Svenska Dagbladet -en uppföljning

Häromdagen kommenterade jag en artikel på Svenskans Brännpunkt där ett fall beskrevs som att en kvinna kunde gråta sig fram till att få in mannen på ett flerårigt fängeslestraff uten egentlig bevisning. Lite tillspetsat, men så gick den ialla fall.

I dagens SvD kommenterar, eller ska man säga bemöter, den aktuella åklagaren Gunilla Sandbom saken. Svaret står ute i högerspalten på sidan och finns inte som direkt länk. Men laddar man hem sidan i PDF-format, så står hennes svar att läsa i högermarginalen. Åklagaren skriver förstås så här:

Jag ser ingen mening med att bemöta Johan Liljenbergs skildring av hustruns roll annat än att säga att både jag och polisen har uppfattat henne som trovärdig

Överheten talar. Det här med att en av sönerna erkände att han pressades av mamman att ljuga tar Gunilla Sandbom (förstås) inte upp direkt, men hon skriver så här:

Målet innehåller dessutom bevisning utöver sönernas utsagor som styrker hennes berättelse.

Lika förstås inget om vad detta skulle kunna vara. Vidare:

Liljenbergs misstro mot hustrun vilar delvis på ett uttalande om att hon kan få sin man i fängelse hur lätt som helst. Om hustrun verkligen har yttrat dessa ord vet vi inte.

Näe. Men Sandbom et consortes "vet" ju att kvinnan är trovärdig. Liljenberg har hittat på detta, står det faktiskt att läsa mellan raderna. Sen kommer Sandbom med sin slutkläm:

Vad vi vet är att en kvinna som i åratal har misshandlats, hotats, ofredats och våldtagits av sin make, och som plötsligt känner att hon inte längre står ut, faktiskt kan få sin man i fängelse – om än inte hur lätt som helst.

Hon hade kanske lite bråttom där, åklagaren. Inte ett ord om att hustrun inledde med att lägga beslag på en tipsvinst på en miljon, eller att HD faktiskt strök det där med våldtäkt när ärendet kom dit. Jag skulle vilja vända på Sandboms slutkläm:

Vad vi vet är att en kvinna som uppger att hon hotats, ofredats och våldtagits av sim make, och som plötsligt känner att hon hellre står ut med hans pengar, faktiskt kan få sin man i fängelse - lätt som en plätt.

Att åklgare Sandbom i sin replik på artikeln helt utelämnar faktum att HD underkände våldtäktsbiten säger mycket om åklagare Sandbom, tycker jag.

Tongångarna
i kommentarerna till den första artikeln är ganska engagerade, kan man lugnt påstå. Jag får också intrycket att vår rättskipning inte längre är helt förutsättningslös när det gäller våld, vare sig det är påstått eller faktiskt, mot kvinnor.

Vi har ju erfarenhet av en rättegång och dom mot barnens pappa, där det vi kan fråga oss är om det var samma rättegång som det handlade om när vi sedan läste domen och domskälen. I princip allt som Hon kom med köptes reservationslöst av rätten. Tingsrätten till och med hjälpte till med att bortförklara Hennes motsägelser.

F*n vet om inte till och med åklagaren blev överraskad av den domen.

Låt mig få avluta med att citera ur en av kommentarna till den första artikeln i SvD:

Dock, är det alldeles klart så att alltför många verkliga våldtäktsmän går fria - men priset för sänkta beviskrav är fruktansvärt.

Det är det...

Vårdnadsutredningsremissen -vilken läsning!

Barnens pappa har fått vårdnadsutredarens utkast. Dock bara de delar som han själv står för, alltså de samtal som pappan har haft med utredaren.

Emellertid
Utskicket börjar med en övergripande skildring av situationen. Jag misstänker att det inte riktigt var meningen att denna skulle med i utskicket till barnens pappa. Till att börja med har utredaren talat med inte mindre än femton personer, utpekade med namn och allt. Till och med den lille bodyguarden, barnens självutnämde älskling. (Undra på att barnens farmor och jag inte fick vara med). 15 pers!

Sen:
Finns det en rubrik: BARNENS SLÄKTINGAR OCH ANDRA ANHÖRIGA. Där står det bland annat så här:

Den kontakt som familjen tidigare har haft med släktingar har enligt [Henne] upphört och hon vet inte varför

Vi vet, kan jag meddela utredaren om du nu läser detta.

Därpå följer en dragning av händelseförloppet, som avlutas med att

Hon fick en instas från Soc i form av kontaktperson 13 timmar i veckan, samt uppföljninssamtal i syfte att bedöma moderns och barnens behov av fortsatta insatser i avvaktan på tingsrättens dom

Barnflicka och Bodyguard i månader. Sedan kommer något vi inte ens hade vågat att spekulera i:

I maj anmälde resurspersonen oro till socialtjänsten att det var rörigt hemma hos modern och att hon periodvis hade svårt att räcka till för barnen. I augusti gjordes en en anmälan av en privatperson som kontaktade socialtjänsten utifrån oro för hur barnen hade det. Privatpersonen var särskilt orolig för [ett av barnen] för att h*n inte skulle ha tillräcklig tillsyn och att allt inte står rätt till i hemmet

...skönt att veta att vi inte var ensamma om den åsikten.

Det här var mindre överraskande:

Kontaktpersonen anmälde att modern kommit hem berusad och att hon skulle behöva stöd och struktur i det vardagliga rutinerna

Behöva stöd. Det vet vi att Hon bokstavligen har behövt mer än en gång. Nåväl. Det sista stycket i sammanfattningen är i mitt tycke lysande:

Utredaren bedömer att modern skulle vara behjälpt av någon form av familjepedagogik i hemmet

Med andra ord: Hon kan inte ta hand om sina egna barn...

I övrigt
...så redogjorde utredaren sakligt och i det hela korrekt för pappans bild av det hela. Om det räcker, lär vi bli varse.

Hon är tydligen inte ensam

En rubrik i dagens SvD fångade vårt intresse:

Jag kan få dig i fängelse hur lätt som helst

Den liknar nämligen rätt mycket som Hon har sagt till barnens pappa medan äktenskapet brast i fogarna. Artikeln är skriven av Johan Liljenberg, överläkare i Huddinge. Den är ett inlägg på Brännpunkt och handlar om att domstolarna, ända upp till HD, mer eller mindre slentrianmässigt dömer efter kvinnans utsaga, även om det saknas stödbevisning. Därför behöver vi en fristående resningskomission, skriver Liljenberg.

Ur artikeln:

"Jag kan få dig insatt i fängelse hur lätt som helst", sa hon och gick till polisen och grät så det skvalade. Poliserna föll pladask och hämtade Lars direkt på arbetet

Polisen tipsade till och med kvinnan om det här med våldtäkt i äktenskapet. Killen hade därefter inte en chans. Hans fru PAS-ade barnen att vittna om icke-händelser, grät i rättegångarna ända upp i HD och han sitter nu inne på två år för en påstådd misshandel. (HD underkände en närmast bisarr våldtäktsanklagelse). I fängelset fick han post:

...ett brev från sonen där han är djupt ångerfull för att han ljugit i förhören och berättar att modern fått honom till detta genom att tjata i timmar om vad han skulle säga

Typiskt PAS-beteende. Och vad vi tror att Hon har utsatt sina barn för.

En scen
Barnens farmor drog sig till minnes en sak från rättegången: När berättelsen i ett videoförhör med ett av de "misshandlade" barnen närmade sig ett visst ögonlick, lutade sig barnens pappa mot sitt juridiska ombud och viskade att nu kommer Hon snart att börja gråta. Mycket riktigt.

Barnet berättade om något och Hon både snyftade och hulkade. Tillräckligt för att alla i salen skulle få budskapet, men inte så mycket att det störde.

Pappan dömdes sedan till villkorligt och helt osannolika skadestånd enbart på Hennes osammanhängande och ständigt ändrade berättelser. Liksom fallet i artikeln, var det kvinnlig majoritet i rätten också här. Inga fler kommentarer om detta.

Hela artikeln finns att läsa här. Smärtsam läsning för oss, lik det som pågår i vår närmiljö...

Vårdnadsutredningen dröjer

Pappan har fått veta att resultatet av vårdnadsutredningen dröjer några veckor. Vårdnadsutredaren säger att det beror på att det är så många inblandade att prata med, men vi spekulerar ju förstås i att de väntar på att domen i misshandelsmålet ska vinna laga kraft.

Det blir i så fall inte till pappans fördel. Han ska iallafall (liksom Henne) få en preliminär version för kommentar om någon vecka eller två.

För övrigt
Pappan har ett nätverk som ställer upp för honom. Barnens mamma har inget alls, hon har till och med brutit med sin släkt. Vi, barnens farmor och jag, trodde nog att samtal med närstående ingick i en vårdnandsutredning. Men icke. Vi får inte vara med. Trist...

Umgängessabotage

Jag kan inte kalla det som hände igår för något annat. Nej, det var inte Hon som konstrade. Det var det äldsta barnet. Pappan hade en femtimmarsträff med barnen och den här gången var de i badhuset. Allt gick bra ett par timmar. Sen hände det.

Det äldsta barnet avbröt leken i badet och förklarade att det skulle hem. Basta. Pappan suckade och tog dem till fiket, trots att de andra barnen ville fortsätta i badet.

Kidnappad!
Barnet ombads att ta hänsyn till de andra i sällskapet, men nej. Det skulle hem! Pappan drog på det hela, och då klargjorde barnet för en funktionär på badet att det var kidnappat av sin pappa. Funktionären kallade förstås på förstärkning och snart stog pappan där med ett antal vakter omkring sig. Hur nära det var att polis tillkallades vet jag inte, men det stod omsider klart för personalen att det inte var frågan om en kidnappning.

Till slut sattes barnet på bussen och de andra tillbringade därpå en givande stund i en leksaksbutik. Det trilskande barnet insåg för sent att det inte skulle bli någon present för egen del, så det blev en rätt snopen hemfärd.

Sedan träffen var över och alla hade kommit hem, så ringde det äldsta barnet upp pappan och skällde ut honom för det inträffade och för att inte ha fått någon present. Gissningsvis med en belåten mamma som påskyndare. Hon har en roll i det här...

Vad står på? Bara ett av barnen konstrar?
Jäpp. Och det har hänt förut. Jag har en teori. Hon har tidigare visat tecken på det som kallas PAS, Parental Alienation Syndrome. I korthet handlar detta om att barnen ska fjärmas från sin pappa. Och Hon har lyckats med det äldsta, som alltså verkar ha tagit ställning för Henne i konflikten mellan föräldrarna. Läs om PAS i länkarna här till höger. En bra artikel i DN från mars 2003 står att läsa här.

Historik
Fram till i våras någon gång var barnet helt normalt. Sedan kom en omsvängning, som vi faktiskt kan låsa (tidsmässigt iallafall) till en händelse då pappan stötte på det aktuella barnet på stan. Det var en glädjestund, ska ni veta.

Det var också under ett skede i separationsprocessen då Hon fullkomligt brann av hat till barnens pappa. Han skulle tillintetgöras och inget nådigt fick sägas om honom. Det var i samma veva som Hon fantiserade ihop ett besöksförbud på pappan gentemot barnen och började ringa 112 om detta.

Då måste det överlyckliga barnets hemkomst ha väckt en vulkan. Förhoppningsvis fick barnet i fråga inte direkt stryk, men vi vet att Hon har örfilar i sin arsenal...

Mamman är också en ihärdig och påstridig typ, det vet alla som har haft med Henne att göra. Då är det inte så konstigt att barnet har konverterat till Hennes lära. Det här med kidnappningen vittnar om en i sanning nitisk konvertit.

Vi, för vår del, anser att barnet behöver hjälp. Snarast. Barnet mår inte bra. Det är inte längre samma människa som för mindre än ett år sedan. Pappan ska kontakta Soc om detta och ett par andra saker vi inte kan skriva om här. Hoppas att någon ingriper.

Mamman lär inte göra det...

Mamma är inte hemma i kväll

Hon är iväg på en "aktivitet", kan man säga.
Vi såg faktiskt en annons i tidningen. Vi Googlade lite på den informationen. Barnens pappa ringde hem till barnen, Hon svarade och lät honom prata med ett av barnen.

Två barnvakter
Barnet berättade att i kväll hade barnen två barnvakter, "en pojke och en flicka", som de inte hade träffat förut. Mamma är inte hemma.

Då ringer ni förstås upp barnen och pratar lite, eller?
Det gick en gång. Nu har Hon lärt sig att utelåsa olämpliga uppringningar. Hon har ställt om hemtelefonen till sin mobil. Där möter röstbrevlådan. Förhoppningsvis har barnvakterna andra medel att nå Henne.

Mamma har annonserat
Vi såg Hennes namn i en annons. Hon ställer i kväll upp i ett sammanhang som man definitivt inte finns i om man är sjukskriven med nedsatt arbetsförmåga. I Hennes fall 100%.

Men att skylta med sina förehavanden i lokalpressen och på nätet (Nätet!) kan Hon inte låta bli. Särskilt begåvat är det inte att göra så när man är sjukskriven för bland annat koncentrationsstörningar och svårigheter att ta initiativ.

Men, det är klart, Sån ärHon...

Soc ändrar sig -igen

I helgen är det dags för ännu en träff med barnen. Pappan får ju träffa dem fem timmar varannan helg enligt ett utslag från Tingsrätten. Detta i närvaro av en kontaktperson.

Förra träffen, för fjorton dagar sen, uppstod en egendomlig situation. Mamman, den här bloggens Hon, var nämligen bortrest och lät då pappan ha barnen hela helgen, med början från torsdagen i ett par fall. Plikttroget dök kontaktpersonen ändå upp och närvarade uner fem av de 72 timmarna.

Då fick vi veta att det här var sista gången med kontaktperson. Bägge de kontaktpersoner som har varit med sen träffverksamheten drog igång i somras anser att deras närvaro är obefogad. De har givetvis rapporterat detta uppåt i näringskedjan.

Chefen säger till
Nu har vi fått veta att en kontaktperson ändå måste närvara vid träffarna. Det är en chef på Soc som har bestämt saken. Det innebär en mer komplicerad pusselläggning då kontaktpersonerna har mycket att göra, särskilt på helgerna, och annars ett lugnt och fint pass för kontaktpersonen.

Dumhet och byråkrati?
Nja. Jag tror snarare att chefen anser att rättens utslag ska följas till punkt och pricka. Annat kanske vore ju domstolstrots eller något.

Tror faktiskt att jag skulle göra likadant i den chefens läge, med tanke på vem som lurar i kulisserna och är kapabel till i princip vilka beskyllningar som helst...

Var vi på samma rättegång?

Lite kul i all bedrövelse:
Barnens pappa träffade i dag sitt ombud för ett snack om domen i misshandelsrättegången och vad det innebär. De gick igenom materialet tillsammans. Vet ni vad?

Ombudet använde exakt samma formulering som vi!

Var vi på samma rättegång?

Läs om rättegången här och här. Domen här och mina enögda kommentarer här.

Många länkar är det, mycket läsning blir det och ni ska veta att mera läsning blir det.

Tyvärr

Belastningsregistertjafs

Den här postningen är ganska tjafsig, jag vet. Men jag behöver få ur mig det här. De som är lagda åt rättshaveristhållet är väl de enda som rekommenderas att läsa vidare:

En i omvärldens ögon förmodligen helt vanlig och obetydlig rättegång är över. Läs om domen här, rättegången del 1 här, och del 2 här. Mina kommentarer till de lite märkliga domskälen här. För oss och framför allt barnen är rättegången emellertid mycket viktig. Den kommande vårdnadsdomen om barnen och den pågående vårdnadsutredningen påverkas ju av utslaget.

En sak som jag retade mig på var att det dök upp två punkter i pappans belastningsregister mellan förhandling och dom. Felaktiga var de också. Vad hade hänt?

Barnens pappa gick till polisen
På stationen bad han att få ut sitt belastningsregister. -Visst, kom svaret. Skriv på här så har du det om någon vecka. Pappan var emellertid lite otålig, så han snackade till sig att de läste upp det från sina skärmar. Kanske ett procedurfel, men de läste ändå. Förvånat kunde de se de två spökande punkterna, eftersom de inte borde finnas där:

På skärmen stod det om två förelägganden om besöksförbud gentemot Henne respektive Hamstermannen. Inget om överträdande. Pappan hade inte begått något brottsligt eftersom han inte hade överträtt besöksförbuden i fråga vid något tillfälle.

Nyckelordet när det gäller belastningsregistret är påföljd. I texterna:

Belastningsregistret innehåller uppgifter om den som har ålagts påföljd för brott

Tingsrätten skrev mycket riktigt inget om överträdande i domskälen, den bara hängde ut dem som vore det två påföljder. Infamt.

Vid förhandlingen måste rättens ordförande ha sett att två punkterna var fel och tagit bort dem från sin dragning eftersom de ju inte är relevanta. Den som sen skrev protokollet gjorde tydligen en annan tolkning. Pappan hängs ut som om han hade överträtt två besöksförbud (Det på Henne var ömsesdigt och borde väl då finnas i Hennes belastningsregister?)

Har barnens pappa någon som inte gillar honom på Tingsrättens kansli? Det skulle kanske förklara en del...

Domskälen i misshandelsmålet

Rätten gick alltså helt på åklagarens linje. Barnens pappa fälldes på alla åtalspunkter. Åklagaren yrkade på villkorligt, men garderade sig i slupläderingen för en mildare dom och yrkade på "kraftiga böter" i så fall. Det var en onödig gardering, kan man säga. Teamet [Hon] och Fina Advokatbyrån kammade hem full pott och lite till med rättens entusiastiska bistånd:

Var vi på samma rättegång?
Domskälen innehåller ett referat av förhandlingarna som innhåller mängder av små och stora fel. Det märkliga är att alla fel går åt samma håll. Mot barnens pappa. Det finns inte utrymme att ta med alla felen här, listan skulle bli alldeles för lång och bloggen oläsbart tjafsig. Vi tar några av de mer allvarliga felen:

Sjukskrivningen
Hon hade gått på a-kassa till i början på oktober 2005, då Hon sjukskrev sig i stället. I rätten kallas en förlängning av den sjukskrivningen i december för en ny sådan och att den var en följd av makens ringa misshandel. (Hon ljög alltså när hon sade att hon hade arbetat heltid fram till dess) Sjukintyget sade inget om att makens beteende orsakade Hennes symptom, men rätten skriver att så är fallet. Det senaste sjukintyget, från en psykiatriker maj i år, innehåller en formulering om att misshandeln möjligen kan ha orsakat Hennes symptom. Den skrivningen är förstås borta ur protokollen. Den passar ju inte i bilden.

Misshandel och spår därav
Tingsrätten skriver att Hon föll omkull av en knuff. Det var den knuff som det käbblades om i förhandlingen där Hon "föll bakåt, men inte omkull" mot en vägg. Den surrealistiska beskrivningen av ett läge som kräver att barnens pappa har tre händer finns kvar.

Motsägelserna
Pappans ombud beslog henne med ett antal motsägelser och även att Hennes skildring av det inträffade har blivit värre med tiden. I polisförhören var det inte mycket som stämde med Hennes berättelse i Tingsrätten. Helt okej, verkar rätten tycka.

Även om hon inför tingsrätten i vissa delar lämnat en mer utförlig berättelse än i polisförhör har det inte framkommit att hon lämnat olikartade uppgifter under förundersökningen och inför tingsrätten eller att hon lämnat uppgifter som visat sig oriktiga.

Vidare:

Mot bakgrund av det ovan anförda anser tingsrätten att [Hon] har gjort ett mycket trovärdigt intryck

Så enkelt bagatelliserar man bort hennes skildring inför polisen, en skildring som låg händelserna mycket närmare i tiden än de versioner som lämnades i förhandlingen.

Porslinskrossningen
Hamstermannen sade i sitt vittnesmål att Hon berättade att barnens pappa hade kastat porslin den aktuella kvällen. Detta hade Hon inte sagt något om. Ett av barnen hade sagt att pappan tidigare hade kastat porslin i diskhon. Tingsrätten skriver om detta att pappan även har kastat porslin i en formulering som om det skedde den kvällen och mot Henne.

Friseringen av Belastningsregistret. Ett fall för JO?
I avslutningen av förhandlingen läste rättens ordförande upp pappans straffregister, som folk kallar belastningsregistret. Inte tomt, men blygsamt. Två punkter. Nu skriver tingsrätten plötsligt att pappan har fyra punkter. Anmärkningsvärt med tanke på att vare sig rättens ordförande eller den person som har gjort personundersökningen hade något om detta.

De två senaste avsnitten avser besöksförbud mot [Henne] och [Hamstermannen].

En ren osanning. Någon på Tingsrätten har bara lagt till uppgifterna, anser jag. Det är mindre troligt att själva registret har uppdaterats fem(!) månader retroaktivt. Och detta med icke-existerande beslut. Inte helt rätt skrivet, där. Jag bringar lite klarhet i saken här.

Hon har i och för sig många gånger anmält pappan för brott mot påhittade (Hon är sån) besöksförbud. Vid ett par tillfällen har Hon faktiskt lyckats tubba polisen att ta hand om barnens pappa trots att det inte har funnits något i deras register. Se i arkivlänken för maj månad.

Vad ska man tro?
Pappans juridiska ombud, liksom förmodligen många andra jurister, har sagt att man iband tappar tron på vårt rättssamhälle. Vad pappan, barnens farmor och jag anbelangar ser det här ut att vara ett sådant tillfälle...

Domen i misshandelsmålet

Som den värsta murvel hängde jag på låset och hade domen i min hand bara minuter efter att den kungjordes. Rättegången skedde i två omgångar. Läs om del 1 här, och del 2 här.

Dyster läsning
Påföljden blev villkorlig dom, 75 timmars samhällstjänst. Skadeståndsanspråken halverades nästan. Hon, målsägaren, tilldömdes 15.000:- för sveda och värk samt 20.000:- för "kränkningar". Barnens målsägarbiträde hade yrkat 8.000:- per barn. Tingsrätten tilldömde dem 5.000:- var i skadestånd.

Man påpekade också att det hade blivit två månaders fängelse för barnens pappa om det inte hade varit för att personutredningen på honom förordade just samhällstjänst i händelse av fällande dom.

Med tanke på att SSU-s Anna Sjödin tilldömdes att betala "enbart" femtusen för sin kränkning av vakten på Crazy Horse, så tycker i allafall jag att beloppen är oanständiga. Tittar man i brottsoffermyndighetens referatsamling, så är det här rekord i sammanhanget.

Sen läste vi domskälen och tog oss för pannan. Mer följer...

Pappan läser förstås Hennes nya liv

..och har mycket sällan åsikter om det vi skriver. Vi har fria händer att skildra det som pågår och han uppskattar att det skeende vi tar del av kommer ut i den här formen.

Därför blev jag lite nervös när han ringde och hade synpunkter på gårdagens postning. Vad hade jag skrivit fel om? Var det något olämpligt i den?

Icke. Han hade bara en komplettering till det jag skrev: Mammans matpengar gick nästan oavkortat till barnen. Orsak: Indragna respektive halverade månadspengar.

När famlijen var hel, fick barnen i princip den vecko- respektive månadspeng som vanligen rekommenderas. Av en ren slump fick pappan i helgen vetskap om barnens försämrade villkor. Då såg han till att barnen åtminstonde den här månaden fick den peng de var vana vid.

Sån är han.

Sån är Hon.

Eftertankar...

Det var ju några bra dagar som pappan fick med sina barn. Han avslutade med få dem till skola och Dagis i går morse. Punktligt. Detta är tydligen så ovanligt att ett barn anmärkte på saken. "Vi kommer nästan alltid för sent", fick pappan höra. Inget vidare av Henne att nonchalera lämningstiderna, tycker jag.

Det är lite mer som inte är så vidare av Henne, tycker jag. Det viktigaste var att mycket av den harmoni och sammanhållning som jag sett i gruppen under åren är borta. En hel del kan ju förklaras av den ständiga kampen om pappans uppmärksamhet, men ändå. Jag såg och hörde saker som jag aldrig upplevt i det gänget förut. Lite obehagligt var det emellanåt.

Hygienen. Många barn får för sig att de inte behöver tvål och vatten. Men det är nog inte många föräldrar som låter detta läge bestå. Utom Henne. Ett av barnen var, på ren svenska, skitigt. Barnet i fråga ansåg sig inte behöva tvål och vatten. Pappan fick ner ungen i badkaret i lördags och upp kom ett rent barn. Så när som på håret. Där var det råvägran. På gränsen till äckligt i mina ögon. Bryr Hon sig om sånt? Tydligen inte.

Trasiga skor. Jäpp. Somligt barn gick med trasiga skor, som läckte in vatten och fick strumporna att lukta som ett gammalt campingtält. Mamman tycker tydligen att det inte är en stor sak. Barnen bar mest ärvda kläder, noterade vi. De var mycket mer välklädda förut.

Skolväska saknas. Ett av barnen var utan skolväska. Förmodligen det enda i sin klass och kanske i hela skolan. Pappan, som egentligen inte vill spara pengar åt Henne genom att klä barnen, kände sig ändå nödsakad att bidraga med en rygga med hållare för vattenflaska så att barnet nu är up to date med sina kamrater.

En bagatell i sammanhanget kanske, men något som är mycket talande för Henne: Pappan hade ju barnen redan från i torsdags i ett par fall, och från i fredags hela gänget. Då blir maten en utgift.

Räknar man om Hennes olika bidrag för barnen till en summa per barn och dygn, så pratar vi om mer än dubbla det belopp som mamman skickade med i matpengar. Hon sade att barnflickan skulle ta med sig en stor matkasse åt barnen under helgen.

Barnflickan hade inte ens hört talas om detta.

Sån är Hon...

Update kl 1430:
Kom att tänka på en sak: Hon var bortrest i fem dagar. Tror ni att Hon ringde pappan och kollade läget någon endaste gång? Eller ringde och pratade med barnen om hur de hade det?

Icke. Hon hörde inte av sig till någon inblandad den här tiden. Det går visserligen att se saken som om Hon hade förtroende för pappan, men det gör inte jag. Jag ser det som en indikation på hur mycket Hon egentligen bryr sig om barnen...

Ironiskt är bara förnamnet...

IGÅR fick vi veta att Soc inte längre kommer att ha en kontaktperson med när pappan får träffa sina barn fem timmar varannan vecka. Orsaken är att mamman faktiskt har anförtrott pappan att ha hand om barnen i flera dagar, och dels att träffarna går bra. Kontaktpersonerna i den verksamheten har tyvärr annat att göra än att övervaka positiva träffar.

Idag kom ett brev från Hovrätten. Pappan och hans juridiska ombud hade överklagat femtimmarsbeslutet. Svaret på överklagan kom alltså dagen efter vi hade fått veta att Soc hade "larmat av" pappan. Vad skrev då Hovrätten om detta?

Vad [pappan] har anfört utgör inte skäl för att för närvarande ändra Tingsrättens interimistiska beslut. Hovrätten lämnar därför överklagandet utan bifall

Jäpp. Skratta eller gråta?

Skratta
Mamman har, vad jag förstår, diskvalificerat hela sitt upplägg hos Soc genom sitt agerande i den här historien. Soc vet nu att Hon har kommit med ren gallimatias om pappan och hans relation med barnen.

Gråta
Hovrättens utslag var mer eller mindre det vi väntade oss. Rätten har bara papper, skrivelser och utsagor att gå på. Det här nog bara bara ett i den flod av ärenden de förmodligen lever med.

Hovrätten gick på statistiken, liksom så många andra aktörer i den här historien: Pappan är definitionsmässigt Den Onde i konflikten. Så många andra fäder är det ju.

Att det här inte är en historia som alla andra har de inte bergripit.

Trist är bara förnamnet.

Folksamling

Ännu en skitlång postning som strider mot allt vad bloggkonvenans heter, jag vet. Men bloggen som ni läser är ett sätt att dokumentera förloppet för barnen när dammet har lagt sig och de har växt upp. Hav fördrag:

Som jag spekulerade igår, så blev det så att alla var på plats i pappans lägenhet samtidigt. Nästan, iallafall. Pappans farmor hade förkylningsförhinder. Annars var barnens farmor och jag där när kontaktpersonen kom, och sen kom också den som leder vårdnadsutredningen.

Det är i och för sig inte pappans förtjänst, men hans 2½:a är en i princip optimalt planerad lägenhet. Det är fullt möjligt att ha alla barnen där om man tänker till, och det har han gjort. Vårdnadsutredningsledaren var storligen imponerad av hans sätt att ta vara på ytor, vinklar och vrår. Och att pappan hade sett till att ta med sig leksaker och annat från bodelningen, så att barnen inte satt och glodde i en vägg eller på TV-n. (Vilket Hon förmodligen hade aviserat)

Bredbandet visade sig vara smalband igår. Det tog alldeles för lång tid att komma in i spelen på Cartoon. Pappan ringde kundtjänst och en omstart senare hade han bättre fart (och högre kostnad. ("Det får man ta")) på abbonnemanget.

Det är söndag idag, och barnen har varit där med början (en del av skaran) redan i torsdags. Alla var på plats i fredags, och i morgon bitti tar pappan dem till skola och dagis. Sen tar mamman, denna bloggs Hon, över barnen igen. Hon har varit på en (arbets?)resa några dar och kunde bara inte ordna passning utan pappans hjälp.

Jag körde hela gänget till bion en bit bort igår. Bilåkning finns inte i barnens vardag, så bara det var kul. Liksom min GPS, som jag dagen till ära lät prata om väganvisningarna på danska av alla språk. Stenkul. Under färden hem föll lite information ut:

Ett av barnen behöver särskild uppmärksamhet i skolan av en anledning vi inte ska gå in på här. Denna uppmärksamhet fanns i våras men inte längre. -Varför? [Axelryckning] -Därför.

Från andra håll vet jag att denna typ av omsorg är en kostnad som många skolledare skyggar inför. Och att barnets skolledare inte är vare sig handlingskraftig, självständig eller stark vet vi sen tidigare. Titta bara i arkiven för mars-maj i spalten till höger, så får ni se.

Trist att höra. Det handlar om resten av barnets liv och om en omsorg som kan underlätta detta väsentligt. Vad gör mamman i ärendet? Ingenting, vad jag kan förstå...

Ringrost
Det var i julhelgen 2005 som pappan hade hand om allihopa senast. Han håller med om att det är ansträngande, men det går bra. Det var ju inte precis igår han hade hand om hela gänget. Barnens interna relationer är annorlunda, märkte han. Liksom att deras interna konflikter kunde yttra sig ganska hårt. (Inte slagsmål, men ändå. Tuffare, helt klart. Råare tongångar) De inbördes konstellationerna var annorlunda.

Uppfostrar dom sig själva?
Vi såg och hörde en del saker som förvånade oss. Så här var dom inte förut. Barnen har levt under Hennes regim sedan nyår, tio månader nu. Hur hanterar hon dem egentligen? Jag drog en replik från ett tidigare möte till minnes:

Mamma bara jobbar

Jobbar? Hon är ju sjukskriven. Nåväl: Barnen verkar ha ett enormt fysiskt kontaktbehov. Särskilt de yngre. Plåster är bara förnamnet när de håller på. Ett rejält bråk visade sig handla om att ett barn tyckte att pappan ägnade sig mer om ett syskon. Barnet i fråga blockerade mycket riktigt sitt syskon från pappan medelst handgripligheter.

Barnen bråkar om fysisk kontakt! Jag baxnar och mår sedan lite illa, faktiskt. Hur mycket fysisk känsla och närvaro får de i Hennes nya liv? Man börjar verkligen undra.

Sista gången
Vi tyckte att det var lite märkligt att kontaktpersonen skulle närvara i fem timmar under en helg på med 72 timmar med barnen. Det tyckte kontaktpersonen också. Vi fick veta att det här var pappans sista träff med barnen med en kontaktperson. Dels hade det ju gått så bra alla gånger, och dels hade Hon ju anförtrott barnen åt pappan för en hel helg, och det hade också gått bra.

Vårdnadsutredningsledaren
...gav ett gott intryck på mig. Inget stelt observerande här, inte. Deltaga var ledordet. Plus lite snack med pappan som berättade om sin planering och och allt annat han hade gjort för barnen. Själva antydde vi lite diskret att vi hade satsat på en bil med lite fler säten för pappans och barnens skull, vilket förhoppningsvis gick in. Mamman har nämligen ingen som bryr sig om henne, har Hon sagt. Och vi har ingen anledning att tvivla på detta.

V-ledaren är nu förhoppningsvis på det klara med att pappan, till skillnad från Henne, har ett nätverk till stöd. Ekonomiskt, javisst. Det är inget att hymla om. Men också med konkreta och praktiska saker ställer vi upp på. Transporter och dansktalande GPS-er till exempel...

Ett sista gnäll i en alldeles för lång postning
Vi har suttit i Tingsrätten och hört Henne uttrycka "stor oro" för barnen under de tilfällen förra hösten som Hon lät pappan ensam ha barnen. Tror ni att Hennes "stora oro" fick Henne att ringa eller SMS-sa (snål är Hon) om läget under de här dagarna?

Rätt gissat.

Hon har inte hört av sig. Kanske Hon hade annat för sig. Det tror jag.

Skit samma.

Sån är Hon...

Tingsrätten

...har ju föranstaltat att pappan får träffa barnen fem timmar varannan vecka under en kontaktpersons vakande öga. En sådan träff stod på tur i dag, men pappan har ju barnen hela helgen. Pappan pratade med kontaktpersonen och Soc om detta i veckan. Då kom de fram till att någon kontaktinsats inte behövdes. Mamman, den här bloggens huvudperson, hade ju godvilligt och på eget initiativ låtit pappan ha hand om barnen över helgen. Hon är på en (arbets?)resa. Emellertid:

Tingsrätters utslag är dock till för att följas. Så när detta kom uppåt i näringskedjan på Soc, beslöts det att en kontaktperson ändå skulle göra de fem timmarna. Så blir det.

Under morgondagen, oklart när, kommer alltså den kontaktperson som varit med den senaste tiden att sluta upp hos pappan och barnen. Samma kontaktperson som har sagt

Du behöver ju ingen kontaktperson

om det här ärendet. Vidare kommer tydligen också den som leder vårdnadsutredningen att infinna sig i morgon för lite förstahandsinformation om stämningen mellan pappan och barnen.

Vidare har pappans farmor med sambo aviserat besök, och barnens farmor och jag kommer förstås också att vara där.

Tänk om alla kommer på en gång? Pappan har en 2½ på kanske 55 kvadrat. Trångt blir det.

Men ändå. Soc får tillfälle att bilda sig en egen uppfattning som radikalt skiljer sig från Hennes pågående svartmålningar och, framförallt, de kommer att se att pappan har ett nätverk som stöder och hjälper till i smått och stort.

Mammans nätverk är obefintligt, har hon utan omsvep berättat i olika protokoll. (Det är det också, vet vi. Hon har till och med brutit med släkten) Gissningsvis för att få sympatipoäng.

Själv tycker jag att man får fler symaptipoäng om man har ett fungerande nätverk. Det känns mer solitt och trovärdigt på något vis.

Fullt röj

En preliminär rapport från inledningen av pappans första egna helg med alla barnen. Fullt röj är bara förnamnet. Jabba.

Vi har hittills blivit uppringda tre gånger av olika barnbarn.
-Har ni det bra. -Jaaa.
-Vi ses i morgon. -Vi går ju på bio i då allihopa.
-Har ni det roligt? -Javisst. Men TV-n är lite sunkig. (Det är den. Och det går att göra något åt)

Bludder bludder. Pappan i telefon. Bludder bludder. Glatt bludder bludder.

Det här ser bra ut.

Jag skrev ju här om att Hon hade arrangerat barnhämtning och annat så att pappan inte skulle visa sig för skol- och dagispersonal. Det blev inte så.

Pappan tog barnen till skolan/dagiset och presenterade sig för personalen som den snälla pappa han är. Inga sura miner där, inte.

Inga sura miner här, inte.

Pappan får inte märkas

Så är det. Igår tog han över en del av barnaskaran och idag tar resten av barnen in i hans nya bostad över helgen. (Hon är bortrest och har anförtrott barnen till deras pappa över helgen) Men han får inte hämta eller lämna något av barnen på skola eller dagis.

Det gör den av Soc tilldelade barnflickan inom sin veckokvot på fem timmars hjälp med barnen. Varför detta? Jo:

Hon, den här bloggens huvudperson, har förstås insett att det inte är en bra ide att pappan gör detta själv, eftersom personalen då skulle se att barnen faktiskt älskar sin pappa och vill vara med honom. I Hennes universum är han ju ett alkoholiserat monster som barnen är rädda för.

Självklart vet Hon att så inte är fallet, men det gäller att hålla skenet uppe.

Sån är Hon.

Fusk...

Det har legat en liten halvseriös omröstning om Henne och vad Hon ska göra i spalten här till höger. Tanken med så gott som alla webbomröstningar är att man inte ska kunna rösta flera gånger, och det finns spärr mot detta i omröstningsmjukvaran. Men sådana spärrar är ganska lätta att ta sig förbi för den som vill. Och vill, vill någon tydligen:

Har vi fler röstande än vi har besökare på den här lilla bloggen under en viss tidrymd, så vet vi att någon fuskar. Det är inte roligt och då är det inte längre meningsfullt att ha omröstningen kvar. Utslaget speglar ju inte längre besökarnas åsikter. Trist.

"Du behöver ju ingen kontaktperson"

Pappan ska ju ha hand om alla barnen i helgen eftersom Hon ska resa bort några dagar. Resan är tydligen viktig för Henne, och/eller hennes verksamhet(^anm). Annars skulle Hon väl inte anförtro sina barn till deras pappa som hon har sagt, gjort och pratat så illa om så länge nu? Nåväl:

Pappan måste förstås gardera sig för att inte få något svinhugg av Henne när det hela är över, så han har kontaktat Soc och nästan bett om lov. Visst inga problem, eftersom Hon ju till och med var den som tog initiativet.

Punkt två: Helgen sammanfaller med en schemalagd träff med barnen. (Tingsrätten har gett pappan rätt att träffa barnen fem timmar varannan vecka under en kontaktpersons vakande öga) Kontaktpersonen skulle alltså komma och titta på under fem av de nästan 72 timmar han är med barnen. Lite märkligt vore det, så pappan ringde upp den kontaktperson som har varit med 3-4 gånger nu och berättade om den uppkomna situationen.

Kontaktpersonen ansåg inte att dennes närvaro tarvades

Du behöver ju ingen kontaktperson. Det går så bra med barnen, så

Just det. Två olika kontaktpersoner och en tredje, barnflickan, tycker samma sak. Hela arrangemanget med kontaktpersoner är onödigt. Pappan tar väl hand om barnen när de är med honom och barnen har förstås inte det minsta emot att vara med pappa.

För säkerhets skull kontaktade pappan också den som ansvarar för den pågående vårdnadsutredningen i samma ärende. Inga invändningar där heller. Det hela slutade faktiskt med att vederbörande gjorde upp om en tid att komma och hälsa på gänget i helgen. Finemang!

Vi smakar på repliken en gång till:

Du behöver ju ingen kontaktperson

---

anm: Hon är sjukskriven på heltid...

---