Vad har Hon sagt egentligen?

Det har varit lite uppståndelse kring faderns träffar med barnen på sistone. Den Lille Bodyguarden har försökt avvisa honom på allmän plats(!) och Hon har ringt polisen (som vanligt utan att det ledde till något) när fadern har råkat sina barn på stan.

Personal på både skolor och dagis har agerat som om fadern hade besöksförbud på barnen. Det har han alltså inte, ska ni veta. Men Hon verkar vara av den uppfattningen.

Fadern tog ett snack med En Viss Socialsekreterares chef härförleden om detta och även om den bedrövliga vårdnadsutredning som Soc har lagt fram. Sagda chef skulle sedan ha hört av sig i måndags för uppföljning, men har ännu inte gjort det.

Fadern har under veckan i stället tagit kontakt med rektor respektive daghemsföreståndare och gjort det juridiska läget klart för dem. En synbar konsekvens är att Den Lille Bodyguarden inte längre bråkar när han ser fadern. Nu existerar fadern inte längre för honom och barnen tillåts till och med att morsa på sin farsa(!) när de ses på stan.

En annan konsekvens var alltså att dagispersonalen inte ingrep när han träffade barnen i en park häromdan. Men de ringde Henne (som i sin tur ringde 112). Bedrövligt agerat av folk som enligt egen utsago "inte ska lägga sig i vårdnadskonflikter" och sedan går Hennes ärenden under flera månader utan att blinka.

Min slutsats av detta är att Hon har underrättat skola och dagis om att fadern har besöksförbud på barnen, och att de har agerat efter detta. Tanken på att Hon skulle ljuga för dem verkar inte ha funnits. Men ljuger gör Hon, lika naturligt som vi andra andas. Det har vi sett många exempel på under den här resan.

Detta gäller
Tingsrätten har i en interimistisk dom utfärdat besöksförbud mellan föräldrarna och, lika interimistiskt, tilldelat Henne ensam vårdnad om barnen med därtill hörande boenderätt i den gemensamma bostaden. Maken saknar också umgängesrätt med barnen.

Umgängesrätt? Då får han väl inte träffa barnen?
Jodå. Dock inte organiserat. När man hör termen, så här det lätt att tro att varje form av umgänge är förbjudet. Ur Riksdagens Samhällsguide på nätet:

"Vårdnadshavaren har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med den förälder som inte är vårdnadshavare tillgodoses. Detsamma gäller barnets behov av umgänge med någon annan som står barnet särskilt nära, t.ex. mor- eller farföräldrar eller tidigare familjehemsföräldrar. Om barnets föräldrar inte kan komma överens om umgänget mellan sig, kan en domstol besluta i saken"

Just nu har Hon alltså ensam vårdnaden om barnen, och fadern kan inte kräva att få träffa dem regelbundet eftersom han inte har umgängesrätt. Nu nalkas vi en gråzon.

Termen "umgängesrätt" i juridiken handlar om att den förälder som inte har vårdnaden om barnen ändå ska få möjlighet att träffa dem. De flesta barn mår ju bättre av att träffa bägge föräldrarna även efter en skilsmässa. En mildare form av vårdnadsrätt, skriver man på Familjerätt på nätet, en utmärkt sajt riktad mot socialtjänstens arbetsområden, som vår Socialförvaltning inte verkar känna till. (långt ner på sidan)

Mer än en jurist vi har varit i kontakt med håller dock med om att spontana träffar på stan inte kan kallas brott mot umgängesrätten, just för att de inte är organiserade. En sak är ialla fall helt klar:

Barnen mår bara bra av att få stöta på farsan emellanåt. Det är det viktigaste.