som körde piketen den kvällen, det var ju länge sedan. Men minnet återvände när det här med kängan i ansiktet dök upp. Då förklarade hon att hon satt på radioplatsen bredvid föraren och "höll koll bakåt". Inga kängor i ansiktet där, inte.


  2. CH, en vännina till Henne. Också per telefon. De hade lärt känna varandra i jobbet ett halvår före Allhelgonahelgen och kommit varandra allt närmare. Men de har inte så täta kontakter just nu. CH lever inte i vår stad, så CH's och Hennes kontakter var mest per telefon den perioden. Och telefonerade gjorde Hon. Väninnan gav sin bild av äktenskapet den hösten. Det var "svårt" något våld hade hon inte hört talas om förrän Hon ringde CH på Allhelgonakvällen. Tiden efter beskrev CH Henne som "förrvirad och rädd". Barnens pappa var visst aggressiv den kvällen. Det hade ju Hon berättat för CH i telefon...


  3. Hamstermannen. Närvarande vittne och målsägande i åtalspunkten om ofredande. Han hade verkligen stylat sig, till och med rakad och nyklippt var han. Han drog sin berättelse inte bara som ett rinnande vatten, utan mer som en hårdtränad säljare. I mitt stilla sinne saknade jag bara en laptop och Powerpoint, så var den bilden komplett. Nåväl: Hamstermannen berättade om en sen kväll i mellandagarna då han hade någon utanför sin dörr. "Krafsande ljud på dörren". Sedan såg Hamstermannen att det var pappan! Tydligt. Hela huvudet syntes genom det tydligen ganska ansenliga brevinkastet. Jodå. Det var barnens pappa. En arm med en skinnhandske stacks in och famlade efter dörrvredet. (Hur stort är karlns brevinkast egentligen? På en fråga från pappans ombud svarade Hamstermannen att inkastet satt i ögonhöjd) Hamstermannen ringde Henne som uppmanade honom att ringa polisen, vilket skedde. Senare såg Hamstermannen att det var repor på dörren som om någon hade försökt bryta sig in, men detta framkom inte när polisen var där. Pappan greps sent på natten och släpptes på förmiddagen. Då övergav Hamstermannen tillfälligt sin bostad far att han kände sig hotad. Nu har Hamstermannen säkerhetsdörr till sin lägenhet. Allhelgonakvällen: Hamstermannen ger en bild av en omtänksam vän som ringer upprepade gånger för att underrätta sig om Hennes och barnens välbefinnande. Han berättar att barnens pappa har kastat porslin i väggar och golv, något som Hon berättade för honom i telefon. Och att ett av barnen hade (givetvis) berättat för Hamstermannen i telefon om strypgreppet.

Hamstermannens berättelse ger jag inte ett vitten för. Hur kan man se bra genom ett brevinkast, till exempel? Dessutom är barnens pappa lite av djurrättsaktivist. Han bär aldrig något i skinn. Inte skulle det förvåna om det inte satt någon säkerhetsdörr på lägenheten, heller. Det här med porslinskrossningen var han ensam om. Inte ens Hon hade sagt något sådant. Nåväl:

Pappan nekade. Den kvällen hade han gjort diverse krogbesök och sedan kommit hem vid tretiden för att sedan väckas av 4-6 poliser klockan 0345. De grep honom, grund för häktning saknades och han var fri på förmiddagen. Hamstermannen, som var en arbets- och suparkompis med Henne, kanske hade andra i sin omgivning som inte ville honom väl.

Pappan och hans ombud hade tagit beslutet att inte nämna att Hamstermannen då hade ett förhållande med Henne. Detta uteslöts eftersom detta skulle lukta svartmålning. Men pappan kunde inte låta bli att nämna suparförhållandet dem emellan. Han hade fått hämta och ledsaga sin dåvarande hustru hem från Hamstermannen mer än en gång...

Avrundning. Pläderingar.
Rättens ordförande drog innehållet i den personutredning som hade gjorts på barnens pappa. Han ansågs inte benägen till att upprepa sin brottslighet i händelse av fällande dom, så ett resonemang om påföljd i form av fängelse eller villkorligt eller bötesstraff mynnade ut i att pappan borde dömas till samhällstjänst i den händelse han skulle fällas i målet.

Åklagaren, som mycket väl vet att all information om pappans vederstygglighet går att härleda till Henne och ingen annan, förde ett resonemang om barnen och videoinspelningarna och hur väl de stämde med Hennes version om det inträffade. Det var ett strypgrepp och inget annat. Han borde yrka fängelse för detta, men eftersom barnens pappa inte är en "kriminell identitet" (ostraffad, med andra ord) yrkade han på villkorlig dom och kraftiga böter.

Hennes ombud hade förstås också insett det här med att allt kom från Henne. Ombudet rosade Henne och risade barnens pappa, kan man säga. Tid tog det. Men i flödet av känslosamma beskrivningar av Hennes kränkningar och lidanden gick det att urskilja att barnens videoberättelser minsann också var sanna. Det närmast bisarra skadeståndskravet, 70.000, var förstås motiverat av skäl som hade med Hennes lidande och kränkningar att göra. Basta.

Barnens ombud hävdade lika förstås att inget av barnen överdrev eller hade fel på videoförhöret. Skadestånden, ett mer blygsamt belopp på fem tusen per barn var motiverat pga lidande, strupgrepp och bulan.

Pappans ombud gjorde en lysande framsällning, tycker förstås en part i målet. Grundbulten var givetvis det här med att all info emanerar från Henne. Men han började med:

Hamstermannen. Inga vittnen. Bevisning saknas. Ord mot ord. Lägg ner åtalet i brist på bevis. (Detta är tydligen legio när uppgift står mot uppgift)

Våldsamt motstånd. Polisvittnet ej trovärdigt pga det här med hur hon först inte ens mindes hur hon satt i piketen och sedan plötsligt visste att kollegan inte hade skon över pappans ansikte eftersom hon satt som hon gjorde. Lägg ner. (Poliser skyddar de sina, som alla vet)

Strypgreppen. Bevisläget räcker inte. Stödbevisning saknas. Ord står mot ord. Hon har dessutom mer eller mindre löpande ändrat sina uppgifter och är därför ej trovärdig.

Vi höra om en familj i kris hösten 2005, något som väl alla inblandade i målet kan hålla med om. Vi fick också höra om att rättsintyg på Hennes föregivna utsatthet för strypgrepp saknades och att polisförhöret med barnen sågades i höjd med fotknölarna:

Barnens uppgifter var vaga. Förhörsledaren ställde nästan inga följdfrågor. Han försökte inte ens få klarhet i hur den berömda bulan uppstod. Han drog snabba slutsatser och ställde ledande frågor. Viktigt var tydligen att inspelningen var gjord i hemmet och inte, som brukligt när det gäller barn och misshandel, på en polisstation i en definierad och kontrollerad miljö.

Slutklämmen var givetvis att materialet inte räcker för fällande dom. Stödbevisningen, som det heter när man ska bekräfta något i tingssalen, räcker inte till. Hon, den här bloggens huvudperson, är helt enkelt inte trovärdig.

Det kan man ju hålla med om.

Dom om ett par veckor. Gissa om den blir överklagad?

29 september 2006

Gissa vem som ska passa barnen?

Hon, den här bloggens huvudperson, har ägnat mycket tid och energi de senaste månaderna åt att svartmåla barnens pappa. Han är ett alkoholiserat hot mot Henne och barnen, för att sammanfatta det hela. Barnen är rädda för honom och Hon kände "stor oro" när han var ensam med dem förra hösten under Hennes arbetsresor, fick vi höra i Tingsrätten. Och nu:

Hon, som visade upp alla sina sjukintyg i rätten, ska nu ut på en resa under sjukskrivningen och behöver hjälp med barnpassningen. Då duger han minsann. Gissningsvis för att det är sista utvägen för Henne, men ändå.

Via SMS, av alla sätt att kommunicera, har föräldrarna nu gjort upp hur det hela ska gå till. Pappan tar hand om en del av barnaskaran torsdag-fredag när Hon reser (på en arbetsresa?). Resten är på annat håll. Från och med fredag eftermiddag har han så hela gänget till och med måndag.

Bland mycket annat så är Hon en snål, för att inte säga girig människa. Pappan tyckte att han skulle få lite matpengar för helgen i fråga och möttes av ett skambud. Han vet ju vad Hon får i underhållsbidrag, så han dividerade de siffrorna med antalet dygn han får ha barnen. Det blev förstås en helt annan siffra än Hennes.

Hon slängde in en kompromiss: Den helgen är det nämligen dags för en av de träffar som rätten har medgivit pappan. Då betalar Soc maten, har vi lärt oss. Kanske den kontaktpersonen kunde ta med extra mycket mat?

Så blev det. Men att hon börjar traggla om matpengarna och dessutom räknar som fan läser bibeln när det viktigaste är barnen, är ganska talande för Henne.

Lika talande som att den enligt Henne farlige pappan får ha hand om barnen dagar i sträck...

Undras om Hon kommer att känna

stor oro
för barnen när hon är på sin (arbets-)resa?

Nytt namn

Jag har bytt "nick", som det heter. Notetur Nomen har blivit Plastfarfar. Lite trevligare och mindre ödesmättat, tycker jag.

I övrigt är allt (tyvärr) vid det vanliga...

26 september 2006

Lite av varje -och smolk

Det är en ganska lugn period nu. Föräldrarna kan handskas med olika praktiska saker kring bodelningen. De har till och med gjort upp om det ekonomiska. Hon företer en nästan civiliserad fasad sen några veckor. Det finns ett samband i tiden till detta: När barnens pappa släppte kravet på sin del av kontraktet på den f.d gemensamma lägenheten blev Hon som förvandlad.

Det var också en bra träff med barnen i helgen. Rättegången fortsätter om några dagar. Då ska barnens pappa höras, liksom två vittnen som Hon pratade på telefon med den ödesdigra allhelgonahelgen 2005. Ett av dem är Hennes f.d(?) älskare som också är målsägande i en åtalspunkt om ofredande.

Själv tycker jag att Hon i och för sig förde sig bra i rätten, men hennes uppgifter var både vaga och många gånger motstridiga. Hon var till exempel enligt egen uppgift rädd för att lämna barnen ensamma med pappan, men detta hindrade inte henne från att vid ett par tillfällen resa bort på arbetsresor. Då hyste Hon "stor oro" för barnen. Vi vet bättre. (Hon ljög också om hur länge hon var borta för att hamna i en bättre dager. Typiskt henne)

Men Hon och hennes ombud spelade kortet "plågad kvinna" enligt konstens alla regler. Det är tydligen en effektiv taktik. Vi såg också en av nämdemännen nicka deltagande när Hon staplade halvsanningar och lögner om sin f.d make. De andra verkade mer neutrala.

Smolk, var det
Under träffen i helgen framkom det att barnet med den skadade tanden ännu inte hade kommit iväg till tandläkaren, trots att Hon för flera veckor sedan sade att hon skulle ordna tid. Ett annat barn, som besväras av en åkomma, har inte fått hjälp med detta.

Bägge två vill verkligen få behandling, men Hon har inte låtit sin barn få den hjälp de behöver. Barnens pappa kan inget göra. Det är ju Hon som ensam har vårdnaden till dess att vårdnadstvisten är avgjord.

Jo, en sak kan pappan göra, och det gör han med besked: Varje gång han är i kontakt med Soc tar han upp dessa och andra saker, främst kosthållningen, som oroar honom.

I övrigt är han hjälplös.

25 september 2006

Tingsrätten I

Det här blir ett långt inlägg. Hav fördrag och ta tid på er:

Det har varit förhandling i det som barnens pappa står åtalad för. Det hela tog längre tid än ursprungligen planerat, så en andra sittning är bestämd till om någon vecka. (Läs om åtalet här)

Det skulle ta alldeles för mycket plats om jag drog allt som sades, men i all korthet:

Sjukintyg. Sjukintyg, överallt sjukintyg.
På eftermiddagen före förhandlingen faxade Hennes advokatbyrå, Fina Advokatbyrån, över ett otal läkarintyg till pappans juridiska ombud. Det handlar om att Hon har varit sjukskriven allt sedan den novemberhelg 2005 då det som åtalet handlar om inträffade.

Rättegången inleddes med en redogörelse för Hennes hälsoläge och högläsning ur läkarintygen. Helt klart vill åklagaren och Hennes ombud (Fina Advokatbyråns chef skulle ha kommit, men skickade en ersättare) visa upp en Drabbad Kvinna. "Skör" har Hon sagt om sig själv.

Det är olika läkare bakom varje förlängning av den ursprungliga sjukskrivningen, märkligt nog. Symptombeskrivningen är olika psykiska besvär och tillstånd. De flesta formuleringar handlar om svaghet, depression, koncentrationsstörningar och annat liknande. Vad jag hörde pekade inget av dem ut den ödesdigra kvällen som orsak till symptomen, men både Hon och hennes lierade tog detta för givet.

Formuleringen "posttraumatisk stress" använde Hon ofta, men den stod inte att återfinna i intygen trots idoga genomgångar. Det var alltså Hennes alldeles egen diagnos som hon svängde runt som om läkarna hade ställt den. Typiskt Henne.

Det färskaste intyget var från en läkare på en psykiatrisk enhet som "på patientens begäran" skrev något om depression och stress som "skulle kunna vara" relaterad till det som ligger till grund för åtalet.

Har hon tidigare varit sjukskriven för psykiska besvär, frågade åklagaren. Aldrig, kom svaret. En ren lögn. För tio år sedan tillbringade hon mer än ett halvår i rehab och terapi efter seriöst självordsförsök. Tur för Henne och Fina Advokatbyrån att åhörare inte får yttra sig under en rättegång.

Motsägelser. Motsägelser, bara motsägelser.
Det var åklagaren som inledde. Han drog det som skulle ha hänt på Allhelgonaafton 2005 och faktiskt flikade han in att alla uppgifter kommer från Henne. Det finns inga oberoende vittnen eller läkarintyg som bekräftar Hennes historia.

Sedan fick Hennes ombud ordet. Det resulterade i att Hon målade upp en bild av en städfixerad, alkoholberoende hustyrann. Uttryck som "Dagliga hot och kränkningar", "Hon och barnen livrädda" "Städningsterror" användes flitigt.

  • Det här med städning är Hennes akilleshäl vet vi sen tidigare. Hon har en mycket hög tröskel när det gäller att städa. Barnens pappa är den som har fått driva på och hålla rent genom åren. Jag har till och med sett Henne uttala sig för Soc i ett protokoll där hon säger att hon inte "kan städa på grund av sin barndom". Det ni.
Redan under åklagarens inledande dragning råkade Hon säga emot sig själv på en eller två punkter. När sedan Hennes ombud pratade, gick det bättre. Mest för att det blev en rätt kort dialog före den långa monologen om Hennes tillvaro hösten 2005. Sen kom pappans ombud in i leken:

Han började med sjukintygen, som alla handlade om depression, orkeslöshet och oförmåga att ta initiativ. Här nickade Hon och såg extra orkeslös ut medan hennes ombud satt med huvudet på sned och ett medlidsamt leende på läpparna. (Tyvärr också en av nämdemännen) Sedan frågade pappans ombud Henne om den pågående vårdnadstvisten och kommenterade att Hon ju tydligen har varit ganske pådrivande i den? Här blev Hon svarslös. Sent omsider kom ett "man får koncentrera sig på det väsentliga", gissningsvis efter lite coachning från Hennes ombud.

Sedan jämförde pappans ombud det som hade sagts i polisförhören med det som Hon nu berättade. Man kan sammanfatta det hela med att Hennes historia bara blir bättre med tiden. Framför allt så blir hennes upplevda händelser starkare. De facto handlar det om "orsakande av smärta" och misshandel i form av strupgrepp. Ett klargörande fick pappans ombud nästan pressa fram på bästa TV-seriemaner: Det visade sig att Hon visserligen"föll bakåt", men inte "omkull" i ett skede.

Nu är ju det som sägs i rätten det som gäller, men kontrasten mellan Hennes utsagor i polisens förhörsprotokoll och det hon sade i rätten är ändå frapperande.

Två punkter i åtalet gäller händelser under december månad. De polisanmäldes efteråt. I ett fall inte mindre än tolv dagar. Och en av anmälningarna tog Hon tillbaka för att sedan ta tillbaka tillbakatagandet! Detta förklarade Hon med att hon inte vågade anmäla och att hon var stressad och förvirrad. Till och med fruktade för sitt liv.

Det här med stress och förvirring blev för övrigt en stående replik när pappans ombud påtalade motsägelser och brister i Hennes berättelse, som hon tydligen hade skrivit ner i en anteckningsbok. Rättens ordförande fick ett par gånger säga till Henne att inte läsa högt ur den.

Jag och barnens farmor var ju i telefonkontakt med familjen den ödesdigra kvällen. Pappan var mycket riktigt ordentligt full. Det var Hon också, ska ni veta. Jag råskällde på dem bägge för att de var fulla. Vem skulle kunna ta ansvar för barnen då? (Jag fick inte vittna om detta. Det var inte avgörande för målet, tyckte ombudet)

Pappans ombud ledde Henne mot detta, men gick inte hela vägen. Hon drog sig till minnes att Hon hade talat med mig den kvällen, men kom inte ihåg vad vi hade pratat om. Hon nekade till att ha varit på kvarterskrogen den eftermiddagen och hon var "helt nykter" på kvällen. Sade Hon.

En punkt gäller ett strypgrepp en sen kväll när pappan kom hem. Var han berusad? Han var berusad varje dag, så det var han "nog" även denna gång. Pappan hade trängt ner Henne i sängen och varit hotfull. Det intressanta var att barnen sov med mamman i sängen och inget av dem vaknade! Här tvingades Hon medge att hon inte kunde förstå att ingen vaknade av uppträdet i den egna sängen.

Så där gick det på. Två vittnen skulle höras, med tiden räckte inte till. De får höras i nästa förhandling. Men två av barnen hade hörts dagen efter allhelgonabråket och polisens video från dessa samtal spelades upp för rätten. Jag hade inte tillfälle att var kvar, så jag kan bara citera vad ett av dem hade hört pappan säga om Henne:
En mycket bestämd kvinna på toppen av ett sopberg.
Det kan man hålla med om...

24 september 2006

En bra dag

Det var en träff i går igen. Tingsrätten har medgivit att pappan med två veckors mellanrum får umgås med sina barn. I fem timmar och i närvaro av en kontaktperson.

Den här gången var det en inhoppande kontaktperson. Samma barnflicka som har haft hand om barnen så mycket under våren (Två dagar i veckan och även på helger, faktiskt) är nu där "bara" en kväll i veckan. Nåväl:

Pappan har fått fason på sin nya lägenhet nu. Förra gången barnen var där fanns det knappt en möbel, men nu är den möblerad i stort sett som han vill ha det. En yteffektiv, som det heter, 2½ är nu mycket väl anpassad för pappan och barnen. Det går att bo där allihop nu. Och barnen gillade det de såg, kan jag berätta.

Annars var det ju en varm och vacker höstdagjämning, så vi var ute en hel del. Käkade på en uteservering, botaniserade i en loppis där jag köpte två små Mag-Litekopior för en tia (de visade sig mycket riktigt vara oreparabelt oanvändbara men idrottsföreningen fick ju sitt ;-) och lekte i parken.

Det äldsta barnet som har strulat och till och med uteblivit förut var den här gången på ett mycket bättre humör. Jag har faktiskt inte sett det barnet på så bra humör sedan förra året.

Man vill ju inte snoka, men lite info kom från kontaktpersonen och barnen. Kontaktpersonen är där som barnflicka en kväll i veckan. Och hon är, precis som vi, lite bekymrad över barnens kosthållning.

Men så länge Hon, den här bloggens huvudperson, har ensam vårdnad om barnen —om än interimistiskt— så kan pappan inget göra åt saken.

Och kontaktpersonen/barnflickan sade spontant att pappan borde få träffa sina barn oftare än så här. Vi berättade om avslaget på ansökan om just detta, och hon tyckte som vi att det var trist.

Men en bra dag i eländet var det ändå...

21 september 2006

Trist...

Idag har vi fått veta att den begäran om längre träfftid än fem timmar varannan vecka som pappans juridiska ombud ingav till Tingsrätten har avslagits. Närmare detaljer har vi inte ännu, men rättens beslut kommer självklart att överkagas till Hovrätten. Det vet vi.

Trist, men det är i allafall träff-tajm i övermorgon igen...

19 september 2006

Ur vårdnadsutredningen...

Vårdnadsutredningen pågår parallellt med den personundersökning som Tingsrätten har begärt på barnens pappa inför den rättegång som stundar. Åtalet står att läsa om här.

I vårdnadsutredningen ingår förstås att föräldrarna träffar utredaren ett par gånger. När Hon hade varit på sin första träff med utredaren, berättade hon att "det minsann inte såg bra ut" för pappan. Det hade Hon fått veta.

Visserligen är Hon bra på att hitta på, men vad var detta? Skulle en tjänsteman verkligen uttala sig på det sättet inför en av parterna i en konflikt?

-Inte, sade jag. -Det vore ett grovt tjänstefel. Sånt gör dom bara inte.

Men barnens pappa var osäker. På sin nästa träff med utredaren kunde han inte låta bli att fråga om Hennes påstående.

Icke hade utredaren sagt något sådant, inte. En rekommendation kommer i och med att utredningen är klar. Det är allt. Som jag (och pappan innerst inne) trodde.

Ett fall av simpel skrämseltaktik från Hennes sida, alltså.

Pinsamt.

Update:

Emellertid
Hon är kapabel att dra till med rena påhitt. Det mest bisarra går ut på att barnens pappa skulle ha läst en morbid saga på dagis, ett annat går ut på att pappan ska ha lagt ett hatfullt brev i Hennes brevlåda. Existerar brevet, så har Hon skrivit det själv...

Andra påhitt under den här resans gång har varit allvarligare. I maj försökte Hon utverka besöksförbud på pappan gentemot barnen, minst tre gånger. Varje gång avslogs detta, men det hindrade inte Henne från att ringa skola och dagis och underrätta dem om att pappan hade besöksförbud och inte fick vistas närmare än 300 meter. Och Polisen förstås, varje gång pappan syntes på gatan. (Läs mer om detta i arkiven för maj och juni 2006. Länkar i högerspalten)

Just nu agerar Hon medgörligt i skilsmässoprocessen, men jag bara väntar på nästa påhitt från henne. Inte att lita på, kanske ni förstår att vi tycker.

18 september 2006

Typiskt Henne

I efterhand har följande framkommit:

Barnens pappa har till ganska nyligen haft problem med sitt boende. Han har kinesat på olika håll och även övernattat i lokalen emellanåt. Det är inte meningen att man ska göra detta, men det förekommer att folk använder sina hyrda lokaler där för övernattning.

Givetvis använde Hon detta mot honom:

Tidigare i år gick ett brev från Henne till lokalens hyresvärd. Där påtalade hon att barnens pappa "bodde" i lokalen och att detta inte var förenligt med hyresvillkoren. Förhoppningen var väl att pappan skulle bli utkastad och att Hon då skulle kunna ta över lokalen.

Tji fick Hon
Reaktion på skrivelsen uteblev. Hyresvärden svarade inte ens på brevet. Inte pratade han med pappan om saken heller. Stället är nämligen inte lämpat att bosätta sig på, så värden vet att övernattningar där inte är något att stå efter. Tanken på att bosätta sig på ett ställe med toa i korridoren och inte ens dusch att tillgå är nog främmande för de flesta.

Men kan man komma med ett tjuvnyp mot sitt ex, så gör man det.

Sån är Hon.

15 september 2006

Saxat ur ett Fax

I förra veckan faxade Hennes advokat, SåChic, Tingsrätten om att barnens pappa hade varit uppe i lägenheten och bråkat. Han hade "skrämt barnen". Det var förstås helt fel. Pappan var uppe och rekade inför bodelningen. Vidare hette det i faxet att "makarna inte kunde samarbeta".

Vaddå "inte samarbeta"?

Dom har just genomfört en bodelning i samförstånd och till och med gjort upp det ekonomiska utan att behöva anlita den bodelningsförrättare som rätten hade anvisat.

Pappans juridiska ombud har nu svarat SåChic genom att faxa Tingsrätten och "korrigera" SåChic, kan man säga. Utdrag:

Sedan parternas separation har [barnens pappa] ordnat nytt boende och helt tagit avstånd från [Henne]. Deras enda beröringspunkt är de gemensamma barnen och frågorna till dem. [Pappan] har i allt försökt tillmötesgå [Henne] i hennes önskemål och även hjälpt henne att praktiskt klara av vardagen nu när hon tillfälligt ensam har hand om barnen...

Pappan har släppt kravet på halva lägenheten i och med att han skaffade en egen bostad. Detta spelar nog in när det gäller Hennes (misstänkt) nya beteende.

[Pappan] tillbakavisar bestämt att situationen skulle vara så som den uttrycks genom motpartsombudets inlaga. Barnen är inte rädda för honom, tvärtom vill de träffa och umgås med honom.
Parterna samarbetar nu och försöker gemensamt reda ut sin situation. ... De klarar själva av de uppkommande problemen.
Läs detta!
Till detta kommer att parterna planerat att [Pappan] ska ha hand om barnen [datum] då [Hon] åker på en resa i arbetet. Parterna har gjort upp att [Pappan] ska hämta barnen på dagis fredag eftermiddag och lämna dem åter måndag morgon.
Den nyss så farlige och skrämmande pappan har fått förtroende att ta hand om barnen en hel helg. Vet SåChic om detta?

Arbetet, förresten? Hon är ju långtidssjukskriven. "Arbetsträning" får vi hoppas att det handlar om....

Mot bakgrund av vad som avtalats genom bilagda (ekonomiska) avtal, parternas kontakter och samarbete i övrigt är [Pappan] är av uppfattningen att den (av SåChic) angivna situationen inte är förenlig med de rådande förhållandena.
Pappan och Hon har skriftligen avtalat det ekonomiska i bodelningen. På ett av Henne handskrivet papper. Det blir svårt att neka till.
Barnen har varit glada och uppspelta när de träffat honom, samt ledsna och oroliga när han vid umgängestillfällets slut lämnat dem. Han delar [Hennes]uppfattning att [det äldsta barnet] mått dåligt den senaste tiden och h*n ska givetvis endast medverka till umgänge i den omfattning h*n orkar med.
[Pappan] föreslår nu att domstolen anförtror honom ett utökat umgänge. Hans uppfattning är att det är mest förenligt med barnens bästa att ett umgänge bestäms i enlighet med tidigare ingivet förslag.

[Pappan] gör nu gällande att skäl finns för tingsrätten att hålla fortsatt muntlig förberedelse.

De bägge föräldrarna är inte på väg in en försoningsfas, om någon nu skulle tro det, men de kan iallafall samarbeta om olika praktiska ting. SåChic har agerat som hon inte visste att Den Här Bloggens Huvudperson hade mjuknat något.

Kan vi spekulera i "kommunikationsmissar" mellan Henne och SåChic?

Inte oss emot, i så fall...

13 september 2006

Personutredning pågår

Snart stundar rättegången mot barnens pappa. (Åtalet) Inför denna har Tingsrätten begärt en personutredning på honom. Syftet är att kunna rekommendera en vettig påföljd i händelse av fällande dom. Påföljderna kan tydligen variera från samhällstjänst till fängelse i det här fallet.

En person samlar in material av olika slag, exempelvis protokoll från Soc, och för även ett par djupsamtal med den som utreds. Det viktigaste tycks vara att reda ut hur benägen barnens pappa är att upprepa den brottslighet han är åtalad för. Ringa misshandel och orsakande av smärta, är det frågan om här.

Pappan är inte alls benägen att återfalla till den typen av brottslighet, kan vi berätta. Det gjorde han för utredaren också.

Alkoholen
Utredaren har fäst mycket stor vikt vid pappans alkoholintag eftersom det var fylla i bilden när brotten begicks. Vidare har barnens pappa ärligt medgett för En Viss Socialsekreterare att han drack mer än han borde i vintras, vilket han gjorde. Då.

Detta har återkommit under hela den här resan. Att Vår Bloggs Huvudperson har anmodats att ompröva sin alkoholvanor av Soc har på något vis fallit ut ur bilden. Hon har till och med nyligen setts på stan i sånt skick att Hon måste ta stöd för att inte raggla omkull. Nåväl:

Vi, barnens farmor och jag, har på nära håll sett hur barnens pappa har skurit ner på drickandet. Under den akuta krisen i vintras drack han mer än vi någonsin hade sett honom dricka. Inga dagliga fyllor, men ändå. Mycket mer än han borde, inte tu tal om saken.

Vartefter tiden gick och vi började få lite koll på läget och pappans tillvaro stabiliserade sig, så drack han mer och mer sällan. Och mindre varje gång.

De senaste månaderna har jag inte sett honom full en enda gång och berusad bara ibland.

Men det där jämrans medgivandet för En Viss Socialsekreterare i vintras sitter där det sitter. Som en tatuering i pannan, tydligen.

Vi blir varse om utredaren kan ta till sig att man faktiskt kan ändra på dåliga vanor när vederbörande skickar in svaret på tingsrättens begäran om några dagar.

11 september 2006

Träffen i helgen -hemma hos pappa!

I lördags var det dags igen. Pappan fick träffa sina barn i fem timmar, vilket han får göra varannan vecka. Nu, när skolorna har börjat, så sker detta på lördagar. Det hela är under uppsikt, så till vida att en av Soc utsedd kontaktperson är närvarande.

Den ordningen är spikad av Tingsrätten, som ansåg att pappan borde få träffa sina barn under mer ordnade former än slumpvisa möten på stan.

Den här gången var alla barnen med. Det äldsta barnet som har strulat förut, och till och med försökt sabotera en träff, var med den här gången.

Det började som vanligt med att ungarna var vrålhungriga. Det verkar faktiskt som om dom inte får någon frukost inför träffarna med sin pappa.

Det fortsatte, också som vanligt, med att barnen vart och ett skulle ha pappans fullständiga uppmärksamhet. Alla utom ett. Det äldsta barnet höll en låg profil och varken sade eller gjorde något särskilt. Annars gick det som vanligt mycket bra.

Barnens farmor och jag mötte upp i pappans nya lägenhet, en 2½ inte så långt bort från barnens skolor och dagis. Lägenheten var då i princip omöblerad, så det blev mycket sittande på golven. Det fanns inte ens stolar åt alla när det var matdags.

Stress
Fem timmar kan tyckas vara tillräckligt, men det är det inte. Till att börja med räknas tiden från hämtning till lämning vid porten hemma hos barnen, så transporttiderna ingår. Sen ska de äta, både frukost och lunch, också. Här kan barnens farmor och jag bistå med kökshandräckningen för att ge pappan mer tid och avkoppling med barnen.

Men lite stressigt blir det. Pappans juridiska ombud har skrivit till Tingsrätten och begärt mer tid med barnen, men inte fått svar ännu.

Barnens hälsa
De som behövde tandläkarvård har äntligen fått detta Kommer att få, ska det vara. Hon behöver tid för att komma till skott med annat än utfall mot barnens pappa, verkar det.

Annars är läget oförändrat. Det barn som behöver tillsyn för en (icke-kritisk, men ändå) sak verkar inte få detta.

Ett barn var lite hängigt och nere. Feber? Mamman hade förklarat för kontaktpersonen att någon jacka inte behövdes när barnen hämtades. "Barnet är ju ganska varmblodigt"

Sagda varmblodighet är nog en febersläng och inget annat. Men tolkar man det som varmblodighet så slipper man ju att tänka på att kurera sitt barn.

Sån är Hon.



06 september 2006

Bodelningen, vårdnad med mera

Bodelningen
Kom in i en handfast fas i dagarna. Barnens pappa var uppe i lägenheten och gick tillsammans med Henne igenom en lista på de ägodelar som han betraktade som sina. Märkligt nog var Hon samarbetsvillig, för att inte säga snäll. Inte en endaste punkt på listan ifrågasattes. Ett beteende som väcker misstänksamhet när det kommer från det hållet.

Grejorna är nu säkrade i ett förråd som Hon inte kommer in i. I helgen kör vi över dem till pappans nya bostad.

Ekonomin
De har också gjort upp det ekonomiska sinsemellan. Hon hade via Tingsrätten begärt en bodelningsförrättare, men den behövdes alltså inte. De pratade igenom stort och smått och enades till slut om att barnens pappa var skyldig ett belopp som ska vara Henne tillhanda före nyår. I förväg hade Hon flaggat femsiffriga belopp inför barnen, men det blev det naturligtvis inte. Fyrsiffrigt blev det, och inte var det särskilt nära fem siffror heller.

Vårdnaden
Hennes advokat SåChics bud om att pappan skulle få umgänges- men inte vårdnadsrätt har barnens pappa nu svarat på. Negativt, så klart. Vem vill vara gratis barnvakt på den andras villkor? Pappans avslag "chockade" Henne. Vad tror hon egentligen om honom?

Pappan kräver delad vårdnad och Hon är lika bestämt emot. Barn- och andra bidrag skulle minska då, och det har Hon inte råd med har hon undsluppit sig.

Dynga
SåChic har återgått till den vanliga ordningen och faxat sin juridiska motpart. Nu med ett påstående om att pappan har varit uppe i lägenheten och ställt till bråk med Henne. Barnen skrämdes och grät. Sanningen:

Pappan var uppe i förra veckan, på Hennes initiativ, och rekade inför bodelningen. Barnen var hemma och de grät förstås när han skulle gå.

Såna är dom, SåChic och Henne...

Som vanligt
pratade Hon en hel del medan de redde upp saker och ting. Barnens pappa tror på att det mest anmärkningsvärda är sant medan jag anser att det, som så mycket annat från Henne, är en produkt av en övervarvad fantasi. Då avvaktar vi med att ta med det här.

Men socialbidrag till en dammsugare tycks Hon ha fått. Hon, som i ett protokoll har sagt att hon inte kan städa "på grund av sin barndom", har en splirrans ny dammsugare på skattebetalarnas bekostnad.

Är den månne helt självgående?

03 september 2006

Förlikningsbud -och en prislapp på barnen?

Hon har ju berättat för barnens pappa att det har varit en jobbig tid för henne, och även att Hon skulle kunna tänka sig att pappan fick en större umgängesrätt än de fem timmar varannan vecka som gäller nu. Men Hon skulle behålla vårdnaden om barnen för att Hon "behöver pengarna".

Infon om att Hon nästan har "tagit slut" under den här tiden har pappans juridiska ombud använt i en inlaga till Tingsrätten där han vill att de ger barnens pappa större umgänge med barnen. Ur skrivelsen:

"[Hon] har även till honom uttryckt att tiden sedan den första muntliga förberedelsen i februari varit svår i beaktande av att hon ensam skött om [antalet] barn. Hon har därutöver till honom uttryckt önskemål om hans framtida hjälp med barnen"

Ensam? Icke. Soc har haft nästan två tjänster till Hennes hjälp. Och nu har dom dragit ner på stödet. Det är nu som Hon "ensam får sköta om [antalet] barn". Då behövs deras monsterförklarade pappa:

"Under sommaren har barnens umgänge med [pappan] kommit igång och fungerat bra. Barnen har de gånger [Pappan] träffat dem varit uppspelta, glada och inte velat att han ska lämna dem"

Kaffet i halsen
Detta rimmar ju illa med i princip allt som har kommit från Henne och hennes juridiska ombud SåChic i mer än åtta månader. Pappan har ju målats upp som en mer eller mindre försupen våldsverkare som barnen är rädda för. Lögner som motsägs av bland andra de kontaktpersoner som har varit med under pappans femtimmarsträffar med barnen.

Advokaten SåChic på Fina Advokatbyrån har, förutom att svartmåla pappan intill och över yrkesetikens gräns, även varit mycket noga med att föra all dialog med pappans juridiska ombud per fax. Men när hon fick kännedom om skrivelsen och de omständigheter den var baserad på, så måste hon ha satt kaffet i halsen. SåChic ringde faktiskt upp sin juridiske motpart.

Ett bud
SåChic erbjöd förlikning i vårdnadstvisten. Lösningen skulle vara den som Hon kom med i ett snack med barnens pappa för några veckor sen.

  • Hon behåller ensam vårdnaden
  • Barnens pappa får umgängesrätt upp till 50%
Budet ligger. Pappan funderar. Hur han tänker ska vi inte gå in på här. Men hur Hon har resonerat framgår ganska tydligt av det som hon tidigare sagt: Hon "behöver pengarna". Och hjälp med barnen. Gratis barnavakt medan Hon tar in bidragen till sin risiga ekonomi, typ.

Hon och SåChic har satt en prislapp på barnen, kan man uttrycka saken. Det tycker jag alltså att de har gjort, och det står jag för.

Såna är dom...

01 september 2006

Nu kan det berättas!

Av naturliga skäl -vi vet ju inte vilka som läser Hennes nya liv- berättar vi inte allt här, bara nästan. Men idag kan vi berätta om en sak som vi har suttit på en tid eftersom det påverkar både förhandlingsläget makarna emellan och vårdnadstvisten:

Barnens pappa får i skrivande stund nycklarna till sin nya bostad!

Ett bosparande, lite tjat och en del tur resulterade i en 2½ inte allt för långt ut. Slut på månader av kineseri och övernattningar i Lokalen. Start på ett seriöst planerande av hur barnen ska ha det när de är i pappans lägenhet vid en eventuell delad vårdnadssituation. Hon har ju faktiskt sagt till pappan att Hon kan tänka sig att de är hos honom, om än på lite märkliga villkor.