Det äldsta barnet

Det äldsta av de fyra barnen var det som manifesterade en start lojalitet mot mamman och därmed antipati mot pappan under det första året efter skilsmässan. H*n kunde till exempel vägra att vara med och äta när vi var på pizzeria. Med tiden gick beteendet över och nu är h*n som de andra gentemot pappan. Det är till och med skönt att vara hos pappan, har han fått veta.

Spelberoende
Det är ingen stor överdrift. Barnet tillbringar större delen av sin fria tid framför spel av olika slag, antingen framför PC-n och olika nätspel, eller med sin Wii hos mamman och den PS2 som står hos pappan. H*n har också en Nintendo DS att bruka utanför hemmet. Jag har noterat att h*n inte ägnar sig åt spel med våldsinslag, iallafall. Det är klur och byggen av olika slag som gäller.

Man kan fundera på om barnet i fråga är genuint intresserad av dataspelandet eller om det är någon slags tillflykt undan en obekväm omvärld. Personligen lämnar jag frågan öppen. Vi vet för lite om hur det ganska fåordiga barnet känner och tänker. Frågar man hur det är i till exempel skolan eller med kompisarna, så är allt bara bra. Punkt.

Utvecklingssamtal
Jag har läst ett underlag för utvecklingssamtal i skolan som pappan har fått. Det var ingen trevlig läsning. De olika lärarna påpekade ungefär samma saker: Barnet är ouppmärksamt och verkar helt ointresserad av det mesta. Olika uppgifter slutförs inte och h*n kan bara strunta i vissa saker. En av dem påpekade dock att barnet inte har problem med kamraterna, tack för det. En annan skrev lite sorgset att barnet visst inte var okunnigt eller obegåvat, men det var inte skolans ämnen som intresserade.

Mamman har pratat med pappan om detta och uttryckt sin oro. Hon säger sig vara i kontinuerlig kontakt med skolan om problemen, men har inte gjort så mycket själv, verkar det som. Jo, en sak:

Xbox 360
Nu har barnet har lagt en del av skadeståndet från pappan på ännu en konsol, en Xbox från Microsoft. Det övergår mitt förstånd att mamman tillät en sådan sak när barnet redan har PC och tillgång till två andra konsoler och spelar så mycket som det gör. (Kommentarer från de andra barnen går ut på att h*n sitter uppe långt in på nätterna. Hos pappan har h*n suttit upp till tre ett par gånger, men nu är det senast ett som gäller när det inte är skola dagen efter)

Barnet har inte långt till sin nya skola, så det är lätt gjort att gå hem på lunchrasten, slafsa i sig lite käk och spela en vända eller två innan det är dags att gå tillbaka till skolan igen. Det är precis vad h*n gör. Pappan tror också, men vet inte säkert ännu, att barnet har börjat skolka sedan Xboxen –ganska nyligen– kom in i bilden. Är det så, så lär väl skolan höra av sig i saken.

Men, som sagt, hur kan Hon tillåta ännu en spelmaskin när det är så här?