Goda nyheter. Det är sant!

Det här känns ovant: Jag har inte mindre än två goda nyheter att rapportera.

1
Det äldtsa barnet går till —och i— skolan igen! Pappan var på ett föräldramöte i veckan (Mamman var inte helt oväntat inte där, vårdnadshavare som hon är), där barnets lärare utgjöt sig inte bara över närvaron, utan också över barnets motivation och deltagande. Vad den plötsliga omsvängningen beror på, vet vare sig vi eller pappan. Men kul är det.

2
Det besvärliga barnet har också börjat gå till sin skola. Mycket mer vet vi inte, men det är kul nog.

Spekulationer
Det mest sannolika är att det äldsta helt enkelt fick det besvärliga att göra likadant. Vad som fick det äldsta att byta fot är oklart.

I värsta fall har någon läst lagen för Henne och det äldsta: Vi har skolplikt upp till och med nian i det här landet, så ni har bäst i att passa er.

I bästa fall har det äldsta insett att det kanske är en bra ide att gå ut skolan med anständiga betyg, vilket är en smal sak för detta ganska smarta och mycket allmänbildade barn.

Konsekvenser
Bägge får nu ordinarie månadspeng av oss. (Mamman ger ingen. Där är månadspengen prestationsberoende, vad vi vet). Förhoppningsvis leder det hela till fortsatt skolgång för de två.

Jag håller tummarna.