Här satt vi framför Postkodmiljonären och sunkade iväg ännu en lördag. Så:

Barnens far ringer! Från gården, den gård som barnen är strängt förbjudna att leka utanför. Två av dom är där och är överlyckliga och bara bubblar iväg med barnens farmor. Vi får till slut en syl i vädret.

Var är Hon? På "serveringen" (en lokal krog) med Hamstermannen (Henns älskare)

Ett av barnen är det som drabbades av Tulpanmysteriet. Jag får ett snack med vederbörande: Nix inga blommor syntes på födelsedagen. "Du ska veta att jag pratade med han som körde ut tulpanerna, och han vet att det var din mamma som tog emtot blommorna. Han snackade med henne"

"Näe. Jag fick inga blommor på min fölsedeag"
"Är det inte lite slarvigt av mamma att tappa bort dom, då?"
"Jo"

Ridå. Ingen större idé att prata mer om detta.

Vi berättar om den nya bilen som vi har köpt. Den har plats för alla barnen på en gång, till skillnad från vår nuvarande. Shit! Skitkul!

Visst vill dom åka med. (Bara mamman är med på det hela, Hon i den här skildringen) Tanken på Henne lägger sordin på samtalet.

Vi har ju varit på ett antal bilfärder de senaste åren, Danmark, Eskiltuna, Västkusten för att ta de längre. Otaliga helgutflykter i vår närmiljö för att ta de kortare. Det är förstås skitkul att åka bil och veva ner och upp rutan med en knapp och inte en vev. Som dom gör på bio, ni vet.