Ett möte -två hälsningar

Tidigare i kväll kom maken gåendes från Konsum och mötte Henne och ett av barnen, som gick (till Konsum?) på andra sidan gatan.

Hälsning ett
Barnet log, skrattade och vinkade glatt.

Hälsning två
Hon gjorde en grimas, knackade sig för pannan och gjorde fingret åt maken. Ingen sade något.

Nå?
Maken vet vid det här laget vad som brukar ske när Hon ser honom. Han gick till sin arbetslokal 200 meter bort och satte sig att vänta på polisen, vilket har blivit Hennes vana att ringa den senaste tiden.

Dom kom inte!?
Nix. Inte en polisbil så långt ögat nådde. Inga kravaller eller något annat stort pågick som hade kunnat förklara ordningsmaktens bortavaro. Vi är ju vana vid att Hon gång efter annan ringer 112 så fort barnens far ser, eller syns av, barnen.

Hon kanske avstod från att ringa 112 den här gången, mötet var ju knappast ett "uppsökande" som Hon ju hävdar är förbjudet och straffbart. Eller så blev det bara ingen åtgärd.

Vad blir då Hennes nästa drag om detta inte hjälper längre?
I princip vad som helst. Håll i hatten, bara.
(Det är inte utan att vi bävar lite, kan jag medge)

Kan Soc söka medlemskap i ROKS?

ROKS har haft sitt årsmöte i dagarna. De har tydligen tappat en tredjedel av sina medlemsföreningar i efterdyningarna till SvT's könskrigsprogram förra året. Kvinnojouren där vi bor är i alla fall kvar. Det var den som Hon anlitade när Hon lämnade maken med barnen strax före nyår.

I dagens Svenska Dagbladet har Maria Abrahamsson en artikel om ROKS på ledarsidan. En passus där fick mig att hoppa till:

"landets tjej- och kvinnojourer kan alltså välja att ansluta sig eller inte. För egen del rekommenderar jag det senare, så länge som det ingår i Roks beteendemönster att inte ifrågasätta sanningshalten i kvinnors berättelser om hur svinaktigt makar, pappor och andra män bär sig åt. Utan en normalt kritisk bedömning av dessa utsagor riskerar politiska beslut att bli felaktiga och rättssäkerheten att sitta trångt hos myndigheter och domstolar. Det förfärande resultatet har vi sett när fäder har dömts till långa fängelsestraff och först efter att dottern eller sonen tagit tillbaka sina incestanklagelser, beviljats resning i Högsta domstolen"

"ingår i ROKS beteendemönster att inte ifrågasätta". Det har vi exemplet Henne på. Hon kom dit med buller och bång, satte besöksförbud på maken och vi har sett protokoll där en person på Kvinnojouren kallade hemmet "en krigszon" utan att veta ett dugg om den faktiska situationen.

Att besöksförbudet hävdes av Tingsrätten så snart det var praktiskt görligt, till exempel.

Att makens "systematiska våld" direkt skrevs om till Ringa misshandel (ett nackgrepp!), till exempel.

Ett gäng till som inte bryr sig om att kolla fakta är vår Socialförvaltning, där En Viss Socialsekreterare verkar att bra nära äta ur handen på Henne.

Kan Soc söka medlemskap i ROKS?

Spelar pengarna någon roll?

Egentligen är det här ett stickspår, för det enda som gäller är ju att barnen får det bra igen. Emellertid har vi fått frågan mer än en gång, så här är det:

Boende:
Den enda utgift vi känner till i detalj, är det skyddade boende som Hon tog med sig barnen in på dagen före nyårsafton 2005. Där bodde de i tio dygn à 3.950:- Förmodligen betalade Hon där en symbolisk avgift själv, men pengar blev det ändå.

Därpå (När man insett att maken inte var det förfärliga hot mot barnen och Henne som hon påstår?) blev det boende på hotell. Först ett någorlunda centralt i två veckor, och därpå ett mer perifert beläget några veckor till innan Hon flyttade hem till lägenheten igen. (Motvilligt, en vecka efter utsatt datum)

Vad hotellen i fråga, två rum bör ha behövts, kostar för en vanlig övernattande vet vi. Dock vet vi inte vad Socialförvaltningen har för avtal med dessa hotell, men rabatt bör det vara frågan om. Hon bodde med barnen inte mindre än 60 nätter på hotell, som alltså Soc betalade. Och maten, för den delen? Hel- eller halvpension spelar ju roll. Det blir alltså omöjligt för oss att skatta vad den notan kan ha gått på.

Stöd, nuläget
Ett av barnen har en stödperson i skolan, Den Lille Bodyguarden, som har arbetstid vardagar 10-15. Det finns en barnflicka i bilden också. Hon arbetar helger och två vardagar per vecka.

Hon (som i ett protokoll har sagt att hon ensam skötte famlijen på dagarna och arbetade på nätterna) har alltså nio mandagar per vecka i stöd från vår socialförvaltning. Detta har Hon haft sedan de kom hem från hotellboendet i början av Mars månad.

När Hon är ute på olika begivenheter, finns det barnvakt hemma. Vi vet inte om Hon betalar denna, men vi har all anledning att förmoda att Hon gör sitt yttersta för att slippa den utgiften.

Konklusion:
Det är alltså ett omfattande stöd som Hon har fått och får. Hur länge detta ska fortsätta, har vi inte någon uppfattning om. Det är Soc som resonerar och beslutar i saken, och vi har inga tentakler dit.

Jag vill inte ens försöka mig på en gissning på vad Hon har kostat samhället i dagsläget, men det torde i allafall vara sexsiffriga belopp.

Inte har barnen det bättre för den skull. Snarare tvärt om.

Brevet från Farmor

Barnens farmor skrev en hälsning till barnen i skolan förra måndagen. För säkerhets skull gick det via Rektor, som fick ett vänligt brev där vi berättade att vi gärna vill höra av oss till barnen så att de vet att vi tänker på dem. Vi bifogade ett oförseglat brev som gärna fick läsas före överräckande.

Den rektorn har, liksom dagisföreståndaren, sagt till barnens pappa att de inte tar ställning i konflikter och sedan omedelbart gjort just detta genom att foga sig efter Hennes önskemål.

I rektorns skola finns det en "resurs" i en klass, det är i praktiken en självutnämd väktare som eskorterar barnet till och från skolan. Han verkar inte tro på det här med att det inte finns något besöksförbud på maken gentemot barnen, och har agerat därefter.

I det klimatet var det då inte så förvånande att kunna konstatera att barnen inte hade fått brevet när vi talade med ett av dem i lördags.

Men informationen i det hade gått fram!

Skolledaren måste ha gett Henne brevet och Hon har av någon anledning delgett barnen hela, eller delar, av innehållet.

Barnet i fråga visste att vi har köpt en ny bil med fler sittplatser än den nuvarande, och kunde även meddela att Hon hade sagt till dem att "den bilen får ni aldrig se". Men det vore ju förstås ändå ändå kul att få åka med till Zoo i sommar.

Sån är Hon.

Hennes spastiska fingertoppar

Vi berättade om en stund med barnen igår. Den var trevlig, men givetvis spillde Hon malört i bägaren. Ett av barnen sprang nämligen, per stående order från Henne, upp i lägenheten och ringde Henne och Hamstermannen där de satt på krogen och berättade att pappa var där igen.

112
Det är Hennes reflex när maken dyker upp under horisonten. Hon ringde. Polisen kom, för vilken gång i ordningen börjar vi tappa räkningen på.

Men polisen verkade ha lite koll. Dom känner Henne nu. De kom, två trygga konstaplar, och pratade med maken. Nej, det finns inget besöksförbud på pappan mot barnen, bara ett mellan makarna. Och ett till, mellan maken och Hamstermannen. Detta för en mycket stor dumhet som maken gjorde sig skyldig till i mellandagarna 2005.

En kille stannade nere på gården med maken medan den andre gick upp i lägenheten, där Hon och Hamstermannen eldade på. 50 minuter senare kom den stackars polisen tillbaka.

Hennes anmälan ledde ingen vart.

Plan B
Hamstermannens genidrag blev då att anmäla maken för brott mot besöksförbudet dem emellan. Vari bestod detta?

Jo, maken hade kommit gående på gatan utanför krogen de satt på. Inga miner, inga tecken på igenkännande. Straffbart värre, enligt den inte allt för juridiskt bildade Hamstermannen, en självutnämnd lokal kulturpersonlighet.

Konstaplarna
De hade träffat maken förut, kvällens befäl var till och med samma som den famösa lördagskvällen. Alla kunde alltså läget. Besöksförbudet finns i Hennes sinne och ingen annanstans. Alla vet det utom hon. Hon drog till med att Hennes advokat, SåChic, hade uppget att det är ett brott mot umgängesrätten (som är Hennes, interimistiskt) att "uppsöka barnen".

Därför skulle maken gripas och låsas in, varpå förmodligen nycklarna skulle bortslängas. Att makens arbetslokal är bara 200 meter från lägenheten, och att stan inte är särskilt stor vilket faktiskt har en inverkan när det gäller slumpmässiga sammanträffanden verkar inte spela någon roll för Henne.

Dock
Det hele ledde inte till någonting. Polisen lägger sig ogärna i civila tvistemål, vilket det här är, och Hon fick bara ännu ett chalk-up på deras tavla.

Dom känner Henne nu, vilket framgick på ett sätt jag tyvärr inte kan redogöra för här. PUL sätter gränser.

Men sån är Hon...

Här satt vi framför Postkodmiljonären och sunkade iväg ännu en lördag. Så:

Barnens far ringer! Från gården, den gård som barnen är strängt förbjudna att leka utanför. Två av dom är där och är överlyckliga och bara bubblar iväg med barnens farmor. Vi får till slut en syl i vädret.

Var är Hon? På "serveringen" (en lokal krog) med Hamstermannen (Henns älskare)

Ett av barnen är det som drabbades av Tulpanmysteriet. Jag får ett snack med vederbörande: Nix inga blommor syntes på födelsedagen. "Du ska veta att jag pratade med han som körde ut tulpanerna, och han vet att det var din mamma som tog emtot blommorna. Han snackade med henne"

"Näe. Jag fick inga blommor på min fölsedeag"
"Är det inte lite slarvigt av mamma att tappa bort dom, då?"
"Jo"

Ridå. Ingen större idé att prata mer om detta.

Vi berättar om den nya bilen som vi har köpt. Den har plats för alla barnen på en gång, till skillnad från vår nuvarande. Shit! Skitkul!

Visst vill dom åka med. (Bara mamman är med på det hela, Hon i den här skildringen) Tanken på Henne lägger sordin på samtalet.

Vi har ju varit på ett antal bilfärder de senaste åren, Danmark, Eskiltuna, Västkusten för att ta de längre. Otaliga helgutflykter i vår närmiljö för att ta de kortare. Det är förstås skitkul att åka bil och veva ner och upp rutan med en knapp och inte en vev. Som dom gör på bio, ni vet.

Nuläget -Lugnet före stormen?

Det händer inte mycket just nu. Hon har till och med slutat med att ringa polisen och falskeligen anmäla maken för brott mot ett icke existerande besöksförbud när han syns under horisonten.

Men maken hade ett taktiksnack med sitt ombud häromdan. Det var inte så kul, om vi ska vara uppriktiga. Listan och indicierna på att Hon inte bara är en dålig mor, barnen mår dessutom inte bra, kan göras lång. Det hjälper inte. De får inte ens gå till tandläkaren!

Tingsrätterna dömer nästan alltid till kvinnans fördel vid skilsmässor, fick han veta. Prognosen är dyster.

Flexibiliteten i deras tänk sträcker sig tydligen inte så långt att de ens kan föreställa sig något annat än att kvinnans utsagor alltid är sanna och att det alltid är maken som är boven i familjelivet (Min kommentar, Nota Bene)

Ett ampert fax till tingsrätten med krav på en fullständig vårdnads- umgänges- och boendeutredning med anledning av att det material som tidigare presenterats bara handlar om ett av barnen har inte gett någon som helst reaktion. Hon och SåChic (Hennes ombud) måste ha fått det vid det här laget, men deras eventuella svar har inte kommit ännu.

Ny muntlig förhandling och interimistisk dom den 9 juni.

Suck.

Tänk Om Pappa Bodde Här-expeditionen

Jag var ju inte med själv på Konsum häromdan, så jag hörde inte allt som framkom där. Det här är värt att berätta:

I december såg det ett tag ut som om maken skulle köpa en lägenhet en bit ifrån den nuvarande bostaden, något som inte visade sig genomförbart. Men det hela gick så långt att den var utsedd av honom. Ett av barnen var till och med och tittade på den en gång, då innan skilsmässan vändes till rena blixtkriget av Henne.

De har återvänt!

För inte alls länge sedan tog sig barnen dit tillsammans och tittade på det huset som pappa skulle ha flyttat till. En utflykt helt på eget initiativ, och något som Hon förmodligen hanterade på sitt vanliga sätt: Skrik och skäll.

Vi hoppas att det inte förekommer örfilar eller värre, men detta är illa nog tycker jag. Hon har ju gjort det förut. Och då är det lätt hänt igen. Ryanden och gormanden vet vi i allafall att barnen får varje gång de har mött sin pappa och/eller sagt något icke-negativt om honom.

Skulle barnen verkligen göra en längtansfylld utflykt om det var som Hon säger, att han har hotat och slagit dem i åratal?

Näppeligen.

Men, sån är ju Hon.

Ännu ett samtal med chefen

Det är ett par veckor sedan maken pratade med En Viss Socialsekreterares chef, som då lovade att återkomma. Detta skedde ju aldrig, så han tog tillfället igår när sagda chef svarade i stället för EVS, som han egentligen ville prata med.

Det stora är förstås den närmast patetiska partsinlaga till utredning som En Viss Socialsekreterare och en kollega klippte och klistrade ur sina gamla anteckningar. (Det färskaste materialet var vid utredningens datum fem veckor gammalt!) Alla bilagor, en om varje barn, togs dessutom bort inför inskickandet till Tingsrätten.

Detta gjordes av Henne och hennes juridiska ombud, SåChic. Enda rimliga anledningen till att att man gör något sådant är väl att hålla bort icke-kritiska omdömen om maken från Tingsrätten. Ett ljus i mörkret är iallafall att rätten underkände utredningen och krävde kompletteringar som aldrig inflöt. Nåväl:

Maken uttryckte förnyad kritik mot utredningen och ville se en ny, oberoende sådan. Då fick han höra att Hon också hade kritiserat den, tydligen för att den inte sågade maken tillräckligt långt ner vid fotknölarna. Vidare hade Hon till chefen i fråga uppgivit att maken är en "manipulativ lögnare" och att detta inte framgår av utredningen.

Magstarkt. Är det någon som är detta, så är det ju Hon. Ingen som känner maken skulle ens kunna tänka tanken att han skulle vara åt det hållet. Då är det värre med Hennes omgivning. Ingen skulle dementera påståendet, vad vi vet.

Vi har till och med hört ordet "Knutby" som prefix till hennes förnamn. Från folk som känner Henne...

Det är annars snart tre veckor sen ett seriöst fax gick till Tingsrätten från makens ombud. Ingen reaktion har kommit. Kanske SåChic har fått problem med Henne. Det skulle inte förvåna.

Grädden på moset!
Det här är sant. I samtalet med En Viss Socialsekreterares chef framkom det ju att maken anses vara lögnaktig och manipulativ. Maken och chefen har inte haft så mycket med varandra att göra, och detta enbart på telefon. Men han fick trots det en fin liten replik till avslutning:

-Du verkar reko. En komplimang från en som bara har haft att göra med barnens far på telefon.

Då ska ni veta att maken verkligen bryr sig om barnen och är orolig för deras kosthållning, hälsa och skolgång. Det är den vanligaste orsaken till att han kontaktar Soc, och det vet chefen.

Annars
Barnens mamma verkar helt obekymrad när det gäller barnens kosthållning, hälsa och skolgång. Vi vet ju till exempel vad hon har sagt om deras tänder.

Sån är Hon.

Gråtattack (nästan) på Konsum

Vi har lärt oss under den senaste månaden att det inte är straffbart att träffa sina barn på stan även om man inte har umgängesrätt på dem (Fast Hon tycks tro detta) Då kan det väl inte vara förbjudet att stöta på sina barnbarn?

Barnens farmor har verkligen lidit den här vintern och våren. Att inte få träffa sina så älskade barnbarn har varit ett rent helvete för henne. Dags att göra något åt saken.

Aktionen
En planering med klockslag och "kända lokationer" spikade en tidpunkt och en plats. Det funkade!

I en Konsumbutik kom maken och barnens farmor gåendes när de oförhappandes stötte på två av barnen med sin stödperson, en riktigt trevlig sådan den här gången. Den andra stödpersonen verkar ha varit landsfiskal i ett tidigare liv, som han beter sig.

Stödpersonen blev bara glad åt barnens glada utrop vid åsynen av pappa och farmor och lät sällskapet hållas en stund, innan de tillsammans rörde sig hemåt.

Farmor bokstavligen grät av glädje när hon såg sina barnbarn för första gången sen Annandag Jul förra året. Det var stort för henne att få se de små igen.

Faderns kamera gick i videoläget igen, men tyvärr höll inte batterierna. Några minuter blev det iallafall.

Sällskapet skiljdes åt strax innan barnen kom hem. Fadern har ju besöksförbud på sin bostad (som hon kräver honom på hyra för) och törs inte ens visa sig på den gatan, eftersom Hon verkar knacka 112 på telefonen så fort Hon ser honom nu för tiden.

Dystra observationer
Ett av barnen gick i ärvda kläder. Inget ovanligt, kanske. Men de här var tydligt slitna. Maken kände direkt igen dem, och visste vilket syskon som hade haft dem tidigare. Bägge två hade också slitna skor.

Den familjen var alltid mån om fräscha kläder på barnen. Nu verkar det inte vara så viktigt med den biten längre. Heller.

En sak till
Det vi har trott vara en barnflicka, visade sig vara ännu en av Soc betald stödperson. Har den här tjejen samma arbetsvillkor som vi vet att Den Lille Bodyguarden har, så pratar vi om att Hon nu drar två heltider för att klara barnen.

Barnen mamma, Henne, har faktiskt suttit i tinget och berättat att hon ensam skötte familjen och hemmet på dagarn och arbetade på nätterna. Trovärdigt, va?

Sån är Hon.

Anmäla eller inte anmäla?

Det har egentligen inte hänt så mycket på den sista tiden, frånsett Hennes polislarm förstås. Hon verkar ha 112 som en spastisk reflex när maken kommer på tal, ialla fall från barnen.

Jag funderar faktiskt på att polisanmäla Henne för detta. Vi har rapporten från den första incidenten. Där står det i klartext att det inte finns något besöksförbud på maken gentemot barnen, och att Hon upplystes om detta.

Ändå så fortsatte Hon att ringa polisen när maken stötte på barnen.

Det är ett klockrent fall av falsk anmälan, anser jag. Detta ger i svåra fall upp till två års fängelse, i enkalare fall böter eller 6 månader.

Till yttermera visso så tog dom in maken en gång, när de hade läst fel på ett gammalt beslut som inte gäller längre. Inte ens en ursäkt fick han för sin förstörda lördagskväll. Maken ska diskutera en JO-anmälan med sitt juridiska ombud. Hoppas det blir en.

Men visst skulle det sitta fint i nästa förhandling (den 9 juni) att kunna nämna att Hon inte drar sig för att falskanmäla maken i sitt smutskastande av honom? Och att Hon står under åtal för detta?

En dröm, jag vet. Men ändå:
Det vore inte helt fel att skicka 20 tulpaner till Henne när hon sitter på Hinseberg?

Den lille Bodyguarden -igen!

Igår sprang fadern på två av barnen på väg hem från skolan. Inget oväntat i en stad som vår, men han tog en prat- och kramstund med dem på gatan. Ett av barnen, det som var så glädjestrålande på köpcentret, var lite moloket och avståndtagande. Helt klart en följd av allt skäll (Och mer? Hemska tanke!) barnet fått för att visa glädje över att träffa sin pappa.

Till Den Lille Bodyguardens stora förtret.

Den här gången blir det inget ryck-och-skäll som den förra gången, men väl tjafs. Maken får veta att Bodyguarden inte alls slog och drog i maken som maken skulle ha uppgivit för Soc.

Bodyguarden ljuger. Så enkelt är det.

Maken har upplyst Bodyguardens hussar och mattar på Socialförvaltningen om att det faktiskt inte finns ett besöksförbud på honom och barnen, vilket Hon har hävdat i två, möjligen tre, polisanmälningar.

Barnens far gick inte i svaromål, vilket sällan lönar sig mot tjafsiga personer. Men han fick veta att Bodyguarden skulle ringa Henne och berätta att de missade en buss för hans skull. (Det är femminuterstrafik på den linjen så dags) Underförstått att Hon, med anledning av det inträffade, skulle Vidta Åtgärder.

Man har alltså upplyst Bodyguarden om vad som gäller i denna inte så lite märkliga historia, där ett pikant inslag faktiskt var att En Viss Socialsekreterare blev föranlåten att kontakta makens juridiska ombud för att få reda på vad som gäller avseende besöksförbudet. Vad Hon sagt i ärendet var tydligen inte att lita på.

Barnens mor, Henne, har nämligen vad vi vet begärt men inte fått ett besöksförbud på maken gentemot barnen. Detta hindrade henne inte från att ringa runt och berätta att maken hade besöksförbud, inkluderande alltså polisanmälningarna.

Sån är Hon.

Nå. Blev det nåt?
Inte vad vi vet. Om Hon ringde polisen, så ledde det i så fall inte till någon märkbar åtgärd.

Vad barnen fick för att de hade pratat med sin pappa en stund vet vi inte heller, men ett utbrott eller två är ingen osäker gissning. De förmodas nämligen vara rädda för sin pappa, som ju enligt Henne har plågat familjen i åratal. Några avsteg från den linjen tolereras inte. Så mycket vet vi.

Sån är Hon...

Inlines oskyddat

Makens tillfälliga bostad är inte längre bort än att han har samma busshållplats som Henne och den lägenhet han nu har ett interimistiskt besöksförbud på. Då är det inte så konstigt att det hände sig att två av barnen glädjestrålande kastade sig över sin pappa som kom gåendes när de klev av bussen häromdan.

Den pappa som Socialförvaltningen (och vår lokala ROKS) har stämplat som ett hot mot just de barnen som enligt dokument vi har fått tillgång till, ska vara så rädda för fadern så att det inte är sant.

Fadern slår omedelbart på den kamera han har, en stillbildskamera som även har en videofunktion. och dokumenterar cirka tio minuter med två av barnen. Dom är glada och trängs om uppmärksamheten. Den barnflicka som är med verkar först lite osäker, men när hon ser barnens glädje ställer hon sedan upp genom att filma pappan med de två.

Bilderna
Herregud! Barnet har Inlines, rullskridskor heter det för oss äldre, utan att bära ett endaste skydd. Det är sant! Dokumentation i form av en video finnes!

Ungen har rest med bussen nästan en mil med grillorna på! Både fram och tillbaka. Inlines på bussen, kliva på och av och detta utan att ens ha hjälm på sig. Skandal är bara förnamnet!

Barnflickan verkade med all rätt lite generad för detta, men modern är ju den som (just nu, enligt Tingsrätten) har det övergripande ansvaret för barnen. Hon, "Henne" i den här bloggen, verkar inte bry sig så mycket om hur barnen skyddas. Mer än att de inte får leka någon annanstans än på gården, utifall att fadern skulle visa sig.

Vi vet sedan länge att inget av barnen behöver hjälm när det cyklar. Hennes barn känns faktiskt igen på detta, eftersom de är de enda som inte bär hjälm när de är ute med jonnen. Då kanske det här med hjälm och inlines inte är så konstigt. För Henne.

Sån är Hon.

En tänkvärd artikel på TV4.se i går.

Tänk om...

Hennes tandkräm och barnens tänder

I morse, när jag var hos min tandhygienist, kom jag på en sak: Den här bloggens "Henne" är ju noga med att barnen inte ska använda tandkräm med fluor. Passade på att fråga när jag hade ett proffs att tillgå. Är detta vanligt, och vad kan det innebära för ett barn?

Det förekommer att folk vill ha det så, kom ett lite undanglidande svar. Men risken för karies om man kör med tandkräm utan fluor mångdubblas. Om ungarna borstar tänderna efter varje matintag och inte dricker söta drycker mellan målen, så klarar de sig.

Annars har de karies som ett brev på posten.

Jösses! Här har vi en kvinna som inte bara skaffar tandkräm utan fluor till barnen, dom "behöver" inte gå till tandläkaren heller. Hon har till och med vid ett tillfälle avbokat ett tandläkarbesök, så att barnens far kom dit med ett barn och oförrättat ärende.

Arma barn som varken får fluor eller gå till tandläkaren!

Överkurs
Jag Googlade lite på det här med farligt fluor och hittade rena religionskrigen, där främst alternativmedicinare slår hårt mot användningen av fluor i kranvatten och tandkräm.

Folk som inte gillar etablissemanget (som ju förordar fluor i vatten och tandkräm) verkar vara de vanligaste som utmålar fluorets farlighet i den ena uppsatsen mer invecklad än den andra.

Fluor är i och för sig ett gift, men det har ändå egenskapen att i små, mycket små, mängder förstärka skelett och tänder. I större mängder är det alltså farligt.

Själv hade jag både Fluortanten i skolan på min tid och har borstat med fluortandkräm i hela mitt liv och inte har jag några deformiteter i skelettet, inte...

Kan man verkligen göra så här?

Att begära besöksförbud, få avslag och sen ringa runt och meddela att besöksförbud gäller, menar jag.

Tydligen. Hon kan, ialla fall.

Socialförvaltningen, skolan, dagiset, grannarna och till och med polisen blev underrättade om ett icke-existerande b-förbud i förra veckan. Polisen i form av två (troligen tre) larm till 112 när fadern syntes prata med sina barn på stan.

Ett av larmen resulterade dessutom i ett kortare omhändertagande i lördags kväll. De hade tagit ett tidigare utfärdat och annulerat b-förbud såsom fortfarande gällande.

Skadebekämpning
Nu gäller det att dels hämma skadorna, och dels att kanske agera mot Henne. Skolan vet nu vad som gäller, Soc likaså. Vi måste kontakta dagis och underrätta dem om vad som gäller, inte vad Hon tror.

Det här med grannarna får bestå. Man kan ju inte gärna gå runt och ringa på, eller sätta upp lappar i portarna. Det är fel budskap i sånt. Man framstår lite som en rättshaverist, tycker vi.

Juridik
Hon har alltså anmält maken för brott mot något som inte finns. Falsk tillvitelse, tycker jag. Mer åt falsk anmälan-hållet, tyckte en jurist. Också här får vi balansera Hennes elakheter mot att själva framstå som rättshaverister.

Men polisens felaktiga frihetsberövande är lite värre. Det kommer nog att bli en JO-anmälan på det. I allafall är det makens inställning just nu. Jag är böjd att hålla med.

Det är oursäktligt att inte kunna läsa innantill på skärmen, även om man är i telefon med en verbal och manipulativ människa som ljuger så att Hon tror sig själv.

Framöver?
Jag är inte helt nöjd, trots att Hon har gjort bort sig ordentligt. I Hennes beteende ligger det nämligen att skruva upp volymen när saker går Henne emot. Inte bara volymen, hon skruvar på sakförhållanden och dramatiserar värre, ska ni veta.

Hon tenderar att bli bombastisk när hon tar i. Och ta i är just vad jag tror att Hon kommer att göra...

Update igen -Polisen gjorde ett felaktigt gripande!

Polisen gjorde ett felaktigt gripande i lördags. Den andra (eller rentav den tredje?) anmälningen från Henne på en vecka om brott mot ett icke-existerande besöksförbud på maken gentemot barnen resulterade i att han fördes till stationen.

Att Hon ljuger lika fritt som andra andas vet nog de flesta som känner henne. Men att polisen inte kontrollerar Hennes påståenden? -De hade "sett fel". Han hade ett besöksförbud i vintras, som för övrigt blev kortlivat. Det hävdes nämligen så snart Tingsrätten öppnade efter helgen.

Det var detta som syntes för tjänstgörande, som inte kunde läsa innantill på sin skärm.

Skäms, polisen! Vet hut! Aja baja. Inte göra så mer!

...och kanske en ursäkt vore på sin plats?

Update -Gripen av hemliga skäl!

Det är sant. Maken har nu på förmiddagen försökt få reda på varför de tog in honom i lördags. Beskedet var att de inte får berätta!

Vad är det för samhälle vi lever i där man kan gripa folk utan att berätta varför?








...eller skäms dom bara för att dom gick på någon av Hennes lögner?

3*112=Falsk tillvitelse?

Maken ringde tidigt på kvällen i lördags och berättade att han hade morsat på barnen där de lekte utanför sitt hem, som är bara ett par hundra meter från makens tillfälliga övernattningsmöjlighet.

Det äldsta barnet sprang upp när fadern syntes, makarnas barn skall då tydligen omedelbart ta sig hem. Och läs detta:

Det äldsta barnet sprang tillbaka ner till sin far och berättade att Hon hade ringt 112. För andra gången på en vecka när fadern råkat sina barn. Då, i tisdags, kom en bil med två poliser och det hela avlöpte utan åtgärd. De pratade med honom och tog en anmälan på Henne för brott mot det besöksförbud som gäller mellan makarna. Den här gången blev det annorlunda.

Maken gick och satte sig på en bänk utanför den hobbylokal som han övernattar i emellanåt och väntade in polisen. De kom, ett par vänliga och informativa poliser, och maken förväntade sig en upprepning av tisdagen. Icke.

Centralen meddelade att han måste in. Okej. Han har inte gjort något otillåtet. Trots att han inte har umgängerätt med barnen, så är det inte otillåtet att prata med dem. (Läs här om det juridiska nuläget)

Väl inne på station blev han kvar en timme. De "hittade inte ett papper", så han fick gå därifrån. Vidare nämnde en av de som jobbade den kvällen att Hon hade lagt in om besöksförbud för honom gentemot barnen, och att maken inte hade tagits in den här kvällen om det inte hade varit för det som hände i onsdags.

-I onsdags. Det var ju i tisdags som Hon hade sin lilla jakt på honom, sade maken.
Inget svar.

Vadan detta? Vi grubblade länge på detta. Det enda som hade hänt på onsdagen, var att maken satt och läste på en parkbänk när Den Lille Bodyguarden kom gående på andra sidan gatan, med två av barnen. Han hade vinkat till barnen, som vinkade tillbaka. Det var allt. Bodyguarden hade inte låtsas se fadern. Hade detta också föranlett en 112-uppringning?

Tydligen. Dock utan att polisen hade tagit kontakt (Han hade suttit kvar och läst ett tag till)

Hmm, som det heter. Hon hade alltså ringt 112 om maken tre gånger på mindre än en vecka, och vi vet nu att Hon har lagt in om besöksförbud på barnen för maken, för ett par veckor sedan lät det på polisen, men maken är inte säker på den uppgiften.

Två gånger i förra veckan har maken varit i personlig kontakt med polisen utan att de har delgivit honom något, och de vet mycket väl var de hittar honom om de vill något. Under alla omständigheter är ett besöksförbud inte i kraft förrän det har delgivits den som det gäller.

Men Hon har helt klart agerat som om besöksförbudet var i kraft! Sanslöst. Det här skulle nog också förklara varför En Viss Socialsekreterare tog kontakt med maken juridiska ombud och undrade vad som egentligen gäller.

Skolans och dagis egendomliga beteenden är också förklarade om det är så att Hon har ringt runt och meddelat att det finns ett besöksförbud på maken gentemot barnen.

Vidare måste Hon i lördags ha berättat att det fanns ett besöksförbud när hon ringde 112. Det var förmodligen detta som var papperet som de inte kunde hitta.

I mina ögon är det här två, kanske tre, fall av falsk tillvitelse. Ett menedsbrott som kan ge fängelse.

Det är skamligt att missbruka ordningsmakten som Hon har gjort. Det är skamligt att ringa runt med en ren lögn som Hon har gjort.

Men det är klart, i hennes självkonstruerade universum så kanske det är så att det har utfärdats ett besöksförbud.

Dock icke i vår värld...

En Viss Socialsekreterare -och ett Seriöst fax

Igår blev makens juridiska ombud kontaktad av En Viss Socialsekreterare! Vad i all sin dar?

Jo, det gällde Tingsrätten. Hur löd utslaget egentligen? Vad gäller avseende besöksförbud mellan fadern och barnen? Ombudet läste upp domen för EVS och förklarade läget, ungefär som det står här. Huruvida ombudet funderade på om dom på Soc själva inte borde ha tillgång till utslaget i fråga, vet jag inte. Men det är nog troligt.

Socialsekreteraren kommenterade sitt ärende med att "det är viktigt att kontaktpersonen (Den Lille Bodyguarden, alltså) och barnen inte kommer i konflikt"

Vilket uttalande!

Analys
Bodyguarden har tydligen stött på motstånd och beklagat sig för Soc när han har försökt förbjuda barnen att prata med sin far. Klart att dom vill möta sin far, vad Hon än ljugit ihop om hans vederstyggligheter.

En Viss Socialsekreterare kände helt klart inte till innehållet i Tingsrättens utslag. I stället har vederbörande tydligen gått helt på Hennes uppgifter. Man baxnar!

Arbetar man verkligen seriöst man låter den enda källan till besked till skola och dagis vara Henne? Och blir tvungen att kontakta motpartens juridiska ombud för att få klarhet.

Ett Seriöst fax
"Vår" sida har inte hört så mucket från SåChic, Hennes ombud, sedan de fick avslag på sin begäran om tidigarelagd bodelning. I stället kallade Tingsrätten till en ny muntlig förhandling nu i maj, och de underkände den "vårdnadsutredning" som jag har tjatat om så länge nu.

Inte ens det omskakande faktum att fadern stötte på barnen och att alla hade trevligt fick fart på henne. Är deras fax trasig, kanske? Nåväl:

Sagda Seriösa fax gick till Tingsrätten.

Sagda Seriösa fax handlar om att maken hemställer om en fullständig vårdnads- umgänges- och boendeutredning med anledning av att det material som tidigare inskickades bara handlar om ett barn. -Och att bilagorna (en för varje barn) inte var med.

Vidare att utredningen skall göras av oberoende utredare. Inte En Viss Socialsekreterare och dennes partner eftersom maken upplever dessa som parter i målet.

Ord och inga visor.

Vad har Hon sagt egentligen?

Det har varit lite uppståndelse kring faderns träffar med barnen på sistone. Den Lille Bodyguarden har försökt avvisa honom på allmän plats(!) och Hon har ringt polisen (som vanligt utan att det ledde till något) när fadern har råkat sina barn på stan.

Personal på både skolor och dagis har agerat som om fadern hade besöksförbud på barnen. Det har han alltså inte, ska ni veta. Men Hon verkar vara av den uppfattningen.

Fadern tog ett snack med En Viss Socialsekreterares chef härförleden om detta och även om den bedrövliga vårdnadsutredning som Soc har lagt fram. Sagda chef skulle sedan ha hört av sig i måndags för uppföljning, men har ännu inte gjort det.

Fadern har under veckan i stället tagit kontakt med rektor respektive daghemsföreståndare och gjort det juridiska läget klart för dem. En synbar konsekvens är att Den Lille Bodyguarden inte längre bråkar när han ser fadern. Nu existerar fadern inte längre för honom och barnen tillåts till och med att morsa på sin farsa(!) när de ses på stan.

En annan konsekvens var alltså att dagispersonalen inte ingrep när han träffade barnen i en park häromdan. Men de ringde Henne (som i sin tur ringde 112). Bedrövligt agerat av folk som enligt egen utsago "inte ska lägga sig i vårdnadskonflikter" och sedan går Hennes ärenden under flera månader utan att blinka.

Min slutsats av detta är att Hon har underrättat skola och dagis om att fadern har besöksförbud på barnen, och att de har agerat efter detta. Tanken på att Hon skulle ljuga för dem verkar inte ha funnits. Men ljuger gör Hon, lika naturligt som vi andra andas. Det har vi sett många exempel på under den här resan.

Detta gäller
Tingsrätten har i en interimistisk dom utfärdat besöksförbud mellan föräldrarna och, lika interimistiskt, tilldelat Henne ensam vårdnad om barnen med därtill hörande boenderätt i den gemensamma bostaden. Maken saknar också umgängesrätt med barnen.

Umgängesrätt? Då får han väl inte träffa barnen?
Jodå. Dock inte organiserat. När man hör termen, så här det lätt att tro att varje form av umgänge är förbjudet. Ur Riksdagens Samhällsguide på nätet:

"Vårdnadshavaren har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder som inte är vårdnadshavare tillgodoses. Detsamma gäller barnets behov av umgänge med någon annan som står barnet särskilt nära, t.ex. mor- eller farföräldrar eller tidigare familjehemsföräldrar. Om barnets föräldrar inte kan komma överens om umgänget mellan sig, kan en domstol besluta i saken"

Just nu har Hon alltså ensam vårdnaden om barnen, och fadern kan inte kräva att få träffa dem regelbundet eftersom han inte har umgängesrätt. Nu nalkas vi en gråzon.

Termen "umgängesrätt" i juridiken handlar om att den förälder som inte har vårdnaden om barnen ändå ska få möjlighet att träffa dem. De flesta barn mår ju bättre av att träffa bägge föräldrarna även efter en skilsmässa. En mildare form av vårdnadsrätt, skriver man på Familjerätt på nätet, en utmärkt sajt riktad mot socialtjänstens arbetsområden, som vår Socialförvaltning inte verkar känna till. (långt ner på sidan)

Mer än en jurist vi har varit i kontakt med håller dock med om att spontana träffar på stan inte kan kallas brott mot umgängesrätten, just för att de inte är organiserade. En sak är ialla fall helt klar:

Barnen mår bara bra av att få stöta på farsan emellanåt. Det är det viktigaste.

Hon ringer polisen -igen!

Helgen måste ha tagit hårt på Henne. Fadern stötte ju på två av barnen på ett köpcenter, och till råga på allt var ett av dem just det barn som sägs vara så rädd och plågad av fadern att det inte liknar nånting i de anteckningar och den "utredning" som vi har tagit del av.

Sagda plågade barn var dock inte värre däran av att träffa på sin far, än att det gjorde upp om att träffa honom fyra (nej fem!) gånger i månaden, vilket vi fick höra i en lycklig utläggning på telefon.

Det kan inte ha varit så kul för Henne när barnet kom hem med det beskedet...

Och nu detta:

Häromdan kom fadern gåendes i ett ärende på stan. Händelsevis ;-) I en av stadens parker var Dagiset ute och lekte. Två av barnen var i den gruppen och fick syn på fadern och ropade upp honom. Han gick fram och pratade med dem. Den rådiga personalen visste tydligen att de inte hade rätt att köra bort honom från allmän plats (till skillnad från Den Lille Bodyguarden) och tyckte väl att det var lite löjligt att evakuera hela styrkan. Han är ju trots allt både ofarlig och välkomnades dessutom av sina barn. Men de ringde Henne...

Ett av barnen var med i helgen, och hade sin present med sig till dagis. Egentligen får man inte ha så stora gosedjur där, men det är en mycket viljestark person vi pratar om. Dels lyckades barnet få med sig vår present hemifrån, och dels så hade barnet med sig djuret hela dan.

Mamman hade blivit arg och skällt på det äldsta barnet, men inte detta barnet, för träffen i helgen fick fadern veta. Tro fan det. Ett fundament i svartmålningen av maken, är ju att han har plågat barnen, särskilt det äldsta barnet.

Så dyker Hon upp i parken, med andan i halsen och skriker till maken att "Du har besöksförbud. Du har besöksförbud!", på bara meters avstånd.

Sanningen är att de har besöksförbud på varandra, vilket Hon just har överträtt. Att man inte har umgängesrätten på barnen är inte samma sak som att han inte får träffa dem, men Hon tolkar ju lagar och domslut som Fan läser Bibeln. Nåväl:

Hon tar fram sin telefon och ringer. Man behöver inte vara Einstein för att gissa vart: 112. Maken avvaktar någon halvminut innan han tar adjö till barnen och går sin väg i sakta mak. Hon följer efter, på 5-10 meters avstånd, och är i telefon hela tiden.

Maken ringer 11414, servicenumret till polisen, för att berätta för dem var han är och stämma träff med den bil som helt klart har kallats. Tyvärr hamnar han i en kö, plats 20 blir segt omsider 14 innan han ger upp och ringer mig. Vad göra?

Fotografera Henne med mobilkameran, säger jag. Och gå i lugn och ro till en plats med mycket folk. Vinka till dom när du ser bilen.

Så skedde. Hon följde honom och verkade skildra promenaden steg för steg i telefonen.

Maken pratar med en av poliserna medan den andre samtalar med Henne på andra sidan gatan. Folk tittar, men stirrar inte. Två småkillar undrar om det är ett rån på G och lomar iväg när inget dramatiskt inträffar. Fadern har alltså inte gjort något brottsligt när han talade med barnen, får polisen klart för sig. Centralen hade inget om besöksförbud och honom. (Besöksförbud i en skilsmässosistuation är lite mildare är de som en brottsmålsdomstol utfärdar, och kommer väl knappast ner i spaningsregistren)

När polismannen får reda på att det i grunden är ett civilmål det handlar om, så drar han öronen åt sig lite. Civilmål är inget som ingår i deras normala tjänsteutövning. Men en anmälan på Henne för överträdelse av besöksförbudet blir det.

Vad Hon pratade med den andre polisen om, får vi väl veta bara om hon också har gjort en anmälan, vilket jag är beredd att sätta en vacker slant på.

Hon måste börja bli känd av vår polis nu. Det här är inte första gången hon ringer om maken, och inte heller den första gången det inte blir något. Det har aldrig blivit något av Hennes anmälningar, ska ni veta.

Faktum är att det mesta hon har lyckats med i den vägen är att få maken intagen över en långhelg, Allhelgona 2005. Då på anklagelser som borde lett till häktning, men i de förhandlingarna släpptes han diretk. En dumhet vid annat tillfälle ledde också till att han togs in, då över natt. Och släpptes direkt på morgonen.

Sån är Hon...

Tulpanmysteriet

Ett av barnen fyllde år för snart ett par veckor sedan. Vi, barnens farmor och jag, har alltid varit måna om barnens födelsedagar och kommit ihåg dem med presenter och kanske en slant.

Den här våren har inte varit helt lätt i det avseendet. Den först inträffade födelsedagen var till och med det som triggade den här bloggen. En mycket jobbig och kränkande händelse för barnens farmor.

Vad gör vi då? Ja, inte skickar man pengar till ett barn vars mor har kommenderat tömning av barnens sparkonton för den egna ekonomins skull. Hälsa på med en present får vi inte för Henne och skickar någon sak gör vi inte heller, eftersom vi ju inte får prata med barnet för att få reda på vad det önskar sig.

Men vi vill ju att barnen inte ska glömma bort oss, och då gäller det att markera närvaro i deras universum, om än från en annan galax just nu.

Så jag budade blommor till barnet. Tio vita och tio gula tulpisar till barnets hemadress. Ett rejält livstecken, om jag får säga så själv.

I helgen stötte fadern på två av barnen, och jag kunde inte låta bli att få fram en fråga om blommorna. Inget av de barnen kunde dra sig till minnes några (tjugo stycken!!) tulpaner eller blommor över huvud taget på den fölsedagen.

Suck.

I förmiddags gick jag till den affär som hade budat. Bingo. Föraren av blommorna var på plats och mindes transporten. Blommorna hade tagits emot av Henne (beskrivningen stämde) och sedan tydligen bara försvunnit.

Sån är Hon...

En timme med barnen!

Det har hänt mer än en gång nu, att fadern stöter på något av barnen helt oförhappandes på stan. Inte så konstigt med tanke på hur stor vår stad här. I Lördags var det dags igen:

Inne på ett shoppingcenter hör han ett barn gråta högljutt. En gråt som han omedelbart känner igen. Det är hans eget barn står inne i en leksaksaffär och är skitlesset! Han går dit, tittar försiktigt. Om modern är med, får han ju inte gå fram. De har ju besöksförbud på varandra.

Det tar inte lång tid att ta in läget. Två av han egna barn är ute på köpcentret helt ensamma!

Dels det äldsta, det som enligt alla papper och uttalanden är så rädd, så rädd för sin far, och ett till. Det visar sig att det äldsta barnet har fått månadspengen och är där för köpa en leksak som kostar just hela månadspengen. Det yngre barnet var med, men hade inga pengar att köpa leksaker för. Klart man blir lessen!

Fadern tog kontakt med barnen som blev glada att se honom. Det första fadern gjorde var att ringa barnens farmor, som äntligen fick prata med dem. Joy!

Pengarna räcker inte till batterier. Inga problem. Pappa är ju där. Barnens farmor och jag ber fadern lägga ut till presenter åt alla barnen, som de här ska ta med sig hem. Så gärna.

Några minuter senare ringer vår telefon igen. Det är äldsta barnet med pappans telefon. Vi får veta av ett lyckligt barn att de två vill träffas 4, nej fem gånger, i månaden. Bara mamma ger tillstånd förstås. Lätt suck.

Det är alltså det här barnet som i "vårdnadsutredningen" sägs vara rädd för sin våldsamma pappa!

Fira Midsommar som vi brukar och det traditionella sommarbesöket på Gröna Lund, då? Gärna det. Men mamma måste ge sitt tillstånd här också. (Lätt suck igen)

Nu blir det det andra barnet som lyckligt bubblar iväg med sin farmor om allt möjligt medan fadern och det äldsta konfererar om presenter och batterier. Samt lite till:

När jag sedan får prata med det barnet, så är barnet helt på det klara med vad besöksförbudet innebär: Domstolen har sagt att föräldrarna inte får träffa varandra. Samt att fadern inte är förbjuden att prata med barnen om han stöter på dem på stan. Det lät inte riktigt så när Hon drog det juridiska läget för barnen...

Barnen har alltså ensamma åkt till ett köpcenter. Vet mamma om det? -Självklart. Vad gör hon då, något annat, eller? -Nejdå. Hon är bara hemma.

Har ni fått någon telefon att ringa med om nåt skulle hända? -Det finns en, men den är visst trasig.

Den omdömesgilla och ansvarskännande modern har alltså släppt iväg två av barnen till köpcentret helt själva och utan den billiga lilla trygghetsförsäkring som en mobiltelefon numera innebär. Fy För Sören!

Pappan köpte presenter från oss till alla barnen och såg sedan till att de två kom hem ordentligt, men han kunde ju inte gå närmare sin bostad är ett halvt kvarter, för säkerhets skull.

Det blev ialla fall en timme med dem, restiden inkluderad.

Lite information om annat fick vi också som ett resultat av mötet på shoppingcentret.

• Man ringde polisen vid Den Lille Bodyguardens ingripande härom dagen. Fast dom kom inte på de 40 minuter fadern väntade. (Källa: Den Lille Bodyguarden till det äldsta barnet)
• Inget av barnen har varit hos tandläkaren ännu. Särskilt illa, eftersom de brås på släkter med dåliga tänder och att Hon har utfärdat Fluor-förbud när det gäller barnen.
• Sin mormor har de inte sett på åratal. Vi som trodde att Hennes mor var uppe om helgerna. Det var någon annan stödperson som maken hade skymtat.
• De två äldsta barnen har varit på olika fritidsaktiviteter, typ idrott. Nu, under Hennes regim, är allt sådant inställt.

Och den allra värsta uppgiften:

• "Mamma dricker alkohol", meddelade det yngre barnet spontant och oprovecerat.

Hon, som kallar sig själv nykterist och maken alkoholiserad, krökar alltså igen. Det har varit några fester i bostaden under våren. Men kanske inte ändå:

Det äldsta barnet gick in och dementerade kraftfullt. Modern har varit noga med att berätta att det är alkoholfritt vin och öl som dricks på festerna.

Med tanke på vem som figurerat där, hennes älskare, har jag svårt att tro på det här med alkoholfritt. Han spottar inte i glaset, ska ni veta.

Å andra sidan. De vuxna väntar med att skifta innehåll i pavorna tills barnen har somnat. Min teori.

Ett samtal med chefen

I fredags hade maken ett samtal med En Viss Socialsekreterares chef om den jämmerliga vårdnadsutredningen som vi hade fått tillgång till. Den var ju så vriden att det inte var sant!

Då fick han veta att det inte alls var en vårdnadsutredning. Vad det i själva verket var för typ av utredning som Hon och Hennes ombud SåChic hade bilagt till Tingsrätten, fick han inte riktigt klart för sig.

Men chefen i fråga fick klart för sig att det material som hon själv hade skrivit under var långt ifrån komplett. Chefens egen namnteckning fanns till exempel inte med. De bilagorna var bortgallrade.

Tydligen har en vårdnadshavare rätt att själv avgöra vad som som ska delges i det här fallet Tingsrätten. Vi har trott att det var allt eller inget, men så är det tydligen. Hon, just nu interimistiskt ensam vårdnadshavare, avgör enväldigt vilka delar av utredningen som ska komma Tingsrätten (och därigenom motparten) till godo.

Alla bilagor, en om varje barn, var borta! Ett av barnen figurerar i och för sig i utredningen, men den bilagan var inklistrad i huvudmaterialet och ett antal av de fel som vi har sett, måste kommit till under detta.

Sedan klagade maken på den lille Bodyguardens beteende häromdagen. Chefen höll med. -Så får man inte göra på allmän plats. Inget besöksförbud på barnen råder ju. Det är inte så kul att han går och röker i barnens sällskap heller, för den delen. -Sant.

Vidare förhörde sig fadern om barnens hälsa och kostvanor, som han med all rätt är mycket bekymrad för. (Många av hennes fixa ideer drabbar barnens kosthållning och kan mycket väl innebära fara för ohälsa)

Samtalet avslutades med att En Viss Socialsekreterares chef skulle kolla upp lite saker, och de ses igen i nästa vecka och pratar mera om barnen.

Äntligen någon som tar maken på allvar!

Hoppas vi. Knacka i trä...