21 november 2008

Svaret kom

Sent omsider, men ändå. Det gällde huruvida pappan fick träffa sina målsägande barn under strafftiden med boja eller inte. Frivården hade meddelat pappan att han inte fick träffa barnen under strafftiden, men beskedet svävade på något sätt och var inte inte så värst övertygande. Vad gäller?

Vi fick ett tips om Bryggan, en förening som ger stöd till barn och ungdomar vars förälder 'är eller har varit föremål för kriminalvård'. De var svåra att nå och ett mail förblev obesvarat fram till i förrgår.

Det visade sig att de hade bollat frågan vidare till en ansvarig på kriminalvården. Kanske var det därför svaret tog sjutton dagar på sig. Nåväl.

Kriminalvården meddelade att om pappan varit intagen på anstalt (vilket är likställt med fotboja) så hade barnens besök med all säkerhet varit bevakade. Resonemanget gick vidare med Soc, och träffar med kontaktperson.

Tjänstemannen på Frivården hade alltså på sätt och vis rätt, men vederbörande hade inte sagt något om Soc. —eller kontakperson! Sådana har pappan erfarenhet av. Han fick träffa sina barn med en k-person närvarande fem timmar varannan vecka under en längre tid 2006-07.

Nej tack till en ny vända med detta (även om de inblandade var trevliga och bra människor). Dessutom är det så lite kvar på strafftiden nu att Soc knappast skulle kunna få fram någon innan pappan bojas av.

Jag tackade Bryggan för beskedet.

13 dagar till avbojning.

4 kommentarer:

Tycko Tryck sa...

Det var ju för väl att Bryggan hörde av sig till sist. Det är en förening som jag är övertygad om att verkligen behövs.

Sedan kan man ha en åsikt om att en tjänsteman förbjuder något som är tillåtet, förvisso under vissa restriktioner, men ändå.
Den åsikten passar dock bättre på dass...

Plastfarfar sa...

Bryggan gjorde nog vad de skulle, Tycko. Men de bollade vidare denna något ovanliga situation till kriminalvården. Det tror jag förklarar senfärdigheten.

Å andra sidan så kunde ju Bryggan ha meddelat något i stil med att 'vi har frågat, och väntar på svar'.

Sen är ju hela den här situationen så ovanlig (ett 'misshandlat' barn som vill träffa pappan!) att folket på Frivården kanske inte har varit med om det förut.

Mummel sa...

Plastfarfar, vettu vad?

Alla barn vill ha och älskar sina föräldrar, misshandel eller ej.

Vilket du, och alla som jobbar med barn, misshandlade eller ej, också vet.

Sen kan man vara hur trött och slut man vill som förälder, eller hur dålig förälder som helst, för den delen: barn älskar sina föräldrar.

Det är en väldigt grundläggande rättighet de har - tyvärr i många fall.

Plastfarfar sa...

Jäpp, Mummel. För egen del så hade mina föräldrar förmodligen låsts in på åratal som jag är uppfostrad. Slag med öppen hand (örfilar, alltså) var vanligt, men ändå. Misshandel var det. No shit about that.

Morsan är borta och farsan är gammal, och jag tycker om dem och har ställt upp genom åren.

Det vi har i den här bloggen är en pappa som älskar sina barn, barn som älskar sin pappa och en mamma som helst vill att pappan försvinner ur deras liv samtidigt som han ska vara avlastning åt henne. Otroligt men sant.

'Misshandels'-domen är resultatet av Hennes tidiga utbrott. Läs i arkiven från våren 2006. Själv orkar jag inte.