10 mars 2008

Barnmisshandel

Pappan hade ju två av barnen över natt i förra veckan. Ett av dem visade upp ett blåmärke på ena handen. Sånt triggar nu för tiden, ska ni veta. Pappan fick dra ur barnet vad som hade hänt.

En lärare!
Det var en av lärarna på barnets skola som hade provocerat fram saken genom att säga att h*n minsann inte var så tuff, få se om du kan nypa dig själv eller något i den stilen. Och barnet nöp sig själv så att ett ordentligt märke uppstod.

Pappan blev så klart upprörd. När han kom till skolan med barnet, sökte han upp läraren i fråga, men den var stressad och upptagen. Pappan fick tag på en annan av det här barnets lärare och konfronterade vederbörande med det inträffade. Läraren visste inte så mycket om just den händelsen, men kunde berätta att barnet i fråga varit mycket oroligt och aggressivt den sista tiden.

Pappan sökte upp rektorn, men rektorn var i möte hela dagen.

-Jag polisanmäler det här!
Det var det sista pappan sade innan han gick. Att den repliken skulle ge eko på skolan var självklart. Senare på dagen ringde studierektor upp pappan och berättade att man inte hade för vana att göra så på den skolan. Tack för det, men en gång är faktiskt en gång för mycket.

Pappan fick också veta att barnets beteende hade förvärrats så till den grad den senaste tiden att man skulle ha ett särskilt möte om saken med mamman. Pappan, vad de vet, är ju inte vårdnadshavare och har följaktligen inte rätt att ta del av barnens framsteg och problem i skola och dagis.

Där har de fel, i tingsrättens skiljedom står det faktiskt att han har det även om Hon har vårdnaden. Men det är väl inget som hon har nämnt för personalen.

Pappan fick också veta att en bestraffning var att barnet inte fick mellanmål när de andra fick det. Vad är det för pedagogik? Blir man snäll av att inte äta, eller?

I skrivande stund är anmälan inte gjord, men jag hoppas verkligen att den blir av. Pappan har inget läkarintyg på märket, men barnets berättelse och de bilder han tog borde räcka.

Mamman då?
Hade inte barnet berättat om det hela för Henne? Jo. Vad hade hon gjort?

Inget

9 kommentarer:

Helsingborg42 sa...

Bara ett litet tips:

Gör ett referat av samtalet i skolan, och skicka den för genomsyn, så dem får möjlighet att bemöta.
Om blåmärket fortfarande finns, se till att få sjukvården att dokumentera det.

Sen polisanmälan, och även en anmälan till SKOLVERKET.
Tro mig, skolor har en sund och god respekt för skolverket, därför när dem(skolverket) kommer på besök, nog hittar dem alltid lite, och då är karruselen igång (för skolan) så bus på skolan...

Det FÅR INTE gå till på detta vis, barnet behöver hjälp, inte bestraffning.
Vem som helst med bara lite IQ inser ju att barnets beteende är ett rop om hjälp.....

Plastfarfar sa...

Det där med skolverket har vi inte tänkt på. Tack för det tipset, H42.

Att barnet behöver hjälp bara måste de vara klara över på skolan. Kanske är det därför de kallade mamman till möte?

Ullah sa...

Rent spontant tycker jag att barnets historia låter väldigt konstig. Är pappan helt säker på att det är sanningen som kommit fram (inte skyddande av någon)? I så fall är det verkligen hemskt och pappan gjorde naturligtvis helt rätt. Så typiskt också att han inte fick tag på någon i skolan.

Plastfarfar sa...

Historien stämmer nog, Ulla. Skolans agerande (Studierektors samtal och uttalande att de 'inte har för vana' att göra så)innebär ju ett indirekt bekräftande.

Ullah sa...

Ja, det har du helt rätt i. Jag bara tänkte det som utomstående betraktare, och fick för mig att det var mamman som gjort något, och att barnet av kända anledningar försökte skydda henne. Men pappan var ju där, och kan självklart märka skillnaden när barnet berättar något.
Och det där med mellanmålet, det låter ju helt barockt att inte ge något att äta till ett barn. Vad är det för en skola, egentligen?

Anonym sa...

sen skulle jag oxå kontakat kuratorn/sjuksköterskan på skolan , får då kommer barnet ditt och det är steg på väg att få prata!!! sen är karusellen igång// Monica

Plastfarfar sa...

Det är lätt tänkt att mamman har del i blåmärket, Ulla. Det gällde mig också. Men den här gången kan man 'bara' hänga Passivt Agerande på Henne.

Vi kommer att agera på något vis, Monica. Oklart hur än så länge. Hela situationen tynger pappan något oerhört ska du veta.

Skitjobbigt är bara förnamnet.

Ullah sa...

Jag skulle vilja hälsa till pappan att han har all min sympati och att jag hoppas att han orkar kämpa på, trots alla motgångar. Hälsningar till farmodern också.

Plastfarfar sa...

De läser dina ord och tackar, Ulla!