Ett samtal med chefen

I fredags hade maken ett samtal med En Viss Socialsekreterares chef om den jämmerliga vårdnadsutredningen som vi hade fått tillgång till. Den var ju så vriden att det inte var sant!

Då fick han veta att det inte alls var en vårdnadsutredning. Vad det i själva verket var för typ av utredning som Hon och Hennes ombud SåChic hade bilagt till Tingsrätten, fick han inte riktigt klart för sig.

Men chefen i fråga fick klart för sig att det material som hon själv hade skrivit under var långt ifrån komplett. Chefens egen namnteckning fanns till exempel inte med. De bilagorna var bortgallrade.

Tydligen har en vårdnadshavare rätt att själv avgöra vad som som ska delges i det här fallet Tingsrätten. Vi har trott att det var allt eller inget, men så är det tydligen. Hon, just nu interimistiskt ensam vårdnadshavare, avgör enväldigt vilka delar av utredningen som ska komma Tingsrätten (och därigenom motparten) till godo.

Alla bilagor, en om varje barn, var borta! Ett av barnen figurerar i och för sig i utredningen, men den bilagan var inklistrad i huvudmaterialet och ett antal av de fel som vi har sett, måste kommit till under detta.

Sedan klagade maken på den lille Bodyguardens beteende häromdagen. Chefen höll med. -Så får man inte göra på allmän plats. Inget besöksförbud på barnen råder ju. Det är inte så kul att han går och röker i barnens sällskap heller, för den delen. -Sant.

Vidare förhörde sig fadern om barnens hälsa och kostvanor, som han med all rätt är mycket bekymrad för. (Många av hennes fixa ideer drabbar barnens kosthållning och kan mycket väl innebära fara för ohälsa)

Samtalet avslutades med att En Viss Socialsekreterares chef skulle kolla upp lite saker, och de ses igen i nästa vecka och pratar mera om barnen.

Äntligen någon som tar maken på allvar!

Hoppas vi. Knacka i trä...