The Little Bodyguard Strikes Again

Stan är alltså inte större än att det finns en reell möjlighet att fadern stöter på barnen som han i och för sig inte har besöksförbud på (Det finns ett makarna emellan), men någon umgängesrätt har han inte.

Detta hände igår igen. Maken kommer gåendes på en gata och möter då den bodyguard, en kille som är "resurs" åt ett av barnen i skolan, följd av de två äldsta barnen några meter efter. Bodyguarden (som egentligen är någon slags förskollärare) känner inte igen maken till en början, men det gör förstås barnen.

Fadern stannar och pratar med dem. De pratar med honom, och han försöker nå barnens farmor på telefon så att hon kan födelsedagsgratulera det ena efterskott (det andra önskar sig en MP3-spelare till sin kommande födelsedag)

Tillslaget
Bodyguarden skickar iväg barnen (som vet att Hennes vrede blir stor om de ens nämner att de har pratat med fadern) och ger sig på fadern med knuffar och tillmälen. Han behåller lugnet och ringer bara upp mig, som i telefon hör en agiterad röst som ropar att "här får du inte vara. Ge dig iväg" "Jag ringer polisen"

Jag får klart för mig att de är på allmän plats, en av stadens gator. Där får man faktiskt vistas. Bodyguarden tar upp sin telefon och går en bit bort. Han ringer. Polisen?

Fadern och jag enas om att han ska stanna kvar där han är, han har inte gjort något olagligt eller brutit mot det regelverk som gäller i deras skilsmässa. Tekniskt sett har Bodyguarden gjort sig skildig till ofredande eller kanske till och med misshandel, men det känns lite futtigt att gå vidare med en sån sak. Nåväl:

Där sitter han nästan en halvtimme i vårsolen och väntar. Ingen polis. Förstås. Ringde Bodyguarden och drog sin historia, så lade de förmodligen på i andra ändan.

Det är faktiskt inte olagligt att gå på en gata, käre lille Bodyguard. Inte heller har du rätt att avgöra om ett kort samtal är ett brott mot umgängesrätten eller inte, även om du tycks tro det. Även om så vore, så är det rikets lag som gäller. Inte din och Hennes.