18 april 2010

Vaddå gå till skolan? Dom har ju öppet hela dan.

Ett gammalt skämt har fått en ny, kuslig, innebörd för oss. Det har nämligen visat sig att det äldsta barnet inte längre går till skolan när h*n är hos mamman. Vidare fick ett av de andra hotas med ett inställt biobeskök för att över huvud taget infinna sig på plugget härom dagen. Mamman har nämligen annat för sig om morgnarna:

Möten
Just det. Hon är i en intensiv planeringsperiod inför ett instundande evenemang, och prioriterar detta framför barnens skolgång —för att uttrycka saken elakt. Då gör det inte så mycket att halva skaran inte kommer iväg till skolan. (Den andra halvan är motiverad och håller närvaron).

Barnens Pappa:
-Du är ju sjuksriven hundra procent, har barnen hundra procent och nu jobbar du hundra procent? (Allt enligt Hennes utsagor)

Barnens mamma:
[oartikulerat. Högröstat] Slänger på luren.

Jag:
ser att Hon efter ett par tidigare fadäser håller så låg profil på nätet som möjligt. Man flaggar inte sig själv i olika sammanhang när man är sjukskriven. Sådant drar till sig intresse och återbetalningsplikt. Men nu vet jag rätt väl var —och vad— jag ska kolla. Pappersmedia och telefoni får inte underskattas även om vi skriver 2010.

16 april 2010

Skyddade pengar

Ett av barnen är en född entrepenör. H*n köper och säljer lite av varje. Just nu är det förstås Majblommor. I sommar blir det egentillverkade hals- och armband som folk köper för att de vill ha, inte för att vara snäll mot ett barn.

Barnet fyller år i nästa vecka. Det önskar sig först och främst ett sparkonto. Jaha? Då är det väl bara för mamman att lägga upp ett, tänker ni förstås. Nix. Det har hänt saker med barnens pengar förut. Barnens tillgångar är inte säkra om de finns tillgängliga för Henne. (Jag är förvissad om att så mycket som femtonhundra kronor försvann från barnet vid ett tillfälle). Nåväl:

Sparkonto
Att lägga upp ett sparkonto åt barnet kräver målsmans underskrift, det är därmed åtkomligt för mamman. Inte bra. Min bank svarade på ett mail i frågan att jag kunde öppna ett nytt konto och sedan utfärda fullmakt.

Det gick inte, svarade man på kontoret jag gick till efter lite telefonerande. Barnet var för ungt och det krävs dessutom målmans underskrift för att skaffa ett ID-kort. Inte bra alls. Kontot skulle inte existera vad Henne anbelangar. Dessutom är årsräntan på sparkonton 0,1% just nu.

Privatkonto
Ett sådant (utan ränta) med kort och sedan ett 'fullmaktskort' till barnet rekommenderade kundtjänst i mailet. Det gick inte heller, visade det sig. Barnet var för ungt för att ingå juridiska avtal.

Barnet är jag!
Det slutade med att jag öppnade ett privatkonto med kort på min bank. När kortet kommer, så får barnet det att använda fritt. Uttag och betalningar med PIN-koden och insättningar sker över disk på bankens kontor. Att det står mitt namn på kortet får vi leva med.

Det ska sägas att kortet inte är ett kreditkort. Det är utan kredit.

Trist
Det är trist att behöva göra så här för att skydda barnets pengar. Det enda mamman kommer att kunna göra för att komma åt barnets pengar, är att helt enkelt lägga beslag på kortet och avtvinga barnet koden. Den risken får vi ta.

Lika trist var det att stå på kontoret och inse att det här med att skydda barns pengar från en förälder inte var nytt för dem.

Ibland är det ingen tröst alls att inte vara ensam.

09 april 2010

Har Hon satt sig under luppen?

I dag, strax innan pappan skulle hämta barnen, ringde mamman och skrek i telefonen. Detta är inte något ovanligt, men det hon skrek var anmärkningsvärt:

Jag orkar inte längre! Jag har ringt polisen och Socialjouren. Du får ta hand om barnen och lägenheten. Jag bara drar!
Skulle det verkligen vara så, så drar de väl igång en utredning på Henne —som vann hela vårdnaden om barnen efter en påhittad misshandel och med Politiskt Korrekta myndigheters medverkan— illa kvickt. Då lär det framkomma hur mycket pappan egentligen har barnen. Officiellt, och i myndigheternas ögon, har han dem varannan helg. I praktiken har han ju dem på bra nära halvtid.

Men, som både pappan och jag vet, så är Hon kapabel att vräka ur sig rätt mycket som saknar täckning. Det kan mycket väl vara så att Hon ville skrämmas och drog till med något dramatiskt.

Vad talar för?
Vi har att göra med en irrationell människa som dokumenterat sätter sig själv före barnen. Hon har även (faktiskt!) dåliga kunskaper om samällsmaskineriet och är fullt kapabel att ringa polisen om något som angår Soc. Det är rimligt att polisen i så fall hänvisade till Soc.

Vad talar emot?
Mamman har det senaste året försökt hålla sig under Soc' radar, av orsaker vi inte känner till. Hon har t.ex utan prut betalat matpengar för de 'barndagar' som har varit hos pappan i vetskap om att alternativet är en skrivelse till Försäkringskassan.

Jag står för att Hon är en irrationell och impulsiv egoist. För den skull betraktar jag henne inte som en idiot. Hon är normalbegåvad, kan man säga. Då sätter man sig inte under luppen om man kan slippa.

Hon har alltså även en vana att överdriva och dramatisera för att imponera eller whatever på omgivningen.

Vi får bli varse
Första indikationen kommer redan i helgen. Är lägenheten övergiven när barnen lämnas över? Sedan kan det ta lite tid, men förr eller senare lär Soc kontakta pappan om det nu är så att Hon har larmat om att hon inte orkar.

Min gissning, då?
Fifty-fifty. Men med tanke på barnens situation om mamman överger dem, så hoppas jag faktiskt att mamman i vanlig ordning bara drog till med något dramatiskt i dag.

Men, som sagt, vi får bli varse.

05 april 2010

Skrivblockering

...är den svenska termen för Writer's block. Nu ska jag försöka komma över detta. Vi tar det jag borde ha rapporterat i tidsordning:

Möt smulan

Smulan

Barnets tjat på mamman lönade sig till slut. Den först utlovade dalmatinern blev till slut ett dvärghamsterlöfte, som sedan mamman backade ifrån eftersom Hon inte ville ha 'djur i bur'. Sedan backade hon från det ställningstagandet, gissningsvis efter en svekdebatt.

Vi vet att barnen inte tror på mammans utfästelser förrän de blir av, men att backa från ett löfte om ett djur var tydligen för mycket. Vi tillönskar Smulan all lycka och hoppas att hon klarar sig i den inte så lite röriga tillvaron hos Henne.

En födelsedag







...firades också härom veckan. Halva släkten (gissa vilken halva?) hade gått ihop om den stora presenten, en telefon med pekskärm och videoinspelning. Barnet var mycket nöjt och hade inga problem med finneserna. H*n spelar in (och upp!) oss stup i kvarten.













Påsk 
Balkongtuppen





Pappan och barnen var över på Påskafton, delade ut presenter och åt bakelser och kakor. Det var Barnens Farmor som hade fyllt och vi hade alla en mycket bra dag.










Jamen. Nigeriabrevet, då?
Det är överspelat. Mamman nämner inte längre det arv som hon trodde skulle komma efter ett mail från en Rysk(?) advokat. Antingen så har hon själv kommit på bättre tankar, eller så har andra i hennes omgivning fått henne dit.

Det trista är att Hon började bränna pengar när "nyheten" kom. Vi vet om ett par lite större utgifter som hon knappast hade tagit annars, som den kroniskt panka kvinnan tog när mailet brände i henne.

Vi vet däremot inte om Hon tog på sig något större. I så fall väntar arma tider för barnen vad det lider.

Det här kände vi —tyvärr— igen
Vi hämtade ett av barnen utanför mammans bostad på Påskaftonen. Det var vrålhungrigt eftersom h*n inte hade fått någon frukost. Klockan var halv tolv på dagen.

Sån är Hon