Socialjouren -igen!

Om ett barn kommer hem till sin ensamna vårdnadshavare och förklaras icke välkommen, är inte det ett fall för Soc?

Tydligen inte
Det äldsta barnet kom till pappan i går och firade sin nyligen timade fördelsedag genom att bland annat motta en ny, fin telefon av årets modell som vi och några andra på pappans sida hade lagt ihop till. (Jag köpte in den och kände lite på den. Min nästa blir en med pekskärm!) Tidigare i dag åkte h*n hem till mamman, den bostad som är barnets ankare och trygghet i tillvaron.

Bara för att få höra att h*n inte var välkommen, och fick vända i dörren. Det blev till att åka tillbaka till pappan.

Pappan ringde Socialjouren, vilket också fanns anledning att göra för bara någon månad sedan. Den gången gav det inget och det gav inget nu heller:

Vi kan inget göra.

Pappan lade på.

Barnet är nu hos sin pappa till dess att h*n är välkommen hem igen.

Mina tankar
Förra gången vi ringde jouren fick vi en kalldusch. Den vi pratade med tyckte inte att det var så farligt att det äldsta satt ensam hemma en hel vecka och slog mer eller mindre knut på sig själv för att bagatellisera det hela.

Nu heter det att kan 'vi kan inget göra' när ett av de barn som Hon är så mån om att ha ensam vårdnad om inte är välkommet till den egna bostaden.

Fy faan.

Update söndag:
Det har framkommit att barnet inte avvisades hur som helst. Pappan hörde genom barnets telefon hur Hon for ut och skrek åt barnet på ett sätt som han bara trodde att han själv brukade drabbas av. Inte bara pappan hörde detta. Eftersom hon stod i dörren och skrek, så måste grannarna ha hört en del också. Kul för dem.