Midsommar 2010

Glad Midsommar!

Barnen är med sin pappa hos sin biologiska farfar. Jodå, det äldsta följde med fast det måste ha suttit långt inne. Mamman är nu i sin hyrstuga och allt skulle kunna vara frid och fröjd. De reser hem på måndag, men Barnens Farmor skulle inte bli förvånad om det äldsta propsade på att få åka hem tidigare. Det tror inte jag:

Ett skrämskott från Soc
Jag personligen tror att den enda anledningen till att det äldsta inte sitter ensam hemma, är att Soc gjorde hembesök hos Henne i veckan. Mer om detta senare, när vi vet mer.

En mycket god nyhet
Det näst äldsta, svårt dyslektiska, barnet är antagen till en skola med fokus på just dyslektiker. Det innebär åtskilligt längre resväg i höst, men blir väl värt det. H*n är sedan länge medveten om sina läs- och skrivsvårigheter och har blivit pikad —för att inte säga mobbad— av både syskon och skolkamrater för detta.

Credit för detta går till pappan, som verkligen har engagerat sig i ärendet. Han har varit på alla möjliga om barnet och dess behov. Tillsammans med den fantastiska stödpersonen på barnets skola gav det resultat.

Mamman är som bekant mest upptagen av sig själv.