Tulpanmysteriet

Ett av barnen fyllde år för snart ett par veckor sedan. Vi, barnens farmor och jag, har alltid varit måna om barnens födelsedagar och kommit ihåg dem med presenter och kanske en slant.

Den här våren har inte varit helt lätt i det avseendet. Den först inträffade födelsedagen var till och med det som triggade den här bloggen. En mycket jobbig och kränkande händelse för barnens farmor.

Vad gör vi då? Ja, inte skickar man pengar till ett barn vars mor har kommenderat tömning av barnens sparkonton för den egna ekonomins skull. Hälsa på med en present får vi inte för Henne och skickar någon sak gör vi inte heller, eftersom vi ju inte får prata med barnet för att få reda på vad det önskar sig.

Men vi vill ju att barnen inte ska glömma bort oss, och då gäller det att markera närvaro i deras universum, om än från en annan galax just nu.

Så jag budade blommor till barnet. Tio vita och tio gula tulpisar till barnets hemadress. Ett rejält livstecken, om jag får säga så själv.

I helgen stötte fadern på två av barnen, och jag kunde inte låta bli att få fram en fråga om blommorna. Inget av de barnen kunde dra sig till minnes några (tjugo stycken!!) tulpaner eller blommor över huvud taget på den fölsedagen.

Suck.

I förmiddags gick jag till den affär som hade budat. Bingo. Föraren av blommorna var på plats och mindes transporten. Blommorna hade tagits emot av Henne (beskrivningen stämde) och sedan tydligen bara försvunnit.

Sån är Hon...