I dag är jag mer sansad

Gårdagens postning blev lite väl dramatisk. Jag kände mig som en rättshaverist när jag läste den, så jag tog bort den. Men kontentan var denna:

Barnens mamma verkar ha påverkat kontaktpersonerna att inte ställa upp vid fler träffar med pappan. Alla tre har faktiskt kontaktat honom och gjort klart att han inte har med deras beslut att göra. Då är det ju bara Henne kvar. (Alla tre har också sagt att deras närvaro vid träffarna är överflödig)

Hon saboterade en ordinarie träff förra helgen, och lät även den som i stället skulle vara den här helgen gå i stöpet. Jag anar ett mönster:

Mamman tänker inte låta barnen få träffa sin pappa, trots att Tingsrätten har föranstaltat att han ska få göra detta. Fem timmar varannan helg, är budet.

Vi har också sett tydliga tecken på att Hon gör sitt bästa för att främja barnen från sin pappa. Ett av dem har till exempel redan saboterat en träff. Syndromet kallas PAS och är tyvärr inte vetenskapligt erkänt i alla läger. Det ni kan läsa om PAS och föräldraalienering i länkarna i högerspalten ser vi alltså mycket tydligt i Hennes agerande.

Hur Soc resonerar i ärendet vet vi förstås inte så mycket om. Men vi vet att de segar på det här med ny kontaktperson. En Viss Socialskreterare som har varit med från start och gjort i princip allt för Henne verkar fortfarande göra vad hon kan.

Nu ska pappan träffa en ny kontaktperson i veckan som kommer. Blir vederbörande godkänd av bägge föräldrarna, så blir det en träff nästa helg. Nyckeln här är att bägge föräldrarna ska godkänna en k-person...

Och Hon verkar jobba på som vanligt trots att hon är sjukskriven. Någon har anmält detta till Försäkringskassan, men vi ser än så länge inget resultat av detta. Hon arbetar som egenföretagare, kan man säga. Då är det lätt att trolla med redovisningen och svårt att påvisa att Hon visst har arbetsförmåga.

Vår oro för barnen kvarstår. De far illa både mentalt och fysiskt, har vi klart för oss. Vi vet via utkastet i vårdnadsutredningen att andra har reagerat på tillståndet i Hennes familj. Vi tror att Soc inte agerar i saken, trots att det finns anmälningar på Henne. Vem vet vad detta beror på. Tröghet, en slentrianmässig kvinnosyn eller bara ren och skär inkompetens?

Soc i vår stad ger vi just nu inte ett vitten för. Inte Henne heller.

Det är barnen och deras pappa som gäller för oss.

Maybe...

[Posten borttagen och ersatt av den här]

...den var för dålig

Mycket riktigt...

Det blir ingen träff med barnen den här helgen. På ett intrikat sätt har Hon saboterat möjligheten att ta igen den träff som uteblev förra helgen. Möjligen kan en påtaglig flathet och passivitet på Soc också spela in. Men ändå:

Hon jobbar på med ungarna för att de ska främja sig från fadern, det vågar jag påstå. Sånt kallas PAS, är blodigt allvar och går att läsa om i länkarna i högerspalten. Då är det en naturlig åtgärd för Henne att hålla dem undan från fadern så mycket det är möjligt.

Då blir barnen ensamma under Hennes propagandaparaply. Ingen mår bra av sånt.

Speciellt inte från en människa som Hon.

Ett klargörande

Jag har skrivit att den kontaktperson som har varit med vid de senaste månadernas träffar har sagt upp sig. Det var helt fel uppfattat av mig.

Kontakpersonen har avsagt sig arbetet med den här familjen och inget annat. Det låter ju inte så bra. Är pappan så svår? Icke.

Kontaktpersonen sade av sig samarbetet direkt efter den halvt förstörda senaste träffen. En liten tid senare ringde k-personen upp barnens pappa och var mycket noga med att få fram att det inte var för hans skull hon avbröt samarbetet.

Då är det bara en kvar...

En ketchupdag...

[Anmärkning: Den här posten är omskriven morgonen efter första publicering. Den är tydligare nu, hoppas jag]

Det har varit lugnt en tid på bloggen. Sen verkar allt hända på en gång. Vi tar det värsta först:

Trasiga skor
Pappan var förbi ett av barnens skola idag. På förekommen anledning ville han inte gå in på skolgården, men han pratade med barnet genom staketet och de höll hand genom detta som i värsta snyftarfilmen. Fröken (en ny) kom förbi, presenterade sig och pratade lite. Sen var det inget mer med det. Pappan är tydligen inte ovälkommen på skolgården numera, till skillnad från de dramatiska veckorna i våras. En observation: barnet hade samma trasiga och läckande skor som i den här snart en månad gamla rapporten. Trist.

Än värre
Barnet berättar att "allt är bra" och "Jo visst" om situationen där hemma. Pappan känner förstås sin avkomma väl och vet att det här är inte ett bra svar. På några följdfrågor framgår det att Hon allt som oftast tar hårda grepp och ryter mot barnet. Hårda grepp, förresten. Är inte det barnmisshandel? Iallafall är det sådant som Hon fick pappan dömd för.

Samma saker som mamman (Hon, Henne. Den här bloggens huvudperson) fick pappan dömd för i Tingsrätten håller Hon alltså själv på med. Ofta, enligt barnet.

Sen fick pappan ett prov på Hennes vanliga stil. Barnet uppgav nämligen att Hon hade sagt till barnet att

[Pappan] inte orkar mer än två timmar med dig.

I ljuset av att träffarna är fem timmar, faller Hennes svartmåleri på plats.

Två telefonsamtal
Pappan ringer först Soc, den person som var sjuk och därmed spolierade helgens träff. Vederbörande uttrycker först glädje över att han träffade barnen. -Que? Det blev ju ingen träff för att kontaktpersonen sade upp sig från det här uppdraget och du inte ordnade någon ny, svarade pappan. Svaret kom enligt mallen Dåligt Samvete 1A, första stycket:

Nu ska du inte använda den tonen. Det är faktiskt otrevligt.

Så talar en feg människa, enligt min uppfattning. Har man gjort bort sig så tar man på sig detta och står för det. Inte Soc, inte. Nåväl. Det andra samtalet gick till barnens mamma. Hon öppnade med något helt oväntat:

Försäkringskassan
Hon berättade för pappan att "dom bara skrattade när han ringde och anmälde Henne". Pappan, som inte hade anmält henne, lyssnade förstummad på fortsättningen. Den handlade om att Hon visst inte skulle arbeta ikväll. Nähä, tänkte pappan. Men han bytte ämne till något mer angeläget, barnen och nästa träff.

Helgen
Mamman, nu märkbart stressad, säger att barnens pappa har synts full på stan och därför inte kan anförtros barnen. Pappan har varit nykter i veckotal, kan jag berätta. Till skillnad från Henne, som vi faktiskt har en videoinspelning på där hon är märkbart onykter mitt på blanka eftermiddagen.

Pappan påpekar att det handlar om fem timmar mitt på dagen och att han inte behöver dricka när han träffar barnen. Sen fortsätter han med att fråga om utkastet till vårdnadsutredningen, som ju inte var helt positivt vad gäller Henne och hennes förmåga att ta hand om barnen. Svaret var stilenligt: Hon har inte haft tid att läsa några papper. Såklart. De var ju inte till hennes fördel...

Busshållplatsen
Senare mötte pappan Henne på väg till det Hon nu arbetar med i kväll. Stylad. Nya kläder. Ny iPod. Svindyra stövlar. Till skillnad från barnets skodon, verkade de regntäta. Hon blev märkbart stressad och beskyllde barnet för att ha skvallrat för pappan om att Hon skulle arbeta ikväll. Och om han gjorde något åt detta, så skulle Hon anmäla honom. För vad, är oklart.

Till att börja med var det inte barnens pappa som har pratat med Försäkringskassan om Hennes oanade arbetsförmåga under pågående sjukskrivning. Någon annan med kunskaper om Hennes nuvarande liv måste ha gjort det. En person som Hon drar lätt på sig fiender, så jag är inte förvånad över detta.

Pappan svarade lugnt på beskyllningen att det finns flera sätt att få information. [Internet, till exempel. Hon syns gärna på nätet och vet förstås att det är en viktig marknadsföringskanal, men är egentligen vare sig kunnig eller intresserad av annat än att klicka runt lite här och där. Jag har faktiskt sett henne stava fel på ordet "Google", av alla.]

Slutsats
Hon är helt klart stressad av Ovälkommen Uppmärksamhet, klär hellre sig själv än barnen och Hon jobbar på som vanligt trots att hon har Försäkringskassans uppmärksamhet på sig. Det skulle inte jag göra i Hennes läge. Inte heller skulle jag låta mina aktiviteter synas så väl som Hon gör.

Däremot skulle jag ekipera barnen innan jag stylade mig själv och köpte en iPod. Men, det är klart. Hon är ju sån...

I helgen, då?

Barnens pappa kämpar på. Efter kallduschen med det märkliga umgängessabotaget i helgen som var, så har han ringt runt och nu fått tag på en kontaktperson som kan vara med vid en eventuell träff i helgen som kommer.

Personen har varit med tidigare och vet att det inte behövs någon k-person vid träffarna, men både Hon och Soc kräver detta.

Soc, ja:
Den ordinarie kontaktpersonen sade upp sig [Update: från det här uppdraget] två veckor innan helgens träff gick om intet. Soc gjorde inget för att hitta en ny, vilket pappan nu alltså har fixat själv. Givetvis har en av våra absoluta favoriter, En Viss Socialsekreterare, roll i det hela. Genom att inte göra ett dugg. Inte ens ringa pappan och berätta om det uppkomna läget.

Den människan har varit med från start, i dagarna ett år sen, och hela tiden köpt Hennes stundom bisarra påståenden, respektive stöttat Henne på alla vis. Den andra socialsekreteraren som var med då har (på egen begäran?) kopplats bort från fallet och deras chef har tydligt visat skepticism mot Henne.

Nåväl:
Det är vad pappan anbelangar klart för en träff nu i helgen i stället. Om Hon saboterar den möjligheten också, så får pappan väl ta till domstol för att kunna träffa sina barn. Undras om Hon har tänkt så långt?

Ingen gagnas av sådant, men Hon är ju den hon är, så vete fåglarna vad som kommer att ske...

Fyndet på nätet

Det viktigaste först:
Genom att vägra pappan att träffa barnen utan kontaktperson, har Hon nu fått helgens träff inhiberad. Märkligt nog skulle pappan ha haft ungarna över natt lördag-söndag och kontaktpersonen varit med bara under de av Tingsrätten föranstaltade fem timmarna. Mer här. Men när det inte gick att uppbringa en k-person, så ställde Hon in. Hennes resonemang vet vi inget om, men det luktar jävelskap lång väg.

Annars
Vi har ju våra aningar om att Hon har tagit upp sin näringsverksamhet igen, trots pågående sjukskrivning. Ett inslag i detta skulle kunna ha varit den resa som Hon gjorde i början av Oktober när Hon var borta torsdag-måndag utan att närmare redogöra för destinationen. (Läs i arkivet för Oktober, i början av månaden) Resan var så angelägen för Henne att hon lät den förment farlige pappan ha barnen under tiden...

För övrigt hörde Hon inte av sig till barnen om deras välbefinnande under hela tiden, heller. Typiskt Henne. Nåväl:

Häromdan drog jag mig till minnes att Hon var iväg ungefär samma tid förra året på ett visst evenemang. Det var då Hon SMS-ade maken om hur billig spriten var där.

Tänk om..

Jäpp
Det var en smal sak att hitta förra årets evenemang på nätet. Där stod Hon till och med nämnd bland gästerna. Årets evenemang, då?

Jag bytte helt enkelt årtalet i länken i fråga till 2006 och mycket riktigt: Årets evenemang var exakt i tiden med Hennes resa. De bägge evenemangssidorna var för övrigt så gott som identiska i layout och upplägg. Programmet var sig mycket likt mellan 2005 och 06. Den enda väsentliga skillnaden fick mig att fundera.

Förra året stod alla de sex utländska gästerna på sidan med namn och allt. I år stod det bara "foreign guests". Kanske jag är lite väl konspiratorisk här, men tänk om Hon bad att få slippa sitt namn på sajten för att det inte skulle synas via nätet att Hon var på en ren arbetsresa under sin sjukskrivning?

F*n vet...

24-5=19

Ingen talmagik i dessa siffror. Bara Hennes logik. Häng med nu:

Ett:
Pappan har en av Tingsrätten stipulerad träff med barnen nu i helgen. Fem timmar varannan vecka. Det har gått så bra med träffarna hittills att alla tre inblandade kontakpersonerna anser att deras närvaro är överflödig. Deras chef har däremot sagt att en kontaktperson måste närvara vid träffarna, gissningsvis därför att Tingsrätten så har stipulerat.

Två:
Mamman, vår bloggs huvudperson, har i ett eller flera SMS (Barnens föräldrars vanligaste kommunikationsform) bett om "avlastning" till helgen. Han skulle ha ungarna i ett dygn lördag-söndag. Visst. Gärna.

Tre:
Den kontaktperson som har varit ordinarie de senaste 4-5 träffarna har sagt upp sig. UPDATE: från det här uppdraget.

Fyra:
Den sekreterare som organiserar sånt på Soc är sjuk. Ingen vet om det finns någon som kan rycka in i helgen.

Fem, det bisarra:
Hon har fått korn på detta och säger nu till Soc att Hon inte kan anförtro barnen till deras pappa om det inte är en kontakperson närvarande. Hon var "orolig" för barnen om det inte var någon med, ospecificerat vad det handlar om.

Vad i allsin dar?
Just det. Kontaktpersonen skulle ju närvara i fem timmar, medan Hon har bett pappan ha barnen i 24.

De övriga nitton timmarna, då?
Tydligen har Hon inga bekymmer för att något skulle inträffa under den tiden.

Jävlas Hon?
You bet, som det heter. Hon är ju sån...

Då gör vi ett nytt försök

Under en period hade vi en omröstning om Henne i spalten till höger. Halvt seriös, ska ni veta. Sen var det någon som fuskade och lade flera röster genom att gå runt den i och för sig enkla spärr mot multiröstning som finns i de här sammanhangen. (Hur man gör sånt? Det säger jag inte ;-) Då var det inte så kul längre. Men nu kör vi igen:

Röstetalen äro nu nollställda och alla som vill är välkomna att rösta på Hennes nya liv.

Annars
...kan vi konstatera att Hon öppet idkar sin näringsverksamhet igen. Hon har mage att annonsera till och med på nätet. Hur det går ihop med Hennes snart ettåriga sjukskrivning, vore det kul att höra Henne svara på. Det skulle nog tänja på till och med Hennes aktningsvärda verbala förmåga.

Sån är Hon...

Svenska Dagbladet -en uppföljning

Häromdagen kommenterade jag en artikel på Svenskans Brännpunkt där ett fall beskrevs som att en kvinna kunde gråta sig fram till att få in mannen på ett flerårigt fängeslestraff uten egentlig bevisning. Lite tillspetsat, men så gick den ialla fall.

I dagens SvD kommenterar, eller ska man säga bemöter, den aktuella åklagaren Gunilla Sandbom saken. Svaret står ute i högerspalten på sidan och finns inte som direkt länk. Men laddar man hem sidan i PDF-format, så står hennes svar att läsa i högermarginalen. Åklagaren skriver förstås så här:

Jag ser ingen mening med att bemöta Johan Liljenbergs skildring av hustruns roll annat än att säga att både jag och polisen har uppfattat henne som trovärdig

Överheten talar. Det här med att en av sönerna erkände att han pressades av mamman att ljuga tar Gunilla Sandbom (förstås) inte upp direkt, men hon skriver så här:

Målet innehåller dessutom bevisning utöver sönernas utsagor som styrker hennes berättelse.

Lika förstås inget om vad detta skulle kunna vara. Vidare:

Liljenbergs misstro mot hustrun vilar delvis på ett uttalande om att hon kan få sin man i fängelse hur lätt som helst. Om hustrun verkligen har yttrat dessa ord vet vi inte.

Näe. Men Sandbom et consortes "vet" ju att kvinnan är trovärdig. Liljenberg har hittat på detta, står det faktiskt att läsa mellan raderna. Sen kommer Sandbom med sin slutkläm:

Vad vi vet är att en kvinna som i åratal har misshandlats, hotats, ofredats och våldtagits av sin make, och som plötsligt känner att hon inte längre står ut, faktiskt kan få sin man i fängelse – om än inte hur lätt som helst.

Hon hade kanske lite bråttom där, åklagaren. Inte ett ord om att hustrun inledde med att lägga beslag på en tipsvinst på en miljon, eller att HD faktiskt strök det där med våldtäkt när ärendet kom dit. Jag skulle vilja vända på Sandboms slutkläm:

Vad vi vet är att en kvinna som uppger att hon hotats, ofredats och våldtagits av sim make, och som plötsligt känner att hon hellre står ut med hans pengar, faktiskt kan få sin man i fängelse - lätt som en plätt.

Att åklgare Sandbom i sin replik på artikeln helt utelämnar faktum att HD underkände våldtäktsbiten säger mycket om åklagare Sandbom, tycker jag.

Tongångarna
i kommentarerna till den första artikeln är ganska engagerade, kan man lugnt påstå. Jag får också intrycket att vår rättskipning inte längre är helt förutsättningslös när det gäller våld, vare sig det är påstått eller faktiskt, mot kvinnor.

Vi har ju erfarenhet av en rättegång och dom mot barnens pappa, där det vi kan fråga oss är om det var samma rättegång som det handlade om när vi sedan läste domen och domskälen. I princip allt som Hon kom med köptes reservationslöst av rätten. Tingsrätten till och med hjälpte till med att bortförklara Hennes motsägelser.

F*n vet om inte till och med åklagaren blev överraskad av den domen.

Låt mig få avluta med att citera ur en av kommentarna till den första artikeln i SvD:

Dock, är det alldeles klart så att alltför många verkliga våldtäktsmän går fria - men priset för sänkta beviskrav är fruktansvärt.

Det är det...

Vårdnadsutredningsremissen -vilken läsning!

Barnens pappa har fått vårdnadsutredarens utkast. Dock bara de delar som han själv står för, alltså de samtal som pappan har haft med utredaren.

Emellertid
Utskicket börjar med en övergripande skildring av situationen. Jag misstänker att det inte riktigt var meningen att denna skulle med i utskicket till barnens pappa. Till att börja med har utredaren talat med inte mindre än femton personer, utpekade med namn och allt. Till och med den lille bodyguarden, barnens självutnämde älskling. (Undra på att barnens farmor och jag inte fick vara med). 15 pers!

Sen:
Finns det en rubrik: BARNENS SLÄKTINGAR OCH ANDRA ANHÖRIGA. Där står det bland annat så här:

Den kontakt som familjen tidigare har haft med släktingar har enligt [Henne] upphört och hon vet inte varför

Vi vet, kan jag meddela utredaren om du nu läser detta.

Därpå följer en dragning av händelseförloppet, som avlutas med att

Hon fick en instas från Soc i form av kontaktperson 13 timmar i veckan, samt uppföljninssamtal i syfte att bedöma moderns och barnens behov av fortsatta insatser i avvaktan på tingsrättens dom

Barnflicka och Bodyguard i månader. Sedan kommer något vi inte ens hade vågat att spekulera i:

I maj anmälde resurspersonen oro till socialtjänsten att det var rörigt hemma hos modern och att hon periodvis hade svårt att räcka till för barnen. I augusti gjordes en en anmälan av en privatperson som kontaktade socialtjänsten utifrån oro för hur barnen hade det. Privatpersonen var särskilt orolig för [ett av barnen] för att h*n inte skulle ha tillräcklig tillsyn och att allt inte står rätt till i hemmet

...skönt att veta att vi inte var ensamma om den åsikten.

Det här var mindre överraskande:

Kontaktpersonen anmälde att modern kommit hem berusad och att hon skulle behöva stöd och struktur i det vardagliga rutinerna

Behöva stöd. Det vet vi att Hon bokstavligen har behövt mer än en gång. Nåväl. Det sista stycket i sammanfattningen är i mitt tycke lysande:

Utredaren bedömer att modern skulle vara behjälpt av någon form av familjepedagogik i hemmet

Med andra ord: Hon kan inte ta hand om sina egna barn...

I övrigt
...så redogjorde utredaren sakligt och i det hela korrekt för pappans bild av det hela. Om det räcker, lär vi bli varse.

Hon är tydligen inte ensam

En rubrik i dagens SvD fångade vårt intresse:

Jag kan få dig i fängelse hur lätt som helst

Den liknar nämligen rätt mycket som Hon har sagt till barnens pappa medan äktenskapet brast i fogarna. Artikeln är skriven av Johan Liljenberg, överläkare i Huddinge. Den är ett inlägg på Brännpunkt och handlar om att domstolarna, ända upp till HD, mer eller mindre slentrianmässigt dömer efter kvinnans utsaga, även om det saknas stödbevisning. Därför behöver vi en fristående resningskomission, skriver Liljenberg.

Ur artikeln:

"Jag kan få dig insatt i fängelse hur lätt som helst", sa hon och gick till polisen och grät så det skvalade. Poliserna föll pladask och hämtade Lars direkt på arbetet

Polisen tipsade till och med kvinnan om det här med våldtäkt i äktenskapet. Killen hade därefter inte en chans. Hans fru PAS-ade barnen att vittna om icke-händelser, grät i rättegångarna ända upp i HD och han sitter nu inne på två år för en påstådd misshandel. (HD underkände en närmast bisarr våldtäktsanklagelse). I fängelset fick han post:

...ett brev från sonen där han är djupt ångerfull för att han ljugit i förhören och berättar att modern fått honom till detta genom att tjata i timmar om vad han skulle säga

Typiskt PAS-beteende. Och vad vi tror att Hon har utsatt sina barn för.

En scen
Barnens farmor drog sig till minnes en sak från rättegången: När berättelsen i ett videoförhör med ett av de "misshandlade" barnen närmade sig ett visst ögonlick, lutade sig barnens pappa mot sitt juridiska ombud och viskade att nu kommer Hon snart att börja gråta. Mycket riktigt.

Barnet berättade om något och Hon både snyftade och hulkade. Tillräckligt för att alla i salen skulle få budskapet, men inte så mycket att det störde.

Pappan dömdes sedan till villkorligt och helt osannolika skadestånd enbart på Hennes osammanhängande och ständigt ändrade berättelser. Liksom fallet i artikeln, var det kvinnlig majoritet i rätten också här. Inga fler kommentarer om detta.

Hela artikeln finns att läsa här. Smärtsam läsning för oss, lik det som pågår i vår närmiljö...

Vårdnadsutredningen dröjer

Pappan har fått veta att resultatet av vårdnadsutredningen dröjer några veckor. Vårdnadsutredaren säger att det beror på att det är så många inblandade att prata med, men vi spekulerar ju förstås i att de väntar på att domen i misshandelsmålet ska vinna laga kraft.

Det blir i så fall inte till pappans fördel. Han ska iallafall (liksom Henne) få en preliminär version för kommentar om någon vecka eller två.

För övrigt
Pappan har ett nätverk som ställer upp för honom. Barnens mamma har inget alls, hon har till och med brutit med sin släkt. Vi, barnens farmor och jag, trodde nog att samtal med närstående ingick i en vårdnandsutredning. Men icke. Vi får inte vara med. Trist...

Umgängessabotage

Jag kan inte kalla det som hände igår för något annat. Nej, det var inte Hon som konstrade. Det var det äldsta barnet. Pappan hade en femtimmarsträff med barnen och den här gången var de i badhuset. Allt gick bra ett par timmar. Sen hände det.

Det äldsta barnet avbröt leken i badet och förklarade att det skulle hem. Basta. Pappan suckade och tog dem till fiket, trots att de andra barnen ville fortsätta i badet.

Kidnappad!
Barnet ombads att ta hänsyn till de andra i sällskapet, men nej. Det skulle hem! Pappan drog på det hela, och då klargjorde barnet för en funktionär på badet att det var kidnappat av sin pappa. Funktionären kallade förstås på förstärkning och snart stog pappan där med ett antal vakter omkring sig. Hur nära det var att polis tillkallades vet jag inte, men det stod omsider klart för personalen att det inte var frågan om en kidnappning.

Till slut sattes barnet på bussen och de andra tillbringade därpå en givande stund i en leksaksbutik. Det trilskande barnet insåg för sent att det inte skulle bli någon present för egen del, så det blev en rätt snopen hemfärd.

Sedan träffen var över och alla hade kommit hem, så ringde det äldsta barnet upp pappan och skällde ut honom för det inträffade och för att inte ha fått någon present. Gissningsvis med en belåten mamma som påskyndare. Hon har en roll i det här...

Vad står på? Bara ett av barnen konstrar?
Jäpp. Och det har hänt förut. Jag har en teori. Hon har tidigare visat tecken på det som kallas PAS, Parental Alienation Syndrome. I korthet handlar detta om att barnen ska fjärmas från sin pappa. Och Hon har lyckats med det äldsta, som alltså verkar ha tagit ställning för Henne i konflikten mellan föräldrarna. Läs om PAS i länkarna här till höger. En bra artikel i DN från mars 2003 står att läsa här.

Historik
Fram till i våras någon gång var barnet helt normalt. Sedan kom en omsvängning, som vi faktiskt kan låsa (tidsmässigt iallafall) till en händelse då pappan stötte på det aktuella barnet på stan. Det var en glädjestund, ska ni veta.

Det var också under ett skede i separationsprocessen då Hon fullkomligt brann av hat till barnens pappa. Han skulle tillintetgöras och inget nådigt fick sägas om honom. Det var i samma veva som Hon fantiserade ihop ett besöksförbud på pappan gentemot barnen och började ringa 112 om detta.

Då måste det överlyckliga barnets hemkomst ha väckt en vulkan. Förhoppningsvis fick barnet i fråga inte direkt stryk, men vi vet att Hon har örfilar i sin arsenal...

Mamman är också en ihärdig och påstridig typ, det vet alla som har haft med Henne att göra. Då är det inte så konstigt att barnet har konverterat till Hennes lära. Det här med kidnappningen vittnar om en i sanning nitisk konvertit.

Vi, för vår del, anser att barnet behöver hjälp. Snarast. Barnet mår inte bra. Det är inte längre samma människa som för mindre än ett år sedan. Pappan ska kontakta Soc om detta och ett par andra saker vi inte kan skriva om här. Hoppas att någon ingriper.

Mamman lär inte göra det...

Mamma är inte hemma i kväll

Hon är iväg på en "aktivitet", kan man säga.
Vi såg faktiskt en annons i tidningen. Vi Googlade lite på den informationen. Barnens pappa ringde hem till barnen, Hon svarade och lät honom prata med ett av barnen.

Två barnvakter
Barnet berättade att i kväll hade barnen två barnvakter, "en pojke och en flicka", som de inte hade träffat förut. Mamma är inte hemma.

Då ringer ni förstås upp barnen och pratar lite, eller?
Det gick en gång. Nu har Hon lärt sig att utelåsa olämpliga uppringningar. Hon har ställt om hemtelefonen till sin mobil. Där möter röstbrevlådan. Förhoppningsvis har barnvakterna andra medel att nå Henne.

Mamma har annonserat
Vi såg Hennes namn i en annons. Hon ställer i kväll upp i ett sammanhang som man definitivt inte finns i om man är sjukskriven med nedsatt arbetsförmåga. I Hennes fall 100%.

Men att skylta med sina förehavanden i lokalpressen och på nätet (Nätet!) kan Hon inte låta bli. Särskilt begåvat är det inte att göra så när man är sjukskriven för bland annat koncentrationsstörningar och svårigheter att ta initiativ.

Men, det är klart, Sån ärHon...

Soc ändrar sig -igen

I helgen är det dags för ännu en träff med barnen. Pappan får ju träffa dem fem timmar varannan helg enligt ett utslag från Tingsrätten. Detta i närvaro av en kontaktperson.

Förra träffen, för fjorton dagar sen, uppstod en egendomlig situation. Mamman, den här bloggens Hon, var nämligen bortrest och lät då pappan ha barnen hela helgen, med början från torsdagen i ett par fall. Plikttroget dök kontaktpersonen ändå upp och närvarade uner fem av de 72 timmarna.

Då fick vi veta att det här var sista gången med kontaktperson. Bägge de kontaktpersoner som har varit med sen träffverksamheten drog igång i somras anser att deras närvaro är obefogad. De har givetvis rapporterat detta uppåt i näringskedjan.

Chefen säger till
Nu har vi fått veta att en kontaktperson ändå måste närvara vid träffarna. Det är en chef på Soc som har bestämt saken. Det innebär en mer komplicerad pusselläggning då kontaktpersonerna har mycket att göra, särskilt på helgerna, och annars ett lugnt och fint pass för kontaktpersonen.

Dumhet och byråkrati?
Nja. Jag tror snarare att chefen anser att rättens utslag ska följas till punkt och pricka. Annat kanske vore ju domstolstrots eller något.

Tror faktiskt att jag skulle göra likadant i den chefens läge, med tanke på vem som lurar i kulisserna och är kapabel till i princip vilka beskyllningar som helst...

Var vi på samma rättegång?

Lite kul i all bedrövelse:
Barnens pappa träffade i dag sitt ombud för ett snack om domen i misshandelsrättegången och vad det innebär. De gick igenom materialet tillsammans. Vet ni vad?

Ombudet använde exakt samma formulering som vi!

Var vi på samma rättegång?

Läs om rättegången här och här. Domen här och mina enögda kommentarer här.

Många länkar är det, mycket läsning blir det och ni ska veta att mera läsning blir det.

Tyvärr

Belastningsregistertjafs

Den här postningen är ganska tjafsig, jag vet. Men jag behöver få ur mig det här. De som är lagda åt rättshaveristhållet är väl de enda som rekommenderas att läsa vidare:

En i omvärldens ögon förmodligen helt vanlig och obetydlig rättegång är över. Läs om domen här, rättegången del 1 här, och del 2 här. Mina kommentarer till de lite märkliga domskälen här. För oss och framför allt barnen är rättegången emellertid mycket viktig. Den kommande vårdnadsdomen om barnen och den pågående vårdnadsutredningen påverkas ju av utslaget.

En sak som jag retade mig på var att det dök upp två punkter i pappans belastningsregister mellan förhandling och dom. Felaktiga var de också. Vad hade hänt?

Barnens pappa gick till polisen
På stationen bad han att få ut sitt belastningsregister. -Visst, kom svaret. Skriv på här så har du det om någon vecka. Pappan var emellertid lite otålig, så han snackade till sig att de läste upp det från sina skärmar. Kanske ett procedurfel, men de läste ändå. Förvånat kunde de se de två spökande punkterna, eftersom de inte borde finnas där:

På skärmen stod det om två förelägganden om besöksförbud gentemot Henne respektive Hamstermannen. Inget om överträdande. Pappan hade inte begått något brottsligt eftersom han inte hade överträtt besöksförbuden i fråga vid något tillfälle.

Nyckelordet när det gäller belastningsregistret är påföljd. I texterna:

Belastningsregistret innehåller uppgifter om den som har ålagts påföljd för brott

Tingsrätten skrev mycket riktigt inget om överträdande i domskälen, den bara hängde ut dem som vore det två påföljder. Infamt.

Vid förhandlingen måste rättens ordförande ha sett att två punkterna var fel och tagit bort dem från sin dragning eftersom de ju inte är relevanta. Den som sen skrev protokollet gjorde tydligen en annan tolkning. Pappan hängs ut som om han hade överträtt två besöksförbud (Det på Henne var ömsesdigt och borde väl då finnas i Hennes belastningsregister?)

Har barnens pappa någon som inte gillar honom på Tingsrättens kansli? Det skulle kanske förklara en del...

Domskälen i misshandelsmålet

Rätten gick alltså helt på åklagarens linje. Barnens pappa fälldes på alla åtalspunkter. Åklagaren yrkade på villkorligt, men garderade sig i slupläderingen för en mildare dom och yrkade på "kraftiga böter" i så fall. Det var en onödig gardering, kan man säga. Teamet [Hon] och Fina Advokatbyrån kammade hem full pott och lite till med rättens entusiastiska bistånd:

Var vi på samma rättegång?
Domskälen innehåller ett referat av förhandlingarna som innhåller mängder av små och stora fel. Det märkliga är att alla fel går åt samma håll. Mot barnens pappa. Det finns inte utrymme att ta med alla felen här, listan skulle bli alldeles för lång och bloggen oläsbart tjafsig. Vi tar några av de mer allvarliga felen:

Sjukskrivningen
Hon hade gått på a-kassa till i början på oktober 2005, då Hon sjukskrev sig i stället. I rätten kallas en förlängning av den sjukskrivningen i december för en ny sådan och att den var en följd av makens ringa misshandel. (Hon ljög alltså när hon sade att hon hade arbetat heltid fram till dess) Sjukintyget sade inget om att makens beteende orsakade Hennes symptom, men rätten skriver att så är fallet. Det senaste sjukintyget, från en psykiatriker maj i år, innehåller en formulering om att misshandeln möjligen kan ha orsakat Hennes symptom. Den skrivningen är förstås borta ur protokollen. Den passar ju inte i bilden.

Misshandel och spår därav
Tingsrätten skriver att Hon föll omkull av en knuff. Det var den knuff som det käbblades om i förhandlingen där Hon "föll bakåt, men inte omkull" mot en vägg. Den surrealistiska beskrivningen av ett läge som kräver att barnens pappa har tre händer finns kvar.

Motsägelserna
Pappans ombud beslog henne med ett antal motsägelser och även att Hennes skildring av det inträffade har blivit värre med tiden. I polisförhören var det inte mycket som stämde med Hennes berättelse i Tingsrätten. Helt okej, verkar rätten tycka.

Även om hon inför tingsrätten i vissa delar lämnat en mer utförlig berättelse än i polisförhör har det inte framkommit att hon lämnat olikartade uppgifter under förundersökningen och inför tingsrätten eller att hon lämnat uppgifter som visat sig oriktiga.

Vidare:

Mot bakgrund av det ovan anförda anser tingsrätten att [Hon] har gjort ett mycket trovärdigt intryck

Så enkelt bagatelliserar man bort hennes skildring inför polisen, en skildring som låg händelserna mycket närmare i tiden än de versioner som lämnades i förhandlingen.

Porslinskrossningen
Hamstermannen sade i sitt vittnesmål att Hon berättade att barnens pappa hade kastat porslin den aktuella kvällen. Detta hade Hon inte sagt något om. Ett av barnen hade sagt att pappan tidigare hade kastat porslin i diskhon. Tingsrätten skriver om detta att pappan även har kastat porslin i en formulering som om det skedde den kvällen och mot Henne.

Friseringen av Belastningsregistret. Ett fall för JO?
I avslutningen av förhandlingen läste rättens ordförande upp pappans straffregister, som folk kallar belastningsregistret. Inte tomt, men blygsamt. Två punkter. Nu skriver tingsrätten plötsligt att pappan har fyra punkter. Anmärkningsvärt med tanke på att vare sig rättens ordförande eller den person som har gjort personundersökningen hade något om detta.

De två senaste avsnitten avser besöksförbud mot [Henne] och [Hamstermannen].

En ren osanning. Någon på Tingsrätten har bara lagt till uppgifterna, anser jag. Det är mindre troligt att själva registret har uppdaterats fem(!) månader retroaktivt. Och detta med icke-existerande beslut. Inte helt rätt skrivet, där. Jag bringar lite klarhet i saken här.

Hon har i och för sig många gånger anmält pappan för brott mot påhittade (Hon är sån) besöksförbud. Vid ett par tillfällen har Hon faktiskt lyckats tubba polisen att ta hand om barnens pappa trots att det inte har funnits något i deras register. Se i arkivlänken för maj månad.

Vad ska man tro?
Pappans juridiska ombud, liksom förmodligen många andra jurister, har sagt att man iband tappar tron på vårt rättssamhälle. Vad pappan, barnens farmor och jag anbelangar ser det här ut att vara ett sådant tillfälle...

Domen i misshandelsmålet

Som den värsta murvel hängde jag på låset och hade domen i min hand bara minuter efter att den kungjordes. Rättegången skedde i två omgångar. Läs om del 1 här, och del 2 här.

Dyster läsning
Påföljden blev villkorlig dom, 75 timmars samhällstjänst. Skadeståndsanspråken halverades nästan. Hon, målsägaren, tilldömdes 15.000:- för sveda och värk samt 20.000:- för "kränkningar". Barnens målsägarbiträde hade yrkat 8.000:- per barn. Tingsrätten tilldömde dem 5.000:- var i skadestånd.

Man påpekade också att det hade blivit två månaders fängelse för barnens pappa om det inte hade varit för att personutredningen på honom förordade just samhällstjänst i händelse av fällande dom.

Med tanke på att SSU-s Anna Sjödin tilldömdes att betala "enbart" femtusen för sin kränkning av vakten på Crazy Horse, så tycker i allafall jag att beloppen är oanständiga. Tittar man i brottsoffermyndighetens referatsamling, så är det här rekord i sammanhanget.

Sen läste vi domskälen och tog oss för pannan. Mer följer...

Pappan läser förstås Hennes nya liv

..och har mycket sällan åsikter om det vi skriver. Vi har fria händer att skildra det som pågår och han uppskattar att det skeende vi tar del av kommer ut i den här formen.

Därför blev jag lite nervös när han ringde och hade synpunkter på gårdagens postning. Vad hade jag skrivit fel om? Var det något olämpligt i den?

Icke. Han hade bara en komplettering till det jag skrev: Mammans matpengar gick nästan oavkortat till barnen. Orsak: Indragna respektive halverade månadspengar.

När famlijen var hel, fick barnen i princip den vecko- respektive månadspeng som vanligen rekommenderas. Av en ren slump fick pappan i helgen vetskap om barnens försämrade villkor. Då såg han till att barnen åtminstonde den här månaden fick den peng de var vana vid.

Sån är han.

Sån är Hon.

Eftertankar...

Det var ju några bra dagar som pappan fick med sina barn. Han avslutade med få dem till skola och Dagis i går morse. Punktligt. Detta är tydligen så ovanligt att ett barn anmärkte på saken. "Vi kommer nästan alltid för sent", fick pappan höra. Inget vidare av Henne att nonchalera lämningstiderna, tycker jag.

Det är lite mer som inte är så vidare av Henne, tycker jag. Det viktigaste var att mycket av den harmoni och sammanhållning som jag sett i gruppen under åren är borta. En hel del kan ju förklaras av den ständiga kampen om pappans uppmärksamhet, men ändå. Jag såg och hörde saker som jag aldrig upplevt i det gänget förut. Lite obehagligt var det emellanåt.

Hygienen. Många barn får för sig att de inte behöver tvål och vatten. Men det är nog inte många föräldrar som låter detta läge bestå. Utom Henne. Ett av barnen var, på ren svenska, skitigt. Barnet i fråga ansåg sig inte behöva tvål och vatten. Pappan fick ner ungen i badkaret i lördags och upp kom ett rent barn. Så när som på håret. Där var det råvägran. På gränsen till äckligt i mina ögon. Bryr Hon sig om sånt? Tydligen inte.

Trasiga skor. Jäpp. Somligt barn gick med trasiga skor, som läckte in vatten och fick strumporna att lukta som ett gammalt campingtält. Mamman tycker tydligen att det inte är en stor sak. Barnen bar mest ärvda kläder, noterade vi. De var mycket mer välklädda förut.

Skolväska saknas. Ett av barnen var utan skolväska. Förmodligen det enda i sin klass och kanske i hela skolan. Pappan, som egentligen inte vill spara pengar åt Henne genom att klä barnen, kände sig ändå nödsakad att bidraga med en rygga med hållare för vattenflaska så att barnet nu är up to date med sina kamrater.

En bagatell i sammanhanget kanske, men något som är mycket talande för Henne: Pappan hade ju barnen redan från i torsdags i ett par fall, och från i fredags hela gänget. Då blir maten en utgift.

Räknar man om Hennes olika bidrag för barnen till en summa per barn och dygn, så pratar vi om mer än dubbla det belopp som mamman skickade med i matpengar. Hon sade att barnflickan skulle ta med sig en stor matkasse åt barnen under helgen.

Barnflickan hade inte ens hört talas om detta.

Sån är Hon...

Update kl 1430:
Kom att tänka på en sak: Hon var bortrest i fem dagar. Tror ni att Hon ringde pappan och kollade läget någon endaste gång? Eller ringde och pratade med barnen om hur de hade det?

Icke. Hon hörde inte av sig till någon inblandad den här tiden. Det går visserligen att se saken som om Hon hade förtroende för pappan, men det gör inte jag. Jag ser det som en indikation på hur mycket Hon egentligen bryr sig om barnen...

Ironiskt är bara förnamnet...

IGÅR fick vi veta att Soc inte längre kommer att ha en kontaktperson med när pappan får träffa sina barn fem timmar varannan vecka. Orsaken är att mamman faktiskt har anförtrott pappan att ha hand om barnen i flera dagar, och dels att träffarna går bra. Kontaktpersonerna i den verksamheten har tyvärr annat att göra än att övervaka positiva träffar.

Idag kom ett brev från Hovrätten. Pappan och hans juridiska ombud hade överklagat femtimmarsbeslutet. Svaret på överklagan kom alltså dagen efter vi hade fått veta att Soc hade "larmat av" pappan. Vad skrev då Hovrätten om detta?

Vad [pappan] har anfört utgör inte skäl för att för närvarande ändra Tingsrättens interimistiska beslut. Hovrätten lämnar därför överklagandet utan bifall

Jäpp. Skratta eller gråta?

Skratta
Mamman har, vad jag förstår, diskvalificerat hela sitt upplägg hos Soc genom sitt agerande i den här historien. Soc vet nu att Hon har kommit med ren gallimatias om pappan och hans relation med barnen.

Gråta
Hovrättens utslag var mer eller mindre det vi väntade oss. Rätten har bara papper, skrivelser och utsagor att gå på. Det här nog bara bara ett i den flod av ärenden de förmodligen lever med.

Hovrätten gick på statistiken, liksom så många andra aktörer i den här historien: Pappan är definitionsmässigt Den Onde i konflikten. Så många andra fäder är det ju.

Att det här inte är en historia som alla andra har de inte bergripit.

Trist är bara förnamnet.

Folksamling

Ännu en skitlång postning som strider mot allt vad bloggkonvenans heter, jag vet. Men bloggen som ni läser är ett sätt att dokumentera förloppet för barnen när dammet har lagt sig och de har växt upp. Hav fördrag:

Som jag spekulerade igår, så blev det så att alla var på plats i pappans lägenhet samtidigt. Nästan, iallafall. Pappans farmor hade förkylningsförhinder. Annars var barnens farmor och jag där när kontaktpersonen kom, och sen kom också den som leder vårdnadsutredningen.

Det är i och för sig inte pappans förtjänst, men hans 2½:a är en i princip optimalt planerad lägenhet. Det är fullt möjligt att ha alla barnen där om man tänker till, och det har han gjort. Vårdnadsutredningsledaren var storligen imponerad av hans sätt att ta vara på ytor, vinklar och vrår. Och att pappan hade sett till att ta med sig leksaker och annat från bodelningen, så att barnen inte satt och glodde i en vägg eller på TV-n. (Vilket Hon förmodligen hade aviserat)

Bredbandet visade sig vara smalband igår. Det tog alldeles för lång tid att komma in i spelen på Cartoon. Pappan ringde kundtjänst och en omstart senare hade han bättre fart (och högre kostnad. ("Det får man ta")) på abbonnemanget.

Det är söndag idag, och barnen har varit där med början (en del av skaran) redan i torsdags. Alla var på plats i fredags, och i morgon bitti tar pappan dem till skola och dagis. Sen tar mamman, denna bloggs Hon, över barnen igen. Hon har varit på en (arbets?)resa några dar och kunde bara inte ordna passning utan pappans hjälp.

Jag körde hela gänget till bion en bit bort igår. Bilåkning finns inte i barnens vardag, så bara det var kul. Liksom min GPS, som jag dagen till ära lät prata om väganvisningarna på danska av alla språk. Stenkul. Under färden hem föll lite information ut:

Ett av barnen behöver särskild uppmärksamhet i skolan av en anledning vi inte ska gå in på här. Denna uppmärksamhet fanns i våras men inte längre. -Varför? [Axelryckning] -Därför.

Från andra håll vet jag att denna typ av omsorg är en kostnad som många skolledare skyggar inför. Och att barnets skolledare inte är vare sig handlingskraftig, självständig eller stark vet vi sen tidigare. Titta bara i arkiven för mars-maj i spalten till höger, så får ni se.

Trist att höra. Det handlar om resten av barnets liv och om en omsorg som kan underlätta detta väsentligt. Vad gör mamman i ärendet? Ingenting, vad jag kan förstå...

Ringrost
Det var i julhelgen 2005 som pappan hade hand om allihopa senast. Han håller med om att det är ansträngande, men det går bra. Det var ju inte precis igår han hade hand om hela gänget. Barnens interna relationer är annorlunda, märkte han. Liksom att deras interna konflikter kunde yttra sig ganska hårt. (Inte slagsmål, men ändå. Tuffare, helt klart. Råare tongångar) De inbördes konstellationerna var annorlunda.

Uppfostrar dom sig själva?
Vi såg och hörde en del saker som förvånade oss. Så här var dom inte förut. Barnen har levt under Hennes regim sedan nyår, tio månader nu. Hur hanterar hon dem egentligen? Jag drog en replik från ett tidigare möte till minnes:

Mamma bara jobbar

Jobbar? Hon är ju sjukskriven. Nåväl: Barnen verkar ha ett enormt fysiskt kontaktbehov. Särskilt de yngre. Plåster är bara förnamnet när de håller på. Ett rejält bråk visade sig handla om att ett barn tyckte att pappan ägnade sig mer om ett syskon. Barnet i fråga blockerade mycket riktigt sitt syskon från pappan medelst handgripligheter.

Barnen bråkar om fysisk kontakt! Jag baxnar och mår sedan lite illa, faktiskt. Hur mycket fysisk känsla och närvaro får de i Hennes nya liv? Man börjar verkligen undra.

Sista gången
Vi tyckte att det var lite märkligt att kontaktpersonen skulle närvara i fem timmar under en helg på med 72 timmar med barnen. Det tyckte kontaktpersonen också. Vi fick veta att det här var pappans sista träff med barnen med en kontaktperson. Dels hade det ju gått så bra alla gånger, och dels hade Hon ju anförtrott barnen åt pappan för en hel helg, och det hade också gått bra.

Vårdnadsutredningsledaren
...gav ett gott intryck på mig. Inget stelt observerande här, inte. Deltaga var ledordet. Plus lite snack med pappan som berättade om sin planering och och allt annat han hade gjort för barnen. Själva antydde vi lite diskret att vi hade satsat på en bil med lite fler säten för pappans och barnens skull, vilket förhoppningsvis gick in. Mamman har nämligen ingen som bryr sig om henne, har Hon sagt. Och vi har ingen anledning att tvivla på detta.

V-ledaren är nu förhoppningsvis på det klara med att pappan, till skillnad från Henne, har ett nätverk till stöd. Ekonomiskt, javisst. Det är inget att hymla om. Men också med konkreta och praktiska saker ställer vi upp på. Transporter och dansktalande GPS-er till exempel...

Ett sista gnäll i en alldeles för lång postning
Vi har suttit i Tingsrätten och hört Henne uttrycka "stor oro" för barnen under de tilfällen förra hösten som Hon lät pappan ensam ha barnen. Tror ni att Hennes "stora oro" fick Henne att ringa eller SMS-sa (snål är Hon) om läget under de här dagarna?

Rätt gissat.

Hon har inte hört av sig. Kanske Hon hade annat för sig. Det tror jag.

Skit samma.

Sån är Hon...

Tingsrätten

...har ju föranstaltat att pappan får träffa barnen fem timmar varannan vecka under en kontaktpersons vakande öga. En sådan träff stod på tur i dag, men pappan har ju barnen hela helgen. Pappan pratade med kontaktpersonen och Soc om detta i veckan. Då kom de fram till att någon kontaktinsats inte behövdes. Mamman, den här bloggens huvudperson, hade ju godvilligt och på eget initiativ låtit pappan ha hand om barnen över helgen. Hon är på en (arbets?)resa. Emellertid:

Tingsrätters utslag är dock till för att följas. Så när detta kom uppåt i näringskedjan på Soc, beslöts det att en kontaktperson ändå skulle göra de fem timmarna. Så blir det.

Under morgondagen, oklart när, kommer alltså den kontaktperson som varit med den senaste tiden att sluta upp hos pappan och barnen. Samma kontaktperson som har sagt

Du behöver ju ingen kontaktperson

om det här ärendet. Vidare kommer tydligen också den som leder vårdnadsutredningen att infinna sig i morgon för lite förstahandsinformation om stämningen mellan pappan och barnen.

Vidare har pappans farmor med sambo aviserat besök, och barnens farmor och jag kommer förstås också att vara där.

Tänk om alla kommer på en gång? Pappan har en 2½ på kanske 55 kvadrat. Trångt blir det.

Men ändå. Soc får tillfälle att bilda sig en egen uppfattning som radikalt skiljer sig från Hennes pågående svartmålningar och, framförallt, de kommer att se att pappan har ett nätverk som stöder och hjälper till i smått och stort.

Mammans nätverk är obefintligt, har hon utan omsvep berättat i olika protokoll. (Det är det också, vet vi. Hon har till och med brutit med släkten) Gissningsvis för att få sympatipoäng.

Själv tycker jag att man får fler symaptipoäng om man har ett fungerande nätverk. Det känns mer solitt och trovärdigt på något vis.

Fullt röj

En preliminär rapport från inledningen av pappans första egna helg med alla barnen. Fullt röj är bara förnamnet. Jabba.

Vi har hittills blivit uppringda tre gånger av olika barnbarn.
-Har ni det bra. -Jaaa.
-Vi ses i morgon. -Vi går ju på bio i då allihopa.
-Har ni det roligt? -Javisst. Men TV-n är lite sunkig. (Det är den. Och det går att göra något åt)

Bludder bludder. Pappan i telefon. Bludder bludder. Glatt bludder bludder.

Det här ser bra ut.

Jag skrev ju här om att Hon hade arrangerat barnhämtning och annat så att pappan inte skulle visa sig för skol- och dagispersonal. Det blev inte så.

Pappan tog barnen till skolan/dagiset och presenterade sig för personalen som den snälla pappa han är. Inga sura miner där, inte.

Inga sura miner här, inte.

Pappan får inte märkas

Så är det. Igår tog han över en del av barnaskaran och idag tar resten av barnen in i hans nya bostad över helgen. (Hon är bortrest och har anförtrott barnen till deras pappa över helgen) Men han får inte hämta eller lämna något av barnen på skola eller dagis.

Det gör den av Soc tilldelade barnflickan inom sin veckokvot på fem timmars hjälp med barnen. Varför detta? Jo:

Hon, den här bloggens huvudperson, har förstås insett att det inte är en bra ide att pappan gör detta själv, eftersom personalen då skulle se att barnen faktiskt älskar sin pappa och vill vara med honom. I Hennes universum är han ju ett alkoholiserat monster som barnen är rädda för.

Självklart vet Hon att så inte är fallet, men det gäller att hålla skenet uppe.

Sån är Hon.

Fusk...

Det har legat en liten halvseriös omröstning om Henne och vad Hon ska göra i spalten här till höger. Tanken med så gott som alla webbomröstningar är att man inte ska kunna rösta flera gånger, och det finns spärr mot detta i omröstningsmjukvaran. Men sådana spärrar är ganska lätta att ta sig förbi för den som vill. Och vill, vill någon tydligen:

Har vi fler röstande än vi har besökare på den här lilla bloggen under en viss tidrymd, så vet vi att någon fuskar. Det är inte roligt och då är det inte längre meningsfullt att ha omröstningen kvar. Utslaget speglar ju inte längre besökarnas åsikter. Trist.

"Du behöver ju ingen kontaktperson"

Pappan ska ju ha hand om alla barnen i helgen eftersom Hon ska resa bort några dagar. Resan är tydligen viktig för Henne, och/eller hennes verksamhet(^anm). Annars skulle Hon väl inte anförtro sina barn till deras pappa som hon har sagt, gjort och pratat så illa om så länge nu? Nåväl:

Pappan måste förstås gardera sig för att inte få något svinhugg av Henne när det hela är över, så han har kontaktat Soc och nästan bett om lov. Visst inga problem, eftersom Hon ju till och med var den som tog initiativet.

Punkt två: Helgen sammanfaller med en schemalagd träff med barnen. (Tingsrätten har gett pappan rätt att träffa barnen fem timmar varannan vecka under en kontaktpersons vakande öga) Kontaktpersonen skulle alltså komma och titta på under fem av de nästan 72 timmar han är med barnen. Lite märkligt vore det, så pappan ringde upp den kontaktperson som har varit med 3-4 gånger nu och berättade om den uppkomna situationen.

Kontaktpersonen ansåg inte att dennes närvaro tarvades

Du behöver ju ingen kontaktperson. Det går så bra med barnen, så

Just det. Två olika kontaktpersoner och en tredje, barnflickan, tycker samma sak. Hela arrangemanget med kontaktpersoner är onödigt. Pappan tar väl hand om barnen när de är med honom och barnen har förstås inte det minsta emot att vara med pappa.

För säkerhets skull kontaktade pappan också den som ansvarar för den pågående vårdnadsutredningen i samma ärende. Inga invändningar där heller. Det hela slutade faktiskt med att vederbörande gjorde upp om en tid att komma och hälsa på gänget i helgen. Finemang!

Vi smakar på repliken en gång till:

Du behöver ju ingen kontaktperson

---

anm: Hon är sjukskriven på heltid...

---

Stödbevisning saknas...

Skitlång postning, jag vet. Men den här bloggen är en skildring av ett faktiskt skeende och kommer att bevaras för framtiden. Barnens framtid. Då får det bli skitlångt emellanåt.

Så har då rättegången mot barnens pappa avslutats. Första delen här. Läs om åtalet här.

Nu var det pappans tur att förhöras om händelserna. Till skillnad från Henne och Fina Advokatbyrån, så avstod pappan och hans ombud från svartmålning och smutskastning av motparten. Ett värdigare beteende, men om det lönar sig får vi se.

Pappan berättade om hösten 2005 och ett äktenskap i svår kris. Han ville skiljas, men Hon var ambivalent på den punkten. Som i alla flerbarnsfamiljer kunde det vara stökigt och han var den som drev på om städning. Barn ska lära sig att hålla i ordning och plocka undan. För den skull var han ingen städterrorist, snarare en normal förälder.

Vad gäller allhelgonakvällen så hade han, vin- och öldrickare, druckit sprit för en gångs skull och då förstås blivit ordentligt berusad.

Det berömda stryptaget på ett av barnen var ett nackgrepp, som pappan fick demonstrera otaliga gånger. Han hade med en hand över skuldra och nacke föst barnet till telefonen för att prata med farmor, men barnet ville inte. Då var det inget mer med det och barnet gick: Till mamman och berättade om ett "stryptag", enligt Hennes utsaga.

Inte hade han knuffat ett annat barn i väggen heller. Det barnet var dessutom mer benäget att städa och hjälpa till, så det var aldrig några problem med sådant.

Vidare hade pappan följt med polisen godvilligt, men han kände sig trakasserad av en polisman och gjorde motvärn nere i porten. Det hela slutade med att han lyftes in i bilen. Under färden till station satt den polismannen med sin känga tryckt mot pappans ansikte för att hålla honom på plats, liggande bak i polispiketen. På stationen sedan, hade pappan gjort det som kallas våldsamt motstånd i åtalet. Pappan nekade inte till detta, bara berättade varför han hade gjort motstånd. Han kände sig kränkt över den behandling han fick utstå.

Barnen hade i videoförhöret beskrivit pappan som "arg". Själv sade han att han var bestämd om städningen, inte arg den dagen.

I de videoinspelade förhör med två av barnen som förelades förra gången men jag inte hade tillfälle att se, hade barnen uttalat sig om pappan på ett sätt som att han verkligen hade tagit "strypgrepp" respektive knuffats hårt. Pappans kommentar var att det kändes tillrättalagt och att det inte var barnens vanliga sätt att prata och beskriva händelser han såg där.

Det var mycket prat om en liten bula på barnets huvud. Denna kommenterades i videoförhöret och det står tydligen inte klart hur barnet fick denna. Allhelgonakvällen av pappan lika gärna som dagen före under lek eller i en olycka.

Rakt ut spekulerade pappan i att Hon hade sagt åt dem att säga det de sade i videoförhöret. Hon kan vara rätt så bestämmande när det gäller. (Det är resonemanget stöder nog alla som känner Henne)

Sedan gick det mycket tid till att demonstrera diverse arm- och halsgrepp. Lite kul var det när det visade sig att det behövdes tre händer för att utföra ett moment som Hon har sagt sig vara utsatt för.

Sedan tre vittnen:

1. Per telefon, en av poliserna som var där den kvällen. Hon kom i håg att pappan började göra motstånd och fick handfängsel. Sedan kom hon inte ihåg ens om det var hon som körde piketen den kvällen, det var ju länge sedan. Men minnet återvände när det här med kängan i ansiktet dök upp. Då förklarade hon att hon satt på radioplatsen bredvid föraren och "höll koll bakåt". Inga kängor i ansiktet där, inte.



2. CH, en vännina till Henne. Också per telefon. De hade lärt känna varandra i jobbet ett halvår före Allhelgonahelgen och kommit varandra allt närmare. Men de har inte så täta kontakter just nu. CH lever inte i vår stad, så CH's och Hennes kontakter var mest per telefon den perioden. Och telefonerade gjorde Hon. Väninnan gav sin bild av äktenskapet den hösten. Det var "svårt" något våld hade hon inte hört talas om förrän Hon ringde CH på Allhelgonakvällen. Tiden efter beskrev CH Henne som "förrvirad och rädd". Barnens pappa var visst aggressiv den kvällen. Det hade ju Hon berättat för CH i telefon...



3. Hamstermannen. Närvarande vittne och målsägande i åtalspunkten om ofredande. Han hade verkligen stylat sig, till och med rakad och nyklippt var han. Han drog sin berättelse inte bara som ett rinnande vatten, utan mer som en hårdtränad säljare. I mitt stilla sinne saknade jag bara en laptop och Powerpoint, så var den bilden komplett. Nåväl: Hamstermannen berättade om en sen kväll i mellandagarna då han hade någon utanför sin dörr. "Krafsande ljud på dörren". Sedan såg Hamstermannen att det var pappan! Tydligt. Hela huvudet syntes genom det tydligen ganska ansenliga brevinkastet. Jodå. Det var barnens pappa. En arm med en skinnhandske stacks in och famlade efter dörrvredet. (Hur stort är karlns brevinkast egentligen? På en fråga från pappans ombud svarade Hamstermannen att inkastet satt i ögonhöjd) Hamstermannen ringde Henne som uppmanade honom att ringa polisen, vilket skedde. Senare såg Hamstermannen att det var repor på dörren som om någon hade försökt bryta sig in, men detta framkom inte när polisen var där. Pappan greps sent på natten och släpptes på förmiddagen. Då övergav Hamstermannen tillfälligt sin bostad far att han kände sig hotad. Nu har Hamstermannen säkerhetsdörr till sin lägenhet. Allhelgonakvällen: Hamstermannen ger en bild av en omtänksam vän som ringer upprepade gånger för att underrätta sig om Hennes och barnens välbefinnande. Han berättar att barnens pappa har kastat porslin i väggar och golv, något som Hon berättade för honom i telefon. Och att ett av barnen hade (givetvis) berättat för Hamstermannen i telefon om strypgreppet.

Hamstermannens berättelse ger jag inte ett vitten för. Hur kan man se bra genom ett brevinkast, till exempel? Dessutom är barnens pappa lite av djurrättsaktivist. Han bär aldrig något i skinn. Inte skulle det förvåna om det inte satt någon säkerhetsdörr på lägenheten, heller. Det här med porslinskrossningen var han ensam om. Inte ens Hon hade sagt något sådant. Nåväl:

Pappan nekade. Den kvällen hade han gjort diverse krogbesök och sedan kommit hem vid tretiden för att sedan väckas av 4-6 poliser klockan 0345. De grep honom, grund för häktning saknades och han var fri på förmiddagen. Hamstermannen, som var en arbets- och suparkompis med Henne, kanske hade andra i sin omgivning som inte ville honom väl.

Pappan och hans ombud hade tagit beslutet att inte nämna att Hamstermannen då hade ett förhållande med Henne. Detta uteslöts eftersom detta skulle lukta svartmålning. Men pappan kunde inte låta bli att nämna suparförhållandet dem emellan. Han hade fått hämta och ledsaga sin dåvarande hustru hem från Hamstermannen mer än en gång...

Avrundning. Pläderingar.
Rättens ordförande drog innehållet i den personutredning som hade gjorts på barnens pappa. Han ansågs inte benägen till att upprepa sin brottslighet i händelse av fällande dom, så ett resonemang om påföljd i form av fängelse eller villkorligt eller bötesstraff mynnade ut i att pappan borde dömas till samhällstjänst i den händelse han skulle fällas i målet.

Åklagaren, som mycket väl vet att all information om pappans vederstygglighet går att härleda till Henne och ingen annan, förde ett resonemang om barnen och videoinspelningarna och hur väl de stämde med Hennes version om det inträffade. Det var ett strypgrepp och inget annat. Han borde yrka fängelse för detta, men eftersom barnens pappa inte är en "kriminell identitet" (ostraffad, med andra ord) yrkade han på villkorlig dom och kraftiga böter.

Hennes ombud hade förstås också insett det här med att allt kom från Henne. Ombudet rosade Henne och risade barnens pappa, kan man säga. Tid tog det. Men i flödet av känslosamma beskrivningar av Hennes kränkningar och lidanden gick det att urskilja att barnens videoberättelser minsann också var sanna. Det närmast bisarra skadeståndskravet, 70.000, var förstås motiverat av skäl som hade med Hennes lidande och kränkningar att göra. Basta.

Barnens ombud hävdade lika förstås att inget av barnen överdrev eller hade fel på videoförhöret. Skadestånden, ett mer blygsamt belopp på fem tusen per barn var motiverat pga lidande, strupgrepp och bulan.

Pappans ombud gjorde en lysande framsällning, tycker förstås en part i målet. Grundbulten var givetvis det här med att all info emanerar från Henne. Men han började med:

Hamstermannen. Inga vittnen. Bevisning saknas. Ord mot ord. Lägg ner åtalet i brist på bevis. (Detta är tydligen legio när uppgift står mot uppgift)

Våldsamt motstånd. Polisvittnet ej trovärdigt pga det här med hur hon först inte ens mindes hur hon satt i piketen och sedan plötsligt visste att kollegan inte hade skon över pappans ansikte eftersom hon satt som hon gjorde. Lägg ner. (Poliser skyddar de sina, som alla vet)

Strypgreppen. Bevisläget räcker inte. Stödbevisning saknas. Ord står mot ord. Hon har dessutom mer eller mindre löpande ändrat sina uppgifter och är därför ej trovärdig.

Vi höra om en familj i kris hösten 2005, något som väl alla inblandade i målet kan hålla med om. Vi fick också höra om att rättsintyg på Hennes föregivna utsatthet för strypgrepp saknades och att polisförhöret med barnen sågades i höjd med fotknölarna:

Barnens uppgifter var vaga. Förhörsledaren ställde nästan inga följdfrågor. Han försökte inte ens få klarhet i hur den berömda bulan uppstod. Han drog snabba slutsatser och ställde ledande frågor. Viktigt var tydligen att inspelningen var gjord i hemmet och inte, som brukligt när det gäller barn och misshandel, på en polisstation i en definierad och kontrollerad miljö.

Slutklämmen var givetvis att materialet inte räcker för fällande dom. Stödbevisningen, som det heter när man ska bekräfta något i tingssalen, räcker inte till. Hon, den här bloggens huvudperson, är helt enkelt inte trovärdig.

Det kan man ju hålla med om.

Dom om ett par veckor. Gissa om den blir överklagad?

Gissa vem som ska passa barnen?

Hon, den här bloggens huvudperson, har ägnat mycket tid och energi de senaste månaderna åt att svartmåla barnens pappa. Han är ett alkoholiserat hot mot Henne och barnen, för att sammanfatta det hela. Barnen är rädda för honom och Hon kände "stor oro" när han var ensam med dem förra hösten under Hennes arbetsresor, fick vi höra i Tingsrätten. Och nu:

Hon, som visade upp alla sina sjukintyg i rätten, ska nu ut på en resa under sjukskrivningen och behöver hjälp med barnpassningen. Då duger han minsann. Gissningsvis för att det är sista utvägen för Henne, men ändå.

Via SMS, av alla sätt att kommunicera, har föräldrarna nu gjort upp hur det hela ska gå till. Pappan tar hand om en del av barnaskaran torsdag-fredag när Hon reser (på en arbetsresa?). Resten är på annat håll. Från och med fredag eftermiddag har han så hela gänget till och med måndag.

Bland mycket annat så är Hon en snål, för att inte säga girig människa. Pappan tyckte att han skulle få lite matpengar för helgen i fråga och möttes av ett skambud. Han vet ju vad Hon får i underhållsbidrag, så han dividerade de siffrorna med antalet dygn han får ha barnen. Det blev förstås en helt annan siffra än Hennes.

Hon slängde in en kompromiss: Den helgen är det nämligen dags för en av de träffar som rätten har medgivit pappan. Då betalar Soc maten, har vi lärt oss. Kanske den kontaktpersonen kunde ta med extra mycket mat?

Så blev det. Men att hon börjar traggla om matpengarna och dessutom räknar som fan läser bibeln när det viktigaste är barnen, är ganska talande för Henne.

Lika talande som att den enligt Henne farlige pappan får ha hand om barnen dagar i sträck...

Undras om Hon kommer att känna

stor oro

för barnen när hon är på sin (arbets-)resa?

Nytt namn

Jag har bytt "nick", som det heter. Notetur Nomen har blivit Plastfarfar. Lite trevligare och mindre ödesmättat, tycker jag.

I övrigt är allt (tyvärr) vid det vanliga...

Lite av varje -och smolk

Det är en ganska lugn period nu. Föräldrarna kan handskas med olika praktiska saker kring bodelningen. De har till och med gjort upp om det ekonomiska. Hon företer en nästan civiliserad fasad sen några veckor. Det finns ett samband i tiden till detta: När barnens pappa släppte kravet på sin del av kontraktet på den f.d gemensamma lägenheten blev Hon som förvandlad.

Det var också en bra träff med barnen i helgen. Rättegången fortsätter om några dagar. Då ska barnens pappa höras, liksom två vittnen som Hon pratade på telefon med den ödesdigra allhelgonahelgen 2005. Ett av dem är Hennes f.d(?) älskare som också är målsägande i en åtalspunkt om ofredande.

Själv tycker jag att Hon i och för sig förde sig bra i rätten, men hennes uppgifter var både vaga och många gånger motstridiga. Hon var till exempel enligt egen uppgift rädd för att lämna barnen ensamma med pappan, men detta hindrade inte henne från att vid ett par tillfällen resa bort på arbetsresor. Då hyste Hon "stor oro" för barnen. Vi vet bättre. (Hon ljög också om hur länge hon var borta för att hamna i en bättre dager. Typiskt henne)

Men Hon och hennes ombud spelade kortet "plågad kvinna" enligt konstens alla regler. Det är tydligen en effektiv taktik. Vi såg också en av nämdemännen nicka deltagande när Hon staplade halvsanningar och lögner om sin f.d make. De andra verkade mer neutrala.

Smolk, var det
Under träffen i helgen framkom det att barnet med den skadade tanden ännu inte hade kommit iväg till tandläkaren, trots att Hon för flera veckor sedan sade att hon skulle ordna tid. Ett annat barn, som besväras av en åkomma, har inte fått hjälp med detta.

Bägge två vill verkligen få behandling, men Hon har inte låtit sin barn få den hjälp de behöver. Barnens pappa kan inget göra. Det är ju Hon som ensam har vårdnaden till dess att vårdnadstvisten är avgjord.

Jo, en sak kan pappan göra, och det gör han med besked: Varje gång han är i kontakt med Soc tar han upp dessa och andra saker, främst kosthållningen, som oroar honom.

I övrigt är han hjälplös.

Tingsrätten I

Det här blir ett långt inlägg. Hav fördrag och ta tid på er:

Det har varit förhandling i det som barnens pappa står åtalad för. Det hela tog längre tid än ursprungligen planerat, så en andra sittning är bestämd till om någon vecka. (Läs om åtalet här)

Det skulle ta alldeles för mycket plats om jag drog allt som sades, men i all korthet:

Sjukintyg. Sjukintyg, överallt sjukintyg.
På eftermiddagen före förhandlingen faxade Hennes advokatbyrå, Fina Advokatbyrån, över ett otal läkarintyg till pappans juridiska ombud. Det handlar om att Hon har varit sjukskriven allt sedan den novemberhelg 2005 då det som åtalet handlar om inträffade.

Rättegången inleddes med en redogörelse för Hennes hälsoläge och högläsning ur läkarintygen. Helt klart vill åklagaren och Hennes ombud (Fina Advokatbyråns chef skulle ha kommit, men skickade en ersättare) visa upp en Drabbad Kvinna. "Skör" har Hon sagt om sig själv.

Det är olika läkare bakom varje förlängning av den ursprungliga sjukskrivningen, märkligt nog. Symptombeskrivningen är olika psykiska besvär och tillstånd. De flesta formuleringar handlar om svaghet, depression, koncentrationsstörningar och annat liknande. Vad jag hörde pekade inget av dem ut den ödesdigra kvällen som orsak till symptomen, men både Hon och hennes lierade tog detta för givet.

Formuleringen "posttraumatisk stress" använde Hon ofta, men den stod inte att återfinna i intygen trots idoga genomgångar. Det var alltså Hennes alldeles egen diagnos som hon svängde runt som om läkarna hade ställt den. Typiskt Henne.

Det färskaste intyget var från en läkare på en psykiatrisk enhet som "på patientens begäran" skrev något om depression och stress som "skulle kunna vara" relaterad till det som ligger till grund för åtalet.

Har hon tidigare varit sjukskriven för psykiska besvär, frågade åklagaren. Aldrig, kom svaret. En ren lögn. För tio år sedan tillbringade hon mer än ett halvår i rehab och terapi efter seriöst självordsförsök. Tur för Henne och Fina Advokatbyrån att åhörare inte får yttra sig under en rättegång.

Motsägelser. Motsägelser, bara motsägelser.
Det var åklagaren som inledde. Han drog det som skulle ha hänt på Allhelgonaafton 2005 och faktiskt flikade han in att alla uppgifter kommer från Henne. Det finns inga oberoende vittnen eller läkarintyg som bekräftar Hennes historia.

Sedan fick Hennes ombud ordet. Det resulterade i att Hon målade upp en bild av en städfixerad, alkoholberoende hustyrann. Uttryck som "Dagliga hot och kränkningar", "Hon och barnen livrädda" "Städningsterror" användes flitigt.

• Det här med städning är Hennes akilleshäl vet vi sen tidigare. Hon har en mycket hög tröskel när det gäller att städa. Barnens pappa är den som har fått driva på och hålla rent genom åren. Jag har till och med sett Henne uttala sig för Soc i ett protokoll där hon säger att hon inte "kan städa på grund av sin barndom". Det ni.

Redan under åklagarens inledande dragning råkade Hon säga emot sig själv på en eller två punkter. När sedan Hennes ombud pratade, gick det bättre. Mest för att det blev en rätt kort dialog före den långa monologen om Hennes tillvaro hösten 2005. Sen kom pappans ombud in i leken:

Han började med sjukintygen, som alla handlade om depression, orkeslöshet och oförmåga att ta initiativ. Här nickade Hon och såg extra orkeslös ut medan hennes ombud satt med huvudet på sned och ett medlidsamt leende på läpparna. (Tyvärr också en av nämdemännen) Sedan frågade pappans ombud Henne om den pågående vårdnadstvisten och kommenterade att Hon ju tydligen har varit ganske pådrivande i den? Här blev Hon svarslös. Sent omsider kom ett "man får koncentrera sig på det väsentliga", gissningsvis efter lite coachning från Hennes ombud.

Sedan jämförde pappans ombud det som hade sagts i polisförhören med det som Hon nu berättade. Man kan sammanfatta det hela med att Hennes historia bara blir bättre med tiden. Framför allt så blir hennes upplevda händelser starkare. De facto handlar det om "orsakande av smärta" och misshandel i form av strupgrepp. Ett klargörande fick pappans ombud nästan pressa fram på bästa TV-seriemaner: Det visade sig att Hon visserligen"föll bakåt", men inte "omkull" i ett skede.

Nu är ju det som sägs i rätten det som gäller, men kontrasten mellan Hennes utsagor i polisens förhörsprotokoll och det hon sade i rätten är ändå frapperande.

Två punkter i åtalet gäller händelser under december månad. De polisanmäldes efteråt. I ett fall inte mindre än tolv dagar. Och en av anmälningarna tog Hon tillbaka för att sedan ta tillbaka tillbakatagandet! Detta förklarade Hon med att hon inte vågade anmäla och att hon var stressad och förvirrad. Till och med fruktade för sitt liv.

Det här med stress och förvirring blev för övrigt en stående replik när pappans ombud påtalade motsägelser och brister i Hennes berättelse, som hon tydligen hade skrivit ner i en anteckningsbok. Rättens ordförande fick ett par gånger säga till Henne att inte läsa högt ur den.

Jag och barnens farmor var ju i telefonkontakt med familjen den ödesdigra kvällen. Pappan var mycket riktigt ordentligt full. Det var Hon också, ska ni veta. Jag råskällde på dem bägge för att de var fulla. Vem skulle kunna ta ansvar för barnen då? (Jag fick inte vittna om detta. Det var inte avgörande för målet, tyckte ombudet)

Pappans ombud ledde Henne mot detta, men gick inte hela vägen. Hon drog sig till minnes att Hon hade talat med mig den kvällen, men kom inte ihåg vad vi hade pratat om. Hon nekade till att ha varit på kvarterskrogen den eftermiddagen och hon var "helt nykter" på kvällen. Sade Hon.

En punkt gäller ett strypgrepp en sen kväll när pappan kom hem. Var han berusad? Han var berusad varje dag, så det var han "nog" även denna gång. Pappan hade trängt ner Henne i sängen och varit hotfull. Det intressanta var att barnen sov med mamman i sängen och inget av dem vaknade! Här tvingades Hon medge att hon inte kunde förstå att ingen vaknade av uppträdet i den egna sängen.

Så där gick det på. Två vittnen skulle höras, med tiden räckte inte till. De får höras i nästa förhandling. Men två av barnen hade hörts dagen efter allhelgonabråket och polisens video från dessa samtal spelades upp för rätten. Jag hade inte tillfälle att var kvar, så jag kan bara citera vad ett av dem hade hört pappan säga om Henne:

En mycket bestämd kvinna på toppen av ett sopberg.

Det kan man hålla med om...

En bra dag

Det var en träff i går igen. Tingsrätten har medgivit att pappan med två veckors mellanrum får umgås med sina barn. I fem timmar och i närvaro av en kontaktperson.

Den här gången var det en inhoppande kontaktperson. Samma barnflicka som har haft hand om barnen så mycket under våren (Två dagar i veckan och även på helger, faktiskt) är nu där "bara" en kväll i veckan. Nåväl:

Pappan har fått fason på sin nya lägenhet nu. Förra gången barnen var där fanns det knappt en möbel, men nu är den möblerad i stort sett som han vill ha det. En yteffektiv, som det heter, 2½ är nu mycket väl anpassad för pappan och barnen. Det går att bo där allihop nu. Och barnen gillade det de såg, kan jag berätta.

Annars var det ju en varm och vacker höstdagjämning, så vi var ute en hel del. Käkade på en uteservering, botaniserade i en loppis där jag köpte två små Mag-Litekopior för en tia (de visade sig mycket riktigt vara oreparabelt oanvändbara men idrottsföreningen fick ju sitt ;-) och lekte i parken.

Det äldsta barnet som har strulat och till och med uteblivit förut var den här gången på ett mycket bättre humör. Jag har faktiskt inte sett det barnet på så bra humör sedan förra året.

Man vill ju inte snoka, men lite info kom från kontaktpersonen och barnen. Kontaktpersonen är där som barnflicka en kväll i veckan. Och hon är, precis som vi, lite bekymrad över barnens kosthållning.

Men så länge Hon, den här bloggens huvudperson, har ensam vårdnad om barnen —om än interimistiskt— så kan pappan inget göra åt saken.

Och kontaktpersonen/barnflickan sade spontant att pappan borde få träffa sina barn oftare än så här. Vi berättade om avslaget på ansökan om just detta, och hon tyckte som vi att det var trist.

Men en bra dag i eländet var det ändå...

Trist...

Idag har vi fått veta att den begäran om längre träfftid än fem timmar varannan vecka som pappans juridiska ombud ingav till Tingsrätten har avslagits. Närmare detaljer har vi inte ännu, men rättens beslut kommer självklart att överkagas till Hovrätten. Det vet vi.

Trist, men det är i allafall träff-tajm i övermorgon igen...

Ur vårdnadsutredningen...

Vårdnadsutredningen pågår parallellt med den personundersökning som Tingsrätten har begärt på barnens pappa inför den rättegång som stundar. Åtalet står att läsa om här.

I vårdnadsutredningen ingår förstås att föräldrarna träffar utredaren ett par gånger. När Hon hade varit på sin första träff med utredaren, berättade hon att "det minsann inte såg bra ut" för pappan. Det hade Hon fått veta.

Visserligen är Hon bra på att hitta på, men vad var detta? Skulle en tjänsteman verkligen uttala sig på det sättet inför en av parterna i en konflikt?

-Inte, sade jag. -Det vore ett grovt tjänstefel. Sånt gör dom bara inte.

Men barnens pappa var osäker. På sin nästa träff med utredaren kunde han inte låta bli att fråga om Hennes påstående.

Icke hade utredaren sagt något sådant, inte. En rekommendation kommer i och med att utredningen är klar. Det är allt. Som jag (och pappan innerst inne) trodde.

Ett fall av simpel skrämseltaktik från Hennes sida, alltså.

Pinsamt.

Update:

Emellertid
Hon är kapabel att dra till med rena påhitt. Det mest bisarra går ut på att barnens pappa skulle ha läst en morbid saga på dagis, ett annat går ut på att pappan ska ha lagt ett hatfullt brev i Hennes brevlåda. Existerar brevet, så har Hon skrivit det själv...

Andra påhitt under den här resans gång har varit allvarligare. I maj försökte Hon utverka besöksförbud på pappan gentemot barnen, minst tre gånger. Varje gång avslogs detta, men det hindrade inte Henne från att ringa skola och dagis och underrätta dem om att pappan hade besöksförbud och inte fick vistas närmare än 300 meter. Och Polisen förstås, varje gång pappan syntes på gatan. (Läs mer om detta i arkiven för maj och juni 2006. Länkar i högerspalten)

Just nu agerar Hon medgörligt i skilsmässoprocessen, men jag bara väntar på nästa påhitt från henne. Inte att lita på, kanske ni förstår att vi tycker.

Typiskt Henne

I efterhand har följande framkommit:

Barnens pappa har till ganska nyligen haft problem med sitt boende. Han har kinesat på olika håll och även övernattat i lokalen emellanåt. Det är inte meningen att man ska göra detta, men det förekommer att folk använder sina hyrda lokaler där för övernattning.

Givetvis använde Hon detta mot honom:

Tidigare i år gick ett brev från Henne till lokalens hyresvärd. Där påtalade hon att barnens pappa "bodde" i lokalen och att detta inte var förenligt med hyresvillkoren. Förhoppningen var väl att pappan skulle bli utkastad och att Hon då skulle kunna ta över lokalen.

Tji fick Hon
Reaktion på skrivelsen uteblev. Hyresvärden svarade inte ens på brevet. Inte pratade han med pappan om saken heller. Stället är nämligen inte lämpat att bosätta sig på, så värden vet att övernattningar där inte är något att stå efter. Tanken på att bosätta sig på ett ställe med toa i korridoren och inte ens dusch att tillgå är nog främmande för de flesta.

Men kan man komma med ett tjuvnyp mot sitt ex, så gör man det.

Sån är Hon.

Saxat ur ett Fax

I förra veckan faxade Hennes advokat, SåChic, Tingsrätten om att barnens pappa hade varit uppe i lägenheten och bråkat. Han hade "skrämt barnen". Det var förstås helt fel. Pappan var uppe och rekade inför bodelningen. Vidare hette det i faxet att "makarna inte kunde samarbeta".

Vaddå "inte samarbeta"?

Dom har just genomfört en bodelning i samförstånd och till och med gjort upp det ekonomiska utan att behöva anlita den bodelningsförrättare som rätten hade anvisat.

Pappans juridiska ombud har nu svarat SåChic genom att faxa Tingsrätten och "korrigera" SåChic, kan man säga. Utdrag:

Sedan parternas separation har [barnens pappa] ordnat nytt boende och helt tagit avstånd från [Henne]. Deras enda beröringspunkt är de gemensamma barnen och frågorna till dem. [Pappan] har i allt försökt tillmötesgå [Henne] i hennes önskemål och även hjälpt henne att praktiskt klara av vardagen nu när hon tillfälligt ensam har hand om barnen...

Pappan har släppt kravet på halva lägenheten i och med att han skaffade en egen bostad. Detta spelar nog in när det gäller Hennes (misstänkt) nya beteende.

[Pappan] tillbakavisar bestämt att situationen skulle vara så som den uttrycks genom motpartsombudets inlaga. Barnen är inte rädda för honom, tvärtom vill de träffa och umgås med honom.

Parterna samarbetar nu och försöker gemensamt reda ut sin situation. ... De klarar själva av de uppkommande problemen.

Läs detta!

Till detta kommer att parterna planerat att [Pappan] ska ha hand om barnen [datum] då [Hon] åker på en resa i arbetet. Parterna har gjort upp att [Pappan] ska hämta barnen på dagis fredag eftermiddag och lämna dem åter måndag morgon.

Den nyss så farlige och skrämmande pappan har fått förtroende att ta hand om barnen en hel helg. Vet SåChic om detta?

Arbetet, förresten? Hon är ju långtidssjukskriven. "Arbetsträning" får vi hoppas att det handlar om....

Mot bakgrund av vad som avtalats genom bilagda (ekonomiska) avtal, parternas kontakter och samarbete i övrigt är [Pappan] är av uppfattningen att den (av SåChic) angivna situationen inte är förenlig med de rådande förhållandena.

Pappan och Hon har skriftligen avtalat det ekonomiska i bodelningen. På ett av Henne handskrivet papper. Det blir svårt att neka till.

Barnen har varit glada och uppspelta när de träffat honom, samt ledsna och oroliga när han vid umgängestillfällets slut lämnat dem. Han delar [Hennes]uppfattning att [det äldsta barnet] mått dåligt den senaste tiden och h*n ska givetvis endast medverka till umgänge i den omfattning h*n orkar med.

[Pappan] föreslår nu att domstolen anförtror honom ett utökat umgänge. Hans uppfattning är att det är mest förenligt med barnens bästa att ett umgänge bestäms i enlighet med tidigare ingivet förslag.

[Pappan] gör nu gällande att skäl finns för tingsrätten att hålla fortsatt muntlig förberedelse.

De bägge föräldrarna är inte på väg in en försoningsfas, om någon nu skulle tro det, men de kan iallafall samarbeta om olika praktiska ting. SåChic har agerat som hon inte visste att Den Här Bloggens Huvudperson hade mjuknat något.

Kan vi spekulera i "kommunikationsmissar" mellan Henne och SåChic?

Inte oss emot, i så fall...

Personutredning pågår

Snart stundar rättegången mot barnens pappa. (Åtalet) Inför denna har Tingsrätten begärt en personutredning på honom. Syftet är att kunna rekommendera en vettig påföljd i händelse av fällande dom. Påföljderna kan tydligen variera från samhällstjänst till fängelse i det här fallet.

En person samlar in material av olika slag, exempelvis protokoll från Soc, och för även ett par djupsamtal med den som utreds. Det viktigaste tycks vara att reda ut hur benägen barnens pappa är att upprepa den brottslighet han är åtalad för. Ringa misshandel och orsakande av smärta, är det frågan om här.

Pappan är inte alls benägen att återfalla till den typen av brottslighet, kan vi berätta. Det gjorde han för utredaren också.

Alkoholen
Utredaren har fäst mycket stor vikt vid pappans alkoholintag eftersom det var fylla i bilden när brotten begicks. Vidare har barnens pappa ärligt medgett för En Viss Socialsekreterare att han drack mer än han borde i vintras, vilket han gjorde. Då.

Detta har återkommit under hela den här resan. Att Vår Bloggs Huvudperson har anmodats att ompröva sin alkoholvanor av Soc har på något vis fallit ut ur bilden. Hon har till och med nyligen setts på stan i sånt skick att Hon måste ta stöd för att inte raggla omkull. Nåväl:

Vi, barnens farmor och jag, har på nära håll sett hur barnens pappa har skurit ner på drickandet. Under den akuta krisen i vintras drack han mer än vi någonsin hade sett honom dricka. Inga dagliga fyllor, men ändå. Mycket mer än han borde, inte tu tal om saken.

Vartefter tiden gick och vi började få lite koll på läget och pappans tillvaro stabiliserade sig, så drack han mer och mer sällan. Och mindre varje gång.

De senaste månaderna har jag inte sett honom full en enda gång och berusad bara ibland.

Men det där jämrans medgivandet för En Viss Socialsekreterare i vintras sitter där det sitter. Som en tatuering i pannan, tydligen.

Vi blir varse om utredaren kan ta till sig att man faktiskt kan ändra på dåliga vanor när vederbörande skickar in svaret på tingsrättens begäran om några dagar.

Träffen i helgen -hemma hos pappa!

I lördags var det dags igen. Pappan fick träffa sina barn i fem timmar, vilket han får göra varannan vecka. Nu, när skolorna har börjat, så sker detta på lördagar. Det hela är under uppsikt, så till vida att en av Soc utsedd kontaktperson är närvarande.

Den ordningen är spikad av Tingsrätten, som ansåg att pappan borde få träffa sina barn under mer ordnade former än slumpvisa möten på stan.

Den här gången var alla barnen med. Det äldsta barnet som har strulat förut, och till och med försökt sabotera en träff, var med den här gången.

Det började som vanligt med att ungarna var vrålhungriga. Det verkar faktiskt som om dom inte får någon frukost inför träffarna med sin pappa.

Det fortsatte, också som vanligt, med att barnen vart och ett skulle ha pappans fullständiga uppmärksamhet. Alla utom ett. Det äldsta barnet höll en låg profil och varken sade eller gjorde något särskilt. Annars gick det som vanligt mycket bra.

Barnens farmor och jag mötte upp i pappans nya lägenhet, en 2½ inte så långt bort från barnens skolor och dagis. Lägenheten var då i princip omöblerad, så det blev mycket sittande på golven. Det fanns inte ens stolar åt alla när det var matdags.

Stress
Fem timmar kan tyckas vara tillräckligt, men det är det inte. Till att börja med räknas tiden från hämtning till lämning vid porten hemma hos barnen, så transporttiderna ingår. Sen ska de äta, både frukost och lunch, också. Här kan barnens farmor och jag bistå med kökshandräckningen för att ge pappan mer tid och avkoppling med barnen.

Men lite stressigt blir det. Pappans juridiska ombud har skrivit till Tingsrätten och begärt mer tid med barnen, men inte fått svar ännu.

Barnens hälsa
De som behövde tandläkarvård har äntligen fått detta Kommer att få, ska det vara. Hon behöver tid för att komma till skott med annat än utfall mot barnens pappa, verkar det.

Annars är läget oförändrat. Det barn som behöver tillsyn för en (icke-kritisk, men ändå) sak verkar inte få detta.

Ett barn var lite hängigt och nere. Feber? Mamman hade förklarat för kontaktpersonen att någon jacka inte behövdes när barnen hämtades. "Barnet är ju ganska varmblodigt"

Sagda varmblodighet är nog en febersläng och inget annat. Men tolkar man det som varmblodighet så slipper man ju att tänka på att kurera sitt barn.

Sån är Hon.

Bodelningen, vårdnad med mera

Bodelningen
Kom in i en handfast fas i dagarna. Barnens pappa var uppe i lägenheten och gick tillsammans med Henne igenom en lista på de ägodelar som han betraktade som sina. Märkligt nog var Hon samarbetsvillig, för att inte säga snäll. Inte en endaste punkt på listan ifrågasattes. Ett beteende som väcker misstänksamhet när det kommer från det hållet.

Grejorna är nu säkrade i ett förråd som Hon inte kommer in i. I helgen kör vi över dem till pappans nya bostad.

Ekonomin
De har också gjort upp det ekonomiska sinsemellan. Hon hade via Tingsrätten begärt en bodelningsförrättare, men den behövdes alltså inte. De pratade igenom stort och smått och enades till slut om att barnens pappa var skyldig ett belopp som ska vara Henne tillhanda före nyår. I förväg hade Hon flaggat femsiffriga belopp inför barnen, men det blev det naturligtvis inte. Fyrsiffrigt blev det, och inte var det särskilt nära fem siffror heller.

Vårdnaden
Hennes advokat SåChics bud om att pappan skulle få umgänges- men inte vårdnadsrätt har barnens pappa nu svarat på. Negativt, så klart. Vem vill vara gratis barnvakt på den andras villkor? Pappans avslag "chockade" Henne. Vad tror hon egentligen om honom?

Pappan kräver delad vårdnad och Hon är lika bestämt emot. Barn- och andra bidrag skulle minska då, och det har Hon inte råd med har hon undsluppit sig.

Dynga
SåChic har återgått till den vanliga ordningen och faxat sin juridiska motpart. Nu med ett påstående om att pappan har varit uppe i lägenheten och ställt till bråk med Henne. Barnen skrämdes och grät. Sanningen:

Pappan var uppe i förra veckan, på Hennes initiativ, och rekade inför bodelningen. Barnen var hemma och de grät förstås när han skulle gå.

Såna är dom, SåChic och Henne...

Som vanligt
pratade Hon en hel del medan de redde upp saker och ting. Barnens pappa tror på att det mest anmärkningsvärda är sant medan jag anser att det, som så mycket annat från Henne, är en produkt av en övervarvad fantasi. Då avvaktar vi med att ta med det här.

Men socialbidrag till en dammsugare tycks Hon ha fått. Hon, som i ett protokoll har sagt att hon inte kan städa "på grund av sin barndom", har en splirrans ny dammsugare på skattebetalarnas bekostnad.

Är den månne helt självgående?

Förlikningsbud -och en prislapp på barnen?

Hon har ju berättat för barnens pappa att det har varit en jobbig tid för henne, och även att Hon skulle kunna tänka sig att pappan fick en större umgängesrätt än de fem timmar varannan vecka som gäller nu. Men Hon skulle behålla vårdnaden om barnen för att Hon "behöver pengarna".

Infon om att Hon nästan har "tagit slut" under den här tiden har pappans juridiska ombud använt i en inlaga till Tingsrätten där han vill att de ger barnens pappa större umgänge med barnen. Ur skrivelsen:

"[Hon] har även till honom uttryckt att tiden sedan den första muntliga förberedelsen i februari varit svår i beaktande av att hon ensam skött om [antalet] barn. Hon har därutöver till honom uttryckt önskemål om hans framtida hjälp med barnen"

Ensam? Icke. Soc har haft nästan två tjänster till Hennes hjälp. Och nu har dom dragit ner på stödet. Det är nu som Hon "ensam får sköta om [antalet] barn". Då behövs deras monsterförklarade pappa:

"Under sommaren har barnens umgänge med [pappan] kommit igång och fungerat bra. Barnen har de gånger [Pappan] träffat dem varit uppspelta, glada och inte velat att han ska lämna dem"

Kaffet i halsen
Detta rimmar ju illa med i princip allt som har kommit från Henne och hennes juridiska ombud SåChic i mer än åtta månader. Pappan har ju målats upp som en mer eller mindre försupen våldsverkare som barnen är rädda för. Lögner som motsägs av bland andra de kontaktpersoner som har varit med under pappans femtimmarsträffar med barnen.

Advokaten SåChic på Fina Advokatbyrån har, förutom att svartmåla pappan intill och över yrkesetikens gräns, även varit mycket noga med att föra all dialog med pappans juridiska ombud per fax. Men när hon fick kännedom om skrivelsen och de omständigheter den var baserad på, så måste hon ha satt kaffet i halsen. SåChic ringde faktiskt upp sin juridiske motpart.

Ett bud
SåChic erbjöd förlikning i vårdnadstvisten. Lösningen skulle vara den som Hon kom med i ett snack med barnens pappa för några veckor sen.

• Hon behåller ensam vårdnaden
• Barnens pappa får umgängesrätt upp till 50%

Budet ligger. Pappan funderar. Hur han tänker ska vi inte gå in på här. Men hur Hon har resonerat framgår ganska tydligt av det som hon tidigare sagt: Hon "behöver pengarna". Och hjälp med barnen. Gratis barnavakt medan Hon tar in bidragen till sin risiga ekonomi, typ.

Hon och SåChic har satt en prislapp på barnen, kan man uttrycka saken. Det tycker jag alltså att de har gjort, och det står jag för.

Såna är dom...

Nu kan det berättas!

Av naturliga skäl -vi vet ju inte vilka som läser Hennes nya liv- berättar vi inte allt här, bara nästan. Men idag kan vi berätta om en sak som vi har suttit på en tid eftersom det påverkar både förhandlingsläget makarna emellan och vårdnadstvisten:

Barnens pappa får i skrivande stund nycklarna till sin nya bostad!

Ett bosparande, lite tjat och en del tur resulterade i en 2½ inte allt för långt ut. Slut på månader av kineseri och övernattningar i Lokalen. Start på ett seriöst planerande av hur barnen ska ha det när de är i pappans lägenhet vid en eventuell delad vårdnadssituation. Hon har ju faktiskt sagt till pappan att Hon kan tänka sig att de är hos honom, om än på lite märkliga villkor.