Så typiskt Henne

På söndag morgon åker vi till en hyrstuga för en vecka med pappan och det yngsta (och även det äldsta?) barnet. De två andra är på kollo då, så de kan inte följa med.

Pappan pratar inte längre med mamman
Orsaken är att varje samtal bara blir en obehaglig upplevelse. Hon ryar och går på utan att lyssna. Då är SMS en utmärkt kommunikationsform. Nu gällde det att bekräfta att det yngsta skulle hämtas på lördag.

Mamman svarade iskallt att de är borta över helgen. Hon vet mycket väl sedan tidigare att vi åker på söndag morgon den elfte juli år tjugohundratio. Det är bara att fråga barnen, eller att bemöda sig att bläddra bakåt bland meddelandena per mail och SMS.

Que?
På pappans invändning svarade Hon att hon trodde att det var på måndag vi skulle åka.

Fan tro't
I själva verket är det hennes helt obekymrade och i det närmaste reflexmässiga vana att jävlas som vi ser. I alla de år som vi har känt Henne, så har hon aldrig försummat ett tillfälle att försena saker och sätta käppar i hjul. En gång höll vi faktiskt på att missa en begravning pga detta.

Jag har lust
...att ringa upp henne och bara skrika, fyra av ett antal pepprade mail med mycket mera. (Hon finns på Facebook och är hur naiv som helst). Men det lönar sig inte.

Sådant är bara lagerkransar för Henne.