29 april 2008

Mötet om barnet

Mötet på skolan om det barn som inte mår bra ägde rum i förra veckan. Närvarande var representanter för skolan och mamman, samt en av hennes hemmahosare. Pappan ville förstås vara med, men det gick inte för sig eftersom han 'inte var anmäld'. Han funderade på att gå dit ändå, men avstod. Risken för att Hon då skulle ställa till ett uppträde vore i det närmaste hundra procent.

Efteråt förhörde han sig dock per SMS till Henne om hur mötet hade gått och vad det hade lett till. Svaret blev att han inte skulle få veta något eftersom:

Pappan hade stuvat om i umgängesschemat för att kunna fira förra veckans födelsedag med barnet hemma hos sig!

Han 'bestraffades' alltså av mamman för något som hon själv hade gått med på. Logiken i Hennes resonemang övergick mitt förstånd till dess att vi kom på en sak som Hon måste ha missat till det var för sent: Omstuvningen resulterade nämligen i att Hon hade alla fyra en kväll när hon hade en utannonserad aktivitet på stan. Detta torde ha medfört barnvaktskostnader för Henne, en utgift Hon välkomnar lika mycket som jag välkomnar P-böter. Nåväl:

Ett brev till Studierektor
Pappan har nu skrivit några rader till Studierektor på barnets skola och bifogat kopia på tingsrättens förlikningsdom, där det står att han har rätt att få del av information om barnen. Gissningsvis är detta en nyhet för skolan, men nu får de svart på vitt om vad som gäller.

Och pappan får veta mer om sina barn.

28 april 2008

Soc kallar

'Kallar' är väl fel ord, men barnens pappa har fått ett artigt formulerat brev från en tjänsteman på Soc. Där förklarar h*n att h*n och en kollega gärna vill träffa pappan för att få höra hans 'tankar om sina barn' (deras formulering). De föreslog tre olika tider, av vilka en passade pappan utmärkt. Mötet kommer att äga rum om ett par veckor. Bägge namnen är nya för pappan, men det kan lika väl bero på en omorganisation som på att Hon har slitit ut sin vanliga handläggare. Nåväl: Orsaken till brevet?

Hon har begärt hjälp
Det är allt som står. Mamman har 'begärt hjälp' från Soc med något som fick dem att kontakta pappan. Vad hon begär från Soc som får dem att kontakta pappan kan man spekulera i, men det kan nog bara handla om en sak:

Sommaren tornar upp sig
Just det. Med skollov och stängda dagis, så får Hon plötsligt fyra barn sju dagar i veckan i stället för kanske fem kvällar och varannan helg. Då vill hon nog ha en kontaktfamilj till avlastning. Det här med k-familj har hon hotat med tidigare, som om pappan då inte skulle få ha sina barn. (Hennes idealläge vore nog ändå att barnen är hos honom varannan helg och en k-familj varannan, så att hon därmed får helgerna fria.)

Nu har Hon säkert begärt kontaktfamilj för lite mer än bara de helger pappan inte har barnen. Veckor i sträck, kanske.

Då verkar det rimligt att Soc stämmer av Hennes uppgifter om hur mycket han har barnen. Efter mer än tre års handläggande av Henne, så bör de nog till slut ha lärt sig att kontrollera hennes påståenden.

Därför tror jag att mötet handlar om att de vill veta hur mycket pappan egentligen har barnen och hans möjligheter att ha dem i sommar.

Här kommer Hennes och pappans uppgifter att gå vitt isär, som det heter.

23 april 2008

Yppandeförbud. Besk eftersmak. Moll

Jag skrev igår om ett lyckat födelsedagsfirande hos pappan. Det blev en mycket fin kväll för pappan och de två av barnen som han hade natten till idag. Sedan vi hade åkt gick de ut i skogen på en promenad, något som alla tre tycker om.

Yppandeförbud
Förutom det jubilerande barnet så var det yngsta, ännu i dagisåldern, med. À propos ingenting fick pappan plötsligt höra att

Mamma drog mig i håret så att jag började gråta
Det gjorde alltså ordentligt ont. Pappan frågade lite och fick höra om en rejäl utskällning och ett rejält tag i håret. Barnet vittnade att H*n var med och såg det ske.

H*n var kvällens födelsedagsbarn! Pappan frågade förstås vederbörande om saken och fick det närmast stereotypiska svaret: En intetsägande replik och en blick i fjärran. Yppandeförbudet, det om att intet förtälja om (miss-)förhållandena hemma hos Henne, hade slagit igen.

Besk eftersmak
Varför tar jag upp en sån sak som ett ryck i håret? Svar: Därför att pappan står inför en dom och ett skadestånd för sveda och värk på närmare 40 tusen för åtskilligt mindre än så. En diffust beskriven misshandel och i det närmaste odokumenterat nackgrepp har på ett Politiskt Korrekt vis vandrat genom skiljedomar, tingsrätten och snart Hovrätten. Allt baserat på Hennes och Fina Advokatbyråns PK (Politiskt Korrekta) utsagor och nämndemäns dito bedömningar. Nog om dessa kräk.

Moll
På hemvägen kräktes det yngsta barnet lite. Pappan, som skulle ta det till dagis morgonen efter, blev lite orolig. Magsjuka har härjat i barnaskaran den senaste tiden, men det här verkade mer vara en efterdyning än ett återfall. Han bad barnet att inte berätta om saken på dagis dagen efter. Svaret gick rakt in:
Jag är jätteduktig att lyda vad föräldrar säger att jag inte ska säga
Det tror vi på. Hennes regim är om inte annat rak, och mycket tydlig, som det heter när man skriver om obehagliga maktfasoner som man egentligen inte borde blunda inför. Det gör inte jag:

Mamman kör helt klart ett skräckvälde där hemma hos sig. Det står jag för.

Födelsedag

Ett av barnen, det som inte får vara med på gården, fyllde år i måndags. H*n firades i går hemma hos pappan med presenter, sång och tårta. Barnens farfar kom. Deras Farmor och jag var förstås också med. Jag hade med mig tulpaner som jag personligen överräckte till jubilaren. Vi budade nämligen blommor en tidigare födelsedag, med ett trist resultat.

Hötappar
Det var inte vilka presenter som helst vi hade gått ihop om, ska ni veta. Dels ett keyboard elpiano (jag kallar det iallafall för synt) från Casio med alla möjliga programmeringsmöjligheter, och dels Guitar Hero III till PS2-an. GH III är den senaste (och trådlösa, tack för det!) gitarrstimulatorn i serien och verkar riktigt kul.

Barnet for som ett torrt skinn mellan grejorna och kunde inte bestämma sig för vilken som var kuligast.

En klassiker
Mamman kunde lätt räkna ut när barnet skulle firas och mycket riktigt så ringde pappans telefon tre gånger under tårtkalaset. Han svarade på den fjärde uppringningen. Inte ringer Hon väl enbart för att störa, väl? Jodå. Inte var det något akut, inte. Hon vek ut sig om hur mycket och hur besvärligt allt var. Det viktiga hade Hon pratat om tidigare under dagen, problembarnet:

Möte i skolan
Idag är det ett stort möte i skolan om det barn som inte mår bra och dessutom har problem med sina lärare, så till den grad att vi anmälde skolans beteende till högre instans. Jag har skrivit en del om det den sista tiden. Läs här, till exempel. Eller här, då allt började. Nåväl:

Pappan, som är ledig i dag, erbjöd sig förstås att kommat dit. Men det gick lika förstås inte. Mamman meddelade nämligen att pappan 'inte var anmäld' och därmed inte kunde komma. En av Hennes hemmahosare är det ialla fall, och kommer med 'som vittne' (Hennes formulering).

Det där med att pappan inte var anmäld är den blekaste bortförklaring jag har hört på länge. Han ska bistå med avlastning av alla de slag (och han gör det!), men inga spår av detta ska få synas utåt.

I Hennes världsbild, den hon speglar till Soc och andra instanser, drar hon ensam hela lasset. Pappan finns där någonstans, men inte mer. Enligt Henne.

Sån är Hon.

19 april 2008

Vi vet så lite

Barnen berättar ju inte så mycket för pappan, så det blir ofta svårt att ens att gissa sig till vad som pågår. Det här, till exempel:

Torsdagsutflykter
Förra torsdagen, när pappan hade haft två av barnen och de var i skolan, ringde Hon och nästan skrek i telefonen om var det äldsta befann sig.
-H*n är väl hemma efter skolan, svarade pappan.
-H*n ska på ett viktigt möte, kom det från Henne.

Mötet var med en av hemmahosarna, som fortfarande har en aktiv roll hos Henne. Den här veckan var det dags igen.

Det äldsta barnet kom till pappan sent på eftermiddagen. Det hade varit på 'utflykt' med samma hemmahosare och sen på ett hamburgeri. (Jodå, veganer kan förse sig där också) Det var allt pappan fick veta.

Vad det barnet gör på torsdagarna som är så viktigt vet vi inte.

Skolan. Igen.
De två gånger den sista tiden som pappan har haft det barn som verkar mobbas av lärare på sin skola, har han praktiskt taget fått dra barnet till skolan och de har kommit hela lektioner för sent.

Tre dagar den här veckan har h*n varit hemma från skolan och det var den fjärde dagen som pappan hade det så besvärligt senast. Mamman har sagt att barnet var rädd för sina lärare och inte ville gå till skolan av den orsaken, men barnet själv har inte sagt något om detta till pappan.

Var det skolvägran eller sjukdom som höll barnet hemma? Mammans trovärdighet och förmåga att skruva till beskrivningar är vad den är, men det hindrar ju inte att hon kan ha rätt för en gångs skull.

Så lite vi vet.

17 april 2008

Då får vi se

...vad det här leder till:

I början av mars i år visade [Barnet], upp ett blåmärke för sin pappa. Detta var självåsamkat och ett resultat av en provokation av läraren, [...], som alltså fick [Barnet] att nypa sig själv så hårt att ett blåmärke uppstod. [Barnet] skulle ”visa hur tuff h*n var”.
I början av april utestängdes [Barnet] från en aktivitet, [...]. Återigen som bestraffning för sitt beteende. Ett par veckor senare skulle h*n i stället få följa med en annan grupp på samma utflykt, men stängdes av igen efter en diskussion(!) under en mattelektion.
Enligt [Barnet] sade den läraren, [...], att h*n ”inte ville ha med den ungen”
Slutklämmen:
Frågan är till och med om inte det här med blåmärket är en misshandelssituation som borde leda till disciplinära åtgärder.
Utdrag ur en skrivelse från Barnens Farmor och mig till en administrativ nivå över barnets skola. Vi har alltså anmält två olika lärare för sitt olämpliga beteende och även påtalat studierektorns sätt att förringa det hela.

Att klia varandra på ryggen på ett barns bekostnad är förkastligt.

15 april 2008

Det här hade jag svårt att tro

Har jag haft en skyddad uppväxt? Visst, ett villasamhälle utanför Stockholm låter väl bra. Men den tillvaron var inte heller den helt utan komplikationer, om nu någon trodde så. Men det här hade jag inte ens kunnat tänka mig. Det tog dagar innan jag kunde acceptera detta:

Fotboll
Ett av barnen gillar att sparka boll och h*n är dessutom ganska duktig. Snart stundar en födelsedag, och då vore det naturligt att ersätta förfjolårets söndersparkade boll med en ny. Icke.

Pappan pratade om saken med barnet och fick då veta att hemma hos honom fanns det inga kompisar att spela med, så någon boll behövdes inte. -Okej. Hemma på mammas gård, då?

-Där säger dom åt mig att sticka. Jag får inte vara med, kom svaret.

Va?
-När jag kommer ner på gården så får jag inte vara med.

Föräldrarna
Barnets Farmors omdedelbara reaktion var att ungarna på gården är påverkade av sina föräldrar att inte släppa in det här barnet i gemenskapen. Min omedelbara rektion på detta var att dom har väl en egen uppfattning om det här barnet, som är glatt, utåtriktat och numera inte så ohygieniskt som förr.

Sånt har alltid förekommit, förklarade hon för mig. "Lek inte med dom där. Dom är [ bla..bla ]" Själv har jag aldrig hört talas om sådana saker. Pappan, som förstås tog saken ganska hårt, tror likadant som Barnens Farmor.

Ett barn är utstött för att utstötarnas föräldrar inte tycker om barnet eller dess förälder.

Föräldern, helt klart
Vi vet att mamman har dragit på sig klagomål för barnens liv och kiv, för att uttrycka saken milt. Hyresvärden har ringt på mer än en gång med anledning av larm och bråk i trappen och till och med för att vatten har spolats ut genom badrumsfönstret (Fråga inte. Jag bara återger) vid ett tillfälle.

Mamman har hotat barnen med att de blir vräkta (läs en bit ner på sidan) om de inte sköter sig.

Då hamnar Hon förstås på minus i kvarteret. Folk ser Henne och barnen som ett negativt inslag i gatubilden och stöter ut henne ur den gemenskap man har runt en i kvarteret inbyggd gård. Själv tror jag att Hon inte ens märker en sån sak, egotrippad som hon är, men barnet märker det.

På det svåra sättet.

14 april 2008

Engla

Ett ljus för ett barn och hennes familj


Vi tände ett ljus för lilla Engla i Stjärnsund och hennes familj i kväll. Nog är sagt om ondska och meningslöst våld. Barnens Farmor lider med och känner för Englas mamma. Barnens Farmor har själv ett änglabarn, som inte blev äldre än elva år. Barnens Farmor känner något oerhört för familjen.

13 april 2008

Armlängds avstånd

Vi var förbi pappan och barnen ett par timmar i dag. Det var en ganska lugn och harmonisk skara vi träffade. Det äldsta sov genom hela tiden, för h*n hade suttit uppe hela natten och spelat framför PC-n. Detta mycket för att vare sig internet, telefon och kabel-TV hemma hos Henne 'inte fungerade' just nu. (Jag kollade på Hennes operatörs driftinformationssida utan att hitta något om störningar i hennes område. Hmm)

Armlängd, var det
Det barn som sedan kanske nyåret har varit avståndstagande mot oss för att sedan tina upp, var så även i dag. Pappan reagerade på att h*n blev som en omvänd hand när vi dök upp. Enstavig, ingen ögonkontakt och allmänt besvärad av vår närvaro sade h*n till och med att h*n inte ville ha någon födelsedagspresent av oss inför sin instundande födelsedag. Då är det allvar, vänner. (Fast barnet hade inte det minsta emot sin farmors kram och smekningar över huvudet när h*n satt vid PC-n och hon kom. Är det bara mig det gäller?)

Vad detta beteende kan bero på kan jag bara spekulera i, och då är det lätt att hamna fel. Låt mig bara antyda att 'påverkan' kan ha med saken att göra i mina ögon. Pappans vänner är Hennes fiender, om man säger.

Upptiningen kom, men efter en bra mycket längre tid än vanligt. Barnet blev sitt vanliga utåtriktade och postitiva jag och krävde att jag skulle vara med när h*n körde Mamma Mu och Kråkan på PC-n. (Spelen i den serien är stenkul. Rekommenderas!)

Och vi kommer att få ett önskemål om födelsedagspresent. Tack och lov.

Annars
Allt gick bra, det var en bra dag, och vi tror att pappan kan lägga en bra helg till handlingarna när han lämnar barnen i kväll. Fast en del trista moment kvarstår. Barnen har svårt att hjälpa till med saker, till exempel. Men ett av dem diskade igår och (nästan) alla dukade ut sina fat efter lunchen idag.

Barnens Farmor anser att barnens slappa attityd när det gäller att hjälpa till och/eller att plocka undan beror på att de mer eller mindre bokstavligen (hemska tanke!) piskas till sådant hemma hos mamman. Pappan, som helt enkelt inte har våld eller hot om våld på sin repertoar, upplevs då som beskedlig jmf Henne.

Låt honom vara det!

12 april 2008

Veckopengar -not

Pappan har alla fyra i helgen. So far so good, men de två yngsta är inte så lite besvärliga när det gäller att gå ut. Väl ute, är det konstigt nog (för mig i alla fall) inga problem. Nåväl:

Köpa godis
Barnens Farmor ringde just och kollade läget. -Jodå, svarade pappan. Två av dem är till kiosken och köper godis för lite pengar som 'de hittade'.

Pokerkassan?!
Det bekräftades, som vi trott länge nu, att barnen inte får veckopeng av mamman. De får tydligen en slant emellanåt för utförda sysslor i hemmet. Då är det svårt att klandra dem för en sådan sak som att använda slantar som ligger framme.

Men de enda pengar som ligger framme hos pappan är ett antal mynt, från 50-öringar till femkronor, som används som pokerchips när de spelar kort. Summan är inte märkvärdig, men det spelar ingen roll. Den vilar nu i gottebutikens kassa.

I vanliga fall skulle jag ha blivit ledsen, arg och rent av förbannad om någon gjorde en i mina ögon så småttig sak. Men i ljuset av att Hon inte ger sina barn veckopeng blir jag inte det.

Bara deprimerad

10 april 2008

Dags igen

Jag berättade om barnet, en förstaklassare, som stängdes av från en aktivitet och även bestraffades med indraget mellanmål. I går var det dags igen:

Visst är det lärarmobbning:
Barnet skulle kompenseras för den uteblivna aktiviteten genom att få följa med nästa grupp på samma sak. Igår var det dags, trodde h*n. Dock: Timmen före var det matte och barnet strulade. Diskussioner (inte bråk!) med läraren uppstod och det slutade med att barnet inte ville göra talen. Till bestraffning fick barnet inte följa den här gången heller.

Den senaste tidens händelser har lärt läraren ifråga att h*n kommer undan med sitt beteende mot (inte bara det här?) barnet.

Trist är bara förnamnet.

09 april 2008

En lägesrapport

Dags att sopa ihop lite trådar från den senaste tiden:

Umgängesschemat
Pappan delgav ju Henne sina arbetstider och hon bokade in, kan man säga, alla dagar det över huvud var möjligt för honom att ha barnen. Vi trodde ett tag att hon hade glömt en helg, men det var fel; Han skulle ha barnen nästan hela den veckan var det tänkt. Hon ska nämligen resa bort då.

Är det samma typ av resa som Hon har företagit vid den tiden på året i flera års tid nu, så bär det av till billig sprit. Riktigt billig sprit. Nåväl:

Pappan svarade med ett 'motschema' med indragningar främst när det gäller alla fyra mitt i veckan. (Resveckan är inte 'förhandlad' ännu) och Hon gick först i taket och hotade återigen med kontaktfamilj hellre än pappan om han inte var till lags. Ett tomt hot är vi nästan helt säkra på. Kontaktfamiljer står inte på kö i vår stad.

Fantastiskt nog bad Hon senare om ursäkt för utbrottet, något pappan inte kan minnas ha hänt förut. Alltid något.

Skolan
Mamman är inne på att barnet som har problem med sina lärare ska byta skola, och de bägge föräldrarna har faktiskt diskuterat saken ingående och är överens om att det vore det bästa för barnet. Hon är ju ensam vårdnadshavare, så det blir hon som får se till att det sker. Barnet självt har inget emot den andra skolan, där h*n har flera kompisar.

Försäkringskassan
Pappan har förmodligen rätt till en del outnyttjade förmåner eftersom han ju har barnen så ofta. Där har våra kommentatorer bidragit med tips och kunskaper den senaste tiden. (Tack för det, allihop!)

Pappan ska söka upp FK och be om ett rådgivande samtal. Det sitter långt inne ska ni veta. Dels är han trött och sliten av allt som sker, och dels har han enbart dåliga erfarenheter av myndigheter och domstolar allt sedan familjen sprack. Ibland tror han att det är skottpengar på honom, och ibland är jag böjd att hålla med, som han har behandlats respektive ignorerats.

Studierektor
Kanske vi inte är bästa källan för en sådan sak, men Barnens Farmor och jag ska följa upp ärendet med det lärarmobbade barnet efter förmåga och se om vi kan få skolan i fråga under lupp.

Barnens pappa är trött och sliten, vill jag upprepa. Det är mycket nu.

08 april 2008

Mera Studierektor

Pappan hade två av barnen i förra veckan, och fick då veta mer om incidenten med avstängning (av en förstaklassare!) från en aktivitet. Detta föranledde ett mail till Studierektor:

[Barnet] sov över hos mig nu i veckan och h*n berättade då att h*n var avstängd ifrån [en aktivitet] för att h*n bråkat. Enligt [barnet] så formulerade [Läraren] sig enligt följande "Jag vill inte ha med den ungen"

Jag tycker att detta börjar likna mobbing, jag tycker inte att bemötandet emot [barnet] är värdigt och professionellt.

Jag vill inte ha med den ungen. Säger man så till ett barn i första klass?

The Studierektor Response
Tre dagar senare. (Mängder av hopskrivningar rättade och ett par ny rad infogade för läsbarhetens skull)

Det är riktigt att [barnet] inte fick följa med till [aktiviteten]. Detta berodde på att [barnet] den aktuella dagen inte följde de regler som gäller för alla barn på skolan. [barnet] är inte avstängd från [aktiviteten].

Vi försöker vara konsekventa i vårt bemötande mot våra elever. Det innebär att vi arbetar för att skolans regler ska gälla för alla. Att det ibland blir konflikter kring att regler inte följs är inte ett utslag av mobbning utan snarare reaktioner på undervisningen i att delta i en grupp med gemensamma normer, normer som elever, personal och föräldrar gemensamt har utformat.

Jag har arbetat tillsammans med personalen i årskurs ett under ett flertal år och aldrig sett antydan till mobbning mellan personal och elever. Så mitt förtroende för [Läraren], om att h*n inte utsätter [barnet] för mobbing står fast.

Vad säger man? Snömos, kanske. Notera att studierektorn inte berörde repliken om att läraren 'inte ville ha med den ungen'. Tunt. Nåväl: Under helgen har det framkommit bakgrund till det inträffade, om man säger:

Ett horn i sidan
Mamman har berättat för pappan att något hände med barnet i början på hösten. Hon kan till och med ange ett specifikt datum. Exakt vad som hände gick Hon tyvärr inte in på, med det var efter detta som barnet i fråga började må dåligt.

Nu, först, har han också fått veta att den aktuella läraren har ett horn i sidan till barnet. Oklart varför.

Vi går vidare
Barnens Farmor och jag kommer att följa upp det inträffade. Eftersom vi vet att skolledningen är svag och nu har sett att de också kliar varandra på ryggen, så gör vi detta på en annan nivå.

03 april 2008

Nu vill jag bränna ner en skola!

Ett av barnen mår dåligt. Det yttrar sig bland annat i ett tämligen häftigt temperament med snabba skiften mellan svart och vitt. I skolan har h*n röjt och vält så till den grad att skolan kallade till ett särskilt möte om barnet.

Pappan har rätt att få information om barnet, men mamman verkar ha 'glömt' att informera skolan om detta. Fram till det här inträffade så var allt så bra, så. Enligt Henne. Notera att läraren förutom att tvinga barnet till att ge sig blåmärken också bestraffade det genom att utelämna det från klassens mellanmål. Nu har det hänt igen. (Ja, årtalet är 2008)

Häromdan skulle klassen på en utflykt/studiebesök. Alla fick följa med utom ett, för att 'h*n 'bråkade så mycket'. Gissa vem?

Jäpp. Det barn jag skriver om bestraffades återigen med uteslutning, om än icke med förhindrat näringsintag den här gången. H*n fick sköta sig själv en halvdag när klassen var på utflykt.

Jag saknar ord, och det lika bra är väl det. Föreställ er konstiga tecken som man såg i serietidningarna i stället för svordomar förr i världen.

Lök på laxen. Grädde på moset
Nu har den studierektor som (kanske?) har ett övergripande ansvar för lärarens framfart äntligen svarat på barnens pappas kontakt

Hej [********]
Anledningen till mitt sena svar är att jag varit sjuk och legat på sjukhus, inge vidare tillgång till datorer där.
Men i alla fall. Vi hade möte på måndagen efter den händelsen som vi talat om tidigare. Med på mötet var [Henne], personal från årskurs [*] årskus [1], jag, vår specialpedagog och min bitr. rektorskollega.
Vi talade lite om den händelsen som föranledde mötet men mest om hur vi, alla som är kring [barnet], än bättre kan stödja henne i att hanskas med sitt humör.
Det var ett möte i en positiv anda där alla var överens om att den enskilda händelsen var just en enstaka händelse i en annars mycket positiv utveckling för [barnet]
Som det heter i USA: Bullshit. En enskild extrem händelse, om än 'enstaka', är inte en dip i en utvecklingskurva. Förklara det här med att h*n inte fick mellanmål. Eller att h*n bestraffades med att inte få följa med när hela klassen åkte iväg? Eller det värsta: Läraren tvingade barnet till att misshandla sig själv som bestraffning.

Anmäl dom för h****te!
Gärna. Men då måste barnet kunna prata om saken med andra än sin pappa. Den enda i hela världen som h*n kan prata med om sånt.

Den enda i hela världen man kan lita på, typ.

<Update>Barnet går i ettan, skulle jag nog ha skrivit från början. Jag vill också påpeka att studierektor först 'var på kurs' och nu har 'legat på sjukhus'. Vad blir det nästa gång?</Update>