Det är inget fel på lagen...

Vi har ju blivit ganska luttrade under de här två åren, barnens pappa, deras farmor och jag. Pappan har behandlats som stryk av samhället, kan jag påstå utan att överdriva. Skruvar jag lite på det hela så kan jag möjligen sträcka mig till att han 'bara' ignorerades av Soc. Men han behandlades som värsta missdådaren av Tingsrätten för ett nackgrepp på ett av sina barn under ett bråk i familjen.

De flesta inblandade tjänstemän och jurister har varit kvinnor, och jag har fått hålla i mig hårt för att inte lägga ett genusperspektiv på det hela. Hoppas ni håller med om att jag har klarat mig från detta.

I dag skriver Anna Larsson i SvD om Michael Alonzo och hans bok, Ge aldrig upp, om sin historia och kamp för sonen. Hon resonerar också om män, fars dag och vårdnad. Hon sätter huvudet på spiken när det gäller lagen, tycker jag:

Det svenska rättssystemet är orättvist, menar Alonzo, för när domstolar dömer till enskild vårdnad går den i mer än 90 procent av fallen till mamman. Det har han rätt i. Men det är inte lagen det är fel på. Lagen gör ingen skillnad på mammor och pappor, lika lite som arbetsmarknadslagen gör skillnad på kvinnor och män...

...Det är tillämpningen som är problemet

Medhåll. Sen menar hon att 'vi alla är med och formar de förväntningar som finns på män och kvinnor och som sen förföljer oss ända in i rättsväsendet'. Det vet jag inte om jag kan hålla med om. Att rättsväsendet till mer än 90% dömer enskild vårdnad åt mamman anser jag nog beror mer på fördomar och okunskap hos den dömande maktens personal än något annat. Dessa fördomar och den okunskapen beror nog mycket på slentrian, slapphet och konformitet med det Polititiskt Korrekta. Hur många tjänstemän i en hierarki vågar sticka ut hakan?

Fördomar om män som socialt och emotionellt handikappade våldsbenägna läggs till fördomar om kvinnor som självuppoffrande, kärleksfulla och svaga men ändå starka varelser. Sen spelar det nog ingen större roll vad som framkommer eller sägs i rätten. Eller annorstädes:

Den vårdnadsutredning som gjordes målar upp skrämmande interiörer om lort, bortstötning av barnen samt fylla (på morgonen!) och fortsätter sedan med att rekommendera Henne enskild vårdnad utan att tackla problemen annat än med en rekommendation om att hjälpa mamman med Hemmahosare.

Men det vore trevligt om, som Anna Larsson skriver, man tillämpade lagar och förordningar könsneutralt och inte efter fördomar, konformitet och strävan efter det Politiskt Korrekta. Det blir väl när, som det heter, Pigs fly...


(When pigs fly??! )