10 juli 2010

Det här tog mig hårt

Vi åker ju på en stugsemester i nästa vecka, avresa söndag morgon. Det blir pappan och det yngsta som kommer med. Två andra åker på Kollo den veckan och det tredje (gissa vem!) är hellre hemma.

Avresan sammanfaller med det yngsta barnets födelsedag.

Jävelskap
Mamman såg givetvis till att de var borta över helgen, så att avresan inte skulle kunna ske förrän på måndag, Pappan kontrade med att hämta barnet redan på fredagen, Det kunde hon inte stoppa, så så blev det.

Barnet grät
När pappan hämtade barnet i går kväll, grät barnet. Varför? Det hade varit en fölsedagsfest hos Henne, men den hade tydligen blivit helt misslyckad.

Det var så konstig stämning
Ingen var glad på festen i fråga. Det blev en sorglig fölsedag. (Bara här skriker det i mitt hjärta. Jag minns hur en sådan sak känns, så sextiominus jag är).

Lite bättre blev det
Pappan tog barnet till ett matställe och de åt av hjärtans lust. Sen kom de hem till honom och presenter väntade. Hade Barnens Farmor och jag vetat  hur dagen hade varit, så hade vi stått där och sjungit med atonala stämmor, men vi visste inget förrän efteråt.

Kvällen slöt hyfsat bra, men man kan ju faktiskt undra vad det här med 'konstig stämning' innebar. Eftersom barnen har sitt yppandeförbud om förhållanden och detaljer hemma hos Henne, så lär det inte komma fram mer den vägen. Ett syskon uppgav mycket riktigt att det hade varit ett bra kalas.

Jag tror ändå mer på jubilaren än den Politiskt Korrekta omgivningen. Sorry, syskonet.

2 kommentarer:

Christian R. Conrad sa...

Läge att säga till det syskonet: "Snälla lilla du, vi vet ju att ni kanske inte alltid vill eller får eller kan berätta hur det egentligen är därhemma, så du förstår kanske om vi har svårt för att tro på att det var så bra som du säger, när nu lillebryster säger tvärtom"? Eller, tja, då kanske ni bara varnar henom så att hen aktar sig bättre för att avslöja någonting i fortsättningen -- och ger lillebryster en uppsträckning så att hen också gör det... Fast ändå, jag kan pånåvis inte låta bli att tro (=hoppas) att ett sådant bevis för att ni förstår mer av hur ungarna har det än de tror, skulle kunna förmå dem att öppna sig och vända sig mer till er.

Ja ja, vad fan vet jag, som utomstående.

Plastfarfar sa...

Barnen har levt med det här i över fyra år nu och vi vet sedan länge att raka frågor inte fungerar. Ibland fungerar en följdfråga på något som halkat, men bara ibland.

Det är allt.