Hon ringer polisen -igen!
Helgen måste ha tagit hårt på Henne. Fadern stötte ju på två av barnen på ett köpcenter, och till råga på allt var ett av dem just det barn som sägs vara så rädd och plågad av fadern att det inte liknar nånting i de anteckningar och den "utredning" som vi har tagit del av.
Sagda plågade barn var dock inte värre däran av att träffa på sin far, än att det gjorde upp om att träffa honom fyra (nej fem!) gånger i månaden, vilket vi fick höra i en lycklig utläggning på telefon.
Det kan inte ha varit så kul för Henne när barnet kom hem med det beskedet...
Och nu detta:
Häromdan kom fadern gåendes i ett ärende på stan. Händelsevis ;-) I en av stadens parker var Dagiset ute och lekte. Två av barnen var i den gruppen och fick syn på fadern och ropade upp honom. Han gick fram och pratade med dem. Den rådiga personalen visste tydligen att de inte hade rätt att köra bort honom från allmän plats (till skillnad från Den Lille Bodyguarden) och tyckte väl att det var lite löjligt att evakuera hela styrkan. Han är ju trots allt både ofarlig och välkomnades dessutom av sina barn. Men de ringde Henne...
Ett av barnen var med i helgen, och hade sin present med sig till dagis. Egentligen får man inte ha så stora gosedjur där, men det är en mycket viljestark person vi pratar om. Dels lyckades barnet få med sig vår present hemifrån, och dels så hade barnet med sig djuret hela dan.
Mamman hade blivit arg och skällt på det äldsta barnet, men inte detta barnet, för träffen i helgen fick fadern veta. Tro fan det. Ett fundament i svartmålningen av maken, är ju att han har plågat barnen, särskilt det äldsta barnet.
Så dyker Hon upp i parken, med andan i halsen och skriker till maken att "Du har besöksförbud. Du har besöksförbud!", på bara meters avstånd.
Sanningen är att de har besöksförbud på varandra, vilket Hon just har överträtt. Att man inte har umgängesrätten på barnen är inte samma sak som att han inte får träffa dem, men Hon tolkar ju lagar och domslut som Fan läser Bibeln. Nåväl:
Hon tar fram sin telefon och ringer. Man behöver inte vara Einstein för att gissa vart: 112. Maken avvaktar någon halvminut innan han tar adjö till barnen och går sin väg i sakta mak. Hon följer efter, på 5-10 meters avstånd, och är i telefon hela tiden.
Maken ringer 11414, servicenumret till polisen, för att berätta för dem var han är och stämma träff med den bil som helt klart har kallats. Tyvärr hamnar han i en kö, plats 20 blir segt omsider 14 innan han ger upp och ringer mig. Vad göra?
Fotografera Henne med mobilkameran, säger jag. Och gå i lugn och ro till en plats med mycket folk. Vinka till dom när du ser bilen.
Så skedde. Hon följde honom och verkade skildra promenaden steg för steg i telefonen.
Maken pratar med en av poliserna medan den andre samtalar med Henne på andra sidan gatan. Folk tittar, men stirrar inte. Två småkillar undrar om det är ett rån på G och lomar iväg när inget dramatiskt inträffar. Fadern har alltså inte gjort något brottsligt när han talade med barnen, får polisen klart för sig. Centralen hade inget om besöksförbud och honom. (Besöksförbud i en skilsmässosistuation är lite mildare är de som en brottsmålsdomstol utfärdar, och kommer väl knappast ner i spaningsregistren)
När polismannen får reda på att det i grunden är ett civilmål det handlar om, så drar han öronen åt sig lite. Civilmål är inget som ingår i deras normala tjänsteutövning. Men en anmälan på Henne för överträdelse av besöksförbudet blir det.
Vad Hon pratade med den andre polisen om, får vi väl veta bara om hon också har gjort en anmälan, vilket jag är beredd att sätta en vacker slant på.
Hon måste börja bli känd av vår polis nu. Det här är inte första gången hon ringer om maken, och inte heller den första gången det inte blir något. Det har aldrig blivit något av Hennes anmälningar, ska ni veta.
Faktum är att det mesta hon har lyckats med i den vägen är att få maken intagen över en långhelg, Allhelgona 2005. Då på anklagelser som borde lett till häktning, men i de förhandlingarna släpptes han diretk. En dumhet vid annat tillfälle ledde också till att han togs in, då över natt. Och släpptes direkt på morgonen.
Sån är Hon...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar