Nu är det VI som är anmälda
Under en —till och med för Henne— ovanligt otrevlig och försinkad hämtning av ett av barnen till en upplevelseutflykt, så framkom följande:
- "Vi är under utredning". Oklart om det gäller Henne och barnen eller hela familjen inklusive pappan. Tydligen beskylls iaf pappan för att ha lagt den anmälningen, men vi tror mer på att det är skolans orosanmälan över det barn som i praktiken har lagt av plugget som har gett det resultatet.
- Vi tre, barnens pappa, deras farmor och jag, är anmälda till Soc av Henne. Det gäller faktum att vi drack vin till maten under stugveckan med det yngsta.(Hur många gör inte det på sin semester?). Själv drack jag för övrigt öl. Elva stycken 33-or Falcon Lager över en veckas tid. Förtydligande: Det gäller "bristande tillsyn" pga vindrickandet. Sådant kan bara komma från en som själv aldrig dricker måttligt.
- Det var vi tre som pratade om att sätta det yngsta barnet på tåget hem. "Tre ansvariga vuxna i ett hus med gråtande barn" (Jag hörde orden själv, eftersom pappan ogärna har telefonen till örat och hellre använder högtalarläget). En ren lögn som det är viktigt för pappan att få fram. Det var faktiskt Hon som föreslog det yngsta barnet att resa hem i förtid. Under en enda omständighet hade pappan gått med på detta —att mamman hade rest till vår närmaste järnvägsstation och mött upp barnet för en hemresa. (Ett byte på vägen, bara det!). Allt annat hade varit uteslutet.
- Jag åhörde via den högtalande telefonen ett längre utlägg om att det är Hon Som Har Ansvaret För Sina Barn. Det hela lät faktiskt som om konceptet var nytt för henne. Kanske någon har inpräntat att det det här med vårdnadshavandet inte bara handlar om bidragen?
Vad är det som pågår?
Jag tror ärligt talat att Hon är rädd. Soc, hennes livlina de senaste åren, har tydligen hört av sig och till och med gjort hembesök och förmodligen haft synpunkter. (Tre sängar på fyra barn, bara det!). En allierad är kanske inte längre allierad.
5 kommentarer:
Alldeles utmärkt bra att "ni" är anmälda...
Men lägg er för f-n i allt ni kan, se till att pappan tar reda på vilken handläggare som är ansvarig och bokar in tid, att han får fram ALLT - positivt och negativt - om barnens situation.
Också det som inte fungerar hemma hos honom. Också sin egen oförmåga att "styra" barnen, oavsett orsak, exempel på exempel på exempel... Det är definitivt så att er närvaro är positiv, så se till att ni också får komma till soc, får prata med alla inblandade, och att skolans oro verkligen framgår!!!
För det är tyvärr så att soc är överbelastade och s a s sopar under mattan, t o m i extrema fall. Inte av lathet, tror jag, det finns otroligt många engagerade och duktiga handläggare, utan av rent prioriteringstvång...
Men det MÅSTE framgå att barnen nu ÄR skadade, att lång och varaktig misskötsel har satt spår, och att ni inte längre tänker acceptera att de utsätts för vare sej mammans sätt eller myndigheternas.
T o m om det innebär att pappan säger att hans egen del i barnens uppväxt inte är prio ett. T o m då - eller kanske bättre så. För säger han att hans nummer ett är barnens bästa, att huvudsaken är att de tas ifrån den situation de är i nu och ges en chans att bli sunda och stabila vuxna kanske soc fattar att det inte är fråga om någon tvist mellan föräldrar längre...
Jag kan berätta att pappan har läst och tagit till sig av dina kommentarer, liksom att Barnens Farmor och jag har resonerat ungefär som du.
Pappan har hållit en låg profil gentemot samhället, som har behandlat honom så illa de här åren, mycket för att han oroar sig för att barnen skulle drabbas. Nu börjar han tänka om.
Det är mycket, mycket bra...
Ibland fastnar man i tankar som säger att det som är bra för mej själv är bra för barnen - men så är det ju inte alltid.
Just nu måste ju barnens bästa gå före allt annat, till och med om det innebär att man s a s "ger upp" sina barn. Huvudsaken måste vara att barnen får den hjälp de behöver för att på något vis få en normal tillvaro där var och en kan utvecklas efter sin egen förmåga, och om det innebär att de (alltså barnen) blir förbannade på dej/farmor/pappa är det ett lågt pris att betala.
För de kommer tillbaka, vad som än händer. Många vuxna lyckas glömma bort att barn också blir vuxna. Många vuxna glömmer bort att man får skörda det man sår, i alla fall under förutsättningen att barnen inte blir alltför skadade!
Och det är väl kärnfrågan här: hur förhindra att barnen blir alltför skadade?
Det är inte bara pappan som svikits av myndigheter och behandlats illa, det är ju faktiskt framförallt barnen som utsatts för övergrepp efter övergrepp, av sin mor och av myndigheterna: fråntagna normalt umgänge med sin far, och helt utlämnade åt en tydligt störd människa, inga vuxna som stöttar och hjälper (förutom det ni försökt, och ofta hindrats, att göra), bara svek överallt... Den enda de faktiskt haft är ju sin mamma, och vad som än händer försvarar ju barn den enda konstanten i livet, även om den människan är totalt olämplig som förälder.
Trygghet är ett relativt begrepp. Och hälsa pappan att det inte är läge att vara bitter för egen del,det är läge att bli tiger för sina barn! Jag håller alla tummar jag har.
Sant, och väl rutet.
Jättebra skrivet av Mummel.
Skicka en kommentar